Så här i sportlovstider så är det tydligt att var och en tycks associera skidåkning med Hemavan, slalompjäxor och Anja Pärson. I samband med söndagens vasaloppssändning på TV så menade man att längdskidåkning återigen var på väg att bli en folksport. Det är i alla fall inget jag har märkt. När jag hört folk prata om skidor, så har det så gott som alltid visat sig att de pratade om slalom eller annan utförsåkning. I de bjurholmska skidspåren har det heller inte varit någon större folkansamling...

Förr i tiden var Västerbotten en stark skidregion. I dessa post-Elofsson-tider så är det nästintill bara tal om Anja, Maria P-H och UHSK. VK gör också sitt till för att förpassa längdskidåkningen till historiens skrymslen. I samband med en artikel om Agnäsbacken, så har man en omröstningsfråga: "Vilken skidbacke nära kusten tycker du är bäst?". Förutom de olika skidbacks-alternativen kan man bara svara "Ingen, åker till fjällen" eller "Åker inte skidor". Vad ska jag svara på en sådan fråga? Jag åker ju visst skidor, men inte slalom! Varför kunde de inte ha ett annat alternativ i stället? "Åker inte slalom" eller "Åker inte alpint" eller något liknande, hade ju varit betydligt bättre passande.

Även om exempelvis milspåret i Bjurholm bjuder på en riktigt härlig utförsbacke, så tillhör jag ju den kategorin som inte åker "utförs" utan "slättförs"!

Läs även andra bloggares åsikter om längdskidor, alpint, utförsåkning, slalom, skidbackar

Vasaloppsdag är skiddag, så är det bara! Efter att ha sett umebekantingen Brink ta hem 9-milaloppet så blev det åka av även för min del. Snuvan och förkylningen har börjat att släppa, men med tanke på att jag inte är 100% kry så tog jag det lite lugnt! Jag lät dig alltså köra om med flit, Gunnar S. ;-)

En positiv överraskning var att milspåret var uppkört! Jag hade börjat tvivla på att det någonsin skulle köras upp under säsongen, men nu behöver jag inte tvivla längre. Tummen upp för Per-Erik!

Med tanke på vilket härligt skidväder dagen bjöd på, så var det förvånansvärt få i farten. Bjurholms skidelit var säkerligen i trakterna kring Mora, men nog hade man väl trott att de glada skidamatörerna skulle vara på plats här i Bjurholm? Nåja, att vara ensam skidåkare i skogen en härlig vinterdag — man kan ha det sämre!

Läs även andra bloggares åsikter om längdskidor, Vasaloppet, Jörgen Brink, Bjurholm, milspåret

Idag äger den omdiskuterade vargdebatten rum i Lycksele. Enligt uppgift finns VK på plats. När Naturskyddsföreningen i Bjurholm arrangerade en liknande aktivitet för några veckor sedan, så var minsann inga journalister på plats. Det kom för övrigt inte så många besökare heller — men det hade det säkerligen gjort om VK m.fl. hade bemödat sig att skriva om saken.

När det fanns en lokal VK-redaktion i Bjurholm så rapporterades det från varje händelse av vikt. Så är det definitivt inte nu. Det är förvisso lätt att bli nostalgisk...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, VK, nostalgi

Detta meddelande vänder sig till alla ni miljö-, klimat- och framtidsintresserade Bjurholmsbor (i den mån ni finns...):

Imorgon lördag anordnar kommunen energimässa på Folkets Hus 11-15. Du kan läsa mer på kommunens hemsida, från vilken jag bjuder på följande citat:

"Här får du tips och idéer om hur du kan spara energi, miljö och pengar! Träffa utställare från företag och intresseföreningar som visar sina produkter, svarar på frågor, ger information eller förslag till lösningar med koppling till energi och hållbarhet."

Jag kommer att vara där! Kommer du?

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, energimässa, Folkets Hus

Efter en intensiv helg, så tänkte jag bjuda på lite reflektioner från veckoslutet som varit. Naturskyddsföreningens medlemsmiddag blev mycket lyckad, tack alla ni skom kom och bidrog till en fröjdfull fredagskväll!

Lite trögare var det med Naturskyddsföreningens länsupptakt på lördagen. Eftermiddagens övningar var öppna för allmänheten, men vare sig kabarén eller rovdjurspratet lockade något större antal besökare. Bjurholm har ett förhållandevis rikt kulturliv, men på kabarén var Bjurholms kulturelit osynliga. På rovdjurspresentationen var det ett par jägare, jordbrukare och hundägare som slöt upp, men nog hade man väntat sig fler åhörare — i synnerhet efter den stundtals heta vargdiskussion som förekommit i samhällsdebatten. Bortsett från ilskna uttalanden från en upprörd åhörare (som hade en dålig dag?) så förflöt dock presentationen och den efterföljande frågestunden lugnt och stilla, och hade på det hela taget ödmjukhetens prägel.

Tråkigt är förstås att Bjurholmsborna är så svårflörtade — men det är å andra sidan ingen nyhet. De duktiga kabaré-artisterna hade förtjänat en mycket större publik, och rovdjursfrågan borde ha intresserat betydligt fler. Trots särskild inbjudan var det heller ingen politiker som kom förbi...

Nåja, bättre lycka nästa gång!

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, Naturskyddsföreningen, kabaré, rovdjur

Jag vill passa på att påminna om Karin B-L:s uppmaning i kommentaren till mitt vargjaktsinlägg. Det är nämligen så att Naturskyddsföreningen anordnar ett panelsamtal om rovdjursfrågan på lördag kl 15.00 i Bjurholms Folkets Hus.

Då och där kommer representanter från Jägarförbundet, Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och forskarvärlden (läs: Umeå universitet) att presentera åsikter och faktaunderlag. Det blir alltså ett tillfälle att inte bara få veta mer om rovdjursfrågan ur ett västerbottens-perspektiv, utan även få olika infallsvinklar. Förhoppningen är att alla med förutfattade meningar (oavsett läger) ska gå därfirån med bättre kunskaper, och förhoppningsvis en ödmjukare inställning till såväl sakfråga som meningsmotståndare!

Väl mött, och varmt välkomna!

