Det mest minnesvärda år 2008 var definitivt att arbeta i och studera Barack Obamas valkampanj i USA.

Barack Obama som ny president i USA bådar gott för de länder i världen där diktaturerna hårdnat under året. Att delar av den amerikanska befolkningen tillsammans med den svenska vänstern kräver att USA ska undvika engagemang i andra länder behöver inte innebära att det behöver bli så i slutändan. USA kommer nog, förhoppningsvis, att fortsätta lägga sig i när diktaturer går för långt och jag hoppas de fortsätter försvara demokratin så långt det går.

ETIOPIEN
Under året fick jag möjlighet att sätta mig in i frågan om Etiopien ännu mer än tidigare. Du kan läsa om mina möten med den etiopiska oppositionen i några artiklar här på bloggen. En intervju med Dr. Mulualem och Dr. Admasu samt en med Dr. Berhanu. Europa måste fortsätta ställa krav på Etiopien som nu stramat åt arbetet för alla frivilligorganisationer i landet. Det är just nu omöjligt för dem att få stöd från exempelvis SIDA och andra utländska organisationer. Diktaturen i Etiopien måste också uppmärksammas mer i Sverige och inför kommande år driver jag och Umeå Demokratiforum en kampanj i just detta syfte.

MOLDAVIEN
Jag har tidigare skrivit på bloggen om den fristående kanalen PRO TV som är den enda av sitt slag i Moldavien. Med alla medel har den moldaviska kommunistregimen försökt stänga ned denna enda fria och kritiskt granskande tv-station. Än så länge har man dock inte vågat verkställa hotet, möjligen på grund av rädsla för omvärldens reaktioner.

ISRAEL
Den lilla staten Israel, inklämt mellan diverse mindre demokratiska länder, fick i slutet av året nog av antisemitiska Hamas ständiga attacker på befolkningen i södra Israel. Hamas vägrade dessutom att förlänga den vapenvila som avslutades i mitten av december. De vägrar också erkänna staten Israel, samtidigt som Israel är beredda att acceptera en palestinsk stat i Gaza och Västbanken. Visst är det märkligt hur vitt skilda uppfattningar man kan ha om situationen? Vi får aldrig gå ifrån principen att stödja demokratin, det vill säga Israel. Så länge de palestinska områdena belägras av galna terrorister som vill förinta världens judar och staten Israel kommer fred aldrig att uppnås.

INTEGRITETEN
Även integriteten har fått sig några kängor under året. Ipred, FRA med mera har dominerat i debatten. Det är djupt tragiskt att se hur även mina egna partikamrater som tidigare varit så principfasta i dessa frågor bara liksom glider med och helt plötsligt tycker något annat. Stolta kan vi i alla fall vara i Västerbotten då vår egen riksdagsledamot Maria Lundqvist-Brömster röstat rätt och tagit initiativ som andra inte tagit. Vi liberaler är de första som ska försvara den enskilde individens rätt till en personlig sfär och det ska vi fortsätta med, annars har vi spelat ut vår roll.

FLER HUNDAR
I början av året tog familjen emot ytterligare en vovve, Mårax Mary Queen (of Scots) från Kennel Mårax. Mary Queen är faktiskt barnbarn till Fenedge Gemini som också bor hemma hos föräldrarna. Samtidigt bodde där Mårax Morticia som var mormor till Gemini. Tyvärr blir hundar äldre med åren och det vet vi ju egentligen, men förtränger liksom fakta ibland. I augusti 2008 var det därför dags för vår gamla Mårax Morticia att ta sig till hundhimlen. Hon blev 14 år gammal och fick ett fint sista år med att försöka uppfostra en liten bråkstake som Mary Queen. Men två hundar var en för lite så i oktober tog familjen också över Mary Queens mamma, Mårax Medina. På Dragonfältet bor nu alltså såväl Mary Queen som hennes mamma Medina och mormor Gemini. Hundar tillför så mycket glädje i vardagen!

Det finns mycket att titta tillbaka på och det ska vi lära oss av, men samtidigt är det framtiden som vi ska koncentrera tankarna till. Själv har jag mycket att se fram emot. Under året hoppas jag lära mig hebreiska, ta en tur till Israel under en kortare men helst en längre period. Kanske blir det valövervakning i Moldavien i mars och en liberal valseger. Det blir definitivt valkampanj i parlamentsvalet i juni då vi väljer nytt Europaparlament. Redan i januari svär Barack Obama presidenteden på Capitol Hill och flyttar in i Vita huset. Många positiva händelser att se fram emot under året.

