Det var då det bedrövligaste!  - Tänker ni säkert när ni ser den här bilden. Och jag kan väl inte annat än hålla med. Men det finns en bakgrundshistora till detta missöde.

Förra gången jag fyllde år var också under en sådan här köldknäpp, fast då höll det sig kring -20 åtminstone. Jag hade bjudit in min bror och hans flickvän hit till Lycksele och det enda jag önskade mig i present var en krukväxt, vilken som helst, bara för att se ifall jag kunde hålla den vid liv! Jag har nämligen tidigare haft lite svårt för att sköta om blommor utan att jag riktigt förstår varför. Jag vattnar dem ju med jämna mellanrum och testar med mörker ljus, dusch, näring och allt allt allt. Men jag insåg också att jag kanske varit lite halvhjärtad trots allt och tänkte att nu jäklar, får jag en blomma på födelsedagen ska jag lägga ner hela min själ i den.

Och de hade köpt en blomma till mig! På vägen in från bilen och upp till oss passade de på att gå en promenad med hundarna så de skulle klara sig ett tag med resultatet att hundarna blev jättenöjda och blomman frös ihjäl.

Jag föreställer mig att när man för en gångs skull ska försöka hålla en växt vid liv är det en dålig förutsättning att den redan är död... Men! Utöver alla under så fick jag liv i den, har ingen aning om hur det gick till men det blev fin igen och har till och med hunnit blomma! (Det är en fredskalla) Men då och då blir den liksom helt vissen, hänger med bruna blad och ser allmänt risig ut. Även fast jag inte tycks förändra min omvårdnad om stackaren. Och jag får på riktigt dåligt samvete av det och försöker med alla upplivningsförsök.

Men nu igår efter att jag storstädat lägenheten satte jag den i badkaret och den fick en genomsköljning och fick sedan den här nya platsen i vårat badrum. Tidigare stod den i sovrummet där vi inte alltid orkar dra up rullgardinen om dagarna... Visserligen borde man väl kunna köpa eller låna en bok om krukväxter eller googla fram skötselråd men jag har även en känsla att det är en viss typ av människor som hanterar sån här, gröna fingrar och allt vad det heter.

Hur som helst vore jag tacksam för råd omkring fredskallor, önskar den så gärna att få leva!

Uppdaterad: lördag 04 februari 2012 klockan 15:32