Med tanke på att det är Halloween, så kommer här lite passande helgmusik: tyska Helloween med "Halloween". Det här är den förkortade versionen. Om ni har möjlighet, så lyssna gärna på originalversionen. Den är drygt åtta minuter längre och innehåller mera godbitar...

Läs även andra bloggares åsikter om musik, Halloween, Helloween

I helgen går Bjökstadsschacket av stapeln. Tävlingen kan följas via SK Rockaden Umeås hemsida, men den som vill besöka evenemanget och uppleva tävlingsatmosfären på plats är varmt välkommen! Självklart är det inte accepterat med högljudda hejarop, men vill ni stötta mig (eller någon annan av de tävlande) så finns det ju mer tystlåtna sätt att göra detta. En vänskaplig gest och ett leende kan vara uppmuntran nog! Många brukar resa sig från brädet medan motståndaren tänker, och då kan det ju vara läge att säga ett par uppmuntrande ord eller ge en välmenande klapp på axeln...

Spellokalen är Scandic på Teg och rondtiderna lyder som följer:

1. Fredag 20.00 - 20.40
2. Fredag 21.00 - 21.40
3. Fredag 22.00 - 22.40
4. Lördag 10.00 - 14.00
5. Lördag 15.00 - 19.00
6. Söndag 09.00 - 13.00
7. Söndag 13.30 - 17.30

Ikväll är det enbart snabbschack som gäller, så är man ute efter att beskåda mer kvalitativa partier så är det lördag eller söndag som gäller.

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, schack, Björkstadsschacket

Nästa val blir ett kärnkraftsval, basunerar den folkpartistiske bossen Björklund ut i DN. Uttalandet ger något att tänka på för alla kärnkraftsmotståndare som av tradition röstat på folkpartiet. Att partiet nuförtiden tillhör det mest kärnkraftskramande borde ju rimligen innebära ett och annat för motivationen hos skeptiska folkpartister att förnya sitt medlemskap...

I dagsläget är det bara två partier som inte undanflytt sitt miljömässiga ansvar: Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Socialdemokraterna velar, och centern tycks ha bytt fot i frågan. Valet för kärnkraftsskeptikern torde alltså inte vara alltför svårt inför nästa val...

Läs även andra bloggares åsikter om Kärnkraft, folkpartiet, Jan Björklund, valet 2010

Jag är för religionsfrihet. Jag tycker att folk ska få tro på vad de vill. Ingen ska tvingas till religiösa ståndpunkter och traditioner som de inte känner sig bekväma med. De som däremot känner sig bekväma med en viss religiös ståndpunkt och dito tradition ska dock inte hindras från att anamma dessa — förutsatt att ståndpunkterna/traditionerna inte leder till handlingar som i sig är olagliga, vill säga.

Riksdagsledamoten Annelie Enochson (Kd) tycker också om religionsfrihet, i synnerhet i betydelsen frihet till religion. Hon ser religionsfenomenet som något ytterst positivt, och hävdar rentav att friheten till religion är mer grundläggande än de andra fri- och rättigheterna. I en debattartikel i Dagen skriver hon:

"I vårt västerländska samhälle är den politiskt korrekta hållningen att människors tro ska hållas borta från det offentliga rummet. Men religionen är inte bara en privatsak, utan har stor betydelse för fred, demokratisering och utveckling. Dessutom är religionsfrihet en förutsättning för andra mänskliga rättigheter såsom yttrande- och åsiktsfrihet."

Eftersom jag förespråkar sekularisering, så delar jag förstås den "politiskt korrekta" hållningen om religionen som i första hand något privat, och håller med andra ord inte med Enochson i hennes farhågor. Även om det offentliga rummet är fritt från religiösa inslag, så betyder det ju inte att det offentliga rummet är fritt från religiösa människor. Med inspiration från sina religiösa ståndpunkter kan dessa människor mycket väl påverka samhället i riktning mot exempelvis fred och ökad demokratisering.

Vad gäller samhällsutvecklingen, så torde nog de flesta med grundläggande historiekunskaper hålla med mig om att det snarast är sekulariseringen och inte religionerna, som skyndat på demokratiseringen i vår värld. Ett exempel på det är just religionsfriheten: den är ju en demokratisk yttring, och samtidigt något som varit väldigt sällsynt i kulturer där det religiösa inflytandet var stort. Vad gäller freden, så är det nog något som religionerna haft såväl positiv som negativ inverkan över — måhända med slagkraft åt det senare hållet. Konflikter med religiösa bottnar har ju haft en benägenhet att vara mer svårlösliga än de som "bara" berört världsliga ting...

Även om jag, som sagt, är positivt inställd till religionsfrihet, så tycker jag dock att det är väl magstarkt att — som Enochson — hävda dess suveränitet över de andra fri- och rättigheterna. Är det inte åsiktsfriheten som ger oss frihet att tro och tycka som vi behagar? Är det inte yttrandefriheten som garanterar oss rätten att uttrycka våra religiösa ståndpunkter? Är det inte mötesfriheten som ger oss rätt att samlas till gudstjänst och bibelstudier? Är det inte tryckfriheten som tillåter oss att sprida vårt religiösa material? Är det inte demonstrationsfriheten som ger oss möjlighet att protestera när vi anser oss diskriminerade p.g.a. vår tro?

För några år sedan frågade sig ett gäng humanister i en uppmärksammad debattartikel vad religionsfriheten egentligen tillför som inte redan garanteras av övriga rättigheter. De menade snarast att religionsfriheten kunde bli problematisk och riskera att "köra över" de andra rättigheterna, men de såg även risker i godtyckliga uppfattningar av religionsbegreppet:

"Religionsfriheten som juridiskt begrepp öppnar för en nyckfull och inkonsekvent praxis, så länge det inte existerar en entydig definition av begreppet religion. Är gudstro ett nödvändigt kriterium för att kallas religion? Då omfattas inte buddhismen av religionsfriheten, eftersom den är en icketeistisk livsåskådning, i avsaknad av gudomliga väsen. Definieras religion av det gemensamma bejakandet av vissa metafysiska normer och värden? Då måste alla icketeistiska livsåskådningar omfattas. Eller räcker det med en irrationell dyrkan av något som förenar en samling människor? Då nödgas vi klassa AIK:s supportrar som religiösa anhängare. Är det avgörande hur djupt vår identitetsuppfattning påverkas av vårt medlemskap? I så fall torde Hells Angels uppfylla kriteriet – men kanske inte Svenska kyrkan!

Religionsfriheten som juridiskt begrepp var befogad i en tid då det var förbjudet att byta religion eller förneka guds existens. Men begreppet religionsfrihet är, som vi visat ovan, både mer problematiskt och ologiskt än vad lagstiftaren hittills velat kännas vid. Vad skyddar religionsfriheten, som inte redan skyddas av övriga friheter i vår grundlag?"

Åter till Enochson:

"Religionsfrihet är en viktig mänsklig rättighet i sig - rätten till en identitet, att bilda sig en egen uppfattning om livs- och trosfrågor och att själv eller tillsammans med andra utöva sin tro eller livsåskådning." [min fetstil]

Visst är religionsfrihet viktigt, men om den inte fyller någon funktion annat än att låta fint på papper, så kanske det räcker med de övriga fri- och rättigheterna? Identitet är ju så mycket mer än just identitet i religiös bemärkelse. För fotbollstoken i hejaklacken är fotbollen en stor del av dennes identitet — förmodligen en tydligare identitetsmarkör än vad som finns hos den genomsnittslige medlemmen i Svenska kyrkan. Att religionerna skulle uppmuntra folk till att "bilda sig en egen uppfattning" är i mina ögon ett något vilseledande uttryck. Religionerna syftar ju snarare till att man ska låta bli att tänka själv och i stället falla in i ledet...

Om man verkligen vill förbättra möjligheterna för frihet såväl till som från religion på den globala arenan, så tycker jag att det är de verkligt elementära fri- och rättigheterna man ska lägga sitt krut på. Problemet i länder utan religionsfrihet är ju inte i första hand att de saknar religionsfrihet, utan att de saknar grundläggande medborgerliga fri- och rättigheter överhuvudtaget!

Intressant Läs även andra bloggares åsikter om religionsfrihet, mänskliga rättigheter, demokrati, religion, samhälle

Jag hittade det här roliga klippet på Youtube. Säga vad man vill om Cozy Powell och andra, jämfört med Animal ligger de i lä! Är det någon som hör vad muppen lirar?

Man blir nästan nostalgisk när man får se ett sådant klipp! Kan inte TV börja visa mupparna igen?

Läs även andra bloggares åsikter om trumsolo, mupparna, Animal, youtube

DN och SvD låter meddela att folk synes avstå från att köpa KRAV-märkta varor, även när dessa varor har samma pris som icke-märkta alternativ. Detta är i alla fall något som forskare på Handelshögskolan och KTH sägs ha kommit fram till, efter att ha undersökt intresset för KRAV-märkta livsmedel i fyra stora matbutiker:

"Under en vecka skyltades olika varor upp med Krav-märkning. Under en jämförelsevecka skyltades varorna upp lika stort och med samma pris men utan Krav-märkning. Därefter jämfördes andelen ekologisk försäljning i varugruppen med gruppens totala försäljning.
[...]
Resultatet blev att under veckan med Krav-märkning var andelen ekologisk försäljning 28,4 procent - mot 31,5 procent utan Krav-märkning."

Man kan förstås undra vad detta beteende beror på. Sitter det måhända i priset, d.v.s. att folk förutsätter att KRAV-produkter alltid är dyrare? Finns det kanske en uppfattning om att KRAV-varor är mindre hållbara och av sämre kvalitet? Forskarna har i alla fall funderat i dessa banor.

