Fortfarnade har inte det slutgiltiga resultatet av valet i Moldavien presenterats, man väntar på utlandsrösterna, vilka faktiskt kan orsaka förändring på flera mandat. Moldaver som bor i utlandet har nämligen mindre benägenhet att rösta på kommunister utan föredrar ofta den liberala oppositionen. Men även om alla röster skulle gå till den liberala oppositionen skulle ingen av sidorna få tillräckligt många röster för att kunna välja en president.

Det finns nu några olika alternativ till vad som händer. Antingen misslyckas parlamentet återigen med att välja president och nyval måste utlysas igen. Detta kan då ske tidigast i början av nästa år. Alternativt förhandlar några partier med kommunisterna och går samman i en ny koalition. Det skulle också kunna bli så att kommunisterna erbjuds något i utbyte mot att de röstar på en annan presidentkandidat, exempelvis en ministerpost eller liknande. Vägarna är många och liksom i svensk politik finns i Moldavien många tjuriga gubbar (få tjuriga tanter, få kvinnor överhuvudtaget) som ser till sitt eget revir i första hand.

Men nu ger jag mig av hemåt, många erfarenheter rikare. Tack för att ni följt rapporterna från Moldavien och ta gärna en resa till detta vackra land som är relativt billigt för en turist!

När 98,2 procent av rösterna räknats har kommunisterna fått 41,5%, Liberaldemokraterna 16,4%, Liberala partiet 14,4%, Demokraterna 12,6 och Alliansen Vårt Moldavien (liberala) 7,4%. Varken Socialdemokraterna och Kristdemokraterna fick nog med röster för ett enda mandat i parlamentet.

Trots att oppositionen vunnit 53 mandat i parlamentet mot kommunisternas 48 mandat är det inte säkert att parlamentet blir långvarigt. Det krävs nämligen 61 röster för att välja en president, misslyckas parlamentet med denna uppgift måste församlingen upplösas och nyval utlysas. Detta kan dock ske tidigast i början av 2010 eftersom val inte får genomföras mer än två gånger per år. Det krävs alltså att minst åtta kommunister röstar på en annan kandidat än sin egen. Men så länge kan parlamentet i alla fall fatta majoritetsbeslut och möjligen genomföra vissa förändringar i landet.

Som väntat blev alltså Demokraterna de stora vinnarna i valet i Moldavien genom att gå från att inte klara spärren för mandat i parlamentet till att få 12,6% av rösterna. Partiledaren Marian Lupu kan känna sig nöjd med sin insats och nuvarande presidenten, kommunisten Vladimir Voronin, beklagade sig igår kväll över att tidigare gett honom posten som talman i parlamentet. Det är tack vare denna position som Lupu gjort sig känd och blivit populär bland människor. Han tog dock röster från alla partier, inte bara kommunisterna.

Nu återstår att se vilken koalition som bildas. I synnerhet demokraternas ledare Marian Lupu, men även AMN:s ledare Serafim Urechean, har anklagats för att kunna tänka sig att samarbeta med kommunisterna efter valet. Det har dock förnekats bestämt från båda parter och i dagsläget finns det inte någon som tror något annat än att hela oppositionen går samman för att styra utan kommunister. Viktigast för Moldavien just nu är dock att man får någon form av stabil regering som tar itu med finanskrisen och närmandet till EU samt kraftigt motarbetar korruptionen i landet och öppnar upp för den fria pressen.

 

Den moldaviska landsbygden håller på att dö ut. De lokala politikerna är pessimistiska och rycker lätt på axlarna när man frågar om framtiden. I varenda by står övergivna hus och man dras dagligen med problem som strömavbrott, vattenläckage och trasiga vägar. I huvudstaden Chisinau finns det officiella och inofficiella befolkningssiffror.

- Ingen vet egentligen hur många som bor här eftersom så många flyttar från landsbygden in till stan utan att registrera sin flytt, säger Ion som bor i Chisinau sedan 10 år tillbaka.

Han återvänder dock minst en gång varannan vecka till familjens gård på landet där de tillverkar sitt eget vin, såsom så många andra moldaviska familjer. Vinet är något av Moldaviens kännetecken och ute på landet kan du kanske ha svårt att hitta en väl fungerande toalett i grannskapet, men vinkällare finns det, var så säker.

Att ungdomar flyttar från landsbygden är kanske inte heller så märkligt. Den enda högre utbildningen finns i huvudstaden Chisinau eller ute i Europa.

- Tyvärr återvänder de heller inte till sin hembygd, säger Vital som bor i staden Nisporeni och är ledamot i regionfullmäktige.

Han menar att endast omkring fem procent av ungdomarna återvänder till Nisporeni efter att de studerat.

- Men det är klart, var skulle de få jobb här? De kan bara hjälpa till hemma i sina gårdar, här finns endast jordbruk, inga fabriker eller offentlig administration att jobba med, säger Vital.

