Jag fick idag en reklamtidning från Svenska kyrkan i Luleå stift angående kyrkovalet. I den listades "Nio goda skäl att vara medlem i Svenska kyrkan":

1. Kyrkans budskap
2. Viktiga händelser i livet
3. En öppen och demokratisk folkkyrka
4. En kraft och motkraft i samhället
5. Tar hand om månghundraåriga kulturskatter
6. En av de största folkrörelserna
7. Solidaritet genom internationellt bistånd
8. Ger hjälp i nödsituationer
9. Svenska kyrkan i utlandet

Jag kommer nu att gå igenom argumenten ett och ett. I mina ögon faller de flesta av dom platt till marken.

Kyrkans budskap

Det kristna budskapet om att man är älskad och värdefull gäller väl även de som inte är med i Svenska kyrkan? För övrigt blir tanken om ett evigt liv inte mer trovärdig bara för att man går med i en kyrka...

Viktiga händelser i livet

För den som inte är religiös så är naturligtvis dop och konfirmation inga viktiga högtider. Namngivningsceremonier och "humanistiska" konfirmationer finns dessutom att tillgå för de icke-religiösa som nödvändigtvis vill ha sådana inslag. Förekomsten av borgerliga vigslar och begravningsceremonier är för övrigt en realitet i dagens samhälle.

En öppen och demokratisk folkkyrka

Öppen är den förvisso, men någon demokratisk folkkyrka är det knappast fråga om, vilket jag upplyst om tidigare.

En kraft och motkraft i samhället

Sociala insatser och motstånd mot ökade prestationskrav, konsumtion och miljöförstörelse är knappast något som kyrkan är ensam om. För den som vill stötta sådana insatser finns alltså andra alternativ än Svenska kyrkan...

Tar hand om månghundraåriga kulturskatter

Även icke-medlemmar bidrar till bevarandet av kyrkliga kulturskatter. Staten öser nämligen årligen in pengar till Svenska kyrkan i detta syfte. Enligt en artikel i UNT rör det sig om 460 miljoner kr/år. Sedan kan man fråga sig om verkligen alla uttjänta kyrkobyggnader behöver bevaras...

En av de största folkrörelserna

Med tanke på att de allra flesta medlemmarna raggats som småbarn så är Svenska kyrkan knappast att betrakta som någon stor och levande folkrörelse, vilket jag också nämnt tidigare. Att barn- och ungdomsarbetet är populärt beror nog på att det finns många traditionstyngda föräldrar som drar dit sina barn enbart p.g.a just tradition. Sedan kan man fråga sig huruvida kyrkans eventuella popularitet är ett bra skäl för att själv vara med...

Solidaritet genom internationellt bistånd

Det finns gott om icke-religiösa alternativ, t.ex. Röda korset, Rädda barnen, Amnesty och Läkare utan gränser. Vill man bidra till en bättre värld är alltså inget medlemskap i kyrkan något måste...

Ger hjälp i nödsituationer

Att kyrkan ställer upp med personal och lokaler är förvisso bra, men frågan är vilken "andlig" hjälp som präster och annat kyrkofolk egentligen kan ge. De vet ju inte mer om livets stora frågor än någon annan! Utbildade kuratorer och psykologer — utan förutfattade meningar om livsfrågorna — är måhända mer lämpade att prata med oroliga och fundersamma människor i "själslig" nöd...

Svenska kyrkan i utlandet

För den som är i behov av hjälp utomlands, eller bara vill få en pratstund med andra svenskar så finns ambassader att tillgå. Med tanke på skrytet över kyrkans "öppenhet" så lär kyrkorna dessutom knappast stänga ute de icke-medlemmar som söker sig till dessa...

Kontentan blir att det saknas egentliga skäl för den icke-religiösa att fortsätta vara kvar i Svenska kyrkan. Den som är troende har däremot en hel del att vinna på fortsatt medlemskap!

I reklamtidningen intervjuas även företrädare för olika nomineringsgrupper. De flesta av dessa anser att Svenska kyrkan ska ha kvar sin vigselrätt. Endast företrädarna för Kristdemokraterna och FiSk (Folkpartister i Svenska kyrkan) har en avvikande uppfattning.

Magnus Alm från Miljöpartiet skriver:

"Kyrkan ska vara ute i människors vardag, på jobbet, på nätet, på arbetsförmedlingen, idrottsplatsen, och kyrkorummet öppet även på 'obekväm arbetstid', då blir åter Svenska kyrkan central i människors liv och fler känner sig angelägna att vara med."

Märkligt! Vanligtvis brukar politiker värna om sekulariseringen, men inom ramen för kyrkopolitik vill man tydligen eftersträva samhällelig missionsverksamhet, och gå tillbaka till den tid då kyrkan och religionen spelade en huvudroll i samhället. Skrämmande!

