På TV brukar Tennysons "Nyårsklockor" traditionsmässigt läsas upp varje år denna kväll. Själv bjuder jag i stället på en klassiker av Karin Boye, nämligen dikten "I rörelse":

"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening med vår färd —
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr!
Oändligt är vårt stora äventyr."

Snart är det dags att släppa taget om 2009, och i stället ge sig ut på det äventyr som 2010 innebär. För min egen del så hoppas jag att det nya året för med sig mycket gott: att kandidatuppsatsen kommer att falla väl ut, att jag kommer att få en tillsvidareanställning på någon charmig skola, samt — inte minst — att jag kommer att träffa mitt livs kärlek...

Med önskan om ett gott nytt år till er alla! Må 2010 bli ett lyckosamt år i många avseenden!

Läs även andra bloggares åsikter om Nyårsafton, Karin Boye, dikt, förhoppningar

En 18-årig tjej i Hjällbo utanför Göteborg förföljdes och utsattes för dödlig misshandel, alldeles i närheten av ett bostadsområde. Kanske var det frågan om ett våldtäktsförsök som gick våldsamt överstyr.

Jag kan bara inte förstå hur man kan utsätta tjejer (eller människor överhuvudtaget) för sådana grymheter! Var det en psykstörd person som låg bakom dådet? Eller någon drogpåverkad typ? Det verkar ha rört sig om ett impulsartat överfall, så det kan knappast ha varit en person som hyste agg till tjejen ifråga. Antagligen var det bara en slump att just hon hamnade i vägen för en vettvilling. Oavsett vilket, så är det naturligtvis hemskt det som skedde.

Det är svårt att föreställa sig hur man själv skulle ha känt om en närstående rycktes bort på ett så våldsamt sätt. Jag har haft turen att slippa sådana otäckheter, men visst var jag orolig när tjejen jag tyckte om skulle ta sig till från Umeå centrum till Teg sent en söndagskväll mol allena, i synnerhet som Hagamannen då ännu var lös. Fruktan för att något ska hända den man älskar har jag alltså känt, men jag har tack och lov aldrig behövt brottas med känslorna efter att något väl har hänt...

Läs mer:

• Kvinna brutalt mördad i natt (Aftonbladet 30/12)
• Flicka mördad i natt (Expressen 30/12)
• Hon blev förföljd (Aftonbladet 31/12)
• Polisen kan ha säkrat mördarens spår (Expressen 31/12)

Läs även andra bloggares åsikter om mord, överfall, misshandel, Hjällbo, Göteborg, Umeå, Hagamannen

Om man med idol menar förebild, så är verkligen britten Bertrand Russell en idol för undertecknad. Han föddes samma år som min farmors mors yngste morbror, d.v.s. 1872. Till skillnad från det stora flertalet jämnåriga i kristna samhällen, så kom dock Russell att överge den kristna tron som han ärvt från föräldrar och omkringliggande samhälle. I de sena tonåren funderade han en hel del kring de kristna dogmerna, och avfärdade dem efter förnuftsmässiga överväganden, en efter en...

Förutom den intellektuellt berömliga gärningen att tänka själv — i stället för att aningslöst anamma traditionella tankegångar — så gjorde sig Russell även ett stort namn som filosof och författare. Han var dessutom pacifist och känd motståndare till kärnvapen. Följande video, uppsnappad hos Carpe vitam tuam, är en intervju med Russell från 1959. För den som vill ta del av mer visdom så kan jag rekommendera Russells bok "Varför jag inte är kristen"!

Läs även andra bloggares åsikter om Bertrand Russell, ateism, filosofi, förnuft

På juldagen hade historikern Mikael Nilsson en debattartikel publicerad i Aftonbladet. I denna ondgör han sig över att SVT fortfarande envisas med att sända religiös propaganda i form av TV-gudstjänster och helgmålsringningar. Han jämför med politik och frågar sig varför SVT har överseende med just religiös reklam:

"Varför skall just religiösa åskådningar ha en privilegierad ställning i programutbudet? Varför inte programtid varje helg för uppläsning av Althussers 'För Marx' eller Keynes 'Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar'?"

Frågeställningen är berättigad. Gudstjänster är inget annat än reklam för en kristen världssyn, i synnerhet när SVT inte erbjuder en efterföljande kommentar där de religiösa utsagorna kritiskt granskas. SVT skulle knappast ge sig på att TV-sända ett politiskt brandtal utan att kommentera det efteråt — varför tar man då så lätt på religiösa utsagor? Politiker brukar sällan tillåtas att ljuga hursomhelst i TV, granskningen är avsevärd och oftast får politikerna stå där med skammen efteråt, avslöjade för att ha försökt föra svenska folket bakom ljuset. När präster i direktsändning står och basunerar ut osanningar som varandes fakta, så verkar dock ingen på SVT reagera. Gudstjänster bygger på bibeltexter — texter vars påståenden i många fall bevisats vara falska. Sålunda kan präster ostört predika om saker som aldrig ägt rum, och TV-tittarna får ingen information om felaktigheterna de får höra...

Somliga menar att det ligger i 'Public Service'-uppdraget att erbjuda TV-sända gudstjänster för de stackare som inte kan ta sig till någon kyrka. Folk som tänker så tycks dock ha fastnat i den tid då Svenska kyrkan fortfarande var en del av staten. Den statliga televisionen har inte längre någon anledning att TV-sända Svenska kyrkans medlemsträffar. Bara för att man inte personligen kan närvara vid ett evenemang, så betyder ju inte det att statstelevisionen är skyldig att TV-sända evenemanget ifråga!

