"Om vi antoge, att alla vore kristna, i överensstämmelse med den berättelse, som gives i evangelium om Kristus, hurudant skulle då tillståndet vara inom samhället?
[...]
Min andra fråga är denna: Om alla människor vore fritänkare, hurudant skulle då tillståndet vara i London och för övrigt i hela världen?"

Den tvivlande skomakaren erkänner sig därefter besegrad:

"Ni har säkerligen besegrat mig, ty aldrig förr såg jag de båda verkningarna på samhället; nu ser jag att varest de kristna bygga upp, riva fritänkarna ned."

Detta uttalande gör H.L. Hastings en stor affär av i sin apologetiska kampskrift "14 hårda nötter för fritänkare". Hans argument i häftets andra betraktelse baseras på episoden ovan, och går ut på ett resonemang som vi hört alltför många gånger förr: kristendom skapar fred och lycka — ateism och hedendom ger elände och misär.

Hastings ger exempel på våld från ateistiska Pariskommunister. Idag är det snarast Hitler och Stalin som används som skräckexempel på vad ateism (sägs) kan leda till. Problemet är bara att vare sig Hastings eller nutida gudsförsvarare har förstått vad ateism handlar om. Ateism är bara en uppfattning kring gudars existens — det är inte en ideologi som ger riktlinjer för handlande. Sålunda kan inte ateism göras ansvarigt för illdåd från totalitära regimer. Ateism — och fritänkeri — handlar om att tänka utanför den ram som fastställts av religiösa makthavare; i den meningen kan man förvisso tala om att "riva ned". Men det är väl bara bra att riva ned, om man ersätter det befintliga med något bättre?

Förr hade vi många knäppa lagar som byggde helt på de unkna religiösa idealen som framträder i bibeln. De flesta av dessa lagar är tack och lov borta, och ersatta med betydligt vettigare regelverk. Detta tack vare att fritänkare raserat det som kristna fanatiker en gång byggt upp. Om inte dessa lagar raserats hade det fortfarande varit grovt brottsligt att bli kär i (och vänslas med) en person av samma kön. Det hade fortfarande varit livsfarligt att vara ateist, och kvinnorna hade definitivt inte haft en så pass jämställd samhällsposition som de har idag.

Hastings kan förvisso inte anklagas för att förneka frukterna av 1900-talets sekularisering och fritänkeri, enär han inte upplevt dessa. Man kan dock tycka att han borde ha haft bättre koll på mänsklighetens historia:

"Så sköna kristendomens frukter äro, så vederstyggliga äro fritänkeriets. Varest kristi lära efterleves, är kriget okänt, mord, oärlighet, dryckenskap och sedeslöshet bannlyst, och såsom en följd av denna läras inflytande skyddas nästans egendom, livet hålles heligt, nöden avhjälpes, barnen vårdas, de ålderstigna vördas, kvinnan aktas och mannen hålles i ära [...] och fritänkarnas 'dygder' leda i de flesta fall sitt ursprung ifrån kristen grund."

Visst är det så att kristna värderingar haft positiva inverkningar på samhällen genom åren. Samtidigt har krig, mord, oärlighet och annat elände haft en förmåga att följa i kristendomens spår. Redan i kristendomens gryning stod flera strider om vilken kristendom som skulle anses vara den rätta. Religionsförföljelser skedde alltså redan vid denna tid. Härrör Hastings erbarmligt pinsamma påståenden från okunskap eller är det medvetet ljug? Man får hoppas på det förstnämnda! Att sedan påpeka att fritänkares "dygder" har kristet ursprung, utan att samtidigt nämna de kristna värderingarnas ursprung — ja, det är inte heller särskilt förtroendeingivande. Den typ av moraliskt ideal (och mytologi) som förekommer i Bibeln, förekommer ju även i förkristna kulturer.

Kristen moral är inte alltigenom god, men även om den vore det så är den kristna moralen ingen anledning att svälja myten om Jesus jungfrufödelse och återuppståndelse ifrån de döda. Hur bra en kristen etik än kan vara, så ger den heller inget försvar för existensen av en allgod, allsmäktig gud.

I likhet med Hastings första "hårda nöt", så var inte heller denna särskilt svårknäckt!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om fritänkare, kristendom, religionskritik, ateism, etik, moral

Man kan tycka att det är upp till var och en att riskera sitt arbete och sina studier för att få tillfredsställa sitt intresse för nattligt festande. Nu handlar det dock inte om festande och krogbesök i sig — utan om alkoholflödet i krogmiljö, som skulle flöda än mer om öppettiderna blev längre. De båda moderaterna vill bort från "förbudsiver och moraliska pekpinnar", men bortser från att regleringstankarna och de moraliska invändningarna vilar på en stadig grund av förnuft och rationalitet. Alkohol är ett gift, även om Sandström och Isacsson tycks tro annat. Visst, att dricka spriten hemma eller på krogen spelar ingen roll — det är lika giftigt vilket som. Grejen är dock att längre öppettider bidrar till att göra giftet mer lättillgängligt. (Försöken att tillåta gårdsförsäljning är för övrigt ett annat exempel på denna ansvarslösa alkohol-iver hos allianspolitiker.)

Vad föreslår då de båda moderaterna för att få bukt med alkoholens skadeverkningar? Jo, "informativt arbete kring alkoholfrågor"! Har någonsin information hindrat ungdomar från att ta sin första fylla? Har information förhindrat personer från att köpa ut? Har information förmått föräldrar att kasta bort barskåpet de har ståendes hemma?

Information behövs — inte tu tal om det — men som ensamt inslag i alkoholarbetet är det otillräckligt. Hur kan Sandström och Isacsson vara naiva nog att tro något annat???

Läs även andra bloggares åsikter om IOGT, moderaterna, Umeå, sprit, alkohol, fylla

Nu är jag inte så jätteinsatt i Frödings diktproduktion, men han är i alla fall upphovsman till en av mina favoritdikter — och hans livsöde fascinerar mig. Däri låg även orsaken till besöket på det nämnda kulturevenemanget. Väl där bjöds man på poesi, gitarrackompanjerad sång och biografiska redogörelser. Trevligt och trivsamt var det definitivt! Det hade i och för sig varit skoj att se lite fler yngre ansikten...

För den som vill höra ursprunget till rubrikens vokalramsa, så kommer här ett klipp som jag hittat på Youtube. Mycket nöje!

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, kultur, poesi, Gustaf Fröding

Att ungt folk är dåligt utrustade med reflexer är nog ingen isolerad företeelse. Själv cyklar jag med hjälm på huvudet. Jag har inte sett en enda tonåring göra detsamma. Själv bältar jag mig i såväl bil som buss. Efter ett flertal bussresor kan jag intyga att ungdomar generellt sett är väldigt dåliga på detta — åtminstone när de åker buss. (Hur de förhåller sig till bilbälten vet jag inte.) Det tycks alltså råda ett bristfälligt säkerhetstänkande hos dagens ungdomar: reflexer, cykelhjälmar och bussbälten anses tydligen som onödiga av samhällets yngre klientel.

Att människor i den andra trotsåldern (d.v.s. tonårs-/pubertetstiden) har en kamikaze-attityd är måhända inte märkligt, men utan säkerhetsattiraljer riskerar de faktiskt inte bara sin egen hälsa utan även andras. Om exempelvis en buss välter så kan man som bältad resenär ofrivilligt få en obältad fjortis i famnen. Även de med smak för lammkött torde finna den anrättningen i blodigaste laget...

Själv så bär jag cykelhjälm, reflexväst och använder cykellyse. Jag bältar mig närhelst det finns bälte i de bussar jag åker. Jag tror (naivt nog?) att flertalet föräldrar försöker vara minst lika bra förebilder. Detta verkar dock inte hjälpa — så hur ska man få bukt med de obetänksamma ungdomarna?

"Around me I feel the shock waves, building from the energy. A force field that no one can break through. Solid as rock no wonder I am indestructible. First placed in everything I do." (Judas Priest: Reckless)

Läs även andra bloggares åsikter om ungdomar, tonåringar, säkerhet, obetänksamhet, reflexer, bussbälte, cykelhjälm

"Särskilt i dessa tider, då förnekelse och fritänkeri anses nästan som en modesak och då man på alla håll gör försök att avsätta Gud, anser översättaren, att denna lilla skrift fortfarande skall bliva ett viktigt inlägg i dagens mest brännande fråga."

Många av argumenten som framförs i nämnda skrift återkommer i debatten än idag, och därför tänkte jag passa på att kommentera argumenten i fråga. I det här inlägget tar jag upp den första "hårda nöten" som Hastings serverar. De andra "nötterna" kommer jag att ta upp en och en vad det lider. Håll ögonen öppna!

Hastings första argument för kristendomen utgår från att denna skulle vara en hälsosam religion. Han frågar sig retoriskt varför bibelns föreskrifter "i allo överensstämma med naturens och hälsans lagar" ifall såväl bibel som kristendom är båg. Han räknar sedan upp en mängd (förment) goda dygder som religionen föreskriver:

"Den själfbehärskning, återhållsamhet, nykterhet, renhet och kyskhet, som bibeln fordrar, skulle varje förståndig läkare föreskriva, antingen han följde sin egen föreskrift eller icke. De passioner och häftiga sinnesrörelser, som bibeln förbjuder, verka menligt på människans hälsa. Vreden har fört mången i en förtidig grav. Rusdryckerna ha slagit tusenden. Hat och avund förorsaka dålig matsmältning och oräkneliga plågor. Lustar och begärelser föra krig emot såväl kroppen som själen."

Bortsett från det där med kyskhet och lustar, så skulle nog en modern läkare instämma i resonemanget ovan. Men vad bevisar det? På vilket sätt stärks sanningsvärdet hos den kristna religionens trossatser av att de dygder som den uppmuntrar till överlag är vettiga? På vilket sätt blir det mer troligt att Jesus föddes av en oskuld, dog och återuppstod, bara för att den av honom inspirerade religionen påbjuder självbehärskning och nykterhet? Huruvida den kristna religionen är hälsosam eller inte låter jag vara osagt. En del av de dygder som den uppmuntrar till må vara hälsosamma, andra inte. Det spelar dock ingen roll för dess sanningsvärde. Dygderna som författaren tar upp är dessutom inget unikt för kristendomen. Med samma retorik skulle man kunna använda andra religioners dygder till försvar för deras respektive sanningsvärde...

Hastings försöker dock inte argumentera för religiositet överlag, utan just för den kristna religionen. Därför slänger han in följande vedklabb i brasan:

"De evangeliska föreskrifterna bidraga till det mänskliga livets varaktighet, under det att resultaten av fritänkeri och hedendom medföra sjukdom och död i dess värsta former till människors barn.

Varifrån komma dessa pester och farsoter, som ödelägga städer och folkslag? Månne från länder, där evangelii ljus lyser? Nej, visst icke. Koleran kallas 'asiatisk', och denna farsot, tillika med många andra förskräckliga sjukdomar, kommer från de östra länderna, varest människorna ligga nedsänkta i synd, döende av brist på kunskap om den sanning, som uppenbaras i bibeln."

Om man bortser från den nästintill rasistiska tonen i citatet ovan, så blir kontentan av Hastings resonemang: kristen tro förhindrar epidemier medan ateism och icke-kristen religiositet ger upphov till epidemier och barnadöd. Detta är naturligtvis nonsens!

Vad har epidemiers ursprung med ursprungsorternas religion att göra? På vilket sätt försämras barnens livsvillkor av att de tillkommer i en kultur som tvivlar på existensen av gudar? Visst är somliga kulturer i högre grad än andra mottagliga för epidemier och barnadöd. Ofta är orsaken fattigdom (och fattigdomen försvinner inte bara för att kristendom införs!), men visst kan religiösa sedvänjor också spela in. Å andra sidan är det inget som är unikt för icke-kristna kulturer. Bland extremkristna så kan det rentav vara farligt för de uppväxande barnen: det har hänt mer än en gång att barn i onödan fått sätta livet till p.g.a. att föräldrarna sätter större tilltro till den kristne guden än till modern läkarvetenskap.

Vill man argumentera för en kristen tro — en tro på att det finns en allsmäktig gud som skapat denna värld, satt en halvgud till världen som sedan återuppstod o.s.v. — så vill det till bättre argument än vad Hastings ger i sin första betraktelse. Den första "hårda nöten" visade sig sålunda vara lättknäckt...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kristendom, apologetik, religionskritik, ateism

Liksom tidigare gånger var det inte direkt folkstorm i skidspåren. Under den tid jag befann mig på och vid skidspåret, så mötte jag sammanlagt fem människor (och en hund). Samtidigt verkar bilarna ha gått i skytteltrafik till Agnäsbacken. Är ungdomen slöare nuförtiden, eller har det helt enkelt blivit "ute" med längdskidåkning? Jag hoppas då att längdåkande tjejer inte är ett utrotningshotat släkte, för det vore verkligen tråkigt. Själv minns jag med saknad barndomens skidutflykter till Höglidpusten. Sådana upplevelser vill jag även unna mina framtida barn, och då är det ju en fördel om även barnens moder är (någorlunda) passionerad längdåkare.