I stället för att försöka vinna nya medlemmar, vill folkpartisten Christina Holmgren försöka stoppa utträden:

"FiSk vill att alla församlingar utarbetar ett PM som visar på de fördelar som finns med att vara medlem i Svenska kyrkan. PM:et kan då vara ett stöd i kontakten som sker med de som begär utträde."

Hoppsan! Inte nog med att informationen om utträde är undermålig, enligt FiSk ska den som trots allt fått insikt i hur man tar sig ur eländet förmanas att stanna kvar! Jag undrar för övrigt vad ett sådant PM skulle innehålla? De "nio skälen" ovan visade sig ju vara rätt så irrelevanta...

Lena Lindström från Centerpartiet vill locka folk med modern teknik:

"...vi som kyrka måste bli bättre på att använda de nya arenor för kommunikation som finns idag, som sociala nätverk på internet, bloggar och sms."

Den moderna tekniken kan säkert vara ett bra sätt för att entusiasmera de redan intresserade, men några icke-troende kommer knappast att lockas.

Olof Hasslow från POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) vill fortsätta med att underhålla medlemsstatistiken genom att ragga barn och ungdomar:

"Ett stort problem för Svenska kyrkan är de fallande medlemssiffrorna, och jag tror att det viktigaste just nu är att satsa på barn- och ungdomsarbetet.
[...]
Vi måste också synas i olika sammanhang och verkligen ta vara på de tillfällen när vi möter ungdomarna, som skolavslutningar. Och i skolorna berätta om vårt barn- och ungdomsarbete."

POSK verkar ha insett att barn och ungdomar är lättast att påverka, och vill utöka de kyrkliga formerna för detta. Ska vi förvänta oss fler bibeläventyr och annan religiös PR i skolorna? Jag finner uttalandet smått skrämmande, och lite påminnande om skraja amerikaner som vill förhindra fritt tänkande genom tidig indoktrinering. Till Haslow vill jag bara säga: ge f-n i skolan!!

Socialdemokraternas Roland Samuelsson — min tidigare lärare i Samhällskunskap — verkar främst vara intresserad av att utveckla kyrkans verksamhet, snarare än att ragga nya medlemmar:

"Vår utgångspunkt är inte i första hand medlemstappet, utan det kyrkan kan göra för människor. Därför vill vi lyfta fram alla medlemmars betydelse för den folkkyrka som vi vill att Svenska kyrkan ska vara.
[..]
Vi vill att man ska känna stolthet över att vara medlem i en kyrka som bryr sig om alla medlemmar. Vi vill att kyrkan ska vara välkomnande för andliga sökare."

Vackra ord! Å andra sidan är jag fundersam kring det där med "andliga sökare". Undersökningar har visat att många svenskar tror på — om inte den kristne guden — så åtminstone "något". Frågan är vad dessa sökare, på jakt efter "något", har att finna i en gemenskap som är samlad kring tron på den kristne guden. I mina ögon verkar det aningen desperat att öppna famnen för sökare som söker något annat än de kristna "sanningarna"...

Många av kyrkopolitikerna tycks vilja att Svenska kyrkan ska ha en högre ställning än andra religiösa samfund — vilket naturligtvis är helt befängt. Förre socialdemokratiske partisekreteraren Lars Stjernkvist, numera kyrkopolitiker, skriver i Dagen:

"Om kyrkan bara blir en ange­lägenhet för de kyrkligt mest aktiva, ja, då kommer självklart Svenska kyrkan att snart vara ett samfund bland alla andra."

En sådan utveckling skulle väl enbart vara positiv? Varför ska Svenska kyrkan ha kvar sin särställning efter skilsmässan med staten? I mina ögon är det dessutom självklart att kyrkans framtid i första hand ska vara en angelägenhet för dess engagerade medlemmar, likaväl som andra föreningar drivs framåt av sina eldsjälar.

Jag avslutar det här inlägget med en insändare som jag skickade till VK och VF tidigare i veckan:

"DAGS ATT TA STÄLLNING!

Snart är det dags för kyrkoval, då nya representanter ska väljas till de beslutande församlingarna. Valdeltagandet brukar vanligtvis vara lågt, och det kan vara läge att fundera över varför. Min teori är att det beror på ointresse för den kristna tron och obefintligt engagemang för kyrkliga frågor.

Man ska komma ihåg att den absoluta majoriteten av medlemmarna i Svenska kyrkan inte gått med av fri vilja, utan i stället tvångsanslutits som barn. Ofrivillighet är rimligtvis inget bra recept för delaktighet!

Den kristna tron och firandet av gudstjänster är centralt för kyrkan, men samtidigt något som åtskilliga av dess medlemmar är likgiltiga inför. När det nu är dags att ta ställning, så tycker jag därför att man inte bara ska fråga sig huruvida man ska rösta eller ej, utan även om man överhuvudtaget ska stå kvar som medlem!

INGEMAR WINCENT
f.d. medlem i Svenska kyrkan"

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kyrkovalet, reklam, Svenska kyrkan, Luleå stift, medlemskap, utträde, insändare