För en tid sedan snubblade jag över ett mycket intressant blogginlägg, där den kristna bloggaren Hanna frågar sig varför det finns så mycket hat mot religion och mot religiösa. Jag kommenterade hennes inlägg, men ämnet gav upphov till såpass många frågeställningar, att jag ämnar diskutera saken här på min egen blogg med utgångspunkt från det Hanna skrivit.

Att det finns personer som hatar andra personer och öppet ger uttryck för detta hat är naturligtvis inte bra, oavsett om hatet grundar sig på religion, etnicitet, sexuell läggning eller något annat. Vad gäller hatet mot religiösa så torde dock de flesta skyldiga rent historiskt återfinnas inom det religiösa lägret, d.v.s. utövare av en religion har gett uttryck för hat mot utövare av en annan religion.

Ett strålande exempel är korstågen, där en påve eldade igång ett hat mot muslimer för att åter komma i centrum och rädda en kyrka som befann sig i auktoritetsmässig nedförsbacke. Vad gäller senare europeisk historia, så kännetecknades den i synnerhet under 1500- och 1600-talet av ett tydligt hat mellan katoliker och protestanter. I Mellanöstern har muslimska grupperingar nyligen uppmärksammats för hatbrott mot kristna. Världsliga syndabockar finns förvisso också: kommunistregimer har exempelvis visat på hatisk inställning gentemot religiösa.

När det kommer till hat mot religion så blir dock frågan en helt annan. Religion är ett samhälleligt fenomen som måste få ifrågasättas och kritiseras. Själv föredrar jag termen religionskritik före religionshat, då den senare ger sken av att det enbart handlar om känslomässigt motstånd.

För att diskutera religionskritiken och dess legitimering, så måste man utgå från religionens funktioner, och se vad det är i dessa funktioner som icke-religiösa kritiker retar upp sig på. Nedanstående lista visar fyra grundläggande funktioner hos en religion:

1. Förklarande
2. Värderande
3. Samlande
4. Meningsgivande

Den förklarande funktionen handlar om att tillfredsställa behovet av att få kunskap om vår omvärld. I äldre tid när modern vetenskap inte fanns att tillgå, så utgick man från religiösa myter och förklaringsmodeller. Skapelsemyter finns det gott om, och de har alla den funktionen att förklara hur människan och världen kommit till. I nordisk förkristen tid förklarades förekomsten av blixtar och åskväder med att guden Tor var i farten och slog ihjäl jättar med sin hammare, och på motsvarande sätt har naturfenomen även inom andra religiösa traditioner getts gudomliga förklaringar.

Den värderande funktionen handlar om att ge förhållningsorder kring hur man ska bete sig. Den fastställer normer för vad man får göra, vad man inte får göra, och hur den som bryter mot reglerna ska straffas. Till de religiösa värdenormerna hör exempelvis tio Guds bud och kalvinismens syn på arbete.

Den samlande funktionen handlar om att hålla ihop ett folk, eller en grupp. Religionen fungerar alltså som ett sammanhållande kitt. Ett bra exempel på religionens samlande funktion är judendomen: under den babyloniska fångenskapen blev religionen ett sätt att hålla ihop folket. Ett annat utslag av den samlande funktionen, är de sociala nätverk som religionsutövare ofta skapar. Genom möten och aktiviteter samlas de religiösa.

Den meningsgivande funktionen handlar om att ge mening åt tillvaron. Religiösa tankar om liv efter döden, väntande paradis (eller hägrande helveten) alternativt strävandet efter att slippa återfödas, blir ett sätt att tackla frågorna om varför vi finns och vart vi är på väg.

Religionskritiken idag utgår huvudsakligen från de två översta funktionerna. Man vänder sig mot att religioner inbjuder till vetenskapsfientlighet och världsfrånvändhet, i och med att de uppmuntrar till tro på (i de flesta fall) bevisligen falska läror, och dessutom uppmanar till att följa en (i många fall) snedvriden moralkodex som vuxit fram i ett samhälle totalt olikt dagens. Även de två nedersta funktionerna kan man dock ha invändningar mot. Religioner kan t.ex. uppmuntra till isolering från övriga samhället, och det religiösa hoppet kan uppmuntra till såväl självmordsdåd som uteblivna initiativ mot missförhållanden (eftersom belöning ändå väntas komma i överflöd efter döden).

I ett svar till min kommentar, så påpekar Hanna att de flesta religiösa normalt inte är "självmordsbombare" eller "abortmotståndare" — utan som henne: fredliga och kärleksfulla människovänner. (Detta är för övrigt också något som framförts av andra debattörer.) Hanna skriver:

"Jag vill alltså skylla problemet med hatet mot religionen på alla extremister. De som missbrukar själva ordet religion och förvränger dess egentliga budskap.. det är de som får religionen att framstå från sin värsta sida.."

Jag håller med Hanna (och andra) om att religiösa extremister tveklöst givit religionerna en dålig klang, men det är naivt att tro att man kan undkomma religionskritik enbart genom att skylla på feltolkande extremister. (Vem bestämmer för övrigt vilken tolkning som är rätt?) Som jag skrev i ett tidigare inlägg:

"Så fort något religiöst fenomen kritiseras av religiösa, så är det ju aldrig religionen i sig som sägs vara fel — utan den mänskliga tolkningen av religionen och dess skrifter. Det stör mig. Är det så svårt att förstå att de religiösa urkunderna nedtecknats av människor, och att religionerna färgats av de mänskliga kulturer som de vuxit fram ur? Att religionerna är präglade av mänsklig svaghet, och därigenom långtifrån felfria och inte på något sätt perfekta?"

Även om många religiösa — åtminstone här i Sverige — är oförargliga och inte alls samhällsomstörtande, så kan man inte komma ifrån att religionen trots allt har påverkat (och delvis fortfarande påverkar) människor och samhälle i negativ riktning, både i Sverige och utomlands. Med utgångspunkt från religionen tar människor avstånd från evolutionen, motsätter sig "en homosexuell livsstil" (vad nu det är!), och motarbetar jämlikhetssträvanden mellan man och kvinna, för att ta några exempel. Gemene svensk ger måhända inte uttryck för dessa beteenden, men gemene svensk är ju heller inte religiöst troende!

Även om många troende är fridsamma själar, så finns det alltså tydliga exempel på hur religionen fördummar och förstör. Det värsta med religionen är i mina ögon dess uppmuntrande till tro. Den religiösa tron har hos vissa vuxit sig så stark att man inte är mottaglig för någon som helst kritik, och detta är mycket allvarligt! Det säger sig självt att man genom att sätta större tilltro till religiösa auktoriteter än till vetenskap och sunt förnuft, riskerar att sätta hela vårt moderna samhällssystem ur spel.

Ett exempel på denna starka tro visar faktiskt Hanna själv:

"Okej, ni är övertygade om att gud är fånerier och ni ser att vi är helt ute och cyklar i våran världsuppfattning. Men vet ni vad? Vi är Också helt övertygade om att Gud finns och att ni är helt ute och cyklar."

Nu vet jag inte hur Hanna har kommit till insikt om att "gud finns och att Jesus var hans son" (som hon skriver), men jag misstänker att hon är starkt påverkad av bibelns budskap. Huruvida någon gud finns eller ej kan diskuteras: det kan i dagsläget varken bevisas eller avfärdas, men i alla fall anses som mycket osannolikt. Huruvida Jesus skulle ha varit en halvmänniska/halvgud född av en oskuld torde dock kunna betvivlas starkt. NT:s olika berättelser om Jesus är motsägelsefulla, och utomstående källor (exempelvis Josefus) ger honom en betydligt mindre roll. Mycket talar för att den historiska Jesus — om han alls funnits — var en karismatisk sekterist, vars bedrifter kraftigt överdrivits. Källkritiska studier har avfärdat mycket av innehållet i bibeln, och ingen vettig människa skulle påstå att bibeln är en historisk källa värd att tas på allvar. Trots att det saknas goda skäl till det, så tror dock många på vad som står där...

Med detta som utgångspunkt, så är det i mitt tycke inte konstigt att ateister och andra kritiserar religioner och religiösa skrifter. Hur är det då med kritiken mot religiösa individer? Även om det inte rör sig om hat, så finns det väl ändå kritik mot enskilda utövare? Hanna ställer sig i alla fall den frågan:

"Tro är personligt. Och jag gör ingen skada även om jag är kristen, så vad är det för fel på att jag är det? Jag förstår inte.."

Det är förstås inte något fel på Hanna, hon verkar tvärtom vara en reko tjej! Kritiken riktar sig heller inte mot enskilda individer (dumdryga förkunnare och förvillare undantagna), utan mot religionen och religiositeten i sig.

Hanna skriver vidare:

"Jag tror att man behöver något att tro på. Sedan om detta är en religion eller en ideologi eller något annat, så spelar det ingen roll. Alla kan själva välja vad de tror är sant, men alla behöver Något. Därför är att tro att man inte ska tro på något det sämsta man kan göra. Vad har livet då för mening?"

Alla har förstås sina trosföreställningar och förhoppningar, men livet blir ju inte mer meningsfullt bara för att man hittar på en mening! Själv hoppas jag exempelvis att jag efter döden ska få träffa bortgångna nära och kära, men jag hyser ingen religiös tro på paradis och evigt liv. Innerst inne hoppas jag även att det finns någon som vakar över mig, men fördenskull tror jag inte att jag har någon skyddsängel. Bara för att jag inte tror, så saknar inte mitt liv mening. Var och en fyller sitt liv med mening — livet blir vad man gör det till!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om religion, religionskritik, gud, bibeln, Jesus, kristendom, hat, ateism

Bloggosfären har ofta anklagats för att mestadels innehålla meningslöst pladder, och de seriöst grävande bloggarna har inte ansetts nå upp till samma nivå som klassiska medier.

Bloggvärldsbloggen noterar att detta förhållande inte nödvändigtvis stämmer. Som exempel tas nyheten om de 750000 offerjagande internetpedofilerna upp. Medan vanliga medier kablat ut nyheten som varandes sanning, så har grävande bloggare undersökt de sensationella siffrorna och upptäckt att budskapet är totalt överdrivet givet de fakta som siffrorna härletts från. Medan "gammelmedia" okritiskt svalt betet med hull och hår, så har alltså representanter från bloggosfären ägnat sig åt riktig journalistik och hederlig källkritik...

Den som ska ha mest beröm för grävandet är nog Oscar Swartz, som i (hittills) tre inlägg (22/9, 27/9, 29/9) visat på att uppgifterna är kraftigt överskattade. Jag är imponerad över det arbete Swartz lagt ned, och det är väldigt intressant att ta del av hans texter. Han ger bl.a. källkritiska tips:

"Ladda gärna ned rapporten och gör er egen källkritik. Försök se varifrån varje siffra kommer. Om ni hittar källa försök själva se hur den källan kom fram till siffran osv. Det är en nyttig övning. Jag kommer att ta ett exempel nedan. Även om journalister har slutat göra sådant kan ju vi på nätet öva våra kunskaper i konsten."

En sak blir jag dock förundrad över när jag läser Swartz andra inlägg, och det är att tecknade och datorgenererade bilder tydligen också räknas in bland barnporren. Jag som i min enfald trodde att barnporr endast handlade om bilder/filmer på verkliga övergrepp...

