Jag bekämpar internet med klassisk skönlitteratur

Jag kom inte på någon bra rubrik. Jag är egentligen den som brukar vara mest för internet, youtube till och med mobiler i skolan men det finns också saker som jag ogillar. När man kommunicerar via nätet så gör vi det (ibland) på ett sådant sätt att man bygger på sin filterbubbla, blir utsatt för mobbmentalitet och åsikter värderas högre än fakta. Vi tycker väldigt mycket, och tyckandet är begränsat till tummen upp. Gilla eller inte gilla. Bli gillad eller inte gillad.

Enkelhet måste bekämpas med nyanser.

Att läsa gör att man lär sig tänka i bilder, mer avancerad litteratur kräver en förståelse av metaforer och liknelser. Hjärnan spelar upp handlingen i bilder och känslor. Alla inlägg är inte bokstavliga, allt kan man vrida och vända på och ifrågasätta.

Förra veckan berättade jag om klassiker för sexorna i Nordmaling.

En klassiker det är en bok som fortfarande är aktuell för att den tar upp allmänmänskliga frågor som alltid är intressanta.

Hur är det att vara människa? Hur är det att vara pappa? Hur är det att älska någon som man inte få älska?

Ibland lyfter vi vissa böcker för att dom är välskrivna, har ett historiskt värde men vilka texter lyfter vi och varför? I vilket sammanhang har boken blivit en klassiker.

Ett roligt sätt att faktiskt mäta en klassikers relevans är faktiskt genomslaget i populärkulturen. På detta tema så hade vi en egentillverkad frågesport (med mobilerna hör och häpna).

kahoot

 

 

Vi pratade faktiskt också lite om kulturteori, jag tycker egentligen att årskurs 6 är dem som snappat upp det här bäst hittills så jag förutspår kommande litteraturvetare från den årskullen.

Jag tycker att det är viktigt att vi sätter klassikerna i deras sammanhang, men att vi egentligen inte förespråkar vad som är klassiker utan diskutera det. Vi kan visa upp dem och sätta dem i ett sammanhang men det är ungdomarna som ska vrida och vända på innehållet.

För oss är det viktigt att också jobba med delaktighet så vi samlar även upp ungdomarnas åsikter, både för diskussionens skull samt praktiskt biblioteksarbete när vi gör inköp (här gillar jag också att använda mig av mobiler i skolan, vi har tillsammans skapat ett åsiktsmoln):

Ungdomskoll

 

Om man vill ha någon pedagogisk motivering utöver den klassiska (pun intended) som ofta rör sig om någon sorts allmänbildning så handlar det i mångt och mycket om att jobba med skönlitteratur i på ett demokratiserande sätt, skapa intresse för böcker och kommunikation.

Det man som bibliotekarie egentligen vill är att skapa en grundläggande förståelse och diskussion. Sen är det bra om man har lite humor och kan göra det på ett roligt, och för ungdomarna, relevant sätt.

 

deadpool

(svaret på frågan är INTE hitta Nemo. Det skulle vara en rent ut sagt horribel berättelse.)

Bli först att kommentera

Ordning och reda i skolan?

Av , , Bli först att kommentera 2

Som självutnämnd o-ordningsminister tänkte jag på bloggen kommentera förslaget om ordningsbetyg i skolan. Det är nämligen så att riksdagen uppmanar regeringen att införa skriftliga ordningsomdömen i skolan vilket många som inte har ett dugg med skolan att göra tycker är jättebra och, för rättvisans skull, säkert också några som jobbar inom skolan.

Jag och många andra är lite tveksamma.

Jag baserar mina funderingar delvis på att jag möter ungdomar och ibland jobbar tillsammans med lärarna i skolan. Det betyder inte att jag har full insyn i lärarnas (fantastiska) arbete. Jag imponeras av lärarnas engagemang och kompetens men biblioteket ska ju egentligen vara någon sort spegel mot skolan och jobba med den informella utbildningen. Vi är också en del av skolan och möter ungdomarna här utifrån vårt uppdrag.