Kritik mot specifika TV-program brukar oftast avfärdas med att "man inte behöver titta". Denna kommentar har tydligen även Nilsson fått då han tagit kontakt med SVT. Hans replik är tänkvärd:

"Låt oss då löpa linan ut och avskaffa Granskningsnämnden och sända rasistisk hatpropaganda i tv också – gillar vi det inte kan vi ju bara stänga av!"

Givetvis kan man inte kritisera religiösa företeelser utan att få munhugg från den religiösa sidan — så även denna gång. David Winther på bloggen apg29 skräder exempelvis inte orden. I ett inlägg betitlat "Dåren säger att inte Gud finns" skriver han:

"En rabiat ateist attackerar SVT med anklagelser om att de gör reklam för religion och antyder att Svenska kyrkan förespråkar 'etnisk rensning, bigotteri, (kvinno)hat och förtryck, slaveri och folkmord.'"

Att kalla meningsmotståndare för rabiata och dårar är tydligen i enlighet med kristen etik och moral. Till saken hör att Nilsson i sin debattartikel skriver att "[d]e monoteistiska religionerna bygger [...] på skrifter som legitimerar etnisk rensning, bigotteri, (kvinno)hat och förtryck, slaveri och folkmord.". Nilsson ger alltså enbart uttyck för ren och skär bibelkritik...

Jag håller med Nilsson om att innehållet i bibeln är uppenbart osunt, och att det av den anledningen är minst sagt tveksamt med gudstjänster och bibelläsning i statlig television. Nilsson påpekar förvisso att bibeln även innehåller "tal om kärlek till din nästa och liknande", men att det i sammanhanget är irrelevant. Även "Mein kampf" torde ju innehålla strödda guldkorn...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om TV, SVT, gudstjänster, religion, kristendom

Jag läser att det har varit idolhysteri i Umeå. Av någon anledning ägde idol-evenemanget rum på MVG-gallerian, med den följden att gallerian blev knökfull. Shoppande människor på mellandagsrea fick alltså finna sig i att trängas med barn, medföljande föräldrar, tonårstjejer samt (med tanke på Tove) en och annan tonårskille.

Man kan fråga sig varför ingen lämpligare lokal användes — MVG-gallerian är ju inte direkt den största som finns i centrala Umeå. Statskyrkan hade kunnat erbjuda större utrymmen, men den kanske var upptagen? Om arrangörerna nödvändigtvis ville tvinga bort kunder till förmån för idolsuktande fjortisar, så hade det måhända varit bättre att förlägga uppträdandet till systembolaget. Isåfall hade kanske somliga personers pengar använts till nyttigare saker än vin och sprit...

Nåja, man ska väl inte klaga. Uppenbarligen njöt publiken av de s.k. idolernas uppträdanden. Kanske avstod även somliga (tack vare trängseln) från impulsköp på mellandagsrean, och sparade därigenom pengar i stället för att köpa onödiga saker.

Läs även andra bloggares åsikter om Idol, Umeå, mellandagsrea

Julen är ju en traditionell tid för filmpremiärer. I brist på intressanta titlar, så tänker jag dock tipsa om ett par godbitar från förr. Gillar du action, science fiction och rysare, så spana in texten här nedan:

För en tid sedan fick jag frågan om vilken som var min favoritfilm. Efter en stunds tvekan klämde jag till med Matrix. Första delen i Matrix-trilogin är tveklöst en av undertecknads favoriter, men vid närmare eftertanke finns det andra filmer som smäller högre. Peter Jacksons tredelade filmatisering om Sagan om ringen är t.ex. suverän, men det går inte att plocka ut en av dessa då de hänger ihop. Filmerna om Stjärnornas krig är också bra, men smäller inte lika högt. Den fristående uppföljaren Alien 2 är likaså en favorit — men knappast favoritfilmen nummer 1.

Det finns många filmer som jag uppskattar, men en ligger mig extra varmt om hjärtat: Superman - the movie (specialutgåvan från 2001). Christopher Reeve är suverän i titelrollen, storyn är helt ok och specialeffekterna imponerande för att vara från 70-talet. Filmen om Stålmannen verkar måhända lite tafatt om man jämför med specialeffekterna i sentida actionrullar, men innehållet är charmigt och filmen står sig förvånansvärt bra!

Se den, och njut! Dröm dig bort till fantasins värld, där det finns män i mantel som kan flyga...

Läs även andra bloggares åsikter om filmer, action, science fiction, matrix, stålmannen, Christopher Reeve

Jag läste i torsdagens VK (pappersvarianten) att studentprästen Richard Dieser i Umeå är på väg att pensioneras. Eftersom universitetet ska gälla som kunskapens högborg så är det ju ytterst märkligt att där också ska finnas präster. Att tro är icke att veta — så vilken nytta gör då representanter för tron i vetenskapens näste?

Enligt studentprästernas hemsida så finns de bl.a. till för studenter och personal på universitetet som är i behov av att prata med någon. Man kan fråga sig varför det inte går lika bra med utbildade kuratorer och psykologer? Nej — snarare rör det sig om ännu ett sätt för svenska kyrkan att försöka missionera. Det finns inga tjänstgörande imamer, munkar eller rabbiner på universiteten — varför ska då kristna präster finnas där? Om det nu inte duger med vetenskaplig bildning för att idka samtalsterapi, så kan man ju lika gärna anlita astrologer, numerologer, druider eller häxdoktorer. Präster är inte bättre än annan religiös mumbo-jumbo...