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, rovdjur, panelsamtal, Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen, Jägarförbundet

Jag läser att min namne — med Nyman som efternamn — accepterar att ställa upp för omval till kommunalrådsposten, om än motvilligt. Tydligen finns ingen annan i de moderata leden som kan tänka sig ta posten. Jag tycker Bjurholms befolkning kan vara lite hygglig med Nyman och rösta fram något annat parti till makten! Så att Nyman får vila, alltså! Nyman och moderaterna har för övrigt suttit vid rodret i bra många år nu, så det är verkligen på tiden att andra personer och partier får chansen...

Detta kommer dock knappast att ske. Här i Bjurholm röstar man som man alltid gjort, oavsett hur parti-ideologier förändras och oberoende av hur partipolitiker skött sig. Så verkar det som i alla fall — men jag kan förstås ha fel. Det kan ju hända att Bjurholmsbor verkligen tänker sig för innan de röstar, och att de verkligen tar hänsyn till hur olika partier och politiker har handlat under mandatperioden. Något säger mig t.ex. att Nyman-effekten har börjat upphöra. Ska vi hoppas att det visar sig även i valresultaten? Kommer golf-historien måhända att påverka valutgången?

Jag tänkte passa på att höra efter bland er Bjurholmsbor vad ni tycker om politiska förtroendeuppdrag. Som ni kanske förstått är jag intresserad av samhällsfrågor. Jag skulle gärna kandidera till kommunpolitiken i årets val — om jag verkligen visste att jag skulle bo här de närmaste fyra åren. I mitt tycke så är det nämligen ett svek mot sina väljare om man hoppar av ett förtroendeuppdrag innan mandatperioden gått ut. Sannolikheten att jag ska få ett passande jobb och bli fast anställd i Bjurholms närområde är inte särskilt stor. Tycker ni att jag ska ställa upp ändå?

Ett annat bekymmer är partitillhörighet. Jag är inte medlem i något politiskt parti, vilket man måste vara för att få tillträde till den kommunala politikens korridorer. Då måste man alltså först och främst gå med i ett parti. Det finns inget parti som jag stöder till 100%, men med grön-vänster-liberala grundvärderingar finns det ju inte så många partier att välja mellan. I Bjurholm faktiskt ännu färre, eftersom landets tredje största parti (enligt flertalet opinionsmätningar, bl.a. denna) inte är representerat på orten.

Tills vidare får jag nog nöja mig med att påverka samhällsutvecklingen på andra vägar...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, politik, moderaterna, Ingemar Nyman, valet 2010

Först en härlig skidtur — den här gången 7,5 km. Till skillnad från förra gången så har konditionen helt klart börjat repa sig! Ska man klaga på något, så är det i såfall de bjurholmska skidspåren: p.g.a. skogsavverkning var skidspåret på mer än ett ställe sönderkört, vilket naturligtvis förtog tjusningen till en del...

Efter skidorna hann jag så se finalerna i världscupsprinten i Otepää. Vilken svenskdag! Både Hanna Falk och Emil Jönsson hamnade högst upp på pallen! En härlig skiddag med andra ord!

Läs även andra bloggares åsikter om längdskidor, skogsavverkning, Bjurholm, sprint

För er som missade Dårfinkarnas revy Schlager-värk, så finns nu chansen att ta igen detta. SVT Västerbottensnytt har klippt ihop ett 15-minutersinslag, där godbitar från revyn varvas med intervjuer.

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, dårfinkarna, revy, Västerbottensnytt

Jaha, då var årets upplaga av Tour de ski avslutad. Det blev ingen svensk medalj, men väl en hedrande fjärdeplats för Hellner och dito åttondeplats för Rickardsson. Bland damerna åkte unga Lisa Larsen bäst. När hon föll ihop vid målgången efter bergsklättringen och låg kvar bra nog länge, så ville jag bara hoppa in i TV-rutan och bära henne bort från den kalla snön. Hon reste sig dock efter en stund, varpå kameramannen zoomade in hennes ansikte. Hon var trött, ack så trött, men oj så lycklig! Man riktigt såg hur det gnistrade i hennes trötta ögon! Hon var uppenbarligen — med rätta — nöjd över insatsen i Tour de ski och bergsklättrarbranten.

Jag säger bara: här har vi ett superlöfte i vardande! Extra imponerande är det att stockholmstjejen gjort bra resultat även i orientering och löpning! Det ska bli en fröjd att följa henne i framtiden!

Vad gäller skidåkning, så har jag inte bara tittat på andra skidåkare idag. Jag har även, för första gången under vintersäsongen, tagit på mig skidutrustningen och testat mina skidlöpartakter. En vända på Bjurholms trevliga femkilometersslinga fick räcka. Det visade sig att de gångna helgernas frosseri och stillasittande satt sina spår...

Läs även andra bloggares åsikter om Tour de ski, längdskidor, Lisa Larsen

Jahapp, då är årets revybesök avverkad! Bjurholms eget revygäng Dårfinkarna bjöd på storstilad söndagsunderhållning i form av den schlagerspäckade föreställningen Schlager-värk. För undertecknad var det förstås en utmaning att klara av den myckna schlagermusiken, men när den framfördes av musikerna från Heel så gick det så mycket bättre. Dessutom bjöds ju på åtminstone ett hårdrocksnummer...

Publiken till dagföreställningen bestod mestadels av pensionärer, och vid grannbordet muttrade några över att det var för mycket snusk. Visst var det också många "under bältet"-skämt, det kan jag lugnt hålla med om. Den typen av humor fungerar nog bättre i kvällsföreställningarna med yngre (och något överförfriskad?) publik. Själv hade jag dock inget problem med sexskämten, men så tillhör jag ju den yngre generationen! Som brukligt i revysammanhang så skojades det även en del om de lokala politikerna. Ingemar Nyman och company fick sig en känga, men satiren var enligt mig i snällaste laget.

Sången sköttes som vanligt med den äran av Julia Öhman och Tina Burstedt — denna gång förstärkt av Rebecka Gustavsson. Den senare imponerade för övrigt med riktigt bra sketch-framföranden! Jag hade gärna sett även Julia och Tina — dessa ständigt leende sångfåglar — i sketch-sammanhang. Jag är övertygad om att de även skulle klara den typen av uppträdande med bravur!

Som gammal teaterapa kände jag ett visst sug av att själv få stå på scen. Om jag bor kvar här till hösten tror jag bestämt jag ska försöka få in en fot i revygänget...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, nyårsrevy, Dårfinkarna, schlager, sex

Jag var på en sväng till Nordmaling idag, och passade givetvis på att mumsa i mig en saffranssemla på Näslunds. När jag gick runt bland affärerna så fastnade jag framför ett ställ med vykort. När jag fick upp ögonen för de vackra Nordmalingsmotiven så slog det mig att motsvarande gällande Bjurholm (d.v.s.tjusiga vykort) är sällsynta.