Jag jobbar gärna med kreativt kaos. Bibliotekets demokratiska uppdrag (och ungdomar är vår primära målgrupp) är att skapa en plats för kritiska och medvetna medborgare. Ett ordningsbetyg skulle kunna rimma illa med detta uppdrag och där måste vi som bibliotek se upp.

– Vi har stora ordningsproblem i svensk skola och det går ut över de absolut svagaste eleverna. Ordningsbetyg är ett instrument för att komma till rätta med det, säger Liberalernas partiledare Jan Björklund.

https://www.svd.se/riksdagsmajoritet-vill-infora-ordningsomdomen

Jag tror att jag har mött några av dessa stökiga elever. Min erfarenhet är att dom redan har dåliga omdömen i andra ämnen och ofta redan gett upp. Jag är lite tveksam om ett betyg verkligen skulle göra någon skillnad i de fallen.

Jag må vara en enkel bibliotekschef men jag undrar lite hur betyg i ordning och reda skulle hjälpa elever som har svårt med just ordning och reda?

Sen verkar inte forskning eller den statliga utredning som kom 1992 (betygsberedningen) stödja den. Då fick en särskild grupp uppdraget att utreda och överväga frågan men fann så många negativa konsekvenser att man helt enkelt sket i det. (Källa)

https://lararnastidning.se/ar-det-tysta-klassrum-vi-vill-ha/?fbclid=IwAR13VULoHMwvK6N720aR2tVAv1NZSCqwWaTSsYIjIIN5xfi_s5ms1Bu2a5U

 

Men lärarna då? Dom är väl ändå nöjda över förslaget?

Nja. Sådär. Jag tror att det är viktigt att vi vuxna respekterar det jobb som lärarna gör med våra barn och det är i många fall en dålig arbetsmiljö.

Många hade kanske önskat att man i stället för att spara skulle satsa på rimliga tjänstefördelningar, mindre klasser. Att man fick pengar att anställa elevassistenter, speciallärare, skolvärdar eller varför inte skolbibliotekarier? Vi behöver fler pedagoger och vuxna i skolan, inte mer administration och regler.

Sen så blir det spännande att se hur själva betygsättningen ska gå till. Jag har hjälpt till med att fila lite på målen för E nivå:

kepps

Nåja. Bibliotek och skola är skilda verksamheter och min ambition är ändå att stödja skolan och eleverna på bästa sätt. Men det är också tydligt att vi har lite olika uppdrag.

Ni lärare som läser detta får gärna kommentera (oavsett om ni håller med eller ej).

 

 

Bli först att kommentera

Gör en skylt. Vinn ära och berömmelse.

Av , , Bli först att kommentera 5

Att vara bibliotekschef är ett väldigt värdigt ämbete med rötter i den påvlig bullan Ad Decorum Militantis Ecclesiae från 1475 och den franske bibliotekarien Gabriel Naudés bok  Advis pour dresser une.

Förr i tiden krävdes det att man kunde flera språk, bland annat latin, men numera verkar det duga med lite vadsomhelst och ibland kan det kännas som att man behärskar endast ett språk med nöd och näppe (ett och annat stavfel kan slinka med i bloggen).

Jag har ju tidigare utövat mitt nästintill heliga litteratur och kulturuppdrag från mitt kontor bakom soptunnan i närmagasinet men nu har jag blivit uppgraderad och fått ett nytt fint kontor. Men det saknas en skylt som signalerar hur värdig jag är:

kontor

 

Man borde ha en skylt där det stod ”bibliotekschef”?

Dock så kostar skyltar pengar och jag är inte så värdig att jag har tänkt betala för det.

Under en anställningsintervju blev jag tillfrågad om en specifik arbetsuppgift (den handlade om att klistra etiketter) och jag sa att det lät fruktansvärt tråkigt och undrade om man inte kunde lura skolbarnen att göra det.

Jag fick inte jobbet.

Fast nu är jag ju tryggt anställd så kanske kan man lura barnen att måla en skylt?