I Nisporeni finns dock lite framtidsanda och hopp om någon form av utveckling. Där finns ett kulturhus som fungerar ungefär som svenska Folkets Hus. Där finns också en park med tennisbana, skulpturer och givetvis även ett monument över de från bygden som dog i Andra världskriget. Gatorna hålls rena och det finns visst liv i några caféer och barer i centrum. Jag berättar om Umeå kommuns satsning på att bli kulturhuvudstad.

- Oj, tänk om vi kunde göra det, då skulle vi kunna rädda hela vår stad från att en dag bara försvinna. Folk måste ha en anledning att bo kvar här, de måste känna att det är deras stad och då behövs ett levande kulturliv, säger Ion och hela gruppen instämmer.

Valet stora segrare tros bli demokraternas kandidat Marian Lupu, tidigare vice talman i parlamentet. Efter valet i april lämnade han kommunistpartiet och snabbt kallade det socialistiska partiet Demorkaterna till extra partikongress, där han valdes till ny partiledare. Lupu är numera motståndare till kommunisterna, men kritikerna menar att han efter valet kommer att samarbeta med kommunistpartiet, vilket givetvis förnekas av partiet. Två av kampanjarbetarna tycks ha fått frågan förr, när jag möter dem under sista kampanjdagen.

- Vi skulle aldrig kunna rösta på ett parti som stödjer kommunisterna, vi har fått nog av dem under alla desa år, säger de båda.

De hävdar att anklagelserna mot Lupu bara är oppositionens sätt att misskreditera honom och partiet eftersom han kommer att dra röster även från dem, inte bara från kommunistpartiet. Denna uppfattning tycks delas av de flesta analytiker och experter på området.

- Det vore politiskt självmord att helt plötsligt göra tvärtom vad han hävdat hela tiden, säger Lupus kampanjteam.

Marian Lupu anses vara en av landets mest karismatiska politiker och är mycket populär. Tack vare att han är socialist och har varit medlem i kommunistpartiet kan han dra till sig röster från de som vill ha förändring, men bara "light-versionen", alltså kanske inte alltför stora förändringar som den liberala oppositionen kräver. Dessutom kan han locka över kommunister som tidigare inte vågat rösta på något annat parti.

Tror ni på valseger?

- Självklart, vi kommer att segra, kommunismens tid är över!

Och de får nog anledning att fira efter valdagen. Marian Lupu gör förmodligen ett mycket bra val och kommer med största sannolikhet att på ett eller annat sätt ingå i landets högsta politiska ledning.

Efter att ha gått runt i centrala Chisinau en hel dag och tagit emot varenda flygblad som erbjudits kunde jag konstatera att mer än hälften var företagsreklam. Likaså pågick ett enda politiskt möte, samtidigt som tre personer ropade ut information om butikers billiga varor och supererbjudanden. Märkligt, men några kampanjaktiviteter pågick.

Socialdemokrater kampanjar framför katedralen i centrala Chisinau.

En tapper kämpe för Alianta Moldova Noastra cyklar fram och tillbaka längs huvudgatan.

Liberaldemokraternas enorma konvoj väckte uppmärksamhet.

BILD OVAN: Liberala partiet tutar och viftar med flaggor genom centrala Chisinau.

Så var den sista kampanjdagen över. Igår kväll tutade bilarna högt över hela Chisinau när flera av partierna körde i konvoj genom centrum med flaggor utstuckna genom rutorna. I jämförelse med andra länder jag besökt, exempelvis Vitryssland, har Moldaviens partier rätt stora friheter de kan ta sig, åtminstonde på ytan. Vad som inte syns är bristerna främst gällande pressfrihet och själva systemet med röstlängder som är nästan omöjligt att förstå.

Kampanjen är verkligen i slutskedet, vilket syns på den mängd olika metoder som nu används. Här lyckades en svensk fotograf ta en grupp unga kommunister på bar gärning när de affischerar över oppositionens affischer. Nu ska man dock inte säga för mycket - det finns inget som garanterar att något av partierna använder särskilt schyssta metoder just nu.

Politiskt möte mitt under söndagsmarknaden i en by i regionen Ialoveni.

Valspurten i Moldavien är i full gång. De senaste dagarna har alla partier turnerat runt i byarna i landet och i centrala Chisinau kan man vara säker på att få ett flygblad i handen. Måndagen är sista kampanjdagen inför valet på onsdag och imorgon tisdag måste alla posters och annat plockas ner.

- Visserligen brukar några "glömmas" kvar av alla partierna, men i praktiken måste all kampanj avslutas, förklarar Andrei som är lokal kampanjledare i distriktet Ialoveni.

En av kandidaterna, Mihai Silistraru från Ialoveni åker de sista dagarna runt i regionen och besöker sina kampanjarbetare i kommunerna och träffar väljare på deras arbetsplatser, på torgen och till och med ungdomarna på ett disco. Men efter dagens kampanjer väntar egentligen bara valdagen på onsdag och efter det vet ingen vad som händer. Protester kan man dock räkna med, men i vilken omfattning är oklart.

- Jag tror inte det blir som efter valet i april med protester som ledde till rena upplopp, säger Andrei.