En annan tänkbar orsak kommer fram i kommentarerna till DN-artikeln. Signaturen Ture F skriver:

"Det finns en faktor till för att välja bort 'kravmärkt' direkt, nämligen det rent ideologiska. Själv väljer jag bort allt som luktar vänster och stödköper t.ex. allt från Israel. Kravmärkt får mig att tänka på dem som vill vara 'klimatsmarta' mot CO2. Knappast några bra vibbar där alltså! Raseriutbrott!"

Miljöfiender och extrema klimatskeptiker väljer måhända bort märkta produkter av ideologiska skäl, men jag har svårt att tro att ett sådant beteende skulle vara särskilt utbrett! Är miljö-, klimat- och omvärldsengagemang för övrigt något som enbart vänsterinriktade kännetecknas av? Nja, det vet jag inte om jag håller med om!

Frågan är dock om undersökningen är så mycket att bry sig om. I en pressrelease menar KRAV-representanter nämligen att "allt fler väljer KRAV-märkt". Detta behöver förvisso inte motsäga slutsatserna i undersökningen ovan. Det kan ju vara så att fler och fler väljer att köpa KRAV, men att de flesta ännu inte lockats av märkningen (p.g.a. exempelvis prismässiga fördomar).

Det är TV-programmet REA som har aktualiserat undersökningen, varpå TT och nämnda tidningsdrakar har hakat på. KRAV-representanterna menar dock att alla kort inte lagts på bordet, d.v.s. att media inte rapporterat utförligt nog om undersökningsresultatet:

"REA:s inslag tar inte upp att försäljningen av KRAV-märkta varor faktiskt ökar. De baserar sitt program på en butiksundersökning som KRAV genomförde i januari 2008, som av media felaktigt tolkats som om det är en omfattande undersökning från Handelshögskolan.

Några resultat från butiksundersökningen visade att vissa konsumenterna verkade välja bort KRAV-märkt, men uppgifterna i undersökningen ansågs inte helt tillförlitliga. Däremot finns det flera andra butiksundersökningar som visar motsatt resultat."

För den som är intresserad så går undersökningsrapporten att ladda ned som PDF-fil från MyNewsdesk. Om ni är kluvna kring hur ni ska ställa er till "nyheten", så kan det vara bra att läsa undersökningsrapporten själv...

Själv handlar jag KRAV, ekologiskt, rättvisemärkt och andra miljömärkta produkter närhelst det är möjligt. För den miljömedvetne är det självklart att premiera produkter som är extra skonsamma mot människa och miljö. Du kan läsa mer om just KRAV på www.krav.se.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om KRAV, krav-märkt, miljömärkningar, REA, undersökning, handelsvanor

För den som tänkt gå ur kyrkan börjar det bli rejält bråttom. Vill man slippa betala ytterligare en årsavgift, så måste man ha gått ur innan månadsskiftet oktober/november. Varför gå ur Svenska kyrkan, tänker du kanske? Då kontrar jag med att säga: varför inte? För den som betecknar sig som en troende kristen, som går i kyrkan och som vill fortsätta att stötta den forna statskyrkan, så finns förstås inga skäl att gå ur! Men för alla andra...

Går ur gör du enklast genom att skicka ett skriftligt, undertecknat brev till din församling. Har du nära till församlingsexpeditionen så kan det vara idé att överlämna din anmälan personligen — då är du säker på att det kommer fram och behandlas i tid! Mer information om tillvägagångssättet vid utträde finns på Uturkyrkan.se, på Humanisternas sajt, samt på Svenska kyrkans webbplats. Där framgår också vad man går miste om genom ett utträde.

För den som är intresserad av hur många pengar man kan spara in genom att gå ur, så hänvisar jag till Skatteverket. Kyrkoavgiften varierar förstås beroende på var man bor och hur mycket man tjänar, men helt klart innebär utträdet att man får mer pengar kvar i börsen. Känner du dig tveksam till om du ska stanna kvar eller ej, så kan du med fördel ta dig en titt på det tidigare inlägget "Ska jag välja? Ska jag vara kvar?". I det bemöter jag bl.a. Luleå stifts nio skäl till varför man ska vara medlem.

Apropå skäl att vara kvar i Svenska kyrkan, så skriver domprosten i Västerås, Margarethe Isberg, följande på Svenska kyrkans webbplats:

"Den som tycker att alla människor har ett lika stort värde, som inte vill att våra kyrkor ska säljas ut till andra verksamheter och som vill bidra till att utrota hungern och fattigdomen i världen, har tre starka skäl till att fortsätta vara medlem i Svenska kyrkan."

Så värst starka vet jag dock inte om skälen är. De flesta svenska partier och föreningar — åtminstone de "politiskt korrekta" — torde instämma i tesen om allas lika värde. Betyder det att man har starka skäl att bli medlem i alla dessa sammanslutningar? För den som vill bidra till att få bukt med svält och fattigdom ute i världen så finns gott om biståndsorganisationer — såväl religiösa som sekulära. För att bidra till en bättre värld och blidka sitt världssamvete så finns med andra ord starka skäl att gå med i alla möjliga biståndsorganisationer. Eller?

Det enda av de "starka" skälen som handlar mer specifikt om den kyrkliga sfären är alltså bevarandet av kyrkobyggnader. För att det ska vara ett bra skäl att vara med i kyrkan, så måste det rimligtvis vara negativt att utjänta kyrkor avkristnas och säljs till annan verksamhet — men är detta verkligen så negativt? Är det verkligen bättre att uttjänta kyrkor står ödelagda som någon sorts minnesmonument över en svunnen tid?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, utträde, kyrkoavgift

Igår var det schackkväll — närmare bestämt rond 4 i SK Rockaden Umeås klubbmästerskap. Den här gången mötte jag J-O Kollin som vit. Efter att länge ha stått bättre, så tillät jag lite onödigt min motståndare att få motchanser. Det hela slutade sedan med att jag missade en enkel kombination. Genom att offra sin dam, så kunde den gode Kollin forcera matt — något som han också hade gjort om jag inte dessförinnan hade gett upp spelet...

Jag får väl delvis skylla nederlaget på min ringrostighet. Jag har trots allt inte spelat alltför mycket den senaste tiden, och ska man vinna så krävs det att man är alert och inte missar den typ av kombinationsvändningar som uppkom i gårdagens parti. Om det ska bli verklighet av mina planer att hålla en simultanföreställning i Bjurholm — något som jag en tid gått och grunnat på — så vill det till att jag tränar upp och återuppväcker de schackliga förmågor som av allt att döma har hamnat i någon sorts dvala.

Simultanschack i Bjurholm? Ja, jag har faktiskt funderat på, eller i alla fall fantiserat om, att fixa ett sådant arrangemang i Bjurholm. Tanken är i så fall att ta inträde och låta dessa pengar komma välgörenhet till godo. En simultanföreställning skulle dessutom ge PR för schacket, ge mig en möjlighet att få visa mig på styva linan och — inte minst — ge klarhet i om jag verkligen är bygdens bäste i branschen...

Frågan är dock om det finns något intresse bland bjurholmsborna att betala pengar för nöjet att få möta mig i en schackduell utöver det vanliga? En simultan bygger ju på att det finns flera deltagare...

Bildkälla: Courier Times Now

Läs även andra bloggares åsikter om Rockaden Umeå, schack, Bjurholm, simultanschack

Det har varit mycket skriverier om Sverigedemokraterna den senaste tiden, såväl i pappersmedia som i bloggosfären. Jag vill härmed tipsa om ett intressant inlägg i debatten, nämligen Humanistbloggens "Sverigedemokraterna och islamisterna går hand i hand". Jag citerar:

"Sverigedemokraterna gör allt för att sprida illusionen att muslimer är ett hot mot det svenska samhället. Sverigedemokraterna vill så förtvivlat gärna spela rollen som antites till de svenska muslimerna, men muslimer är inte problemet."

Bloggskribenten Christer Sturmark pekar på Sd:s missuppfattning att muslimer skulle vara en homogen grupp, när i själva verket det enda gemensamma för muslimer är det religiösa ställningstagandet — ett ställningstagande som i sin tur kan skilja sig åt mellan olika muslimer. Sturmark påminner även om att muslimer kan vara av en mängd olika nationaliteter, och därtill även av en massa olika slag:

"En muslim kan vara vit, svart, lesbisk (som den muslimska författaren Irshad Manji), feminist, konservativ, radikal, sekulär, from, rättrogen, socialistisk, liberal, jazzälskare, schackspelare, badmintonproffs eller doktor i teoretisk fysik."

Kontentan av inlägget går sedan ut på att Sd skulle ha en hel del gemensamt med de krafter som deras varnande finger rimligtvis syftar på, nämligen de fundamentalistiska islamisterna:

"Liksom islamisterna vill Sverigedemokraterna se ett monokulturellt samhälle byggd på religiös etik och värdegrund. I islamisternas fall bygger det på islam, i Sverigedemokraternas fall på kristendom. Båda ideologierna menar att tron ska ligga till grund för samhällets politiska spelregler."

Sammanfattningsvis är Sturmarks text ett på det hela taget intressant inlägg, som visar på vilken lösan sand den Sverigedemokratiska retoriken vilar. Läs och begrunda!

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, muslimer, islamism, Humanisterna, Christer Sturmark

Jag har nu haft den här bloggen i drygt tre månaders tid. Varje dag läser ett hundratal personer inläggen jag skriver, en del av dessa besökare lämnar även kommentarer. Det skulle dock vara roligt att få synpunkter även från er som vanligtvis inte brukar lämna något spår av ert besök.

Tycker ni om det jag skriver? Håller ni med mig, eller tycker ni att jag har fel? Är mina texter för svåra, för korta eller för långa? Är det för mycket (eller för lite) ironi? Är texterna för argsinta eller rent av för snälla? Är texterna månne naiva? Är jag för skrytsam i mitt skrivande, eller präglas inläggen av alltför stor ödmjukhet? Är texterna för torra eller alldeles för känslosamma? Det skulle som sagt vara trevligt att få mera feedback — jag skriver ju inte bara för min egen skull...

