Man brukar ju säga att bakom varje framgångsrik man står en kvinna. Vad betydligt färre vet är att bakom varje dubbdäck på en cykel står en gubbe. Jag ska förklara…

Jag cyklar nästan varje dag som jag inte är bortrest. Vanligast är cykelturen till jobbet. Året om i alla väder. Dubbdäck har jag aldrig haft. På senhösten hände nåt märkligt. Jag fick ett infall att det var farligt att cykla på isigt underlag. Borde jag inte skaffa dubbdäck? Tänkt och gjort. Jag skrev av dimensionen på däcken och åkte till Team Sportia. Väl där visade det sig att det fanns både ett och annat val jag behövde göra. Bredd, antal dubbar, samma däck eller olika fram och bak? Förmodligen tröttade jag ut försäljaren eftersom han drog av 300 kr på de dyraste däcken om jag köpte två. Han ville väl bli av med mig.

Oj, oj, oj, vilket bra beslut! Att jag inte köpt dubbdäck tidigare, det är ju bara såååå bra. Ja, varför har jag inte köpt tidigare? När man är ung är man inte bara odödlig, man tror även att det bästa sättet att färdas är att färdas fort oavsett underlag. När man blir äldre blir det farligt att färdas fort, när det är halkigt osv. Det är ju bara att kolla in alla gubbar med keps. Det här måste bara vara det första tecknet som kom på en 40-årskris… Klar gubbvarning.

L protesterade när jag berättade det här, och sa att hon minsann haft dubbdäck sen hon var 20 år. Jamen, följdfrågan var ju lika enkel som onödig att ställa. "Vem var det som fixade dem då? Pappa?" Ja, det var det ju.

Jag säger det igen, bakom varje dubbdäck på en cykel står en gubbe.