Samtidigt tror han att det blir protester, även om det inte annonserats någonstans denna gång såsom på Facebook eller andra webbsajter. Regeringen har också gjort vad de kan för att förhindra protesterna genom att försöka kartlägga upprorsmakarna. Dock har man tonat ner anklagelserna mot den rumänska regeringen, som man tidigare hävdat ligger bakom oroligheterna. 

 

Det kommunistiska partiets stöd sjunker enligt senaste opinionsmätningen, genomförd av Moldova's Association of Socialogical and Demographers. Visserligen ska dessa mätningar alltid tas emot med stor försiktighet eftersom de lätt påverkas politiskt, men just denna mätning visar på en minskning till 38,5 procent för kommunistpartiet. För att kunna välja en president krävs mer än 60 procent av rösterna i parlamentet, vilket partiet senast inte kunde åstadkomma. Flera experter tror att det blir nyval igen i början av nästa år.

- Vare sig kommunisterna eller den liberala oppositionen kommer att få mer än de 60 procent som krävs för att välja en president så det blir nyval i februari, säger en radioreporter som driver en egen politisk morgonshow.

Anledningen till att man måste vänta till början av nästa år är att man i Moldavien inte kan anordna mer än två val varje år. Och samtidigt pågår valkampanjen för fullt och fortfarande sitter den igår gripna oppositionella kandidaten fängslad hos polisen, trots att det strider mot lagen.

 

En av partiet Alianta Moldova Noastras kandidater i det moldaviska parlamentsvalet, tillika regional ordförande i ungdomsförbundet, greps idag av polisen. Bakgrunden är att han för två veckor sedan misshandlades av en grupp män och när han polisanmälde detta vägrade polisen att tro på honom. Idag riktar dock samma polismyndighet mutanklagelser mot honom och hävdar att han försökt erbjuda dem pengar för att gripa den grupp som han anklagar misshandel. Därför greps han också idag, enligt Alianta Moldova Noastra.

- Det handlar om felaktiga anklagelser och gripandet strider dessutom mot lagen, sade partiets jurister vid en presskonferens tidigare idag.

De hänvisar till en lag som säger att kandidater i parlamentsvalet besitter ett slags immunitet fram till efter valdagen som gör det omöjligt att gripa dem. Därför ska parlamentskandidaten släppas omedelbart enligt juristerna. Den moldaviska polisen hävdar dock att han inte bar med sig sitt officiella ID-kort som anger att han är kandidat och att man därför inte kunde veta att han talade sanning.

- Det är givetvis bara lögn, de visste mycket väl vem det var de grep men kommunisterna gör vad som helst för att behålla makten, hävdar en av ungdomsförbundets representanter.

I skrivande stund sitter parlamentskandidaten anhållen hos polisen, men Alianta Moldova Noastra förutsätter att han släpps innan kvällen.

 

Flera dagar innan valet i Moldavien har polisen redan gritip en kandidat för det oppositionella Alianta Moldova Noastra. Just nu håller partiets ungdomsförbund och jurister presskonferens i partihögkvarteret.

 

 

Moldavien är ett av tre länder i världen med demokratiskt valda kommunister i regeringsställning. Hur länge till de sitter i makten är dock oklart. Valet i april detta år resulterade inte i tillräckligt många röster för kommunistpartiet och därför utlyste president Vladimir Voronin i juni nyval som ska hållas den 29 juli.

Republiken Moldavien med sina 4 miljoner invånare gränsar mot Rumänien i väst och Ukraina i öst, nord och syd. Landet förklarades självständigt från Sovjetunionen i augusti 1991 och är ett av bara tre länder i världen som styrs av en demokratiskt vald kommunistisk regering. I parlamentsvalet i april 2009 ökade dessutom stödet för kommunisterna (49,5%), även om oppositionen hävdar valfusk. Europeiska unionen är av stor betydelse för den moldaviska befolkningen och man ser fram emot ett EU-medlemskap så pass mycket att stora anpassningar redan gjorts för ett framtida medlemskap.

Moldavien har de senaste åren sett en viss positiv utveckling av sin ekonomi, i synnerhet med hänsyn till den relativt lilla ekonomiska bas man besitter. De enda resurser man har att tillgå är i princip jordbruket, det finns knappt några som helst naturresurser att tillgå. Till de stora exportprodukterna hör bland annat frukt och grönsaker, men även vin och i viss mån tobak. Trots det lever många mycket fattigt i landet, en fjärdedel på under 2 USD om dagen.

Ett annat stort problem för den moldaviska regeringen är området Transnistrien som till 32% består av moldaver, 30,5% av ryssar och 29% av ukrainare samt övriga etniska grupper. Området utropades självständigt från Moldavien 1990, men detta har inte erkänts av världssamfundet. I mars 1992 utbröt det så kallade “Transnistriska kriget” en väpnad konflikt mellan Transnistriens självutnämnda regering å ena sidan och Moldavien å andra sidan. På den transnistriska sidan fanns ryska trupper tillsammans med frivilliga ryssar och ukrainare. På Moldaviens sida fanns även frivilliga rumäner. Efter eldupphöret i juli 1992 blev området de facto självstyrande, men inget annat land erkänner exempelvis transnistriska pass, varför omkring 400 000 transnistrier begärt moldaviska sådana. Ryssland har också öppnat ett konsulat i området och beviljat omkring 80 000 transnistrier ryska pass.

