När Margot Wallström och Bengt Ohlsson var på Kultur på Campus i Aula Nordica innan jul var jag och lyssnade. Det var intressant så jag bestämde att jag skulle läsa biografin Margot som Bengt alltså skrivit. Den är befriande tunn, under 200 sidor. Biografier tenderar ju att vara tokfeta för att få med varje period i personens liv, men i det här fallet var det onekligen en annan ansats. Bengt fick hänga med Margot under en period på hennes nuvarande jobb som FN:s generalsekreterares representant för att förhindra konfliktrelaterat sexuellt våld, resa upp till Kåge med henne för att besöka hennes hemtrakter och släktingar m.fl resor. Boken är välskriven, och ger en mycket intressant inblick i det diplomatiska spelet i FN. Margots uppväxt och tidiga år intresserar mig inte lika mycket, och hade kunnat få hållas tillbaka lite grann för att få till mer om hennes år i den svenska politiken. Skandalerna duggar inte direkt tätt, och det märks att Margot själv varit med i skrivandet på så sätt att kritiken mot saker som hon gjort är obefintlig. Göran Persson får sig i och för sig en släng av sleven, viket var uppfriskande. Det skrivs en del om Mona Sahlin, men det är påfallande neutralt uttryckt. Svårt att få ett grepp om vad Margot tycker om Mona. Man kan dock gissa sig till vad det neutrala tonfallet innebär.
På det stora hela är den klart läsvärd, och för oss som bor häruppe känns det som en given läsning. När vi nu har en riktig A-politiker från Västerbotten bör man ju ha lite koll på vad hon är för figur.
Min nästa biografi (under året i alla fall) blir Steve Jobs. Mindre insmickrande och betydligt tjockare bok.
Senaste kommentarerna