Hursomhelst så är historien en lärpenning för "gammelmedia", som förhoppningsvis tar mindre lätt på källkritik framöver. Själv har jag inspirerats av Swartz och co. Vem vet, kanske blir även denna blogghörna ett forum för framtida grävande journalistik?

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, media, källkritik, barnporr, pedofiler, Internet, journalistik

Jag har nyligen besvarat två kärnkraftspositiva kommentarer till ett gammalt respektive nytt inlägg. Jag undrar just hur en lundensisk kärnkraftskramare kommit i kontakt med min blogg?

Apropå kärnkraft, så har jag även snokat upp Tage Danielssons berömda sannolikhetsmonolog på youtube. Håll till godo!

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, Tage Danielsson

På ledarplats i söndagens DN listas "Fem punkter för miljön". Vanligtvis gillar jag DN:s innehåll, men dess ledare är i vissa fall för högercentrerade för sitt eget bästa...

Punkt ett handlar om att nyttja landskapet. I stället för att satsa på strödda reservat för att bevara känsliga arter och ekosystem, så efterlyser DN en mer hållbar helhetssyn där produktionslandskap och vanliga arter står i fokus. Givetvis måste nyttjandet av landskapet bli mer hållbart, men innan det blivit det så måste vi givetvis försöka rädda så många hotade arter och miljöer som möjligt!

Punkt två handlar om att satsa ekonomiskt. Man gör tummen ned för idén om höghastighetståg, med motiveringen att ett sådant projekt enbart marginellt skulle minska koldioxidutsläppen. I DN:s ögon kostar det alltså mer än det smakar. Själv tror jag att ett utbyggt järnvägsnät med höghastighetståg skulle vara ett bra sätt att miljöanpassa infrastrukturen. Visst kostar det pengar, visst går det åt mycket metall och andra resurser vid byggandet och visst leder det under byggandetiden förmodligen till många utsläpp. För att utkonkurrera inrikesflyget och minska bilismen så behövs dock ett snabbt, smidigt och förhållandevis billigt färdmedel. Tåget kan bli ett sådant, förutsatt att staten är beredd att satsa pengar på idén. När det gäller långsiktiga investeringar för framtiden, så kan man inte alltid tänka med plånboken...

I den tredje punkten visar sig DN:s högervridning — den har nämligen rubriken "Bygg kärnkraft". Med exemplet rörande höghastighetståg i färskt minne, så blir det med kärnkraftskramandet extra tydligt att ledarskribenten tillhör den stora(?) skara människor som har en mycket naiv miljösyn. Man stirrar sig så blind på klimatfrågan att man missar de stora miljöperspektiven. Kärnkraft är förhållandevis klimatneutralt, men det är alls icke miljövänligt! Det är heller inte något hållbart energialstringsprojekt i det långa loppet...

I punkt fyra går man till storms mot "slit-och-släng"-kulturen. Självklart måste detta beteende upphöra, och bytas ut mot en mer hållbar livsstil. Det är oacceptabelt att exempelvis så många livsmedel slängs varje år! Frågan är dock vad staten kan göra för att minska slängandet? Visst kan soptaxor ökas, returbutiker och återvinningsverksamheter subventioneras och livsmedelsaffärer få strängare förhållningsorder — men i grund och botten är denna fråga beroende av en allmänt ökad medvetenhet. Jag har svårt att se hur en sådan skulle kunna frammanas "uppifrån".

Punkt fem, slutligen, handlar om stad kontra landsbygd:

"Politikerna måste väga välja det ena målet före det andra och tydligt formulera vad som gäller. I dag har Boverket, Naturvårdsverket och Socialstyrelsen olika gränser för buller. Olika länsstyrelser har olika praxis, liksom kommuner. Det är orimligt. Samma värden måste gälla, men inte överallt. I staden och tätorten får man tåla mer än på landet. På landet måste man däremot tåla lukt av gödsel och djur. Liksom att grannen får fart på sitt åkeri och ställer en lastbil till på tomten."

Sammanfattningsvis är listan en blandning av bra och dåligt, men i det stora hela tyvärr tämligen lam och intetsägande. För politiker räcker det ju inte bara att bestämma hur man vill ha saker och ting — man måste även vara på det klara med hur man ska uppnå sina mål. Nu är DN förvisso inget politiskt organ, och kan därför ursäktas. DN gör trots allt en ansats till miljöpolitisk plan, även om den varken är särskilt innehållsrik eller uttänkt. Vi lär få se om politikerna klarar uppgiften bättre...

För den som vill läsa politikerkommentarer till DN:s miljöpunkter, så rekommenderar jag bloggarna av socialdemokraten Maja Stopek respektive folkpartisten Maria Bergström.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om DN, miljöpolitik

När man bläddrar i det lokala reklambladet så får man oftast mer än ett tillfälle att dra på smilbanden. Det är nämligen så att det bland reklamerbjudandena i regel döljer sig åtskilliga stavfel, särskrivningar och andra språkliga misstag. Ibland hittar man också annonser med roligt innehåll, som t.ex. annonsen där Västanfjällets skoterklubb söker efter ordförande...

Här kommer ett utdrag ur senaste numrets snedsteg och lustigheter. Mycket nöje!

AVDELNING Paket på köpet? (eller menas "kyl- & fryspaket?")

"Kyl & frys paket"

AVDELNING Att stava rätt är inte lätt!

"Vi har även ett mysigt boende för konferansgäster."

AVDELNING Coola däckbytare!

"Snart dax att byta till vinterdäck!"

AVDELNING Särskrivning i massor!

"Barn Krysset"

"Guiden Krysset"

"Fiske rea"

"Entre 12:- inkl. festival ölglas"

"Älg pulka lottas ut till våra kunder"

AVDELNING Talspråk och inkonsekvens

"Vännäs Atletklubb öppnar nya Gymet i Centrum
[...]
Senaste nytt om gymmet & säljkontoret hittar ni på våran hemsida"

AVDELNING Kliniskt rent från stavfel? Nja...

"Vännäsby medisinska Fotvård"

AVDELNING Desperat valberedning!

"Ordförande sökes"

AVDELNING Vad ska man med skiljetecken till?

"Fick du en 2:a på bilprovningen då behöver du inte åka tillbaka för ombesiktning vi är ackrediterade att reparera och godkänna"

Man kan fråga sig huruvida de språkliga grodorna kommer från annonsörerna själva eller från reklambladets personal. Hursomhelst så ger det inte något professionellt intryck...

Läs även andra bloggares åsikter om reklamblad, särskrivning, stavfel, humor

Det kan vara bra att veta vad som står om en på webben. Jag brukar därför googla mitt eget namn emellanåt, och sedan en tid även bloggnamnet "Ingemars blogghörna".

Ett av resultaten som ploppade upp på senaste googlingen kom från en skunkdagbok. Jag vet inte om jag ska ha anledning att glädjas eller uppröras över vad skunken ifråga skriver om mig. Döm själva:

"alltså SMAKA på den här autisten
[...]
seriöst - kolla in Ingemars blogghörna!
[...]
- och han ÄGER! det är ingen gregory pecks, det är det inte, men ändå. bland sina länkar hittar man _allt_, allt man skulle kunna tänkas behöva -
nä, skitsamma. men, titta på den, bara. autism at it's finest."

Jag anar viss ironi, men jag vet som sagt inte riktigt hur jag ska tolka det hela. Beteckningen autist brukar ju användas om inåtvända personer med sociala svårigheter. Är jag en sådan person? Å andra sidan låter det ju positivt att jag äger! Det uttrycket brukar ju användas av ungdomar när de ska berömma något...

Efter att ha fingranskat skunkbloggen kan jag för övrigt konstatera att det inte bara är blonderade fjortisbrudar som fyllebloggar på nätet...

Läs även andra bloggares åsikter om skunkdagbok, ironi, autism

Sist jag kollade var Sverige en konstitutionell monarki — ingen republik. Vi har inga presidentval, och än mindre statsministerval. Likväl är det fullt ståhej i tidningarna med att jämföra de båda "blockens" statsministerkandidater. Utifrån en undersökning gjord av Synovate konstaterar DN att "Reinfeldt slår Sahlin med 6-0". Detta har även SvD, Aftonbladet, Expressen och VK uppmärksammat.

Att Reinfeldt får bra betyg är förvisso inte märkligt. Även jag som inte är moderat — eller alliansanhängare för den delen — tycker att han hittills skött sig med den äran om man ser till hans insatser som svensk företrädare i storpolitiken, samt hans uppträdande i intervjuer och från talarstolar. I debatter har han uppvisat en avsevärt mindre trevlig sida. Likväl är han den enda av de två som fått chansen att visa upp sig i statsministerrollen. Inte konstigt att folk ger honom bättre betyg. Man vet vad man har, men inte vad man får...

En gång i tiden hade Sahlin chansen att bli statsminister — hon var den påtänkta efterträdaren till Ingvar Carlsson. Som de flesta vet, så utmobbades hon dock till förmån för Göran Persson. Nu verkar tidningarna vilja mobba ut henne till förmån för Reinfeldt...

S-bloggaren Peter Andersson konstaterar:

"Det nämns sällan i borgerliga ledare eller på bloggar, men faktum är att de rödgröna i så gott som alla mätningar leder i opinionen. Väljarna uppskattar måhända Reinfeldts person men inte hans politik."

Rimligtvis ligger det något i det. Vilken av Reinfeldt eller Sahlin som anses vara lämpligast statsminister är oväsentligt. När det kommer till kritan så är det kombattanternas politik som kommer att avgöra utgången.

Märkligt också att det ska vara sådant fokus på just partiledarna för Moderaterna och Socialdemokraterna. Bara för att de nämnda partierna är störst för tillfället så behöver det ju inte betyda att de är störst vid den här tiden nästa år. Och även om de skulle vara det, så behöver väl inte statsministern per automatik komma från en regeringskoalitions största parti?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, valet 2010, Moderaterna, Socialdemokraterna

Jag har nyligen avnjutit en smaskig — men ack så sölig — tacos-buffé i Örträsk. Mätt och belåten kan jag konstatera att det snart är dags för fredagens höjdpunkt, d.v.s. Smallville. Medan andra super, så ser jag alltså på Superman! Åtminstone några veckor till kommer fredagar 21.00 att vara en helig tid...

I väntan på att klockan ska bli slagen, så värmer jag upp med en inte alltför opassande melodi: "Sunset superman" framförd av Dio! Förhoppningsvis ska den även falla er i smaken!

Läs även andra bloggares åsikter om Smallville, Dio, Örträsk

För att spinna vidare på gårdagens tema, så kommer här en klassisk scen ur den tillika klassiska humorfilmen "Yrrol". Tack och lov har inte alkoholdrickandet nått sådana höjder än...

För övrigt kan jag bara konstatera att besökarna på VK-bloggen tillhör den skara som värdesätter spritdrickandet högt. I stället för nykterhet och eget ansvarstagande så vill man kröka på och överlåta ansvaret till alkolås...

Hur ska man annars tolka det faktum att Mikaels Sundlings alkolås-inlägg har fått 13 "tummar upp", medan mitt bara fått en?