Innan jag gav mig ut idag, så hann jag njuta av insatserna från di svenske i Holmenkollen: Kalla på fjärdeplats och Haag tre placeringar sämre. Efter min skidtur kunde jag njuta av Södergrens och Olssons lika meriterande fjärde- och femteplaceringar, samt Hellners åttondeplats i herrloppet. Som vanligt spurtade Northug till sig guldet. Det hade varit intressant att se hur resultaten hade blivit med individuell start. Jag är högst tveksam till om norrmannen då hade hamnat högst på pallen...

Visst, Petter Northug gör det bra som gång på gång lyckas hänga med i täten när åkstarka personer gör ryck. Det ska medges att han saknar övermän när det kommer till att spurta. Han är en suverän taktiker och en sliträv när det gäller att "hänga". Samtidigt har han inte alls visat samma styrka när han saknat ryggar att gå på. Individuella starter innebär oftast mer eget arbete — man kan sällan åka snålskjuts på andra. Innan jag ger Northug epitetet skidkung vill jag se att han bemästrar även individuell åkning lika bra som masstarter!

Läs även andra bloggares åsikter om längdskidåkning, Bjurholm, Holmenkollen, Petter Northug, tjejer

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Att Turkiet kallat hem sin Sverigeambassadör är måhända inte märkligt med tanke på den känslighet som  frågan har i Turkiet. För Turkiets del så är det dock tråkigt att landet har så svårt att smälta de dystrare episoderna av sin historia. Alla länder har begått hemskheter, t.o.m. Sverige. Vad svenska krigarkungar gjorde på kontinenten, och vad staten ställt till med här i Sverige är dock inget som nutida svenskar behöver känna ansvar för eller ens skämmas över. På samma sätt är det inte nuvarande turkars fel att osmanska soldater åstadkom elände när 1900-talet var ungt.

Det hör till ett lands mognad att erkänna de fel som begåtts i historien. Att vägra acceptera de mörkare sidorna leder ingen vart. Först när man har erkänt för sig själv att misstag har begåtts, så kan man gå tillbaka och analysera skeendena på ett mer objektivt sätt. Så länge den turkiska självkänslan får bestämma dagordningen, så kommer turkarna (och vi andra) aldrig riktigt att få veta vad som hände...

Läs även andra bloggares åsikter om Turkiet, armenier, folkmord, omröstning, Osmanska riket, historia

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Läs även andra bloggares åsikter om Nordic Rock, Umeå, hårdrock, Nocturnal Rites

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Förr i tiden var Västerbotten en stark skidregion. I dessa post-Elofsson-tider så är det nästintill bara tal om Anja, Maria P-H och UHSK. VK gör också sitt till för att förpassa längdskidåkningen till historiens skrymslen. I samband med en artikel om Agnäsbacken, så har man en omröstningsfråga: "Vilken skidbacke nära kusten tycker du är bäst?". Förutom de olika skidbacks-alternativen kan man bara svara "Ingen, åker till fjällen" eller "Åker inte skidor". Vad ska jag svara på en sådan fråga? Jag åker ju visst skidor, men inte slalom! Varför kunde de inte ha ett annat alternativ i stället? "Åker inte slalom" eller "Åker inte alpint" eller något liknande, hade ju varit betydligt bättre passande.

Även om exempelvis milspåret i Bjurholm bjuder på en riktigt härlig utförsbacke, så tillhör jag ju den kategorin som inte åker "utförs" utan "slättförs"!

Läs även andra bloggares åsikter om längdskidor, alpint, utförsåkning, slalom, skidbackar

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

De redan skrivna sportinläggen kommer jag att lägga till i kategorin allt eftersom. Sedan starten i somras har det blivit en del inlägg, och jag tänker verkligen inte leta igenom alla dessa på en och samma gång! Hav tålamod! ;-)

Jag passar även på att ta bort kategorin Data/IT då den länge gapat tom...

Läs även andra bloggares åsikter om bloggkategorier, sport

Hursomhelst, jag tänker uppmärksamma denna dag genom att tipsa om några kvinnliga bloggare. Några läser jag sporadiskt, andra följer jag noga. Jag delar inte alltid deras åikter, men gillar definitivt deras attityd! Samtliga tilltalar mig för att de är kvinnor som står för vad de tycker och som inte tar skit!

1. Först ut blir Lotten Lindström här på VK-bloggen. Hon skriver underhållande, och är inte sen med att påpeka saker hon stör sig på! Vardagstrivialia samsas med allvarliga inlägg, där samhällsföreteelser tas upp till debatt. Besök rekommenderas!

2. Som nummer två nämner jag Camilla Grepe — den oförtröttliga religionskritikern. Med humor och allvar kämpar hon för sin sak. Ibland tar hon i för mycket, men oftast är inläggen briljanta!

3. Trea på listan är Maria Ferm, språkrör för Grön Ungdom. I hennes blogg får man följa såväl politiska som privata förehavanden, med fokus på det förstnämnda. Den miljöintresserade får sitt lystmäte!

4. Listans mest kända namn är tveklöst Hanna Fridén. Hon har en nationellt uppmärksammad blogg, men är på en helt annan nivå än de s.k. blondinbloggarna. Hennes blogg har blivit prisbelönt . Välförtjänt eller ej? Avgör själv! Fridén är "Feminist med fokus på ideal, ätstörningar och sexualitet".

5. Nummer fem kommer kanske som en överraskning för somliga. Att göra PR för en religiöst inriktad blogg tar lite emot, men å andra sidan för Bitte Assarmo av och till intressanta resonemang som även jag kan instämma i!

6. Som nummer sex kommer en tjej som ofta skriver om sex — Johanna Sjödin! En ganska ny upptäckt i bloggosfären, men en frisk fläkt utgör hon definitivt! Hennes blogg är dock inget för den pryde...

7. Listan avslutas på samma sätt som den började, d.v.s. med ett namn från VK-bloggen. Bjurholmsbekantingen Maggie Jakobsson låter sitt politiska och fackliga engagemang lysa igenom, men bjuder även på värdeneutrala vardagstankar från ett (för närvarande) snöigt Agnäs.

Avslutningsvis bjuder jag på en klassiker från den mer musikaliska delen av svensk kvinnorörelse. Röda bönor bjuder upp till dans:

Läs även andra bloggares åsikter om kvinnor, bloggare, Röda bönor

En positiv överraskning var att milspåret var uppkört! Jag hade börjat tvivla på att det någonsin skulle köras upp under säsongen, men nu behöver jag inte tvivla längre. Tummen upp för Per-Erik!

Med tanke på vilket härligt skidväder dagen bjöd på, så var det förvånansvärt få i farten. Bjurholms skidelit var säkerligen i trakterna kring Mora, men nog hade man väl trott att de glada skidamatörerna skulle vara på plats här i Bjurholm? Nåja, att vara ensam skidåkare i skogen en härlig vinterdag — man kan ha det sämre!

Läs även andra bloggares åsikter om längdskidor, Vasaloppet, Jörgen Brink, Bjurholm, milspåret

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

I dagens pappersvariant av DN kunde man läsa om en svensk variant på syskonincest. Notisen i DN var rätt så kortfattad — men kvällstidningarna hade (som så ofta i dylika ämnen) desto mer detaljer. Aftonbladet beskriver hur en gravid 22-årig kvinna i Kalmar kommit på sin sambo, när denne hade sex med sin syster. Det är inte otroligt att alkohol var med i bilden: det skedde efter en fest och inget av syskonen uppger sig ha klara minnesbilder av händelsen. Syskonsexet verkar dock inte ha skett under någon form av tvång. Att kalla det för "övergrepp" vore därför att ta i...

Kolumnisten Karin Ahlborg menar att det "vore medeltida" att straffa syskonen ifråga: det har ju trots allt rört sig om frivilligt sex mellan sexmyndiga människor. Jag är böjd att hålla med. Bloggaren sjubarnsmamma tycker däremot att de visst ska straffas, de har ju — likt bankrånare och misshandlare — brutit mot lagen! Å andra sidan finns det gott om stolligheter i lagboken som ännu inte rensats bort; om man skulle ta alla dessa på allvar skulle exempelvis kungen ligga risigt till, då han med största sannolikhet inte är så religiöst inskränkt som lagen kräver...

Bland kommentarerna till Ahlborgs artikel blandas högt med lågt; somliga instämmer med Ahlborg, andra menar att hennes inställning kan jämföras med att godkänna våldtäkter och praktiserad pedofili — något som naturligtvis är nonsens! Om sexet sker mellan samtyckande vuxna, så förekommer ju vare sig våldtäkt eller pedofili! Några menar att syskonen bör straffas för att det är "äckligt" med syskonsex, och det kan de ju få tycka! Själv tycker jag att analsex verkar äckligt (skulle aldrig komma på tanken att prova!) — men för den skull klandrar jag inte dem som ägnar sig åt det.

Många tycks mena att incestuösa förhållanden alltid ska beivras, eftersom avkomman riskerar att få genetiska skador. Är det då även läge att förbjuda kvinnor i 40-årsåldern från att ha sex? Eller förbjuda personer med "dåliga anlag" från att ha sex? Dessutom finns det ju preventivmedel. Argumentet bygger för övrigt på heteronormativitet: hur ska man förhålla sig till homosexuella incest-relationer? Där finns ju ingen som helst risk för graviditet!

Själv skulle jag aldrig komma på tanken att hoppa i säng med min syster (eller någon annan nära släkting för den delen), och jag kan garantera att den inställningen är ömsesidig. Denna inställning delar jag säkerligen med det stora flertalet — antagligen även med dig som läser detta blogginlägg. Bara för att jag själv inte kan tänka mig att idka incest, så betyder det inte att jag tar avstånd från de vuxna individer som frivilligt har sex med nära släktingar! De är säkerligen inte många, men de finns där ute. De är människor av kött och blod, det är bara det att deras sexuella lustar riktas åt ovanligt håll. Så länge de inblandade trivs med vad de gör, så ser i alla fall jag ingen anledning att klaga. Gör du?

Läs mer:

• Experter: Det här är abnormalt (Aftonbladet 6/3)
• Incest (Caspian Rehbinders tankar & kreationer, 6/3)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om incest, Kalmar, syskon, sex, lagstiftning

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Som respons på uttalandet från Björklund, så publicerade därför representanter från Humanisterna en debattartikel på SvD Brännpunkt. I den kritiserades Björklunds utspel, och samtidigt infördes invändningar mot motiven till att kristendomen skulle ha företräde i undervisningen. Resonemanget var förvisso inte helt genomtänkt; bara för att exempelvis värderingar i kristendomen inte nödvändigtvis har kristet ursprung, så innebär ju inte det att kristendomen inte ska ha cred för att ha infört dem! Huvudidén håller jag dock med om: varför ge kristendomen mer utrymme än andra religioner, i en tid när kristendomen (åtminstone i Sverige) inte har samma stora betydelse som förr?

I en replik står Björklund på sig och menar att kristendomen visst förtjänar en särställning. Han nämner bl.a. att "[m]er än 80 procent av befolkningen är medlemmar i olika kristna samfund". Detta beror dock huvudsakligen på att de flesta svenskarna har förbaskat svårt att frigöra sig från traditioner och släppa medlemskap de aldrig gått in i av fri vilja — något som förstås Björklund också borde veta. Men det är klart, då han inte ens har koll på sina egna ansvarsområden så kanske det är för mycket begärt...

Förutom Björklund har även andra gett sig in i debatten på SvD — allihopa kritiserande Humanisternas inlägg på olika grunder. Den som vill kan läsa Humanistbloggen där kritiken tas upp och besvaras. Jag tänker i stället ta fasta på det sista citatet i Björklunds replik:

"Det är möjligt att en del ateister skulle önska att religion och kristendom kunde utraderas och att skolan skulle propagera mot religion. Men skolans uppgift är inte att ta ställning för eller emot olika livsåskådningar. Skolans uppgift är, anser jag, att undervisa om olika religioner, men lägga tyngdpunkten på den religion som påverkat oss mest."

Visst behövs en gedigen kunskap om kristendomen för att förstå den svenska och europeiska historien, och självklart ska denna undervisning vara objektivt hållen. Å andra sidan måste man ha i åtanke att kristendomens historiska särställning tydligt framkommer i historieämnet. Att kristendomen i mångt och mycket har påverkat Sverige är därför inget som försvinner från undervisningen, bara för att ett par rader i kursplanen raderas. Man kan tycka att det skulle behövas mer detaljerade kunskaper om kristendomen för att — inom ramen av historieämnet — verkligen förstå kristendomens påverkan. Men då borde man väl också argumentera för att samhällskunskapen skulle koncentrera sig på undervisning av diktatur snarare än demokrati, eftersom (monarkisk) diktatur är det som längst har påverkat landet? På något sätt misstänker jag att liberalen(?) Björklund inte vill kännas vid en sådan undervisningsmodell...

Dessutom är skolan inte enbart till för att eleverna bättre ska förstå dåtid och nutid. Än viktigare är att ha beredskap inför framtiden. För att kunna orientera sig i en alltmer globaliserad värld behövs en gedigen kunskap om islam, hinduism och andra religiösa tanketraditioner. En del av dagens miljötänkande hämtar inspiration från s.k. primitiva religioner hos ursprungsfolk (bl.a. hopi-indianerna). Hur ska man förstå det om man i religiös väg huvusakligen enbart berört Jesus och kristendomen?