De vykort jag har med Bjurholmsmotiv är vanligtvis alltför utdaterade — byggnader och miljöer är inte desamma som när korten togs. Det vykort som är relativt nya är dock alldeles för tråkiga. Nog finns det väl andra motiv man kan lyfta fram än kyrkan???

Läs även andra bloggares åsikter om Nordmaling, Bjurholm, vykort

Som jag nämnde tidigare idag, så var jag i fredags på 8:ornas luciafest. De skötte sig med den äran och bjöd på god underhållning. Pausen var dock i  längsta laget...

Hursomhelst, här kommer en lista över höjdpunkterna:

1. Eimantes pianolir
   Här snackar vi talang! Liksom sin storasyster så är fröken Antonovaite en pianist av rang. De välklingande tonerna var en fröjd att lyssna på!
2. Emil och Isacs skogshuggare
   Snacka om dåligt lokalsinne! Att höra ortsdialekt är dessutom alltid kul!
3. Johanna och Olivias sångframträdande
   Jag är alltid svag för sjungande tjejer...
4. Reportaget om fotbollsbussen
   Markus intervjuer med svårtolkade intervjuobjekt lockade fram muntra skratt! Det är inte lätt att vara reporter...
5. Hannas väderleksrapport
   Jag vet inte om det var planerat eller improviserat; roligt var det hursomhelst!
6. Therese konferencier-insats
   En avspänd tjej med humor — i sitt esse!
7. Den avslutande dansuppvisningen
   Vilka moves!!
8. "Barnprogrammet"
   Att en makaron ska vara så svår...

Klass 8 skötte sig alltså med den äran, men några i publiken förtjänar ett stort USCH! Många av de musikaliska inslagen förstördes nämligen av taktlösa handklappningar från publikens sida. Som (förvisso amatörmässig) amatörtrummis kanske jag har bättre taktkänsla än handklapparna i publiken och därför inte ska klandra dem alltför mycket, men nog kan man väl ändå begära att de åtminstone ska kunna klappa i rätt takt när de får stöd av taktfast trumkomp?

Kan man inte klappa i takt så ska man enligt min mening inte klappa alls! Att misshandla musiken på detta sätt är ju höjden av fräckhet!

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, luciafest

Ska det verkligen se ut så här i december?

Förvisso ett glest snötäcke som breder ut sig över de frostpinade vidderna, men knappast den mängd snö som brukar förekomma i bjurholmstrakten vintertid. Förhoppningsvis kommer mer snö vad det lider, så man kan börja åka längdskidor...

Vad gäller gårdagskvällen så hade jag det trevligt på 8:ornas luciafest. Det var verkligen skönt med lättsam underhållning efter veckans intensiva pluggande! Jag väntar dock med att lista luciafestens höjdpunkter till i kväll. Jag vill ju inte förstöra nöjet för de av er som har för avsikt att fara på kvällens visning, genom att avslöja delar av innehållet...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, vinter

Så är då årets skyltsöndag snart till ändå. Själv har jag av och till under dagen varit stationerad på Naturskyddsföreningens tävlingsstånd. Som en av fem arrangörsföreningar deltog vi i den så kallade "skyltkampen". Jag får passa på att tacka mina föreningskollegor för en trevlig dag! Ett varmt tack riktas även till besökarna som hade överseende med det delvis oorganiserade bemötandet från vår sida. (Trots marschaller och värmeljus hade vi nämligen problem med att erbjuda tillräckligt med lyse när mörkret satt in...) En stor eloge även till de tappra fjärdeklassare som trotsade minusgraderna för att bistå vid vårt stånd!

På Folkets hus fick jag av 8:orna veta att det vankas luciafest även i år. Jag hade tidigare hört rykten om att showen skulle ställas in, så jag blev desto gladare när jag hörde att så inte blev fallet! Det ska verkligen bli kul att se vad "mina" gamla elever åstadkommit! Jag noterar dock att evenemanget kommer att gå av stapeln samma dag som jag har uppsatsseminarium på universitetet. Förhoppningsvis hinner jag hem till Bjurholm i tid...

Förresten, är det någon som är sugen på en dejt den kvällen? Jag är ganska så utled på att besöka dylika tillställningar i ensamt majestät...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, skyltsöndag, Naturskyddsföreningen, luciafest, dejt

En företeelse som jag minns med förtjusning från ungdomens café-besök var de jukeboxar som man kunde spela låtar på. På Café Bakverket i Bjurholm hade de t.ex. en jukebox som kom till användning vid några av familjens besök. Jag minns dock inte vad jag/vi valde för musik (utbudet bestod väl av rock/pop-klassiker och moderna radio-hits...).

Jämfört med den bakgrundsmusik som brukar prägla nutidens mat- och fikaställen så måste jag säga att musiken sprungen från jukeboxar nog ändå var bättre. Idag matas man ju som oftast med slätstruken, nonsensmusik från radiostationernas topplistor. Med en jukebox så finns ju möjligheten att ha ett mixat utbud...

Vilket fik spelar t.ex. idag gammal god rock av typen som följande youtube-klipp framför, Foreigner med "Jukebox hero"?

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, café, jukeboxar, musik, Foreigner

Igår var det schackkväll — närmare bestämt rond 4 i SK Rockaden Umeås klubbmästerskap. Den här gången mötte jag J-O Kollin som vit. Efter att länge ha stått bättre, så tillät jag lite onödigt min motståndare att få motchanser. Det hela slutade sedan med att jag missade en enkel kombination. Genom att offra sin dam, så kunde den gode Kollin forcera matt — något som han också hade gjort om jag inte dessförinnan hade gett upp spelet...

Jag får väl delvis skylla nederlaget på min ringrostighet. Jag har trots allt inte spelat alltför mycket den senaste tiden, och ska man vinna så krävs det att man är alert och inte missar den typ av kombinationsvändningar som uppkom i gårdagens parti. Om det ska bli verklighet av mina planer att hålla en simultanföreställning i Bjurholm — något som jag en tid gått och grunnat på — så vill det till att jag tränar upp och återuppväcker de schackliga förmågor som av allt att döma har hamnat i någon sorts dvala.

