Det finns många slags beteenden som kan hänföras till kategorin hyckleri. Här är ett par:

1. Att icke-troende kvarstår i Svenska kyrkan
2. Att icke-troende gifter sig i kyrkan
3. Att icke-troende låter döpa sina barn
4. Att icke-troende låter konfirmera sig

Just dessa sorters hycklerier är lätta att avhjälpa. Lösningen är enkel:

1. Gå ur Svenska kyrkan!!
   (Varför vara med i en samfund vars trossatser du inte delar?)
2. Gift dig borgerligt!!
   (Om du är icke-troende — varför gifta dig inför en gud?)
3. Ordna en namngivningsceremoni i stället för en religiös rit!
   (För att ge barnet ett namn behövs varken präst eller kyrka!)
4. Välj en humanistisk konfirmation, eller strunta i att konfirmera dig överhuvudtaget!
   (Hur ska du kunna bekräfta en tro som du inte har?)

Läs även andra bloggares åsikter om hyckleri, Svenska kyrkan, dop, vigsel, konfirmation

I en artikel i Kyrkans tidning meddelas att "Kyrkan räknar med miljontapp på tio år", ett uttalande som även VK och DN snappat upp. Kyrkokansliet i Uppsala har tagit fram en prognos över framtidens tänkbara medlemsutveckling, och enligt den räknar man med ett medlemstapp på ungefär 1,2 procent per år. På grund av att fler medlemmar dör bort än döps in, samt att utträdessiffrorna tenderar att bli allt högre, så antas alltså Svenska kyrkans medlemmar bli en miljon färre till 2020.

Planeringschefen Eva Brundin menar att utträdena nog inte är så mycket att göra åt, men att de vikande dop- och konfirmationstalen borde kunna påverkas. Och det är klart — med en kyrka som satsar på att ragga konfirmander med fotbollskonfirmation/rollspelskonfirmation, fiskekonfirmation och konfirmationsridläger, och som ändrar dopritualer för att inte skrämma bort tveksamma föräldrar — så borde det ju finnas alla möjligheter i världen att få bukt med vikande antal dop och konfirmationer.

Apropå den negativa trenden säger Jonas Bromander, analyschef på Uppsalakansliet, följande:

"Allt färre människor går med i organisationer och partier som serverar helhetslösningar. En av de stora utmaningarna handlar om hur kyrkan ska förhålla sig till att samhället är mer pluralistiskt och att människors levnadsvanor förändras."

Visst torde Svenska kyrkan ha en del att fundera på, men är verkligen anpassning till ett modernt och pluralistiskt samhälle något som kyrkan överhuvudtaget bör reflektera kring? Ligger inte kyrkans uppdrag blott i att samla de kristna som instämmer i traditionell luthersk gudstro? Har inte kyrkan tappat sitt existensberättigande om den tar mer hänsyn till sin omvärld än till sin religiösa tro?

För den som vill läsa mer om diskussionen kring ändrade dopritualer, så rekommenderar jag ett besök hos Storasyster i vassen. Läs gärna också vad jag själv skrivit om Svenska kyrkan i tidigare inlägg!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om konfirmation, dop, utträden, Svenska kyrkan, prognos, medlemsantal

Jag läste i torsdagens VK (pappersvarianten) att studentprästen Richard Dieser i Umeå är på väg att pensioneras. Eftersom universitetet ska gälla som kunskapens högborg så är det ju ytterst märkligt att där också ska finnas präster. Att tro är icke att veta — så vilken nytta gör då representanter för tron i vetenskapens näste?

Enligt studentprästernas hemsida så finns de bl.a. till för studenter och personal på universitetet som är i behov av att prata med någon. Man kan fråga sig varför det inte går lika bra med utbildade kuratorer och psykologer? Nej — snarare rör det sig om ännu ett sätt för svenska kyrkan att försöka missionera. Det finns inga tjänstgörande imamer, munkar eller rabbiner på universiteten — varför ska då kristna präster finnas där? Om det nu inte duger med vetenskaplig bildning för att idka samtalsterapi, så kan man ju lika gärna anlita astrologer, numerologer, druider eller häxdoktorer. Präster är inte bättre än annan religiös mumbo-jumbo...

Efter nyår skriver vi 2010. Är det verkligen lämpligt att man i denna tid fortfarande har religiösa representanter på universiteten? Att man i föreläsningssalarna undervisar om evolution, DNA-strängar, kvantfysik — samtidigt som det i kapellet vägg i vägg bedrivs religiösa ceremonier av kannibalistisk karaktär? Är det verkligen passande att undervisa om vetenskaplighet och vikten av att tänka kritiskt, samtidigt som en tjänstgörande präst i annan lokal på campus mumlar om heliga andar och använder religiösa myter och påhitt som utgångspunkt för sin predikan?

Nej, det är dags att kicka ut de religiösa representanterna från universiteten. De har inget där att göra!!

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå universitet, studentpräst, Svenska kyrkan, mission, kristendom, religion

Man kan i DN och VK läsa att Svenska kyrkan krymper. Orsaken till medlemstappet kan man sia om. Antagligen finns det personer som gått ur p.g.a. kyrkans beslut om homovigslar. Å andra sidan hade kanske en hel del gått ur i protest om kyrkan inte tagit detta beslut. Säkerligen återfinns dock en hel del av utträdarna bland gruppen icke-troende, d.v.s. folk som fötts/döpts in i kyrkan utan att för den delen ha utvecklat en kristen tro. När det är kyrkoval så påminns de icke-troende, inaktiva medlemmarna om att de är just medlemmar, så rimligtvis ligger det något i påståendet från Kyrkans tidning om att "Kyrkovalet påverkade utträdena ur Svenska kyrkan".