I religionsämnet bör eleverna presenteras för samtliga världsreligioner, men även andra livsåskådningar som har betydelse för många idag. Kristendomen bör inte ha någon särställning i detta avseende. Religionernas uppkomst, idévärld och samhällspåverkan bör problematiseras — men detta är inget som sker i religionsämnet alléna. Som Christermagister påpekar, så går de s.k. SO-ämnena in i varandra. Religion är inte helt fristående från historia, ej heller från geografi eller samhällskunskap. Religioners uppkomst och idévärld granskas huvudsakligen i religionsämnet. Dess faktiska samhällspåverkan (positiv och negativ) tydliggörs i övriga SO-ämnen (men även i exempelvis svenskämnet). Är det något problem med det?

Under min egen skoltid har kristendomen tveklöst haft en särställning. I lågstadiet presenterades de bibliska berättelserna som sanna — i alla fall upplevde jag det så. Under högstadiet och gymnasiet gick man pliktskydligast igenom islam och judendom, samt hinduism och buddhism, men nog var kristendomen i centrum! Själv tyckte jag religionsämnet var grymt tråkigt när det begav sig. Idag är jag desto mer intresserad. Kanske hade mitt intresse väckts snabbare om man inom religionsundervisningen även hade granskat religionsfenomenet kritiskt (Varför finns religioner? Hur har de överlevt? Kan alla ha sanningsanspråk? Hur uppstod myterna?), samt tagit upp t.ex. samisk och fornnordisk religion...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skolan, kursplan, religion, kristendom, Humanisterna, Jan Björklund

Vore det inte bättre att de arbetslösa kom in på den "riktiga" arbetsmarknaden och kunde avlasta den befintliga arbetarskaran? Då skulle ju de nuvarande arbetarna inte behöva arbeta ihjäl sig, och dessutom få både tid och ork att klara av hundrastningar och möbelstök själva. Bara en tanke...

Då min egen ekonomi är ansträngd, så skulle det i.o.f.s. vara bra om man kunde få in lite extra stålar genom att hjälpa folk med möbelmonteringar, TV-installationer och liknande (om nu någon sådan efterfrågan finns bortom lyxvillorna i Danderyd). För att folk ska kunna få avdraget måste dock affären göras "vitt" — d.v.s. det måste tas upp i deklarationen. Innebär det att jag, som potentiell "RUT-jobbare", måste ha ett registrerat företag för att komma i fråga? Någon som har koll?

Ni som tror att jag gått på ett för tidigt april-skämt kan läsa i dagens pappersupplaga av DN. Där framgår tydligt att det Olofssonska utspelet verkligen har ägt rum. För sosse-reaktioner på utspelet, så hänvisas till Jan Andersson respektive Tord Oscarsson. Reaktioner från annat politiskt håll har jag inte hittat.

För den som vill ha mer kött på benen om det här med hushållsnära tjänster, så rekommenderas starkt ett besök på DN:s webbplats. I en artikel har de nämligen satt det s.k. RUT-avdraget under lupp...

Läs även andra bloggares åsikter om RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, Maud Olofsson, Centerpartiet, IKEA

Det faktum att den svenska tronföljaren ska stadga sig är förvisso en nationell angelägenhet. För den skull behöver man inte upphöja det till århundradets jippo som måste firas och uppmärksammas på alla möjliga sätt. Och man behöver definitivt inte starta rapporteringen flera månader innan det finns något att rapportera...

Ebba von Sydow tycker säkert att det är kul med festligheter, modetrender och glamour. Det måste hon givetvis få tycka, men måste SVT ägna sändningstid åt hennes intressen (och kungaspektaklet) bara för det?

Läs även andra bloggares åsikter om Ebba von Sydow, kungabröllop, TV-bilaga, SVT

Mina gymbesök är ytterst sporadiska. Jag är helt enkelt för slö. Dessutom är det roligare med löpning och skidåkning än att svettas inomhus i en träningslokal. Min kropp skulle säkert må bra av lite styrketräning (under mer kontrollerade former än i fredags), men om jag någon gång börjar styrketräna så skulle det vara just för att stärka kroppen, och inte för att få en "snyggare" kropp. Jag inbillar mig att många gymbesökare främst tränar för att "se bra ut", men jag kan förstås ha fel...

Apropå gym så måste jag bara dela med mig av förljande Stålmannen-klipp från youtube. I episoden från Superman IV är Clark på gym-dejt tillsammans med sin kvinnliga överordnade. Han spelar förstås klumpig och svag, men efter att ha blivit hånad av en gym-kille så visar han sin verkliga styrka... Se och njut!!

Läs även andra bloggares åsikter om gym, styrketräning, stålmannen

När det fanns en lokal VK-redaktion i Bjurholm så rapporterades det från varje händelse av vikt. Så är det definitivt inte nu. Det är förvisso lätt att bli nostalgisk...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, VK, nostalgi

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Plötsligt hörde jag så att snön formligen forsade ned från taket. Samtidigt hörde jag rop som vittnade om att fara var å färde. Jag lyckades parera, men det föll sig inte bättre än att snöskottaren på taket plötsligt befann sig liggande på det hala taket med repet som enda livlinja. Jag hade inga problem med att hålla emot, men det var desto svårare att dra upp den fallne. Det ropades på grannar — men utan svar. Det var tyst och lugnt. De bilar som susade förbi uppmärksammade heller inte den delikata situationen. Naturligtvis hade jag också lämnat mobiltelefonen inomhus...

Jag drog och drog, men det tycktes inte hjälpa. Tydligen hjälpte det ändå, för jag märkte snart ett huvud som stack upp ovanför taknocken, samtidigt som jag själv hade förflyttat mig närapå två meter bakåt. Med gemensamma krafter löste vi alltså situationen: mina dragningar i repet gjorde nytta, samtidigt som fadren gjorde sitt bästa för att kravla sig uppför det glatta taket. Det blev i alla fall ingen mer snöskottning den dagen...

Vad kan man lära sig av den här episoden då? Tja, till att börja med att mobil kan vara bra att ha. I en situation när inga grannar är utomhus, så kan man ju i så fall ändå komma åt dem. Tillgång till fler än en "dragare" underlättar sålunda, men uppenbarligen är man ändå — när det verkligen gäller — starkare än vad man tror!

Läs även andra bloggares åsikter om snöskottning, takras, mobiltelefon

Charlotte Kalla visade än en gång sin styrka, när hon på tredjesträckan åkte in såväl åkare som sekunder. Vid växling hade hon tagit in ca 40 sekunder på täten, och skickade iväg Ida Ingemarsdotter tillsammans med övriga bronsaspiranter. Ingemarsdotter (härligt namn, förresten!) hakade på när Saarinen och Nystad tog upp jakten på tvåan Italien, men till slut blev farten henne övermäktig. Hon föll dock inte igenom, utan höll ihop det hela bra. Det hela resulterade i en femteplats.

Jag tycker damerna kämpade på bra. Utan Haag hade de inte vad som krävdes för en medalj, men det var banne mig inte mycket som fattades! Med tanke på förhållandena så var en femteplats helt ok. Om svenskarna hade övertaget i herrstafetten, så var damstafetten helt klart i det norska lagets händer. Bortsett möjligen från första sträckan (och i viss mån Johaug på den andra) så imponerade norskorna på samtliga sträckor.

Apropå Therese Johaug: henne skulle jag inte ha något emot att dela skidspår med... Finns det någon som har adressen till den blonda norskans fanclub? ;-)

Med tanke på inläggets titel, så tyckte jag följande låtval var passande som illustration. Accepts låt "Losers and winners" handlar måhända inte om skidåkare, men titeln är väl inte helt malpacerad...

Läs även andra bloggares åsikter om OS, stafett, längdskidor, Therese Johaug

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Samma lag stadgar för övrigt att monarken måste uppfostra sina barn i enlighet med luthersk kristendom. Vare sig monarken eller hans/hennes barn är sålunda föremål för någon egentlig religionsfrihet:

"§ 2. Vad i denna successionsordning är stadgat om Konungen skall, om Drottning är statschef, gälla henne. Lag (1979:935).
[...]
§ 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935)." (Successionsordningen)

Med tanke på vad den Augsburgska trosbekännelsen handlar om, så räcker det inte med att enbart vara kristen. Monarken måste dessutom vara fördömande mot alla religiösa oliktänkare, instämma i arvsyndens existens och bokstavligt tro att nattvarden handlar om att äta den kristne gudens kropp och blod. Om monarken ska kännetecknas av sådan dogmatisk inskränkthet, så kan väl statschefsskapet knappast vara förenligt med rollen som förebild för folket? Jag kan bara hålla med herrar Sturmark och Swärd, som på Newsmill yrkar för ändring av grundlagen om monarkin.

Nu vet jag ju inte vad Victoria och Daniel egentligen har för inställning till religiösa spörsmål. Enligt lagen ska Victoria ha fostrats till en tvättäkta inskränkt kristen, men det tvivlar jag starkt på att kungen och Silvia har gjort. Tvärtom har ju Victoria i ett flertal intervjuer gjort ett mycket sympatiskt uttryck! Om Victoria och Daniel är bekännande kristna så ska de givetvis gifta sig kyrkligt. Om de å andra sidan är mer sekulära i sina respektive livsåskådningar, så tycker jag verkligen att de ska ta chansen och visa detta genom att arrangera en borgerlig vigsel. Allt annat skulle var hyckleri — förvisso förståeligt med tanke på lagens bokstav — men likväl hyckleri.

Aftonbladet skriver idag om hur Victoria och Daniel laddar inför "sitt drömbröllop". Tänk vad kul om drömmen hade handlat om annat än altargång och prästprat — om Storkyrkan var utbytt mot Stadshuset och prästerna utbytta mot icke-kyrkliga officianter. Då skulle kanske också trenden i bröllopstidningar (och på bröllopssajter) luta mer åt borgerligt än kyrkligt...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kronprinsessan Victoria, bröllop, religionsfrihet, successionsordningen, augsburgska trosbekännelsen

Enligt namnlagen räknas dock Wincent som ett annat namn än Vincent, och därför måste man ansöka om namnbyte hos Patent- och registreringsverket — trots att det bara rör sig om en enda sketen bokstav:

"Byte till andra efternamn

11 § Den som vill byta sitt efternamn till ett nybildat efternamn eller till ett efternamn som inte kan förvärvas enligt 1--10 §§ kan göra ansökan om tillstånd till bytet hos patent- och registreringsverket. Den som en gång har bytt efternamn efter en sådan ansökan får på nytt byta efternamn på detta sätt endast om det finns särskilda skäl.

Avser ansökningen ett barn under 18 år, kan patent- och registreringsverket som villkor för namnbytet uppställa att domstol har funnit att detta är förenligt med barnets bästa.

Med byte av efternamn enligt denna paragraf jämställs ändring av efternamns stavning." (Namnlag 1982:670)

För att göda de svältföda tjänstemännen på PRV måste man även punga ut med 1800 kr, vilket känns övermaga konstigt med tanke på den dataålder vi lever i. Ska det verkligen behöva vara så kostsamt med ett bokstavsbyte i statens digitala register?

Jag har mängder av namnteckningar; från pappa, farfar, farfars far och farfars farfar — och samtliga är de stavade med den dubbla varianten av bokstaven v. Den sistnämnde var kronolänsman tillika sockenskrivare i Bjurholm, och i kyrkoböckerna för Sävar, Umeå och Bjurholm stavas hans namn med w från födsel fram till mitten av 1870-talet, då namnet övergår till att stavas med v. Sedan dess har v:et stannat kvar i den officiella bokföringen. Stavningsändringen sammanföll med att socknen fick en ny präst — sålunda beror den officiella stavningen enbart på att den nye prästen hade annorlunda stavningspreferenser än de tidigare. Och de ska jag (och andra Wincentare) straffas för!?

Jag och de mina tvingas alltså stå ut med nuvarande stavning bara för att en slö präst inte orkade skriva ut dubbelt v. Varför ska jag tvingas betala för att ändra ett namn som dessförinnan godtyckligt ändrats av en slöfock till präst? Andra Wincentare har fått behålla sitt w tack vare att deras sockenpräster var mindre snåla med bläcket. Bjurholmsprällen är död sedan länge, men nog borde väl någon kunna ställas till svars för denna fadäs? Svenska kyrkan kanske? Staten?

Finns här någon (namnlagskunnig) jurist som kan hjälpa mig? Är det möjligt att kräva namnändring utan att behöva betala den hutlösa avgiften? Går det att kräva att Staten eller Svenska kyrkan ska stå för fiolerna, enär det var en av deras representanter som ställde till det i första läget? Tacksam för svar!!