Simultanschack i Bjurholm? Ja, jag har faktiskt funderat på, eller i alla fall fantiserat om, att fixa ett sådant arrangemang i Bjurholm. Tanken är i så fall att ta inträde och låta dessa pengar komma välgörenhet till godo. En simultanföreställning skulle dessutom ge PR för schacket, ge mig en möjlighet att få visa mig på styva linan och — inte minst — ge klarhet i om jag verkligen är bygdens bäste i branschen...

Frågan är dock om det finns något intresse bland bjurholmsborna att betala pengar för nöjet att få möta mig i en schackduell utöver det vanliga? En simultan bygger ju på att det finns flera deltagare...

Bildkälla: Courier Times Now

Läs även andra bloggares åsikter om Rockaden Umeå, schack, Bjurholm, simultanschack

Jag var förbi Castorskolan nu på morgonen, och delade ut vinster till ett par fjärdeklassare som deltog i Naturskyddsföreningens tipsrunda tidigare i år. Det var trevligt att återse skolan — det var ju ett tag sedan jag hade förmånen att få vikariera där. Eleverna på högstadiet kände dock igen mig, så uppenbarligen har man ju gjort någon sorts intryck på dom...

Nog för att jag trivs med att fördjupa mig i historia och filosofi, nog för att jag trivs på universitetet och i UB:s fylliga bokmagasin — inget kan dock ta ifrån mig glädjen av att vistas i skolmiljö. Det är en ynnest att få spendera dagarna med det uppväxande släktet, att se dom växa såväl fysiskt som mentalt, att få vara en del av deras liv och hjälpa dom till kunskap och förståelse. Läraryrket har förstås sina jobbigare sidor, men det är ingen tvekan om att jag valt rätt bana i livet!

Igår saluterade jag kvinnorna. Nu lyfter jag i stället symboliskt på hatten för den nya generationen — barnen och ungdomarna!

Läs även andra bloggares åsikter om Castorskolan, läraryrket, barn, ungdomar, Scorpions

Anta att du är lärare i en klass, där det finns en elev med högerextrema åsikter. Anta att samma elev är i behov av särskilt stöd, men vägrar att befatta sig med den mörkhyade specialpedagogen. Anta sedan att du förklarar för eleven att denne inte kan välja hudfärg på specialpedagoger utan allt får nöja sig med den hjälp som erbjuds. Ponera sedan att elevens juridiskt utbildade föräldrar hör av sig och hotar med att du som lärare ska få sparken — ett hot som gör att du talar med rektorn om saken. Tänk dig sedan att rektorn tar föräldrarna i försvar och så småningom avskedar dig med svepskälet att du skulle ha stulit pennor ur förrådet, när du i själva verket bara har flyttat pennorna från förrådet till ditt klassrum.

Ungefär så har det gått till i Uppsala, med den skillnaden att skolan är ett vårdhem, eleven en vårdtagare, specialpedagogen och du själv vårdpersonal, och de juriskt utbildade föräldrarna liktydiga med vårdtagarens son. Se DN för detaljer.

Att få sparken för att man påtalat diskriminering är förstås bedrövligt. Än bedrövligare är det med chefer som hellre sparkar sin personal än stöter sig med obehagliga klienter. Är det någon som ska sparkas i detta fall så är det väl chefen, som uppenbarligen har agerat helt fel!

Det kanske går an i Uppsala, men jag har väldigt svårt att tro att detta skulle kunna ske i Bjurholm. Något säger mig att personalen här hellre skulle gå ut i strejk mangrant, än att tillåta att någon enskild anställd drabbas så till den milda grad av småaktigt chefskap...

Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala, Vårdhem, diskriminering, rasism, uppsägning

Här på VK-bloggen finns många politiker. För bl.a. Umeå-, Vännäs-, Vindeln-, Lycksele- och Vilhelminaborna finns möjligheter att få inblick i vad som händer i den lokala politiken. Det finns möjlighet att se vad politikerna gör, vad de tycker och hur de tänker. Det finns möjlighet för allmänheten att ställa frågor, ifrågasätta och berömma.

Förutom Maggie Jakobsson lyser dock Bjurholmspolitikerna med sin frånvaro. Frågan är varför? Beror det på teknikrädsla eller oro för att bli påhoppad? Jag tror inte det. Jag tror helt enkelt att politikerna i Bjurholm inte insett fördelarna med bloggandet som kommunikationsform.

Kom igen nu, Ingemar, Folke, Maria och ni andra! Vad väntar ni på?

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, politiker, VK-bloggen

Jag har inte haft tid att tänka ut något djupare inlägg, men här kommer i alla fall några kommentarer om dygnet som gått:

1. Till att börja med så kan jag konstatera att uppslutningen till Naturskyddsföreningens föreläsning igår var dålig. I likhet med föreläsningen innan så var det bara 14 personer som infann sig. Vi som var där hade dock en mysig stund tillsammans. Efter en intressant föreläsning följde tankeväckande diskussioner. För att inte tala om det goda fikat!

2. På hemväg från evenemanget blev jag stoppad av polis för nykterhets- och körkortskoll — vilket jag inte hade något emot! Det var trevligt att se poliser i Bjurholm, det är ju inte alltför ofta man får den förmånen nuförtiden. Inlandspoliser är ju ett tämligen utrotningshotat släkte...

3. Imorse upptäckte jag att Agnäs egen sångfågel var omskriven i tidningen. Igen. Från början trodde jag att det rörde sig om ett s.k. déjà vu — men trycksvärtan på min tumme övertygade mig snabbt om motsatsen...

4. I bussen fick jag sedan känna på konsekvenserna av broförbudet i Spöland. Omvägen via Brån, Överboda och Teg var dock inte så farlig. Resetiden blev förvisso längre, men jag var ute i god tid och hade trots förseningen tid till två timmars seminarieförberedelser på universitetet ...

5. Idag har jag alltså varit på universitetet, detta till följd av ett schemalagt seminarium på den B-kurs i historia som jag läser på distans. Seminariet var på det hela taget givande. Förutom den intellektuella tillfredsställelsen så fanns även andra anledningar att trivas — universitetet kryllar ju nämligen av smarta och snygga studentskor! Ibland känner man sig rent av som en pilsk hund omgiven av löptikar, när man befinner sig i campus-vimlet. Någon lycka på den akademiska köttmarknaden har jag dock än så länge inte haft...