Om ni har något att anmärka på, vare sig det gäller ris eller ros, så finns möjlighet att göra sin röst hörd via kommentatorsfunktionen. Det går bra att skriva kommentarer anonymt. Om ni gillar ett inlägg så får ni också gärna använda er av "digga"-funktionen, d.v.s. klicka på bilden med "tummen upp" som finns under varje bloggrubrik. På så sätt får jag en vink om vad som är populärt bland mina läsare.

Då var det sagt! Den som nu segat sig igenom ovanstående text kanske undrar vad i hela friden nedanstående youtube-klipp har med saken att göra. Spana in vad som händer ca 57 sekunder in i klippet, så lovar jag att poletten kommer att trilla ned! :)

Läs även andra bloggares åsikter om bloggkommentarer, feedback

I fredags bjöd jag på en hårdrocksklassiker från 70-talet, och här kommer ännu en. Musiken i sig kanske inte är så blytung, men med tanke på bandnamnet så tyckte jag att "blytung musik" var en rätt fyndig rubrik...

Mina damer och herrar (och ni andra): Led Zeppelin med "Immigrant song"!

Läs även andra bloggares åsikter om musik, hårdrock, Led Zeppelin, 70-tal

På VK:s insändarsidor har det varit mycket skriverier om Sjöfruskolan på Tomtebo, där skolverksamheten samsas med kyrklig verksamhet om utrymmet. Att elever på en annan Umeå-skola bevistat en gudstjänst och att Lycksele-elever medverkat i bibelvandringar, är dock inget som väckt någon debatt i VK. Det tycker jag är märkligt, så här kommer lite synpunkter från mig om händelserna i fråga.

Torsdagens pappersvariant av VK berättar att en sjätteklass från Ersängsskolan varit på Östra kyrkogården, och i samband med det träffat en begravningsentreprenör. Eleverna deltog även på en fejkad begravningsgudstjänst, på inbjudan av Svenska kyrkan. Det ska sägas att deltagandet var helt frivilligt. Prästen Susanne Dahl säger till VK:

"Det kan vara bra att känna till hur det går till, innan man plötsligt står inför det. Förhoppningsvis blir det inte lika skrämmande när man väl är där"

Visst är det bra att elever får möjlighet att prata om döden. Att få en inblick i sorgeceremonier kan ju också vara upplysande. Frågan är dock varför just en kristen kontext valdes? Med tanke på att majoriteten svenskar inte är troende kristna (även om de envisas med att vara medlemmar i Svenska kyrkan), så hade det väl varit bättre att ha en borgerlig begravningsceremoni som utgångspunkt för samtal om döden? Begravnings- och sorgeceremoni är ju inte automatiskt synonymt med kristen begravningsgudstjänst...

Själv tror jag att Svenska kyrkan har ett egenintresse — det är ju inte första gången som den aktivt vänder sig till Ersängsskolans elever. I ett tidigare inlägg skrev jag om församlingens etiksamtal med skolelever, där kristendom och islam användes som diskussionsunderlag. Prästen Susanne Dahl var med på ett hörn även där. Jag tror helt enkelt att Svenska kyrkan vill stärka sina aktier bland Ersbodas mångkulturella befolkning — att det är därför man flörtar så mycket med just Ersängsskolan...

I fredagens VK (pappersvarianten även här) kunde man läsa om att alla barn från förskolan till klass sex i Lycksele bjöds på en ekumeniskt arrangerad bibelvandring, där dramat handlade om hur judarna hamnade i Egypten. Barnen fick spela roller och sålunda delta själva i ett bibeläventyr med stoff från första Moseboken. Pingstkyrkans Kjell-Arne Halvarsson säger till VK:

"Vi gör det här för att väcka nyfikenhet för Bibeln eftersom det tillhör vårt arv och det bidrar till att världen ser ut som den gör idag"

Visst tillhör kristendomen (och bibeln) vårt kulturella arv, och visst har religionen och dess heliga bok påverkat världen en hel — men är det bara av (kultur)historiska skäl som de kristna församlingarna arrangerar dessa bibelvandringar? Finns det inte en förhoppning om att ragga nya medlemmar — att få in barnen på den "kristna" vägen medan de är unga och lättpåverkade?

Jag hoppas att de arrangerande kyrkorna (eller åtminstone de deltagande skolorna) var noga med att påpeka att berättelserna kommer från en religiös "sagobok" — att skådespelet helt enkelt bygger på myter som troligtvis aldrig har inträffat. Moseböckerna anses ju ha kommit till under en tid när det judiska folket hade det kämpigt, och alltså var i behov av ett samlande "nationalistiskt" verk. Diverse myter och skrytsamheter skrevs då ned och bildade stommen i vad som nu är den inledande delen av bibelns gamla testament...

Jag tvivlar inte på att bibelvandringarna gett eleverna en intressant och rolig stund, och att skolorna efteråt kunnat använda erfarenheterna i undervisning och samtal om etik och moral. Mången skönlitterär bok kan ju användas som diskussionsunderlag, så varför inte Bibeln? Så länge de bibliska berättelserna inte framställs som varandes sanna, så är i alla fall jag nöjd! Frågan är dock hur berättelserna presenterades i det aktuella fallet. Jag tvivlar på att de bibeltroende var särskilt villiga med att påpeka brister i sin favoritbok...

Läs mer:

• Kyrkhörnan på Sjöfruskolan invigs (Spira 21/9)
• Religion är ideologi (Det Cerebrala Slagfältet, 4/10)
• Kyrkhörna på Sjöfruskolan (Humanisterna Umeå, 4/10)
• Den här veckan har vi bibelvandring i Pingstkyrkan (Pingstkyrkan Lycksele, 18/10)
• Elever besöker Norra kyrkogården (Spira 22/10)

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, Lycksele, Sjöfruskolan, Ersängsskolan, Ersboda, Tomtebo, Svenska kyrkan, Pingstkyrkan, gudstjänst, bibelvandring, Bibeln, kristendom

Med anledning av Lottas inlägg om UFO-aktig musik, så känner jag att jag måste ge ett bidrag för att bättra på den musikaliska allmänbildningen. Här kommer sålunda lite äkta utomjordisk musik, sprungen ur det sena 70-talets hårdrocksscen: UFO med höjdarlåten "Lights Out"!

Med tanke på Phil Moggs raspiga rockröst, Michael Schenkers virtuosa gitarrspel och den intensiva energin hos övriga bandmedlemmar så är det bara att konstatera faktum: det är utomjordiskt bra!

Läs även andra bloggares åsikter om musik, hårdrock, UFO, Lights Out

Jag var förbi Castorskolan nu på morgonen, och delade ut vinster till ett par fjärdeklassare som deltog i Naturskyddsföreningens tipsrunda tidigare i år. Det var trevligt att återse skolan — det var ju ett tag sedan jag hade förmånen att få vikariera där. Eleverna på högstadiet kände dock igen mig, så uppenbarligen har man ju gjort någon sorts intryck på dom...

Nog för att jag trivs med att fördjupa mig i historia och filosofi, nog för att jag trivs på universitetet och i UB:s fylliga bokmagasin — inget kan dock ta ifrån mig glädjen av att vistas i skolmiljö. Det är en ynnest att få spendera dagarna med det uppväxande släktet, att se dom växa såväl fysiskt som mentalt, att få vara en del av deras liv och hjälpa dom till kunskap och förståelse. Läraryrket har förstås sina jobbigare sidor, men det är ingen tvekan om att jag valt rätt bana i livet!

Igår saluterade jag kvinnorna. Nu lyfter jag i stället symboliskt på hatten för den nya generationen — barnen och ungdomarna!

Läs även andra bloggares åsikter om Castorskolan, läraryrket, barn, ungdomar, Scorpions

För en tid sedan skrev jag om synska poliser. Nu är det dags för några rader om synska journalister. Uppenbarligen är vissa journalister utrustade med något extra seende — de ser saker som undkommer de flesta andras ögon. Hur ska man annars tolka det ständiga snacket om änglavakter vid olyckor?

Jag undrar varför de synska journalisterna inte passar på att intervjua någon av alla dessa vaktande änglar när de har chansen? I en sådan intervju skulle vi ju kunna få svar på varför änglarna är så dåliga på att sköta sina jobb! Det är ju ingen som rapporterar om änglavakter när det är frågan om olyckor med dödlig utgång, så uppenbarligen finns gott om tillfällen när änglarna arbetsskolkar...

Märkligt är också att VK:s journalister är mer änglaseende än VF:s dito. Jämför t.ex. VK:s artiklar om olyckorna i Djäkneböle respektive Tallsjö, med motsvarande VF-artiklar (1, 2). Sedan kan man förstås fråga sig om det verkligen är så att journalisterna från VK är mer synska än kollegorna från VF — eller om skillnaderna helt enkelt bottnar i en större benägenhet bland VK:s tidningsmurvlar att använda sig av fantasibetonade floskler...

Apropå änglar så kommer här lite klassisk NWOBHM på temat: Angel Witch med "Angel of Death"!

Läs även andra bloggares åsikter om änglavakt, olyckor, journalister, talesätt, NWOBHM, Angel Witch

Medan jag stod och halvsov i matkön på Café läraren, så pockade en vän röst på min uppmärksamhet. Det hade blivit min tur att beställa och den väna rösten kom från en av tjejerna i personalen. Jag behövde inte känna mig dum för mitt halvdrömmande tillstånd — förlägenheten försvann i samma sekund som jag såg hennes vackra leende! När jag sedan skulle betala saknades en krona — något som framförvarande i kön generöst bistod med. Behöver jag säga att den generösa personen var tjej?

Med tanke på dessa episoder vill jag härmed framföra mitt tack till alla dessa underbara människor av honkön. Tjejer, damer, tanter: tack för att ni finns! Ni gör världen till en bättre plats!