Läs även andra bloggares åsikter om namnlagen, efternamn, Wincent, PRV, avgift

Jag är förvisso inget fan av schlagerkarusellen, men eftersom jag i ett tidigare inlägg efterfrågade mer hårdrock, så var jag ju tvungen att kolla in vad Crucified Barbara hade att bjuda på. I och med att hårdrockstjejerna startade sist, så var jag tvungen att genomlida övrigt startfält först. "Heaven or hell" var dock värd att vänta på — det enda som saknades i låten var ett gitarrsolo. Jag önskar tjejerna lycka till i den s.k. "andra chansen". Låten var iofs värd ett bättre öde, men det är knappast att tänka på så länge intetsägande bidrag som Darins röstas fram av idol-älskande småtjejer...

För er som missade Crucified Barbara, så kommer här ett exempel på den slags musik de spelar. Mycket nöje!

Läs mer:

• Timoteij och Darin finalklara (DN 20/2)
• "Det här kallas schlagerskräll" (Aftonbladet 20/2)

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, Timoteij, hårdrock, Crucified Barbara

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Northug och norrmännen vill skylla på Hellner för stavbrottet, men det låter mest som en pinsam bortförklaring. Södergren vurpade i början av loppet, men arbetade sig upp till toppen och kom in på en hedrande tiondeplats. Northug var med i den jagande klungan och när han fick ny stav hade han bara ett par meter upp till Hellner och co. En Northug i slag skulle förstås ha tagit in detta avstånd hur enkelt som helst. Antagligen så var Northug helt enkelt för trött...

De svenska framgångarna i skidspåren bådar gått för fortsättningen av OS. Om de inte var det tidigare, så måste givetvis svenskarna upphöjas till favoriter i stafetten! Härligt!!

Läs även andra bloggares åsikter om längdskidor, OS, Marcus Hellner, Johan Olsson, Petter Northug

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Ikväll får vi se om Hellner också får revansch för sin fjärdeplacering, och om det sålunda blir en tredje svensk att ta OS-medalj i längdspåren... Spännande!

Läs även andra bloggares åsikter om OS, längdskidor, Anna Haag

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

På Kungliga biblioteket var det först och främst handskrifterna som var av intresse. Vi fick titta på ett bevarat exemplar av Västgötalagen, en nedtecknad uppenbarelse från landets enda helgon, en gammal bönbok i sälskinn, karikatyrer från 1700- och 1800-tal, samt en hel del annat. De rent "museala" inslagen var förstås minnesvärda, men drillningen av arkivkunskap och tränandet av praktiskt forskningsförfarande var nog så viktiga erfarenheter av Stockholmsdagarna!

Själva besöket i Stockholm var alltså bara positiv, resan upp och ned var däremot en plåga. Själva flygandet i sig var det inget problem med; flygrädslan från förr verkar jag ha övervunnit. I stället för psykiska problem så var det fysiska bekymmer som gjorde flygresan till en pina. Uppe i luften fick jag nämligen rätt så ont i öronen. På hemresan försökte jag undvika det genom ivrigt tuggummituggande, men det hjälpte inte ett dugg...

Läs även andra bloggares åsikter om flyg, Stockholm, öron

Visserligen är jag inte så mycket för att flyga (jag håller mig helst på marknivå!), men med ett späckat schema så skulle det förstås vara alltför tidskrävande att åka tåg — i synnerhet som Botniabanan ännu inte är igång...

Läs även andra bloggares åsikter om historia, Riksarkivet, Kungliga Biblioteket, Stockholm

Nedanstående låt av Accept illustrerar olycklig kärlek, och det kan ju vara passande en dag som denna — eller vad säger ni, alla singlar därute?

Läs även andra bloggares åsikter om Alla hjärtans dag, olycklig kärlek, singlar, Accept

Tänk vad kul det vore, om det i varje deltävling av denna löjligt förstorade freakshow fanns band som framförde låtar i stil med exempelvis Scorpions rocker "Now!" (som jag bjöd på i Youtube-format igår). Det skulle även vara en fröjd att få höra följande tyska tungmetall i stället för techno-trams à la Zelmerlöw...

Läs även andra bloggares åsikter om schlager, hårdrock, melodifestivalen, Accept, Restless and wild

När man någon gång hör Scorpions på de kommersiella radiokanalerna (Rockklassiker undantaget!), så är det undantagslöst "Wind of change" och "Send me an angel" man råkar ut för. Media gör sitt bästa för att undanhålla lyssnarna från Scorpions hårdare alster — den typ av låtar som faktiskt är i majoritet om man ser till innehållet på tyskarnas studioplattor. Kvällens avsnitt av tv-programmet "På spåret" hade chansen att ändra på det, då man behandlade orten Hannover. Musikfrågan handlade mycket riktigt om Scorpions, men låten som spelades var — naturligtvis — en av de nämnda balladerna ovan. "Send me an angel" framfördes dessutom i ett helt annat arrangemang, så lyssnarna gick t.ex. miste om de underbara gitarrsolona. Hör själv hur låten lät i Sofia Karlssons tappning.

Karlsson och co kunde gott ha gjort en cover på följande låt i stället!

Läs även andra bloggares åsikter om Scorpions, hårdrock, ballader, På spåret, Sofia Karlsson, Send me an angel, Now

Imorgon lördag anordnar kommunen energimässa på Folkets Hus 11-15. Du kan läsa mer på kommunens hemsida, från vilken jag bjuder på följande citat:

"Här får du tips och idéer om hur du kan spara energi, miljö och pengar! Träffa utställare från företag och intresseföreningar som visar sina produkter, svarar på frågor, ger information eller förslag till lösningar med koppling till energi och hållbarhet."

Jag kommer att vara där! Kommer du?

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, energimässa, Folkets Hus

Den åtalade föraren i gaturacet på E4:an var tydligen 42 år. Undrar just hur gamla de andra inblandade var? När jag första gången hörde om det olagliga gaturacet så misstänkte jag att det rörde sig om omogna slynglar som nyss fått sitt körkort. Men nu visar det sig att de omogna slynglarna snarast var vuxna män...

I kommentarerna till VK:s artiklar om gaturacet, så riktas mycket kritik mot den mc-polis som försökte få stopp på det hela genom att köra mot färdriktningen med blinkande blåljus. Man kan tycka att ett sådant tilltag var överilat, men polisen har trots allt skyldighet att försöka stävja brott! Att polisen måhända agerade förhastat, ursäktar heller inte det faktum att omogna motornissar ockuperat allmän väg för att leka med sina bilar!

Om man nödvändigtvis måste leka med sina bilar, så kan man förslagsvis bygga sig en egen anläggning för detta ändamål, alternativt flörta med politiker för att få en kommunal anläggning. E4:an är i alla fall ingen lekplats!

Läs mer:

• Olagliga gaturace i Umeå (VK 12/9 2009)
• Mc-polis nära bli påkörd (VK 13/9 2009)
• Anhållen för mordförsök på polis (VK 13/9 2009)
• Polisen gjorde inte fel (VK 13/9 2009)
• Filmen som visar hur nära döden polisen var (VK 13/9 2009)
• Polisen: Vi är skyldiga att agera (VK 17/9 2009)
• Streetrace-föraren åtalas (VK 9/2 2010)
• Gaturace-bilen nästan utan bromsförmåga (VK 9/2 2010)

Läs även andra bloggares åsikter om gaturace, streetrace, Umeå, E4, polisen

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Förr i tiden trodde många att en viss typ av människor var bättre än andra — en sorts "elit-antropocentrism" om man så vill. När européerna tog sig till Amerika, och när Amerikas förenta stater (USA) så småningom bildades, så var det tydligt att ursprungsbefolkningen ansågs mindre värda — ja, rentav utan värde. När européerna skulle dra järnvägar, borra efter olja, odla upp åkrar och bygga städer, så fanns inget utrymme för indianerna. Dessa föstes därför in i reservat.

I Hitlertyskland, men även i folkhemssverige och på andra ställen, har handikappade ansetts som mindervärdiga eller värdelösa. Förutom judar och romer, så drabbades även handikappade och andra av samhällets olycksbarn av nazisternas koncentrationsläger. I Sverige steriliserades bl.a. handikappade, med motiveringen att den svenska befolkningen annars skulle riskera att "försvagas".

Tankar på att det finns mindervärdiga/värdelösa människor existerar måhända fortfarande på sina håll, men är betydligt mindre förekommande idag. Om någon skulle föreslå lösningar av typen "indianreservat" eller ifrågasätta nyttan av handikappades existens, så skulle det — med rätta — bli ramaskri.

Om man byter ut indianer och handikappade mot vargar, så är denna typ av resonemang dock helt i stil med vad varghatare gett uttryck för. Ett nybildat parti, Landsbygdsdemokraterna, vill hägna in vargarna i reservat för att de inte ska vara i vägen för människor och mänsklig verksamhet. I en debattartikel i VK frågar sig Åke Edlund vilken unik nytta vargen gör i den svenska naturen.

Att sätta människor och mänsklig verksamhet på piedestal är i mitt tycke ingen bra attityd. Att människor hyser viss förkärlek för den mänskliga rasen är en sak, denna typ av egoism delar vi säkerligen med de flesta andra arter. Men att ensidigt hävda mänsklig överhöghet när människan är så beroende av övrig natur — det tyder på en mer än lovligt naiv inställning. Varghatare, regnskogsskövlare, djurutrotare och miljöfiender måste inse att det i förlängningen inte går att leka "herre på täppan".

Många storslagna civilisationer har gått under, just för att människorna i dessa inte klarade av att leva i harmoni med övrigt jordiskt liv. Låt oss hoppas att detta inte händer oss...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om vargar, varghat, Landsbygdsdemokraterna, Åke Edlund, antropocentrism, reservat

"Det var ett stort misstag att avskaffa lågstadielärarkåren i Sverige vilket i praktiken skedde 1985. Sedan dess utbildar vi grundskollärare som ska kunna undervisa i alla nio årskurserna, förklarar utbildningsminister Jan Björklund (FP), som menar att problemet med dagens utbildning är att lärarnas kunskaper därmed blivit alldeles för dåliga."

Nog för att Björklund svamlat tidigare, men nu verkar han vara helt vilse i pannkakan. Han menar alltså att dagens lärarutbildning utbildar lärare som ska kunna undervisa grundskolans samtliga årskurser. Innan jag började mina lärarstudier så fanns det två sorters grundskollärare: 1-7 respektive 4-9. Är det detta han menar med "alla nio årskurserna"? Tanken var att 1-7-lärarna främst skulle jobba med grundskolans yngre barn, medan 4-9-lärarna skulle jobba med de äldre.

Själv tillhörde jag den första årskullen i den "nya" lärarutbildningen, som startade hösten 2001. Då hade de nämnda lärarkategorierna bytts ut mot nya: tidigarelärare respektive senarelärare. Samma princip, men inte lika cementerade årskursgränser. I praktiken blev det dock — precis som för 1-7 och 4-9 — att tidigarelärarna undervisade i det som tidigare kallades låg- och mellanstadiet, medan senarelärare undervisade på mellan- och högstadienivå. Själv har jag huvudsakligen undervisat på "högstadiet", men även gjort vissa gästspel på "mellanstadiet". (Förhoppningsvis blir jag snart behörig även för gymnasiet!)

Det finns säkerligen anledning att stärka utbildningen för "lågstadielärare" — liksom för alla lärarkategorier, men nog borde man väl ändå kunna begära att skolministern har bättre koll på den lärarutbildning han kritiserar?

Björklund citeras:

"De som blir klasslärare har själva inte utbildning i de ämnen de ska undervisa i. Ofta är mattekunskaperna för dåliga."

Detta måste givetvis rådas bot på, men är knappast något som är unikt för det forna lågstadiet. Om man ser på NO- respektive SO-ämnena i grundskolans senare år, så är det ofta så att en NO-lärare undervisar i ett NO-ämne samt i matematik och är fullt behörig till detta. SO-läraren förväntas däremot kunna undervisa i alla SO-ämnen (historia, samhällskunskap, religion och geografi) och därtill i svenska-ämnet! Hur många SO-lärare har den behörigheten?? Själv är jag (mer eller mindre) behörig i samtliga SO-ämnen, men har inte läst svenska. (På så sätt är jag mer eller mindre utesluten för jobb som so/sv-lärare — en av vanligast efterfrågade ämneskombinationerna inom grunskolan) Det är inte ovanligt att lärare utbildade i svenska och samhällskunskap "tvingas" undervisa även i historia, geografi och religionskunskap, och motsvarande att SO-lärare utan svenska-behörighet undervisar även i svenska. Det säger sig självt att ett sådant förhållande knappast är bra...

För att återgå till artikeln och situationen för "lågstadieläraren", så påpekar lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén — själv utbildad lågstadielärare — att det är bra med mera satsningar på svenska och matematik. Hon vänder sig dock mot en återgång till "kunna lite om mycket"-lösningen. Hon påpekar att det rör sig om elva ämnen, och att kunskaperna i var och ett av dessa ämnen riskerar att bli alltför ytliga.

Vad jag förstår, så var vitsen med förändringarna i lärarutbildningen att det skulle satsas mer på lärarlag, och att lärare med olika kompetenser skulle komplettera varandra. Varför lämna den principen? Nog är det väl bättre med många lärare med djupa kunskaper i olika ämnen, än med lika många lärare med ytliga kunskaper i alla ämnen? Förutsatt att systemet med lärarlag fungerar smärtfritt, och att lärarna verkligen undervisar i sina respektive ämnen, så borde den lösningen enligt mig (och andra) vara att föredra.

