I en insändare i dagens (pappersupplaga av) VK försvarar de två moderaterna Nicklas Sandström och Katja Isacsson sina tankar om längre öppettider på Umeås krogar. Med anledning av en kritisk insändare från IOGT-representanter, så rycker de ut för rätten att få rumla runt i krogmiljö (åtminstone fram till 03.00).

Man kan tycka att det är upp till var och en att riskera sitt arbete och sina studier för att få tillfredsställa sitt intresse för nattligt festande. Nu handlar det dock inte om festande och krogbesök i sig — utan om alkoholflödet i krogmiljö, som skulle flöda än mer om öppettiderna blev längre. De båda moderaterna vill bort från "förbudsiver och moraliska pekpinnar", men bortser från att regleringstankarna och de moraliska invändningarna vilar på en stadig grund av förnuft och rationalitet. Alkohol är ett gift, även om Sandström och Isacsson tycks tro annat. Visst, att dricka spriten hemma eller på krogen spelar ingen roll — det är lika giftigt vilket som. Grejen är dock att längre öppettider bidrar till att göra giftet mer lättillgängligt. (Försöken att tillåta gårdsförsäljning är för övrigt ett annat exempel på denna ansvarslösa alkohol-iver hos allianspolitiker.)

Vad föreslår då de båda moderaterna för att få bukt med alkoholens skadeverkningar? Jo, "informativt arbete kring alkoholfrågor"! Har någonsin information hindrat ungdomar från att ta sin första fylla? Har information förhindrat personer från att köpa ut? Har information förmått föräldrar att kasta bort barskåpet de har ståendes hemma?

Information behövs — inte tu tal om det — men som ensamt inslag i alkoholarbetet är det otillräckligt. Hur kan Sandström och Isacsson vara naiva nog att tro något annat???

Läs även andra bloggares åsikter om IOGT, moderaterna, Umeå, sprit, alkohol, fylla

Nu finns ytterligare en anledning att besöka Nordic Rock: Nocturnal Rites ska nämligen spela! Jag hoppas att jag har möjligheten att åka!! Hoppas också att övrig publik har vett att låta bli spriten... Musiken är ju nog berusande i sig!!

Läs även andra bloggares åsikter om Nordic Rock, Umeå, hårdrock, Nocturnal Rites

Att leka som vuxen behöver i sig inte vara barnsligt. Mången hobby/sport handlar ju om att ha det roligt med andra — och det är väl just vad lek går ut på? Men när vuxna män använder bilar som leksaker på allmän Europaväg, då har det sannerligen gått för långt!

Den åtalade föraren i gaturacet på E4:an var tydligen 42 år. Undrar just hur gamla de andra inblandade var? När jag första gången hörde om det olagliga gaturacet så misstänkte jag att det rörde sig om omogna slynglar som nyss fått sitt körkort. Men nu visar det sig att de omogna slynglarna snarast var vuxna män...

I kommentarerna till VK:s artiklar om gaturacet, så riktas mycket kritik mot den mc-polis som försökte få stopp på det hela genom att köra mot färdriktningen med blinkande blåljus. Man kan tycka att ett sådant tilltag var överilat, men polisen har trots allt skyldighet att försöka stävja brott! Att polisen måhända agerade förhastat, ursäktar heller inte det faktum att omogna motornissar ockuperat allmän väg för att leka med sina bilar!

Om man nödvändigtvis måste leka med sina bilar, så kan man förslagsvis bygga sig en egen anläggning för detta ändamål, alternativt flörta med politiker för att få en kommunal anläggning. E4:an är i alla fall ingen lekplats!

Läs mer:

• Olagliga gaturace i Umeå (VK 12/9 2009)
• Mc-polis nära bli påkörd (VK 13/9 2009)
• Anhållen för mordförsök på polis (VK 13/9 2009)
• Polisen gjorde inte fel (VK 13/9 2009)
• Filmen som visar hur nära döden polisen var (VK 13/9 2009)
• Polisen: Vi är skyldiga att agera (VK 17/9 2009)
• Streetrace-föraren åtalas (VK 9/2 2010)
• Gaturace-bilen nästan utan bromsförmåga (VK 9/2 2010)

Läs även andra bloggares åsikter om gaturace, streetrace, Umeå, E4, polisen

I den svenska bloggosfärens skeptiska kretsar har en aktuell Umeå-avhandling väckt starka känslor. Det rör sig om en avhandling i teologi, som har den vetenskapligt minst sagt kontroversiella slutsatsen att "det genom att iaktta naturen kan vara möjligt att få kunskap om existensen av en skapare".

I den sammanfattande introduktionen (som finns för nedladdning här) skriver författaren/teologen Mats Wahlberg följande:

"Sometimes when I happen to see a moose running across a bog in the woods, a flock of birds landing in an autumn coloured tree, a lion ripping apart a gazelle on some TV channel or when I, in a meditative mood, simply observe the movements and sounds of the people around me in the seminar room, it can seem obvious to me that the organisms that I perceive are created. I cannot but believe that they, in some sense, are the results of intent and intelligence." (s. 9)

Denna personliga uppfattning — att naturen synes vara skapad, och därför måste vara det — är i stort sett vad avhandlingen går ut på. Wahlberg använder sig av bl.a. medvetandefilosofiska teorier för att få stöd för sitt resonemang, men argumentationen kan ändå sammanfattas sålunda: det går att få kunskap om existensen av en skapande gud enbart därför att Mats Wahlberg i sitt iakttagande av naturen tycker sig se ett verk av en skapande (guds)hand.

