Efter en separation från ett långt förhållande upptäcker man att man behöver utföra vardagssysslor som man aldrig gjort förut eller åtminstone var väldigt länge sen. En av förra årets happenings i den frågan var när jag gjorde livspremiär på att planera om blommor. E som knappt höll på att komma in i sin lägenhet på grund av alla tomat- och chiliplantor gav bort ett par tomatplantor till mig med orden

"Du måste nog plantera om dem innan veckan är slut."

Redan där började jag fundera på om det var ett korrekt beslut att ta hand om plantorna. Men hur svårt kunde det vara? Jag vill ju väldigt gärna skylla ifrån mig på E, för undermåliga instruktioner, men E tycker bara att jag är korkad som inte förstod att jag förstås skulle planera i större krukor än de som de redan var i.

Således letar jag reda på ett par gröna skitsmå krukor i garaget och planterar. Jag var ganska nöjd kan jag meddela, tills efter nån dryg vecka då de börjar se lite trötta ut. Jag var ju tvungen att vattna nästan varje dag också, eftersom det var så lite jord, och det är ju lätt att glömma bort. Man kanske kan säga att det inte blev att smaska på någon hemodlad solmogen tomat sittandes på altanen i somras…

Vad har då 2013 att bjuda på för premiärer? Det svider ju att erkänna, men dessa tre i alla fall:

Baka kanelbullar. Det har aldrig blivit av. När det kommer till bakning med jäst är jag mer en matbrödskille. Brukar vara lite stolt över mina morotsbröd. L har lovat mig några riktigt bra tips och ett vinnande recept. Självförtroendet är på topp för den här punkten.

Hänga upp gardiner. Öppet mål, det kan man väl inte misslyckas med? Mera oklart är hur jag kunnat undvika det förut. *skäms lite*

Putsa fönster. Här känns succén inte alls given. Jag får för mig att det är en extrem materialsport. Måste googla mig fram till de bästa proffsprodukterna och plöja guider på nätet.