Liksom i många andra forna sovjetstater är korruptionen ett stort problem i Moldavien. Detta i kombination med den politiska instabiliteten i Transnistrien har orsakat att Moldavien blivit den huvudsakliga källan för trafficking och människohandel, liksom för handel med droger och vapen. Traffickingen handlar främst om människohandel för sexuellt utnyttjande av kvinnor, men även män, i alla åldrar. Dessutom handlas det med människor som tvingas arbeta inom bland annat byggbranschen, men också barnarbetare som tvingas tigga. Från många västländer pågår därför ett intensivt arbete för att stötta organisationer som motarbetar detta.

 

Vill återigen tipsa om en artikel av Dilsa Demirbag-Sten. I artikeln Den rumsrena fanatikern ifrågasätter hon på goda grunder Mohamed Omars gräddfil i svenska medier samtidigt som andra fanatiker som Åke Green behandlas helt annorlunda. Mycket bra artikel! 

 

Integrations- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (FP) skriver i sitt senaste nyhetsbrev följande om de så kallade miljonprogramsområdena:

"Journalisten Samir Abu Eids reportage om miljonprogrammen i SVT Rapport har varit intressanta att följa. Igår (19/7) handlade det om att det kan vara bättre att riva och bygga nya hyreshus än att renovera dem.

Detta är något som Folkpartiets integrationspolitiska arbetsgrupp också lyfte fram i rapporten ”Förortslyftet” i våras. Vi föreslår i rapporten att man öppnar för en omfattande upprustning av miljonprogramsområdena, att man får in fler kontor och affärsverksamheter och att det ska bli enklare att tvångsförvalta hyreshus när de missköts.

Det är dags för ett grundligt omtag av den svenska stadsplaneringen. Att stillasittande titta på medan utanförskapets negativa spiral gräver sig allt djupare och starkare i vissa områden kan vi inte acceptera. Samtidigt vet vi att utanförskapet bara kan brytas inifrån. När de boende själva engagerar sig kan förändringen bli bestående."

 

Det känns bra att vi har en integrationsminister som verkligen gör något, till skillnad från tidigare s-märkta ditos som varit tämligen ovilliga till handling. Sabuni har idéer och gör allt för att förverkliga dessa.

Egentligen ska man inte bemöta inlägg som de av Rabih Ballout, men eftersom han sprider rena lögner om mig och andra på sin blogg så är jag illa tvungen att bemöta detta. Rabih Ballouts lögnkampanj började med ett antal inlägg om Mellanösternkonflikten, vilket jag ska bemöta senare. Även dessa är fulla med lögner om mina åsikter.

Senast skriver Ballout om folkmordet på armenierna och hävdar att jag inte har något engagemang för detta. Han skriver så här:

"När ska Israels älskarna ( läs Björn Kjellsson mfl ) framföra samma krav på sina bloggar med budskap att riksdagen ska följa Frankrikes exempel ?"

Det är en utomordentlig förolämpning av mitt och andras engagemang i denna fråga. Jag är fullständigt mållös och blir uppriktigt sagt förbannad när någon ljuger och insinuerar såsom Rabih Ballout gör när sanningen är den rakt motsatta. Ovan finns en video med en av Sveriges främsta kämpar i denna fråga, nämligen Fredrik Malm, riksdagsledamot (FP) som också är en stor israel-vän.

Rabih Ballouts uppträdande är fullständigt oacceptabelt och givetvis sänker det hans förtroende i allt han skriver. Varenda text kan ju vara full med lika många lögner. Jag kräver inte att han läser på lika mycket som vi andra gör, men kan väl åtminstone Googla innan han skriver. Alternativet är ju att Ballout är väl medveten om lögnerna och vill misskreditera andra.

 

 

Återigen har konservatismen brett ut sig och tagit plats. Litauens parlament drev trots allt igenom en lag som innebär att det blir förbjudet i landet att tala väl om eller sprida positiv information om homo- och bisexualitet, polygami, våld, hypnos och dåliga matvanor. Det är givetvis helt oacceptabelt att man hindrar folk att tänka, tycka och kommunicera fritt. Förhoppningsvis kommer de internationella, däribland de svenska, protesterna att ge effekt och Litauen drar tillbaka lagen. Vi kan i alla fall hoppas...

Det är bara att konstatera att man kommer inte undan hult lätt som helst med folkmord eller andra brott mot mänskligheten. Alltför många har visserligen klarat sig, men historien har också hunnit upp många andra. De senaste dagarna har vi sett två sådana exempel. Lägervakten John Demjanjuk, idag 89 år gammal och misstänkt för delaktighet i morden av nästan 28 000 människor åtalas i Tyskland. Han dömdes i slutet av 80-talet till döden av en israelisk domstol, men överklagade och friades av Högsta Domstolen i landet, nu åtalas han alltså på nytt. Liberias förre president Charles Taylor åtalas vid FN:s specialdomstol för Sierra Leone. Han anklagas för krigsförbrytelser under inbördeskriget i Sierra Leone, där man bland annat värvade barn till armén, lemlästade och mördade människor.