Det kan förstås vara en grannlaga uppgift för skolledarna att pussla ihop undervisningen så att den tar hänsyn både till lärarnas kompetens och till elevernas bästa — men någonting ska de ju ha betalt för! ;-)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skolan, skolpolitik, grundskolan, lågstadielärare, Jan Björklund

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Det borde finnas något kännetecken på singlar, så att man inte skulle behöva flörta med icke-singlar hela tiden. Det är faktiskt jobbigt att — efter en lovande pratstund med en söt och trevlig tjej — tvingas höra att denna redan har en pojkvän/kille/sambo. I synnerhet om detta händer hela tiden!

Bildkälla: Aftonbladet Det kanske inte är realistiskt att alla singlar, likt Carola på bilden bredvid, basunerar ut sin ledighet med hjälp av blinkande "ledig"-text — men kanske går det att på något annat sätt framhäva civilståndet (för den som det vill)?

Är det någon som har en idé?

Läs även andra bloggares åsikter om singel, tjejer, flörtande

Lite trögare var det med Naturskyddsföreningens länsupptakt på lördagen. Eftermiddagens övningar var öppna för allmänheten, men vare sig kabarén eller rovdjurspratet lockade något större antal besökare. Bjurholm har ett förhållandevis rikt kulturliv, men på kabarén var Bjurholms kulturelit osynliga. På rovdjurspresentationen var det ett par jägare, jordbrukare och hundägare som slöt upp, men nog hade man väntat sig fler åhörare — i synnerhet efter den stundtals heta vargdiskussion som förekommit i samhällsdebatten. Bortsett från ilskna uttalanden från en upprörd åhörare (som hade en dålig dag?) så förflöt dock presentationen och den efterföljande frågestunden lugnt och stilla, och hade på det hela taget ödmjukhetens prägel.

Tråkigt är förstås att Bjurholmsborna är så svårflörtade — men det är å andra sidan ingen nyhet. De duktiga kabaré-artisterna hade förtjänat en mycket större publik, och rovdjursfrågan borde ha intresserat betydligt fler. Trots särskild inbjudan var det heller ingen politiker som kom förbi...

Nåja, bättre lycka nästa gång!

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, Naturskyddsföreningen, kabaré, rovdjur

De verkar ha sänt i Umeå-etern i över ett år, och det kan hända att man har kunnat lyssna på kanalen även i Bjurholm under denna tid, men det var i alla fall först igår som jag lyckades ratta in rätt frekvens! Deras morgonprogram är förvisso inte så mycket bättre än P3:s dito, men nu slipper jag i alla fall vakna upp till sliskig popsörja!

Igår kväll spelades bl.a. följande klassiker. Hur troligt är det att man skulle ha hört den låten i Mix, Rix och allt vad de heter — eller för den skull i P3/P4?

Läs även andra bloggares åsikter om radio, rockklassiker, rock, hårdrock

Då och där kommer representanter från Jägarförbundet, Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och forskarvärlden (läs: Umeå universitet) att presentera åsikter och faktaunderlag. Det blir alltså ett tillfälle att inte bara få veta mer om rovdjursfrågan ur ett västerbottens-perspektiv, utan även få olika infallsvinklar. Förhoppningen är att alla med förutfattade meningar (oavsett läger) ska gå därfirån med bättre kunskaper, och förhoppningsvis en ödmjukare inställning till såväl sakfråga som meningsmotståndare!

Väl mött, och varmt välkomna!

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, rovdjur, panelsamtal, Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen, Jägarförbundet

Innan Klaus Meine lägger ifrån sig micken, och Rudolf Schenker kastar upp sitt "flygande V" på hyllan, så väntar dock ett albumsläpp i mars och därefter en lång avskedsturné. Förhoppningsvis kommer denna turné även till Sverige. Jag såg dem förvisso i Stockholm 2004 — men avskedsturnéer brukar ju vanligtvis innebära att även äldre material dammas av.

Ni som ännu inte fått upp ögonen för det tyska musikundret, lyssna in följande låt! Och kom sedan inte och säg att Scorpions inte rockar!

Läs mer:

• Scorpions lägger av – steg för steg... (DN 24/1)
• The Scorpions splittras efter 45 år (Aftonbladet 24/1)

Läs även andra bloggares åsikter om Scorpions, avskedsturné, hårdrock

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Detta kommer dock knappast att ske. Här i Bjurholm röstar man som man alltid gjort, oavsett hur parti-ideologier förändras och oberoende av hur partipolitiker skött sig. Så verkar det som i alla fall — men jag kan förstås ha fel. Det kan ju hända att Bjurholmsbor verkligen tänker sig för innan de röstar, och att de verkligen tar hänsyn till hur olika partier och politiker har handlat under mandatperioden. Något säger mig t.ex. att Nyman-effekten har börjat upphöra. Ska vi hoppas att det visar sig även i valresultaten? Kommer golf-historien måhända att påverka valutgången?

Jag tänkte passa på att höra efter bland er Bjurholmsbor vad ni tycker om politiska förtroendeuppdrag. Som ni kanske förstått är jag intresserad av samhällsfrågor. Jag skulle gärna kandidera till kommunpolitiken i årets val — om jag verkligen visste att jag skulle bo här de närmaste fyra åren. I mitt tycke så är det nämligen ett svek mot sina väljare om man hoppar av ett förtroendeuppdrag innan mandatperioden gått ut. Sannolikheten att jag ska få ett passande jobb och bli fast anställd i Bjurholms närområde är inte särskilt stor. Tycker ni att jag ska ställa upp ändå?

Ett annat bekymmer är partitillhörighet. Jag är inte medlem i något politiskt parti, vilket man måste vara för att få tillträde till den kommunala politikens korridorer. Då måste man alltså först och främst gå med i ett parti. Det finns inget parti som jag stöder till 100%, men med grön-vänster-liberala grundvärderingar finns det ju inte så många partier att välja mellan. I Bjurholm faktiskt ännu färre, eftersom landets tredje största parti (enligt flertalet opinionsmätningar, bl.a. denna) inte är representerat på orten.

Tills vidare får jag nog nöja mig med att påverka samhällsutvecklingen på andra vägar...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, politik, moderaterna, Ingemar Nyman, valet 2010

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Kontroller av efterlevnaden av laglydighet kan säkerligen räknas som polisiär myndighetsutövning, men hur skulle polisen kunna göra den typ av kontroller? Poliser är vuxna, men förbudet gäller ju att sälja till underåriga! Har vi månne några underåriga poliser i landet? Det är så klart möjligt att poliser kan bistå vid dylika kontroller, t.ex. att en civilklädd polis hänger den underårige folkölskontrollanten i hasorna, och sedan ingriper om köpet visar sig gå igenom...

Snacket om integritetskränkning förstår jag bara inte: på vilket sätt utsätts en felande folkölsförsäljare för integritetskränkning när det visar sig att han/hon inte sköter sitt jobb? Jag kan förstå upprördheten hos butiksanställda över att bli offer för "brottsprovokation", men att sälja folköl till underåriga är olagligt — och då är det väl bara positivt om missförhållanden kommer fram?

Jag kan iofs tycka att det är magstarkt att vid provköp "sätta dit" enskilda butiksanställda. Det är ju inte dessa som ska straffas, utan poängen är ju att butiken ska få sig en pekpinne. Det är butiken som ska ta åt sig av kritiken — ingen enskild butikspersonal ska tvingas bli polisanmäld! Grejen är ju att undvika framtida snedsteg, och att butiken ska få en chans att bättra sig.

Vissa tycks mena att kontrollerna är onödiga; ungdomar får tag i sprit ändå — rent av starkare grejer än folköl. På min högstadietid var det inte ovanligt att det samlades ett gäng inför helgen som planerade vilka drycker som skulle fixas. Om de sedan fixades via langning eller föräldrars barskåp låter jag vara osagt, men det rörde sig i alla fall inte bara om öl...

Läs mer:

• Provköp av folköl olagligt (VK 22/1)
• UNF: Risk för fri tillgång till alkohol för unga (VK 22/1)
• Skärpning av folkölslagen verkningslös (UNF pressmeddelande)

Läs även andra bloggares åsikter om Karlskrona, UNF, JO, folköl

Den forne arbetsgivaren har inget att invända mot barnskötarens arbetsinsatser — tvärtom. Men tydligen får man inte klä sig hur som helst på sin fritid. Mannen har nu anmält det hela till såväl Diskrimineringsombudsman (DO) som polis.

Utifrån uppgifterna att döma måste det ha varit ett solklart tjänstefel! Mannen var iofs inte fast anställd — men inte kan man väl välja bort duktiga arbetare bara för att de på sin fritid har på sig kläder med sexanspelande texter?

Aftonbladet har intervjuat mannen:

"Jag har aldrig blivit så kränkt i hela mitt liv, jag var helt tagen och visste inte vad jag skulle säga. Det kändes som att hon anklagade mig för att vara pedofil.
[...]
Det är väl helt ointressant vad jag gör på fritiden så länge jag är professionell i mitt jobb. Jag är en tatuerad rockerskille men det har ingenting att göra med mitt arbete."

På vilket sätt blir man en sämre människa bara för att man på fritiden bär kläder som får moralkonservativa att kippa efter luft? Jag ger mig den på att det i den svenska lärarkåren finns ett flertal personer som super till och rumlar runt på helgerna. Knappast omdömesgillt — men vad spelar det för roll om de sköter sig med den äran när de väl är på jobbet? På samma sätt borde det vara ok för lärare och skolpersonal att bära mössor med "pornstar" eller t.o.m. syssla med (laglig) porr på fritiden, så länge de sköter sitt arbete med bravur.

Snuskskräck och moralkonservativitet kan vi gott vara utan!

Läs även andra bloggares åsikter om facebook, mössa, förskola, porr

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

I den sammanfattande introduktionen (som finns för nedladdning här) skriver författaren/teologen Mats Wahlberg följande:

"Sometimes when I happen to see a moose running across a bog in the woods, a flock of birds landing in an autumn coloured tree, a lion ripping apart a gazelle on some TV channel or when I, in a meditative mood, simply observe the movements and sounds of the people around me in the seminar room, it can seem obvious to me that the organisms that I perceive are created. I cannot but believe that they, in some sense, are the results of intent and intelligence." (s. 9)

Denna personliga uppfattning — att naturen synes vara skapad, och därför måste vara det — är i stort sett vad avhandlingen går ut på. Wahlberg använder sig av bl.a. medvetandefilosofiska teorier för att få stöd för sitt resonemang, men argumentationen kan ändå sammanfattas sålunda: det går att få kunskap om existensen av en skapande gud enbart därför att Mats Wahlberg i sitt iakttagande av naturen tycker sig se ett verk av en skapande (guds)hand.

Wahlberg tillhör den gudstroende skara som godkänner evolutionen (och alltså underkänner bibelns auktoritet?), men han menar att en gud kan ha satt igång evolutionen, så att säga. Möjligheten att evolutionen och den iakttagbara ändamålsenligheten i naturen inte är en följd av gudomligt ingripande, tar han faktiskt upp:

"[I]s it not metaphysically possible that evolution could have occured and produced the same output as it actually did, even if God had not existed? If this is possible, can it really be true that God's intent and intelligence — if God indeed exists and created the world — is visible in nature? Yes. The expressiveness of nature in the actual world is compatible with the existence of a possible world in which God does not exist and evolution anyway occurs." (s. 247)

Wahlberg medger alltså att evolution utan gud är en möjlighet, men trist nog så menar han en sådan gudsfri evolution är lika (o)trolig som att vi människor i själva verket är zombies. Han menar sålunda att människor, metafysiskt sett, kan tänkas vara utan medvetanden trots att de ger sken av att ha medvetanden — och på samma sätt kan evolutionen ha uppstått på naturlig väg, trots att den (i Wahlbergs ögon) ger sken av att ha gudomligt upphov. Att den synbara ändamålsenligheten har ett gudomligt ursprung är måhända inte långsökt för den gudstroende, men vad är det som säger att en värld med en gud är mer sannolik än en värld utan gudar? Måhända beror gudsfixeringen på ämnet ifråga — det rör sig ju ändå om teologi — en "vetenskapsgren" där teismen regerar:

"From the point of view of theism, the cause in which God does not exist but evolution anyway occurs is a global bad case. As a theist, one has no reason to think, furthermore, that this bad case is any more probable than the above zombie scenario. It is surely metaphysically possible that evolution could have occured without God, but is it physically (nomologically) possible? For all we know, the evolution of life might have required a constant divine guidance (that God has causally intervened in the evolutionary process is [...] clearly compatible with everything we know about that process). But even if no divine interventions were necessary, and God's contribution was just to provide the conditions for a self-propelled evolutionary process, my point still holds. For all we know, it could be incredibly incredibly INCREDIBLY unlikely that a universe with exactly the right properties for an evolutionary process to occur would have existed if God had not created such a universe with the intention that a certain type of evolution would occur." (s. 248)

Det framgår tydligt att teologi är värderande: tesen att evolutionen uppstått utan gudshjälp anses nämligen som något mycket negativt, och utifrån den värderingen så ger man också sådana tankegångar mindre tyngd i sin argumentation. Det låter i mina ögon snarast vetenskapsfientligt! Det är ju som om man inom t.ex. historieämnet skulle ge förtur för en förklaring som man gillar framför en förklaring som man inte gillar, trots att den senare förklaringen har lika starkt, kanske rent av starkare, stöd i empirin. Så fungerar ju förintelseförnekelsen: trots att empirin stöder påståendet att förintelsen har ägt rum, så värderar förintelseförnekare den empirin mycket lägre än den slags empiri som de anser få stöd från.

