Praktisera på biblioteket

Av , , Bli först att kommentera 1

Praktik på biblioteket brukar vara en liten speciell historia.

När ungdomar kommer hit så vill vi på biblioteket gärna visa att biblioteket har gått från den traditionella rollen. Vi jobbar med att från att digitalisera samt stärka den kreativa, pedagogiska och de folkbildande delarna.

Men av någon anledning får oftast praktikanterna städa och ställa upp böcker.

Ibland brukar dom ställa frågor efteråt:

Hur ser arbetsmarknaden ut för bibliotekarier? Den ser faktiskt väldigt bra ut.

Hur är lönen? Jag har aldrig träffat någon som tycker att man jobbar för lite och har för hög lön men den är inte katastrof. (källa https://www.framtid.se/yrke/bibliotekarie)

Hur lång är utbildningen?

När man svarar på sista frågan ser ungdomarna ofta ut som frågetecken.Minst tre år? För att ställa upp lite böcker?

 

Tragiskt nog så räcker heller inte alltid en kandidatexamen och nu kommer jag till någon sorts poäng. Om man verkligen vill känna på biblioteksyrket måste man som praktikant få prova andra arbetsuppgifter och ofta är det väldigt svårt.

Biblioteksyrket är i första hand ett kreativt yrke. Man jobbar (mer eller mindre frivilligt) med kultur, marknadsföring, läsfrämjande, litteraturfrämjande, ungdomsarrangemang, digital delaktighet, föreläsningar, presentationer osv. osv.

Det är omöjligt att få jobb på ett folkbibliotek om man inte har en kreativ ådra. En av våra frågor när vi har en anställningsintervju är:

”När gjorde du senast något kreativt hemma”

Förra veckan hade vi två praktikanter på biblioteket som faktiskt kastade sig över de mer kreativa arbetsuppgifterna med en glädje och engagemang så att dom nästan höll på att bli anställda. Allt från textgenomgång av lättläst skräck, till att skapa en bildbank och hjälpa till med inköpsförslag.

Det var verkligen en stor hjälp.

Jag gillade faktiskt också några mer abstrakta konstnärligt lagda bilderna:

dav

 

Det här är kanske en av de mest läsfrämjande bilderna jag har sett? Jag tänker att en låntagare så går förbi denna skyltning stannar upp och tänker att:

Här är det banne mig något som gått mig förbi? Jag vet inte vad som händer men mest troligt så skulle jag behöva läsa mer?

Praktikanterna imponerade stort.

 

Och på tal om kreativitet. Hur många bibliotek är det som har en prisbelönt punkartist i det kreativa kaoset?

Det är väldigt roligt att ”Det Jordiska” vann priset som Årets rock på Manifestgalan.

”Det Jordiska vinner för att de med sina avskalade texter och varma musikaliska hand sticker ut som årets mest angelägna oväsen. Ett band och album som träffar oss rakt i hjärtat.”

Det känns tryggt att vi har lite specialkompetens , vi behöver mer punk på biblioteken.

Jag är faktiskt väldigt stolt över kreativiteten på biblioteket i Nordmaling. Det är kanske lite fult att påstå att man är bäst men vi kanske bara är lite bättre än alla andra? Vi har mest troligt lite mer punk än genomsnittet i alla fall?

 

Fackböcker om bland annat träd specifikt riktade till människor som jobbar med IT

Av , , Bli först att kommentera 2

Våld är rädsla för andras idéer sa Mahatma Gandhi och vi är många som ödmjukt anammar hans tankar om icke våld och stävar efter att alltid vara den som vänder andra kinden till…

Men ändå befinner sig man ibland i situationer då man blir så arg att man skulle kunna strypa en sälunge med en nylonstrumpa.

Jag talar förstås om den känsla av vanmakt som drabbar en när miljontals år av evolution inte förberett mänskligheten tillräckligt för att hantera windows.

Jag har fått lära mig att det finns något som heter mikro-stress. Detta uppstår vid tillfällen då man ska göra något, har lite bråttom och förväntar sig att något fungerar men datorn behöver en liten uppdatering eller laddar lite extra länge.

Ofta så är det inte så många sekunder, ändå kan man uppleva det som att hatet mot den digitaliserade omvärlden brinner i ens själ med styrkan av tusen solar. Man blir stressad på bara några mikrosekunder.

Då är det bra att Nordmalings Kommun faktiskt har länets bästa It avdelning. Garanterat.