Att omvärlden visar dessa tyranner att det inte går att komma undan är oerhört viktigt. Men det får inte ta så många år förrän andra åtalas, såsom Irans ledare Mahmoud Ahmadinejad (bilden). Tyranner finns det alltför många av i världen och de måste bort från makten.

 

Det är väl inte så ofta man blir glad av att läsa en annons, men i gårdagens DN annonserade Åhléns efter apotekschefer och det kändes riktigt, riktigt bra. Tyvärr ska ingen av dessa placeras i Umeå, men väl i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. Åhléns lovar att kunden kommer att "mötas av ett nytt och modernt apotek med stort fokus på kundservice, kvalitativ rådgivning och en snabb och säker recepthantering". Enligt uppgift har man anlitat kunniga medarbetare med bakgrund inom Apoteket AB såväl som Socialstyrelsen.

Visserligen kommer det inte att bli lätt för Åhléns att konkurrera med dagens befintliga apotek som redan för flera år sedan började anpassa sig efter den nya konkurrensen. Men fortfarande känns det att Apoteket är en gammal statlig institution, tyvärr. Men nu är Nordkorea och Kuba ensamma länder om att ha ett statligt monopol på apoteksmarknaden. Det är bra, i synnerhet för alla kroniskt sjuka och multisjuka som ofta behöver ett apotek.

 

Igår skrev Pernilla Ström i Dagens Nyheter om hur samhället underskattar djurens förträfflighet och nytta i samhället. Och det är märkligt att vi idag fortfarande inte kan uppskatta betydelsen av djurens närvaro. Bland annat används hundar mycket ofta inom demensvården, vilket visar på betydelsen för psykiskt välmående - vilket givetvis inte är bra endast för dementa utan för alla människor. Särskilt uppskattas nog ett husdjur av den som i övrigt lever ett stressigt liv och behöver avkoppling och en paus från vardagen för att skingra tankarna.

Samtidigt som djur ska uppskattas och tillåtas i samhället måste man givetvis ta hänsyn till den som är allergisk. Själv tål jag vissa djur väldigt bra medan andra kan få ögonen att svullna och näsan att rinna ganska ordentligt. Därför måste jag lära mig hantera dessa djur på ett bra sätt samtidigt som samhället också måste se till att jag inte hindras i skolan, på jobbet och så vidare. Det måste givetvis vara en balansgång, men det är inte så enkelt som att säga blankt nej till djur överallt.

 

Vill tipsa om artikeln Dumburkan av Dilsa Demirbag-Sten. Hon har en god liberal poäng om att burka eller annan form av huvudduk i grunden representerar en idé om att kvinnan har en position undergiven mannen. Samtidigt är det inte bara svårt, utan omöjligt att förbjuda en viss form av klädsel. Var ska gränserna dras? Och vem har tolkningsföreträde? Var går egentligen gränsen för frivillighet? Vissa människor vill ju faktiskt bära symbolen, även om den är förtryckande. Andra anser inte att den bär symbolen av förtryck och vill bära den.

"En liberal ståndpunkt i frågan om burkan handlar alltså inte om vilka mer eller mindre bisarra former religionen islam ska ha rätt uttrycka sig i. Religioner och ideologier kan inte ha rättigheter. Det kan bara individer. Den brännande frågan är om staten har rätt att diktera villkoren för hur vuxna individer ska klä sig."

 

ATT TYSKLAND ska be om ursäkt för sin främlingsfientlighet är ett krav från den muslimska världen. Bakgrunden är det fruktansvärda mordet på Marwa al-Sherbini, en 30-årig muslimsk kvinna som bodde i tyska Dresden med sin man och son. Förra året trakasserades hon av en 28-årig man som anklagade henne för terrorism, på grund av att hon bar huvudduk. Al-Sherbini fann sig inte i detta utan polisanmälde honom och han dömdes till 750 euro i böter. Mannen överklagade och när de åter möttes i domstolen drog han fram en kniv och högg Marwa al-Sherbini till döds med 18 knivhugg.

Detta har upprört känslor i den muslimska världen och i synnerhet i al-Sherbinis hemland Egypten där demonstrationer har pågått i flera dagar och protesterna mot Tyskland liknar de mot Danmark efter Mohammed-karikatyrerna. Man anser att regeringen agerat för långsamt och inte brytt sig om islamofobin i landet.

Marwa al-Sherbini var i första hand en individ, en människa, en medborgare, ett barn, en livskamrat, en förälder. Minns henne för den individ hon var och bekämpa den rasism som mördade henne. Ska Tyskland som nation be om ursäkt? Knappast. Det är svårt att lyssna på ett budskap om fred och antirasism från stater som accepterar att våldtagna kvinnor stenas till döds och homosexuella hängs på grund av sin sexualitet.

