Jag bekämpar internet med klassisk skönlitteratur

Jag kom inte på någon bra rubrik. Jag är egentligen den som brukar vara mest för internet, youtube till och med mobiler i skolan men det finns också saker som jag ogillar. När man kommunicerar via nätet så gör vi det (ibland) på ett sådant sätt att man bygger på sin filterbubbla, blir utsatt för mobbmentalitet och åsikter värderas högre än fakta. Vi tycker väldigt mycket, och tyckandet är begränsat till tummen upp. Gilla eller inte gilla. Bli gillad eller inte gillad.

Enkelhet måste bekämpas med nyanser.

Att läsa gör att man lär sig tänka i bilder, mer avancerad litteratur kräver en förståelse av metaforer och liknelser. Hjärnan spelar upp handlingen i bilder och känslor. Alla inlägg är inte bokstavliga, allt kan man vrida och vända på och ifrågasätta.

Förra veckan berättade jag om klassiker för sexorna i Nordmaling.

En klassiker det är en bok som fortfarande är aktuell för att den tar upp allmänmänskliga frågor som alltid är intressanta.

Hur är det att vara människa? Hur är det att vara pappa? Hur är det att älska någon som man inte få älska?

Ibland lyfter vi vissa böcker för att dom är välskrivna, har ett historiskt värde men vilka texter lyfter vi och varför? I vilket sammanhang har boken blivit en klassiker.

Ett roligt sätt att faktiskt mäta en klassikers relevans är faktiskt genomslaget i populärkulturen. På detta tema så hade vi en egentillverkad frågesport (med mobilerna hör och häpna).

Vi pratade faktiskt också lite om kulturteori, jag tycker egentligen att årskurs 6 är dem som snappat upp det här bäst hittills så jag förutspår kommande litteraturvetare från den årskullen.

Jag tycker att det är viktigt att vi sätter klassikerna i deras sammanhang, men att vi egentligen inte förespråkar vad som är klassiker utan diskutera det. Vi kan visa upp dem och sätta dem i ett sammanhang men det är ungdomarna som ska vrida och vända på innehållet.

För oss är det viktigt att också jobba med delaktighet så vi samlar även upp ungdomarnas åsikter, både för diskussionens skull samt praktiskt biblioteksarbete när vi gör inköp (här gillar jag också att använda mig av mobiler i skolan, vi har tillsammans skapat ett åsiktsmoln):

Om man vill ha någon pedagogisk motivering utöver den klassiska (pun intended) som ofta rör sig om någon sorts allmänbildning så handlar det i mångt och mycket om att jobba med skönlitteratur i på ett demokratiserande sätt, skapa intresse för böcker och kommunikation.

Det man som bibliotekarie egentligen vill är att skapa en grundläggande förståelse och diskussion. Sen är det bra om man har lite humor och kan göra det på ett roligt, och för ungdomarna, relevant sätt.

(svaret på frågan är INTE hitta Nemo. Det skulle vara en rent ut sagt horribel berättelse.)