För att återgå till Wahlbergs text, så anser han alltså att en evolution utan gud inte bara är värdemässigt negativ, utan även mycket osannolik. Han anser det rent av vara så osannolikt med en skapelse (den är ju skapad — det syns ju!) som inte är skapad, att det kan jämföras med sannolikheten att epileptiska handrörelser som på måfå klinkar fram ett klassiskt stycke på piano, verkligen uppfattas som avsiktligt spelande det klassiska stycket. Frågan är om det överhuvudtaget fallit Wahlberg i tankarna att själva existensen av en gud — med allt vad det innebär: allsmäktighet, evighet, ultimat godhet etc. — är minst lika osannolik...

Jag tycker mig också se en fixering vid mening. Det är allmänt känt att den mänskliga hjärnan söker göra våra uppfattningar meningsfulla. Om den inte gjorde allt för att strukturera våra sinnesintryck så skulle exempelvis inte synvillor vara möjliga. När molnen sveper över oss, så tycker vi oss se alla möjliga figurer, trots att det bara är...moln. Jag menar att många drar allt för stora växlar av mening och meningsfullhet. Man söker efter mening även där ingen mening finns. Att Wahlberg tycker sig se mening i naturen (som ett uttryck för gudomligt skapande) är fullt möjligt, men är det inte lika möjligt att Wahlberg bara ser det han vill se, och att det inte finns någon mening?

Wahlberg stöder som nämnts uppfattningen att evolutionen är igångsatt av en gud. Han menar att det finns en avsikt i "skapelsen" och att denna avsikt kommer från en gud. Han nämner dock något som inte nödvändigtvis behöver vara avsiktligt skapat, trots att det kan verka så genom dess uppenbart smarta beteende — nämligen Malaria-viruset. För hur skulle en allgod gud avsiktligt ha skapat något så elakt? Wahlberg menar alltså att (synbar) avsiktlighet tyder på en skapare — men ändå inte? Något motsägelsefullt!

Frånvaron av objektivitet tydliggörs med emfas i citatet nedan:

"For an atheist, it is certainly reasonable to claim that the fact that complex organisms appear to be intended has nothing to do with their actually being intended. From a theistic point of view, however, that claim is much less natural." (s. 253)

Såklart, teisten tar ju gudsexistens för given! Wahlberg medger att det egentligen är omöjligt (är det?) att veta huruvida han själv eller hans kritiker har rätt. Då kan man ju fundera på varför han kommer fram till den slutsats han gör. Vore det inte ärligare att medge att slutsatsen inte håller, än att påstå att den gör det — inte för alla — men för honom?

I ett avslutande kapitel diskuteras olika teologiska synsätt/traditioner och vilken nytta för teologin som avhandlingen kan tänkas ha. I kapitlet understryker han att det är lönlöst att använda bokens slutsatser för att övertyga icke-troende, men att den är värdefull trots att dess slutsatser knappast är av slaget som gemene (rationellt tänkande) man kan svälja. Enligt diskussionen kring teologi-traditioner så faller den typen av synsätt uppenbarligen in på den postsekulära skolan, d.v.s. de teologer som anser att teologisk kunskap är värdefull även om den inte godtags av resterande vetenskapsvärld som rationellt hållbar.Wahlberg gör heller ingen hemlighet av att avhandlingens slutsatser — om de är korrekta — stöder teism, monoteism, och i förlängningen en kristen världssyn...

Är det verkligen vetenskapens uppgift att övertyga om guds existens och argumentera för religiösa världssyner? Teologin tycks ju ha det syftet. Teologins värderande attityd (gudsexistens = bra, gudsfrånvaro = dåligt), och dess sekteristiska tendenser som kan skönjas ovan, gör att jag ställer stora frågetecken kring det vetenskapliga värdet av teologi. Filosofin som vetenskapsgren finns ju — inom religionsfilosofin behandlar man bl.a. frågor kring gudsexistens. Till skillnad från teologi så gör man det dock med objektivt förfarande och sakliga argumentation, byggd på logik och förnuft. Vad ska man då med teologi till? Dessutom finns ju religionsvetenskapen...

Är det kanske dags att skrota statligt stödd teologi, och kasta ut den från universiteten och högskolorna?

Läs mer om vad skeptikervärlden har att säga:

• Forum för vetenskap och folkbildning
• Humanistbloggen
• Humanisterna Umeå
• Techrisk
• Lindenfors blogg

Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal E, humanisthuset, Umeå universitet, fredag den 22/1. För den som vill titta i avhandlingen finns ett blädderex på Universitetsbiblioteket...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, avhandling, Mats Wahlberg, teologi, teism, vetenskap, religionsfilosofi

1. Att icke-troende kvarstår i Svenska kyrkan
2. Att icke-troende gifter sig i kyrkan
3. Att icke-troende låter döpa sina barn
4. Att icke-troende låter konfirmera sig

Just dessa sorters hycklerier är lätta att avhjälpa. Lösningen är enkel:

1. Gå ur Svenska kyrkan!!
   (Varför vara med i en samfund vars trossatser du inte delar?)
2. Gift dig borgerligt!!
   (Om du är icke-troende — varför gifta dig inför en gud?)
3. Ordna en namngivningsceremoni i stället för en religiös rit!
   (För att ge barnet ett namn behövs varken präst eller kyrka!)
4. Välj en humanistisk konfirmation, eller strunta i att konfirmera dig överhuvudtaget!
   (Hur ska du kunna bekräfta en tro som du inte har?)

Läs även andra bloggares åsikter om hyckleri, Svenska kyrkan, dop, vigsel, konfirmation

Jag delar dock inte Lindströms ensidigt positiva inställning till frivilliga reservatbildningar. Jag befarar att det så gott som enbart skulle bli markägarnas mindre uppskattade marker som bjöds ut, om systemet med frivillighet tog över helt. Frågan är i vilken utsträckning som dessa områden även skulle vara av bevarande-intresse?

Själva poängen med naturreservat är ju inte att bevara natur — utan att bevara skyddsvärd natur. Känsliga arter växer inte överallt. Om vi ska mena allvar med våra naturskyddsåtaganden, så vill det till att inte mänsklig girighet sätter alltför många hinder i vägen. Oftast ser vi människor bara naturens ekonomiska värde och eventuellt ett instrumentellt värde i form av naturens funktion som rekreationsområde. Vänder man bort blicken från denna människocentrerade attityd så framkommer att det finns ett otal andra arter än Homo sapiens, och att även de bör ges utrymme på vår planet och i våra skogar...

Läs även andra bloggares åsikter om naturreservat, LRF, Västerbotten

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Efter skidorna hann jag så se finalerna i världscupsprinten i Otepää. Vilken svenskdag! Både Hanna Falk och Emil Jönsson hamnade högst upp på pallen! En härlig skiddag med andra ord!

Läs även andra bloggares åsikter om längdskidor, skogsavverkning, Bjurholm, sprint

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Det kan dock knappast vara bibelns gud de refererar till... ;-)

Läs även andra bloggares åsikter om Bonfire, musik, tunggung

När jag gjorde testet, så framkom det att jag tydligen är mest lik Karl Marx. I texten beskrivs han som en fattig, dyster herre som drömde om revolution och skrev tunga böcker om politisk ekonomi. Själv är jag förvisso inte särskilt rik, men jämfört med den gode Marx har jag nog ändå mitt på det torra. Dyster är jag förvisso ibland (vilket måhända framgått av bloggen) och jag är intresserad av att skriva. Någon revolutionär är jag verkligen inte, men visst gör jag vad jag kan för att ändra samhället vi lever i, och påverka det i riktning mot exempelvis miljövänlighet och ökad sekularisering. På det politiska spelfältet är jag förvisso ingen vänsterytter, men jag spelar definitivt inte i det blå laget! Summa summarum: jag kanske inte är så olik honom ändå?!! Kanske är jag en Marx i light-version?? ;-)

För skojs skull gjorde jag även testet ytterligare en gång, men då klickade jag för de svarsalternativ som sämst stämde in på mig. Tydligen var Marie Antoinette väldigt olik mig till sättet...

Läs även andra bloggares åsikter om historia, Nationalencyklopedien, Karl Marx

Först ut var Lennart Jacobson i VK den 11/1, men den repliken missade målet totalt. Jacobson måste ha missförstått Grepes artikel å det grövsta, för han gjorde sitt bästa för att försvara kristna friskolor (och kristendomen överhuvudtaget) emedan Grepes artikel handlade om skolor med kommunal huvudman. Man förstår varför VK inte lät publicera den repliken på Internet...

Nummer två att replikera var Henry Andersson i VK den 12/1. Han skriver bland annat:

"Visserligen har kyrkan skilts från staten - och det är bra - men det betyder inte, att kristendomen skilts från samhället. Det är inte önskvärt och egentligen inte heller möjligt. Det är odiskutabelt, att våra västerländska samhällen och deras värderingar bygger på kristendomen."

Det är måhända inte önskvärt ur Anderssons perspektiv att Kristendomen tappar fotfäste i landet, men frågan är varför hänvisningar till kristendomen måste finnas i skolans styrdokument? Det finns mig veterligen ingen hänvisning till kristen etik i lagböcker och författningssamlingar, varför måste det då finnas i skolans "regelverk"? Sedan skulle jag vilja modifiera Anderssons påstående: det är sant, odiskutabelt om man så vill, att den svenska värdegrunden influerats av en månghundraårig kristen tradition — men att påstå att värdegrunden är byggd på kristendom allena, det är i mitt tycke att ta i!

Det kan äga sin riktighet att kristendomen — i teoretiskt hänseende — predikar yttrandefrihet, människors lika värde, samt andra grundvärderingar som en demokratisk stat inte kan vara utan. I praktiskt hänseende — d.v.s hur kyrkor och andra religiösa representanter agerat genom åren — så är det dock tydligt att denna slags värdegrund varit allt annat än vanlig. Före 1952 kunde man exempelvis inte lämna Svenska kyrkan utan att inträda i ett annat, av staten godkänt, samfund. Faktum är att utvecklingen till en regelrätt demokratisk stat först kunde ske i en tid när religionens inflytande minskat!

Ordet åter till Andersson:

"Grepe skriver, att det är en förolämpning mot såväl icke-kristna invandrare som sekulära svenskar, om man fostrar eleverna i en kristen tradition. På det vill jag svara: Även de sekulära svenskarna njuter av frukterna av vår kristna kultur och bör känna till dess grund."

Frågan är vad Andersson menar med "vår kristna kultur"? Menar han kanske vanan att fira julafton utan Jesus, men med Kalle Anka? Åsyftar han möjligen den utbredda ovanan att handla på systemet och supa sig full på fredagkvällar? Är det oförmågan att (trots otro) ta steget ur Svenska kyrkan som han tänker på, eller måhända vår yttrande-, tryck- och åsiktsfrihet — möjligheten att leva sitt liv utan att behöva oroa sig för inskränkningar från religiösa överhögheter? Givetvis har kristendomen influerat den svenska kulturen, men denna kultur har ju så många andra influenser. Jag skulle nog påstå att kristendomen i realiteten inte alls har särskilt stor del i det moderna Sveriges kultur. För 100 år sedan var situationen naturligtvis en annan...

Grepes invändning var för övrigt att hänvisningen till kristendom insinuerar att förtrogenhet med kristendomen är nödvändig för att förstå skolans värdegrund, och att detta förhållande skulle vara en förolämpning mot de icke-kristna — på samma sätt som exempelvis konståkare skulle förolämpas om de fick höra att skridskoteknik bara kan förstås av de som är förtrogna med hockey. Grepe har måhända misstolkat textpassagen, det är inte sagt att styrdokumentens författare hade sådana baktankar. Å andra sidan kan man ju fråga sig, vilket också Grepe gör, varför man ska behöva tjafsa till det med hänvisningar till kristen etik om det nu är "rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande" man är ute efter?

Hänvisningen till "etik som förvaltats av kristen tradition" förefaller inte bara onödig, utan direkt farlig! Som Grepe påpekar, så kan textavsnittet (i kombination med en luddigt definierad "icke-konfessionalitet") användas som ursäkt för kristna företrädare att vinna mark i den kommunala skolan. Den som föjt Camilla Grepes blogg har insett att detta redan sker på många ställen, bl.a. genom skolkyrkor.