Läs även andra bloggares åsikter om humor, alkohol, Yrrol, alkolås

I en insändare i Dagen propagerar Gabriella Franzén från UNF för införandet av alkolås, något som VK-bloggens Vindelnmoderat Mikael Sundling också gjorde för ett tag sedan. Motororganisationen MHF har länge haft alkolåset som en av sina främsta käpphästar och i senaste numret av medlemstidningen Motorföraren gläds man åt utvecklingen inom alkolåsforskningen. På ledarplats menar man att alkolåset har folkligt stöd:

"Vad säger då svenska folket om att tvingas blåsa på rattnavet innan bilmotorn går igång? De allra flesta är positiva, visar flera opinionsundersökningar som MHF låtit genomföra. Enligt en Sifomätning 2003 var åtta av tio beredda att betala 2 000 kr extra för en ny bil med alkolås monterat."

Jag kan bara konstatera att de i alla fall inte har frågat mig! Jag skulle aldrig någonsin lägga ut 2000 kr extra på något så totalt onödigt som ett alkolås! Men så kommer det förstås aldrig att hända att jag sätter mig bakom ratten full, nykterist som jag är. I mitt fall är trötthet och huvudvärk troligare riskfaktorer, men sådant upptäcks väl ändå inte av alkolås?!

Problemet är inte i första hand att folk ger sig ut i trafiken i onyktert tillstånd, problemet är att folk försätter sig i onyktert tillstånd överhuvudtaget. Genom införande av obligatoriskt alkolås dämpar man förvisso en del av alkoholens skadeverkningar, men man kapitulerar samtidigt i kampen mot spritdjävulen. Alkolås må förhindra rattfyllor, men det tar inte bort roten till det onda, nämligen att alkohol blivit en samhällelig norm. Införandet av alkolås skulle innebära ett accepterande av alkoholnormen.

Bruket av alkohol kryper allt längre ned i åldrarna, och dagens ungdomar drar sig inte ens för att visa upp sig i onyktert tillstånd på sina bloggar. Man kunde ha förväntat sig att vuxna skulle ha ett mera moget beteende, men kommentarerna till dagens VK-artikel om krogars öppettider tyder inte på det. Där framkommer det nämligen tydligt att många vuxna ser alkoholintag som ett måste för att festa och ha kul. Nyligen varnade studenthälsan för alkoholbruket inom studentvärlden, vilket inte kommer som en överraskning. Nollningar uppmuntrar till alkoholintag, och studentlivets sociala inslag går ofta ut på att festa och bli full.

Bland alkoholens skadeverkningar finns betydligt mer än trafikolyckor orsakade av rattfyllerister. Våldsbrott beror exempelvis nästintill alltid på onykterhet:

"En gemensam faktor i nästan alla våldsbrott, som inte diskuteras mycket, är alkoholen. Att personen som gjort våldshandlingen också varit alkoholpåverkad, nämns bara i förbifarten.

- Varken politiker, rättsväsende eller medier har tidigare varit särskilt intresserade av att beskriva alkoholens roll för uppkomsten av våldsbrottslighet säger Sven-Olov Carlsson. På senare tid har allt fler dock börjat se kopplingen mellan alkohol och våld." (IOGT-NTO)

VK har på ledarplats belyst alkoholproblematiken vid ett par tillfällen, bl.a. den 27/4 och 10/9. Vid det senare tillfället konstaterades att media brukar tona ned alkoholens skadeverkningar:

"Supandet i Sverige och dess konsekvenser runt om i samhället är också, det måste påpekas, en av de i medierna mest förtigna missförhållandena. Inget annat område behandlas med sådan överseende, okritisk tystnad. Tänk om den faktabaserade, sakliga bevakningen av alkoholkulturens skadeverkningar drevs med samma engagemang som försöken inom inte minst kvällspressen att med groteskt överdrivna larmrubriker måla upp skrämmande hotbilder på andra områden."

Alkoholens skadeverkningar är många, och de försvinner inte så länge som drickande av alkohol är en samhällelig norm. Alkoholens upphöjda position måste undermineras, men det görs inte genom att införa obligatoriskt alkolås!

Vad som krävs är att vuxna människor tar sitt ansvar och slutar att berusa sig! Att dricka sig full är varken särskilt moget eller ansvarsfullt, vare sig man sätter sig bakom en ratt eller inte. Om folk i gemen spolade kröken, så skulle förhoppningsvis rubriker av nedanstående slag bli ett minne blott...

• Berusad misstänks för stöld i Umeå (VK 16/9)
• Hörneforsbo körde bil med 2,33 promille (VK 16/9)
• Officerare drack på motorsågskurs (VK 11/9)
• Fler unga dricker farligt mycket (VK 7/9)
• Vännäsbo åtalas för rattfylleri (VK 7/9)
• Umebo körde moped grovt rattfull (VK 4/9)
• Döms för rattfylleri på snöskoter (VK 3/9)
• Prövotid för berusad läkare (VK 1/9)
• Körde full på fyrhjuling (VK 27/8)
• Firmafest i Kittelfjäll urartade (VK 25/8)
• "Helvetisk" nöjesfest för poliser (VK 25/7)
• Fler kvinnor har alkoholproblem (VK 13/7)
• Var tionde student super för mycket (VK 8/7)
• Våldtäkter och bråk i Värmland (VK 5/7)
• Grovt skoterfylleri leder till åtal (VK 30/6)
• Stök och fylleri i studentfestens spår (11/6)
• Fyllerister och våldsmän hos polisen (VK 30/5)
• Fylla på Kulturnatta (VK 24/5)
• Apotekets vd kung i baren (VK 19/5)
• Bråk och fylleri på valborg (VK 1/5)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om alkolås, MHF, UNF, alkohol, fylla, samhälle

Jag har fortfarande inte hämtat mig från gårdagens besvikelse — för en besvikelse var det verkligen. Här har engagerade personer bokat lokal, dragit hit föreläsare från Umeå, ordnat "go-fika" och så kommer det knappt en själ!

Jag är besviken, arg och irriterad på dessa likgiltiga Bjurholmare som uppenbarligen inte bryr sig om någonting som har med miljö- och framtidsfrågor att göra. Frågan är om de bryr sig om något överhuvudtaget — det enda som verkar få störa vardagslunken är fotbollsmatcher, revyföreställningar och andra lättsamma aktiviteter. Det är för bedrövligt...

Nä, nu känner jag att jag måste avreagera mig med lite hård musik! Vad tror ni om "Scream of anger" med Europe?

Denna låt är bara så bra! Den får mig att vilja montera upp trumsetet igen...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, miljö, besvikelse, Europe, Scream of anger

Bjurholmsbor är ointresserade av miljö- och samhällsfrågor. Bjurholmarna bryr sig inte det minsta om framtidens ekonomiska, tekniska och miljömässiga utmaningar. Hur ska man annars tolka det totala ointresset för Naturskyddsföreningens tre föreläsningskvällar??

Trots flitigt annonserande och initiala kontakter med mack, bussbolag och bilverkstäder så dök bara 8 personer upp till kvällens föreläsning. Med arrangörer och föreläsare inräknade blev det inalles 14 personer. De två tidigare föreläsningskvällarna har haft liknande besöksantal. T.o.m. en genomsnittslig gudstjänst lockar fler besökare...

Med tanke på temat borde det ha varit fullsatt. Vart befann sig alla som högljutt brukar klaga på bensinskatterna? Vart befann sig de fordonsintresserade ungdomarna? Vart befann sig alla Umeå-pendlare? Vart befannn sig de lokala politikerna? Vart befann sig ortens skollärare? Vart befann sig alla andra bjurholmsbor?

Här fanns möjlighet både att få veta mer om forskning kring fordon, drivmedel och dylikt, samt att få dryfta sina åsikter och diskutera sakligt med andra. För gnällspiken hade det varit ett ypperligt tillfälle att beklaga sig över hur glesbygden missgynnas. För Bjurholms politiker så hade det varit ett lämpligt tillfälle att få skryta om sina eventuella insatser och ta till sig av eventuell kritik. För skollärare så hade det varit ett gyllene tillfälle att få gratis fortbildning och inspiration till kommande undervisning. För alla andra så hade det varit en chans att lära sig mer om sakfrågan, och tillsammans med övriga besökare reflektera kring vad som behöver göras. Men detta gick man miste om!

Uppenbarligen är bjurholmsborna i gemen helt likgiltiga inför framtidsfrågor. Eftersom befolkningen uppvisar en såpass slö attityd, så är det inte för inte som man frågar sig hur Bjurholms kommun ska kunna tackla de kommande utmaningarna...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, miljö, samhälle, framtidsfrågor, Naturskyddsföreningen

Konståkare är eleganta och rör sig på isen med finess, medan hockeyspelare är råbarkade busar som tacklas närhelst chansen ges. Det är den bilden som Canal+ uppenbarligen vill cementera i och med sin reklam om elitseriestarten.

Företrädare för konståkningen har upprörts, meddelar VK. Jag förstår dom. Om reklamen i stället hade handlat om poker, där "tuffa" pokerlirare föste bort "mesiga" schackspelare på samma brutala sätt, så skulle jag bli heligt förbannad!

På samma sätt som konståkningen har hamnat i skymundan av hockeyn, så har schacket hamnat i skymundan av pokern. Sveriges s.k. "pokerproffs" får betydligt mer uppmärksamhet i media än vad landets schackproffs får. På TV visas program där kändisar spelar poker mot varandra. Internet flödar av pokersajter. I pokerbranschen finns multum att tjäna medan det inom schacket är svårt att (över)leva som proffs.

Många schackspelare har visat sig vara bra pokerspelare — deras strategiska tänkande och intution kommer väl till pass. Jag är dock tveksam till om det motsatta förhållandet råder. Oavsett hur skicklig en pokerspelare än är, så spelar det ingen roll om motståndaren har turen på sin sida. En bra utgångshand kan vara förödande, och vilka kort man får från början är helt beroende av slumpen.

I schackets värld existerar vare sig tur eller otur. Det hela avgörs helt enkelt av vem som är bäst på att utnyttja den andras misstag. När spelet börjar har båda samma förutsättningar. Utgångspositionen är lika för bägge spelare och det initiala pjäsmässiga styrkeförhållandet är inte beroende av slumpen (såvida man inte spelar Fischer Random vill säga...).

Av någon anledning uppmärksammas ändå pokern mer, trots att schacket är ett ädlare, seriösare och mer rättvist spel. Liksom den eleganta konståkningen fått ge sig för den burdusa hockeyn, så har finesserna på schackbrädet fått ge sig för det burdusa bluffspelet på pokerbordet...

Läs även andra bloggares åsikter om konståkning, hockey, reklam, elitserien, poker, schack

Vid den här tiden (d.v.s. 18.30) i morgon är det läge för alla miljö-, samhälls-, teknik- och framtidsintresserade bjurholmsbor att masa sig till kyrkstugan. Då och där kommer nämligen en föreläsning rörande framtidens kommunikationer att hållas. Den fullständiga titeln lyder "Kommunikation, fordon och bränsle i framtiden", och föreläsare är Annika Nordlund från Umeå universitet. Efter föreläsningen blir det fika och — förhoppningsvis — många givande diskussioner rörande temat.

Vi i Naturskyddsföreningen är huvudarrangörer, och evenemanget ingår i föreläsningsserien "Bjurholm om 250 år" där bjurholmsbygdens framtida möjligheter och utmaningar sätts under lupp. De två tidigare tillfällena har behandlat klimat- respektive kulturförändringar, och nu är det alltså dags att titta närmare på fordons- och infrastrukturbiten.