Efter nyår skriver vi 2010. Är det verkligen lämpligt att man i denna tid fortfarande har religiösa representanter på universiteten? Att man i föreläsningssalarna undervisar om evolution, DNA-strängar, kvantfysik — samtidigt som det i kapellet vägg i vägg bedrivs religiösa ceremonier av kannibalistisk karaktär? Är det verkligen passande att undervisa om vetenskaplighet och vikten av att tänka kritiskt, samtidigt som en tjänstgörande präst i annan lokal på campus mumlar om heliga andar och använder religiösa myter och påhitt som utgångspunkt för sin predikan?

Nej, det är dags att kicka ut de religiösa representanterna från universiteten. De har inget där att göra!!

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå universitet, studentpräst, Svenska kyrkan, mission, kristendom, religion

Jag önskar er alla en god jul! Jag hoppas att ni alla får en trevlig dag, oavsett om ni spenderar den ensam eller tillsammans med andra.

För många kanske julafton och den därpå kommande juldagen fortskrider som vilken dag som helst — julen är ju trots allt endast något som firas i traditionellt kristna kretsar. Det må vara så att julen är en kristen högtid (även om ordet jul har "hedniskt" ursprung) — men som midvinterhögtid så är det hursomhelst en lämplig tidpunkt att uppmärksamma. Det är mörkt nu, men vi går mot ljusare tider! Även om man inte tror att det föddes någon halvgud i Mellanöstern för 2000 år sedan, så kan man alltså mycket väl fira julen som ett avstamp mot ljusare tider!

Låt mig citera Patrik Lindenfors på Humanistbloggen:

"Eftersom julen egentligen inte är en kristen högtid utan en helgdag som hör till årstiden så angår den alla människor. I den karga nordiska vinternatten behövs en högtid som minner om ljus och generositet. Julen är ett firande av en årstidsväxling, så den är inte exkluderande utan alla kan vara med i firandet, oberoende religiös tillhörighet eller livsåskådning!"

Njut av dagen: ät gott, ta vara på varandra och skänk en tanke åt de mindre lyckligt lottade. Slutligen: ta det försiktigt med spriten, om inte annat för era barns skull.

Läs även andra bloggares åsikter om vit jul, Slade

Arne Weise var en legendar. Ingvar Oldsberg är en av de som därefter fått chansen att vara julvärd på SVT. I år är det Lisbeth Åkerman som ska guida tittarna och önska dem en god jul. Det ska bli intressant att se vad hon går för — som julvärd behöver hon ju inte vara lika stramt korrekt som i nyhetsuppläsarrollen. Det kommer nog att gå bra!

Till nästa år hoppas jag dock att en annan filur får chansen, nämligen Allan Preussen! Denne Claes Erikssonska mysgubbe skulle säkerligen klara uppdraget galant, eller vad tror ni?

Läs även andra bloggares åsikter om Claes Eriksson, Allan Preussen, Lisbeth Åkerman, SVT, julvärd

När Donald Boström i Aftonbladet för en tid sedan (mer eller mindre uttalat) anklagade Israel för organstöld, så blev det starka reaktioner. Boström och tidningen kallades för antisemiter och representanter från Israel krävde en avbön från den svenska regeringen. Nu visar det sig att Boströms farhågor kanske inte var så ogrundade ändå.

DN och andra tidningar låter meddela att det i Israel för ca 10 år sedan snarast var kutym att utan tillstånd använda kroppsdelar från döda. Offren för organstölderna ska ha varit såväl israeler som palestinier. Avslöjandena i fråga härrör från en intervju med en israelisk läkare — det är alltså inte någon propalestinsk agitator som varit i farten!

Med tanke på den laddning som alla Israel-relaterade ämnen har, så lär dock knappast det sista ordet vara sagt...

Läs mer:

• "Man höll tyst av plikt mot landet" (Aftonbladet 22/12)
• Israellobbyns makt över svenska medier: är sanningen antisemitisk? (Biology & Politics, 22/12)
• Organbråket: Inget nytt under solen (SvD:s ledarblogg, 21/12)
• Dags att ompröva tidigare omdömen (Alliansfritt Sverige, 21/12)
• Donald Boström: "En seger för sanningen" (Nyheter24, 21/12)

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Mellanöstern, Donald Boström, organstöld

Ingen vill bli opererad av en obehörig kirurg. Ingen vill bli försvarad av en obehörig jurist. Men att ens barn undervisas av obehöriga lärare anses tydligen helt ok av många.

Visst, obehöriga lärare har säkerligen lärt sig en hel del (pedagogiska) knep under arbetets gång — men det gjorde även gångna tiders outbildade läkare: genom "trial and error"-metodik undersöktes vilka behandlingsmetoder som var framgångsrika. Naturligtvis en klen tröst för de stackare som utsattes för felaktiga behandlingar i brist på adekvat kunskap...

Lärarutbildningen är inte perfekt, men den ger trots allt lärarstudenterna viktiga förkunskaper innan de påbörjar sitt yrkesliv. Dessa slags kunskaper får de obehöriga (i bästa fall) först efter många års praktik. Läraryrket är ett hantverk, som kräver många års erfarenhet för att bemästra. Därtill kräver den även teoretiska kunskaper — något som många verkar ha glömt bort.