Nu är det dags att fira nyår och snälla ni som smäller raketer, jag vill inte förbjuda sådant, men börja inte förrän på kvällen. Tänk på alla våra hundar!

Gott Nytt År!

Vad menar han egentligen?

Det finns ju olika regler i olika religioner om vad man får stoppa i sig. Denne man tror jag dock egentligen menar något annat och även om man får lite dubbla känslor över budskapet så kan man ändå inte undvika att se det halvkomiska i det hela. Se det inte som ett inlägg i debatten. Tolka hur du vill... Bilden är från en demonstration mot Israel på 5th Avenue i New York.

INSÄNDARE PUBLICERAD I DAGENS VK:

Palestinska vänskapsföreningen och International Solidarity Movement samlade under söndagen en liten skara personer på Rådhustorget i Umeå. Det påstådda syftet var att visa solidaritet med befolkningen i Gaza. I traditionellt antisemitiskt manér ignorerades den terror som Israel utsätts för dagligen från Hamas sida, likaså ignorerades de israeliska offren.

Det är välkänt att den religiöst fundamentalistiska rörelsen Hamas, som i sina stadgar förespråkar ett utplånande av staten Israel, också har en historia av antisemitism som sträcker sig genom århundradena med bland annat stormuftin av Jerusalems samarbetade med Hitler på 30- och 40-talen. Ironiskt nog får de idag stöd av bland annat den svenska vänstern, som såvitt jag vet annars har en helt annan inställning till antisemitism.

Det är sant att våld används från båda sidor i denna konflikt, men det finns några avgörande skillnader. Till att börja med är Israels mål mycket noggrant utvalda för att drabba så få oskyldiga civila som möjligt. Hamas mål är också de noggrant utvalda - men för att drabba så många oskyldiga civila som möjligt. Därtill har Israel också varnat för sina motattacker under lång tid och gett Hamas flera möjligheter att upphöra med attackerna. Samtidigt har Israel försäkrat sig om att hjälpsändningar ska nå Gaza innan attackerna. Återigen - så få civila som möjligt ska drabbas.

Krig har aldrig skett mellan två demokratier. Israel är en demokrati, den enda i Mellanöstern. När de palestinska områdena också blir demokratiska - då kan vi vänta oss fred även där. Det kan i sin tur aldrig ske förrän Israels rätt till existens blir fullt erkänd av de som styr i Gaza. Samtidigt måste ISM och liknande organisationer förändra sin människosyn och värdera israelers liv lika högt som andras. De måste också ta avstånd från antisemitiska rörelser som Hamas.

Björn Kjellsson

Från KGB:s högkvarter i Vitrysslands huvudstad Minsk har många bevakats utan vetskap. Här finns filer även om svenska liberaler som stödjer demokratirörelsen i landet.

En av de frågor som debatterades mest på senaste kommunfullmäktige var den om kameraövervakning i centrala Umeå. Som liberal är det svårt att ta någon annan ställning än emot övervakningen. Det finns nämligen flera skäl att säga nej till en effektlös inskränkning av den personliga integriteten.

Först och främst finns det inga som helst bevis för att kameraövervakning skulle minska kriminaliteten, snarare motsatsen. I Storbritannien används så kallad closed-circuit televison (CCTV). Detta har lett till kameror i stort set överallt i landet och det är möjligt att följa vad enskilda personer går under en hel dag för den som så vill. Men debatten om CCTV-övervakningen verkligen är effektiv är nu mer aktuell än någonsin tidigare. Flera rapporter har kommit de senare åren som säger att brottsligheten snarare ökat i de områden som är strängt bevakade, vilket totalt slår omkull övervakningsfanatikernas argument. Den något nyanserade engelsmannen hävdar dock att man inte ska beblanda brottsförebyggande åtgärder med brottslösande åtgärder och menar att kameraövervakningen mycket väl kan tjäna syftet att lösa redan begångna brott, men är helt värdelösa att förebygga desamma.

Det finns också andra problem med kameraövervakningen. Den minskar överhuvudtaget inte den icke planerade kriminaliteten, såsom slagsmål i krogkön eller liknande. Den planerade kriminaliteten minskar inte heller, däremot förflyttas den till icke övervakade platser. Jag har tidigare förespråkat kameraövervakning i form av så kallade trygghetsstråk som finns i bland annat Malmö. Men även trygghetsstråkens effekter är nu mycket tveksamma. Även om många uppger att de känner större trygghet har det ännu inte visat på minskat antal brott. Men visst är den upplevda känslan av trygghet också en framgångsfaktor, det kan inte förnekas.