Om ämnet i sig inte verkar tillräckligt intressant, så kanske möjligheten att få se mig i finskjorta lockar till besök? Inte det? Nähä...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, Naturskyddsföreningen, föreläsning, miljö, drivmedel, kommunikationer, fordon

DN berättar att personer från en orienteringsklubb har sågat och avverkat i ett naturreservat i Stockholm, för att underlätta framkomligheten inför en orienteringstävling. Orienteringsklubben Järla IF hade tidigare fått klartecken för att genomföra den s.k. Järladubbeln i det naturreservat som omger Tyresta nationalpark, men uppenbarligen tyckte orienterarna att skogsstigarna var alltför risiga och besvärliga.

DN skriver att "stora delar av orienteringsstigarna mot mål hade breddats med såg, för att man lättare skulle ta sig fram. Till och med små träd har kapats." Den plats som utgjorde tävlingens startområde hade påverkats än mer:

"Nästa skådeplats är ett startområde som använts för kanske 900 orienterare. Den ligger i gammal skog, kanske hundra år. Träden är mäktiga och trolska. Men nu har deras grenar kapats intill stammen flera meter upp. Kådan rinner. Små träd och stubbar har rykt helt och hållet för att skapa större utrymme för de tävlande."

Skadegörelsen i naturreservatet har polisanmälts, något som Järla IF:s tävlingsledare har synpunkter på:

"All respekt för naturen. Fy, fy, fy, på oss. Men jag känner, wow, att göra en polisanmälan av det här. Jag tycker att det är sneda proportioner."

Jag undrar just vad tävlingsledaren skulle ha sagt om hans eget hem vandaliserades — om dörrar slogs sönder och hål slogs upp i väggarna — bara för att framkomligheten skulle öka för mopedister som fått tillstånd att använda hustomten som en delsträcka i en mopedtävling.

Tävlingsledaren och hans orienteringskompisar tar uppenbarligen alldeles för lätt på miljöbrott...

Läs även andra bloggares åsikter om orientering, Järladubbeln, Järla IF, Stockholm, naturreservat, miljöbrott, skadegörelse

De som känner mig vet att jag är en lugn person som inte gör så mycket väsen av mig, därför undrar nog många hur det kommer sig att en sådan som jag bloggar här på VK-bloggen. Många undrar säkert också över hur en person som jag kan sticka ut med högljudda och ibland kontroversiella åsikter på min blogg, när jag i vardagssamtal vanligtvis håller en låg profil. För att försöka svara på dessa och liknande frågor så har jag totat ihop inlägget du nu är i färd med att läsa.

Till att börja med så grundar sig mitt bloggande i det enkla faktumet att jag gillar att skriva. Jag tycker om att skriva och jag tycker att jag gör det bra! Huruvida skrivandet är i form av kärleksdikter, låttexter, tenta-svar eller insändare spelar mindre roll. Det är själva processen, att få ikläda mina tankar i ord, som jag uppskattar. Att skrivandet dessutom ger mig tillfällen att använda mig av allitterationer, ålderdomliga uttryck och liknelser, är en behaglig bonus!

Mitt bloggande grundar sig även i tyckande. Jag är intresserad av samhällsfrågor och följer med i samhällsdebatten. Jag har åsikter om det mesta, men har länge saknat ett naturligt forum där jag kan komma till tals. Bloggen har gett mig möjlighet att delta i samhällsdebatten på ett mer aktivt sätt än tidigare.

Med bloggandet vill jag även ta död på myter om bjurholmare och inlandsbor i allmänhet. Jag vill visa på att det finns personer i Norrlands inland som

1. INTE är intresserade av skotrar och fordonsmek...
2. INTE jagar älg eller sysslar med annan jakt...
3. INTE tar lätt på miljö- och klimatfrågor...
4. INTE drar sig för akademiska studier...
5. INTE är ointresserade av kulturevenemang...
6. INTE super och bränner hemma...
7. INTE är fanatiskt intresserade av fotboll och hockey...
8. INTE slentrianmässigt röstar på samma parti...
9. INTE bidrar till meningslösa kyrkotraditioners fortlevnad...
10. INTE likställer skidåkning med slalom...
11. INTE anser att surströmming är en delikatess...

Jag bloggar också för att jag vill vara ett gott föredöme för andra, jag vill helt enkelt påverka andra i en positiv riktning. Genom att ge uttryck för religions- och traditionskritik vill jag locka människor till eftertanke och ifrågasättande. Genom att framhäva min nykterhet vill jag få andra att ta avstånd från droger. Genom att belysa små och stora samhällsfrågor, så vill jag uppmuntra till engagemang och ställningstagande.

Som den singel jag är, så finns förstås också en förhoppning om att någon trevlig jänta via bloggen ska få upp ögonen för mig...

Läs även andra bloggares åsikter om bloggande, skrivande

Hur ska man annars förklara känslan som infinner sig efter att ha lyssnat på följande låt?

Med tvillinggitarrer menar man vanligtvis antingen två gitarrister som spelar samma komp — med kraftfullt gitarrljud som följd, eller två solospelande gitarrister som spelar harmonier, d.v.s. samma "melodi" men med skild tonhöjd. Båda dessa former är vanligt förekommande i hårdrock och heavy metal, och båda kan höras i nedanstående musikklipp från youtube.

Bandet med tvillinggitarrer heter i detta fall Primal Fear, och förtrollningen(!) sker med låten "Under your spell". De läckraste tvillinggitarrerna tar vid ca 2.32 respektive 3.16 minuter in i låten. Lyssna och njut!

För den som vill läsa mer om tvillinggitarrer och gitarrarrangemang, så hänvisar jag till Wikipedia.

Läs även andra bloggares åsikter om Primal Fear, hårdrock, heavy metal, tvillinggitarrer

Klädedräkter som döljer ansiktet, t.ex. niqab, är inte något som bör användas av skolpersonal — det skriver DN:s Hanne Kjöller idag, apropå barnskötareleven Alia Khalifa som anser sig vara diskriminerad:

"Alia Khalifa säger i radion att hon inte skulle vara beslöjad inomhus med barnen, däremot i kontakten med barnens pappor. Alia Khalifa säger redan där att hon inte kan tänka sig manliga arbetskamrater, att det vid sjukdom inte går att ringa in några manliga vikarier och att pappor vid hämtning måste vänta utanför dörren tills Alia Khalifa bytt om.

Det är orimligt. Alia Khalifa bör byta yrkesbana. Eller garderob."

Jag håller med Kjöller i hennes resonemang. Som privatperson ska man naturligtvis få klä sig hur man vill, men på arbetstid måste man böja sig för den klädpolicy som råder på arbetsplatsen. Den som inte kan tänka sig att anpassa sin klädedräkt efter arbetet bör rimligtvis söka sig ett annat arbete.

Hur skulle det se ut om poliser var klädda i pyjamas i stället för uniform? Vore det verkligen passande med mäklare i mjukbyxor och bagare i badbyxor? På samma sätt som poliser, mäklare och bagare bör vara klädda på ett visst sätt, så finns det även en klädkod för lärare — förvisso en mycket tillåtande sådan. Den klädkoden innefattar dock inte ansiktsdöljande inslag.

Läs gärna mitt tidigare inlägg "Burka-bekymmer..." som problematiserar religiösa klädkoder ur ett barnperspektiv.

Läs även andra bloggares åsikter om lärare, skola, diskriminering, burka, niqab, klädkoder

Det är ju fredag, så då tänkte jag bjuda på lite lämplig underhållning. Till skillnad från hos Lotten så blir det inte Kiss utan Twisted Sister!

Läs även andra bloggares åsikter om musik, hårdrock, Twisted Sister

I SVT:s senaste Debatt pratades det bl.a. om införandet av rökförbud på arbetstid. Märkligt nog finns det folk som på fullaste allvar tolkar ett sådant förbud som utslag av hetsjakt mot rökare, och på ett häcklande sätt jämför med "förbud mot fet mat" och "förbud mot depressioner" eftersom sådant också är hälsofarligt.

Rökning är hälsovådligt för den som röker, men även för alla som utsätts för röken, de vill säga de passiva rökarna. Ska det vara så svårt att förstå? Jag drabbas inte personligen när någon annan person sitter vid bordet bredvid och äter fet mat, däremot drabbas jag om någon rökare andas ut äckliga och cancerframkallande ångor i nyllet på mig! Att även fotsvett luktar illa är ingen ursäkt för att röklukten ska få finnas kvar.

Är man så j-vla dum att man en gång frivilligt börjat röka, så ska man f-n i mig inte börja gnälla när andra tar initiativ till att motarbeta eländet. Det är ingen mänsklig rättighet att förpesta luften för andra och bidra till andra personers dödlighet i cancer! Om jag inte hade varit en sådan fridsam själ så skulle jag handgripligen ha avväpnat en hel del rökare på deras vapen vid det här laget. Cigaretter och andra rökverk är nämligen vapen — farliga för såväl den som röker, som för dess omgivning och för samhället i stort!

Läs även andra bloggares åsikter om Debatt, rökare, rökning, rökförbud, passiv rökning, cancer, hälsa

Kristdemokraterna ligger illa till i opinionsmätningarna, vilket naturligtvis är ett orostecken inför alliansens fortsatta regeringsplaner. Det är känt från tidigare val att småpartier ibland hållit sig kvar i riksdagen tack vare fenomenet taktikröstning. Moderatledaren Reinfeldt säger det inte rakt ut, men i DN kan man uttyda en förhoppning hos honom att moderata väljare ska taktikrösta för att inte kristdemokraterna ska åka ut i nästa riksdagsval:

"Jag tror att de [= moderatväljarna] förstår att vi behöver hela alliansen och alla röster vi kan få för att klara det som ser ut att bli ett mycket jämnt val. Sedan är jag övertygad om att de vet att kunna sortera detta själva."

Fenomenet med taktikröstande är en tydlig följd av det ivriga alliansbyggandet såväl till höger som till vänster inom politiken — något som jag berört tidigare. Förekomsten av fenomenet är alltså förståelig, men beteendet likafullt förkastligt. Att man röstar på ett parti som man normalt inte stöder, bara för att ens favoritparti därmed ska garanteras regeringsställning, är i mina ögon inte särskilt hedersamt. Jag menar att det rent av är hånfullt mot det demokratiska systemet att bete sig på detta sätt — ett anti-demokratiskt svineri!

Ett parti som inte klarar av att komma in i riksdagen av egen kraft har inget i vare sig regeringsställning eller regeringsstödjande riksdagsställning att göra!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, taktikröstning, kristdemokraterna, demokrati, riksdagen, valet 2010

Rymdschacket är över. Läsarna vann som svart mot Fuglesang efter att ha punkterat den vita ställningen med en smaskig springargaffel. Nu finns det en möjlighet för dig som deltog i partiet (och alla andra) att vara med i utlottningen av ett signerat schackprogram. Bland de som plitat ned sina autografer på produktförpackningen finns förra världsmästarna Spasskij, Karpov och Kasparov.

För att delta i utlottningen måste man svara på 5 schackrelaterade frågor. Dessa frågor går att läsa på DN.se. Men snabba på! Senast den 20 september måste svaret vara inlämnat!