Idag är det ofta så att lärare förvisso har lärarutbildning, men att de undervisar i ämnen de inte är behöriga till. Vem skulle vilja få eluttagen monterade av en målare, eller skorstenen rengjord av en keramiker? Lika tokigt är det när tyska-lärare undervisar i spanska, och slöjdlärare undervisar i matematik. Av någon anledning så anses dock inte obehörigheten i skolans värld lika upprörande som obehörighet i samhället i övrigt.

Jag och många med mig har genomgått lärarutbildning, men vad är belöningen för fleråriga studier och stora studieskulder — jo, arbetslöshet! Detta delvis p.g.a. att skolchefer tillsvidareanställt obehöriga lärare. Att politiska krav på lärarbehörighet börjar ställas är bra, men det hjälper inte direkt de utexaminerade lärarna. De obehöriga lärarna får behålla sina jobb, och tillråga på allt så får de behörighetsgivande utbildning bekostad av sina arbetsgivare!

Vi som tagit lärarexamen och dragit på oss stora studieskulder blir alltså utan jobb, medan de obehöriga får behålla jobbet och dessutom får sin utbildning betald av andra. Orättvisa är bara förnamnet...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skolan, obehöriga lärare, undervisning, behörighet, arbetslöshet

Då har man gjort det igen: klampat in i kärleksfällan. När det vankas Science Fiction på TV blir man alltid lockad. Det var med andra ord ingen slump att jag slog mig ned framför TV:n för ett par timmar sedan. Nu visade sig filmen "Stardust" på TV 4 snarast vara en fantasy-rulle, men det är ju inte heller fel!

Hursomhelst, filmen mynnade ut i ett kärleksäventyr och sådana brukar jag försöka undvika. Att vara känslig romantiker och samtidigt ensam, är inget bra utgångsläge när man tittar på dylika rullar. När eftertexterna rullar så inser man ju hur fantastiskt livet kunde ha varit om det var en själv som hade fått ihop det med Claire Danes tindrande rollfigur...

Solokvist + Kärleksfilm = dysterkvist

Nej, jag ska bespara er ytterligare dysterheter. Jag har beklagat mig över singelskapet i tidigare inlägg, så vill ni ha mer av den saken vet ni vart ni ska titta. Det sägs ju att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge, så jag får väl helt enkelt bara förlita mig på att kärleken en dag ska hoppa in i mitt liv för att sedan stanna!

En vacker melodi av Edenbridge får avsluta detta inlägg:

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, film, TV, Science fiction, fantasy, singel, ensamhet, Edenbridge

För snart en vecka sedan bjöd jag på ett par hemska jullåtar. Jag har nu letat upp betydligt trevligare exemplar från den musikaliska flora som blommar upp varje år kring denna tid. Det första numret står Amy Diamond för, med en otroligt vacker låt från en skönsjungande artist. Trots att jag inte är religiös så framkallar sången närmast religiösa känslor! Miley Cyrus — släng dig i väggen!

Den andra låten är av ett mer komiskt slag. I stället för att — likt Amy Diamond — konstatera att "julen är här", så konstaterar de två wannabe-kockarna Werner & Werner att julskinkan har rymt...

Läs även andra bloggares åsikter om julmusik, Amy Diamond, Werner & Werner

Jag var på en sväng till Nordmaling idag, och passade givetvis på att mumsa i mig en saffranssemla på Näslunds. När jag gick runt bland affärerna så fastnade jag framför ett ställ med vykort. När jag fick upp ögonen för de vackra Nordmalingsmotiven så slog det mig att motsvarande gällande Bjurholm (d.v.s.tjusiga vykort) är sällsynta.

De vykort jag har med Bjurholmsmotiv är vanligtvis alltför utdaterade — byggnader och miljöer är inte desamma som när korten togs. Det vykort som är relativt nya är dock alldeles för tråkiga. Nog finns det väl andra motiv man kan lyfta fram än kyrkan???

Läs även andra bloggares åsikter om Nordmaling, Bjurholm, vykort

Min bloggranne Lennart tog i sitt måndagsinlägg upp en viktig sak, som jag nu tänkte spinna vidare på. Lennart menar att julens verkliga budskap — Jesu födelse — har fallit bort och blivit ersatt av tomtar, julklappar och frosseri. Jag är böjd att hålla med, även om jag inte ser något fel i en sådan utveckling.

Vi som lämnat stadiet med tron på gudar och övernaturligheter bakom oss, har förvisso ingen anledning att fira en kristen jul — men det hindrar väl inte att vi kan ha det trevligt, äta gott och umgås med nära och kära bredvid en klädd julgran? Den svenska almanackan kryllar av kristna helger vars innebörd de flesta inte har en aning om: domssöndagen, kyndelsmässodagen, apostladagen, kristi himmelsfärds dag och pingsthelgen är några exempel. Att en del av dessa kommit att kännetecknas mer av påskharar, påskkärringar, jultomtar och tecknade ankor än av det ursprungliga kristna innehållet är ju helt naturligt. Vi lever trots allt i en tid då svenskarna överlag har gett upp den kristna tron!

När julen infördes så förlades den till december för att konkurrera ut en samtidig hednisk solfest. (Här uppe i Norden hade man midvinterblot.) Att den kristna julen nu ser ut att alltmer övergå i en sekulariserad och tomtefierad (kommersialiserad?) helgtradition är en naturlig uppföljning: helgen kvarstår, men innehållet förändras — precis som när julen infördes.