6. När jag efter intagen lunch befann mig på UB så aktiverades plötsligt högtalarsystemet, och namnet på nobelpristagaren i litteratur ropades ut. Som vanligt var det ingen författare jag läst, och än mindre hört talas om...

7. På bussen till Bjurholm, och väl framme, så var jag social med ett par fjolårsnior (hur nu en autist kan klara det...). Det var kul med en pratstund, och roligt att höra hur det går för dom på sina respektive gymnasieäventyr. En av mina f.d. elever visade sig studera på ett kombinerat samhälls- och naturprogram. På min tid fanns inget sådant alternativ — jag gick ett renodlat samhällsprogram. Om det hade varit idag så hade nog jag också föredragit mixvarianten...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, föreläsning, Natuskyddsföreningen, polis, Agnäs, buss, Spölandsbron, campus, nobelpristagare, litteratur, gymnasium

På onsdag kväll blir det underhållning i kyrkstugan. Hedda Landfors kåserar kring mattrender, och därefter blir det fika och sedvanligt skvallersnack! Kom och trivs!

Om det primära syftet hade varit att underhålla, så skulle antagligen inbjudan till del fyra i Naturskyddsföreningens föreläsningsserie ha formulerats ungefär som texten här ovan. Nu är det dock inte underhållning som är syftet med föreläsningsserien "Bjurholm om 250 år", utan snarare att belysa bjurholmsbygdens framtida möjligheter och utmaningar. En mer adekvat beskrivning till onsdagkvällens evenemang lyder därför som följer:

Onsdag 18.30 föreläser Hedda Landfors på kyrkstugan utifrån temat "Framtidens mat". Efter föreläsningen serveras fika, och därefter inbjuds till diskussion om temat ifråga. Jordbrukets framtida inriktning, hållbara mattrender och hälso- respektive rättvise-aspekter kring mat och livsmedel, är några saker som förhoppningsvis kommer upp till diskussion under kvällen.

Evenemanget arrangeras av Naturskyddsföreningen i Bjurholm i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan, LRF och Folkhälsorådet i kommunen. Alla intresserade bjurholmsbor hälsas välkomna!

Kom igen nu, bjuholmare! Visa att ni bryr er om framtidsfrågor, och ta er en tur till kyrkstugan på onsdag. Jag vill inte vara med om ännu ett antiklimax...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, Naturskyddsföreningen, Vuxenskolan, LRF, Folkhälsorådet, föreläsning, mat, miljö, framtidsfrågor

Det har tydligen gått bra för den nystartade golfklubben: beräknad vinst på 100000 kr! Man har heller inte behövt använda 300000 kr av de lånade kommunpengarna, dessa ska tydligen sparas till "kommande investeringar".

Jag vill minnas att golfklubben ursprungligen efterfrågade ett än större lån än de 800000 kr som blev beviljade, och nu visar det sig att det räckte med 500000 kr för att komma igång. Den kommunala plånboken öppnades uppenbarligen för mycket.

Som orsak till resultatet anges färre gratisspelare och stora ideella insatser. Antagligen hade väl inte golfklubben räknat med att tillräckligt många skulle ställa upp och arbeta ideellt för föreningen. Om de räknade med sina medlemmars ideella stöd, så skulle de väl först ha frågat medlemmarna innan de gick till kommunen med låneansökan? Vem vet, kanske klubben skulle ha klarat sig helt utan lån från kommunen, om ännu fler ställt upp?

Jag ser också att överklagandet som gjordes i samband med beviljandet har avslagits. Nu är det alltså fritt fram för kommunen att hädanefter agera låneinstitut för krisdrabbade bjurholmsföreningar. Vem står härnäst på tur?

Heder åt Wolfgang, Maggie och ni andra som — trots spott och spe — gjorde vad ni kunde för att hindra galenskapen. Det gick inte den här gången, men ni markerade i alla fall att det finns bjurholmspolitiker som prioriterar de kommunala verksamheterna framför utomstående aktörers väl. Förhoppningsvis kommer det att löna sig vid nästa val...

Man får även hoppas att det goda resultatet för golfklubben ska få golfentusiasterna att bli mer ödmjuka i sin ton. Jag tänker speciellt på den golfspelande Balsjö-pensionären som under kommunfullmäktiget i våras talade om Maggie Jakobsson i mycket nedsättande ordalag...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, golf, lån

När man bläddrar i det lokala reklambladet så får man oftast mer än ett tillfälle att dra på smilbanden. Det är nämligen så att det bland reklamerbjudandena i regel döljer sig åtskilliga stavfel, särskrivningar och andra språkliga misstag. Ibland hittar man också annonser med roligt innehåll, som t.ex. annonsen där Västanfjällets skoterklubb söker efter ordförande...

Här kommer ett utdrag ur senaste numrets snedsteg och lustigheter. Mycket nöje!

AVDELNING Paket på köpet? (eller menas "kyl- & fryspaket?")

"Kyl & frys paket"

AVDELNING Att stava rätt är inte lätt!

"Vi har även ett mysigt boende för konferansgäster."

AVDELNING Coola däckbytare!

"Snart dax att byta till vinterdäck!"

AVDELNING Särskrivning i massor!

"Barn Krysset"

"Guiden Krysset"

"Fiske rea"

"Entre 12:- inkl. festival ölglas"

"Älg pulka lottas ut till våra kunder"

AVDELNING Talspråk och inkonsekvens

"Vännäs Atletklubb öppnar nya Gymet i Centrum
[...]
Senaste nytt om gymmet & säljkontoret hittar ni på våran hemsida"

AVDELNING Kliniskt rent från stavfel? Nja...

"Vännäsby medisinska Fotvård"

AVDELNING Desperat valberedning!

"Ordförande sökes"

AVDELNING Vad ska man med skiljetecken till?

"Fick du en 2:a på bilprovningen då behöver du inte åka tillbaka för ombesiktning vi är ackrediterade att reparera och godkänna"

Man kan fråga sig huruvida de språkliga grodorna kommer från annonsörerna själva eller från reklambladets personal. Hursomhelst så ger det inte något professionellt intryck...

Läs även andra bloggares åsikter om reklamblad, särskrivning, stavfel, humor

Jag har fortfarande inte hämtat mig från gårdagens besvikelse — för en besvikelse var det verkligen. Här har engagerade personer bokat lokal, dragit hit föreläsare från Umeå, ordnat "go-fika" och så kommer det knappt en själ!