Man kan verkligen hoppas att någon ledande skolpolitiker (Jan Björklund kanske?) får upp ögonen för Grepes debattarikel, och tar sig tid att försöka besvara hennes frågor. Lagar och styrdokument som ger ingångar för religiös propaganda i den svenska skolan ska vi naturligtvis inte ha!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Camilla Grepe, läroplan, skolans värdegrund, kristendom

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, dårfinkarna, revy, Västerbottensnytt

Coverversionen skiljer sig inte nämnvärt från originalet — om man bortser från det fåniga introt, gitarrsoloslakten och ett något skrikigare synth-sound.

Läs även andra bloggares åsikter om Axe, Steal another fantasy

Jag säger bara: här har vi ett superlöfte i vardande! Extra imponerande är det att stockholmstjejen gjort bra resultat även i orientering och löpning! Det ska bli en fröjd att följa henne i framtiden!

Vad gäller skidåkning, så har jag inte bara tittat på andra skidåkare idag. Jag har även, för första gången under vintersäsongen, tagit på mig skidutrustningen och testat mina skidlöpartakter. En vända på Bjurholms trevliga femkilometersslinga fick räcka. Det visade sig att de gångna helgernas frosseri och stillasittande satt sina spår...

Läs även andra bloggares åsikter om Tour de ski, längdskidor, Lisa Larsen

Planeringschefen Eva Brundin menar att utträdena nog inte är så mycket att göra åt, men att de vikande dop- och konfirmationstalen borde kunna påverkas. Och det är klart — med en kyrka som satsar på att ragga konfirmander med fotbollskonfirmation/rollspelskonfirmation, fiskekonfirmation och konfirmationsridläger, och som ändrar dopritualer för att inte skrämma bort tveksamma föräldrar — så borde det ju finnas alla möjligheter i världen att få bukt med vikande antal dop och konfirmationer.

Apropå den negativa trenden säger Jonas Bromander, analyschef på Uppsalakansliet, följande:

"Allt färre människor går med i organisationer och partier som serverar helhetslösningar. En av de stora utmaningarna handlar om hur kyrkan ska förhålla sig till att samhället är mer pluralistiskt och att människors levnadsvanor förändras."

Visst torde Svenska kyrkan ha en del att fundera på, men är verkligen anpassning till ett modernt och pluralistiskt samhälle något som kyrkan överhuvudtaget bör reflektera kring? Ligger inte kyrkans uppdrag blott i att samla de kristna som instämmer i traditionell luthersk gudstro? Har inte kyrkan tappat sitt existensberättigande om den tar mer hänsyn till sin omvärld än till sin religiösa tro?

För den som vill läsa mer om diskussionen kring ändrade dopritualer, så rekommenderar jag ett besök hos Storasyster i vassen. Läs gärna också vad jag själv skrivit om Svenska kyrkan i tidigare inlägg!

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om konfirmation, dop, utträden, Svenska kyrkan, prognos, medlemsantal

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

"Friday night at midnight we're all gonna get what we need" sjunger dom. Inte för att jag vet om en lyssning på följande låt är precis vad alla vill ha en stund som denna, men välbehövligt för den musikaliska tillfredsställelsen är det tveklöst, i alla fall om ni frågar mig!

Läs även andra bloggares åsikter om Axe, hårdrock, 80-tal

Vanligtvis väntar man sig att ett besök på museum ska ge nya kunskaper, och att dessa kunskaper ska vara vetenskapligt grundade. Det är mycket tveksamt om detta gäller muséet ifråga. Det rör sig nämligen om ett museum där man i stället för vetenskaplig vederhäftighet stöder sig på pseudovetenskap och en religiöst färgad historiesyn - m.a.o. ett kreationist-museum. Läs mer på bloggen Akademisk Frihet, som granskat muséet ifråga. Jag har även snuddat på ämnet själv, i ett inlägg från ifjol.

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, museum, vetenskap, pseudovetenskap, kreationism

En snabb genomtitt av föreningens hjärtefrågor, ger bilden av en förening som ser skatter som något ont: skatter ska vara låga, och de ska helst bara användas till vård, skola och omsorg. Man får en känsla av att medlemmarna är höginkomsttagare och företagare, med förkärlek för marknadsekonomi och kapitalism. Yrkestitlarna på styrelsemedlemmarna styrker denna misstanke, majoriteten är nämligen direktörer och företagare.

Jag har inget emot att föreningen bedriver lobbyverksamhet. Jag håller rent av med föreningen i en del frågor. Däremot finner jag det tveksamt att föreningen ska ha detta namn. Vi är alla skattebetalare, men den idealvärld som Skattebetalarnas förening eftersträvar gynnar främst VD:ar och höginkomsttagare...

Läs även andra bloggares åsikter om Skattebetalarnas förening, ekonomi, företagande, skatter

Det är måhända inte konstigt att religiösa tar anstöt när saker de håller kära utsätts för kritik och förlöjliganden. Märkligt är dock att dessa individer — troendes på en allsmäktig gud — inte tror att denne gud är mäktig nog att själv hantera religionens kritiker. I bibeln finns flera passager där den judiske/kristne guden tar daga av folk som inte behagar denne. Säkerligen finns sådana avsnitt även i Koranen. Såvida guden inte tappat sin allsmäktighet under årens lopp, så är det väl snarast att kränka guden genom att bete sig på detta sätt, d.v.s. att insinuera gudens maktlöshet genom att göra "smutsjobbet" själv?

Läs även andra bloggares åsikter om religion, extremism, islam, Muhammed, kränkning, Lars Vilks, Kurt Westergaard

Publiken till dagföreställningen bestod mestadels av pensionärer, och vid grannbordet muttrade några över att det var för mycket snusk. Visst var det också många "under bältet"-skämt, det kan jag lugnt hålla med om. Den typen av humor fungerar nog bättre i kvällsföreställningarna med yngre (och något överförfriskad?) publik. Själv hade jag dock inget problem med sexskämten, men så tillhör jag ju den yngre generationen! Som brukligt i revysammanhang så skojades det även en del om de lokala politikerna. Ingemar Nyman och company fick sig en känga, men satiren var enligt mig i snällaste laget.

Sången sköttes som vanligt med den äran av Julia Öhman och Tina Burstedt — denna gång förstärkt av Rebecka Gustavsson. Den senare imponerade för övrigt med riktigt bra sketch-framföranden! Jag hade gärna sett även Julia och Tina — dessa ständigt leende sångfåglar — i sketch-sammanhang. Jag är övertygad om att de även skulle klara den typen av uppträdande med bravur!

Som gammal teaterapa kände jag ett visst sug av att själv få stå på scen. Om jag bor kvar här till hösten tror jag bestämt jag ska försöka få in en fot i revygänget...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, nyårsrevy, Dårfinkarna, schlager, sex

Här i trakterna finns som sagt inte mycket varg. Jag gillar att ströva i naturen, men skulle förstås inte vara lika förtjust om det var gott om vargar i skogarna. Å andra sidan har ju inte vi människor ensamrätt att vistas i naturen! Personligen är jag också mer rädd för en upphetsad, lösspringande jakthund, än vad jag är för en ensam, halvskygg varg. En vargflock däremot, skulle med rätta framkalla fasa. Då vi inte direkt har några vargar här uppe — men däremot gott om lösspringande jakthundar — så kanske det skulle vara på sin plats med skyddsjakt på jakthundar?

Ett av argumenten för vargjakt är för övrigt att vargar brukar kunna attackera jakthundar. Med mindre antal vargar, så finns mindre risk för vargattacker, resonerar man. Ohållbart resonemang, tycker jag. Om man är ute på jakt med uppsåt att döda, och ens jaktredskap (d.v.s. hunden) i sin tur blir dödad, så får man väl för f-n skylla sig själv som jägare! Ger man sig in i leken får man leken tåla! Att jakthundar ibland själva blir byten, är med andra ord inget giltigt skäl att minska vargstammen. Resonemanget är lika stört som om en misshandlare skulle klaga över att själv bli misshandlad av sitt tilltänkta offer. Störtlöjligt!

Läs mer:

• Hård MUF-kritik mot vargjakten (VK 3/1)
• Jakten över snabbare än väntat (DN 2/1)
• Anmäler vargjakten till EU (VK 2/1)
• Flera vargar redan skjutna (VK 2/1)
• Första vargjakten väcker blandade känslor (DN 2/1)

Läs även andra bloggares åsikter om vargjakt, jakthundar, rovdjur

En annan utbredd missuppfattning rör evolutionsteorin. Jag låter det vara osagt om orsaken till detta är skolk, glömska eller bristfällig biologi-undervisning. Hursomhelst, många tycks tro att evolutionsteorin säger att människor härstammar från apor. Detta är fel! Enligt evolutionsteorin är vi förvisso släkt med aporna, men den säger inte att aporna är våra förfäder. Vad evolutionsteorin säger, är att människor och apor härstammar från en gemensam förfader! Darwin häcklades under sin levnad p.g.a. denna missuppfattning. Högfärdiga människor — matade med religiös propaganda om den mänskliga rasens överlägsenhet — kunde absolut inte tänka sig att mänskligheten härstammade från apdjur...

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimat, evolution, Darwin, missuppfattningar, okunskap

Med tanke på alla hits som bandet har i garderoben, så kommer de dock knappast att göra besökarna besvikna. Frågan är om Umeå-sonen Kee Marcello kommer att vara med, eller om John Norum sköter hela gitarr-biten själv? För mig får det gärna vara två gitarrister på plats!

Vissa av kommentarerna i VK:s artikel tyder på att det finns ett missnöje med bandet i fråga, att Europe helt enkelt skulle vara passé. Med tanke på att bandet släppt två nya album under de senaste åren så är ett sådant resonemang mer än lovligt naivt. Dessutom är musiken från bandets storhetstid, d.v.s 1980-talet, tidlös. All slags hårdare musik från detta årtionde tillhör ju per definition musikvärldens mästerverk — i alla fall för mig, som gillar 80-talshårdrock!

Även om grabbarna i Europe närmat sig manslivets gubbstadium, så är de dock inte lika ålderstigna som andra musikaliska maestros från hårdrockens 80-talsliga. Även om grabbarna alltså inte är i 20-årsåldern, så lär man nog ändå kunna räkna med ett rejält scenröj från Joey Tempest och övriga!

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, Nordic Rock, Europe, musik, hårdrock

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

"Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening med vår färd —
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr!
Oändligt är vårt stora äventyr."

Snart är det dags att släppa taget om 2009, och i stället ge sig ut på det äventyr som 2010 innebär. För min egen del så hoppas jag att det nya året för med sig mycket gott: att kandidatuppsatsen kommer att falla väl ut, att jag kommer att få en tillsvidareanställning på någon charmig skola, samt — inte minst — att jag kommer att träffa mitt livs kärlek...

Med önskan om ett gott nytt år till er alla! Må 2010 bli ett lyckosamt år i många avseenden!

Läs även andra bloggares åsikter om Nyårsafton, Karin Boye, dikt, förhoppningar

Jag kan bara inte förstå hur man kan utsätta tjejer (eller människor överhuvudtaget) för sådana grymheter! Var det en psykstörd person som låg bakom dådet? Eller någon drogpåverkad typ? Det verkar ha rört sig om ett impulsartat överfall, så det kan knappast ha varit en person som hyste agg till tjejen ifråga. Antagligen var det bara en slump att just hon hamnade i vägen för en vettvilling. Oavsett vilket, så är det naturligtvis hemskt det som skedde.

Det är svårt att föreställa sig hur man själv skulle ha känt om en närstående rycktes bort på ett så våldsamt sätt. Jag har haft turen att slippa sådana otäckheter, men visst var jag orolig när tjejen jag tyckte om skulle ta sig till från Umeå centrum till Teg sent en söndagskväll mol allena, i synnerhet som Hagamannen då ännu var lös. Fruktan för att något ska hända den man älskar har jag alltså känt, men jag har tack och lov aldrig behövt brottas med känslorna efter att något väl har hänt...

Läs mer:

• Kvinna brutalt mördad i natt (Aftonbladet 30/12)
• Flicka mördad i natt (Expressen 30/12)
• Hon blev förföljd (Aftonbladet 31/12)
• Polisen kan ha säkrat mördarens spår (Expressen 31/12)

Läs även andra bloggares åsikter om mord, överfall, misshandel, Hjällbo, Göteborg, Umeå, Hagamannen

Förutom den intellektuellt berömliga gärningen att tänka själv — i stället för att aningslöst anamma traditionella tankegångar — så gjorde sig Russell även ett stort namn som filosof och författare. Han var dessutom pacifist och känd motståndare till kärnvapen. Följande video, uppsnappad hos Carpe vitam tuam, är en intervju med Russell från 1959. För den som vill ta del av mer visdom så kan jag rekommendera Russells bok "Varför jag inte är kristen"!

Läs även andra bloggares åsikter om Bertrand Russell, ateism, filosofi, förnuft

"Varför skall just religiösa åskådningar ha en privilegierad ställning i programutbudet? Varför inte programtid varje helg för uppläsning av Althussers 'För Marx' eller Keynes 'Allmän teori om sysselsättning, ränta och pengar'?"