Att tomten konkurrerat ut Jesusbarnet är inte konstigt...

Läs även andra bloggares åsikter om jul, kristendom, sekularisering, tomten

Idag kom en reklamtidning om ett hotell i Lycksele respektive Sundsvall. Intet ont med det, men då man bläddrar så möts man av en minst sagt spritförhärligande attityd:

• Semesterpaketet "Lyxweekend" illustreras med en champagneflaska.
• Det annonseras om drink- och flamberingsskolor.
• Det annonseras om whisky- och vinprovning.
• Vildmarksbuffé illustreras av fotglas och starkvaror.
• Som exempel på rumsservice presenteras matkorgar innehållandes mousserande vin respektive öl.

Det är inte märkligt att samhället har kapitulerat inför spriten när (bl.a.) dess hotellägare gör allt för att framhäva alkohol som något bra. Tre frågor inställer sig genast:

1. Varför ska lyx behöva förknippas med sprit?
2. Varför tjafsa med vin- och whiskyprovning?
3. Varför illustrera vildmark med spritkultur?

Om man byter ut fotglasen mot cigarettpaket, spriten mot knark och whiskyprovningen mot haschrökning så inser de flesta vilken absurd bild som reklamen målar fram. Problemet är bara att folk vägrar inse att alkohol — liksom tobak, narkotika och liknande — är en drog. Man vill så desperat hålla kvar vid sin spritkultur att man inte inser att det man hyllar är ett gift!

Ett citat från en gymnasieelev i en skoltidning för en massa år sedan, torde vara illustrativ för flertalets syn på alkoholen:

"Alkohol är väl okej, men jag föraktar andra sorters droger!"

När ska förnuftet besegra spritdjävulen? Kommer det överhuvudtaget att ske?

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, sprit, reklam

Det bidde inte ens 50 procent. Genom att förlora sista rondens parti i SK Rockaden Umeås KM, så fick jag till slut 4 poäng av 9 möjliga. Ska man jubla eller gräma sig? Man kanske ska se det positivt: med tanke på hur jag har spelat i höst så var det ju bra att överhuvudtaget få några poäng med sig...

Gårdagens drabbning mot L-G Carlsson blev en spännande uppgörelse. Som i så många andra av höstens partier avgjordes det dock p.g.a. av en bortsättning från min sida; jag missade en enkel tvådragskombination som ledde till pjäsvinst för motståndaren. Därefter var det bara att ge slaget förlorat och förbereda hemfärd i snöfall och decembermörker.

På hemvägen från Umeå upptäckte jag för övrigt spår av vännäsungdomars(?) sladdäventyr. I höjd med Hemberget var det som att två gigantiska ormar hade slingrat sig fram över vägen. Somliga ser tydligen bilen som en leksak — vad skulle denna omdömeslösa aktivitet annars grunda sig i? För att citera min trafiklärare: "En skicklig förare kan häva en sladd, en säker förare får aldrig sladd!". Värt att tänka på, tycker jag!

Läs även andra bloggares åsikter om schack, Rockaden Umeå, KM, sladda, Vännäs, trafiksäkerhet

När man läser kommentarerna till VK:s artiklar så slås man av hur korkat somliga resonerar. Ta t.ex. den här historien om umebon som åkte fast för barnporr-innehav. I kommentarerna till artikeln skriver signaturen Marlene följande:

"Hur sjuk i huvudet får man vara! Att man kan bli upphetsad av att se små barn. [...] Livstids fängelse är en självklarhet anser jag och med det menar jag livstid."

Förvisso kan det tyckas vara "sjukt" att bli sexuellt attraherad av barn — men det är väl inte det saken gäller? Problemet är ju att mannen begått ett brott, d.v.s. innehav av barnporr. Att mannen sedan tycks ha en pedofil läggning är ju egentligen oväsentligt. Enligt den nya definitionen (som väl i.o.f.s. ännu inte börjat användas) så ska dessutom bilder på alla mer eller mindre lättklädda personer under 18 år räknas som barnporr. Att det alltid är frågan om "små barn" i barnporr-sammanhang är m.a.o. inte alls någon nödvändighet.

Om själva läggningen i sig skulle motivera fängslande, då finns det rimligen många människor som skulle behöva fängslas för sin läggnings skull. Alla som t.ex. har våldsfilmer hemma bör ju i så fall också hamna i finkan — uppskattning av våldsfilmer tyder ju på ett sjukligt intresse för våld och våldsamheter. På samma sätt skulle den aktivt kristne riskera att bli fängslad — innehav av en mångfald biblar skulle ju kunna tas för ett sjukligt intresse för biblar. Ni hör väl hur dumt det låter?

Barnporr är förvisso en vidrig företeelse. I min värld är dock producenterna de stora skurkarna. Det är ju de som begår övergreppen! Jag håller med Mats Olofsson som på ledarplats i VK den 4/11 propagerar för ökade satsningar på att sätta dit de riktigt fula fiskarna, d.v.s producenterna av barnporr, i stället för att enbart satsa på att sätta fast de "små" skurkarna, d.v.s. konsumenterna.

Det ska sägas att inte alla kommentatorer resonerar konstigt, somliga är faktiskt riktigt klarsynta. Jag passar på att citera signaturen Mazophilia som i sin replik till signaturen Marlene ovan skriver följande tänkvärda ord:

"Ditt förhållnings sätt till pedofiler kommer inte att rädda några barn. 4-5% av befolkningen är pedofiler. Skrika efter livstidsstraff och att dom är avskum som inte ska få någon vård hjälper inte.