Läs även andra bloggares åsikter om kvinnor, tjejer, uppskattning, Scorpions, Woman

SVT:s Västerbottensnytt har anmälts till granskningsnämnden för radio och TV. Orsaken till detta är en kvinnlig reporters urringning och bikini-badande i ett nyhetsinslag förra veckan. VK skriver:

"Själva reportaget handlar om att fjällvärlden står med ett ben i vinter och ett i sommar, det går alltså att åka skidor och sedan ta ett dopp i öppet vatten. Detta illustreras med att reportern kommer ned för skidbacken iförd skidkläder, stannar framför kameran och tar av sig till bikini. Kameran zoomar då in på hennes bröst."

Själv höjde jag en del på ögonbrynen när jag såg inslaget i TV, men inte för "nakenheten" i sig, utan för "nakenheten" i kombination med vintermiljön: bikini och snö känns ju inte direkt som någon lyckad förening! Vad det är som är så upprörande med bikini och urringning i TV-rutan kan jag bara inte förstå. Någon striptease var det ju inte frågan om, och inslaget hade ju inte heller ett upphetsande syfte.

Det är tydligen inte bara rättsväsendet som dras med onödiga anmälningar...

Läs även andra bloggares åsikter om TV, Västerbottensnytt, SVT, granskningsnämnden, urringning, bikini

Den här gången är det ingen mindre än Helena Giertta, chefredaktör för facktidningen Journalisten, som svamlar i nattmössan:

"Det som visas väldigt tydligt är att partiet inte varit intresserat av att ta reda på hur det faktiskt ser ut, utan man har valt att ensidigt ta fram det som stödjer en uppfattning. Och det är inte så man ska använda källor. Det svenska uttrycket 'som fan läser bibeln' passar bra in här. Om man gör på det här sättet kan man bevisa i princip vad som helst." (SvD 21/10)

Jag instämmer förvisso i Gierttas kritik mot Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna, men som jag nämnt tidigare, så är uttrycket "som fan läser bibeln" inte alls passande i sammanhanget. I ena stunden anklagas folk för ensidighet och bristande källkritik — i den andra hyllas Bibelns innehåll. Motsägelsefullt är bara förnamnet...

Ett lämpligare talesätt vore kanske "som kristna läser bibeln". Det är inte heller perfekt, men då får man i alla fall in aspekten med ensidigt tolkande och bristande källkritik...

Ett råd till Helena Giertta: ta reda på vad som faktiskt står i Bibeln, innan du nästa gång använder den som slagträ i din retorik!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om källkritik, Helena Giertta, Sverigedemokraterna, Bibeln, talesätt

Jag ser att VK:s opinionssajt har fått sig en ansiktslyftning. Jag gillar helt klart det nya stuket, men fortfarande dras VK tyvärr med opinionsmässigt elittänkande. Man länkar exempelvis enbart till de senaste inläggen från VK-bloggens Opinions- och politikerbloggare, trots att seriös samhällsdebatt och opinionsbildning förekommer även i andra VK-bloggar...

Om man nu ändå håller på att göra en översyn av VK:s webbplats, så kan jag rekommendera ett besök på tidningen Dagens dito. Där publiceras nämligen inte bara debattartiklar utan även insändare! För min del ser jag gärna att VK tar efter Dagen i det hänseendet. Debattartiklar och politikerbloggar i all ära — de speglar trots allt bara proffstyckarnas åsikter. Om VK verkligen vill förbättra möjligheterna för samhällsdebatt på sin webbplats, så vore det bra om även amatörtyckare kom till tals!

Mitt tips till VK är alltså: lägg ut insändarna på webben!

Läs även andra bloggares åsikter om VK, opinion, samhällsdebatt, insändare, elittänkande

I ett tidigare inlägg kommenterade jag nyheten om att en banansugande man blivit åtalad för sexuellt ofredande. Nu står det klart att tingsrätten ogillar åtalet. Ytterligare en onödig skitsak är alltså (förhoppningsvis) färdigbehandlad av rättssystemet. VK skriver:

"Den 47-årige piloten från mellansverige var i april på besök i Umeå. Efter att ha checkat in på sitt hotell gick han till Wayne´s för att äta middag. Samtidigt befann sig två Umeåtjejer där, 17- och 18 år gamla. Mannen satte sig nära flickorna och tog fram sin mobiltelefon och började titta på homoporr. Han hade även tre bananer som han en 'sög ' av innan han åt upp dem. Flickorna kunde även se att mannen bar stringtrosor. De båda flickorna blev bestörta och ringde en förälder, som kontaktade polisen."

Man kan förstås undra vad det var som gjorde flickorna så bestörta? Berodde det på att mannen tittade på homoporr? Att han sög på bananerna innan han åt upp dem? Att han hade stringtrosor på sig? Att mannen ägnade större intresse åt sina homoerotiska fantasier än de två tjejerna bredvid? Berodde det helt enkelt på avundsjuka hos tjejerna — en upprördhet över att de själva inte var föremål för hans fantasier?

Hursomhelst ett nyktert beslut av tingsrätten att lägga ned åtalet! Det finns ju viktigare saker som rättsväsendet bör ägna sig åt än att driva icke-frågor anmälda av lättkränkta moralister...

Läs även andra bloggares åsikter om lättkränkt, sexuellt ofredande, moralister

Jag har som vanligt ägnat måndagskvällen åt schack. För några timmar sedan avverkade jag mitt tredje parti i SK Rockaden Umeås KM. Motståndare denna gång var Sven Leijon — en erfaren gentleman som gjort något av en comeback vid brädan. Med rutin som få och med två meriterande KM-remier i bagaget, så hade förstås Leijonkungen goda odds inför partiets början.

Efter en udda öppning kom dock spelet att hamna i svarts (d.v.s. min) favör. Jag lyckades sedermera lura den vita damen i en fälla, varpå jag kunde slå bort den och få materiellt övertag. Utan lejoninna vid sin sida dukade så Leijonkungen snart under...

Slutställningen i två versioner:

Läs även andra bloggares åsikter om schack, KM, Rockaden Umeå

Jan Björklund och hans folkpartister vill att svenska gymnasieungdomar ska ges möjlighet att studera kinesiska, erfar SvD, DN och VK. Visst behövs större språkkunskaper i en alltmer globaliserad värld, och kinesiska kan ju vara lämpligt att lära sig med tanke på att det landet ser ut att bli framtidens ekonomiska stormakt.

Samtidigt finns det väl andra språk som är värda att lägga mer krut på? Enligt en undersökning från SCB år 2002, så kom de flesta av Sveriges då utlandsfödda från följande fem länder:

Med detta i åtanke, så vore det väl vettigare om svenskarna i större utsträckning lärde sig finska, arabiska och något balkan-språk? Sådana initiativ skulle inte bara vara vänskapliga gester gentemot våra invandrare, jag tror även att integreringen skulle få ökade möjligheter att bli lyckosam!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om språkundervisning, gymnasiet, kinesiska, folkpartiet, invandrare, finska, arabiska

När man kör längs Västerbottens vägar inser man snart att trafikvett är något som saknas hos många bilister. En del beter sig som vettvillingar och synes helt obekymrade om att de sitter bakom ratten på ett plausibelt dödsvapen. Dessa vettvillingar tycks tro att hastighetsskyltar anger minimum-hastigheten, att dubbla spärrlinjer signalerar "omkörning tillåten", att dubbla körfält är till för bilburen slalom, att dåligt väglag och dålig sikt inte är någon orsak att minska hastigheten och att fartkameror och vägbulor enbart finns till för att bilister inte ska glömma bort hur man bromsar...

För några dagar sedan skrev jag om ironi, och jag måste bara få citera den insändare som var införd i VK i fredags under "Ordet fritt". Texten — skriven av signaturen "Luttrad trafikant" — dryper av ironi över de fartdårar som finns i trafiken. Även en irritation över osynliga poliser kan skönjas:

"Flera insändarskribenter hyser tydligen bekymmer för de nya föreslagna sänkta hastighetsbegränsningarna på det allmänna vägnätet, men detta torde vara obefogat. De hastighetskontroller som förekommer är nämligen så sällsynta att det är nästan ingen risk att åka fast. Var det någon som undrade om fartkamerorna? Jamen de vet man ju var de finns så det är bara att stå på bromsen där så behövs.

Ett värre problem är de personer som försöker iaktta gällande bestämmelser och följa myndigheternas anvisningar. Sådana drönare råkar man ibland på men då lägger man sig tätt bakom dem och demonstrerar att de egentligen inte har i trafiken att göra. Sedan kan man göra en fräsig omkörning och visa vilken potent bil man har. De nya trefältiga vajervägarna är utmärkt väl lämpade för sådana här övningar."

Läs även andra bloggares åsikter om trafik, bilister, trafikvett, hastighet

Förvisso ingen hårdrock, men inte desto mindre en bra 80-talssnyftare! Jag lyssnade mycket på den här under högstadietiden med dåtidens stora kärlek i tankarna. Aj! Sådana här låtar är inte att leka med för ensamma ungkarlshjärtan...

Hursomhelst, den här låten tillägnas dig, du spralliga, smarta och söta tjej som förhoppningsvis finns där ute! Jag vet inte vem du är, vad du heter och var du finns (om du finns) men när jag hör låten är det på dig jag tänker...

Läs även andra bloggares åsikter om Richard Marx, Right here waiting, ballad, kärlek

När jag under gymnasietiden var på jakt efter musiken jag gillade som ung, så stod det klart att den inte var lätt att hitta. Musikutbudet hade ju förändrats — och i de flesta fall hade jag ingen aning om vilka artister som hade framfört de låtar jag gillat. Den enda beteckningen som jag hade att gå efter var 80-talsmusik. Sålunda gick jag igenom utbudet av samlingsplattor med 80-talstema, utan att tillnärmelsevis känna samma tjusning som jag kände till den musik jag tidigare uppskattat.

Med tiden upptäckte jag att det inte var 80-talsmusik i gemen jag diggat, utan 80-talshårdrock! Av någon konstig anledning var den bannlyst från samlingsplattorna, trots att 80-talet i mångt och mycket var hårdrockens decennium!