Jag är besviken, arg och irriterad på dessa likgiltiga Bjurholmare som uppenbarligen inte bryr sig om någonting som har med miljö- och framtidsfrågor att göra. Frågan är om de bryr sig om något överhuvudtaget — det enda som verkar få störa vardagslunken är fotbollsmatcher, revyföreställningar och andra lättsamma aktiviteter. Det är för bedrövligt...

Nä, nu känner jag att jag måste avreagera mig med lite hård musik! Vad tror ni om "Scream of anger" med Europe?

Denna låt är bara så bra! Den får mig att vilja montera upp trumsetet igen...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, miljö, besvikelse, Europe, Scream of anger

Bjurholmsbor är ointresserade av miljö- och samhällsfrågor. Bjurholmarna bryr sig inte det minsta om framtidens ekonomiska, tekniska och miljömässiga utmaningar. Hur ska man annars tolka det totala ointresset för Naturskyddsföreningens tre föreläsningskvällar??

Trots flitigt annonserande och initiala kontakter med mack, bussbolag och bilverkstäder så dök bara 8 personer upp till kvällens föreläsning. Med arrangörer och föreläsare inräknade blev det inalles 14 personer. De två tidigare föreläsningskvällarna har haft liknande besöksantal. T.o.m. en genomsnittslig gudstjänst lockar fler besökare...

Med tanke på temat borde det ha varit fullsatt. Vart befann sig alla som högljutt brukar klaga på bensinskatterna? Vart befann sig de fordonsintresserade ungdomarna? Vart befann sig alla Umeå-pendlare? Vart befannn sig de lokala politikerna? Vart befann sig ortens skollärare? Vart befann sig alla andra bjurholmsbor?

Här fanns möjlighet både att få veta mer om forskning kring fordon, drivmedel och dylikt, samt att få dryfta sina åsikter och diskutera sakligt med andra. För gnällspiken hade det varit ett ypperligt tillfälle att beklaga sig över hur glesbygden missgynnas. För Bjurholms politiker så hade det varit ett lämpligt tillfälle att få skryta om sina eventuella insatser och ta till sig av eventuell kritik. För skollärare så hade det varit ett gyllene tillfälle att få gratis fortbildning och inspiration till kommande undervisning. För alla andra så hade det varit en chans att lära sig mer om sakfrågan, och tillsammans med övriga besökare reflektera kring vad som behöver göras. Men detta gick man miste om!

Uppenbarligen är bjurholmsborna i gemen helt likgiltiga inför framtidsfrågor. Eftersom befolkningen uppvisar en såpass slö attityd, så är det inte för inte som man frågar sig hur Bjurholms kommun ska kunna tackla de kommande utmaningarna...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, miljö, samhälle, framtidsfrågor, Naturskyddsföreningen

Vid den här tiden (d.v.s. 18.30) i morgon är det läge för alla miljö-, samhälls-, teknik- och framtidsintresserade bjurholmsbor att masa sig till kyrkstugan. Då och där kommer nämligen en föreläsning rörande framtidens kommunikationer att hållas. Den fullständiga titeln lyder "Kommunikation, fordon och bränsle i framtiden", och föreläsare är Annika Nordlund från Umeå universitet. Efter föreläsningen blir det fika och — förhoppningsvis — många givande diskussioner rörande temat.

Vi i Naturskyddsföreningen är huvudarrangörer, och evenemanget ingår i föreläsningsserien "Bjurholm om 250 år" där bjurholmsbygdens framtida möjligheter och utmaningar sätts under lupp. De två tidigare tillfällena har behandlat klimat- respektive kulturförändringar, och nu är det alltså dags att titta närmare på fordons- och infrastrukturbiten.

Om ämnet i sig inte verkar tillräckligt intressant, så kanske möjligheten att få se mig i finskjorta lockar till besök? Inte det? Nähä...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, Naturskyddsföreningen, föreläsning, miljö, drivmedel, kommunikationer, fordon

Om det mot förmodan finns kyrkfolk som läser den här hädarbloggen, så kan jag tipsa om att namnen på kandidaterna till kyrkovalet kan fås via Svenska kyrkans webbplats. Där framgår det att kandidaterna till Bjurholms nästa kyrkofullmäktige enbart kommer från S, Fp, C och M. Inget Kd till skillnad från i kommunvalen, men det kan ju bero på att flertalet av Kd:arna endast är med i Pingstkyrkan och således inte valbara. Noterbart är att utompolitiska nomineringsgrupper saknas i Bjurholm: här finns vare sig POSK eller Frimodig kyrka.

Titta igenom listan och ta dig en funderare kring vilka av de anmälda kandidaterna som är uttalat kristna med brinnande engagemang för kyrka — eller lämpliga av annan anledning — och använd sedan denna information till att göra bästa möjliga val när det väl blir dags att rösta.

Medan du funderar så kan du förslagsvis lyssna på nedanstående Youtube-klipp: "I believe" med Hammerfall.

Läs även andra bloggares åsikter om Svenska kyrkan, kyrkovalet, kandidater, kyrkopolitik, Bjurholm, Hammerfall

Någon multisport i Agnäs blev det inte för min del, men däremot en längre joggingtur. Rutten gick längs 353:an, via sockernäset till kärleksstigen, sedan längs storgatan och upp på 353:an igen — inalles 6-7 km, att jämföras med de 3-4 km jag normalt brukar jogga. Svettigt var det, trots att jag inte joggade hela vägen. Några kärleksinviter möttes jag inte av, trots att jag joggade efter stigen med det poetiska namnet...

Är det för övrigt någon inföding som vet varför stigen fått det namnet? Har månne något vänslande par ertappats i stigens närhet?

Läs även andra bloggares åsikter om kärleksstigen, jogging

I dagens VK (se även vk.se) kan man läsa om att Sveriges största vindkraftspark invigts, och att Dorotea kommun köpt ett av de gigantiska vindkraftverken. I och med detta blev Dorotea den första vindkraftverksägande kommunen, och därigenom — efter vad det verkar — självförsörjande på el.

Ett utmärkt initiativ! Dorotea visar vägen, och nu är det upp till andra kommuner att haka på! Att investera i vindkraft är inte bara bra för miljön, genom att spara in elkostnader så får kommunen pengar som kan användas till annat. I längden torde kommunala vindkraftssatsningar vara betydligt mer givande än att — som Bjurholms kommun — satsa pengar på en förlusttyngd golfbana...