Jag kanske ska utlysa en tävling om vilka som kan måla bästa bibliotekschefsskylten?

Med tanke på hur ofta jag städar (och hur bra jag trivs) så kan den skylten komma att hänga ovanför dörren i all evinnerlig tid. Tänk att få skapa ett konstverk som överblickar kommunens kulturcentrum med dess mest ärorike förkämpe svingandes litteraturens svärd under? Vilken ära.

Fram till dess att värdighet/skylt-frågan är löst är jag öppen för förslag (som är gratis)

 

Bli först att kommentera

Vad fn håller dom på med på XXL?

Av , , Bli först att kommentera 4

 Ja, det kan man ju undra. Bakgrunden är att en före detta anställd skrev ett längre inlägg på Facebook om hur man på XXL sport och vildmarksvaruhus bestraffade anställda genom att bland annat beordra armhävningar.

Det är inte ok (för att citera statsministern)

XXL:s vd Per Sigvardsson är ingen dumsnut utan inser att man på sociala medier har uppmärksammat en företagskultur som kanske inte är alltigenom sund och att detta kan komma att kosta dem pengar, bad om ursäkt, rättade till problemet och så mycket mer kanske man inte kan kräva?

I Umeå fick en praktikant mod att säga ifrån, förhoppningsvis kommer det att ske en sorts lokal repris och vi blir alla förhoppningsvis lite visare?

Att sociala medier har en sådan påverkan skrämmer oss chefer (nja kanske inte mig personligen) men beskrivningen av arbetsförhållanden är inget nytt. Dock kanske den litterära formen något mer djupgående.

Det kommer en hel del ny arbetarlitteratur nu, är man intresserad så har en väldigt attraktiv man skrivit en mycket bra artikel för tidningen BIS som man kan ladda ner här (artikeln är i slutet av tidningen)

https://foreningenbis.files.wordpress.com/2017/09/bis-3-2017-compressed.pdf

arbetarlitteratur

 

Som man kan se på bilden så finns både serier och barnböcker med och representerar moderna arbetsbeskrivningar och fler kommer.

Jag hör ibland att man beklagar sig över yngre anställda. Dom ställer krav. På arbetsintervjun kan det hända att den intervjuade vågade sig på att fråga vad företaget kan göra för hen.

Detta är ju egentligen helt underbart. Och uppskattar inte chefen detta så får man hoppas att den yngre generationen är skrivande både på sociala medier i bokform.

För mig är arbetslitteraturen en viktig komponent i bibliotekets demokratiska uppdrag och något vi prioriterar både i skyltning och sociala medier.

Aktuell just nu är denna bok:

arbetslitteratur

Bilden är för övrigt från bibliotekets Instagram (så nu kan jag göra reklam för två saker samtidigt). Följ oss på Instagram, följ människors arbetsliv i bokform och kämpa för biblioteken som den plats där den lilla människans får ordet.

Bli först att kommentera

Kontroversiell åsikt: Bibliotekarier borde fika mera

Två universitetsbibliotekarier och en folkbibliotekarie gick in på en bar:

”Jag har hand om bibliotekets historieavdelning” sa den ena universitetsbibliotikarien och smuttade på sin daiquiri. Den andre universitetsbibliotekarien fnös fisförnämnt. ”Jag är minsann specialiserad på fransk skönlitteratur” hen borste bort lite imaginärt damm från axeln.

Folkbibliotikarien svepte nervöst sin öl och stirrade nervöst ut över baren. ”Det var väl ingenting” sa hen ”Mitt bevakningsområde är världen”

Ok det är världens tråkigaste vits men har ni sett världen? Alltså hela världen, inklusive strängteori, barr, astronomi, stickning, myror…. Det finns hur mycket grejs som helst. När vi köper in litteratur så bevakar vi samtliga vetenskapliga områden plus skönlitteratur för både vuxna och barn och på många olika språk. Det är mycket som ryms inom konceptet ”Precis allt”. Finsk mincraft-adventure för barn till exempel:

dav

Visste ni att det finns mjau-forskare? Dvs forskare som har lyckats får medel för att undersöka vad katters mjauande betyder. Det vet jag mer eller mindre ofrivilligt eftersom jag omvärldsbevakar kattböcker.