För övrigt, om nu en stat ansvarar för vad en enskild människa gör ska väl också någon ta ansvar för de halshuggningar som genomförs i Allahs namn, anser Dick Erixon.

Om Gud finns eller inte borde väl vara upp till var och en att själv bestämma. Men återigen har yttrandefriheten fått stå tillbaka för religioner som känt sig kränkta. Men hur kan en religion känna sig kränkt?

En kampanj som ifrågasätter Guds existens pågår världen över. Även i Umeå har Humanisternas affischer suttit uppe med texten "Gud finns nog inte". Detta har tydligen upprört många känslor, kanske inte främst här i Sverige men väl i Australien, Kanada, Kroatien och Holland där bussbolag helt plötsligt ändrat sin reklampolicy eller dragit sig ur redan tecknade avtal. Den ur demokratisk synpunkt värsta reaktionen kom ändå från Åbo och Tammerfors i Finland där kommunala tjänstemän lagt sig i kampanjen och censurerat budskapet. Det är en sak att ett privat företag lirkar sig ur en reklamkampanj, men att kommunala tjänstemän censurerar är fullständigt oacceptabelt.

I Kanada ville man alltså genomföra en reklamkampanj på bussarna med texten "You can be good without God", men stoppades av det lokala bussbolaget. Det var en kopia av kampanjen The Atheist Bus Campaign som rullat runt på Londons bussar med texten "There's probably no God. Now stop worrying and enjoy your life." I Storbritannien har man istället för att förbjuda kampanjen startat motkampanjer från kyrkans sida. Det är just detta som är demokrati - att få debattera och diskutera fritt, även ifrågasätta Guds existens.

Att religionen har egna regler är inte något nytt. Kyrkan har länge haft enormt inflytande över samhället och den demokratiska utvecklingen - och inte alltid gott sådant. I Sverige känns detta inte lika mycket längre, men det räcker med att resa till något europeiskt grannland så inser man snabbt att kyrkans makt finns kvar. Abortmotståndet och den starka homofobin vilar tungt över många länder. Den religiösa extremismen gäller inte bara kristendomen utan i allra högsta grad även islam, eller den så kallade islamismen som brukar få beskriva den extrema och fundamentalistiska delen av islam.

I ett demokratiskt samhälle kan inte en religion känna sig kränkt, det kan bara individer som utövar religionen och att ifrågasätta någons ideologi är inte detsamma som att kränka någon. Yttrandefrihet ska gälla alla människor, vare sig det handlar om religion eller politik. Religion ska kunna ifrågasättas och inga särskilda regler ska gälla för en enskild ideologi.

Min blogg på Wordpress.com hittar du här

Vänsterextremist eller högerextremist. Egentligen är det inte så stor skillnad på dessa grupper. Vilken extremistbana de valt är i grunden en slump. De har lika stor respekt för demokratin - alltså igen respekt alls. De anser sig vara de enda som har rätt att framföra sina åsikter, samtidigt som de vägrar andra samma rätt. Dessa har förbrukat sina egna rättigheter.

Igår presenterade Säkerhetspolisen (Säpo) och Brottsförebyggande rådet (BRÅ) rapporten Våldsam politisk extremism där man kartlagt de vänsterextrema och högerextrema politiska rörelserna. Som exempel på hoten mot demokratin tar man upp småföretagare som utsätts för skadegörelse, journalister som hotas och invandrare som misshandlas. Demokratiminister Nyamko Sabuni (FP) säger till Dagens Nyheter att hotet från Vit makt-rörelsen är något man varit medveten om länge, men att man är mer överslätande kring brott av vänsterextremister. Svenska Dagbladets Paulina Neuding anser att den svenska vänstern har en något ambivalent inställning till extremisterna i de egna leden och tar som exempel när man går tillsammans i demonstrationståg, senast i Malmö. Neuding påpekar att vänstergrupperna visserligen har en något mer sympatisk inställning till exempelvis invandring, HBT-personer och feminism, samtidigt som likheterna med högerextrema är slående. Dessutom ger dessa åsikter ibland någon form av frikort för att ses som "i grunden bra ungdomar som bara vill lite väl mycket".

Även om det inte på allvar finns några möjligheter för dessa grupper att ta över samhället och förinta demokratin så måste hotet tas på allvar. De kan trots sina begränsade resurser ställa till med stor oreda, bland annat genom att hota förtroendevalda politiker, eller företagare för den delen. Det finns gott om sådana exempel även i Umeå och Västerbotten där det främst handlar om de vänsterextrema grupperna - och djurrättsrörelsen - som hotar demokratin, här finns ju knappt några högerextrema. Senaste exemplet på detta är givetvis restaurangen Garaget på Umedalen som tvingades stänga på grund av djurrättsaktivister. Ett annat exempel på respektlöshet mot demokratin är miljögruppen Klimax som anser att de inte alls omfattas av de gemensamma spelreglerna i demokratin. Det är också viktigt att ta upp alla med judisk bakgrund som känner sig mindre trygga.