Låt mig citera bloggaren Gealach, som skriver om hur hon resonerade när hon gick ur kyrkan 1995:

"Fler och fler väljer att lämna Svenska kyrkan. Själv gjorde jag det redan 1995, och då efter att i flera år varit aktiv i ungdomsgrupper och annat i min församling. Det hände en hel del saker under en period, som gjorde att jag insåg att jag faktiskt inte var kristen, inte delade det kyrkan står för.

En del av mina vänner tyckte att jag väl kunde vara kvar ändå, vi gjorde ju en hel del roliga saker tillsammans, och visst, ingen hade väl klandrat mig om jag valt att vara kvar för gemenskapens skull, men det kändes som att plocka russinen ur kakan. Skulle jag vara med skulle jag vara det till 100% och inte hålla på och hyckla. Så jag gick ur."

Mycket föredömligt agerat! Det skulle ju vara höjden av hyckleri att vara kvar i en organisation vars idéer man inte längre stödjer, bara för att man har kvar vänner där.

Även om ca 72000 personer gått ur Svenska kyrkan så är dock en betydande andel av svenskarna fortfarande med. Allt tyder på att majoriteten svenskar inte alls är religiösa, så frågan är varför så många ändå står kvar som medlemmar? Jag är benägen att hålla med Eric Wadenius om tänkbara orsaker:

"Många förblir medlemmar i Svenska Kyrkan av ren okunskap. De tror att begravningsavgiften är en del av kyrkoskatten, vilket den inte är. Vissa tror samtidigt att dopet är en namngivnings ceremoni vilket den heller inte är, utan det är ett upptagande av barnet i Svenska Kyrkan - that's it."

Inför kyrkovalet bemötte jag i ett längre inlägg de av kyrkan anförda huvudanledningarna till att stå kvar som medlem. Det skulle vara intressant att höra vilken av dessa anledningar som får icke-troende att hålla sig kvar i kyrkan...

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, utträden, medlemskap, kristendom

För den som tänkt gå ur kyrkan börjar det bli rejält bråttom. Vill man slippa betala ytterligare en årsavgift, så måste man ha gått ur innan månadsskiftet oktober/november. Varför gå ur Svenska kyrkan, tänker du kanske? Då kontrar jag med att säga: varför inte? För den som betecknar sig som en troende kristen, som går i kyrkan och som vill fortsätta att stötta den forna statskyrkan, så finns förstås inga skäl att gå ur! Men för alla andra...

Går ur gör du enklast genom att skicka ett skriftligt, undertecknat brev till din församling. Har du nära till församlingsexpeditionen så kan det vara idé att överlämna din anmälan personligen — då är du säker på att det kommer fram och behandlas i tid! Mer information om tillvägagångssättet vid utträde finns på Uturkyrkan.se, på Humanisternas sajt, samt på Svenska kyrkans webbplats. Där framgår också vad man går miste om genom ett utträde.

För den som är intresserad av hur många pengar man kan spara in genom att gå ur, så hänvisar jag till Skatteverket. Kyrkoavgiften varierar förstås beroende på var man bor och hur mycket man tjänar, men helt klart innebär utträdet att man får mer pengar kvar i börsen. Känner du dig tveksam till om du ska stanna kvar eller ej, så kan du med fördel ta dig en titt på det tidigare inlägget "Ska jag välja? Ska jag vara kvar?". I det bemöter jag bl.a. Luleå stifts nio skäl till varför man ska vara medlem.

Apropå skäl att vara kvar i Svenska kyrkan, så skriver domprosten i Västerås, Margarethe Isberg, följande på Svenska kyrkans webbplats:

"Den som tycker att alla människor har ett lika stort värde, som inte vill att våra kyrkor ska säljas ut till andra verksamheter och som vill bidra till att utrota hungern och fattigdomen i världen, har tre starka skäl till att fortsätta vara medlem i Svenska kyrkan."

Så värst starka vet jag dock inte om skälen är. De flesta svenska partier och föreningar — åtminstone de "politiskt korrekta" — torde instämma i tesen om allas lika värde. Betyder det att man har starka skäl att bli medlem i alla dessa sammanslutningar? För den som vill bidra till att få bukt med svält och fattigdom ute i världen så finns gott om biståndsorganisationer — såväl religiösa som sekulära. För att bidra till en bättre värld och blidka sitt världssamvete så finns med andra ord starka skäl att gå med i alla möjliga biståndsorganisationer. Eller?

Det enda av de "starka" skälen som handlar mer specifikt om den kyrkliga sfären är alltså bevarandet av kyrkobyggnader. För att det ska vara ett bra skäl att vara med i kyrkan, så måste det rimligtvis vara negativt att utjänta kyrkor avkristnas och säljs till annan verksamhet — men är detta verkligen så negativt? Är det verkligen bättre att uttjänta kyrkor står ödelagda som någon sorts minnesmonument över en svunnen tid?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, utträde, kyrkoavgift

På VK:s insändarsidor har det varit mycket skriverier om Sjöfruskolan på Tomtebo, där skolverksamheten samsas med kyrklig verksamhet om utrymmet. Att elever på en annan Umeå-skola bevistat en gudstjänst och att Lycksele-elever medverkat i bibelvandringar, är dock inget som väckt någon debatt i VK. Det tycker jag är märkligt, så här kommer lite synpunkter från mig om händelserna i fråga.