Den som inte har något att dölja ska inte heller behöva känna sig hotad av övervakningen, sägs det. Men jag har ju något att dölja, ja faktiskt flera saker som jag inte vill att någon annan ska veta. Och jag slår vad om att samma sak gäller dig. Rätten till en personlig sfär, det är vad integritet handlar om. Sådant respekteras i en demokrati.

Några engelska artiklar i ämnet:
BBC News
The Guardian
PC World

Den skyddsbarriär som Israel byggt för att skydda sig mot självmordsbombare och andra terrorister. Byn Jayyous i bakgrunden.

För ungefär ett år sedan satt jag i en bil på väg från det lilla samhället Kokhav Ya'ir som gränsar mot byarna Jayyous och Qalqilya på Västbanken. Efter ett möte med borgmästaren och en tur längs den omtalade barriären var vi åter på väg till Netanya. Mina medresenärer, som alla talade hebreiska, tystnade då och då samtidigt som volymen på bilradion skruvades upp. Det var rapporter om raketbeskjutningar i södra Israel mot staden Sderot. En av de i bilen har släkt i staden, men är inte särskilt nervös.

'Ingen fara tror jag, det händer varje dag. De är så vana att springa till skyddsrummen, både vuxna och barnen i skolan.'

Okunnig och naiv som en riktig svensk framstår jag när jag frågar varför regeringen inte gör något. Det landar ändå ett större antal raketer i Sderot varje år i attacker som kostar omkring 5-10 personer livet.

'Det är vad vi kallar acceptabla förluster", förklarar Adam som är befäl i den israeliska armén. Jag undrar givetvis hur stora förluster som kan accepteras. 'Okej, låt mig förklara. Vi vet att Hamas gärna offrar sina medmänniskor, de har ingen som helst respekt för människoliv. En attack från oss skulle helt enkelt kosta för många civila livet. De skulle offra civila för sin egen skull.'

Men efter förra veckans storm av raketer har de acceptabla förlusterna nu blivit för stora. För många människor påverkas och även de boende i Gaza dödas av sina vänner i Hamas. Läs fler inlägg i debatten på min andra blogg. Som vanligt är debatten ganska vinklad i media, så kolla gärna alla uppgifter en extra gång, särskilt TT:s telegram är fyllda med faktafel.

För mindre vinklade rapporter rekommenderas:
Jerusalem Post.
Ynet News.
Haaretz.

Rabbi Chaim Greisman från Chabad Stockholm besökte Umeå den 23 december.

Aldrig förr har så många vänt sig om och stirrat som när den svartklädde mannen i skägg och hatt vandrade mellan Råshustorget och Renmarkstorget i Umeå. Aldrig förr har så många undrat vem denna okände man kunde vara och vad han gjorde här mitt i julhandeln.

Det är inte bara den kristna julen som firas just nu. Ikväll avslutas den judiska Chanukka-firandet som pågått sedan förra fredagskvällen. Dagen innan julafton besöktes därför Umeå av rabbi Chaim Greisman från Chabad Lubavitch Stockholm. Han träffade en del av de judar som bor i Umeå och kranskommunerna.

En av de äldre judarna i Umeå har bott i stan sedan 40-talet då hon flydde från sitt hem undan Förintelsen i Tyskland. Trots sin ålder tar hon sig alltid till möten av denna typ och varje gång uttrycker hon lika stor uppskattning för att äntligen få känna sig välkommen. Hon inser att jag aldrig kommer att förstå hur hennes liv varit. Det finns inte många som kan förstå det heller. Hennes ord som följde är värda att fundera över för oss umebor. Hur ska Umeå egentligen vara?

'Björn, du ska veta hur viktigt det är för mig att äntligen få vara jude här i Umeå. Ända sedan jag kom hit har jag fått gömma mig, men nu kan jag äntligen känna att det finns en gemenskap här och att vi får leva som judar.'

För många är just utövandet av en religion det viktigaste i den egna identiteten, av olika anledningar. Tack vare rabbi Chaims besök har det judiska samhället i Umeå fått upprättelse och stärkts markant.