Wahlberg tillhör den gudstroende skara som godkänner evolutionen (och alltså underkänner bibelns auktoritet?), men han menar att en gud kan ha satt igång evolutionen, så att säga. Möjligheten att evolutionen och den iakttagbara ändamålsenligheten i naturen inte är en följd av gudomligt ingripande, tar han faktiskt upp:

"[I]s it not metaphysically possible that evolution could have occured and produced the same output as it actually did, even if God had not existed? If this is possible, can it really be true that God's intent and intelligence — if God indeed exists and created the world — is visible in nature? Yes. The expressiveness of nature in the actual world is compatible with the existence of a possible world in which God does not exist and evolution anyway occurs." (s. 247)

Wahlberg medger alltså att evolution utan gud är en möjlighet, men trist nog så menar han en sådan gudsfri evolution är lika (o)trolig som att vi människor i själva verket är zombies. Han menar sålunda att människor, metafysiskt sett, kan tänkas vara utan medvetanden trots att de ger sken av att ha medvetanden — och på samma sätt kan evolutionen ha uppstått på naturlig väg, trots att den (i Wahlbergs ögon) ger sken av att ha gudomligt upphov. Att den synbara ändamålsenligheten har ett gudomligt ursprung är måhända inte långsökt för den gudstroende, men vad är det som säger att en värld med en gud är mer sannolik än en värld utan gudar? Måhända beror gudsfixeringen på ämnet ifråga — det rör sig ju ändå om teologi — en "vetenskapsgren" där teismen regerar:

"From the point of view of theism, the cause in which God does not exist but evolution anyway occurs is a global bad case. As a theist, one has no reason to think, furthermore, that this bad case is any more probable than the above zombie scenario. It is surely metaphysically possible that evolution could have occured without God, but is it physically (nomologically) possible? For all we know, the evolution of life might have required a constant divine guidance (that God has causally intervened in the evolutionary process is [...] clearly compatible with everything we know about that process). But even if no divine interventions were necessary, and God's contribution was just to provide the conditions for a self-propelled evolutionary process, my point still holds. For all we know, it could be incredibly incredibly INCREDIBLY unlikely that a universe with exactly the right properties for an evolutionary process to occur would have existed if God had not created such a universe with the intention that a certain type of evolution would occur." (s. 248)

Det framgår tydligt att teologi är värderande: tesen att evolutionen uppstått utan gudshjälp anses nämligen som något mycket negativt, och utifrån den värderingen så ger man också sådana tankegångar mindre tyngd i sin argumentation. Det låter i mina ögon snarast vetenskapsfientligt! Det är ju som om man inom t.ex. historieämnet skulle ge förtur för en förklaring som man gillar framför en förklaring som man inte gillar, trots att den senare förklaringen har lika starkt, kanske rent av starkare, stöd i empirin. Så fungerar ju förintelseförnekelsen: trots att empirin stöder påståendet att förintelsen har ägt rum, så värderar förintelseförnekare den empirin mycket lägre än den slags empiri som de anser få stöd från.

För att återgå till Wahlbergs text, så anser han alltså att en evolution utan gud inte bara är värdemässigt negativ, utan även mycket osannolik. Han anser det rent av vara så osannolikt med en skapelse (den är ju skapad — det syns ju!) som inte är skapad, att det kan jämföras med sannolikheten att epileptiska handrörelser som på måfå klinkar fram ett klassiskt stycke på piano, verkligen uppfattas som avsiktligt spelande det klassiska stycket. Frågan är om det överhuvudtaget fallit Wahlberg i tankarna att själva existensen av en gud — med allt vad det innebär: allsmäktighet, evighet, ultimat godhet etc. — är minst lika osannolik...

Jag tycker mig också se en fixering vid mening. Det är allmänt känt att den mänskliga hjärnan söker göra våra uppfattningar meningsfulla. Om den inte gjorde allt för att strukturera våra sinnesintryck så skulle exempelvis inte synvillor vara möjliga. När molnen sveper över oss, så tycker vi oss se alla möjliga figurer, trots att det bara är...moln. Jag menar att många drar allt för stora växlar av mening och meningsfullhet. Man söker efter mening även där ingen mening finns. Att Wahlberg tycker sig se mening i naturen (som ett uttryck för gudomligt skapande) är fullt möjligt, men är det inte lika möjligt att Wahlberg bara ser det han vill se, och att det inte finns någon mening?

Wahlberg stöder som nämnts uppfattningen att evolutionen är igångsatt av en gud. Han menar att det finns en avsikt i "skapelsen" och att denna avsikt kommer från en gud. Han nämner dock något som inte nödvändigtvis behöver vara avsiktligt skapat, trots att det kan verka så genom dess uppenbart smarta beteende — nämligen Malaria-viruset. För hur skulle en allgod gud avsiktligt ha skapat något så elakt? Wahlberg menar alltså att (synbar) avsiktlighet tyder på en skapare — men ändå inte? Något motsägelsefullt!

Frånvaron av objektivitet tydliggörs med emfas i citatet nedan:

"For an atheist, it is certainly reasonable to claim that the fact that complex organisms appear to be intended has nothing to do with their actually being intended. From a theistic point of view, however, that claim is much less natural." (s. 253)

Såklart, teisten tar ju gudsexistens för given! Wahlberg medger att det egentligen är omöjligt (är det?) att veta huruvida han själv eller hans kritiker har rätt. Då kan man ju fundera på varför han kommer fram till den slutsats han gör. Vore det inte ärligare att medge att slutsatsen inte håller, än att påstå att den gör det — inte för alla — men för honom?

I ett avslutande kapitel diskuteras olika teologiska synsätt/traditioner och vilken nytta för teologin som avhandlingen kan tänkas ha. I kapitlet understryker han att det är lönlöst att använda bokens slutsatser för att övertyga icke-troende, men att den är värdefull trots att dess slutsatser knappast är av slaget som gemene (rationellt tänkande) man kan svälja. Enligt diskussionen kring teologi-traditioner så faller den typen av synsätt uppenbarligen in på den postsekulära skolan, d.v.s. de teologer som anser att teologisk kunskap är värdefull även om den inte godtags av resterande vetenskapsvärld som rationellt hållbar.Wahlberg gör heller ingen hemlighet av att avhandlingens slutsatser — om de är korrekta — stöder teism, monoteism, och i förlängningen en kristen världssyn...