Läs även andra bloggares åsikter om schack, Fuglesang, DN, Spasskij, Karpov, Kasparov

När man läser de kyrkopolitiska manifesten som de olika nomineringsgrupperna totat ihop inför kyrkovalet, så är det tydligt att den kristna stommen mestadels är svag. I texterna betonas ofta kyrkans roll som samhällsinstitution med engagemang i t.ex. freds-, miljö- och jämställdhetsfrågor. Kyrkans ursprungligt primära funktion — rollen som religiös sammanslutning, med fokusering på kristendom och "andlig service" i form av gudstjänster, nattvard och andra ritualer — verkar inte längre vara så primär...

I pappersvarianten av dagens VK svarar representanter för olika nomineringsgruppper på frågor om kyrkovalet. Här nedan följer citat från tidningen, i vilka representanterna beskriver sin syn på kyrkans roll i samhället, och huruvida de ser kyrkan som en angelägenhet för samhället som helhet eller bara för dess medlemmar.

"Svenska kyrkan är en angelägenhet för hela samhället. Svenska kyrkan har också stor erfarenhet av kris- och katastrofhantering och fyller en viktig funktion när sådant inträffar."
--
Anki Erdmann (V)

Kommentar: Men varför är kyrkan så angelägen? Är kyrkan i huvudsak till för att bistå staten vid katastrofer? Om så är fallet borde satsningar på sjukvård och samhällelig krisberedskap vara mer fruktbart än engagemang i kyrkan...

"Mer än 70 procent av svenskarna är medlemmar. Kyrkan är den största organisationen i Sverige, en kulturbärare, andlig vägvisare och genom sitt omfattande arbete en stark kraftkälla i samhället."
--
Roland Samuelsson (S)

Kommentar: Som jag tjatat om tidigare, så är medlemsantalet inget bra argument när man diskuterar kyrkans samhällsroll. Jag antar att det "omfattande arbetet" åsyftar kyrkans sociala insatser, men är det där kyrkans fokus ska ligga? Talet om "kulturbärare" och "andlig vägvisare" tyder på kopplingar till religionen, så här påpekas i alla fall kyrkans religiösa funktion, om än försynt.

"Svenska kyrkan är i första hand en angelägenhet för medlemmarna. Men också en samarbetspartner för samhället."
--
Lars-Gunnar Frisk (POSK)

Kommentar: Kort och koncist! POSK verkar vara på det klara med vad som är kyrkans primära funktion.

"Svenska kyrkan är en angelägenhet för samhället och bör delta i samhällsdebatten och reagera när utslagning, diskriminering och orättvisor sker både i Sverige och globalt."
--
Terence Hongslo (Mp)

Kommentar: Här har vi en som frångått kyrkans religiösa tradition, och snarast ser kyrkan som en (inter)nationell kamporganisation för rättvisa. Vad är det för fel på Röda korset, Amnesty m.fl.? Varför ska Svenska kyrkan börja konkurrera med dessa organisationer?

"Svenska kyrkan har definitivt ett uppdrag för hela samhället. Omvänt har hela samhället, inte bara medlemmarna, behov av Svenska kyrkan."
--
Tommy Bäckström (Fp)

Kommentar: Luddigt värre! Vilket samhälleligt uppdrag har kyrkan? Vilket behov fyller kyrkan för icke-medlemmarna?

"För att bryta ensamhet och utanförskap vill vi satsa på diakoni i samverkan med offentliga organisationer, näringsliv och det civila samhället."
--
Monika Sandström (C)

Kommentar: Här betonas återigen kyrkans sociala arbete. Frågan är dock om det verkligen är kyrkans primära roll att vara statens förlängda arm inom sjukvård och krisverksamhet...

"Svenska kyrkan är landets utan jämförelse största folkrörelse med djupa rötter i den svenska kulturen. Kyrkan ska vara öppen för alla."
--
Nils-Ola Andersson (Kd)

Kommentar: Vi har hört det förr, men påståendet klingar fortfarande lika falskt. Svenska kyrkan är inte en folkrörelse värd namnet!

"Svenska kyrkan som landets största 'organisation' måste självklart vara intressant som samtalspartner för samhället."
--
Torbjörn Lindahl (FK)

Kommentar: Som sagt, medlemsantalet är inget att skryta med! Att kyrkan ska vara "samtalspartner" med samhället låter dock mer behärskat än andra representanters tal om kyrkan som samhällelig "angelägenhet".

"Svenska kyrkan har genom uråldriga historiska och kulturella band med staten en särställning bland alla organisationer och kyrkor i vårt land."
--
Kjell Söderberg (M)

Kommentar: Är kyrkans historiska bakgrund verkligen en bra mall för utformandet av dess roll i det moderna samhället? Den medeltida kyrkan stod över staten — är detta kanske något som Moderaterna eftersträvar? Vid reformationen blev kyrkan något av en statlig institution — är denna typ av statskyrka något Moderaterna vill återgå till? Varför ska Svenska kyrkan vara placerad på piedestal även efter dess skilsmässa med staten?

"Med tanke på Kyrkans betydelse för svensk identitet och svenska traditioner och ritualer, är frågan om hon inte åter ska bli en statskyrka och en angelägenhet för samhället."
--
Mikael Storm (Sd)

Kommentar: Den "svenska" identiteten och de "svenska" traditionerna visar sig vid en närmare granskning inte vara utslag för genuin "svenskhet" utan snarast något som uppkommit ur en häxkittel av mångahanda influenser. Att hänvisa till dessa känns därför bara löjligt. Uttalandet ger i alla fall en tydlig bild av Sverigedemokraternas syn på kyrkans samhällsroll...

Utifrån svaren att döma är det tydligt att kyrkans religiösa koppling blivit allt svagare — åtminstone hos representanterna för kyrkopolitiken. I humanisten Patrik Lindenfors förslag till kyrkopolitiskt manifest återfinns en uppmaning om att fokusera på kärnverksamheten, d.v.s. kristendomen. Han menar att det är i det kristna evangeliet som fokus borde ligga — "inte på miljö, jämställdhet, traditioner, eller vad kyrkan nu blir utnyttjad till". Jag kan bara instämma.

De övriga punkterna i Lindenfors manifest är förresten värda att nämna:

1. Lämna över ansvaret av kulturminnesvården
2. Tacka nej till vigselrätten
3. Gör om kyrkans alla markegendomar till nationalparker
4. Sluta låtsas vara en välgörenhetsorganisation
5. Sluta ta upp spädbarn som medlemmar

Frågorna rörande medlemskapet — rutinerna kring tillträde och utträde, samt betalandet av medlemsavgiften — är rimligtvis relevanta ämnen, väl värda att ta upp inför kyrkovalet. Varför är det då så tyst? Varför diskuterar kyrkopolitikerna inte värvningen av spädbarn, det förrädiska förfarandet med medlemsavgift via skattesedeln och krånglet med att gå ur? Varför tar man inte upp sådana saker, i stället för att skryta om "folkkyrkan" och varna för Sverigedemokrater?

Läs gärna vad jag tidigare skrivit om Svenska kyrkan och kyrkovalet:

• Kyrkokandidater i Bjurholm (och annorstädes)
• Osäker om du är medlem?
• Ska jag välja? Ska jag vara kvar?
• En svensk folkkyrka?
• Om valdeltagande...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, kyrkovalet, samhälle, kyrkans roll, medlemskap, medlemsavgift

Harald Holmberg i Norrbäck, Lycksele kommun, har kämpat för att få bruka sin skog enligt naturkultur-metoden, som innebär gallring och naturlig föryngring, kombinerat med nyplantering vid behov.

VK erfar att kammarrätten nu har sagt sitt: Holmberg får inte använda sig av alternativa avverkningsmetoder. Om han hädanefter vill avverka sin skog så måste han kalhugga den!

Rättsväsendet har alltså tagit fasta på skogsstyrelsens ståndpunkter, som betonar naturkultur-metodens underlägnsa effektivitet vad gäller trädtillväxt. I en kommentar till domen säger sig Clas Fries från Skogsstyrelsen i Umeå vara nöjd:

"Det är bra att samhället markerar att vi inte tillåter för låg tillväxt i skogen".

Frågan är dock vad som ger bäst förutsättningar för skoglig tillväxt: avverkning enligt naturkultur-metoden, eller ingen avverkning alls? Jag är nämligen tveksam till om kämpen Holmberg ens överväger att kalhugga sin skog...

Märklig är också den fixering vid "tillväxt" som skogsstyrelsen verkar ha — uppenbarligen är inte ekonomer och högerpolitiker ensamma om fascinationen för begreppet. Frågan är dock om det är skogsstyrelsens uppgift att värna om pappersindustrin och övriga skogsförädlingsindustrier, eller om de i stället bör värna om skogen som sådan. Skogen är ju inte bara en potentiell naturresurs — den är ett ekosystem som sjuder av liv. Vid kalhuggning påverkas detta ekosystem markant, livsförutsättningarna för djur- och växtarter förändras i takt med att skogsmaskinerna bullrar fram och träden faller. Är detta något som skogsgubbarna på kontoren överhuvudtaget reflekterar kring? Jag tvivlar...

Stå på dig, Harald! Låt inte de penningstinna makterna vinna över miljöhänsynen!

Läs även andra bloggares åsikter om Lycksele, kalhygge, kalavverkning, naturkultur, skogsstyrelsen, ekosystem, skog, miljö

Är det bara jag och Frank som tycker det är makabert med alla dessa älghuvudsmotiv i bildgalleriet? Det påminner en aning om när mäktiga kungar i gångna tider lät halshugga sina fiender och därefter spetsa deras huvuden på pålar för att skryta med sin makt. Till skillnad från de arma satarna har älgarna i regel inte gjort något som motiverar sådana repressalier, så vad är poängen?

Vad är vitsen med att visa upp sig bredvid ett avskuret huvud från en skjuten älg? Bottnar det morbida beteendet månne i ett hat mot älgar? Beror det kanske på dålig självkänsla och en önskan om bekräftelse? Eller är det bara ännu ett smaklöst sätt för människor att imponera på sina rasfränder?

Märklig är också den fascination för älghorn som råder: ju fler taggar hos bytet desto stoltare jägare! Vadå, smakar köttet hos en 20-taggare bättre än hos 12-taggaren? För det är väl ändå för köttets skull man jagar?

Bildkälla: VK

Läs även andra bloggares åsikter om älgjakt, jakt, älghuvuden, jaktbilder

När jag läste Annevi Linders dikt "Rosen", så kunde jag inte låta bli att tänka på den gamla "slagdängan" med samma namn. Förvisso stilmässigt långt ifrån den musik jag vanligtvis brukar bjuda på, men det hoppas jag ni har överseende med!

Här kommer den; Arne Qvick med "Rosen":

Läs även andra bloggares åsikter om musik, rosen, Arne Qvick, nostalgi, 60-tal, retro

Skolan är ett av de ämnen som alla verkar ha en åsikt om, vilket inte är konstigt då alla svenskar någon gång kommit i kontakt med skolan — om inte annat från sin egen skolgång. Av och till hör man dock röster från tyckare som uppenbart inte är insatta i den nutida skolan och situationen för dess elever och personal. I synnerhet lärarna verkar vara lovligt byte bland många av skolans belackare och självutnämnda förståsigpåare.

