Första året som bloggare

Så har det gått lite drygt ett år sen jag började blogga. Ca 360 inlägg har det blivit. Med årsskiftet bakom nästa hörn känns det som ett bra tillfälle att blicka tillbaka på första året som bloggare.

Det började som en tävling, vilket jag så småningom offentliggjorde och skrev om i inlägget Lördagsbikten. Redan i det andra inlägget (Könsskillnader på IKSU) lyckades jag reta upp någon och det kom två kommentarer från för mig okända personer. Det var jag mycket nöjd med eftersom att först få en kommentar av någon okänd var en av grenarna i tävlingen.

Efter några veckor kom jag in på topplistan för första gången, topplistan var längre då än nu… Det blev en sporre att skriva oftare. En och endast en gång låg jag etta (med inlägget SR ljuger, det är allvarligt), men det berodde på att det av okänd anledning under några timmar låg en länk till det inlägget på startsidan på news.google.com. Förutom det inlägget har Vad kostar en VAB dag dig egentligen?, Mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman, recension och Axpixlat, skitsajt haft flest läsare (förutom bloggens startsida). Att finnas med på topplistan har dock varit undantag snarare än regel.

Jag tycker inte att jag får särskilt många kommentarer. Ibland sneglar jag avundsjukt på de VK-bloggar som får fantastiskt många kommentarer och tummar upp. Jag antar att det är en kombination av trogen läsarskara, kvalitet och att de skriver om kontroversiella saker. Något att sträva efter för min del.

Mitt val att vara anonym har  jag funderat många gånger på. Å ena sidan är det skönt att bara folk som jag faktiskt känner vet vem som döljer sig bakom frågetecknet. Å andra sidan tycker jag ju själv mer om att läsa bloggar där bloggaren framträder med namn och/eller bild. Jag lär fortsätta att fundera på hur jag ska göra med anonymiteten.

För det mesta skriver jag om ämnen som jag har lite koll på, men ibland drar jag iväg i mer okända marker vilket har varit riktigt roligt. Sällan har jag roats så mycket av att skriva som när jag sminkbloggat (Länk till samtliga sminkbloggar) till exempel. När jag dristade mig till att publicera två noveller (Länk till novellerna) kändes det skönt att vara anonym, det var så pass otrampad mark för mig att jag tror knappast att jag publicerat dem om jag bloggat under eget namn.

Den mest oväntade, men samtidigt den roligaste effekten av bloggandet, har kontaken med okända varit. I cyberrymden, men i ett par fall också IRL. De personer som jag träffat och lärt känna i verkligheten hade jag med största sannolikhet aldrig ens stött på om vi inte fått kontakt via bloggen. Fantastiskt roligt! Ni vet vilka ni är och ni är underbara personer! Love ya.

Under 2014 har jag inga särskilda visioner om vad jag ska blogga om, förutom Kulturhuvudstadsåret och det kommande valet. Politikerna lär väl hitta på en massa tokigheter som förtjänar att belysas.

Stort tack till er som läser, kanske kommenterar ibland, kanske ger tummen upp, men även ni som mest skakar på huvudet och undrar vad jag är för dåre. Häng med in i 2014!

God Jul och Gott Nytt År!

/ Betraktaren