Är det verkligen vetenskapens uppgift att övertyga om guds existens och argumentera för religiösa världssyner? Teologin tycks ju ha det syftet. Teologins värderande attityd (gudsexistens = bra, gudsfrånvaro = dåligt), och dess sekteristiska tendenser som kan skönjas ovan, gör att jag ställer stora frågetecken kring det vetenskapliga värdet av teologi. Filosofin som vetenskapsgren finns ju — inom religionsfilosofin behandlar man bl.a. frågor kring gudsexistens. Till skillnad från teologi så gör man det dock med objektivt förfarande och sakliga argumentation, byggd på logik och förnuft. Vad ska man då med teologi till? Dessutom finns ju religionsvetenskapen...

Är det kanske dags att skrota statligt stödd teologi, och kasta ut den från universiteten och högskolorna?

Läs mer om vad skeptikervärlden har att säga:

• Forum för vetenskap och folkbildning
• Humanistbloggen
• Humanisterna Umeå
• Techrisk
• Lindenfors blogg

Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal E, humanisthuset, Umeå universitet, fredag den 22/1. För den som vill titta i avhandlingen finns ett blädderex på Universitetsbiblioteket...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, avhandling, Mats Wahlberg, teologi, teism, vetenskap, religionsfilosofi

När jag för en tid sedan satt på ett Umeå-fik fick jag syn på en hög reklambroschyrer om museéet "Den förhistoriska världen". Jag visste naturligtvis vad det rörde sig om, och funderade på hur dessa reklamblad hade hamnat på ett så ärevördigt café. Berodde det på okunskap om muséets inriktning? Rörde det sig om naivitet från personalens sida, eller fanns en medveten önskan från ansvariga på fiket om att locka besökare till Umeå-muséet?

Vanligtvis väntar man sig att ett besök på museum ska ge nya kunskaper, och att dessa kunskaper ska vara vetenskapligt grundade. Det är mycket tveksamt om detta gäller muséet ifråga. Det rör sig nämligen om ett museum där man i stället för vetenskaplig vederhäftighet stöder sig på pseudovetenskap och en religiöst färgad historiesyn - m.a.o. ett kreationist-museum. Läs mer på bloggen Akademisk Frihet, som granskat muséet ifråga. Jag har även snuddat på ämnet själv, i ett inlägg från ifjol.

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, museum, vetenskap, pseudovetenskap, kreationism

Jag missade Whitesnake som spelade på fjolårets Nordic Rock, förhoppningsvis kommer jag inte att missa Europe — evenemangets huvudband detta år! Jag har inte fördjupat mig i deras senare alster, men comeback-plattan "Start from the dark" var knappast någon höjdare...

Med tanke på alla hits som bandet har i garderoben, så kommer de dock knappast att göra besökarna besvikna. Frågan är om Umeå-sonen Kee Marcello kommer att vara med, eller om John Norum sköter hela gitarr-biten själv? För mig får det gärna vara två gitarrister på plats!

Vissa av kommentarerna i VK:s artikel tyder på att det finns ett missnöje med bandet i fråga, att Europe helt enkelt skulle vara passé. Med tanke på att bandet släppt två nya album under de senaste åren så är ett sådant resonemang mer än lovligt naivt. Dessutom är musiken från bandets storhetstid, d.v.s 1980-talet, tidlös. All slags hårdare musik från detta årtionde tillhör ju per definition musikvärldens mästerverk — i alla fall för mig, som gillar 80-talshårdrock!

Även om grabbarna i Europe närmat sig manslivets gubbstadium, så är de dock inte lika ålderstigna som andra musikaliska maestros från hårdrockens 80-talsliga. Även om grabbarna alltså inte är i 20-årsåldern, så lär man nog ändå kunna räkna med ett rejält scenröj från Joey Tempest och övriga!

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, Nordic Rock, Europe, musik, hårdrock

En 18-årig tjej i Hjällbo utanför Göteborg förföljdes och utsattes för dödlig misshandel, alldeles i närheten av ett bostadsområde. Kanske var det frågan om ett våldtäktsförsök som gick våldsamt överstyr.

Jag kan bara inte förstå hur man kan utsätta tjejer (eller människor överhuvudtaget) för sådana grymheter! Var det en psykstörd person som låg bakom dådet? Eller någon drogpåverkad typ? Det verkar ha rört sig om ett impulsartat överfall, så det kan knappast ha varit en person som hyste agg till tjejen ifråga. Antagligen var det bara en slump att just hon hamnade i vägen för en vettvilling. Oavsett vilket, så är det naturligtvis hemskt det som skedde.

Det är svårt att föreställa sig hur man själv skulle ha känt om en närstående rycktes bort på ett så våldsamt sätt. Jag har haft turen att slippa sådana otäckheter, men visst var jag orolig när tjejen jag tyckte om skulle ta sig till från Umeå centrum till Teg sent en söndagskväll mol allena, i synnerhet som Hagamannen då ännu var lös. Fruktan för att något ska hända den man älskar har jag alltså känt, men jag har tack och lov aldrig behövt brottas med känslorna efter att något väl har hänt...