Små bibliotek har samma bevakningsområde som stora bibliotek, oftast bara med mindre budget och sällan tid för inköpsmöten. Det har man på större bibliotek men dom köper ändå in allt (om det är ett stort bibliotek) så ibland blir man lite avundsjuk. Jag menar hur svårt kan det vara att bara trycka på köpeknappen? Vi får minsann slåss för våra avdelningar.

Oftast så löser vi på små bibliotek omvärldsbevakningen och de litterära samtalen (och slagsmålen) på fikat, vilket gör att man kan dra följande slutsatser:

1 Vi fikar inte egentligen utan vi jobbar (fast det ser ut som vi fikar)

2 Att jobba på bibliotek och inte vara intresserad av litteratur måste vara en alldeles egen cirkel i Dante Alighieri reseskildring.

Så egentligen så borde vi fika mer? Jag skriver det skämtsamt men om man verkligen brinner för sin kvalitetsdeklaration och för litteraturen så måste man skapa samtalsformer för litteratur, vetenskap och kultur. Precis som att man också som bibliotekarie hela tiden måste jobba med kompetensutveckling, få utbildningsmöjligheter osv.. De senaste månaderna har jag fått mitt bästa input från personalen. Det var rörande att få veta mer om den här boken:

cof

 

En självbiografisk bok av en ensamkommande flyktingpojke. I boken följer vi Gholams farofyllda resa från hemlandet och hur han upplever det när han kommer till Sverige. En bok om att kastas mellan hopp och förtvivlan, en bok som berörde mig även om jag inte har läst den utan bara fått den återberättad för mig under fikat.

 

Nästa vecka tänkte jag plita ihop en text om hur det egentligen går till när vi köper böcker på biblioteket, det kanske är en sån där grej som är mer intressant för bibliotekarier än vad det är för er andra? Men som man sa i Malå när jag var ung: Den enes finöl är den andres fulöl.

Se fram emot nästa spännande inblick i den fartfyllda bibliotekstillvaron.

 

Bli först att kommentera

Praktisera på biblioteket

Av , , Bli först att kommentera 1

Praktik på biblioteket brukar vara en liten speciell historia.

När ungdomar kommer hit så vill vi på biblioteket gärna visa att biblioteket har gått från den traditionella rollen. Vi jobbar med att från att digitalisera samt stärka den kreativa, pedagogiska och de folkbildande delarna.

Men av någon anledning får oftast praktikanterna städa och ställa upp böcker.

Ibland brukar dom ställa frågor efteråt:

Hur ser arbetsmarknaden ut för bibliotekarier? Den ser faktiskt väldigt bra ut.

Hur är lönen? Jag har aldrig träffat någon som tycker att man jobbar för lite och har för hög lön men den är inte katastrof. (källa https://www.framtid.se/yrke/bibliotekarie)

Hur lång är utbildningen?

När man svarar på sista frågan ser ungdomarna ofta ut som frågetecken.Minst tre år? För att ställa upp lite böcker?

 

Tragiskt nog så räcker heller inte alltid en kandidatexamen och nu kommer jag till någon sorts poäng. Om man verkligen vill känna på biblioteksyrket måste man som praktikant få prova andra arbetsuppgifter och ofta är det väldigt svårt.

Biblioteksyrket är i första hand ett kreativt yrke. Man jobbar (mer eller mindre frivilligt) med kultur, marknadsföring, läsfrämjande, litteraturfrämjande, ungdomsarrangemang, digital delaktighet, föreläsningar, presentationer osv. osv.