Alla har rätt att säga vad de tycker, oavsett vad de tycker. Men den rättigheten kräver också att man erkänner andra samma rättighet. Det går inte att kränka andras rättigheter genom att hota eller använda våld mot meningsmotståndare. Den som gör det har också förbrukat sina egna rättigheter.

Min blogg på Wordpress.com hittar du här

Enligt Rabih Ballout bedriver jag och även andra "judisk propaganda" och Barack Obama har retat upp "judelobbyn" enligt honom. Ballout har reagerat på mitt förra blogginlägg om just Obama, ett inlägg som handlar om Obamas val av politisk strategi och en möjligen illa vald sådan som kan resultera i en valförlust - inget annat. Vidare kommenterade jag Amnesty Internationals tvivelaktiga rapport som håller så låg kvalitet att svensk media inte vågar hänvisa till den.

RABIH BALLOUTS inlägg blir oerhört svårt att bemöta eftersom det tycks råda ganska allvarliga missuppfattningar. Ballout har fel på ett antal avgörande punkter. Dels att jag skulle ogilla Barack Obama. Jag arbetade i över en månad i Barack Obamas valkampanj, så mitt stöd till honom som presidentkandidat torde vara odiskutabelt. Vidare hänvisas till att "FN och dess organisationer" är mer trovärdiga än "judisk propaganda/islamisthemsidor". Men i diskussionen talar vi om Amnesty International, som INTE är en organisation knuten till FN. Men så till övriga faktafel och de frågor som Ballout ställer.

AMNESTY INTERNATIONAL har lämnat en rapport som vördsamt sågas i bitar av bloggen Fred i Mellanöstern. Rabih Ballout har ställt en del frågor till mig angående detta och jag besvarade dem tidigare i en kommentar. Mitt inlägg handlar alltså om att med undantag för någon landsortstidning har ingen svensk eller europeisk media återgett Amnesty Internationals rapport eftersom den inte håller samma kvalitet som deras rapporter brukar. För att upprepa de viktigaste frågorna och svaren:

RB: Vad var faktafel???
Svar: Hänvisar till FiM-bloggen.

RB: Att Israel dödat 1400 civila eller att Israel använt förbjudna stridsvapen såsom fosfor och liknande???
Svar: 1) Israel har INTE dödat 1400 civila, vilket Rabih Ballout är väl medveten om. Ballout hävdar att alla dödsoffer i Gaza var civila - något som inte ens Hamas håller med om. Även i Amnesty Internationals rapport kritiseras Hamas för att utsätta civila för fara. Enligt Genève-konventionen är det då också Hamas som ansvarar för de civila offren.
2) Fosfor är INTE förbjudet att använda. Däremot är det förbjudet att använda så att det skadar människor. Det var Röda Korset som först anklagade Israel för felaktig användning av fosfor, vilket man senare tog tillbaka då det inte fanns några som helst bevis för detta. Läs gärna detta uttalande från Internationella Röda Korset.

RB: Är det inte rättvist i dina ögon att båda parter kritiseras lika mycket i amnesty International????
Svar: Nej, absolut inte. Israel ska inte alls kritiseras lika mycket som Hamas. Israel har all rätt att försvara sig mot de år av missilangrepp som de utsatts för från Gaza. Hamas är det största hotet mot palestiniernas frihet - inte Israel - och borde därför kritiseras i betydligt större utsträckning. Det har säkert hänt att israeliska soldater begått misstag och att militärledningen fattat felaktiga strategiska beslut, men det handlar aldrig om att medvetet beskjuta civila palestinier. Hamas å andra sidan beskjuter medvetet civila. Det är en väldig skillnad.

Min blogg på Wordpress.com hittar du här

Barack Obama och Bill Clinton i Orlando, Florida.

ATT BARACK Obama skulle sitta säkert inför nästa presidentval är långt ifrån sanningen. Alldeles för snabbt har han börjat genomföra kraftiga förändringar i människors vardag, såsom då det gäller det statliga sjukvårdssystemet och utrikespolitiken. Han har snabbt retat upp många inflytelserika grupper, innan han visat att han har stöd för reformerna. Det är inte alls särskilt smarta drag, även om reformerna i sig kan gynna alla amerikaner.

Detta i kombination med att Sarah Palin, alltså John McCains kandidat till posten som vice president, avgår som guvernör i Alaska bådar inte gott för Obamas framtid. Palin frigör sig nu från isoleringen i Alaska och det står henne fritt att göra precis vad hon vill. Hon har gott om tid att åka till Washington, bygga upp en kampanjstab och sedan utmana Obama i valet 2012. Kanske kan hon passa på att resa utomlands också och lära sig lite mer om världen runtomkring.

Palin har många sidor som talar till hennes fördel. Hon är ytterst konservativ och har mer erfarenhet av politik än vad Barack Obama har. Det faktum att hon inte är en gråhårig gubbe är också en fördel även om hon ska bli just de gråhåriga konservativa gubbarnas kandidat vars enda alternativ är Barack Obama.