Torsdagens pappersvariant av VK berättar att en sjätteklass från Ersängsskolan varit på Östra kyrkogården, och i samband med det träffat en begravningsentreprenör. Eleverna deltog även på en fejkad begravningsgudstjänst, på inbjudan av Svenska kyrkan. Det ska sägas att deltagandet var helt frivilligt. Prästen Susanne Dahl säger till VK:

"Det kan vara bra att känna till hur det går till, innan man plötsligt står inför det. Förhoppningsvis blir det inte lika skrämmande när man väl är där"

Visst är det bra att elever får möjlighet att prata om döden. Att få en inblick i sorgeceremonier kan ju också vara upplysande. Frågan är dock varför just en kristen kontext valdes? Med tanke på att majoriteten svenskar inte är troende kristna (även om de envisas med att vara medlemmar i Svenska kyrkan), så hade det väl varit bättre att ha en borgerlig begravningsceremoni som utgångspunkt för samtal om döden? Begravnings- och sorgeceremoni är ju inte automatiskt synonymt med kristen begravningsgudstjänst...

Själv tror jag att Svenska kyrkan har ett egenintresse — det är ju inte första gången som den aktivt vänder sig till Ersängsskolans elever. I ett tidigare inlägg skrev jag om församlingens etiksamtal med skolelever, där kristendom och islam användes som diskussionsunderlag. Prästen Susanne Dahl var med på ett hörn även där. Jag tror helt enkelt att Svenska kyrkan vill stärka sina aktier bland Ersbodas mångkulturella befolkning — att det är därför man flörtar så mycket med just Ersängsskolan...

I fredagens VK (pappersvarianten även här) kunde man läsa om att alla barn från förskolan till klass sex i Lycksele bjöds på en ekumeniskt arrangerad bibelvandring, där dramat handlade om hur judarna hamnade i Egypten. Barnen fick spela roller och sålunda delta själva i ett bibeläventyr med stoff från första Moseboken. Pingstkyrkans Kjell-Arne Halvarsson säger till VK:

"Vi gör det här för att väcka nyfikenhet för Bibeln eftersom det tillhör vårt arv och det bidrar till att världen ser ut som den gör idag"

Visst tillhör kristendomen (och bibeln) vårt kulturella arv, och visst har religionen och dess heliga bok påverkat världen en hel — men är det bara av (kultur)historiska skäl som de kristna församlingarna arrangerar dessa bibelvandringar? Finns det inte en förhoppning om att ragga nya medlemmar — att få in barnen på den "kristna" vägen medan de är unga och lättpåverkade?

Jag hoppas att de arrangerande kyrkorna (eller åtminstone de deltagande skolorna) var noga med att påpeka att berättelserna kommer från en religiös "sagobok" — att skådespelet helt enkelt bygger på myter som troligtvis aldrig har inträffat. Moseböckerna anses ju ha kommit till under en tid när det judiska folket hade det kämpigt, och alltså var i behov av ett samlande "nationalistiskt" verk. Diverse myter och skrytsamheter skrevs då ned och bildade stommen i vad som nu är den inledande delen av bibelns gamla testament...

Jag tvivlar inte på att bibelvandringarna gett eleverna en intressant och rolig stund, och att skolorna efteråt kunnat använda erfarenheterna i undervisning och samtal om etik och moral. Mången skönlitterär bok kan ju användas som diskussionsunderlag, så varför inte Bibeln? Så länge de bibliska berättelserna inte framställs som varandes sanna, så är i alla fall jag nöjd! Frågan är dock hur berättelserna presenterades i det aktuella fallet. Jag tvivlar på att de bibeltroende var särskilt villiga med att påpeka brister i sin favoritbok...

Läs mer:

• Kyrkhörnan på Sjöfruskolan invigs (Spira 21/9)
• Religion är ideologi (Det Cerebrala Slagfältet, 4/10)
• Kyrkhörna på Sjöfruskolan (Humanisterna Umeå, 4/10)
• Den här veckan har vi bibelvandring i Pingstkyrkan (Pingstkyrkan Lycksele, 18/10)
• Elever besöker Norra kyrkogården (Spira 22/10)

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, Lycksele, Sjöfruskolan, Ersängsskolan, Ersboda, Tomtebo, Svenska kyrkan, Pingstkyrkan, gudstjänst, bibelvandring, Bibeln, kristendom

Tänk om Lennart Holmlund och Anders Ågren for runt i Umeås skolor och pratade med eleverna om livsfrågor utifrån socialistisk respektive konservativ utgångspunkt — vilka rubriker det skulle bli! Säkerligen skulle flera ha invändningar mot att politiker försökte profilera sig och sina inriktningar för skolelever på skoltid. Det skulle nog inte heller gillas om exempelvis "det kommunistiska manifestet" okritiskt användes som diskussionsunderlag.

Detta är dock precis vad som försiggår i Umeå, med den skillnaden att politiken och politikerna är utbytta mot religion och religiösa, och "det kommunistiska manifestet" ersatts av Bibeln och Koranen. Det som är oacceptabelt i politisk skrud, är tydligen helt okej med religiös klädedräkt...

I en artikel med rubriken "Koranen och bibeln samsas i klassrummet" i dagens VK (pappersvarianten), skriver Anders Wynne:

"Zakaria Boukhari är praktiserande muslim och projektanställd av Umeå stadsförsamling. Tillsammans med prästen Susanne Dahl och församlingspedagogen Maria Jägare möter han elever på Ersängsskolan för samtal på teman som tro, kärlek och identitet.
[...]
Vid varje tillfälle läser de ett kort stycke ur Koranen, Bibeln och FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna."