Det är omöjligt att få jobb på ett folkbibliotek om man inte har en kreativ ådra. En av våra frågor när vi har en anställningsintervju är:

”När gjorde du senast något kreativt hemma”

Förra veckan hade vi två praktikanter på biblioteket som faktiskt kastade sig över de mer kreativa arbetsuppgifterna med en glädje och engagemang så att dom nästan höll på att bli anställda. Allt från textgenomgång av lättläst skräck, till att skapa en bildbank och hjälpa till med inköpsförslag.

Det var verkligen en stor hjälp.

Jag gillade faktiskt också några mer abstrakta konstnärligt lagda bilderna:

dav

 

Det här är kanske en av de mest läsfrämjande bilderna jag har sett? Jag tänker att en låntagare så går förbi denna skyltning stannar upp och tänker att:

Här är det banne mig något som gått mig förbi? Jag vet inte vad som händer men mest troligt så skulle jag behöva läsa mer?

Praktikanterna imponerade stort.

 

Och på tal om kreativitet. Hur många bibliotek är det som har en prisbelönt punkartist i det kreativa kaoset?

Det är väldigt roligt att ”Det Jordiska” vann priset som Årets rock på Manifestgalan.

”Det Jordiska vinner för att de med sina avskalade texter och varma musikaliska hand sticker ut som årets mest angelägna oväsen. Ett band och album som träffar oss rakt i hjärtat.”

Det känns tryggt att vi har lite specialkompetens , vi behöver mer punk på biblioteken.

Jag är faktiskt väldigt stolt över kreativiteten på biblioteket i Nordmaling. Det är kanske lite fult att påstå att man är bäst men vi kanske bara är lite bättre än alla andra? Vi har mest troligt lite mer punk än genomsnittet i alla fall?

 

Bli först att kommentera

Fackböcker om bland annat träd specifikt riktade till människor som jobbar med IT

Av , , Bli först att kommentera 2

Våld är rädsla för andras idéer sa Mahatma Gandhi och vi är många som ödmjukt anammar hans tankar om icke våld och stävar efter att alltid vara den som vänder andra kinden till…

Men ändå befinner sig man ibland i situationer då man blir så arg att man skulle kunna strypa en sälunge med en nylonstrumpa.

Jag talar förstås om den känsla av vanmakt som drabbar en när miljontals år av evolution inte förberett mänskligheten tillräckligt för att hantera windows.

Jag har fått lära mig att det finns något som heter mikro-stress. Detta uppstår vid tillfällen då man ska göra något, har lite bråttom och förväntar sig att något fungerar men datorn behöver en liten uppdatering eller laddar lite extra länge.

Ofta så är det inte så många sekunder, ändå kan man uppleva det som att hatet mot den digitaliserade omvärlden brinner i ens själ med styrkan av tusen solar. Man blir stressad på bara några mikrosekunder.

Då är det bra att Nordmalings Kommun faktiskt har länets bästa It avdelning. Garanterat.

Så lite som en hyllning/anledning att skriva några boktips så kommer här några boktips specifikt riktade till människor som jobbar på it-avdelningar:

Först ut är boken Superintelligens av Nick Boström

superintelligens-vagar-faror-strategier

 

Nick Boström, som ursprungligen kommer från Helsingborg, är professor i filosofi på Oxford university och en av de främsta tänkarna i världen när det gäller artificiell intelligens. Han leder ”Future of life Institue” där bland annat den framlidna Stephen Hawking satt i styrelsen.

Han har alltså skrivit en bok om Artificiell intelligens som jag läst (och gillat). Jag skrev om den på vår webbplats minabibliotek och uttryckte mig såhär:

”Som faktabok lyckas den balansera substans och flyt i läsningen på ett bra sätt.” Vilket är ett fint sätt att säga att den inte var så tråkig trots att den egentligen är lite akademiskt.

Tips nummer 2 :

AIQ : hur artificiell intelligens fungerar av av Nick Polson.

aiq-hur-artificiell-intelligens-fungerar

Nick Polson och James Scott kommer också ut med en sprillans ny bok om AI. På engelska heter det ”How people and machines are smarter together” men jag tror att översättaren hade lite otur då hen tänkte för på svenska heter den AIQ (?).