Vissa ifrågasätter Umeå kommuns satsning på att bli kulturhuvudstad i Europa. De lokala kommunisterna hävdar, inte helt oväntat, att det är onödigt satsade pengar som inte kommer umeborna till nytta. Det är respektlöst inte bara mot umeborna utan i synnerhet mot alla de som lever i förtryck världen över. Kultur handlar om frihet att uttrycka sig, något som inte är självklart överallt.

Den 23 december stängs PRO TV, den enda fria tv-kanalen i Moldavien ned av den kommunistiska regimen. De hävdar att kanalen inte följt de direktiv de fått från myndigheten Conciliul Coordonator al Audiovizualului (CCA) som styr all elektronisk media i den forna sovjetrepubliken. De officiella skälen är att kanalen inte erbjudit textade program för hörselskadade. Men i verkligheten handlar det om att kanalen är kritisk mot den kommunistiska regimen i landet. Detta är bara en del i raden av flera mystiska händelser i moldaviska medialivet. Utan förklaring avgick för bara några dagar sedan chefen för en radiostation med samma ägare som PRO TV. I Moldavien är pressfriheten inte något självklart som tas för givet, utan ses som ett privilegium till motsats från Sverige.

Frihet att uttrycka sig kulturellt måste värderas högre av oss som har förmånen att leva i länder där vem som helst kan blogga som jag gör nu, skriva insändare och debattartiklar i tidningen, demonstrera på torget och uttrycka sig kulturellt. Det är givetvis inte svårt att dra kopplingen mellan de lokala kommunisterna i Umeå och den kommunistiska regimen i Moldavien. Yttrandefriheten är inte viktig för en kommunist, för en liberal är den däremot grundläggande för att ett samhälle ska anses demokratiskt. Just därför är det respektlöst att göra narr av kulturhuvudstadssatsningen, som kanske är den viktigaste satsningen på demokrati någonsin i Umeå. Det kan umeborna vara stolta över!

Det är inte bara elitidrottare som får vård på idrottsmedicin vid Norrlands universitetssjukhus, utan alla som har någon form av idrottsrelaterad skada (ja, definitionen är ännu större egentligen men det är ointressant just nu). Kan alltså handla om vilken västerbottning som helst. Nu har personalen på enheten fått nog av de hinder som landstinget som organisation faktiskt sätter upp (medvetet eller omedvetet) och vill bli privatägt, vilket skulle innebära att de kan börja ta betalt för alla besök och behandlingar. Idag får de inte göra det, så Zlatan och andra betalar precis lika mycket som jag eller någon annan umebo trots att han har en privat försäkring som skulle täcka kostnaden. Istället står landstinget för Zlatans kostnader.

Även om idrottsmedicin blev privat skulle det inte innebära att kostnaderna skenar iväg för någon. Redan idag kostar alla behandlingar, lokaler, personal och så vidare pengar för landstinget (och universitetet som är med på ett forskningshörn). Och landstinget har möjlighet att teckna ett vårdavtal med kliniken, vilket skulle innebära att västerbottningarna får gratis vård fortfarande. Men som landstingsrådet Levi Bergström (s) uttrycker det i dagens VK så är det inte så vanligt att man tecknar sådana avtal i Västerbotten. Däremot är det mycket vanligt i andra landsting, vilka också kan teckna avtal med idrottsmedicin.

Detta kan alltså i slutändan innebära en ganska absurd situation där idrottsmedicin i Umeå inte kan nyttjas av Västerbottens läns landstings patienter, men däremot av Skåne-regionens patienter. Så en patient i Skåne kan flyga till Umeå och få gratis vård samtidigt som ålidhöjdsbon bredvid idrottsmedicin måste betala privat för vården. Det är socialdemokratisk logik i vårdpolitiken.

Sven-Bernhard Fast och Ella-Britt Eriksson är generalsekreterare i Sveriges Kristna Råd respektive ordförande i Ekumeniska Följeslagarprogrammet i Palestina och Israel. De skriver nu offentligt i ett brev det som länge saknats och deras klarlägganden är mycket viktiga att ta till offentligheten, eftersom de själva aldrig gör så.

Det så kallade Följeslagarprogrammet innebär att man utbildar och skickar iväg personer med lite (minimalt) varierande politisk bakgrund till Israel och den palestinska myndighetens områden i syfte att 'minska våldet' genom sin närvaro. De ska därefter sprida sina 'upplevelser' i brev till Sverige och hålla föreläsningar här hemma när de återvänder. Det har länge funnits en irritation mot att följeslagarna endast finns i de palestinska områdena och aldrig i de israeliska. Staden Sderot utsätts ständigt för raketbeskjutningar, men trots det finns inga följeslagare i staden. Det finns inte något 'palestinskt' område som är, eller någonsin varit, så utsatt för terror som Sderot.