Visst är det bra att eleverna får prata om etik och livsfrågor, men varför göra det med religion som utgångspunkt och med religiösa som samtalsledare? Om nu tanken med det hela är att undervisa om likheter och skillnader mellan religioner, diskutera livsfrågor med utgångspunkt i etiska traditioner, och ta upp hur religiösa uppfattningar påverkar människors agerande — varför ta in utomstående? Detta bör ju rimligen skolan klara själv!

Att överlåta undervisningen till utomstående aktörer är diskutabelt — i synnerhet om de utomstående representerar religiösa organisationer. Läroplanen förordar bl.a. saklighet, allsidighet och konfessionslöshet. Frågan är hur saklig undervisningen blir om kyrkans folk håller i den, och hur allsidigt det blir om endast kristendom och islam dryftas...

Läs mer:

• Sjundeklassare ska diskutera respekt (Kyrkans tidning, nr 40-09)
• Umeå Svenska kyrkan: Sjundeklassare diskuterar respekt (Mynewsdesk 31/8)

Läs även andra bloggares åsikter om Ersängskolan, Umeå, religion, skola, kristendom, islam, etik, livsfrågor, undervisning, Svenska kyrkan

När man läser de kyrkopolitiska manifesten som de olika nomineringsgrupperna totat ihop inför kyrkovalet, så är det tydligt att den kristna stommen mestadels är svag. I texterna betonas ofta kyrkans roll som samhällsinstitution med engagemang i t.ex. freds-, miljö- och jämställdhetsfrågor. Kyrkans ursprungligt primära funktion — rollen som religiös sammanslutning, med fokusering på kristendom och "andlig service" i form av gudstjänster, nattvard och andra ritualer — verkar inte längre vara så primär...

I pappersvarianten av dagens VK svarar representanter för olika nomineringsgruppper på frågor om kyrkovalet. Här nedan följer citat från tidningen, i vilka representanterna beskriver sin syn på kyrkans roll i samhället, och huruvida de ser kyrkan som en angelägenhet för samhället som helhet eller bara för dess medlemmar.

"Svenska kyrkan är en angelägenhet för hela samhället. Svenska kyrkan har också stor erfarenhet av kris- och katastrofhantering och fyller en viktig funktion när sådant inträffar."
--
Anki Erdmann (V)

Kommentar: Men varför är kyrkan så angelägen? Är kyrkan i huvudsak till för att bistå staten vid katastrofer? Om så är fallet borde satsningar på sjukvård och samhällelig krisberedskap vara mer fruktbart än engagemang i kyrkan...

"Mer än 70 procent av svenskarna är medlemmar. Kyrkan är den största organisationen i Sverige, en kulturbärare, andlig vägvisare och genom sitt omfattande arbete en stark kraftkälla i samhället."
--
Roland Samuelsson (S)

Kommentar: Som jag tjatat om tidigare, så är medlemsantalet inget bra argument när man diskuterar kyrkans samhällsroll. Jag antar att det "omfattande arbetet" åsyftar kyrkans sociala insatser, men är det där kyrkans fokus ska ligga? Talet om "kulturbärare" och "andlig vägvisare" tyder på kopplingar till religionen, så här påpekas i alla fall kyrkans religiösa funktion, om än försynt.

"Svenska kyrkan är i första hand en angelägenhet för medlemmarna. Men också en samarbetspartner för samhället."
--
Lars-Gunnar Frisk (POSK)

Kommentar: Kort och koncist! POSK verkar vara på det klara med vad som är kyrkans primära funktion.

"Svenska kyrkan är en angelägenhet för samhället och bör delta i samhällsdebatten och reagera när utslagning, diskriminering och orättvisor sker både i Sverige och globalt."
--
Terence Hongslo (Mp)

Kommentar: Här har vi en som frångått kyrkans religiösa tradition, och snarast ser kyrkan som en (inter)nationell kamporganisation för rättvisa. Vad är det för fel på Röda korset, Amnesty m.fl.? Varför ska Svenska kyrkan börja konkurrera med dessa organisationer?

"Svenska kyrkan har definitivt ett uppdrag för hela samhället. Omvänt har hela samhället, inte bara medlemmarna, behov av Svenska kyrkan."
--
Tommy Bäckström (Fp)

Kommentar: Luddigt värre! Vilket samhälleligt uppdrag har kyrkan? Vilket behov fyller kyrkan för icke-medlemmarna?

"För att bryta ensamhet och utanförskap vill vi satsa på diakoni i samverkan med offentliga organisationer, näringsliv och det civila samhället."
--
Monika Sandström (C)

Kommentar: Här betonas återigen kyrkans sociala arbete. Frågan är dock om det verkligen är kyrkans primära roll att vara statens förlängda arm inom sjukvård och krisverksamhet...

"Svenska kyrkan är landets utan jämförelse största folkrörelse med djupa rötter i den svenska kulturen. Kyrkan ska vara öppen för alla."
--
Nils-Ola Andersson (Kd)

Kommentar: Vi har hört det förr, men påståendet klingar fortfarande lika falskt. Svenska kyrkan är inte en folkrörelse värd namnet!

"Svenska kyrkan som landets största 'organisation' måste självklart vara intressant som samtalspartner för samhället."
--
Torbjörn Lindahl (FK)

Kommentar: Som sagt, medlemsantalet är inget att skryta med! Att kyrkan ska vara "samtalspartner" med samhället låter dock mer behärskat än andra representanters tal om kyrkan som samhällelig "angelägenhet".