Läs mer:

• Kvinna brutalt mördad i natt (Aftonbladet 30/12)
• Flicka mördad i natt (Expressen 30/12)
• Hon blev förföljd (Aftonbladet 31/12)
• Polisen kan ha säkrat mördarens spår (Expressen 31/12)

Läs även andra bloggares åsikter om mord, överfall, misshandel, Hjällbo, Göteborg, Umeå, Hagamannen

Jag läser att det har varit idolhysteri i Umeå. Av någon anledning ägde idol-evenemanget rum på MVG-gallerian, med den följden att gallerian blev knökfull. Shoppande människor på mellandagsrea fick alltså finna sig i att trängas med barn, medföljande föräldrar, tonårstjejer samt (med tanke på Tove) en och annan tonårskille.

Man kan fråga sig varför ingen lämpligare lokal användes — MVG-gallerian är ju inte direkt den största som finns i centrala Umeå. Statskyrkan hade kunnat erbjuda större utrymmen, men den kanske var upptagen? Om arrangörerna nödvändigtvis ville tvinga bort kunder till förmån för idolsuktande fjortisar, så hade det måhända varit bättre att förlägga uppträdandet till systembolaget. Isåfall hade kanske somliga personers pengar använts till nyttigare saker än vin och sprit...

Nåja, man ska väl inte klaga. Uppenbarligen njöt publiken av de s.k. idolernas uppträdanden. Kanske avstod även somliga (tack vare trängseln) från impulsköp på mellandagsrean, och sparade därigenom pengar i stället för att köpa onödiga saker.

Läs även andra bloggares åsikter om Idol, Umeå, mellandagsrea

Man möts av dom närhelst man slår på radion, och de flesta av dom är behagliga att lyssna på. Det finns dock radioröster som inte borde få höras — två av dessa tillhör personer av kvinnligt kön som huserar i SR:s korridorer i Umeå.

Det är hemskt att behöva lyssna på personer med röster som inte bär. På lärarutbildningen var besök hos talpedagog ett obligatoriskt inslag, och den som visade sig ha för dålig röst uppmanades att arbeta med att förbättra den. Har dom inga sådana rutiner på SR? Lärare i all ära, men radiopratare är väl i ännu större behov av behagliga röster??

Jag vill inte påstå att min röst är underbar att lyssna på — talpedagogen tyckte t.ex. att jag pratade aningen "knarrigt" — men nog borde man kunna begära av proffsiga radiopratare att de har röster som bär? Jag tänker inte lista personerna ifråga, det är jag alltför finkänslig för att göra. Dock är det strongt gjort av dom att ha lyckats hålla sig kvar som radiopratare. Kortväxta har inget att hämta i proffesionell basket och höjdhopp — på motsvarande sätt borde dåliga röster diskvalificera personer från att bli proffspratare i radio...

Läs även andra bloggares åsikter om radiopratare, SR, Umeå, röster, talpedagog

Dagens avsnitt av Skolfront tog bl.a. upp frågan om klädregler i skolan. I en enkät uppgav hela 70,8 procent av lärarna i programmets panel att dagens skolelever klär sig för sexigt. Med anledning av detta resultat så diskuterades huruvida klädregler bör införas. På ena sidan fanns Barbara Bergström, grundare av Engelska Skolan. Som företrädare för en friskola med kontrakt och klädregler, visade hon sig föga överraskande ha en positiv attityd gentemot klädregler. Mera skeptisk var Susanna Bollhem, ordförande i Sveriges Elevråds Centralorganisation.

Själv är jag principiellt emot klädregler. Jag är av den meningen att elever bör få klä sig hur de vill, så länge inte deras klädval påverkar undervisningen i negativ riktning. Givetvis måste man ändå sätta gränser. Elever i heltäckande klädsel där ansiktet är dolt är oacceptabelt, liksom kläder med exempelvis rasistiska slagord och symboler.

Klädvalet är enligt min mening en del av personligheten. Man bär kläder utifrån vad man tycker är bekvämt, vad som är ens favoritfärger, favoritmönster och favoritmärken. Genom kläderna kan man visa vilken musik man gillar och vilken subkultur man eventuellt tillhör. En uppsättning klädregler skulle begränsa denna möjlighet att få vara sig själv. Den låter även påskina att man är en sämre människa bara för att man inte vill klä sig på det sätt som förut var normalt. Skicket att inte ha huvudbonad på sig inomhus ser jag t.ex. inte som något annat än en yttring från en tid vi inte längre lever i...

Apropå huvudbonader: för några år sedan var en friskola i Umeå i ropet för att de inte tolererade slöjor. Liksom Engelska Skolan hade (och har) Minervaskolan kontrakt där elever och föräldrar förbinder sig att följa vissa regler, däribland rörande klädsel. Ett förbud mot huvudbonader gjorde att även den berörda flickans slöja bannlystes. Tack vare att det var just en slöja — en religiöst motiverad(?) persedel — så fick skolan backa och göra ett undantag för huvudbonaden ifråga. Detta trots att regelkontraktet undertecknats (och därigenom rimligtvis accepterats) av föräldern innan rabaldret uppstod...

Att undantag gjordes för religiöst färgade slöjor hindrade dock inte skolan från att fortsätta förbjuda elever ur andra subkulturer att ha huvudbonader på sig inomhus. Den religiösa identiteten värderades alltså högre än andra identiteter, t.ex. musikaliska och politiska identiteter — trots att de senare i nog så stor utsträckning kännetecknar personligheten hos bäraren av identitetsmarkörerna. I det aktuella fallet hänvisades till religionsfrihet, men jag har svårt att se hur en 7-årig flicka överhuvudtaget kan räknas som religiös. Lika lite som ett barn är marxistiskt, feministiskt eller moderat — lika lite kan det kategoriseras i religiösa termer. Vilken 7-åring kan ta ställning till en religions (ofta) komplicerade innehåll? I Sverige anses man tillräckligt mogen för att rösta vid 18 års ålder. Kanske är det dags att sänka rösträttsåldern radikalt?