Anledningen till att jag drar upp detta, är reklamen som körs på TV om två aktuella samlingsskivor med 80-talsmusik. Jag har kollat upp produkterna på nätet, och mycket riktigt saknas hårdrocken även här — med undantag av Survivor och Europe. Toto och Foreigner bjuds det förvisso på, men inte några av deras låtar med klös...

Visst bjöd 80-talet på många musikaliska godbitar, men varför underlåter skivbolagen att inkludera höjdpunkterna (d.v.s hårdrocken!) på samlingsplattorna? En av låtarna jag gillade som ung var "Here I go again" med Whitesnake. Till skillnad från mycket av skräpet på samlingsskivorna, så är låten enligt mig ett utmärkt exempel på riktig 80-talsmusik! Vad tycker ni andra? Har samlingsskivorna med 80-talstema ett rättvisande innehåll? Vad är 80-talsmusik för er?

Läs även andra bloggares åsikter om 80-tal, musik, samlingsskivor, TV-reklam, hårdrock, Whitesnake

Anta att du är lärare i en klass, där det finns en elev med högerextrema åsikter. Anta att samma elev är i behov av särskilt stöd, men vägrar att befatta sig med den mörkhyade specialpedagogen. Anta sedan att du förklarar för eleven att denne inte kan välja hudfärg på specialpedagoger utan allt får nöja sig med den hjälp som erbjuds. Ponera sedan att elevens juridiskt utbildade föräldrar hör av sig och hotar med att du som lärare ska få sparken — ett hot som gör att du talar med rektorn om saken. Tänk dig sedan att rektorn tar föräldrarna i försvar och så småningom avskedar dig med svepskälet att du skulle ha stulit pennor ur förrådet, när du i själva verket bara har flyttat pennorna från förrådet till ditt klassrum.

Ungefär så har det gått till i Uppsala, med den skillnaden att skolan är ett vårdhem, eleven en vårdtagare, specialpedagogen och du själv vårdpersonal, och de juriskt utbildade föräldrarna liktydiga med vårdtagarens son. Se DN för detaljer.

Att få sparken för att man påtalat diskriminering är förstås bedrövligt. Än bedrövligare är det med chefer som hellre sparkar sin personal än stöter sig med obehagliga klienter. Är det någon som ska sparkas i detta fall så är det väl chefen, som uppenbarligen har agerat helt fel!

Det kanske går an i Uppsala, men jag har väldigt svårt att tro att detta skulle kunna ske i Bjurholm. Något säger mig att personalen här hellre skulle gå ut i strejk mangrant, än att tillåta att någon enskild anställd drabbas så till den milda grad av småaktigt chefskap...

Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala, Vårdhem, diskriminering, rasism, uppsägning

När man surfar runt i bloggosfären stöter man på inte bara underfundiga texter, utan även en och annan ironisk kommentar. Ibland bjuds man rent av på hela konversationer med lustigheter. Från Jinges Web och Fotoblogg har jag hämtat följande:

"Gösta Berling skriver:
Nu har jag ett förslag till rockad som lär göra även Jinge nöjd! Låt Bodström och Lagerbäck byta plats!!
[...]
Jinge skriver:
Läste just att Lagerbäck kanske ska ta hand om norska landslaget, då exporterar vi Bodström dit oxo så blir vi av med bägge.
[...]
Christer W skriver:
Vad har norrmän gjort för ont när du vill pracka på dem Bodström. Men du kanske tänkte dig Jan Mayen med svavelångor.
Jinge skriver:
De har gett Obama fredspriset. Räcker inte det??
Christer W skriver:
Det var ju den norska nobelkommitten, inte hela folket. Kollektiv bestraffning av norska folket är att gå för långt. Lämpligast är nog att deportera kommittén och Bodström till Jan Mayen, men då protesterar väl valrossarna."

Inte tillräckligt kul? Här kommer ett annat exempel, den här gången från bloggen Alliansfritt Sverige:

"Af Dunkelspel sa...

Det är synd att det inte görs något åt tillgängligheten runt stureplan det är lite besvärligt med parkeringar där. Det kanske Maud kan rätta till genom att föra över lite av pengar till de onödiga AMS-satsningarna. Det är viktigt att satsa på kärnväljarna."

Läs även andra bloggares åsikter om ironi, humor, politik

I kristna tidningen Dagen har det en tid pågått en debatt om evolution kontra kreationism — en diskussion som återfinns i sammanfattad form på bloggen Orsakverkan. Ett av inläggen kommer från en Henrik Åström i Örnsköldsvik, som förefaller vara synnerligen inskränkt. I sina reflektioner kring en bok skriven av en kristen evolutionist så stör han sig på den ensidigt vetenskapliga inriktningen. Han säger sig närma boken med "öppet sinne" men det s.k. "öppna sinnet" han ger uttryck för, verkar bara innebära att åsidosätta allt som inte stämmer med hans egen bibelsyn...

Eftersom Åström inte får ihop den "grymma evolutionsprocessen" med tanken om en god gud, så anser han att evolutionsteorin måste vara "en onödig teori". Kontentan av hans resonemang blir alltså: om vetenskapen strider mot bibeln och den religiösa synen, så måste vetenskapen vara fel. Detta är precis samma tankesätt som genom historien lett till förföljelse och dödande av åtskilliga fritänkare och vetenskapsmän. Med tanke på att religioner ännu i våra dagar (år 2009!) kan frammana ett sådant totalt vetenskapsförakt och sådan intellektuell naivitet som kommer till uttryck i den nämnda insändaren, så är det inte konstigt att religionskritik förekommer!

Apropå religion kontra vetenskap — något som jag berört tidigare — så finns en möjlighet att diskutera det i ett annat inlägg på Orsakverkan. Ta chansen att delta i en intellektuell diskussion om ett omtvistat ämne!

Läs även andra bloggares åsikter om Dagen, evolution, kreationism, religion, vetenskap

I ett blindtest har SKOP (på uppdrag av intresseorganisationen Företagarna) låtit 603 småföretagare ta ställning till de olika partiernas diverse förslag på företagspolitik. Det visade sig då att förslag sprungna från Mp och V var populärast. Först på tredje plats kom ett alliansparti i form av Centern.

I kommentarerna till tidningsartiklarna och i bloggosfären är det tydligt att många stört sig på det faktum att förslagen från två rödgröna partier var i topp. Givetvis kan man inte ta ställning till ett helt partis politik utifrån några enskilda frågor, men det är ändå intressant att en del av de rödgröna idéerna uppenbarligen är populärare bland företagare än alliansens dito...

Läs mer:

• MP och V stöds av företagarna (DN 14/10)
• MP och V stöds av företagarna (SvD 14/10)
• MP och V stöds av företagarna (VK 14/10)
• Företagarna gillar rödgrönt (Jonas Sjöstedt, 14/10)
• MP och V om småföretagarna får välja (Tradition och fason, 14/10)
• Småföretagarstöd för "Kommunister" en chock för många? (Peter Andersson - med rätt att tycka...., 14/10)
• En företagarflirt ger ingen näringspolitik (ETR Blogg, 14/10)
• En nyhet som ogillas av de borgerliga.... (Martin Mobergs blogg, 15/10)

Läs även andra bloggares åsikter om småföretagare, företagande, politik, SKOP, Miljöpartiet, Vänsterpartiet

Fruktföretaget Dole tar till sig av kritiken och drar tillbaka sin stämning mot dokumentärfilmen "Bananas", kan man läsa i DN idag. Även VK har uppmärksammat saken. Yttrandefriheten stod på spel, men nu står det klart att storföretag inte automatiskt kan komma undan med vad som helst, bara för att de har ekonomiska resurser. Att via rättsvägen skrämma obekväma röster till tystnad fungerade alltså inte denna gång, men risken finns ju att Dole eller andra storföretag tar till den taktiken igen. "Bananas"-påhejaren, tillika moderatpolitikern, Mats Johansson konstaterar därför lite krasst:

"Att Dole nu drar tillbaka stämningen ändrar ingenting i sak. Även om vi är väldigt glada för det att hotet mot 'Bananas!' försvunnit, så är det som hänt inte något isolerat fall. Det här kan ju hända andra också."

Ett sätt att minska makten för illvilliga bananföretag — och samtidigt stimulera miljö- och människovänlig bananodling — är helt enkelt att köpa krav- eller rättvisemärkta bananer! Finns det inget sådant utbud i din butik, så tjata på! Så länge folk i gemen köper konventionella Chiquita- och Dole-bananer så lär inte mycket hända vare sig i fruktdisken eller i bananodlingarna...

Läs mer:

• Bananjätte stämmer svensk filmare (DN 9/7)
• Bakgrunden till konflikten om "Bananas" (DN 5/8)
• Dole: "Bananas far med osanning" (DN 5/8)
• "Dole gör en slags ekonomisk fatwa" (DN 1/10)
• Det sekellånga kriget om bananerna (DN 5/10)
• Ica, Coop och Axfood i möte om Doles stämning av filmen "Bananas!" (DN 13/10)

Läs även andra bloggares åsikter om Dole, Bananas, dokumentär, stämning, krav, rättvisemärkt, bananer

Vi har hört det förr: "Änglavakt vid trafikolycka". Mig veterligt så är det dock aldrig någon som sett några bevingade väsen, så varför ge dessa äran? Och varför skyller ingen på frånvaron av vaktande änglar när olyckor får dödlig utgång?

Inkonsekvensen framgår tydligt i VK-artikeln ifråga:

"Polisen uppger att föraren hade änglavakt. Han räddades med stor sannolikhet av att han bar bilbälte."

Hur ska ni ha det? Var det bilbältet eller någon osynlig fantasifigur som räddade livet på föraren?