Så lite som en hyllning/anledning att skriva några boktips så kommer här några boktips specifikt riktade till människor som jobbar på it-avdelningar:

Först ut är boken Superintelligens av Nick Boström

superintelligens-vagar-faror-strategier

 

Nick Boström, som ursprungligen kommer från Helsingborg, är professor i filosofi på Oxford university och en av de främsta tänkarna i världen när det gäller artificiell intelligens. Han leder ”Future of life Institue” där bland annat den framlidna Stephen Hawking satt i styrelsen.

Han har alltså skrivit en bok om Artificiell intelligens som jag läst (och gillat). Jag skrev om den på vår webbplats minabibliotek och uttryckte mig såhär:

”Som faktabok lyckas den balansera substans och flyt i läsningen på ett bra sätt.” Vilket är ett fint sätt att säga att den inte var så tråkig trots att den egentligen är lite akademiskt.

Tips nummer 2 :

AIQ : hur artificiell intelligens fungerar av av Nick Polson.

aiq-hur-artificiell-intelligens-fungerar

Nick Polson och James Scott kommer också ut med en sprillans ny bok om AI. På engelska heter det ”How people and machines are smarter together” men jag tror att översättaren hade lite otur då hen tänkte för på svenska heter den AIQ (?).

Den behandlar i alla fall AI ur ett historiskt/samhällsnyttig perspektiv. Boken ställer frågorna: hur har AI uppstått, hur &%¤#” fungerar det och vad det betyder för oss just nu.

 

Fast det är ju ganska fördomsfullt att utgå från att man vill läsa om en massa datorer och elände när man kommer hem från jobbet efter varit tvungen att förklara hur internet fungerar för någon stackars kommunanställd. Man kanske vill läsa om träd istället?

Jag vet inte varför men det har varit många trädrelaterade böcker nu på sistone.

Peder Edvinsson kommer med en bok som heter ” Elda i vedspis”. Gunnar Wetterberg kommer med en bok som heter ”Träd” och som jag senare blev informerad om har undertiteln ”en vandring i den svenska skogen” vilket underlättar lite om man ska sia kring vad den handlar om.

Tips nummer 3 är alltså denna:
trad-en-vandring-i-den-svenska-skogen

 

Säkert något för naturromantiken. Boken ”Träd i Malmö” ides jag inte köpa in eftersom den kändes lite lokal. Den går säkert att beställa från nått annat bibliotek, den innehåller tydligen en tio i topp lista på träd i Malmö vilket … jag tror inte riktigt att jag kan räkna upp tio trädsorter och även om jag kunde så känner jag inget behov av att urskilja mina favoriter i en tio topp lista (men om man har lärt sig något från regnbågsveckan så är det ju att vi alla är olika).

 

Egentligen så tänker jag att It-människor går och bär omkring på ett djupt mörker och borde beta av diverse skräcklistor i stället eller kanske meditativa böcker? ingen vet egentligen vad dom läser? Kanske är detta värsta humorn för just denna specifika målgruppen:
windows95

 

Det enda man egentligen vet med säkerhet är att , med tanke på hur stresståliga dom måste vara, så borde vi andra läsa vad det nu är dom läser.

Min 5 topp lista på träd
1 Björk
2 Maratallar (dom är rätt coola)
3 Julgranar
5 Tall och gran på delad 5:e plats. Omöjligt att väja. Två klassiker kan man säga.

 

 

Kärleksböcker

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Under litteraturvetenskapen fick jag läsa Madame Bovar. Denna roman ansågs 1856 som gigantiskt snuskig så författaren , Gustave Flaubert, höll på att åka in i finkaburum. Rättegången gjorde dock att boken blev en bestseller och efter det så tänkte man att lite uppståndelse kanske inte var helt tokigt sett till försäljningen. Boken har också en väldigt bra beskrivning av en mössa men jag tror inte det var det som sålde, snarare kontroversen.

Därom tvistar det lärde.

Jag läser egentligen inte så mycket kärlekslitteratur, det jag läser kommer nog från regnbågshyllan och gärna får det gränsa till historiska romaner. Det har nog egentligen bara blivit så. Historiskt sett har HBTQ kärlek haft fler hinder att övervinna, har lite mer kontrovers och aningen mindre fokus på huvudbonader(?). Om inte annat så blir det bättre litteratur av det.