"Svenska kyrkan har genom uråldriga historiska och kulturella band med staten en särställning bland alla organisationer och kyrkor i vårt land."
--
Kjell Söderberg (M)

Kommentar: Är kyrkans historiska bakgrund verkligen en bra mall för utformandet av dess roll i det moderna samhället? Den medeltida kyrkan stod över staten — är detta kanske något som Moderaterna eftersträvar? Vid reformationen blev kyrkan något av en statlig institution — är denna typ av statskyrka något Moderaterna vill återgå till? Varför ska Svenska kyrkan vara placerad på piedestal även efter dess skilsmässa med staten?

"Med tanke på Kyrkans betydelse för svensk identitet och svenska traditioner och ritualer, är frågan om hon inte åter ska bli en statskyrka och en angelägenhet för samhället."
--
Mikael Storm (Sd)

Kommentar: Den "svenska" identiteten och de "svenska" traditionerna visar sig vid en närmare granskning inte vara utslag för genuin "svenskhet" utan snarast något som uppkommit ur en häxkittel av mångahanda influenser. Att hänvisa till dessa känns därför bara löjligt. Uttalandet ger i alla fall en tydlig bild av Sverigedemokraternas syn på kyrkans samhällsroll...

Utifrån svaren att döma är det tydligt att kyrkans religiösa koppling blivit allt svagare — åtminstone hos representanterna för kyrkopolitiken. I humanisten Patrik Lindenfors förslag till kyrkopolitiskt manifest återfinns en uppmaning om att fokusera på kärnverksamheten, d.v.s. kristendomen. Han menar att det är i det kristna evangeliet som fokus borde ligga — "inte på miljö, jämställdhet, traditioner, eller vad kyrkan nu blir utnyttjad till". Jag kan bara instämma.

De övriga punkterna i Lindenfors manifest är förresten värda att nämna:

1. Lämna över ansvaret av kulturminnesvården
2. Tacka nej till vigselrätten
3. Gör om kyrkans alla markegendomar till nationalparker
4. Sluta låtsas vara en välgörenhetsorganisation
5. Sluta ta upp spädbarn som medlemmar

Frågorna rörande medlemskapet — rutinerna kring tillträde och utträde, samt betalandet av medlemsavgiften — är rimligtvis relevanta ämnen, väl värda att ta upp inför kyrkovalet. Varför är det då så tyst? Varför diskuterar kyrkopolitikerna inte värvningen av spädbarn, det förrädiska förfarandet med medlemsavgift via skattesedeln och krånglet med att gå ur? Varför tar man inte upp sådana saker, i stället för att skryta om "folkkyrkan" och varna för Sverigedemokrater?

Läs gärna vad jag tidigare skrivit om Svenska kyrkan och kyrkovalet:

• Kyrkokandidater i Bjurholm (och annorstädes)
• Osäker om du är medlem?
• Ska jag välja? Ska jag vara kvar?
• En svensk folkkyrka?
• Om valdeltagande...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, kyrkovalet, samhälle, kyrkans roll, medlemskap, medlemsavgift

Om det mot förmodan finns kyrkfolk som läser den här hädarbloggen, så kan jag tipsa om att namnen på kandidaterna till kyrkovalet kan fås via Svenska kyrkans webbplats. Där framgår det att kandidaterna till Bjurholms nästa kyrkofullmäktige enbart kommer från S, Fp, C och M. Inget Kd till skillnad från i kommunvalen, men det kan ju bero på att flertalet av Kd:arna endast är med i Pingstkyrkan och således inte valbara. Noterbart är att utompolitiska nomineringsgrupper saknas i Bjurholm: här finns vare sig POSK eller Frimodig kyrka.

Titta igenom listan och ta dig en funderare kring vilka av de anmälda kandidaterna som är uttalat kristna med brinnande engagemang för kyrka — eller lämpliga av annan anledning — och använd sedan denna information till att göra bästa möjliga val när det väl blir dags att rösta.

Medan du funderar så kan du förslagsvis lyssna på nedanstående Youtube-klipp: "I believe" med Hammerfall.

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, kyrkovalet, kandidater, kyrkopolitik, Bjurholm, Hammerfall

Jag är med i ett flertal föreningar, organisationer och fackförbund — ett par av dessa länkas här till höger. Jag har varje år kunnat ta ställning till fortsatt medlemskap, i takt med att medlemsavgifterna har efterfrågats. En del föreningar har jag gått med i för att sedan gå ur. I samtliga dessa föreningar och organisationer har jag dock varit medveten om mitt medlemskap. Medlemskapet har varit självvalt, och ett resultat av personligt engagemang och intresse.

I en av landets största föreningar — Svenska kyrkan — finns det uppenbarligen medlemmar som inte vet om att de är medlemmar. Detta framgår av nedanstående citat från Svenska kyrkans webbplats:

"Osäker om du är medlem
Tidigare blev man automatiskt medlem i Svenska kyrkan vid födelsen. Är du osäker på om du är medlem eller inte kan du fråga i den församling där du är bosatt. Din församling hittar du via länken 'sök din församling' till höger."

Att en sådan situation kunnat uppkomma är naturligtvis beklämmande, men den kan lätt avhjälpas genom att Svenska kyrkan börjar skicka ut inbetalningskort som alla andra föreningar, i stället för att lömskt gömma medlemsavgiften på skattesedeln.