Vad gäller elevers påstått sexualiserade klädmode, så kan jag väl hålla med om att en och annan tjej klär sig aningen vågat. Rimligtvis klär de sig så av eget val — så vad är problemet? Tjejer kan ju inte ställas till svars för att hormonstinna tonårskillar tafsar på dom eller kommenterar deras kroppar på ett nedsättande sätt. Tjejer kan inte heller anklagas för att deras måhända vågade klädstil får pilska pojkar att tänka på annat än studierna. Att elever och vissa lärare har problem med att hantera enskilda elevers klädstil tycker jag inte att de klädbärande eleverna ska lastas för!

Ifall klädmodet å andra sidan inte inte är sprunget ur frivillighet, utan snarare från något slags outtalat tvång att visa sig sexig, så är det ju det outtalade tvånget som måste tas i tu med! Ett bra sätt att börja kan vara att ta initiativ till att förbättra elevernas självkänsla och självförtroende. Ingen som är stark i sig själv dras ju med i något man inte vill vara del av...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Skolfront, klädregler, mode, skolan, Engelska Skolan, huvudbonader, slöja, Minervaskolan, Umeå, självkänsla

Ett totalt tobaksförbud är uppe på tapeten i Umeå kommun, något som har upprört personalen. För en tid sedan berörde jag rökförbud i positiva ordalag, men i Umeå handlar det tydligen inte bara om rökning utan även om snusning. Själv kan jag inte riktigt se varför snusning skulle vara något att uppröras över. Till skillnad från rökning så är ju inte precis snusning något som drabbar tredje part. Visst irriterar jag mig ibland över snusstank — men alls inte i samma utsträckning som över de illaluktande cancerframkallande ångorna från rökare...

Den kommunanställde snusaren Keijo Perkiö säger:

"Jag kan förstå att cigaretter kan vara ett problem. För den som måste röka en gång i timmen, kanske en gång per halvtimme, och måste gå ut varje gång räcker inte matpausens en timme till för ett helt arbetspass. Men snusaren behöver inte gå ut, och så länge det inte stör arbetet borde det väl vara okej. Snusning stör heller ingen annan, och det finns inget vetenskapligt belägg för att den skulle vara farlig. Ändå säger dom att det här är till för att främja vår hälsa."

Jag håller i stort sett med Perkiö, men uppfattningen att snusning inte skulle vara hälsovådlig delar jag inte. Vårdförbundet konstaterar att snusning är förenat med hälsorisker:

"Snus tycks till skillnad från rökning inte vara någon självständig riskfaktor för insjuknande i hjärtinfarkt. Däremot ger såväl epidemiologiska studier som djurexperimentella studier stöd för slutsatsen att snusning medför en ökad risk att dö i hjärtinfarkt på grund av ökad risk för hjärtrytmstörningar.

Snusning är starkt beroendeframkallande. Nikotin förbereder hjärnan för andra droger och ökar mottagligheten för till exempel alkohol. En hög snuskonsumtion ger också ökad risk för fetma, högt blodtryck och tandlossning."

Om förslaget går igenom — vilket återstår att se — så förväntar jag mig att Umeå kommun också tar krafttag mot personalfesternas alkoholintag, samt att de tar initiativ till att hjälpa sina anställda att bli kvitt kaffeberoendet...

Läs även andra bloggares åsikter om tobak, rökning, snusning, Umeå, alkohol, personalfester, kaffe

Den gångna helgen spenderade jag i Umeå tillsammans med ett gäng IOGT-folk och några UNF:are. En del hade jag träffat förr, men de allra flesta var nya bekantskaper. Tiden slogs ihjäl med såväl föreläsningar som nöjesaktiviteter. Som f.d. umebo kände jag mig stolt över att få guida runt en del av de mer långväga besökarna i Björkarnas stad. Enda besvikelsen med helgen var väl att det var så få deltagande tjejer...

Igår gick rond 5 i SK Rockaden Umeås KM av stapeln. För mig blev det förlust som svart mot Anders Jonsson, efter alltför tamt spel från min sida. Jag kunde i stället glädjas över att få följa duellen mellan David Nygren och Ulf Hammar på toppbordet. Angreppsspelaren David dukade till sist under, efter ett minst sagt rörigt parti.

På vägen hem från Umeå kunde jag än en gång konstatera att dålig sikt och dåligt väglag inte är tillräckligt för att få somliga att lätta på gasen. Är det bara jag som kör försiktigt när det är mörkt och halt?

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, IOGT, UNF, schack, Rockaden Umeå, trafikvett

Årets upplaga av Björkstadsschacket är nu färdigspelad. För mig präglades spelet av såväl med- som motgångar. Till slut hamnade jag i mitten av resultatlistan med 3,5 poäng av 7 möjliga. Detta resultat räckte faktiskt till ett delat rankingpris, så jag kunde därigenom lämna Umeå fyra hundralappar rikare...

Efter en hel helg med schack känner jag mig ganska så mentalt mörbultad. Ni får därför hålla till godo med detta korta inlägg. För resultatlista — se länken ovan. För referat av turneringen — se SK Rockaden Umeås hemsida.

Läs även andra bloggares åsikter om schack, Umeå, Björkstadsschacket

I helgen går Bjökstadsschacket av stapeln. Tävlingen kan följas via SK Rockaden Umeås hemsida, men den som vill besöka evenemanget och uppleva tävlingsatmosfären på plats är varmt välkommen! Självklart är det inte accepterat med högljudda hejarop, men vill ni stötta mig (eller någon annan av de tävlande) så finns det ju mer tystlåtna sätt att göra detta. En vänskaplig gest och ett leende kan vara uppmuntran nog! Många brukar resa sig från brädet medan motståndaren tänker, och då kan det ju vara läge att säga ett par uppmuntrande ord eller ge en välmenande klapp på axeln...