Författaren till bloggen Pedagogikpolitik konstaterar krasst:

Att lyckas utföra det uppdrag som lärare har idag är i princip en omöjlighet med de förutsättningar som råder på många skolor. Tyvärr är det populärt bland såväl allmänheten som politiker, friskoleägare och rektorer att låtsas som om det inte alls har med resurser att göra utan illvilja och inkompetens bland lärare. Det känns för jävligt med tanke på att många lärare jobbar halvt ihjäl sig för att göra så bra ifrån sig som möjligt, trots de usla omständigheterna.

Bloggförfattaren fortsätter sedan med att lista en lärares olika arbetsuppgifter, och poängterar att det som på papperet låter så enkelt — t.ex. "planering" — i realiteten kan vara väldigt svårt och tidskrävande.

För er som vill få en inblick i läraryrkets utmaningar och arbetsvillkor rekommenderas ett besök på den nämnda bloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om skola, lärare, arbetsmiljö

Jag läser i VK om en 12-årig flicka från Jemen som dött i barnsäng. Hon hade gifts bort till en vuxen karl ett år tidigare. Det är bedrövligt att företeelsen med barnäktenskap överhuvudtaget kan förekomma — varför kan man inte låta barn vara barn?

I DN berättas även om ett fall där en 8-årig flicka blev bortgift med en man i min ålder. Jag förstår bara inte hur man som förälder kan gifta bort sina alltför unga döttrar, och jag har även svårt att förstå hur man som vuxen blivande make kan gå med på sådana arrangemang. En del karlar kanske drivs av välvilja gentemot barnet och dennes familj — man ser måhända giftermålet som ett sätt att bistå ekonomiskt. Å andra sidan borde man väl kunna bistå utan att kräva gentjänster i form av barnäktenskap? Jag är rädd för att pedofila böjelser är nog så vanliga orsaker till att barnäktenskap kommer till stånd. Att företeelsen även bottnar i en omodern och nedvärderande kvinnosyn är otvetydigt.

Det poängteras i artiklarna att fattigdom är en bidragande orsak till eländet, och här finns rimligen utrymme för ökade biståndsinsatser från Sverige och andra länder. Uppenbarligen gör dock inte alltid det enskilda landet allt i sin makt för att stoppa fenomenet. Presidenten i Jemen har tydligen varit slö och hittills inte undertecknat en lag om lagstadgad giftasålder. Kanske skulle en kvinnlig president varit mera handlingskraftig?

Läs även andra bloggares åsikter om Jemen, barnäktenskap, fattigdom

Om det mot förmodan finns kyrkfolk som läser den här hädarbloggen, så kan jag tipsa om att namnen på kandidaterna till kyrkovalet kan fås via Svenska kyrkans webbplats. Där framgår det att kandidaterna till Bjurholms nästa kyrkofullmäktige enbart kommer från S, Fp, C och M. Inget Kd till skillnad från i kommunvalen, men det kan ju bero på att flertalet av Kd:arna endast är med i Pingstkyrkan och således inte valbara. Noterbart är att utompolitiska nomineringsgrupper saknas i Bjurholm: här finns vare sig POSK eller Frimodig kyrka.

Titta igenom listan och ta dig en funderare kring vilka av de anmälda kandidaterna som är uttalat kristna med brinnande engagemang för kyrka — eller lämpliga av annan anledning — och använd sedan denna information till att göra bästa möjliga val när det väl blir dags att rösta.

Medan du funderar så kan du förslagsvis lyssna på nedanstående Youtube-klipp: "I believe" med Hammerfall.

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, kyrkovalet, kandidater, kyrkopolitik, Bjurholm, Hammerfall

Jag är med i ett flertal föreningar, organisationer och fackförbund — ett par av dessa länkas här till höger. Jag har varje år kunnat ta ställning till fortsatt medlemskap, i takt med att medlemsavgifterna har efterfrågats. En del föreningar har jag gått med i för att sedan gå ur. I samtliga dessa föreningar och organisationer har jag dock varit medveten om mitt medlemskap. Medlemskapet har varit självvalt, och ett resultat av personligt engagemang och intresse.

I en av landets största föreningar — Svenska kyrkan — finns det uppenbarligen medlemmar som inte vet om att de är medlemmar. Detta framgår av nedanstående citat från Svenska kyrkans webbplats:

"Osäker om du är medlem
Tidigare blev man automatiskt medlem i Svenska kyrkan vid födelsen. Är du osäker på om du är medlem eller inte kan du fråga i den församling där du är bosatt. Din församling hittar du via länken 'sök din församling' till höger."

Att en sådan situation kunnat uppkomma är naturligtvis beklämmande, men den kan lätt avhjälpas genom att Svenska kyrkan börjar skicka ut inbetalningskort som alla andra föreningar, i stället för att lömskt gömma medlemsavgiften på skattesedeln.

Det har dock varit märkligt tyst om rutinerna kring medlemsavgiften bland kandidaterna till kyrkovalet. Kanske är man rädd för att en sådan reform skulle innebära att många ointresserade medlemmar skulle gå ur, och att de kvarvarande fromma kyrkomedlemmarna inte skulle välja "världsliga" kyrkopolitiker i lika stor utsträckning? Kan det verkligen vara så illa att kyrkopolitikerna håller tyst enbart för att bevara sin maktposition? Jag hoppas inte det!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, kyrkovalet, medlemskap, medlemsavgift

Jag fick idag en reklamtidning från Svenska kyrkan i Luleå stift angående kyrkovalet. I den listades "Nio goda skäl att vara medlem i Svenska kyrkan":

1. Kyrkans budskap
2. Viktiga händelser i livet
3. En öppen och demokratisk folkkyrka
4. En kraft och motkraft i samhället
5. Tar hand om månghundraåriga kulturskatter
6. En av de största folkrörelserna
7. Solidaritet genom internationellt bistånd
8. Ger hjälp i nödsituationer
9. Svenska kyrkan i utlandet

Jag kommer nu att gå igenom argumenten ett och ett. I mina ögon faller de flesta av dom platt till marken.

Kyrkans budskap

Det kristna budskapet om att man är älskad och värdefull gäller väl även de som inte är med i Svenska kyrkan? För övrigt blir tanken om ett evigt liv inte mer trovärdig bara för att man går med i en kyrka...

Viktiga händelser i livet

För den som inte är religiös så är naturligtvis dop och konfirmation inga viktiga högtider. Namngivningsceremonier och "humanistiska" konfirmationer finns dessutom att tillgå för de icke-religiösa som nödvändigtvis vill ha sådana inslag. Förekomsten av borgerliga vigslar och begravningsceremonier är för övrigt en realitet i dagens samhälle.

En öppen och demokratisk folkkyrka

Öppen är den förvisso, men någon demokratisk folkkyrka är det knappast fråga om, vilket jag upplyst om tidigare.

En kraft och motkraft i samhället

Sociala insatser och motstånd mot ökade prestationskrav, konsumtion och miljöförstörelse är knappast något som kyrkan är ensam om. För den som vill stötta sådana insatser finns alltså andra alternativ än Svenska kyrkan...

Tar hand om månghundraåriga kulturskatter

Även icke-medlemmar bidrar till bevarandet av kyrkliga kulturskatter. Staten öser nämligen årligen in pengar till Svenska kyrkan i detta syfte. Enligt en artikel i UNT rör det sig om 460 miljoner kr/år. Sedan kan man fråga sig om verkligen alla uttjänta kyrkobyggnader behöver bevaras...

En av de största folkrörelserna

Med tanke på att de allra flesta medlemmarna raggats som småbarn så är Svenska kyrkan knappast att betrakta som någon stor och levande folkrörelse, vilket jag också nämnt tidigare. Att barn- och ungdomsarbetet är populärt beror nog på att det finns många traditionstyngda föräldrar som drar dit sina barn enbart p.g.a just tradition. Sedan kan man fråga sig huruvida kyrkans eventuella popularitet är ett bra skäl för att själv vara med...

Solidaritet genom internationellt bistånd

Det finns gott om icke-religiösa alternativ, t.ex. Röda korset, Rädda barnen, Amnesty och Läkare utan gränser. Vill man bidra till en bättre värld är alltså inget medlemskap i kyrkan något måste...

Ger hjälp i nödsituationer

Att kyrkan ställer upp med personal och lokaler är förvisso bra, men frågan är vilken "andlig" hjälp som präster och annat kyrkofolk egentligen kan ge. De vet ju inte mer om livets stora frågor än någon annan! Utbildade kuratorer och psykologer — utan förutfattade meningar om livsfrågorna — är måhända mer lämpade att prata med oroliga och fundersamma människor i "själslig" nöd...

Svenska kyrkan i utlandet

För den som är i behov av hjälp utomlands, eller bara vill få en pratstund med andra svenskar så finns ambassader att tillgå. Med tanke på skrytet över kyrkans "öppenhet" så lär kyrkorna dessutom knappast stänga ute de icke-medlemmar som söker sig till dessa...

Kontentan blir att det saknas egentliga skäl för den icke-religiösa att fortsätta vara kvar i Svenska kyrkan. Den som är troende har däremot en hel del att vinna på fortsatt medlemskap!

I reklamtidningen intervjuas även företrädare för olika nomineringsgrupper. De flesta av dessa anser att Svenska kyrkan ska ha kvar sin vigselrätt. Endast företrädarna för Kristdemokraterna och FiSk (Folkpartister i Svenska kyrkan) har en avvikande uppfattning.

Magnus Alm från Miljöpartiet skriver:

"Kyrkan ska vara ute i människors vardag, på jobbet, på nätet, på arbetsförmedlingen, idrottsplatsen, och kyrkorummet öppet även på 'obekväm arbetstid', då blir åter Svenska kyrkan central i människors liv och fler känner sig angelägna att vara med."

Märkligt! Vanligtvis brukar politiker värna om sekulariseringen, men inom ramen för kyrkopolitik vill man tydligen eftersträva samhällelig missionsverksamhet, och gå tillbaka till den tid då kyrkan och religionen spelade en huvudroll i samhället. Skrämmande!

I stället för att försöka vinna nya medlemmar, vill folkpartisten Christina Holmgren försöka stoppa utträden:

"FiSk vill att alla församlingar utarbetar ett PM som visar på de fördelar som finns med att vara medlem i Svenska kyrkan. PM:et kan då vara ett stöd i kontakten som sker med de som begär utträde."

Hoppsan! Inte nog med att informationen om utträde är undermålig, enligt FiSk ska den som trots allt fått insikt i hur man tar sig ur eländet förmanas att stanna kvar! Jag undrar för övrigt vad ett sådant PM skulle innehålla? De "nio skälen" ovan visade sig ju vara rätt så irrelevanta...

Lena Lindström från Centerpartiet vill locka folk med modern teknik:

"...vi som kyrka måste bli bättre på att använda de nya arenor för kommunikation som finns idag, som sociala nätverk på internet, bloggar och sms."

Den moderna tekniken kan säkert vara ett bra sätt för att entusiasmera de redan intresserade, men några icke-troende kommer knappast att lockas.

Olof Hasslow från POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) vill fortsätta med att underhålla medlemsstatistiken genom att ragga barn och ungdomar:

"Ett stort problem för Svenska kyrkan är de fallande medlemssiffrorna, och jag tror att det viktigaste just nu är att satsa på barn- och ungdomsarbetet.
[...]
Vi måste också synas i olika sammanhang och verkligen ta vara på de tillfällen när vi möter ungdomarna, som skolavslutningar. Och i skolorna berätta om vårt barn- och ungdomsarbete."