Det har dock varit märkligt tyst om rutinerna kring medlemsavgiften bland kandidaterna till kyrkovalet. Kanske är man rädd för att en sådan reform skulle innebära att många ointresserade medlemmar skulle gå ur, och att de kvarvarande fromma kyrkomedlemmarna inte skulle välja "världsliga" kyrkopolitiker i lika stor utsträckning? Kan det verkligen vara så illa att kyrkopolitikerna håller tyst enbart för att bevara sin maktposition? Jag hoppas inte det!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, kyrkovalet, medlemskap, medlemsavgift

Jag fick idag en reklamtidning från Svenska kyrkan i Luleå stift angående kyrkovalet. I den listades "Nio goda skäl att vara medlem i Svenska kyrkan":

1. Kyrkans budskap
2. Viktiga händelser i livet
3. En öppen och demokratisk folkkyrka
4. En kraft och motkraft i samhället
5. Tar hand om månghundraåriga kulturskatter
6. En av de största folkrörelserna
7. Solidaritet genom internationellt bistånd
8. Ger hjälp i nödsituationer
9. Svenska kyrkan i utlandet

Jag kommer nu att gå igenom argumenten ett och ett. I mina ögon faller de flesta av dom platt till marken.

Kyrkans budskap

Det kristna budskapet om att man är älskad och värdefull gäller väl även de som inte är med i Svenska kyrkan? För övrigt blir tanken om ett evigt liv inte mer trovärdig bara för att man går med i en kyrka...

Viktiga händelser i livet

För den som inte är religiös så är naturligtvis dop och konfirmation inga viktiga högtider. Namngivningsceremonier och "humanistiska" konfirmationer finns dessutom att tillgå för de icke-religiösa som nödvändigtvis vill ha sådana inslag. Förekomsten av borgerliga vigslar och begravningsceremonier är för övrigt en realitet i dagens samhälle.

En öppen och demokratisk folkkyrka

Öppen är den förvisso, men någon demokratisk folkkyrka är det knappast fråga om, vilket jag upplyst om tidigare.

En kraft och motkraft i samhället

Sociala insatser och motstånd mot ökade prestationskrav, konsumtion och miljöförstörelse är knappast något som kyrkan är ensam om. För den som vill stötta sådana insatser finns alltså andra alternativ än Svenska kyrkan...

Tar hand om månghundraåriga kulturskatter

Även icke-medlemmar bidrar till bevarandet av kyrkliga kulturskatter. Staten öser nämligen årligen in pengar till Svenska kyrkan i detta syfte. Enligt en artikel i UNT rör det sig om 460 miljoner kr/år. Sedan kan man fråga sig om verkligen alla uttjänta kyrkobyggnader behöver bevaras...

En av de största folkrörelserna

Med tanke på att de allra flesta medlemmarna raggats som småbarn så är Svenska kyrkan knappast att betrakta som någon stor och levande folkrörelse, vilket jag också nämnt tidigare. Att barn- och ungdomsarbetet är populärt beror nog på att det finns många traditionstyngda föräldrar som drar dit sina barn enbart p.g.a just tradition. Sedan kan man fråga sig huruvida kyrkans eventuella popularitet är ett bra skäl för att själv vara med...

Solidaritet genom internationellt bistånd

Det finns gott om icke-religiösa alternativ, t.ex. Röda korset, Rädda barnen, Amnesty och Läkare utan gränser. Vill man bidra till en bättre värld är alltså inget medlemskap i kyrkan något måste...

Ger hjälp i nödsituationer

Att kyrkan ställer upp med personal och lokaler är förvisso bra, men frågan är vilken "andlig" hjälp som präster och annat kyrkofolk egentligen kan ge. De vet ju inte mer om livets stora frågor än någon annan! Utbildade kuratorer och psykologer — utan förutfattade meningar om livsfrågorna — är måhända mer lämpade att prata med oroliga och fundersamma människor i "själslig" nöd...

Svenska kyrkan i utlandet

För den som är i behov av hjälp utomlands, eller bara vill få en pratstund med andra svenskar så finns ambassader att tillgå. Med tanke på skrytet över kyrkans "öppenhet" så lär kyrkorna dessutom knappast stänga ute de icke-medlemmar som söker sig till dessa...

Kontentan blir att det saknas egentliga skäl för den icke-religiösa att fortsätta vara kvar i Svenska kyrkan. Den som är troende har däremot en hel del att vinna på fortsatt medlemskap!

I reklamtidningen intervjuas även företrädare för olika nomineringsgrupper. De flesta av dessa anser att Svenska kyrkan ska ha kvar sin vigselrätt. Endast företrädarna för Kristdemokraterna och FiSk (Folkpartister i Svenska kyrkan) har en avvikande uppfattning.

Magnus Alm från Miljöpartiet skriver:

"Kyrkan ska vara ute i människors vardag, på jobbet, på nätet, på arbetsförmedlingen, idrottsplatsen, och kyrkorummet öppet även på 'obekväm arbetstid', då blir åter Svenska kyrkan central i människors liv och fler känner sig angelägna att vara med."

Märkligt! Vanligtvis brukar politiker värna om sekulariseringen, men inom ramen för kyrkopolitik vill man tydligen eftersträva samhällelig missionsverksamhet, och gå tillbaka till den tid då kyrkan och religionen spelade en huvudroll i samhället. Skrämmande!

I stället för att försöka vinna nya medlemmar, vill folkpartisten Christina Holmgren försöka stoppa utträden:

"FiSk vill att alla församlingar utarbetar ett PM som visar på de fördelar som finns med att vara medlem i Svenska kyrkan. PM:et kan då vara ett stöd i kontakten som sker med de som begär utträde."