Läs även andra bloggares åsikter om änglavakt, olyckor

Den som läst gårdagens inlägg om hotellbiblar drar sig säkert till minnes den heta diskussionen om hotellbiblar som försiggick för några år sedan. Det hela började med att en Scandic-besökare retade sig på hotellbibeln som låg på rummet. Denne besökare kontaktade sedan Scandic, som i sin tur beklagade det hela, och bestämde sig för att flytta biblarna till receptionen och där erbjuda bibeln som en del av utbudet i ett religiöst bibliotek. Där kunde historien ha slutat med frid och fröjd.

Några kamplystna kristna ville dock annat, och media drog sitt strå till stacken genom att beskriva Scandic-besökaren som varandes "kränkt", "upprörd" och "mycket arg". Göran Skytte dundrade på i Svenska Dagbladet, liknade det hela med att "hälla en hink skit" på kristna och uppmuntrade mellan raderna till en hotellbojkott. Bloggaren, Frälsningssoldaten och Dagen-medarbetaren Emanuel Karlsten startade i sin tur en proteströrelse. Karlsten störde sig särskilt på att bibeln togs bort från rummen samtidigt som porren i hotellets utbud av betal-tv fanns kvar. Flera av Svenska kyrkans biskopar förklarade att man inte ville bo på Scandic.

Den upprörda kristenheten fick sedan Scandic att krypa till korset och behålla hotellbiblarna. Den lovvärda ansatsen av Scandic med att införa receptionsbibliotek, och därigenom inkludera även andra religiösa och livsåskådningsrörande verk, rann därmed ut i sanden. De mest högljudda kritikerna var starkt kristna som sannolikt var utrustade med både en och annan resebibel — motståndet torde därför ha varit rent principiellt. Frågan är dock varför light-versionen av Sveriges kristna hakade på protesttåget? Berodde det på blind lydnad gentemot religiösa auktoriteter? Min tes är att det berodde på att den kristna och icke-kristna allmänheten upplevde det som mer sympatiskt att försvara och behålla, än att ta avstånd från och ta bort. Om förhållandet varit det motsatta, att inga hotellbiblar funnits och Karlsten och co yrkat på dess införande, skulle nog den negativa kritiken i stället ha riktats mot dom...

I en intervju med Stefan Jansson — den klagande Scandic-besökaren — framkommer orsakerna till att han retade sig på hotellbibeln:

"Varför kan en person som är i behov av en religiös skrift inte ta med den själv. Varför finns det en självklarhet i att hotell ska tillhandahålla en viss bok? Varför finns inte en bibel i varje stolsrygg när man åker tåg? En religiös bok är alltid politisk. Ett bestämt budskap förmedlas. Vem är avsändare? Vem är mottagare? Jag som boende på hotell vill ha en så neutral miljö som möjligt. Om det finns en bibel kan jag låta bli att titta i den men jag kan inte låta bli att undra varför hotellet tycker att den är så viktig att den måste finnas på det rum jag just hyrt. Jag tycker att en bok om ateism skulle vara lika fel."

Jansson avslutar summerande med att säga: "Nej, jag har inte blivit kränkt." Den påstått kränkte, mycket arge och upprörde mannen visar sig alltså vara en en helt vanlig svensk som sakligt frågade sig själv (och hotellet ifråga) varför fenomenet med hotellbiblar levde kvar. Sådana sakliga frågeställningar med udden riktade mot religiösa företeelser tycks dock ha en förmåga att få kristna företrädare att göra en höna av en fjäder...

Det skulle behövas fler som Stefan Jansson i vårt samhälle: personer som inte tiger när de lägger märke till något som verkar fel. Vanligtvis är svenskar bra på att uppmärksamma oegentligheter, men sällan när det kommer till religiösa fenomen. Se bara på det här med dopet — en obsolet tradition som trots allt lever vidare. Varför envisas icke-kristna med att döpa sina likaledes icke-kristna barn? Camilla Grepe skriver underhållande men insiktsfullt om dopet:

"Snarare är det alltför ofta uttalat icke-troende, men mähäiga och gullighetsoptimerande föräldrar som haft svårt att kliva ur de djupa hjulspår som konvention och ohämmad vana kört ner dem i. (Dessvärre lever också många i den felaktiga tron att dopet är till för att under lite tjusiga former ge barnet ett namn, vilket alltså är fel.)
[...]
Harmlöst, trevligt gulligt och rart? Nej knappast. Dopet är i själva verket en ritual där man med utövande av vit magi läser orden:

'Sänd ditt ord och din Ande, så att de som nu ska döpas i detta vatten blir renade från syndens skuld'

'Syndens skuld'? Vad är det om inte en människofientlig inställning att se det nyfödda barnet som behäftad med syndens skuld? Hallå, hör ni ens vad prästen säger under dopritualen?"

Uppdatering: Dagen skriver idag att Hotellkedjan Ibis nu ska plocka bort sina biblar, vilket redan fått folk att reagera. Har vi månne en ny bojkott att vänta?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om hotellbiblar, Scandic, bojkott, Stefan Jansson, Göran Skytte, Emanuel Karlsten, porr, dop, tradition

Högfärd brukar klassas som en av de sju huvudlasterna ("dödssynderna") inom katolicismen. Nu är Knutby-kändisen Åsa Waldau förvisso ingen katolik, men man kunde ändå förvänta sig lite mer ödmjukhet. Hon skräder nämligen inte orden om sig själv:

"Det är ingen som fattar vad jag har gått igenom. Det finns ingen historisk person som blivit omskriven som jag. Jag förstår egentligen inte hur jag har överlevt." (Dagen 13/10)

Waldau lever tydligen i sin egen bubbla, där hon ser sig som mer omskriven än exempelvis Napoleon, Darwin, Hitler och Lady Di. Förutom dessa, så torde det ju finnas en uppsjö av andra döda (och levande) kändisar som det skrivits åtskilligt fler hyllmetrar om...

Läs även andra bloggares åsikter om Åsa Waldau, Knutby, högfärd, dödssynd

Den som någon gång övernattat på ett hotell, motell eller pensionat har förmodligen stött på den s.k. hotellbibeln. Vanligtvis brukar den ligga på ett sängbord, i en bokhylla eller undanstoppad i en sänglåda. Frågan är dock vad den är bra för?

Den som har svårt att somna torde nog ha bättre lycka med en telefonkatalog. Bibeln innehåller trots allt en del fängslande berättelser, varpå läsning riskerar att få motsatt verkan och snarast fördröja tröttheten.

För den som å andra sidan verkligen vill ha en nöjsam kvällslektyr, så finns massvis med böcker som är bättre lämpade. Osammanhängande och stela skrivelser av kvasihistorisk karaktär är knappast det mest underhållande man kan läsa på kvällskvisten!

Den som vill ha en hotellsouvenir kan förvisso ha nytta av boken — till skillnad från andra inventarier så lär den ju knappast saknas av hotellpersonalen! Å andra sidan kan man ju fråga sig hur kul det är om souvenirerna från de besökta hotellen är likadana...

Om någon är ute efter livsvisdom slutligen, så torde valfri lärobok i moralisk filosofi vara nog så givande. Bibelns utdaterade moral, med dess översittande anklagelser om synd och uppmaningar till underkastelse, är rimligen ingen vidare ledstjärna.

Så vilket syfte tjänar då hotellbibeln, när den uppenbarligen inte duger som vare sig tröttande, underhållande, påminnande eller upplyftande litteratur? Kanske syftar den till att markera Sveriges kristna bakgrund? Att påminna sekulariserade om den tynande kristendomens alltjämt närvarande existens?

Enligt gideoniternas hemsida, så var ursprungssyftet med hotellbibeln att främja kristna amerikanska handelsresandes andliga odling. Frågan är hur relevant det syftet är i den sekulariserade och globaliserade värld vi lever i idag? I synnerhet med tanke på att de flesta bibelfrälsta sannolikt redan har en resebibel...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om bibeln, hotellbibel, gideoniterna

I ett tidigare inlägg tog jag upp fenomenet med stenkastning och vandalism i förorter. Har detta fenomen nu spridit sig till Umeå, eller hur ska man tolka uppgifterna om stenkastning mot bussar i Röbäck? I kommentarerna till VK:s senaste artikel skriver signaturen Sverker Norlin:

"Det är enligt min åsik helt polisen fel. Dom har under en tid trakaserat ungdomar på röbäck. Utan anledning."

Detta påminner en hel del om hur förortsungdomar söderöver i Sverige förklarat sitt oacceptabla beteende. Vän av ordning frågar sig givetvis huruvida stenkastning verkligen är ett bra sätt att visa sitt missnöje på. Och varför ska oskyldiga busschaufförer och bussresenärer drabbas av det polishat som (eventuellt) råder?

Ungdomar måste helt enkelt lära sig att skilja mellan rätt och fel: stenkastning och annat sattyg är oacceptabelt! Har man behov att visa sitt missnöje så finns det betydligt mer civilserade sätt! För inte kan väl förhållandena i Röbäck vara så urusla att de unga där — liksom i det ockuperade Palestina — ser stenkastning som enda utväg?

Läs även andra bloggares åsikter om förortsterror, Umeå, Röbäck, stenkastning, polis, bussar

Jag ser att Emma Eriksson fått chansen att delta i konståkningens elitserie — alltid kul när det går bra för ens gamla elever! Just Tegs Centralskola verkar vara en bra plantskola för idrottslöften: under mina år som lärarkandidat där, hade jag flera elever som senare låtit tala om sig på elitnivå i fotbolls-, hockey-, innebandy- och friidrottssammanhang. Nu kan konståkning också räknas in bland dessa sporter, tack vare Emma!

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, Tegs Central, Emma Eriksson, konståkning, idrott

Det var upplagt för revansch i rond 2 av SK Rockaden Umeås klubbmästerskap. Jag mötte nämligen Per Hjalmarsson — klubbens egen Tal, mot vilken jag tidigare har 0-3 i statistik. I och med att jag var vit tänkte jag spela lugnt och metodiskt och inte ge honom tillfälle att visa sina trollkonster. Det gick inget vidare...