POSK verkar ha insett att barn och ungdomar är lättast att påverka, och vill utöka de kyrkliga formerna för detta. Ska vi förvänta oss fler bibeläventyr och annan religiös PR i skolorna? Jag finner uttalandet smått skrämmande, och lite påminnande om skraja amerikaner som vill förhindra fritt tänkande genom tidig indoktrinering. Till Haslow vill jag bara säga: ge f-n i skolan!!

Socialdemokraternas Roland Samuelsson — min tidigare lärare i Samhällskunskap — verkar främst vara intresserad av att utveckla kyrkans verksamhet, snarare än att ragga nya medlemmar:

"Vår utgångspunkt är inte i första hand medlemstappet, utan det kyrkan kan göra för människor. Därför vill vi lyfta fram alla medlemmars betydelse för den folkkyrka som vi vill att Svenska kyrkan ska vara.
[..]
Vi vill att man ska känna stolthet över att vara medlem i en kyrka som bryr sig om alla medlemmar. Vi vill att kyrkan ska vara välkomnande för andliga sökare."

Vackra ord! Å andra sidan är jag fundersam kring det där med "andliga sökare". Undersökningar har visat att många svenskar tror på — om inte den kristne guden — så åtminstone "något". Frågan är vad dessa sökare, på jakt efter "något", har att finna i en gemenskap som är samlad kring tron på den kristne guden. I mina ögon verkar det aningen desperat att öppna famnen för sökare som söker något annat än de kristna "sanningarna"...

Många av kyrkopolitikerna tycks vilja att Svenska kyrkan ska ha en högre ställning än andra religiösa samfund — vilket naturligtvis är helt befängt. Förre socialdemokratiske partisekreteraren Lars Stjernkvist, numera kyrkopolitiker, skriver i Dagen:

"Om kyrkan bara blir en ange­lägenhet för de kyrkligt mest aktiva, ja, då kommer självklart Svenska kyrkan att snart vara ett samfund bland alla andra."

En sådan utveckling skulle väl enbart vara positiv? Varför ska Svenska kyrkan ha kvar sin särställning efter skilsmässan med staten? I mina ögon är det dessutom självklart att kyrkans framtid i första hand ska vara en angelägenhet för dess engagerade medlemmar, likaväl som andra föreningar drivs framåt av sina eldsjälar.

Jag avslutar det här inlägget med en insändare som jag skickade till VK och VF tidigare i veckan:

"DAGS ATT TA STÄLLNING!

Snart är det dags för kyrkoval, då nya representanter ska väljas till de beslutande församlingarna. Valdeltagandet brukar vanligtvis vara lågt, och det kan vara läge att fundera över varför. Min teori är att det beror på ointresse för den kristna tron och obefintligt engagemang för kyrkliga frågor.

Man ska komma ihåg att den absoluta majoriteten av medlemmarna i Svenska kyrkan inte gått med av fri vilja, utan i stället tvångsanslutits som barn. Ofrivillighet är rimligtvis inget bra recept för delaktighet!

Den kristna tron och firandet av gudstjänster är centralt för kyrkan, men samtidigt något som åtskilliga av dess medlemmar är likgiltiga inför. När det nu är dags att ta ställning, så tycker jag därför att man inte bara ska fråga sig huruvida man ska rösta eller ej, utan även om man överhuvudtaget ska stå kvar som medlem!

INGEMAR WINCENT
f.d. medlem i Svenska kyrkan"

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kyrkovalet, reklam, Svenska kyrkan, Luleå stift, medlemskap, utträde, insändare

Tamara Spiric tar i ett blogginlägg upp turerna kring den planerade sjukvårdsreformen i USA — något jag själv skrivit om tidigare. Liksom Tamara känner jag mig konfunderad över den socialistskräck och brist på solidaritet som tycks prägla protesterande amerikaner.

Det är dock inte sagt att alla protester från högersidan har sitt ursprung i ogillande av sakfrågan. Protesterna kan även vara ett försök att svartmåla Obama och därmed öppna dörrarna för en republikansk president i nästa val. Den politiska maktkampen ska inte underskattas!

Det lurar nog också en religiös dimension i det hela. DN nämner t.ex. att Obama bedyrat sina meningsmotståndare "att federala medel inte ska kunna gå till aborter". Uttalandet tyder på att det finns många — åtminstone inom den kristna, moralkonservativa grupperingen — som motsätter sig reformen därför att den skulle kunna tänkas bidra till statlig finansiering av aborter.

Du kan läsa mer om reformen och turerna kring den i DN:s snabbguide. Stefan Stenudd (8/9, 10/9) har också skrivit bra om saken. Den religiösa dimensionen i frågan har tidigare kommenterats av VK-bloggens egen Kalle Sjöström (23/7, 27/7).

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, vårdreform, sjukvårdsreform, sjukförsäkring, USA

Det var ett tag sedan man hörde dom nu, men många av de härliga sommarnätterna förstördes helt klart av dessa högljudda fåglar.

Tranor = naturens egna väckarklockor!

Deras läten må vara irriterande, men det är ändå svårt att inte uppskatta dessa ståtliga sommargäster! I stället för att störa sig kanske man rentav skulle vara tacksam! Tranornas uppehållande i närområdet är ju ett tecken på att de finner omgivningen gästvänlig, och det ska man väl glädjas över?

Läs även andra bloggares åsikter om tranor, naturen, sommarnätter

Polarna på schackklubben har fått upp ögonen för min blogg!

Jag kan dessutom glädja Rockaden-skribenten (Jonas B?) med att jag har mycket seriösa planer på deltagande i såväl KM som Björkstadsschacket i höst. Om sms-tekniken fungerar och tidsnöderna i mina schackpartier inte blir alltför brutala, så kommer ni schackintresserade bloggläsare troligtvis att få en hel del live-rapporter från mina schackäventyr framöver.

Innan dess måste jag dock investera i en ny mobil...

Läs även andra bloggares åsikter om schack, Umeå, Björkstadsschacket, SK Rockaden

Media matar oss med reportage om det nya förortsfenomenet: vandalism och stenkastning. Bland de utsatta förorterna märks Rosengård, Gottsunda och Stenhagen. För att få bukt med oroligheterna vill vissa sätta hårt mot hårt, medan andra pekar på nödvändigheten av diplomati och långsiktiga lösningar. Min första reaktion när jag hörde om stenkastningen mot räddningstjänst och uppeldandet av bilar, var helt i linje med den första metoden — jag önskade helt sonika att polisen skulle hämta piketbilar och bura in slöddret...

Det hela är dock inte så enkelt. Många av dessa förortsungdomar vistas i bristfälliga livsmiljöer och känner sig svikna av samhället. Uppkomsten av irritation kan delvis bero på faktorer såsom hög ungdomsarbetslöshet, fattigdom, nedgångna bostäder, bristfälliga skolor, bristfällig asyl- och invandringspolitik samt otillräckliga satsningar på kultur och fritid. Att oroligheter även uppstått i mer "välbärgade" områden tyder dock på att andra orsaksförklaringar också måste sökas.

Många förortsungdomar må vara i en taskig sits, men det ger dom inte rätt att idka gatuterror! Stenkastning mot räddningstjänst och polis är oacceptabelt, och inte heller bilbränder, fönsterkross och våldsamma upplopp är acceptabla företeelser. Hur irriterad och sviken man än känner sig, så är man inte berättigad att ge uttryck för dessa känslor på sådana destruktiva sätt. Detta måste de bråkande ungdomarna lära sig! Nödvändigheten av ökade politiska och sociala satsningar i problemområdena kommer man inte ifrån, men även attitydförändringar måste alltså till!

Läs mer:

• Stenhagenbor: ”Det räcker nu, vi har barn här” (DN 8/9)
• Minister pratar våld i Rosengård (DN 8/9)
• Brandmän i Rosengård tvingas skaffa hjälmar (Aftonbladet 8/9)
• Jerzy Sarnecki efterlyser en nyanserad bild (Aftonbladet 8/9)
• "Utanförskap" eller "pojkbus" (Newsmill 4/9)
• Mer pengar till polisen ingen lösning (Röda Malmö 8/9)

Läs även andra bloggares åsikter om bilbränder, stenkastning, Rosengård, Stenhagen, Gottsunda, förorter, polis, vandalism

Jag såg på SVT:s Debatt igår om mjölkmannen Ragnar som försöker få igång mjölkproduktion i sina mansbröst. En kul grej, men tveksamt om det lyckas. Det finns trots allt en anledning till att kvinnobröst ser ut som dom gör.

Å andra sidan kan man ju fråga sig varför karlar har bröstvårtor överhuvudtaget, om dessa ändå inte har förutsättningar att framalstra mjölk. Nog för att de fyller en erogen funktion, men knappast i så stor utsträckning att det i sig skulle motivera vårtornas existens på manskroppen.

Oavsett om manlig amning är möjlig eller inte, är det då ingenting jag skulle försöka mig på. Vad säger ni andra?

Läs mer:

• Ragnar ska börja amma (Aftonbladet 2/9)
• "Onaturligt med män som ammar" (Aftonbladet 2/9)
• Man - nu är det din tur att amma (Allt om barn 2008)
• Visst kan män amma! (ETC 2005)
• Psykologbloggen Technicolor om manlig amning

Passande musik i sammanhanget?

Läs även andra bloggares åsikter om amning, Ragnar, mjölkmannen, bröstmjölk

Så var det dags igen — årets älgjakt har börjat. Återigen beger sig åtskilliga jakttokiga karlar och kvinns ut i landets skogar med förhoppningen om att få sig ett par älgstekar. Själv jagar jag inte, vare sig älg eller annat. Jag har aldrig förstått tjusningen med jakt, men så drivs jag heller inte av någon lust att döda. Jag är medveten om att skogen kan erbjuda en fristad från vardagens stress — en plats för eftertanke och lugn — och att detta kanske är anledningen till att somliga deltar i älgjakten. I mina ögon är det dock en dålig ursäkt: man kan ju mycket väl bli "ett med naturen" utan att blanda in dödande! Genom att ockupera skogarna vecka efter vecka hindrar ju älgjägarna dessutom andra från att få naturupplevelser. Vem vill röra sig i skogen när man riskerar att bli skjuten?

Förresten är det tveksamt om dessa älgjägare överhuvudtaget är förtjänta att betitlas jägare — det är ju jakthundarna som gör grovjobbet. Människornas del är ju bara att utdela nådastöten, d.v.s. att med ett välriktat skott från ett modernt skjutvapen ända det arma djurets liv. En riktig älgjägare skulle givetvis klara sig utan jakthund: han/hon skulle spåra upp bytet själv, springa ikapp älgen och brotta omkull den, och sedan strypa den till döds.

Att stolt ståta med fällda älgar som jägarna gör på alla dessa jaktbilder, känns bara löjligt. Någon jakt i egentlig mening har det ju alltsomoftast inte varit frågan om, utan snarare en form av slakt. Machomännen och -kvinnorna ute i skogen må tycka annorlunda, men deras insatser är ingenting jämfört med gångna tiders riktiga jägare. Våra förfäder jagade för att överleva, och dom gjorde det utrustade med bristfälliga vapen och med livet som insats. Det är annat än vad som sker i skogarna i dessa dagar...