Hoppsan! Inte nog med att informationen om utträde är undermålig, enligt FiSk ska den som trots allt fått insikt i hur man tar sig ur eländet förmanas att stanna kvar! Jag undrar för övrigt vad ett sådant PM skulle innehålla? De "nio skälen" ovan visade sig ju vara rätt så irrelevanta...

Lena Lindström från Centerpartiet vill locka folk med modern teknik:

"...vi som kyrka måste bli bättre på att använda de nya arenor för kommunikation som finns idag, som sociala nätverk på internet, bloggar och sms."

Den moderna tekniken kan säkert vara ett bra sätt för att entusiasmera de redan intresserade, men några icke-troende kommer knappast att lockas.

Olof Hasslow från POSK (Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan) vill fortsätta med att underhålla medlemsstatistiken genom att ragga barn och ungdomar:

"Ett stort problem för Svenska kyrkan är de fallande medlemssiffrorna, och jag tror att det viktigaste just nu är att satsa på barn- och ungdomsarbetet.
[...]
Vi måste också synas i olika sammanhang och verkligen ta vara på de tillfällen när vi möter ungdomarna, som skolavslutningar. Och i skolorna berätta om vårt barn- och ungdomsarbete."

POSK verkar ha insett att barn och ungdomar är lättast att påverka, och vill utöka de kyrkliga formerna för detta. Ska vi förvänta oss fler bibeläventyr och annan religiös PR i skolorna? Jag finner uttalandet smått skrämmande, och lite påminnande om skraja amerikaner som vill förhindra fritt tänkande genom tidig indoktrinering. Till Haslow vill jag bara säga: ge f-n i skolan!!

Socialdemokraternas Roland Samuelsson — min tidigare lärare i Samhällskunskap — verkar främst vara intresserad av att utveckla kyrkans verksamhet, snarare än att ragga nya medlemmar:

"Vår utgångspunkt är inte i första hand medlemstappet, utan det kyrkan kan göra för människor. Därför vill vi lyfta fram alla medlemmars betydelse för den folkkyrka som vi vill att Svenska kyrkan ska vara.
[..]
Vi vill att man ska känna stolthet över att vara medlem i en kyrka som bryr sig om alla medlemmar. Vi vill att kyrkan ska vara välkomnande för andliga sökare."

Vackra ord! Å andra sidan är jag fundersam kring det där med "andliga sökare". Undersökningar har visat att många svenskar tror på — om inte den kristne guden — så åtminstone "något". Frågan är vad dessa sökare, på jakt efter "något", har att finna i en gemenskap som är samlad kring tron på den kristne guden. I mina ögon verkar det aningen desperat att öppna famnen för sökare som söker något annat än de kristna "sanningarna"...

Många av kyrkopolitikerna tycks vilja att Svenska kyrkan ska ha en högre ställning än andra religiösa samfund — vilket naturligtvis är helt befängt. Förre socialdemokratiske partisekreteraren Lars Stjernkvist, numera kyrkopolitiker, skriver i Dagen:

"Om kyrkan bara blir en ange­lägenhet för de kyrkligt mest aktiva, ja, då kommer självklart Svenska kyrkan att snart vara ett samfund bland alla andra."

En sådan utveckling skulle väl enbart vara positiv? Varför ska Svenska kyrkan ha kvar sin särställning efter skilsmässan med staten? I mina ögon är det dessutom självklart att kyrkans framtid i första hand ska vara en angelägenhet för dess engagerade medlemmar, likaväl som andra föreningar drivs framåt av sina eldsjälar.

Jag avslutar det här inlägget med en insändare som jag skickade till VK och VF tidigare i veckan:

"DAGS ATT TA STÄLLNING!

Snart är det dags för kyrkoval, då nya representanter ska väljas till de beslutande församlingarna. Valdeltagandet brukar vanligtvis vara lågt, och det kan vara läge att fundera över varför. Min teori är att det beror på ointresse för den kristna tron och obefintligt engagemang för kyrkliga frågor.

Man ska komma ihåg att den absoluta majoriteten av medlemmarna i Svenska kyrkan inte gått med av fri vilja, utan i stället tvångsanslutits som barn. Ofrivillighet är rimligtvis inget bra recept för delaktighet!

Den kristna tron och firandet av gudstjänster är centralt för kyrkan, men samtidigt något som åtskilliga av dess medlemmar är likgiltiga inför. När det nu är dags att ta ställning, så tycker jag därför att man inte bara ska fråga sig huruvida man ska rösta eller ej, utan även om man överhuvudtaget ska stå kvar som medlem!

INGEMAR WINCENT
f.d. medlem i Svenska kyrkan"

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kyrkovalet, reklam, Svenska kyrkan, Luleå stift, medlemskap, utträde, insändare

Helle Klein skriver i Aftonbladets ledarkrönika om kyrkovalet, och uppmanar det svenska folket att "masa sig till valurnorna" den 20 september. Hon menar att "Svenska kyrkans folkkyrkostruktur har djup förankring bland medborgarna", och propagerar därför för fortsatt politisk styrning av kyrkan. Hon hänvisar även till kyrkans stora medlemsantal och menar att den nuvarande ordningen är nödvändig rent praktiskt för att kyrkan ska kunna fungera demokratiskt.