Spellokalen är Scandic på Teg och rondtiderna lyder som följer:

1. Fredag 20.00 - 20.40
2. Fredag 21.00 - 21.40
3. Fredag 22.00 - 22.40
4. Lördag 10.00 - 14.00
5. Lördag 15.00 - 19.00
6. Söndag 09.00 - 13.00
7. Söndag 13.30 - 17.30

Ikväll är det enbart snabbschack som gäller, så är man ute efter att beskåda mer kvalitativa partier så är det lördag eller söndag som gäller.

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, schack, Björkstadsschacket

På VK:s insändarsidor har det varit mycket skriverier om Sjöfruskolan på Tomtebo, där skolverksamheten samsas med kyrklig verksamhet om utrymmet. Att elever på en annan Umeå-skola bevistat en gudstjänst och att Lycksele-elever medverkat i bibelvandringar, är dock inget som väckt någon debatt i VK. Det tycker jag är märkligt, så här kommer lite synpunkter från mig om händelserna i fråga.

Torsdagens pappersvariant av VK berättar att en sjätteklass från Ersängsskolan varit på Östra kyrkogården, och i samband med det träffat en begravningsentreprenör. Eleverna deltog även på en fejkad begravningsgudstjänst, på inbjudan av Svenska kyrkan. Det ska sägas att deltagandet var helt frivilligt. Prästen Susanne Dahl säger till VK:

"Det kan vara bra att känna till hur det går till, innan man plötsligt står inför det. Förhoppningsvis blir det inte lika skrämmande när man väl är där"

Visst är det bra att elever får möjlighet att prata om döden. Att få en inblick i sorgeceremonier kan ju också vara upplysande. Frågan är dock varför just en kristen kontext valdes? Med tanke på att majoriteten svenskar inte är troende kristna (även om de envisas med att vara medlemmar i Svenska kyrkan), så hade det väl varit bättre att ha en borgerlig begravningsceremoni som utgångspunkt för samtal om döden? Begravnings- och sorgeceremoni är ju inte automatiskt synonymt med kristen begravningsgudstjänst...

Själv tror jag att Svenska kyrkan har ett egenintresse — det är ju inte första gången som den aktivt vänder sig till Ersängsskolans elever. I ett tidigare inlägg skrev jag om församlingens etiksamtal med skolelever, där kristendom och islam användes som diskussionsunderlag. Prästen Susanne Dahl var med på ett hörn även där. Jag tror helt enkelt att Svenska kyrkan vill stärka sina aktier bland Ersbodas mångkulturella befolkning — att det är därför man flörtar så mycket med just Ersängsskolan...

I fredagens VK (pappersvarianten även här) kunde man läsa om att alla barn från förskolan till klass sex i Lycksele bjöds på en ekumeniskt arrangerad bibelvandring, där dramat handlade om hur judarna hamnade i Egypten. Barnen fick spela roller och sålunda delta själva i ett bibeläventyr med stoff från första Moseboken. Pingstkyrkans Kjell-Arne Halvarsson säger till VK:

"Vi gör det här för att väcka nyfikenhet för Bibeln eftersom det tillhör vårt arv och det bidrar till att världen ser ut som den gör idag"

Visst tillhör kristendomen (och bibeln) vårt kulturella arv, och visst har religionen och dess heliga bok påverkat världen en hel — men är det bara av (kultur)historiska skäl som de kristna församlingarna arrangerar dessa bibelvandringar? Finns det inte en förhoppning om att ragga nya medlemmar — att få in barnen på den "kristna" vägen medan de är unga och lättpåverkade?

Jag hoppas att de arrangerande kyrkorna (eller åtminstone de deltagande skolorna) var noga med att påpeka att berättelserna kommer från en religiös "sagobok" — att skådespelet helt enkelt bygger på myter som troligtvis aldrig har inträffat. Moseböckerna anses ju ha kommit till under en tid när det judiska folket hade det kämpigt, och alltså var i behov av ett samlande "nationalistiskt" verk. Diverse myter och skrytsamheter skrevs då ned och bildade stommen i vad som nu är den inledande delen av bibelns gamla testament...

Jag tvivlar inte på att bibelvandringarna gett eleverna en intressant och rolig stund, och att skolorna efteråt kunnat använda erfarenheterna i undervisning och samtal om etik och moral. Mången skönlitterär bok kan ju användas som diskussionsunderlag, så varför inte Bibeln? Så länge de bibliska berättelserna inte framställs som varandes sanna, så är i alla fall jag nöjd! Frågan är dock hur berättelserna presenterades i det aktuella fallet. Jag tvivlar på att de bibeltroende var särskilt villiga med att påpeka brister i sin favoritbok...

Läs mer:

• Kyrkhörnan på Sjöfruskolan invigs (Spira 21/9)
• Religion är ideologi (Det Cerebrala Slagfältet, 4/10)
• Kyrkhörna på Sjöfruskolan (Humanisterna Umeå, 4/10)
• Den här veckan har vi bibelvandring i Pingstkyrkan (Pingstkyrkan Lycksele, 18/10)
• Elever besöker Norra kyrkogården (Spira 22/10)

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, Lycksele, Sjöfruskolan, Ersängsskolan, Ersboda, Tomtebo, Svenska kyrkan, Pingstkyrkan, gudstjänst, bibelvandring, Bibeln, kristendom

I ett tidigare inlägg tog jag upp fenomenet med stenkastning och vandalism i förorter. Har detta fenomen nu spridit sig till Umeå, eller hur ska man tolka uppgifterna om stenkastning mot bussar i Röbäck? I kommentarerna till VK:s senaste artikel skriver signaturen Sverker Norlin:

"Det är enligt min åsik helt polisen fel. Dom har under en tid trakaserat ungdomar på röbäck. Utan anledning."