Läs även andra bloggares åsikter om älgjakt, jakt, jägare, jaktbilder

I morse hade jag väckarklockan inställd på 7.30, men jag kom mig ändå inte för att gå upp förrän efter 10. Distansstudier påverkar helt klart dygnsrytmen och studieupplägget på ett annat sätt än konventionella högskolestudier.

I veckan ska jag ha ett online-seminarium i filosofi och i historiekursen så är det en hel del "tegelstenar" som ska läsas de kommande veckorna. Förvisso är det praktiskt med distanskurser — man kan t.ex. lyssna på föreläsningar när det passar en, i stället för att vara tvungen att själv anpassa sig till campus-föreläsningars bestämda klockslag. Det känns också skönt att slippa folkmassorna i Umeå så här i (svin)influensa-tider...

Likväl är det en prövning för studiedisciplinen att plugga på distans — det vill till att man har ett genuint intresse för det man studerar. Lyckligtvis är jag intresserad av såväl historia som filosofi. Möjligheterna till framtida gymnasieundervisning och forskarstudier fungerar dessutom som motiverande faktorer.

Som liten ville jag bli fotbollsproffs eller historie-professor. I tolvårsåldern hade jag bestämt mig för läraryrket. Jag brinner fortfarande för läraryrkets pedagogiska, sociala och kunskapsorienterande roll — men samtidigt känns en akademisk karriär inom historieämnet inte alls främmande...

Läs även andra bloggares åsikter om distansstudier, campus, Internet, historia, filosofi, universitet

De rödgröna har startat en blogg! Nu kan man följa hur samarbetet fortskrider utan att behöva förlita sig på tidningsreportage och allianspolitikers partsinlagor.

På sajten www.rodgron.se finns — förutom själva bloggen — även information om de rödgrönas politiska överenskommelser. Trots högersidans retorik om motsatsen, så är det uppenbart att de rödgröna har en samsyn inom många frågor. I en artikel med rubriken "Så vill vi modernisera Sverige!" (finns även på DN debatt) står det bland annat:

"Nu går vi vidare med en gemensam politik för ett modernare Sverige. Sverige ska bli ett bättre land att leva i.
[...]
Våra sex gemensamma arbetsgrupper kommer under våren att presentera ytterligare gemensam politik. I god tid före valet 2010 lägger vi fram en gemensam regeringsplattform."

Förhoppningsvis kommer denna politiska handlingsplan inte att vara heltäckande. Som jag betonat i ett tidigare inlägg, så skulle det vara betydligt ärligare mot väljarna att hålla öppet för förändringar i den planerade politiken utifrån de inbördes styrkeförhållandena efter valet 2010.

Hursomhelst så är det ett bra initiativ. Nu är det bara att hålla tummarna för att samarbetet håller hela vägen, och att det verkligen blir ett maktskifte nästa år!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, valet 2010, rödgröna, oppositionen, politiskt samarbete

Man kan i VK läsa om att Länsstyrelsen i Västerbotten ställer in planerna på att bilda naturreservat i nordmalingstrakten. Även om jag i princip är för bildandet av nya naturreservat, så går det inte att komma ifrån att staten ofta agerat klumpigt i dessa frågor. Av den anledningen är det positivt att Länsstyrelsen — statens förlängda arm — ser ut att ändrat sitt förhållningssätt gentemot markägare.

Markägare och skogsföretag hänvisar ofta till äganderätten i sin argumentation i frågor rörande naturreservat. Man är helt enkelt rädd för att förlora makten över de markområden man står som ägare till. Visserligen är äganderätten en av hörnpelarna i det moderna samhället, men jag kan ändå inte låta bli att filosofera kring det här med ägande och äganderätt.

Är det verkligen rimligt att en människa (eller människogrupp i form av företag, stat etc.) har rätt att äga en skog, och därigenom egenmäktigt kunna styra över livsförhållandena för alla skogens innevånare? Är det rimligt att en människa kan äga en sjö, inklusive växt- och djurlivet under ytan, och därmed kunna inskränka möjligheten för andra att bada och fiska där? Kan en människa verkligen sägas äga en myrstack, en älgstig, en stenbumling eller en ståtlig björk, bara för att de är belägna på den mark som människan på papperet står som ägare till?

Vem äger planeten vi bor på? Vem äger solstrålarna, vinden och vattnet som regnar ned på marken? Vindpustarna, vattenpussarna och myrstackarna i skogen tillhör samtliga den natur — detta storartade system av liv — som även vi människor är en del av. Det känns ibland som att vi människor anser oss stå utanför — rentav över — de andra delarna av denna enorma livsväv. Likväl skulle vi stå oss slätt utan de övriga delarna.

Man kunde önska att människan visade större ödmjukhet inför sin omvärld. Vi är trots allt bara en del av något större, och är mer beroende av vår omvärld än vi vill förstå. Ska det krävas en stor klimatkatastrof för att denna insikt ska nås? Jag hoppas inte det...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ägande, äganderätt, naturreservat, Länsstyrelsen, Nordmaling, Västerbotten, miljöfilosofi

Det är förvisso inte helg riktigt än, men för den som vill "komma i stämning", så bjuder jag här på lite härligt ösig 80-talsdoftande fredagsmusik.

Mina damer och herrar (och ni andra): Scorpions med "Rock you like a hurricane" från höjdarplattan "Love at first sting"!

Ni får ha överseende med ljudet — skivbolaget anser sig väl inte ha råd att lägga upp en "perfekt" version...

Läs även andra bloggares åsikter om Scorpions, Rock you like a hurricane

Någon multisport i Agnäs blev det inte för min del, men däremot en längre joggingtur. Rutten gick längs 353:an, via sockernäset till kärleksstigen, sedan längs storgatan och upp på 353:an igen — inalles 6-7 km, att jämföras med de 3-4 km jag normalt brukar jogga. Svettigt var det, trots att jag inte joggade hela vägen. Några kärleksinviter möttes jag inte av, trots att jag joggade efter stigen med det poetiska namnet...

Är det för övrigt någon inföding som vet varför stigen fått det namnet? Har månne något vänslande par ertappats i stigens närhet?

Läs även andra bloggares åsikter om kärleksstigen, jogging

I det svenska bibelbältets centrum — närmare bestämt Jönköping — kommer en högskolekurs med titeln "Varför skapade Gud Darwin?" att ges i höst. I den kommer man att titta på såväl kristna som vetenskapliga förklaringsmodeller, och hur religionen kan ge en kompletterande bild av vårt ursprung.

Det förefaller i mina ögon lite konstigt att blanda in religiösa synsätt i vetenskapen, men när man nu gör det — varför inte då också ta sig an de förklaringsmodeller som förekommer i t.ex. grekiska och egyptiska mytologier, i hinduismen och hos naturreligionerna? I dessa finns i många fall bra mycket intressantare tankestrukturer än de som vuxit fram i den abrahamitiska traditionen...

Läs mer:

• Spännande om Darwin och Gud (Dagen 3/9)
• Darwin och Gud delar föreläsningssal i höst (Dagen 3/9)
• Varför skapade Gud Darwin? (Kurssida, Högskolan i Jönköping)
• Idioti på Högskolan i Jönköping (Religiovakt 3/9)

Läs även andra bloggares åsikter om Darwin, kristendom, mytologier, skapelseberättelser, religion, vetenskap, Jönköping

I Skellefteå har det delats ut flygblad med pedofilvarningar — något som applåderats av pappan till två utsatta pojkar, men nu anmälts till polisen. I artikel-kommentarerna förekommer många hätska kommentarer, vilket får mig att fundera kring den syn på straff som finns i Sverige.

Har man sonat ett brott när man fullföljt sitt straff, eller ska man fortsätta räknas som brottsling även sedan man släppts från fängelset och betalat sina böter? Ska man behöva lida resten av sitt liv för de snedsteg man en gång tagit?

Nu kan förvisso snedstegen se olika ut. Rimligtvis bör grövre brott, som i fallet ovan, bedömas på annat sätt än lindrigare brott, men frågan kvarstår. Vad gäller sexbrottslingar som förgripit sig på barn så borde det ju rimligen ligga både i samhällets och den dömdes intresse att göra allt för att nya övergrepp förhindras — förslagsvis genom vård.

Fenomenet med att hänga ut brottslingar offentligt har jag tagit upp tidigare, och då som nu så är jag kritiskt inställd. Jag förstår i och för sig pappans reaktion; om jag själv hade barn och någon skulle ha förgripit sig på dem skulle säkerligen hatet ta överhanden. Likväl bör man fråga sig hur mycket som ska tolereras i uppsåtet att förhindra nya övergrepp. Oavsett hur mycket som samhället (och anonyma flygbladsutdelare) än gör, så är det ju dessutom till syvende och sist föräldrarna själva som ansvarar för sina barns säkerhet.

Läs även andra bloggares åsikter om pedofil, flygblad, Skellefteå, straff

Innan jag dyker ned i kurslitteraturen, tänkte jag bara dela med mig av ett par funderingar kring musik och studier. Jag vet att många brukar lyssna på musik i samband med att de studerar, både inom skola och universitet. Själv vill jag vanligtvis ha det tyst när jag läser, men jag har kommit på att Black Sabbath faktiskt fungerar rätt hyfsat som bakgrundsmusik, i alla fall om litteraturen inte är alltför krävande.

Den långsamma, tunga — ofta monotona — musiken som hårdrockens urfäder framför passar måhända inte alla. Vad brukar ni andra lyssna på medan när ni läser? Lyssnar ni på någon musik överhuvudtaget, eller föredrar ni fokuseringsframkallande tystnad?

Läs även andra bloggares åsikter om musik, studier, studieteknik, Black Sabbath

För den som vill testa sina historiekunskaper om Andra världskriget, så finns möjlighet till detta på DN:s webbplats. Visserligen berör frågorna huvudsakligen intetsägande faktakunskaper av "vi i femman"-karaktär, men det kan ju ändå vara kul att testa sig.

Själv fick jag följande resultat:

"9 rätt av 15 möjliga
Av de 6779 personer som hittills gjort testet, klarade du dig bättre än 2576 (38%)."

I egenskap av utbildad — och allmänt historieintresserad — SO-lärare, så vet jag inte om jag ska vara nöjd eller skämmas...

Läs även andra bloggares åsikter om Andra världskriget, kunskapstest

I VK idag kan man läsa om 70-åriga Birgitta i Bjellojaure som förlorat möjligheten att ringa. Efter att Bjellojaure haft telefon i 87 år har nu Telia beslutat sig för att dra in den. En representant för Telia konstaterar torrt: "Vi har inte längre något samhällsansvar".

Där har vi problemet: privatiseringen av Telia (f.d. Televerket) och införandet av en öppen telemarknad har inte bara ökat konkurrensen och bidragit till större utbud av varor och tjänster inom telebranschen — det har även lett till att Telia mist sitt samhällsansvar. Ansvarstagandet har ersatts av snålhet, vilket tydligt framgår av Bjellojaure-historien.

En ensam abonnent i ett öde område har dessutom inget att hämta hos de övriga bolagen på den konkurrensutsatta telemarknaden. Ingen marknadsaktör har råd att engagera sig för en ynka kund, oavsett hur mycket goodwill det än skulle tänkas ge.

Läs även andra bloggares åsikter om Telia, Bjellojaure, samhällsansvar, telebranschen, privatisering