Min historia med kaffemaskiner på jobb är lång. Jag vet inte om man ska kalla det för kaffemaskin men den första jag stötte på var på mitt ständiga sommarjobb i slutet på 80-talet. En orange fasa som man först tog varm vatten ur och sen tryckte man ut portioner med pulverkaffe. Tyvärr har jag inte hittat nån bild på maskinen. Det smakade för jävligt faktiskt, men efter några veckor varje sommar blev det en vana. Efter ett par åt bytte de ut den maskinen mot vanliga bryggare. Det känns som att den taktiken var vanlig under nittiotalet. Bra när kaffet var nybryggt, hårresande när det hade stått för länge. En sejour i restaurangbranchen lärde mig tricket med en femtioöring (puh, tur att jag korrekturläste, hade visst skrivit femtioåring 🙂 ) på värmeplattan så att kaffet inte skulle börja smaka bränt alltför fort.

Åren och jobben kom och gick. För några år sen slog maskinerna som brygger direkt i koppen igenom på allvar. Lite seriösare ställen hade maskiner som malde bönorna just innan de bryggdes också. Länge tycker jag ändå att kvaliteten var undermålig, för att inte tala om att espresson i princip alltid var pulverbaserad. Jag kommer ihåg när vi gick ihop köpte en Nespresso på jobbet för några år sen för att få nån ordning på kaffedrickandet.

Som tur är går ju utvecklingen raskt framåt på kaffemaskinsfronten. Numera har jag förmånen att ha maskiner som maler och brygger direkt i koppen både när det gäller bryggkaffe och espresso. Kvaliteten är fullt godkänd.

Så var det frågan om mjölken… För ett par år sen uppmärksammades det i media att maskiner där kan kunde få ”Kaffe med mjölk” i själva verket inte levererade det, utan nån form av Kaffe med fettemulsion. Inte ens pulvermjölk alltså. Det dör upp nån från kaffemaskinsföretaget på jobbet och bytte ut knapparna mot ”Kaffe med vitt”. Vitt, fniss. Kort därefter bytte vi maskinerna mot såna som har riktig torrmjölk.

Seriösare alternativ finns dock. Vassaste jag testat på en arbetsplats var på Connecta i Stockholm, där hade de en riktig espressomaskin där man fick pyssla själv med att mala, fylla den där grejen med pulvret, skumma mjölken osv. Rätt tufft med en hel ölkyl fylld med mjölkpaket.

Näst seriösast är ställena där maskinerna har färsk mjölk, men där maskinen blandar åt en. Jag har varit på tjänsteresa idag och ägnat mig åt seriösa möten, men också högklassigt kaffemaskinstest av sådana maskiner. Självklart ska ni få se bilder…

Först ut, denna skönhet:

Den är inte bara snygg, den gör gott kaffe också. Lägg gärna märke till att mjölkkylen är dold och inte förfular helhetsintrycket som det brukar göra. Den stressade göre sig dock icke besvär, då till och med en vanlig kopp bryggkaffe krävde full koncentration och ett flertal knapptryckningar för att få ur maskinen. Åsså fick man välja språk i menyn, classy…

Inte lika snygg (allvarligt, vem har designat kaffebehållarna som sitter ovanpå?), men oj vad god latte och espresso den gjorde. Plus för den snygga menyn och att när kaffet levererades byttes menyn ut mot företagsloggan. Ja, inte kaffeföretaget, utan företaget den står på.

Tyvärr var den sista maskinen som skulle testas trasig, men ni kan få se bilder ändå. Jag hade gärna testat mjölkskummaren på den, men så blev det ju inte. Det blå skenet där man ställer koppen var elegant, men bilden gör det inte rättvisa dessvärre.