Lär era barn om riskerna och att vuxna inte är att lita på. Det räddade mig men inte min kompis som följde gubben hem. Hans föräldrar fick aldrig veta något, han var rädd att farsan skulle slå ihjäl gubben då.

Det är inte ofta pedofiler blir anmälda. Är väl bättre att deras läggning accepteras så dom vågar söka hjälp med att INTE leva ut sina sexuella fantasier."

Apropå sexuella övergrepp mot barn, så gratulerar jag polisen i Jönköping. Till skillnad från umepolisen verkar de ju ha satt dit en riktig fuling. Förskolläraren i Jönköping torde ha åstadkommit betydligt mer skada än den barnporr-misstänkte umebon...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om barnporr, pedofili, sexuella övergrepp

Lotten har i ett gäng inlägg den senaste tiden (bl.a. detta) presenterat mindre bra versioner av kända jullåtar. Jag tänkte inte vara sämre och har därför på youtube letat upp följande förskräckliga alster. Den första är en i mitt tycke olidlig version av "Silent night". Låten är förvisso framförd med stor inlevelse av sångerskan Mahalia Jackson, men likväl är den ack så hemsk att lyssna på...

Låt nummer två står Lars Vegas trio för. En i sanning gräslig version av "Jag såg mamma kyssa tomten"...

Läs även andra bloggares åsikter om jullåtar, Mahalia Jackson, Lars Vegas trio

Som jag nämnde tidigare idag, så var jag i fredags på 8:ornas luciafest. De skötte sig med den äran och bjöd på god underhållning. Pausen var dock i  längsta laget...

Hursomhelst, här kommer en lista över höjdpunkterna:

1. Eimantes pianolir
   Här snackar vi talang! Liksom sin storasyster så är fröken Antonovaite en pianist av rang. De välklingande tonerna var en fröjd att lyssna på!
2. Emil och Isacs skogshuggare
   Snacka om dåligt lokalsinne! Att höra ortsdialekt är dessutom alltid kul!
3. Johanna och Olivias sångframträdande
   Jag är alltid svag för sjungande tjejer...
4. Reportaget om fotbollsbussen
   Markus intervjuer med svårtolkade intervjuobjekt lockade fram muntra skratt! Det är inte lätt att vara reporter...
5. Hannas väderleksrapport
   Jag vet inte om det var planerat eller improviserat; roligt var det hursomhelst!
6. Therese konferencier-insats
   En avspänd tjej med humor — i sitt esse!
7. Den avslutande dansuppvisningen
   Vilka moves!!
8. "Barnprogrammet"
   Att en makaron ska vara så svår...

Klass 8 skötte sig alltså med den äran, men några i publiken förtjänar ett stort USCH! Många av de musikaliska inslagen förstördes nämligen av taktlösa handklappningar från publikens sida. Som (förvisso amatörmässig) amatörtrummis kanske jag har bättre taktkänsla än handklapparna i publiken och därför inte ska klandra dem alltför mycket, men nog kan man väl ändå begära att de åtminstone ska kunna klappa i rätt takt när de får stöd av taktfast trumkomp?

Kan man inte klappa i takt så ska man enligt min mening inte klappa alls! Att misshandla musiken på detta sätt är ju höjden av fräckhet!

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, luciafest

Ska det verkligen se ut så här i december?

Förvisso ett glest snötäcke som breder ut sig över de frostpinade vidderna, men knappast den mängd snö som brukar förekomma i bjurholmstrakten vintertid. Förhoppningsvis kommer mer snö vad det lider, så man kan börja åka längdskidor...

Vad gäller gårdagskvällen så hade jag det trevligt på 8:ornas luciafest. Det var verkligen skönt med lättsam underhållning efter veckans intensiva pluggande! Jag väntar dock med att lista luciafestens höjdpunkter till i kväll. Jag vill ju inte förstöra nöjet för de av er som har för avsikt att fara på kvällens visning, genom att avslöja delar av innehållet...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, vinter

Jag har nu avverkat veckans litteratur- respektive uppsatsseminarier. Den tidigare behandlade bland annat kvinnohistoria, och fick många irriterade tankar att luftas. Jag blir så förbaskad när jag läser om hur män i gångna tider resonerade. Jag skäms för mina manliga föregångare som från sina patriarkaliska piedestaler såg ned på kvinnorna! Jag förundras över den begåvningsmässiga blindhet som fick karlskruttar att nedvärdera kvinnors intelligens utifrån religiös rappakalja.

Jag är så upprörd att jag skulle vilja ge forna tiders mansgrisar en kollektiv spark i baken! Eftersom någon tidsmaskin inte finns tillhanda så får jag dock nöja mig med en musikalisk smocka: Judas Priest med "Dissident aggressor".

Läs även andra bloggares åsikter om kvinnor, historia, Judas Priest

Litteratur- och uppsatsseminarier väntar i slutet av veckan. Därtill en online-diskussion under helgen. Bråda dagar blir det tveklöst: jag har ännu inte hunnit läsa och analysera alla böckerna som ska tas upp på litteraturseminariet. Arbetet med oppositionsförberedelser återstår också att göra...

Jag kan för övrigt konstatera att ingen verkar ha nappat på betet jag la ut i söndags. Singeltjejer läser tydligen inte min blogg...

En dos av smörig Bad English kanske kan ändra på det?

