Är fortfarande mycket besviken på den israeliske utrikesministern Avigdor Liebermann. Han har orsakat mycket stor skada mot den israeliska demokratin, lika mycket skada som den muslimska världens diktatorer gjorde i samband med Mohammed-karikatyrerna.

Men det är ingenting jämfört med den skada som Aftonbladet orsakat demokratin, yttrandefriheten och tryckfriheten i Sverige. Spydde nästan av illamående när jag såg dagens förstasida framför mig idag. Den löd "Israels attack mot Sverige" och syftade då till att nämnda utrikesminister kräver att svenska regeringen fördömer den antisemitiska artikeln (Aftonbladet 17/8). Något som givetvis är helt orimligt och strider mot de demokratiska spelreglerna.

Samtidigt läste jag denna mycket intressanta artikel i Aftonbladet från februari 2006. Då gällde tydligen helt andra regler. 

"Det finns inga skäl för oss att trycka bilder som kränkt miljontals muslimer världen över."

Jonathan Leman påpekar också den kullerbytta som alltid lika principlöse Per Gahrton råkat göra i samma fråga. För honom gäller också olika regler vid olika tillfällen. I april tyckte han att den danska regeringen borde agerat angående Mohammed-karikatyrerna men i augusti ska den svenska regeringen INTE agera.

Den som hävdar att det i grund och botten inte handlar om antisemitism och en vidrig människosyn, den har fel. Det är uppenbart att olika regler gäller för judar respektive muslimer?

Övriga intressanta artiklar i ämnet: Gunnar Hökmark, Gulan Avci, Fredrik Malm, Adam Cwejman, Fred i Mellanöstern

Även om Sveriges ambassadör till Israel inte gjorde något särskilt kraftfullt uttalande angående Aftonbladets antisemitiska artikel, utan snällt påminde om det ansvar som också åligger den som nyttjar yttrandefriheten, så är jag benägen att hålla med om att det inte är en ambassadörs uppgift.

Vad som dock är pinsamt är hur Aftonbladets chefredaktör Jan Helin försöker undkomma kritiken genom att koncentrera sig på ambassadörens uttalande och göra det till en större affär än vad det egentligen är... Han borde istället svara på kritiken och skämmas.

Fler skriver om detta; Dilsa Demirbag-Sten, Johan Ingerö, Gulan Avci

Under 1930-talet spreds myter om hur judar handlade med allt, även människor, för att tjäna pengar och det spreds vidriga bilder främst från Tyskland men också arabvärldens diktaturer – som hade det gemensamma målet att utrota världens judar. Detta har upprepats även sedan den sista gaskammaren i Tredje Riket stängdes. Senast skedde det i måndagens Aftonbladet.

Förintelsen var som bekant inte något som bara hände utan föregicks av många hundra år av antisemitism och antisemitisk propaganda. Det har genom åren fötts otaliga myter och obehagliga fördomar har spridits över hela världen i försök att demonisera judar. Trots kulmen som skedde i och med Förintelsen fortsätter dessa försök än idag. Det vanligaste är väl ändå myten om en judisk världskonspiration, som sprids över hela världen även här på VK.se där jag anklagas för att sprida ”judisk propaganda”.

I måndags publicerade Aftonbladet en gripande artikel av Donald Boström som beskriver en fruktansvärd historia om hur israeliska soldater plundrade människokroppar på organ under kriget i Gaza i början av 2009. Boström gör också kopplingar till den organhandel som några rabbiner i New Jersey anklagats för tidigare i sommar. Artikeln har många likheter med den propaganda som fördes mot judar under tidigt 1930-tal och ledde fram till Förintelsen. Oavsett Boströms egna åsikter borde en klok journalist förhålla sig kritiskt till sina källor och inte skriva impulsivt kring ett sådant ämne som detta. Donald Boström själv säger till Jerusalem Post att han inte är säker på att uppgifterna är sanna. Lena Posner Körösi och folkpartiets Birgitta Ohlsson har också uttalat sig i tidningen. Läs även denna artikel i Jerusalem Post.

Israeliska tidningar och företrädare för regeringen har reagerat kraftigt på anklagelserna. Samtidigt som Boströms artikel är upprörande och förtjänar ordentlig kritik, får man från israelisk sida känslan av ”jaha, suck, så var det dags igen då...”. Tyvärr är det inte heller första gången man utsätts för denna typ av försök till lögner och försök till demonisering av judar. Personligen blir jag djupt imponerad av hur man orkar med detta.

Även den svenska ambassadören i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonnier, har reagerat kraftigt och gjort följande uttalande. Om detta är en ambassadörs uppgift eller inte går mycket väl att diskutera och det är oerhört viktigt att påpeka att attacker mot den fria pressen aldrig kan accepteras. Men ambassadörens kritik gällde sanningshalten i artikeln och inte rätten att publicera denna. Sen är det heller inte fel att som ambassadör Borsiin Bonnier gör, uppmana till ansvarstagande från medias sida.

Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin är tar dock emot kritiken med kall hand i Svenska Dagbladet och kräver istället att Israel bevisar att man är oskyldig till dessa anklagelser - alltså motsatsen till de rättsprinciper som normalt tillämpas i en demokrati. Han menar att det handlar om relevanta frågeställningar.

Mats Skogkär skrev om detta tidigare i veckan och han får avsluta med följande ord.

Det är allt som behövs. Alla vet ju ändå hurdana de är eller hur: omänskliga, förhärdade. Kapabla till allt.
Nu återstår bara det upprörda försvarstalet, lika förutsägbart det: “Antisemitism? Nej, nej, bara Israelkritik.”