Men Fast och Eriksson är uppfriskande tydliga i sin förklaring till varför de inte försöker påverka de palestinska rörelserna. Deras organisation ägnar sig bara åt att försöka påverka de som går att påverka. Eftersom Israel är en demokrati så är landet givetvis också öppet och mottagligt, därför lönar det sig att protestera. Men eftersom Hamas och al-Fatah består at tokar som helt enkelt inte kan påverkas så placerar man heller inte några följeslagare i Sderot. Visst kan man ha förståelse för säkerhetstänkandet också. Det är ofarligt för följeslagarna att bråka med den israeliska militären och säkerhetstjänsten, däremot livsfarligt att bråka med Hamas och al-Fatah - då vet man aldrig vad som händer. Klokt enligt vissa - fegt enligt andra - förståeligt enligt mig.

Fast och Eriksson skriver tydligt 'För att uppnå den effekten krävs att den potentiella förövaren är känslig för det 'internationella ögat' som följeslagarna utgör. (...) Mot militanta grupper i Gaza fungerar inte vår metod, eftersom den internationella närvaron inte får förövarna att avstå från att skjuta Qassamraketer mot Israel.' Att kalla Israel som stat för 'potentiell förövare' är möjligen diskutabelt och väl cyniskt men den diskussionen kan vi ta en annan gång. Det intressanta är här att man erkänner att de palestinska grupperingarna är helt omöjliga att arbeta med eftersom de inte bryr sig ett dugg om det internationella samfundets krav på fred och frihet - även för palestinaaraberna.

Idag vann Allians för Sverige kanske nästa val. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet klargjorde nämligen att alla tre partierna ska ingå i en koalitionsregering om de vinner valet 2010. De ska också forma gemensamma program och komma överens på flera olika politikområden.

Det är inte utan anledning som man kan vara skeptisk till hur detta kommer att fungera. Men det är inte samarbetssvårigheterna som kommer att sänka vänsterkartellen. Snarare handlar det om Ohly. Vilken trovärdighet har Lars Ohly som finansminister? Vem vågar lita på miljöpartister som anser att medborgarlön är en bra idé, vilket innebär att vi som arbetar ska försörja inte bara oss själva utan även andra - som inte jobbar trots att de är friska. Nej, trovärdighetsproblem är det minsta man kan tala om.

Regeringen Reinfeldt däremot har visat handlingskraft och regeringsduglighet, långt över vad väljarna förmodligen väntade sig. De som röstade på alliansen istället för socialdemokraterna ville ha förändring - och det fick de också. De fick vad de röstade på och de inser nog också att även vänsterkartellen kommer att leverera. Problemet är bara att leveransen innehåller bidragspolitik och färre jobb. Även det inser väljarna.

Idag ska nynazister och vänsterextremister demonstrera mot varandra och slåss i Salem, utanför Stockholm. Den officiella anledningen för nazisterna är mordet på 17-årige Daniel Wretström som mördades av en grupp av bland annat personer med invandrarbakgrund. De demonstrerar 'mot svenskfientlighet' och vänstern kontrar med antinazistiskt budskap. Det är alltså de officiella anledningarna, den riktiga anledningen är ju densamma för båda grupperna - att få ett tillfälle att slåss och ha något att göra i den dystra vardagen.

Det anser också ett antal lokalpolitiker som idag skriver på DN Debatt att de båda grupperna borde nekas demonstrationstillstånd eftersom de begränsar andra människors tillgång till det offentliga rummet. Visst kan man förstår de lokala politikernas frustration, men vore konsekvensen av ett sådant förbud verkligen att föredra?

Idag betraktas dessa demonstrationer som våldsamma. Hur definieras våldsamheten imorgon? Är det då kanske Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet som anses våldsamma? Sedan blir det Socialdemokraternas och Moderaternas tur och så vidare. Nej, yttrandefriheten gäller alla och den som söker tillstånd att demonstrera ska också beviljas detta om det inte finns väldigt speciella skäl att neka. Sedan är det polisens uppgift att hålla koll på dessa demonstrationer och förhindra eventuella våldsverkare från höger och vänster. Den som inte kan fullgöra sina skyldigheter mot samhället (alltså att följa lagar och respektera andras lika rättigheter) ska inte själv heller ha några rättigheter att demonstrera fritt.