Den behandlar i alla fall AI ur ett historiskt/samhällsnyttig perspektiv. Boken ställer frågorna: hur har AI uppstått, hur &%¤#” fungerar det och vad det betyder för oss just nu.

 

Fast det är ju ganska fördomsfullt att utgå från att man vill läsa om en massa datorer och elände när man kommer hem från jobbet efter varit tvungen att förklara hur internet fungerar för någon stackars kommunanställd. Man kanske vill läsa om träd istället?

Jag vet inte varför men det har varit många trädrelaterade böcker nu på sistone.

Peder Edvinsson kommer med en bok som heter ” Elda i vedspis”. Gunnar Wetterberg kommer med en bok som heter ”Träd” och som jag senare blev informerad om har undertiteln ”en vandring i den svenska skogen” vilket underlättar lite om man ska sia kring vad den handlar om.

Tips nummer 3 är alltså denna:
trad-en-vandring-i-den-svenska-skogen

 

Säkert något för naturromantiken. Boken ”Träd i Malmö” ides jag inte köpa in eftersom den kändes lite lokal. Den går säkert att beställa från nått annat bibliotek, den innehåller tydligen en tio i topp lista på träd i Malmö vilket … jag tror inte riktigt att jag kan räkna upp tio trädsorter och även om jag kunde så känner jag inget behov av att urskilja mina favoriter i en tio topp lista (men om man har lärt sig något från regnbågsveckan så är det ju att vi alla är olika).

 

Egentligen så tänker jag att It-människor går och bär omkring på ett djupt mörker och borde beta av diverse skräcklistor i stället eller kanske meditativa böcker? ingen vet egentligen vad dom läser? Kanske är detta värsta humorn för just denna specifika målgruppen:
windows95

 

Det enda man egentligen vet med säkerhet är att , med tanke på hur stresståliga dom måste vara, så borde vi andra läsa vad det nu är dom läser.

Min 5 topp lista på träd
1 Björk
2 Maratallar (dom är rätt coola)
3 Julgranar
5 Tall och gran på delad 5:e plats. Omöjligt att väja. Två klassiker kan man säga.

 

 

Bli först att kommentera

Kärleksböcker

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Under litteraturvetenskapen fick jag läsa Madame Bovar. Denna roman ansågs 1856 som gigantiskt snuskig så författaren , Gustave Flaubert, höll på att åka in i finkaburum. Rättegången gjorde dock att boken blev en bestseller och efter det så tänkte man att lite uppståndelse kanske inte var helt tokigt sett till försäljningen. Boken har också en väldigt bra beskrivning av en mössa men jag tror inte det var det som sålde, snarare kontroversen.

Därom tvistar det lärde.

Jag läser egentligen inte så mycket kärlekslitteratur, det jag läser kommer nog från regnbågshyllan och gärna får det gränsa till historiska romaner. Det har nog egentligen bara blivit så. Historiskt sett har HBTQ kärlek haft fler hinder att övervinna, har lite mer kontrovers och aningen mindre fokus på huvudbonader(?). Om inte annat så blir det bättre litteratur av det.

Några personliga tips:

 

tillbaka_till_henne

 

Sara Lövestam har skrivit en bok som heter ”Tillbaka till henne”. Författaren har lyckats att väva samman två kvinnohistorier som utspelar sig hundra mellan varandra. Hanna, lätt deprimerad och less på vardagen, och Signe som 1906 kämpar för kvinnlig rösträtt. En smart skriven bok om passion och komplicerad kärlek.  Sara Lövenstam har också ett väldigt unikt språk och ett sätt att uttrycka sig som gör att böckerna får pluspoäng av mig. Hon har också skrivit en väldigt bra ungdomsbok som heter ”Skarven”

ett_javla_solsken

Ett djävla solsken av Fatima Bremmer.

Jag har inte läst den här, men den är på ”min lista”. Boken handlar om Ester Blenda Nordström som var en av Sveriges första undersökande journalister. Även henne känner jag igen från litteraturhistorien då jag tidigare skrivit lite artiklar om ”bad boy litterature” fast i hennes fall för ”girls”. Hon skrev nämligen barn och ungdomsböcker med starka kvinnliga huvudpersoner i början av 1900-talet.