NOTERAR OCKSÅ att bloggen Fred i Mellanöstern häromdagen på ett bra sätt sammanfattade Amnesty Internationals rapport om "Operation Gjutet Bly" som ägde rum i januari och februari. Det visar sig att nästan ingen media vågar använda rapporten som källa eftersom den är så otroligt partisk och späckad med lögner och faktafel. Väldigt tråkigt för en organisation som till nu haft ett gott anseende.

Min blogg på Wordpress.com hittar du här

Farouk Houseini, kulturminister, bokbrännare och tilltänkt chef för UNESCO.

SEDAN FN:S Råd för mänskliga rättigheter fått Libyen som ordförande så är det få saker med denna organisation som förvånar. Jackie Jakubowski skriver i Expressen 30/6 om att en av kandidaterna till posten som ny chef (Director General) för UNESCO är självaste Farouk Housni, konstnär och Egyptens nuvarande kulturminister. Housni är visserligen konstnär och kan nog utan förbehåll kallas för kulturvänlig, men vilka grundläggande värderingar representerar han egentligen?

För något år sedan mötte Housni sitt parlament och besvarade en fråga om hur många böcker på hebreiska som egentligen fanns att tillgå i biblioteket i Alexandria. Han lovade då att om det fanns några sådana skulle han personligen bränna dem. Vissa tolkade uttalandet som att han menader judiska böcker, andra som att han menader israeliska böcker. Därmed har Housni givetvis också anklagats för antisemitism. På sin egen hemsida förklarar han sitt sätt att se på saken.

Egentligen är det helt ointressant om Housni menade judiska eller hebreiska eller israeliska böcker. Vad som är mest intressant är att i framtiden kan UNESCO ha en chef som tycker det är helt okej att starta ett bokbål med böcker som han ogillar. Än mer intressant är att bloggare förföljs i Egypten. Igår greps Wael Abbas efter en resa till Sverige, tidigare i veckan trakasserades och greps Dia Eddin Gad och en tredje bloggare, Abdel Mone'm Monieb, stoppades från att lämna landet. Kulturminister Farouk Housni har en del att lära om yttrandefrihet innan han tar på sig uppdraget som chef för UNESCO.

Min blogg på Wordpress.com hittar du här

SVENSKA DAGBLADETS Paulina Neuding skriver i SvD 30/6 att hatbrott även drabbar svenskar och heterosexuella efter att Brottsförebyggande rådet (BRÅ) presenterat sin årliga rapport om just hatbrott. Rapporten har förändrat definitionen och även tagit in statistik som tidigare inte visat att även minoriteter begår hatbrott mot majoritetsgrupper. Bland annat tar man upp det faktum att islamistiska grupper riktat hataktioner mot judar och att 0,3 procent av brotten med sexuell läggning som motiv har heterofobi som bakgrund.

Det blir tyvärr lite fel att ta just detta som exempel då det handlar om helt skilda problembilder. I det första fallet handlar det om en betydligt större grupp (svenska islamister, som visserligen är i minoritet gentemot kristna svenskar) som riktar ett hat mot en betydligt mindre grupp (svenska judar), och det handlar i detta fall om en tydlig och kraftfull hatpropaganda som sprids på organiserat vis. I det andra fallet handlar det om en minoritetsgrupp (homosexuella) som i extremt få fall riktat hat mot en betydligt större grupp (heterosexuella). Det handlar heller inte om att det förekommer någon organiserad hatpropaganda. Det finns många svenska judar som är rädda för att röra sig i vissa områden, men jag har faktiskt aldrig hört talas om en heterosexuell man som varit rädd på samma sätt...

Neudings avslutande frågor är det absolut viktigaste i artikeln. Det skrivs i BRÅ:s rapport väldigt mycket om 'Vit makt'-rörelsen och dess koppling till hatbrotten, men det nämns inte mycket om andra gruppers inverkan på exempelvis antisemitismen och homofobin. Varför är det så?

Min blogg på Wordpress.com hittar du här

I dagarna har det visat sig att svenskarna tror på Jan Björklunds och alliansregeringens skolpolitik och antalet företagare som har stort förtroende för regeringens näringslivspolitik har ökat med 50 procent. Detta i kombination med att (S), (V) och (MP) tydliggjort sitt framtida regeringssamarbete bådar gott inför riksdagsvalet nästa år. Enligt Politikerbloggen ryktas det att Alice Åström (V) blir justitieminister i en eventuell rödgrön kartell. Vad sägs om att toppa laget med Lars Ohly som finansminister?

Nej, en klar och tydlig politik som den som Jan Björklund leverarar i sitt tal i Almedalen 2009 är precis vad Sverige behöver?

JAN BJÖRKLUND I ALMEDALEN: "Inget skulle betyda så mycket för fred och frihet i Mellanöstern som om den islamistiska diktaturen i Iran ersattes av en demokratisk regering. Det är hög tid för dessa tyranner, som klär ut sig till präster, att de lämnar ifrån sig makten till ledare som respekterar mänskliga fri- och rättigheter."