Nåväl, det är bara att bita i det sura äpplet och hoppas på bättre lycka nästa gång!

Läs även andra bloggares åsikter om schack, KM, Rockaden Umeå

Här på VK-bloggen finns många politiker. För bl.a. Umeå-, Vännäs-, Vindeln-, Lycksele- och Vilhelminaborna finns möjligheter att få inblick i vad som händer i den lokala politiken. Det finns möjlighet att se vad politikerna gör, vad de tycker och hur de tänker. Det finns möjlighet för allmänheten att ställa frågor, ifrågasätta och berömma.

Förutom Maggie Jakobsson lyser dock Bjurholmspolitikerna med sin frånvaro. Frågan är varför? Beror det på teknikrädsla eller oro för att bli påhoppad? Jag tror inte det. Jag tror helt enkelt att politikerna i Bjurholm inte insett fördelarna med bloggandet som kommunikationsform.

Kom igen nu, Ingemar, Folke, Maria och ni andra! Vad väntar ni på?

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, politiker, VK-bloggen

Någon skojare placerade under söndagen ett älghuvud i rondellen vid Klockarbäcken i Umeå, erfar VK. Många har upprörts av tilltaget, och rent av uppfattat det som oetiskt. Själv är jag uppväxt i jägarbygd, så jag är sedan barnsben van att se älghuvuden lite varstans. Jag minns speciellt älghuvudet som fanns på min dagmammas tomt. När vi hade "rast" roade jag och syrran oss med att peta på älgens ögon — det kändes lite läbbigt...

Visst är det osmakligt med ett avhugget älghuvud som rondellprydnad, men inte mer oetiskt än de bilder som återfinns i massor på VK:s jaktbildsgalleri! Jag har i ett tidigare inlägg berört den bland jägare vanliga företeelsen att stoltsera med hornprydda älghuvuden.

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, rondell, Klockarbäcken, älghuvud, etik

På DN Debatt idag skriver Hans Riese och Carl Jan Granqvist om förbudet mot gårdsförsäljning, som de anser missgynnar småskalig vin- och dryckesproduktion i Sverige. De skriver:

"Förbudet i Sverige mot gårdsförsäljning har lett till en svag ekonomisk tillväxt bland de svenska vin- och fruktvinsproducenterna. Näringen har utvecklats sämre än i övriga Europa – trots att vi har unika frukter och bär som under århundraden utvecklats i vår klimatzon. De drycker som tillverkas är väl så intressanta som andra europeiska produkter."

Till skillnad från fransmännen och andra har vi inte mycket till vindruvsodlingar här i Sverige, men våra äpplen, vinbär, jordgubbar m.m. bör ju vara ypperliga för fruktdryckstillverkning. Sorgligt nog är skribenterna så fixerade vid begreppet vin att de missar drycker som äppelmust och vinbärsdricka. Vinångorna har uppenbarligen stökat till det rejält för herrarna ifråga, för de verkar helt ha glömt bort att alkohol är ett gift:

"Gårdsförsäljning har blivit populär i Sverige. Många ysterier, charkuterier, bagerier, biodlare samt sylt- och safttillverkare säljer sina varor direkt där de producerats. Vi har fått ord som närproducerat, småskalig livsmedelsproduktion med mera. Men för vin- och fruktvinsproducenter är detta förbjudet, vilket leder till svag ekonomisk tillväxt för dessa företag."

Ostar, kött, bröd, honung, sylt och saft innehåller ingen alkohol. Det gör däremot viner och fruktviner. Att sadla om och satsa på alkoholfritt skulle vara ett enkelt sätt att kringå förbudet mot gårdsförsäljningen. Men den tanken har väl aldrig slagit herrarna...

Läs mer:

• Utredning visar att EU inte alls tillåter gårdsförsäljning (IOGT-NTO:s blogg, 29/9)
• Gårdsförsäljning farlig väg att gå (SvD 5/10)
• Sju frågor och svar om gårdsförsäljning av alkohol (IOGT-NTO:s blogg, 9/10)
• Westerbergs farhågor om hotat monopol är överdrivna (SvD 11/10)
• Gårdsförsäljning - ämne för studie om lobbyistpåverkan (Peter Andersson - med rätt att tycka.... 11/10)

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, alkoholfritt, vin, fruktvin, gårdsförsäljning

När det pratas om powerballader, så blir det uppenbart att olika människor förknippar ordet med väldigt olika sorters musik. Vanligen så åsyftas kärlekssånger av närmast svulstigt slag, men en "svulstig kärlekssång" kan ju låta på flera olika sätt.

Själv har jag svårt att tänka mig en powerballad utan "power" i form av distade gitarrer och taktfasta trummor. Känslosamma gitarrsolon ser jag också som ett måste, liksom kraftig, inlevelsefull sång och lyrik handlandes om kärlek.

Låten som Sanna Nielsen med musiker framför, ser jag med andra ord inte som en powerballad. "Nobody's fool" med Cinderella däremot, är enligt mig ett bra exempel på genren. Vad tycker ni andra?

Läs även andra bloggares åsikter om powerballad, musik, Sanna Nielsen, Empty room, Cinderella, Nobody's fool

I politiken nuförtiden, i synnerhet i alliansens retorik, pratas det ofta om utanförskap. Politikerna tycks avse personer som p.g.a arbetslöshet, fattigdom, handikapp eller andra orsaker är socialt utsatta och utanför. Med anledning av förmiddagens inlägg, så skulle jag vilja uppmärksamma ett annat utanförskap: ofrivilligt singelliv och avsaknad av livspartner.

Själv tillhör jag den kategori som har lätt att få tjejkompisar, men svårt att få flickvänner. Jag vet hur tungt det kan kännas när man ser att barndomskompisarna en efter en stadgar sig och bildar familj. Jag vet hur avundsjuk man kan bli när man ser vänslande par. Jag vet hur frustrerad — snarast uppgiven — man känner sig när de man "spanat in" visar sig vara upptagna. Jag vet hur det är att sakna någon att hålla om, hålla av och hålla ihop med.

Följande låt tillägnas alla som levt, lever och kommer att leva i kärleksmässigt utanförskap. En sång till de ensamma...

Läs även andra bloggares åsikter om utanförskap, ensamhet, singel, kärlek

Jag har inte mycket till övers för Kristdemokraterna, men för en gångs skull håller jag med dom. Enligt DN och Expressen har röster från bl.a. oppositionen höjts för att "ensamstående barnlösa kvinnor ska få rätt till insemination". Detta har dock stött på patrull i och med motstånd från just Kristdemokraterna, som i egenskap av regeringsparti ändå har visst inflytande.

Med risk för att avfärdas som värdekonservativ manschauvinist (vilket jag alls inte är), så ser jag ingen som helst orsak till varför staten skulle erbjuda ensamstående barnlösa kvinnor möjligheten att få barn. Själv skulle jag gärna ha en drös med barn, men jag får helt enkelt finna mig i att detta får vänta tills jag hittar en lämplig mamma. Varför kan inte kvinnor göra detsamma? Jag är säker på att det finns gott om lediga män därute, som — liksom jag — inget hellre vill än att bli farsor.

Att det redan finns gott om ensamstående föräldrar idag, är ingen anledning att utöka detta antal i och med inseminering av ensamstående. Kärnfamiljen är måhända inte den bästa — inte ens den naturligaste — samlevnadsformen för människor, men för barnens skull bör staten inte uppmuntra till ensamt föräldraskap. Barn behöver sina föräldrar — om föräldrarna sedan är av samma kön, eller fler än två till antalet, spelar i mitt tycke mindre roll. Huvudsaken är att barnet har mer än en vuxen att ty sig till, uppfostras av och ha en nära kärleksfull relation med!

Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, barnlöshet, ensamstående, inseminering, insemination, kärnfamilj, föräldraskap

Inspirerad av Christermagister som totat ihop ett allstar-team av musiker, så tänkte jag att jag inte skulle vara sämre. Här kommer sålunda min drömuppställning, givetvis med instrument baserade på ultimat 80-talshårdrock:

Sångare: Ronnie James Dio
"Lejonlungan" med anor i Rainbow, Black Sabbath och det egna Dio. En liten man med en mycket stor röst!

Sologitarrist: Wolf Hoffmann
Gitarrist i tyska Accept och pålitlig leverantör av underbara solon, inspirerade av gamla tyska kompositörer.

Kompgitarrist: Rudolf Schenker
Scorpions huvudman och huvudsaklige låtskrivare. En kraftfull utövare av s.k. "power chords", som vid tillfälle även kan klämma in ett och annat känslofyllt solo.

Basist: Steve Harris
Ledargestalt i Iron Maiden och en ypperlig basist med "gallopperande" spelstil.

Trummis: Stefan Kaufmann
Den forne trummisen i Accept, numera strängbändare i U.D.O. En kreativ trummis med tung men likväl "melodisk" spelstil.

Vilka favoritmusiker har ni?

Medan ni funderar på saken, så kan ni lyssna på Accept-låten "Metal Heart" — ett bra exempel på såväl Hoffmans gitarrstil som Kaufmanns trumstil!

Läs även andra bloggares åsikter om musiker, hårdrock, 80-tal, Ronnie James Dio, Wolf Hoffmann, Rudolf Schenker, Steve Harris, Stefan Kaufmann, Accept, Metal heart

Jag har inte haft tid att tänka ut något djupare inlägg, men här kommer i alla fall några kommentarer om dygnet som gått:

1. Till att börja med så kan jag konstatera att uppslutningen till Naturskyddsföreningens föreläsning igår var dålig. I likhet med föreläsningen innan så var det bara 14 personer som infann sig. Vi som var där hade dock en mysig stund tillsammans. Efter en intressant föreläsning följde tankeväckande diskussioner. För att inte tala om det goda fikat!