Oj. Nu har jag tråkat ut någon känner jag.

Andra kanske mer intresserar sig för det spektakulära liv som denna kvinna levde, ett riktigt original som bröt mot många av samtidens normer och , som jag förstår det, så finns en djupt rörande kärlekshistoria inbakad i denna människas rätt så spektakulära liv.  Boken vann augustpriset 2017 i den facklitterära kategorin.

lidman_bara_mistel

 

Bära mistel. Sara Lidmans fjärde roman, en roadmovie… eller roadbook… som utspelar sig i 30-talets Norrland. Boken handlar egentligen om en olycklig kärlek som är dömd att misslyckas. Alla kärlekshistorier har inte heller ett lyckligt slut. Läs den.

torka

 

Som jag tidigare nämnt så har jag själv en förkärlek för berättelser som utspelar sig en bra bit bakåt i tiden. Lite nyare kärleksskildringar kan man möte i Jonas Gardells bok ”torka aldrig tårar utan handskar” ifall man nu lyckats missa den. Då är vi i alla fall framme på 80-talet. Det är bra grejer och också en tv-serie tror jag. Jag har faktiskt lite dålig koll på televisionen.

Ju närmre nutiden man närmar sig så desto mindre kontrovers blir det kring  HBTQ kärlek och det är väl för väl. Kontroverser kring kärlek hör hemma i 1800-talets rättssalar.

 

Liten fotnot: Madame Bovar, romanen av Gustave Flaubert, har inte HBTQ tema. Om jag minns rätt så handlar den om en kärring som har riktigt tråkigt med sin tråkiga karl (ägaren till mössan) och som skaffar sig en massa älskare. Den räknas som ett betydande verk för realismen,  som jag egentligen aldrig haft så mycket för.

Bli först att kommentera

Prideflaggor, bibliotek och sånt

Av , , Bli först att kommentera 5

Nästa vecka är det Regnbågsvecka här i Nordmaling, det är rätt så lajbans. Under veckan vill vi visa att alla människor är välkomna, uppskattade och fria i vår kommun och inte minst på biblioteket.

Att prideflaggan och regnbågshyllan fortfarande kan vara kontroversiell visar på att det fortfarande finns en hel del att göra. På biblioteken runt om i landet så har det varit oroligheter kring prideflaggan i samband med valet.

Då är det egentligen inte biblioteket som sådant utan biblioteket när det används som vallokal. Det får nämligen inte förekomma politiska eller religiösa budskap i en röstningslokal. Till exempel så kanske man måste gömma diverse piratflaggor så att inte man av misstag gör reklam för piratpartiet.

Konstnären som skapat flaggan hette för övrigt Gilbert Baker och han ville skapa en baner för mänskliga rättigheter som skulle tillhöra alla, som regnbågen tänkte han. Kanske valde han något som skulle vara klurigt att rycka bort också?

Att plocka bort flaggorna är dock enligt min åsikt idioti av högsta graden och här lär det inte hända utan att dom få bända loss dem ur mina kalla döda händer. När mänskliga rättigheter blir en politisk åsikt är vi illa ute.

Jag vill också ha mer pirater på biblioteket (men thats beside the point)

 

Personligen, som läsare, så kan jag ibland förvånas över hur få narrativ vi omger oss med. Sedan vi är små så matas vi med historier om hur pojken vinner flickan  och utvalda delar av kungariket. Alla är vi olika och alla berättelser behövs. Inte minst för att man blir så jäkla uttråkad annars.

Av bibliotekets 41 061 böcker  (jag har just suttit med statistiken) så är det få med HBTQ tema trots att så många som 10% identifierar sig som något annat än straight.

Det kan vara lite procentuell övervikt på böcker som handlar om ett ohyggligt mord som sker i småstadsmiljö och som ska lösas av en väldigt smart kriminalare som dock har ett komplicerat förhållande/depression/ alkoholproblem.