Frågeställningen är berättigad. Gudstjänster är inget annat än reklam för en kristen världssyn, i synnerhet när SVT inte erbjuder en efterföljande kommentar där de religiösa utsagorna kritiskt granskas. SVT skulle knappast ge sig på att TV-sända ett politiskt brandtal utan att kommentera det efteråt — varför tar man då så lätt på religiösa utsagor? Politiker brukar sällan tillåtas att ljuga hursomhelst i TV, granskningen är avsevärd och oftast får politikerna stå där med skammen efteråt, avslöjade för att ha försökt föra svenska folket bakom ljuset. När präster i direktsändning står och basunerar ut osanningar som varandes fakta, så verkar dock ingen på SVT reagera. Gudstjänster bygger på bibeltexter — texter vars påståenden i många fall bevisats vara falska. Sålunda kan präster ostört predika om saker som aldrig ägt rum, och TV-tittarna får ingen information om felaktigheterna de får höra...

Somliga menar att det ligger i 'Public Service'-uppdraget att erbjuda TV-sända gudstjänster för de stackare som inte kan ta sig till någon kyrka. Folk som tänker så tycks dock ha fastnat i den tid då Svenska kyrkan fortfarande var en del av staten. Den statliga televisionen har inte längre någon anledning att TV-sända Svenska kyrkans medlemsträffar. Bara för att man inte personligen kan närvara vid ett evenemang, så betyder ju inte det att statstelevisionen är skyldig att TV-sända evenemanget ifråga!

Kritik mot specifika TV-program brukar oftast avfärdas med att "man inte behöver titta". Denna kommentar har tydligen även Nilsson fått då han tagit kontakt med SVT. Hans replik är tänkvärd:

"Låt oss då löpa linan ut och avskaffa Granskningsnämnden och sända rasistisk hatpropaganda i tv också – gillar vi det inte kan vi ju bara stänga av!"

Givetvis kan man inte kritisera religiösa företeelser utan att få munhugg från den religiösa sidan — så även denna gång. David Winther på bloggen apg29 skräder exempelvis inte orden. I ett inlägg betitlat "Dåren säger att inte Gud finns" skriver han:

"En rabiat ateist attackerar SVT med anklagelser om att de gör reklam för religion och antyder att Svenska kyrkan förespråkar 'etnisk rensning, bigotteri, (kvinno)hat och förtryck, slaveri och folkmord.'"

Att kalla meningsmotståndare för rabiata och dårar är tydligen i enlighet med kristen etik och moral. Till saken hör att Nilsson i sin debattartikel skriver att "[d]e monoteistiska religionerna bygger [...] på skrifter som legitimerar etnisk rensning, bigotteri, (kvinno)hat och förtryck, slaveri och folkmord.". Nilsson ger alltså enbart uttyck för ren och skär bibelkritik...

Jag håller med Nilsson om att innehållet i bibeln är uppenbart osunt, och att det av den anledningen är minst sagt tveksamt med gudstjänster och bibelläsning i statlig television. Nilsson påpekar förvisso att bibeln även innehåller "tal om kärlek till din nästa och liknande", men att det i sammanhanget är irrelevant. Även "Mein kampf" torde ju innehålla strödda guldkorn...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om TV, SVT, gudstjänster, religion, kristendom

Man kan fråga sig varför ingen lämpligare lokal användes — MVG-gallerian är ju inte direkt den största som finns i centrala Umeå. Statskyrkan hade kunnat erbjuda större utrymmen, men den kanske var upptagen? Om arrangörerna nödvändigtvis ville tvinga bort kunder till förmån för idolsuktande fjortisar, så hade det måhända varit bättre att förlägga uppträdandet till systembolaget. Isåfall hade kanske somliga personers pengar använts till nyttigare saker än vin och sprit...

Nåja, man ska väl inte klaga. Uppenbarligen njöt publiken av de s.k. idolernas uppträdanden. Kanske avstod även somliga (tack vare trängseln) från impulsköp på mellandagsrean, och sparade därigenom pengar i stället för att köpa onödiga saker.

Läs även andra bloggares åsikter om Idol, Umeå, mellandagsrea

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

För en tid sedan fick jag frågan om vilken som var min favoritfilm. Efter en stunds tvekan klämde jag till med Matrix. Första delen i Matrix-trilogin är tveklöst en av undertecknads favoriter, men vid närmare eftertanke finns det andra filmer som smäller högre. Peter Jacksons tredelade filmatisering om Sagan om ringen är t.ex. suverän, men det går inte att plocka ut en av dessa då de hänger ihop. Filmerna om Stjärnornas krig är också bra, men smäller inte lika högt. Den fristående uppföljaren Alien 2 är likaså en favorit — men knappast favoritfilmen nummer 1.

Det finns många filmer som jag uppskattar, men en ligger mig extra varmt om hjärtat: Superman - the movie (specialutgåvan från 2001). Christopher Reeve är suverän i titelrollen, storyn är helt ok och specialeffekterna imponerande för att vara från 70-talet. Filmen om Stålmannen verkar måhända lite tafatt om man jämför med specialeffekterna i sentida actionrullar, men innehållet är charmigt och filmen står sig förvånansvärt bra!

Se den, och njut! Dröm dig bort till fantasins värld, där det finns män i mantel som kan flyga...

Läs även andra bloggares åsikter om filmer, action, science fiction, matrix, stålmannen, Christopher Reeve

Enligt studentprästernas hemsida så finns de bl.a. till för studenter och personal på universitetet som är i behov av att prata med någon. Man kan fråga sig varför det inte går lika bra med utbildade kuratorer och psykologer? Nej — snarare rör det sig om ännu ett sätt för svenska kyrkan att försöka missionera. Det finns inga tjänstgörande imamer, munkar eller rabbiner på universiteten — varför ska då kristna präster finnas där? Om det nu inte duger med vetenskaplig bildning för att idka samtalsterapi, så kan man ju lika gärna anlita astrologer, numerologer, druider eller häxdoktorer. Präster är inte bättre än annan religiös mumbo-jumbo...

Efter nyår skriver vi 2010. Är det verkligen lämpligt att man i denna tid fortfarande har religiösa representanter på universiteten? Att man i föreläsningssalarna undervisar om evolution, DNA-strängar, kvantfysik — samtidigt som det i kapellet vägg i vägg bedrivs religiösa ceremonier av kannibalistisk karaktär? Är det verkligen passande att undervisa om vetenskaplighet och vikten av att tänka kritiskt, samtidigt som en tjänstgörande präst i annan lokal på campus mumlar om heliga andar och använder religiösa myter och påhitt som utgångspunkt för sin predikan?

Nej, det är dags att kicka ut de religiösa representanterna från universiteten. De har inget där att göra!!

Läs även andra bloggares åsikter om Umeå universitet, studentpräst, Svenska kyrkan, mission, kristendom, religion

För många kanske julafton och den därpå kommande juldagen fortskrider som vilken dag som helst — julen är ju trots allt endast något som firas i traditionellt kristna kretsar. Det må vara så att julen är en kristen högtid (även om ordet jul har "hedniskt" ursprung) — men som midvinterhögtid så är det hursomhelst en lämplig tidpunkt att uppmärksamma. Det är mörkt nu, men vi går mot ljusare tider! Även om man inte tror att det föddes någon halvgud i Mellanöstern för 2000 år sedan, så kan man alltså mycket väl fira julen som ett avstamp mot ljusare tider!

Låt mig citera Patrik Lindenfors på Humanistbloggen:

"Eftersom julen egentligen inte är en kristen högtid utan en helgdag som hör till årstiden så angår den alla människor. I den karga nordiska vinternatten behövs en högtid som minner om ljus och generositet. Julen är ett firande av en årstidsväxling, så den är inte exkluderande utan alla kan vara med i firandet, oberoende religiös tillhörighet eller livsåskådning!"

Njut av dagen: ät gott, ta vara på varandra och skänk en tanke åt de mindre lyckligt lottade. Slutligen: ta det försiktigt med spriten, om inte annat för era barns skull.

Läs även andra bloggares åsikter om vit jul, Slade

Till nästa år hoppas jag dock att en annan filur får chansen, nämligen Allan Preussen! Denne Claes Erikssonska mysgubbe skulle säkerligen klara uppdraget galant, eller vad tror ni?

Läs även andra bloggares åsikter om Claes Eriksson, Allan Preussen, Lisbeth Åkerman, SVT, julvärd

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

DN och andra tidningar låter meddela att det i Israel för ca 10 år sedan snarast var kutym att utan tillstånd använda kroppsdelar från döda. Offren för organstölderna ska ha varit såväl israeler som palestinier. Avslöjandena i fråga härrör från en intervju med en israelisk läkare — det är alltså inte någon propalestinsk agitator som varit i farten!

Med tanke på den laddning som alla Israel-relaterade ämnen har, så lär dock knappast det sista ordet vara sagt...

Läs mer:

• "Man höll tyst av plikt mot landet" (Aftonbladet 22/12)
• Israellobbyns makt över svenska medier: är sanningen antisemitisk? (Biology & Politics, 22/12)
• Organbråket: Inget nytt under solen (SvD:s ledarblogg, 21/12)
• Dags att ompröva tidigare omdömen (Alliansfritt Sverige, 21/12)
• Donald Boström: "En seger för sanningen" (Nyheter24, 21/12)

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Mellanöstern, Donald Boström, organstöld

Visst, obehöriga lärare har säkerligen lärt sig en hel del (pedagogiska) knep under arbetets gång — men det gjorde även gångna tiders outbildade läkare: genom "trial and error"-metodik undersöktes vilka behandlingsmetoder som var framgångsrika. Naturligtvis en klen tröst för de stackare som utsattes för felaktiga behandlingar i brist på adekvat kunskap...

Lärarutbildningen är inte perfekt, men den ger trots allt lärarstudenterna viktiga förkunskaper innan de påbörjar sitt yrkesliv. Dessa slags kunskaper får de obehöriga (i bästa fall) först efter många års praktik. Läraryrket är ett hantverk, som kräver många års erfarenhet för att bemästra. Därtill kräver den även teoretiska kunskaper — något som många verkar ha glömt bort.

Idag är det ofta så att lärare förvisso har lärarutbildning, men att de undervisar i ämnen de inte är behöriga till. Vem skulle vilja få eluttagen monterade av en målare, eller skorstenen rengjord av en keramiker? Lika tokigt är det när tyska-lärare undervisar i spanska, och slöjdlärare undervisar i matematik. Av någon anledning så anses dock inte obehörigheten i skolans värld lika upprörande som obehörighet i samhället i övrigt.

Jag och många med mig har genomgått lärarutbildning, men vad är belöningen för fleråriga studier och stora studieskulder — jo, arbetslöshet! Detta delvis p.g.a. att skolchefer tillsvidareanställt obehöriga lärare. Att politiska krav på lärarbehörighet börjar ställas är bra, men det hjälper inte direkt de utexaminerade lärarna. De obehöriga lärarna får behålla sina jobb, och tillråga på allt så får de behörighetsgivande utbildning bekostad av sina arbetsgivare!

Vi som tagit lärarexamen och dragit på oss stora studieskulder blir alltså utan jobb, medan de obehöriga får behålla jobbet och dessutom får sin utbildning betald av andra. Orättvisa är bara förnamnet...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skolan, obehöriga lärare, undervisning, behörighet, arbetslöshet

Hursomhelst, filmen mynnade ut i ett kärleksäventyr och sådana brukar jag försöka undvika. Att vara känslig romantiker och samtidigt ensam, är inget bra utgångsläge när man tittar på dylika rullar. När eftertexterna rullar så inser man ju hur fantastiskt livet kunde ha varit om det var en själv som hade fått ihop det med Claire Danes tindrande rollfigur...

Solokvist + Kärleksfilm = dysterkvist

Nej, jag ska bespara er ytterligare dysterheter. Jag har beklagat mig över singelskapet i tidigare inlägg, så vill ni ha mer av den saken vet ni vart ni ska titta. Det sägs ju att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge, så jag får väl helt enkelt bara förlita mig på att kärleken en dag ska hoppa in i mitt liv för att sedan stanna!

En vacker melodi av Edenbridge får avsluta detta inlägg:

Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, film, TV, Science fiction, fantasy, singel, ensamhet, Edenbridge

Den andra låten är av ett mer komiskt slag. I stället för att — likt Amy Diamond — konstatera att "julen är här", så konstaterar de två wannabe-kockarna Werner & Werner att julskinkan har rymt...

Läs även andra bloggares åsikter om julmusik, Amy Diamond, Werner & Werner

Jag var på en sväng till Nordmaling idag, och passade givetvis på att mumsa i mig en saffranssemla på Näslunds. När jag gick runt bland affärerna så fastnade jag framför ett ställ med vykort. När jag fick upp ögonen för de vackra Nordmalingsmotiven så slog det mig att motsvarande gällande Bjurholm (d.v.s.tjusiga vykort) är sällsynta.

De vykort jag har med Bjurholmsmotiv är vanligtvis alltför utdaterade — byggnader och miljöer är inte desamma som när korten togs. Det vykort som är relativt nya är dock alldeles för tråkiga. Nog finns det väl andra motiv man kan lyfta fram än kyrkan???

Läs även andra bloggares åsikter om Nordmaling, Bjurholm, vykort