Kan Förintelsen som ämne bli uttjatat? Ja, enligt VK-bloggaren Faw Al-Duri kan den bli just det. Hon skriver så här (16/1 2010): ”Är så jäkulst less på allt tjat om förintelsen. Visst, jättehemskt. Men alla andra folkmord då? (…) Nej, judarna det är mest synd om tydligen. Fortfarande.” Tydligen har dock Faw Al-Duri ångrat sig. Inlägget hon skrev angreps av massor med kommentarer och i desperation plockades det bort från VK-bloggen.

1945 kom tre systrar till Sverige. De hade alla överlevt hela vägen från hembyn Alexandrow i Polen, genom gettot i Lodz, koncentrationslägret Auschwitz, arbetslägret Neukölln och slutligen det ökända kvinnolägret Ravensbrück i norra Tyskland. De följde sedan med de Vita Bussarna till Sverige och efter några år tog de sig norrut till Umeå. Här bor de fortfarande med sina familjer, barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Berättelsen om de tre systrarna är lång och oerhört fin, men den tar vi en annan gång. Det är dock viktigt att ha de tre systrarna och deras familjer i åtanke när man läser texter som de av VK-bloggaren Faw Al-Duri eller kristdemokraten Rabih Ballout, som för ett halvår sedan ansåg att det faktiskt finns andra versioner av vad som hände under Förintelsen. Är de tre systrarna värda en sådan behandling? Faw Al-Duri och Rabih Ballout är levande bevis på att undervisningen om Förintelsen behövs – fortfarande. 

Men det är som sagt inte första gången antisemitismen visar sig i Umeå och jag lovar att det inte är sista gången heller. Idag besöker Steve Sem-Sandberg Umeå, under lunch Aula Nordica och under kvällen Vasakyrkan. Jag hoppas att Faw Al-Duri och andra går dit och lyssnar. Sem-Sandberg har skrivit boken ”De fattiga i Lodz” som handlar om ghettot i den polska staden Lodz, en plats som beskrivs av vissa som helvetet på jorden. En bok att rekommendera!