Så om man vill ha lite variation på sin läsning så kan man pallra sig till vår regnbågshylla.

 

edf

 

Jag ska försöka uppdatera bloggen med lite boktips under regnbågsveckan, Nordmalings kommun kommer också att ha lite arrangemang som man kan hålla ögonen på:

https://www.nordmaling.se/?id=16958

Vi hörs och ses på biblioteket

Bli först att kommentera
blogg_1

Pås-Problem

Av , , Bli först att kommentera 3

Nej, rubriken syftar inte till något hälsoproblem, i sådana fall hade jag blivit bannlyst från vk bloggen innan jag redan börjat. Det är ett ”toke där klick bäjt” som morsan skulle ha sagt för det handlar egentligen om ett besök på stadsbiblioteket.

Jag har alltid haft en sådan fascination för seriehjältar och deras hemliga identiteter. Tänk att bara kunna svepa in sig i en trygg trenchcoat och bara kunna röra sig helt anonymt på platser där man annars är känd, eller i mitt fall starkt förknippad med en yrkesroll. För mig blir detta mest påtagligt när man besöker andra bibliotek.

 Man är ju egentligen inte låntagare längre, särskilt inte om man kommer ut från ett bibliotekschefsmöte.

 Så i mitten av min levnads bana befann jag mig på stadsbiblioteket, förvirrad som bara en man som känner sig djupt kränkt av INGO reklamen kan bli. Stadsbiblioteket är väldigt stort och något svårnavigerat om man inte är där så ofta. I min fantasi så drog bibliotekarierna bakom kassan sticka om vem som skulle guida den förvirrade bibliotekschefen.

Guidning kan ske både i det fysiska rummet och litterärt, när jag kände mig säker på att jag skulle hitta ut, så passade jag på att be om hjälp kring min egen läsning. Och nu kommer den egentliga poängen med historien.

Att få uppleva biblioteket som Clark Kent (jag är medveten om att en mer realistisk seriefigurjämförelse vore Lilla-Fridolf men han har ingen hemlig identitet) förvånar till och med en luttrad litterärarbetare som undertecknad.

Jag fick så fantastiskt bra tips inför min egna personliga , något smalt inriktade, läsprojekt. Att det finns en sådan kompetens kan göra en rent förundrad, inspirerad och sugen på att låna.

Av bara farten, och av ren glädje över att få tips kring mitt nuvarande projekt (deckare som egentligen inte är deckare. Jag gör en lista för personer som måste läsa deckare men som egentligen inte gillar genren…. det kanske blir nästa blogginlägg) roffade jag åt mig några fina nya exemplar.

När man går mot utgången så hinner man tänka att nog är det ändå ganska fantastiskt att allt är gratis?

Man får hjälp av en verklig expert på sitt område, i detta fall möjligen någon som har gått kurs i bemötande av förvirrade bibliotekschefer. Man kan plocka på sig två, tre ja till och med fyra noga utvalda exemplar i nyskick och bara knalla ut. Utan att betala ett öre.

Glad i hågen närmade jag mig utgången. Utanför hade kung Bore fått nippran och blåste bokdödande snö och is i ett nästintill arktiskt klimat och det slår mig:

 

Helvete jag har ingen påse.

 

Vi är ju numera påslösa på biblioteket, dvs vi har slutat med plastpåsar för miljöns skull. Möjligen något år försent med tanke på vädret.

Jag fick vända om. Och be om en påse. Trots att det inte finns några påsar.

Antagligen tänkte bibliotekarien ”Har inte du jobbat i snart 6 år, suttit på minst fjorton påsrelaterade möten, själv minst 100 gånger påtalat att vi har slutat med plastpåsar? ”

Det hade varit skönt att bara kunna ta av sig sina glasögon och bli någon annan för en stund, eller haft en skyddande trenchcoat för mina brinnande kinder.

Å andra sidan så fick jag iof låna en påse från fikarummet.

 

Bli först att kommentera