Några personliga tips:

 

tillbaka_till_henne

 

Sara Lövestam har skrivit en bok som heter ”Tillbaka till henne”. Författaren har lyckats att väva samman två kvinnohistorier som utspelar sig hundra mellan varandra. Hanna, lätt deprimerad och less på vardagen, och Signe som 1906 kämpar för kvinnlig rösträtt. En smart skriven bok om passion och komplicerad kärlek.  Sara Lövenstam har också ett väldigt unikt språk och ett sätt att uttrycka sig som gör att böckerna får pluspoäng av mig. Hon har också skrivit en väldigt bra ungdomsbok som heter ”Skarven”

ett_javla_solsken

Ett djävla solsken av Fatima Bremmer.

Jag har inte läst den här, men den är på ”min lista”. Boken handlar om Ester Blenda Nordström som var en av Sveriges första undersökande journalister. Även henne känner jag igen från litteraturhistorien då jag tidigare skrivit lite artiklar om ”bad boy litterature” fast i hennes fall för ”girls”. Hon skrev nämligen barn och ungdomsböcker med starka kvinnliga huvudpersoner i början av 1900-talet.

Oj. Nu har jag tråkat ut någon känner jag.

Andra kanske mer intresserar sig för det spektakulära liv som denna kvinna levde, ett riktigt original som bröt mot många av samtidens normer och , som jag förstår det, så finns en djupt rörande kärlekshistoria inbakad i denna människas rätt så spektakulära liv.  Boken vann augustpriset 2017 i den facklitterära kategorin.

lidman_bara_mistel

 

Bära mistel. Sara Lidmans fjärde roman, en roadmovie… eller roadbook… som utspelar sig i 30-talets Norrland. Boken handlar egentligen om en olycklig kärlek som är dömd att misslyckas. Alla kärlekshistorier har inte heller ett lyckligt slut. Läs den.

torka

 

Som jag tidigare nämnt så har jag själv en förkärlek för berättelser som utspelar sig en bra bit bakåt i tiden. Lite nyare kärleksskildringar kan man möte i Jonas Gardells bok ”torka aldrig tårar utan handskar” ifall man nu lyckats missa den. Då är vi i alla fall framme på 80-talet. Det är bra grejer och också en tv-serie tror jag. Jag har faktiskt lite dålig koll på televisionen.

Ju närmre nutiden man närmar sig så desto mindre kontrovers blir det kring  HBTQ kärlek och det är väl för väl. Kontroverser kring kärlek hör hemma i 1800-talets rättssalar.

 

Liten fotnot: Madame Bovar, romanen av Gustave Flaubert, har inte HBTQ tema. Om jag minns rätt så handlar den om en kärring som har riktigt tråkigt med sin tråkiga karl (ägaren till mössan) och som skaffar sig en massa älskare. Den räknas som ett betydande verk för realismen,  som jag egentligen aldrig haft så mycket för.

Prideflaggor, bibliotek och sånt

Av , , Bli först att kommentera 5

Nästa vecka är det Regnbågsvecka här i Nordmaling, det är rätt så lajbans. Under veckan vill vi visa att alla människor är välkomna, uppskattade och fria i vår kommun och inte minst på biblioteket.

Att prideflaggan och regnbågshyllan fortfarande kan vara kontroversiell visar på att det fortfarande finns en hel del att göra. På biblioteken runt om i landet så har det varit oroligheter kring prideflaggan i samband med valet.

Då är det egentligen inte biblioteket som sådant utan biblioteket när det används som vallokal. Det får nämligen inte förekomma politiska eller religiösa budskap i en röstningslokal. Till exempel så kanske man måste gömma diverse piratflaggor så att inte man av misstag gör reklam för piratpartiet.

Konstnären som skapat flaggan hette för övrigt Gilbert Baker och han ville skapa en baner för mänskliga rättigheter som skulle tillhöra alla, som regnbågen tänkte han. Kanske valde han något som skulle vara klurigt att rycka bort också?

Att plocka bort flaggorna är dock enligt min åsikt idioti av högsta graden och här lär det inte hända utan att dom få bända loss dem ur mina kalla döda händer. När mänskliga rättigheter blir en politisk åsikt är vi illa ute.

Jag vill också ha mer pirater på biblioteket (men thats beside the point)

 

Personligen, som läsare, så kan jag ibland förvånas över hur få narrativ vi omger oss med. Sedan vi är små så matas vi med historier om hur pojken vinner flickan  och utvalda delar av kungariket. Alla är vi olika och alla berättelser behövs. Inte minst för att man blir så jäkla uttråkad annars.