Läs även andra bloggares åsikter om studier, singel, Bad English

Tove Östman Styrke åkte ut ur Idol och lokalpatrioterna sörjer. Om VK vore en rikstidning av rang skulle de säkerligen ha utlyst landssorg i sitt nästa nummer. Lokalpatrioter anar en konspiration — det framgår tydligt av kommentarerna till VK:s artikel, liksom av Lennart Holmlunds blogginlägg.

Bland kommentarerna fastnade jag för detta citat från signaturen Erik:

"Den enda som förtjänar att bli idol av dessa är Tove, hon är den enda som skulle lyckas som idol."

Detta föranleder frågan: vad är en idol? Om man med ordet menar populär person så skulle nog samtliga tre duellanter kunna sägas vara idoler. Efter varje låt — oavsett vem som framfört den — sitter ju publikens småtjejer och skriker ut sitt lov till artistens ära.

Om man å andra sidan skulle mena förebild när man använder ordet idol, så är det väl tveksamt om någondera av personerna passar in på beteckningen. Visst — de är unga, snygga och sjunger bra — men sedan? Nog krävs det väl mer än "good looks" och "15 minutes of fame" för att bli en förebild värd namnet?

Utifrån citatet ovan så verkar det dessutom som att idol inte bara är en egenskap, utan även en aktivitet. Vad gör i sådana fall en idol — vad går idol-jobbet ut på? Att vara populär på heltid?

Läs även andra bloggares åsikter om Idol, Tove Östman Styrke

Ikväll finns det en anledning att se på TV4:s Idol, eller snarare: att se på Eriks uppträdande. Han skötte sig ju suveränt med Kiss-låten "Shout it out loud". Få se hur han lyckas med Maiden-tolkningen. När får vi förresten höra Tove sjunga hårdrock?

För er som tror det: jag brukar inte se på Idol. Däremot brukar jag kolla in eventuella intressanta låtar på nätet efteråt...

Läs även andra bloggares åsikter om hårdrock, musik, Idol, Erik Grönwall, Iron Maiden

Ponera att världens alla greker i framtiden skulle få för sig att ta sitt pick och pack till Sverige — med hävisning till att den grekiska kulturen hade sitt ursprung i Sverige. Enligt Rudbecks, förvisso pseudohistoriska, Atlantica råder det ju inget tvivel om den saken! Att det hela grundar sig på myter bryr sig emellertid ingen om. Tänk er sedan att världens stormakter och maktallianser — måhända för att skyla sina egna misslyckanden — stöder grekerna. Att FN, EU och Nato tillsammans med USA, Ryssland och Kina mer eller mindre aktivt hjälper grekerna att göra verklighet av sitt projekt. Tänk er sedan att grekerna inte nöjer sig med att leva sida vid sida med svenskarna, utan att de med vapens hjälp tar över landet och utropar det till sitt. Även om detta framtidens EU i mångt och mycket suddat ut nationsgränserna, så bidrar tilltaget emellertid till att Norge, Finland och Danmark förenar sig med svenskarna för att jaga bort inkräktarna. Mot greker utrustade med vapen från USA och drillade i militär excersis så visar det sig dock att de krigsovana nordiska länderna inte har mycket att hämta, och att grekerna därigenom kan vinna än större territorium. Tänk er sålunda att vapenskramlet leder till att svenskarna därefter enbart kontrollerar Uppsalaslätten och enstaka delar av Dalarna, och att ytterligare krigföring från de nordiska grannarna leder till en än mindre areal. Skulle ni tycka att den grekiska statsbildningen gick schysst tillväga? Skulle ni ha förståelse för svenskars och andra nordbors irritation? Skulle ni ha förståelse för att den grekiska statsbildningen på svenskt territorium skulle komma att bli världens mest hatade nation?

För den som inte redan insett det, så syftar liknelsen ovan på staten Israels tillblivelse och sedermera utveckling i krig och fred(?). Förgrundshistorien till statens Israels tillblivelse innehåller förvisso andra inslag, däribland judeförintelse och kolonialism — resonemanget ovan är med andra ord enbart en liknelse. Historiska skeenden kan ju inte ändra kontext hursomhelst utan att innebörden och förutsättningarna förändras — men liknelser kan likväl användas retoriskt för att visa en poäng! Min poäng med denna liknelse är att visa på att det finns anledningar att kritisera Israel, att det finns förståeliga orsaker till irritation mot landet.

Man kan tycka vad man vill om dagens Israel. Man kan hylla dess demokrati och ha förståelse för dess inställning gentemot grannländerna. Man kan likaledes tycka illa om dess inställning och bortse från att landet ligger insprängt i fientlig miljö. Men nog måste väl ändå den mest hängivne Israel-vän hålla med om att själva statsbildningen var högst olycklig? Att överlevande judar flyttar till Mellanöstern för att de tycker sig historiskt "höra hemma" där är en sak, men från det till att utropa en egen judisk stat där det redan bor andra människor, med hänvisning till religiös pseudohistoria och förment gudomliga löften? Jag finner det hela tämligen bisarrt...

