Jag är för religionsfrihet. Jag tycker att folk ska få tro på vad de vill. Ingen ska tvingas till religiösa ståndpunkter och traditioner som de inte känner sig bekväma med. De som däremot känner sig bekväma med en viss religiös ståndpunkt och dito tradition ska dock inte hindras från att anamma dessa — förutsatt att ståndpunkterna/traditionerna inte leder till handlingar som i sig är olagliga, vill säga.
Riksdagsledamoten Annelie Enochson (Kd) tycker också om religionsfrihet, i synnerhet i betydelsen frihet till religion. Hon ser religionsfenomenet som något ytterst positivt, och hävdar rentav att friheten till religion är mer grundläggande än de andra fri- och rättigheterna. I en debattartikel i Dagen skriver hon:
"I vårt västerländska samhälle är den politiskt korrekta hållningen att människors tro ska hållas borta från det offentliga rummet. Men religionen är inte bara en privatsak, utan har stor betydelse för fred, demokratisering och utveckling. Dessutom är religionsfrihet en förutsättning för andra mänskliga rättigheter såsom yttrande- och åsiktsfrihet."
Eftersom jag förespråkar sekularisering, så delar jag förstås den "politiskt korrekta" hållningen om religionen som i första hand något privat, och håller med andra ord inte med Enochson i hennes farhågor. Även om det offentliga rummet är fritt från religiösa inslag, så betyder det ju inte att det offentliga rummet är fritt från religiösa människor. Med inspiration från sina religiösa ståndpunkter kan dessa människor mycket väl påverka samhället i riktning mot exempelvis fred och ökad demokratisering.
Vad gäller samhällsutvecklingen, så torde nog de flesta med grundläggande historiekunskaper hålla med mig om att det snarast är sekulariseringen och inte religionerna, som skyndat på demokratiseringen i vår värld. Ett exempel på det är just religionsfriheten: den är ju en demokratisk yttring, och samtidigt något som varit väldigt sällsynt i kulturer där det religiösa inflytandet var stort. Vad gäller freden, så är det nog något som religionerna haft såväl positiv som negativ inverkan över — måhända med slagkraft åt det senare hållet. Konflikter med religiösa bottnar har ju haft en benägenhet att vara mer svårlösliga än de som "bara" berört världsliga ting...
Även om jag, som sagt, är positivt inställd till religionsfrihet, så tycker jag dock att det är väl magstarkt att — som Enochson — hävda dess suveränitet över de andra fri- och rättigheterna. Är det inte åsiktsfriheten som ger oss frihet att tro och tycka som vi behagar? Är det inte yttrandefriheten som garanterar oss rätten att uttrycka våra religiösa ståndpunkter? Är det inte mötesfriheten som ger oss rätt att samlas till gudstjänst och bibelstudier? Är det inte tryckfriheten som tillåter oss att sprida vårt religiösa material? Är det inte demonstrationsfriheten som ger oss möjlighet att protestera när vi anser oss diskriminerade p.g.a. vår tro?
För några år sedan frågade sig ett gäng humanister i en uppmärksammad debattartikel vad religionsfriheten egentligen tillför som inte redan garanteras av övriga rättigheter. De menade snarast att religionsfriheten kunde bli problematisk och riskera att "köra över" de andra rättigheterna, men de såg även risker i godtyckliga uppfattningar av religionsbegreppet:
"Religionsfriheten som juridiskt begrepp öppnar för en nyckfull och inkonsekvent praxis, så länge det inte existerar en entydig definition av begreppet religion. Är gudstro ett nödvändigt kriterium för att kallas religion? Då omfattas inte buddhismen av religionsfriheten, eftersom den är en icketeistisk livsåskådning, i avsaknad av gudomliga väsen. Definieras religion av det gemensamma bejakandet av vissa metafysiska normer och värden? Då måste alla icketeistiska livsåskådningar omfattas. Eller räcker det med en irrationell dyrkan av något som förenar en samling människor? Då nödgas vi klassa AIK:s supportrar som religiösa anhängare. Är det avgörande hur djupt vår identitetsuppfattning påverkas av vårt medlemskap? I så fall torde Hells Angels uppfylla kriteriet – men kanske inte Svenska kyrkan!
Religionsfriheten som juridiskt begrepp var befogad i en tid då det var förbjudet att byta religion eller förneka guds existens. Men begreppet religionsfrihet är, som vi visat ovan, både mer problematiskt och ologiskt än vad lagstiftaren hittills velat kännas vid. Vad skyddar religionsfriheten, som inte redan skyddas av övriga friheter i vår grundlag?"
Åter till Enochson:
"Religionsfrihet är en viktig mänsklig rättighet i sig - rätten till en identitet, att bilda sig en egen uppfattning om livs- och trosfrågor och att själv eller tillsammans med andra utöva sin tro eller livsåskådning." [min fetstil]
Visst är religionsfrihet viktigt, men om den inte fyller någon funktion annat än att låta fint på papper, så kanske det räcker med de övriga fri- och rättigheterna? Identitet är ju så mycket mer än just identitet i religiös bemärkelse. För fotbollstoken i hejaklacken är fotbollen en stor del av dennes identitet — förmodligen en tydligare identitetsmarkör än vad som finns hos den genomsnittslige medlemmen i Svenska kyrkan. Att religionerna skulle uppmuntra folk till att "bilda sig en egen uppfattning" är i mina ögon ett något vilseledande uttryck. Religionerna syftar ju snarare till att man ska låta bli att tänka själv och i stället falla in i ledet...
Om man verkligen vill förbättra möjligheterna för frihet såväl till som från religion på den globala arenan, så tycker jag att det är de verkligt elementära fri- och rättigheterna man ska lägga sitt krut på. Problemet i länder utan religionsfrihet är ju inte i första hand att de saknar religionsfrihet, utan att de saknar grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter överhuvudtaget!
Intressant Läs även andra bloggares åsikter om religionsfrihet, mänskliga rättigheter, demokrati, religion, samhälle