Eftersom jag gått ur Svenska kyrkan så bryr jag mig inte det minsta om dess organisation och utveckling. Det är mig likgiltigt om kyrkan exempelvis skulle utvecklas till en "hierarkisk påvekyrka" (som Klein skräms med). Det jag däremot reagerar över, är sättet som Klein och andra använder Svenska kyrkans medlemsantal i sin argumentation.

Klein skriver:

"Oavsett om man är religiös eller inte spelar religionen roll i samhället. Svenska kyrkan är den största folkrörelsen och som sådan en viktig mötesplats och opinionsbildare. Därför borde kyrkans medlemmar, det vill säga det stora flertalet svenska medborgare bry sig om vilka som styr i kyrkoråd, stiftsstyrelser och kyrkomöte."

Förvisso spelar religionen en roll i samhället, men uppfattningen att Svenska kyrkan skulle vara den "största folkrörelsen" är enligt mig helt felaktig. Att "det stora flertalet svenska medborgare" är medlemmar i kyrkan är ett resultat av tidigare obligatoriskt medlemskap, och inte någon följd av brinnande folkligt engagemang. Lågt valdeltagande i kyrkoval tyder ju dessutom inte på något större intresse hos medlemmarna.

Medlemsantalet i Svenska kyrkan minskar, om detta talar statistiken sitt tydliga språk. Utifrån Svenska kyrkans egna siffror synliggörs ett tydligt mönster i medlemsutvecklingen. Om man jämför med frivilliga inträden i kyrkan, så har antalet utträden genomgående varit fler ända sedan 1970. De senaste 10 åren har utträdena varje år varit ca 10 gånger fler än inträdena.

Problemet är att det stora flertalet medlemmar tvångsanslutits som spädbarn, vilket jag tagit upp tidigare. Skulle man enbart se till det självvalda medlemsskapet — vilket rimligen bör vara utgångspunkten för folkrörelser — så skulle Svenska kyrkan knappt ha några medlemmar överhuvudtaget! Den absoluta merparten har alltså "fötts in" i Svenska kyrkan. Frågan man ställer sig är varför så många av dessa tvångsanslutna stannat kvar?

Jag hävdar att det i huvudsak beror på tre orsaker:

1. Traditionens tröghet
2. Omedvetenhet om att man är medlem
3. Omedvetenhet om att utträde är möjligt

Enligt mig beror det alltså delvis på den traditionstyngdhet och ovilja till förändring som finns hos många, men även på att flera överhuvudtaget inte reflekterat över sitt medlemskap. Enda gången man påminns om att man är medlem är vid kyrkovalen, men för den ointresserade är det inte säkert att någon association till medlemskapet görs ens då. Man får heller aldrig någon faktura rörande medlemsavgiften, då den är lömskt dold på skattesedeln bland riktiga skatter. Som medlem är man dessutom huvudsakligen bunden till externa aktörer (exempelvis Humanisterna) för att få information om utträde, men långtifrån alla kommer i kontakt med sådana kanaler.

Kort sagt: Svenska kyrkan är inte av folkrörelse-karaktär, och det är högst tveksamt om det finns någon genuin uppskattning för kyrkan och dessa verksamhet bland svenskarna i allmänhet. Att den skulle vara en "folkkyrka" är med andra ord tvivelaktigt.

Om alla ointresserade medlemmar gick ur Svenska kyrkan, så skulle kyrkan få bättre bättre förutsättningar till att bli en levande rörelse. En kyrka uppbyggd kring alla medlemmars engagemang skulle dessutom kunna organiseras på andra sätt än idag. Om man verkligen vill förbättra kyrkan, så ska man alltså inte bara fråga sig "Ska jag rösta i kyrkoavalet?" utan även "Ska jag vara kvar som medlem i kyrkan?".

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, kyrkovalet, Helle Klein, medlemsantal, tradition, folkrörelse

Via mobilböner försöker Svenska kyrkan göra reklam för sig och locka folk till det kommande kyrkovalet. Valdeltagandet har tidigare varit knapert — senast det begav sig var det endast 12% av de röstberättigade som dök upp, erfar DN. Man kan jämföra det med årets kårval hos Umeå Studentkår, där valdeltagandet låg på 11,9%.

Själva jämförelsen mellan de två olika valen är nog inte så dum. Själv har jag aldrig röstat i något kårval, eftersom det skulle ha legitimerat en omodern ordning. Jag kan tänka mig att många andra också avstått från att rösta av samma anledning. Ytterligare andra kanske skippar röstandet p.g.a. att de är på väg att lämna den akademiska världen, och sålunda inte har något incitament till att engagera sig. Sedan finns det säkert också studenter som inte tycker att kåren gör någon nytta, eller som helt enkelt är likgiltiga.

Anledningen till det låga valdeltagandet i kyrkovalen kan säkerligen bero på liknande saker. Jag misstänker att de flesta som avstår från att rösta gör det eftersom de inte deltar i någon kyrklig verksamhet och/eller inte betecknar sig som religiösa (men av någon konstig anledning ändå väljer att stå kvar som medlem), och därmed inte har intresse för kyrkopolitik och verksamhetsutveckling.

Medlemskapet i Svenska kyrkan är nuförtiden inte obligatoriskt, men många av dess nuvarande medlemmar tvångsrekryterades faktiskt som barn. Att de därför inte visar så stort intresse för kyrkan i vuxen ålder är inte att förundras över, eftersom många av dem aldrig skulle ha blivit medlemmar om de fått välja själva. I mina ögon har därför Svenska kyrkan delvis sig själv att skylla...

Läs även andra bloggares åsikter om kyrkoval, kårval, Svenska kyrkan, medlemskap