Kommunal bankverksamhet verkar dock inte vara unikt för Bjurholm. På ledarplats i dagens DN skriver Malin Siwe om ett liknande fall, som tål att citeras i sin helhet:

"Tomelilla kommun ska sluta gå i borgen för föreningar som behöver banklån. Inte för att åtagandena är omfattande, 3,6 miljoner totalt enligt senaste årsredovisningen, men ändå. Det låter sunt, att garantera lån för utomstående är inte någon kärnverksamhet. Men kommunstyrelsen i Tomelilla har inte drabbats av tillfrisknande. Tvärtom. I stället för att gå i borgen ska kommunen själv låna ut pengar till det lokala föreningslivet. Må Tomelilla kommunbank gå bättre än Tomelilla sparbank gjorde. Den förlorade 400 miljoner kronor på en utlåning om 600. Den finns inte längre."

Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, Dorotea, Bjurholm, Tomelilla, golfbana, kommunala satsningar, Malin Siwe

När jag läste K-G Sjöströms inlägg om sopdeponi och avfallssortering, så kom jag att tänka på något som jag länge grunnat över. Skulle inte Bjurholm också kunna ha en returbutik, i likhet med den i Gimonäs i Umeå?

När jag har besökt Bjurholms återvinningcentral (d.v.s. "soptippen") så har det slagit mig att mycket verkar slängas i onödan. Många sängar och andra möbler slängs, trots att de är långtifrån så slitna att de är utom räddning. Visserligen finns det second-hand-butiker i Bjurholm, men jag skulle gärna se en butik som inte bara tar emot och säljer begagnat, utan även fräschar till och renoverar grejerna de får in!

Finns det månne några driftiga och hantverksskickliga bjurholmare som skulle kunna starta upp och hålla i en sådan returbutiks-verksamhet?

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, återvinning, returbutik

Bildkälla: Vilda kocken Till veckan väntas kungaparet upp till Sävar/Ratan för att delta i uppmärksammandet av märkesåret. De ska även spisa mat tillsammans med inbjudna gäster, och säkerligen kommer det att bjudas på mat av det exklusivare slaget. Det kommer knappast att röra sig om vanlig husmanskost.

När jag som liten pojke en gång följde med farsan till Agnäs för att uppvakta en pensionerad arbetskamrat till honom, så blev det tal om kungar och kungligheter. En av byns äldre gentlemän — med mer än en räv bakom örat — sa då något som ledde till muntra skratt:

"Om kungen någon gång kommer på besök till mitt enkla hem, då ska jag bjuda honom på palt!"

Mannen är nu död sedan flera år. Han fick nog aldrig tillfälle att bjuda majestätet på mat, och även om han hade fått det så är jag faktiskt tveksam om det hade blivit palt...

Läs även andra bloggares åsikter om humor, kungen, märkesåret, Agnäs, palt

Idag fick jag ett efterlängtat paket med posten: tre cd-skivor från Hallands släktforskarförening. Som norrlänning kan det vara förenat med svårigheter att släktforska i områden i södra Sverige — i synnerhet om SVAR ännu inte lagt upp det sökta materialet för digital åtkomst. Tur att det då finns hjälpsamma släktforskarkollegor därute!

Visserligen kostade cd-skivorna en del, men nu kan jag ta reda på mer om Klara Forsbergs öden i det tidiga 1900-talets Småland, utan att behöva åka ned dit själv! Förhoppningsvis hinner jag slutföra artikeln jag påbörjat om den utflyttade Älskanäs-familjen Forsberg, innan deadline för nästa nummer av tidningen Släkten går ut på lördag...

Läs även andra bloggares åsikter om Släktforskning, Älskanäs, Forsberg

Tidigare idag var jag och bevittnade Bjurholms damlag (eller snarare: tjejlag) när de tog sig an Sandviks IF nere på Bjurevi. Många av spelarna har jag haft som elever när jag har vikarierat på skolan, och det var en fröjd att se deras kämpaglöd ute på planen. Det hade förstås varit en än trevligare upplevelse om laget hade vunnit, men trots förlusten fanns det en hel del glädjeämnen. Hildas frisparksmål var exempelvis en pärla.

Själv var det längesedan jag var aktiv inom "det gröna fältets schack", men som åskådare idag kunde jag inte undgå att blicka tillbaka på pojkårens fotbollsbravader. I unga år spelade jag för Agnäs i kommunserien. Jag minns särskilt det fina väggspelet jag och dribblern Jocke hade, och hur vi hjälpte varandra att göra mål. Och målen sedan — vilken känsla det var att sätta bollen i nätet!

Vi hade fin sammanhållning i Agnäslaget, och bra tränare i form av Kjell och Tommy. På träningarna minns jag att vi cirkulerade positionerna, men på matcherna var jag mestadels forward. Där trivdes jag bäst och gjorde säkerligen också störst nytta.

Ah, happy days!

Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, Bjurholm, Sandviks IF, Agnäs

Jag läser på VK.se att ca 1200 människor samlades i lilla Näsmark under lastbilsevenemanget, inte illa! Kul för Stellan & co, och bra för kommunen i stort. Det är alltid trevligt med aktiviteter som lockar folk och placerar Bjurholm på kartan. Driftiga personer som Stellan kunde kommunen gott ha fler av!

En sak tycker jag dock är tråkigt, och det är att det verkar krävas någon form av motoranknytning för att folk ska dyka upp. När det anordnas något evenemang av mer intellektuellt krävande karaktär i Bjurholm är det få som lockas, emedan lättsammare tillställningar kan dra till sig folk som flugor dras till smör.

Vad krävs för att gemene bjurholmare ska möta upp när det nästa gång är dags för aktiviteter som kräver emotionellt engagemang och eftertanke?

Läs även andra bloggares åsikter om Näsmark, lastbilar, motorer, Bjurholm, evenemang

Ja — jag skäms verkligen! Språkfantast till trots, så begick jag nyligen ett svårt fel. Trots mångårig vana gick jag vilse i det svenska språkets snåriga djungel. I en kommentar till Maggie Jakobssons blogginlägg, så skrev jag:

"Jag håller med om att Bjurholms hemsida är krass."

Jag tycker inte att hemsidan är krass. Jag tycker heller inte att den är kass. Det jag egentligen tycker, om man ska vara krass, är att hemsidan helt klart har sina brister. Den har bl.a. en alltför dåligt uppdaterad lista över skolpersonal...