2. På hemväg från evenemanget blev jag stoppad av polis för nykterhets- och körkortskoll — vilket jag inte hade något emot! Det var trevligt att se poliser i Bjurholm, det är ju inte alltför ofta man får den förmånen nuförtiden. Inlandspoliser är ju ett tämligen utrotningshotat släkte...

3. Imorse upptäckte jag att Agnäs egen sångfågel var omskriven i tidningen. Igen. Från början trodde jag att det rörde sig om ett s.k. déjà vu — men trycksvärtan på min tumme övertygade mig snabbt om motsatsen...

4. I bussen fick jag sedan känna på konsekvenserna av broförbudet i Spöland. Omvägen via Brån, Överboda och Teg var dock inte så farlig. Resetiden blev förvisso längre, men jag var ute i god tid och hade trots förseningen tid till två timmars seminarieförberedelser på universitetet ...

5. Idag har jag alltså varit på universitetet, detta till följd av ett schemalagt seminarium på den B-kurs i historia som jag läser på distans. Seminariet var på det hela taget givande. Förutom den intellektuella tillfredsställelsen så fanns även andra anledningar att trivas — universitetet kryllar ju nämligen av smarta och snygga studentskor! Ibland känner man sig rent av som en pilsk hund omgiven av löptikar, när man befinner sig i campus-vimlet. Någon lycka på den akademiska köttmarknaden har jag dock än så länge inte haft...

6. När jag efter intagen lunch befann mig på UB så aktiverades plötsligt högtalarsystemet, och namnet på nobelpristagaren i litteratur ropades ut. Som vanligt var det ingen författare jag läst, och än mindre hört talas om...

7. På bussen till Bjurholm, och väl framme, så var jag social med ett par fjolårsnior (hur nu en autist kan klara det...). Det var kul med en pratstund, och roligt att höra hur det går för dom på sina respektive gymnasieäventyr. En av mina f.d. elever visade sig studera på ett kombinerat samhälls- och naturprogram. På min tid fanns inget sådant alternativ — jag gick ett renodlat samhällsprogram. Om det hade varit idag så hade nog jag också föredragit mixvarianten...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, föreläsning, Natuskyddsföreningen, polis, Agnäs, buss, Spölandsbron, campus, nobelpristagare, litteratur, gymnasium

Tänk om Lennart Holmlund och Anders Ågren for runt i Umeås skolor och pratade med eleverna om livsfrågor utifrån socialistisk respektive konservativ utgångspunkt — vilka rubriker det skulle bli! Säkerligen skulle flera ha invändningar mot att politiker försökte profilera sig och sina inriktningar för skolelever på skoltid. Det skulle nog inte heller gillas om exempelvis "det kommunistiska manifestet" okritiskt användes som diskussionsunderlag.

Detta är dock precis vad som försiggår i Umeå, med den skillnaden att politiken och politikerna är utbytta mot religion och religiösa, och "det kommunistiska manifestet" ersatts av Bibeln och Koranen. Det som är oacceptabelt i politisk skrud, är tydligen helt okej med religiös klädedräkt...

I en artikel med rubriken "Koranen och bibeln samsas i klassrummet" i dagens VK (pappersvarianten), skriver Anders Wynne:

"Zakaria Boukhari är praktiserande muslim och projektanställd av Umeå stadsförsamling. Tillsammans med prästen Susanne Dahl och församlingspedagogen Maria Jägare möter han elever på Ersängsskolan för samtal på teman som tro, kärlek och identitet.
[...]
Vid varje tillfälle läser de ett kort stycke ur Koranen, Bibeln och FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna."

Visst är det bra att eleverna får prata om etik och livsfrågor, men varför göra det med religion som utgångspunkt och med religiösa som samtalsledare? Om nu tanken med det hela är att undervisa om likheter och skillnader mellan religioner, diskutera livsfrågor med utgångspunkt i etiska traditioner, och ta upp hur religiösa uppfattningar påverkar människors agerande — varför ta in utomstående? Detta bör ju rimligen skolan klara själv!

Att överlåta undervisningen till utomstående aktörer är diskutabelt — i synnerhet om de utomstående representerar religiösa organisationer. Läroplanen förordar bl.a. saklighet, allsidighet och konfessionslöshet. Frågan är hur saklig undervisningen blir om kyrkans folk håller i den, och hur allsidigt det blir om endast kristendom och islam dryftas...

Läs mer:

• Sjundeklassare ska diskutera respekt (Kyrkans tidning, nr 40-09)
• Umeå Svenska kyrkan: Sjundeklassare diskuterar respekt (Mynewsdesk 31/8)

Läs även andra bloggares åsikter om Ersängskolan, Umeå, religion, skola, kristendom, islam, etik, livsfrågor, undervisning, Svenska kyrkan

DN:s årliga kunskapstest för högstadieelever gick av stapeln idag. Den som vill pröva sina nutidskunskaper kan göra testet online på DN:s webbplats. Jag gjorde testet för en stund sedan, och kan konstatera att det gick rätt så bra. Under min skoltid hade jag i och för sig goda resultat på nutidsorienteringarna, men det är nog första gången jag har fått alla rätt!

Ifjol var det förvisso nära, men då föll det på en fråga om "Blondinbella" — ovetande om bloggosfären som jag då var...

Läs även andra bloggares åsikter om DN, nutidsorientering

SK Rockadens klubbmästerskap körde igång igår, och själv gjorde jag comeback efter ett längre uppehåll. Senaste gången jag spelade i KM var 2003, så det var verkligen på tiden! Skönt också att vinna första partiet!

Under högstadieåren och gymnasietiden fick jag förlita mig på skjuts av föräldrarna de sex milen in till Umeå, nuförtiden sitter jag själv bakom ratten. Förvisso var det bekvämare att åka...

Läs även andra bloggares åsikter om schack, KM, Rockaden Umeå

På onsdag kväll blir det underhållning i kyrkstugan. Hedda Landfors kåserar kring mattrender, och därefter blir det fika och sedvanligt skvallersnack! Kom och trivs!

Om det primära syftet hade varit att underhålla, så skulle antagligen inbjudan till del fyra i Naturskyddsföreningens föreläsningsserie ha formulerats ungefär som texten här ovan. Nu är det dock inte underhållning som är syftet med föreläsningsserien "Bjurholm om 250 år", utan snarare att belysa bjurholmsbygdens framtida möjligheter och utmaningar. En mer adekvat beskrivning till onsdagkvällens evenemang lyder därför som följer:

Onsdag 18.30 föreläser Hedda Landfors på kyrkstugan utifrån temat "Framtidens mat". Efter föreläsningen serveras fika, och därefter inbjuds till diskussion om temat ifråga. Jordbrukets framtida inriktning, hållbara mattrender och hälso- respektive rättvise-aspekter kring mat och livsmedel, är några saker som förhoppningsvis kommer upp till diskussion under kvällen.

Evenemanget arrangeras av Naturskyddsföreningen i Bjurholm i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan, LRF och Folkhälsorådet i kommunen. Alla intresserade bjurholmsbor hälsas välkomna!

Kom igen nu, bjuholmare! Visa att ni bryr er om framtidsfrågor, och ta er en tur till kyrkstugan på onsdag. Jag vill inte vara med om ännu ett antiklimax...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, Naturskyddsföreningen, Vuxenskolan, LRF, Folkhälsorådet, föreläsning, mat, miljö, framtidsfrågor

Det har tydligen gått bra för den nystartade golfklubben: beräknad vinst på 100000 kr! Man har heller inte behövt använda 300000 kr av de lånade kommunpengarna, dessa ska tydligen sparas till "kommande investeringar".

Jag vill minnas att golfklubben ursprungligen efterfrågade ett än större lån än de 800000 kr som blev beviljade, och nu visar det sig att det räckte med 500000 kr för att komma igång. Den kommunala plånboken öppnades uppenbarligen för mycket.

Som orsak till resultatet anges färre gratisspelare och stora ideella insatser. Antagligen hade väl inte golfklubben räknat med att tillräckligt många skulle ställa upp och arbeta ideellt för föreningen. Om de räknade med sina medlemmars ideella stöd, så skulle de väl först ha frågat medlemmarna innan de gick till kommunen med låneansökan? Vem vet, kanske klubben skulle ha klarat sig helt utan lån från kommunen, om ännu fler ställt upp?

Jag ser också att överklagandet som gjordes i samband med beviljandet har avslagits. Nu är det alltså fritt fram för kommunen att hädanefter agera låneinstitut för krisdrabbade bjurholmsföreningar. Vem står härnäst på tur?

Heder åt Wolfgang, Maggie och ni andra som — trots spott och spe — gjorde vad ni kunde för att hindra galenskapen. Det gick inte den här gången, men ni markerade i alla fall att det finns bjurholmspolitiker som prioriterar de kommunala verksamheterna framför utomstående aktörers väl. Förhoppningsvis kommer det att löna sig vid nästa val...

Man får även hoppas att det goda resultatet för golfklubben ska få golfentusiasterna att bli mer ödmjuka i sin ton. Jag tänker speciellt på den golfspelande Balsjö-pensionären som under kommunfullmäktiget i våras talade om Maggie Jakobsson i mycket nedsättande ordalag...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, golf, lån

Jag var in till Umeå igår, och passade då på att besöka de två stormarknaderna på Klockarbäckens handelsområde som det talats så mycket om. Besöket på det finska varuhuset kan sammanfattas med en gäspning, men dess tyskättade granne var desto mer fascinerande. I synnerhet imponerades jag över det enorma musik- och filmutbudet! Mediavaruhuset kanske inte får en att tycka — som reklamen påstår — att allt annat känns puckat, men helt klart gav besöket mersmak!

Apropå Tyskland och musik, så kommer här ett exempel från samtidens tyska hårdrocksscen. Partymusik förvisso, men inte desto mindre med ett mycket tänkvärt innehåll. Jag (och youtube) ger er: Pink Cream 69 med "Gods come together".

Party, party!

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, Klockarbäcken, hårdrock, Pink Cream 69