Detta påminner en hel del om hur förortsungdomar söderöver i Sverige förklarat sitt oacceptabla beteende. Vän av ordning frågar sig givetvis huruvida stenkastning verkligen är ett bra sätt att visa sitt missnöje på. Och varför ska oskyldiga busschaufförer och bussresenärer drabbas av det polishat som (eventuellt) råder?

Ungdomar måste helt enkelt lära sig att skilja mellan rätt och fel: stenkastning och annat sattyg är oacceptabelt! Har man behov att visa sitt missnöje så finns det betydligt mer civilserade sätt! För inte kan väl förhållandena i Röbäck vara så urusla att de unga där — liksom i det ockuperade Palestina — ser stenkastning som enda utväg?

Läs även andra bloggares åsikter om förortsterror, Umeå, Röbäck, stenkastning, polis, bussar

Jag ser att Emma Eriksson fått chansen att delta i konståkningens elitserie — alltid kul när det går bra för ens gamla elever! Just Tegs Centralskola verkar vara en bra plantskola för idrottslöften: under mina år som lärarkandidat där, hade jag flera elever som senare låtit tala om sig på elitnivå i fotbolls-, hockey-, innebandy- och friidrottssammanhang. Nu kan konståkning också räknas in bland dessa sporter, tack vare Emma!

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, Tegs Central, Emma Eriksson, konståkning, idrott

Någon skojare placerade under söndagen ett älghuvud i rondellen vid Klockarbäcken i Umeå, erfar VK. Många har upprörts av tilltaget, och rent av uppfattat det som oetiskt. Själv är jag uppväxt i jägarbygd, så jag är sedan barnsben van att se älghuvuden lite varstans. Jag minns speciellt älghuvudet som fanns på min dagmammas tomt. När vi hade "rast" roade jag och syrran oss med att peta på älgens ögon — det kändes lite läbbigt...

Visst är det osmakligt med ett avhugget älghuvud som rondellprydnad, men inte mer oetiskt än de bilder som återfinns i massor på VK:s jaktbildsgalleri! Jag har i ett tidigare inlägg berört den bland jägare vanliga företeelsen att stoltsera med hornprydda älghuvuden.

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, rondell, Klockarbäcken, älghuvud, etik

Tänk om Lennart Holmlund och Anders Ågren for runt i Umeås skolor och pratade med eleverna om livsfrågor utifrån socialistisk respektive konservativ utgångspunkt — vilka rubriker det skulle bli! Säkerligen skulle flera ha invändningar mot att politiker försökte profilera sig och sina inriktningar för skolelever på skoltid. Det skulle nog inte heller gillas om exempelvis "det kommunistiska manifestet" okritiskt användes som diskussionsunderlag.

Detta är dock precis vad som försiggår i Umeå, med den skillnaden att politiken och politikerna är utbytta mot religion och religiösa, och "det kommunistiska manifestet" ersatts av Bibeln och Koranen. Det som är oacceptabelt i politisk skrud, är tydligen helt okej med religiös klädedräkt...

I en artikel med rubriken "Koranen och bibeln samsas i klassrummet" i dagens VK (pappersvarianten), skriver Anders Wynne:

"Zakaria Boukhari är praktiserande muslim och projektanställd av Umeå stadsförsamling. Tillsammans med prästen Susanne Dahl och församlingspedagogen Maria Jägare möter han elever på Ersängsskolan för samtal på teman som tro, kärlek och identitet.
[...]
Vid varje tillfälle läser de ett kort stycke ur Koranen, Bibeln och FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna."

Visst är det bra att eleverna får prata om etik och livsfrågor, men varför göra det med religion som utgångspunkt och med religiösa som samtalsledare? Om nu tanken med det hela är att undervisa om likheter och skillnader mellan religioner, diskutera livsfrågor med utgångspunkt i etiska traditioner, och ta upp hur religiösa uppfattningar påverkar människors agerande — varför ta in utomstående? Detta bör ju rimligen skolan klara själv!

Att överlåta undervisningen till utomstående aktörer är diskutabelt — i synnerhet om de utomstående representerar religiösa organisationer. Läroplanen förordar bl.a. saklighet, allsidighet och konfessionslöshet. Frågan är hur saklig undervisningen blir om kyrkans folk håller i den, och hur allsidigt det blir om endast kristendom och islam dryftas...

Läs mer:

• Sjundeklassare ska diskutera respekt (Kyrkans tidning, nr 40-09)
• Umeå Svenska kyrkan: Sjundeklassare diskuterar respekt (Mynewsdesk 31/8)

Läs även andra bloggares åsikter om Ersängskolan, Umeå, religion, skola, kristendom, islam, etik, livsfrågor, undervisning, Svenska kyrkan

Jag var in till Umeå igår, och passade då på att besöka de två stormarknaderna på Klockarbäckens handelsområde som det talats så mycket om. Besöket på det finska varuhuset kan sammanfattas med en gäspning, men dess tyskättade granne var desto mer fascinerande. I synnerhet imponerades jag över det enorma musik- och filmutbudet! Mediavaruhuset kanske inte får en att tycka — som reklamen påstår — att allt annat känns puckat, men helt klart gav besöket mersmak!

Apropå Tyskland och musik, så kommer här ett exempel från samtidens tyska hårdrocksscen. Partymusik förvisso, men inte desto mindre med ett mycket tänkvärt innehåll. Jag (och youtube) ger er: Pink Cream 69 med "Gods come together".

Party, party!

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, Klockarbäcken, hårdrock, Pink Cream 69

Polarna på schackklubben har fått upp ögonen för min blogg!

Jag kan dessutom glädja Rockaden-skribenten (Jonas B?) med att jag har mycket seriösa planer på deltagande i såväl KM som Björkstadsschacket i höst. Om sms-tekniken fungerar och tidsnöderna i mina schackpartier inte blir alltför brutala, så kommer ni schackintresserade bloggläsare troligtvis att få en hel del live-rapporter från mina schackäventyr framöver.