Jag undrar just hur världsopinionen hade ställt sig ifall Hitler hade struntat i europeiskt krigeri, och istället dragit sina "arier" till den historiska vaggan i trakterna av Indien för att där utropa en arisk stat. Hade han fått tummen upp, eller bemötts med burop? Och framförallt: hur skulle dagens människor ha sett på denna "ariska" stat?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Mellanöstern, religion, historia, judar, arier

De svenska kommersiella radiokanalerna ska tydligen ta sig en timmes radiotystnad i morgon bitti som en protest mot försämrade villkor. Protestera på ni! Själv slutade jag lyssna på Mix, Rix och allt vad de heter för åratal sedan. Tramsiga programledare och samma evinnerliga enerverande toppliste-pop för jämnan — inte konstigt man tröttnade!

Efter att ha provat P4 ett tag så vaknar jag nuförtiden till P3. Snacket är förvisso inte så upplyftande där heller, och musiken inte särskilt bred — men vad gör man? Kan ingen renodlad rockkanal med kompetenta konversatörer gå ut i etern?? Jag har hört rykten om en rockkanal i Umeå-trakten, men den har jag dock aldrig kunnat ratta in här i Bjurholm...

Läs även andra bloggares åsikter om radio, protest

Man kan i DN och VK läsa att Svenska kyrkan krymper. Orsaken till medlemstappet kan man sia om. Antagligen finns det personer som gått ur p.g.a. kyrkans beslut om homovigslar. Å andra sidan hade kanske en hel del gått ur i protest om kyrkan inte tagit detta beslut. Säkerligen återfinns dock en hel del av utträdarna bland gruppen icke-troende, d.v.s. folk som fötts/döpts in i kyrkan utan att för den delen ha utvecklat en kristen tro. När det är kyrkoval så påminns de icke-troende, inaktiva medlemmarna om att de är just medlemmar, så rimligtvis ligger det något i påståendet från Kyrkans tidning om att "Kyrkovalet påverkade utträdena ur Svenska kyrkan".

Låt mig citera bloggaren Gealach, som skriver om hur hon resonerade när hon gick ur kyrkan 1995:

"Fler och fler väljer att lämna Svenska kyrkan. Själv gjorde jag det redan 1995, och då efter att i flera år varit aktiv i ungdomsgrupper och annat i min församling. Det hände en hel del saker under en period, som gjorde att jag insåg att jag faktiskt inte var kristen, inte delade det kyrkan står för.

En del av mina vänner tyckte att jag väl kunde vara kvar ändå, vi gjorde ju en hel del roliga saker tillsammans, och visst, ingen hade väl klandrat mig om jag valt att vara kvar för gemenskapens skull, men det kändes som att plocka russinen ur kakan. Skulle jag vara med skulle jag vara det till 100% och inte hålla på och hyckla. Så jag gick ur."

Mycket föredömligt agerat! Det skulle ju vara höjden av hyckleri att vara kvar i en organisation vars idéer man inte längre stödjer, bara för att man har kvar vänner där.

Även om ca 72000 personer gått ur Svenska kyrkan så är dock en betydande andel av svenskarna fortfarande med. Allt tyder på att majoriteten svenskar inte alls är religiösa, så frågan är varför så många ändå står kvar som medlemmar? Jag är benägen att hålla med Eric Wadenius om tänkbara orsaker:

"Många förblir medlemmar i Svenska Kyrkan av ren okunskap. De tror att begravningsavgiften är en del av kyrkoskatten, vilket den inte är. Vissa tror samtidigt att dopet är en namngivnings ceremoni vilket den heller inte är, utan det är ett upptagande av barnet i Svenska Kyrkan - that's it."

Inför kyrkovalet bemötte jag i ett längre inlägg de av kyrkan anförda huvudanledningarna till att stå kvar som medlem. Det skulle vara intressant att höra vilken av dessa anledningar som får icke-troende att hålla sig kvar i kyrkan...

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, utträden, medlemskap, kristendom

Schweizare är skraja för islamisering, så därför förbjuder de...minareter?! Mycket ont har följt i religioners spår, men dess arkitektoniska påverkan är knappast något sådant. Tvärtom brukar religiösa byggnader vara rätt så vackra. Detta gäller såväl buddhismens tempel som kristendomens kyrkor och islams moskéer. De (vanligtvis) smäckra minareterna hos de senare är i mitt tycke vackrare än de klumpiga kyrktornen som redan finns i vårt land.

Vad gäller minareternas utseenden, så kan det vara intressant att ta till sig vad professorn i islamologi, Jan Hjärpe, skriver i DN:

"I propagandan har de [minareterna] bara framställts på ett sätt, den speciella turkiska typen, men de kan se ut på alla möjliga sätt. I Nordafrika ser de ut som kyrktorn."

Ett problem skulle förstås vara om det i minareterna satt böneutopare som förpestade ljudbilden, men för att bli kvitt det problemet så räcker det ju med att förbjuda böneutropen! Man kan med andra ord gott låta minareterna vara! I ett sekulärt samhälle så ska naturligtvis inga religiösa böneutrop tillåtas ljuda över bygden. Kyrkringningar är för den skull också ett tveksamt samhällsinslag, även om dess karaktär är betydligt mer neutral...

Läs mer:

• Idiotiskt minaretförbud i Schweiz (Humanistbloggen 29/11)
• Ja till förbud mot att bygga minareter (DN 29/11)
• Bara förlorare (DN 30/11)
• Blandade reaktioner i Europa... (DN 30/11)
• Tornskräck (Approximation 30/11)
• Hur slår Schweizarnas beslut på Sverige? (Peter Andersson - med rätt att tycka... 1/12)

Läs även andra bloggares åsikter om Schweiz, minareter, moskéer, islam, religion, arkitektur, främlingsfientlighet