Sådär, nu har jag gjort en pudel. Vov vov!

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, hemsida, pudel

Att vara historieintresserad har sina fördelar: man får upp ögonen för texter som man annars troligen gått miste om. Jag har kommit över ett exemplar av den 100-åriga boken "Blad ur Bjurholms församlings historia", skriven av Werner Bäckström. Den beskriver Bjurholms historia och ger en inblick inte minst i författarens samtida värld. I kapitlet Vidskepelse och övertro ger författaren ett exempel på äldre tiders föreställningar:

"En fyraårig gosse i Nyby gick till skogen och kom vilse. Man ur huse gick skallgång efter honom ett par dygn men utan resultat. Andra dagen kom en kvinna springande till pastorn med hälsning, att han skulle låta ringa i kyrkklockan, så att trollen, som alldeles säkert tagit pojkstackarn, måtte bli tvungna att lämna honom ifrån sig. [...] Hur hjärtlös och okristlig kvinnan än ansåg pastorn var, kunde ingen ringning beviljas. Den hade heller inte gjort nytta i något avseende, ty gossen fanns död i ett busksnår  bortom en bäck, över vilken ingen trott den lille skulle kunnat kravla sig. Trollen voro alldeles säkert oskyldiga."

En lustig anekdot, eller hur? Bäckström avslutar kapitlet med att konstatera att sådant skrock genom bl.a. förbättrad folkupplysning ersatts av "en mera sann och verklig syn på saker och förhållanden". Det låter ju bra, om det inte vore för att boken i övrigt är att likna vid en lovsång till kristendomen och dess  gud. Boken skrevs förvisso i en tid när religionen fortfarande i mångt och mycket styrde det svenska folkets liv, men nog är det väl ändå lite märkligt att författaren skoningslöst avfärdar tron på trolltyg, samtidigt som han gladeligen accepterar tron på en allsmäktig gud som styr och ställer? Det finns ju lika lite belägg för gudar som det gör för troll!

Vem vet, trollen kanske inte var så oskyldiga trots allt? Det kan ju ha varit elaka troll som burit pojken över bäcken och sedan tagit honom av daga...

Läs även andra bloggares åsikter om troll, vidskepelse, skrock, Bjurholm, historia, kristendom

På Bjurholms hembygdsgård har man enligt uppsatta skyltar en "kaffestuga". På revyer och hembygdsteatrar meddelas att mellan de båda akterna tas "en kaffepaus". På Åsele marknad gjordes reklam för en och annan "kaffeservering". När man får oväntat besök i Gevalia-reklamen bjuds det på — just det — kaffe. (Nåja, det sistnämnda är ju inte så konstigt!)

I dagens Sverige lever vi i en närmast totalitär kaffekultur. Varför tas det för givet att alla dricker, vill dricka och ska dricka kaffe när det är dags för fika i gemytligt sällskap? Varför kan man inte säga fikastuga, fikapaus och fikaservering när man uppenbarligen menar just det?

Flera gånger har jag varit med om att man som icke kaffedrickande person utsätts för en närmast diskriminerande likgiltighet. I den mån det finns alternativ i form av te, läsk, lemonad eller vanligt vatten, så får man oftast hämta det själv på något anonymt ställe. Samtidigt blir kaffedrickarna artigt serverade och tillfrågade om påtår.

Upp till kamp mot kaffekulturen!

Läs även andra bloggares åsikter om kaffe, fika

Byggandet av Botniabanan fortskrider efter vad det verkar enligt planerna. Hösten 2010 sägs den ska vara klar, och det är sannerligen inte en dag för tidigt! Jag ser fram emot att få nyttja denna nya järnväg när den blir färdig.

Under sommarens marknadsdagar i Bjurholm stod jag i Naturskyddsföreningens stånd, och vid ett tillfälle var det en karl som ville hindra en annan från att närma sig ståndet med argumentet "dom där vill ba' protester mot järnvägga å allt!". Jag hann inte förklara för mannen ifråga, men sanningen är den att jag och flera andra i bjurholmskretsen stöttar Botniabanan helhjärtat — vi stör oss också på alla överklaganden!

Visst ska alla infrastrukturprojekt ta miljöhänsyn med i beräkningen, vilket man också har gjort i detta fall, men tydligen inte i tillräcklig utsträckning för att alla ska bli nöjda. Själv är jag nöjd med att Botniabanan blir ett verktyg för bättre (och miljövänligare) kommunikationer längs norrlandskusten, och att den förhoppningsvis kommer att bidra till minskat flygande.

Nog om detta.

Vad kan väl vara ett bättre sätt att avsluta ett blogginlägg om Botniabanan med, än musik som handlar om tåg? Låt mig, med hjälp av Youtube, få bjuda er på en resa till 1981 — mitt födelseår. Ett av Storbritanniens största hårdrocksband gav då ut albumet "Denim and leather" med bl.a. höjdarspåret "Princess of the night" — en låt om ett charmigt gammalt tåg.

Mina damer och herrar: Saxon!

Läs även andra bloggares åsikter om Botniabanan, Bjurholms marknad, miljö, överklaganden, Naturskyddsföreningen, hårdrock, Saxon

Så var det dags då: bloggpremiär för bjurholms egen schacknörd! Det har kliat i fingrarna förut, men inte blivit av förrän nu. Det ska verkligen bli trevligt att skriva av sig. Apropå schack, så ser jag att det gått bra för SK Rockaden Umeå:s unga representanter i Schack-SM. Lucas Wickström blev tvåa i Junior-SM och Kaj Bindler avancerade till mästarklassen. Inte illa! (Jag kan faktiskt skryta med att ha slagit båda dessa, även om det i Lucas fall var på den tiden då vi var någorlunda jämnrankade...)

För egen del är det ganska dött på schackspelarfronten. Jag har inte spelat ett seriöst parti sedan UmELOpen i början av maj, där jag för övrigt slog unge herr Bindler. Det har däremot blivit en hel del blixtspelande på gratisportalen FICS – något som jag verkligen kan rekommendera! För er som inte är insatta i schackterminologi: med blixtschack menas schackspelande med kort betänketid, exempelvis 5 min per person och parti. Kvaliteten blir förvisso lidande, men ack så kul det är!

Läs även andra bloggares åsikter om schack, schack-SM, Rockaden Umeå, blixtschack