Av bibliotekets 41 061 böcker  (jag har just suttit med statistiken) så är det få med HBTQ tema trots att så många som 10% identifierar sig som något annat än straight.

Det kan vara lite procentuell övervikt på böcker som handlar om ett ohyggligt mord som sker i småstadsmiljö och som ska lösas av en väldigt smart kriminalare som dock har ett komplicerat förhållande/depression/ alkoholproblem.

Så om man vill ha lite variation på sin läsning så kan man pallra sig till vår regnbågshylla.

 

edf

 

Jag ska försöka uppdatera bloggen med lite boktips under regnbågsveckan, Nordmalings kommun kommer också att ha lite arrangemang som man kan hålla ögonen på:

https://www.nordmaling.se/?id=16958

Vi hörs och ses på biblioteket

Pås-Problem

Av , , Bli först att kommentera 3

Nej, rubriken syftar inte till något hälsoproblem, i sådana fall hade jag blivit bannlyst från vk bloggen innan jag redan börjat. Det är ett ”toke där klick bäjt” som morsan skulle ha sagt för det handlar egentligen om ett besök på stadsbiblioteket.

Jag har alltid haft en sådan fascination för seriehjältar och deras hemliga identiteter. Tänk att bara kunna svepa in sig i en trygg trenchcoat och bara kunna röra sig helt anonymt på platser där man annars är känd, eller i mitt fall starkt förknippad med en yrkesroll. För mig blir detta mest påtagligt när man besöker andra bibliotek.

 Man är ju egentligen inte låntagare längre, särskilt inte om man kommer ut från ett bibliotekschefsmöte.

 Så i mitten av min levnads bana befann jag mig på stadsbiblioteket, förvirrad som bara en man som känner sig djupt kränkt av INGO reklamen kan bli. Stadsbiblioteket är väldigt stort och något svårnavigerat om man inte är där så ofta. I min fantasi så drog bibliotekarierna bakom kassan sticka om vem som skulle guida den förvirrade bibliotekschefen.

Guidning kan ske både i det fysiska rummet och litterärt, när jag kände mig säker på att jag skulle hitta ut, så passade jag på att be om hjälp kring min egen läsning. Och nu kommer den egentliga poängen med historien.

Att få uppleva biblioteket som Clark Kent (jag är medveten om att en mer realistisk seriefigurjämförelse vore Lilla-Fridolf men han har ingen hemlig identitet) förvånar till och med en luttrad litterärarbetare som undertecknad.

Jag fick så fantastiskt bra tips inför min egna personliga , något smalt inriktade, läsprojekt. Att det finns en sådan kompetens kan göra en rent förundrad, inspirerad och sugen på att låna.

Av bara farten, och av ren glädje över att få tips kring mitt nuvarande projekt (deckare som egentligen inte är deckare. Jag gör en lista för personer som måste läsa deckare men som egentligen inte gillar genren…. det kanske blir nästa blogginlägg) roffade jag åt mig några fina nya exemplar.

När man går mot utgången så hinner man tänka att nog är det ändå ganska fantastiskt att allt är gratis?

Man får hjälp av en verklig expert på sitt område, i detta fall möjligen någon som har gått kurs i bemötande av förvirrade bibliotekschefer. Man kan plocka på sig två, tre ja till och med fyra noga utvalda exemplar i nyskick och bara knalla ut. Utan att betala ett öre.

Glad i hågen närmade jag mig utgången. Utanför hade kung Bore fått nippran och blåste bokdödande snö och is i ett nästintill arktiskt klimat och det slår mig:

 

Helvete jag har ingen påse.

 

Vi är ju numera påslösa på biblioteket, dvs vi har slutat med plastpåsar för miljöns skull. Möjligen något år försent med tanke på vädret.

Jag fick vända om. Och be om en påse. Trots att det inte finns några påsar.

Antagligen tänkte bibliotekarien ”Har inte du jobbat i snart 6 år, suttit på minst fjorton påsrelaterade möten, själv minst 100 gånger påtalat att vi har slutat med plastpåsar? ”

Det hade varit skönt att bara kunna ta av sig sina glasögon och bli någon annan för en stund, eller haft en skyddande trenchcoat för mina brinnande kinder.

Å andra sidan så fick jag iof låna en påse från fikarummet.