Blev lagom irriterad för några veckor sedan när jag insåg kommunalrådet Lennart Holmlunds (S) insikter och åsikter om Turkiet (13/1). Han irriteras över att Frankrike och Tyskland kanske sätter käppar i hjulet för landets eventuella medlemskap i EU. Samtidigt tycker han att vi i Sverige inte alltid ska tyckas veta bättre än andra länder om mänskliga rättigheter. Men det är faktiskt så att Sverige har en väldigt sund inställning till mänskliga rättigheter, synnerligen bättre inställning än exempelvis Turkiet.

Sedan flera år tillbaka driver organisationen TOHAV ett rehabiliteringscenter för de som utsatts för tortyr i turkiska fängelser. Antalet som söker sig till centret ökar kraftigt för varje månad och är nu uppe i ett 25-tal personer per månad. Som torterade räknar man då endast de som utsatts för systematiskt tortyr av utförd av officiella, uniformerade representanter för den turkiska regeringen. Det är svårt att nämna de olika metoderna utan en känsla av illamående. TOHAV:s lista på 64 olika metoder som registrerats visar att människor utsätts för isolering, misshandel, tårgas, korsfästning, elektrisk tortyr, sexuellt våld och ännu värre metoder. Dessutom hotas de av att deras familjer ska utsättas för samma behandling. 

Socialdemokraterna i Umeå åkte i januari till Istanbul på konferens. De kan konferera i Turkiet utan problem och staden är ju fin och trevlig. Men denna rättighet gäller inte alla – i synnerhet inte kurder. För bara en månad sedan förbjöds ett kurdiskt parti i Turkiet. Strax efter förbudet greps över 50 av deras medlemmar, bara för att de tillhör samma parti. Den kurdiska flaggan kan man inte bära offentligt i Turkiet och man bör undvika att visa sin kurdiska bakgrund om man vill vara ifred från polisen.

Nej, förhoppningsvis får Lennart rätt och Tyskland och Frankrike sätter käppar i hjulet för ett framtida turkiskt medlemskap i EU. Så länge alltså.

Det är bara att konstatera att man kommer inte undan hult lätt som helst med folkmord eller andra brott mot mänskligheten. Alltför många har visserligen klarat sig, men historien har också hunnit upp många andra. De senaste dagarna har vi sett två sådana exempel. Lägervakten John Demjanjuk, idag 89 år gammal och misstänkt för delaktighet i morden av nästan 28 000 människor åtalas i Tyskland. Han dömdes i slutet av 80-talet till döden av en israelisk domstol, men överklagade och friades av Högsta Domstolen i landet, nu åtalas han alltså på nytt. Liberias förre president Charles Taylor åtalas vid FN:s specialdomstol för Sierra Leone. Han anklagas för krigsförbrytelser under inbördeskriget i Sierra Leone, där man bland annat värvade barn till armén, lemlästade och mördade människor.

Att omvärlden visar dessa tyranner att det inte går att komma undan är oerhört viktigt. Men det får inte ta så många år förrän andra åtalas, såsom Irans ledare Mahmoud Ahmadinejad (bilden). Tyranner finns det alltför många av i världen och de måste bort från makten.