Innan dess måste jag dock investera i en ny mobil...

Läs även andra bloggares åsikter om schack, Umeå, Björkstadsschacket, SK Rockaden

Umeå missar melodifestivalen — så tråkigt då! Själv är jag inte något fan av melodifestivalen — i synnerhet inte sedan den levande musiken byttes ut mot förinspelad synt(h)etisk plastmusik, och enprogramskonceptet gjordes om till en gallopperande freakshow i schlagerkostym. Mig gör det alltså ingenting att Umeå går miste om detta evenemang.

Anledningen till att jag överhuvudtaget tar upp ämnet ifråga, är upprördheten i VK-artikeln över att Umeå genom att gå miste om evenemanget samtidigt går miste om massvis med presumtiva inkomster och ovärderliga PR-värden. Upprördheten förstår jag. Ett melodifestival-arrangemang i Umeå torde vara rätt så givande för kommunen och staden med samma namn, såväl ekonomiskt som PR-mässigt.

Jag kan dock inte låta bli att dra paralleller till sommaren 2003, då Schack-SM ägde rum i centrala Umeå under två varma sommarveckor. 701 starter registrerades och enligt mina uppskattningar innebar det ca 3000-4000 övernattningar på hotell och campingar. Dessutom torde besökarna ha spenderat åtskilligt med pengar på mat, shopping och annat under sin Umeå-vistelse.

Själv satt jag i arrangörsklubbens styrelse då det begav sig, och vet att många uppskattade Umeå och tävlingsförhållandena i Folkets hus. Dessa turistinkomster och PR-värden var dock inte något som Umeås affärsliv eller umeborna i allmänhet verkade ta på speciellt stort allvar. Inför evenemanget var det t.ex. oerhört svårt att få fram sponsorer, och efteråt uppmärksammades inte ens Schack-SM som en orsak till de många hotell-övernattningarna samma år.

När umebor och övriga alltså inte kunde inse fördelarna med ett så väl genomfört och (i schack-kretsar) uppskattat Umeå-förlagt evenemang som Schack-SM ändå var, så irriterar det mig desto mer att det gråts så många tårar över en utebliven melodifestival...

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, Umeå, Schack-SM, arrangemang, PR

För den som vill ha nyheter från schackvärlden utan att behöva söka själv, så finns ett utmärkt recept: TV-programmet "Mitt i schack" (På engelska: "World chess news"). Programmet sänds via öppna TV-kanalen i bl.a. Stockholm, men går även att se via
Internet. För närvarande har programmet sommaruppehåll, men via dess hemsida kan man ta del av tidigare avsnitt. Avsnitten finns även med engelsk textning, för den som föredrar det.

Personerna bakom "Mitt i schack" är de talangfulla systrarna Adriana, Antonia och Amelia Krzymowska, tillsammans med sina likaledes talangfulla bröder Alfred och Albert Krzymowski. Avsnitten brukar förutom schacknyheter även innehålla en del schackliga övningar, liksom inslag om schackhistoria. Det senare kunde man dock för min del gärna ha skippat, då figuren som står för presentationen är en hopplöst torr och tråkig typ, som helt saknar förmågan att levandegöra historia på ett spännande sätt.

Har man bara överseende med detta, och står ut med påklistrade TV-leenden, så är de ambitiösa ungdomarnas mediaproduktion en fröjd att ta del av — såväl för den schackintresserade, som för den allmänt mediaintresserade. Att somliga torde ha större behållning av de unga damernas attraktiva yttre än av programmens schackliga innehåll är nog ofrånkomligt, men förhoppningsvis utgör dessa en mycket liten minoritet...

Apropå systrarna Krzymowska så kan jag berätta följande anekdot:

Vid skol-SM i schack i Umeå 2002 så satt jag periodvis i sekretariatet och tog emot resultat. Allt eftersom partierna blev färdigspelade, så kom barnen till oss för att redovisa resultatet. Vid ett av dessa tillfällen kom en av systrarna Krzymowska — minns ej vem — för att tillsammans med sin motspelare berätta hur det hade gått i deras parti. De var i 11-12-årsåldern och Krzymowska kämpade för att hålla tillbaka sina tårar. Efter att de båda lämnat sin information, så frågade min kollega i sekretariatet än en gång om resultatet, för att få bekräftat att han hade hört rätt. Onödigt, tyckte jag — det var ju uppenbart vem som hade förlorat kampen...

Läs även andra bloggares åsikter om schack, TV, media, Krzymowska, Krzymowski, ungdomar, Umeå

Jag var i Umeå idag, och passade då på att beskåda föremålen för det "rosornas krig" som de senaste dagarna utspelat sig på VK:s debatt- och insändarsidor. Själv har jag inget emot dem — de pryder sina platser bättre än vad två ordinära stubbar skulle ha gjort.

De skulpterade "trädrosorna" har kritiserats för att likna fallosar, men är deras blodröda styvhet verkligen något att uppröras över? Kritik har också riktats mot rosornas enkelhet, de har bl.a. kallats för hötorgskonst — ett nedsättande epitet för enkel, massproducerad allemanskonst. Bland "vanligt folk" torde "enkla" föreställande konstverk vara nog så uppskattade som de abstrakta verken (konstigheterna?) i de "fina" salongerna och galleriorna. Själv uppskattar jag det estetiska i såväl Salvador Dali's surrealism, som hos marknadernas typiska hemslöjdsalster.

Förresten, är det någon som vet var man kan få tag på affischer med Dali-motiv? Det skulle vara trevligt att ha ett par på väggen!

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, rådhusparken, träskulpturer, rosor, VK, konst, Dali