Jag var på en sväng till Nordmaling idag, och passade givetvis på att mumsa i mig en saffranssemla på Näslunds. När jag gick runt bland affärerna så fastnade jag framför ett ställ med vykort. När jag fick upp ögonen för de vackra Nordmalingsmotiven så slog det mig att motsvarande gällande Bjurholm (d.v.s.tjusiga vykort) är sällsynta.

De vykort jag har med Bjurholmsmotiv är vanligtvis alltför utdaterade — byggnader och miljöer är inte desamma som när korten togs. Det vykort som är relativt nya är dock alldeles för tråkiga. Nog finns det väl andra motiv man kan lyfta fram än kyrkan???

Läs även andra bloggares åsikter om Nordmaling, Bjurholm, vykort

Ska det verkligen se ut så här i december?

Förvisso ett glest snötäcke som breder ut sig över de frostpinade vidderna, men knappast den mängd snö som brukar förekomma i bjurholmstrakten vintertid. Förhoppningsvis kommer mer snö vad det lider, så man kan börja åka längdskidor...

Vad gäller gårdagskvällen så hade jag det trevligt på 8:ornas luciafest. Det var verkligen skönt med lättsam underhållning efter veckans intensiva pluggande! Jag väntar dock med att lista luciafestens höjdpunkter till i kväll. Jag vill ju inte förstöra nöjet för de av er som har för avsikt att fara på kvällens visning, genom att avslöja delar av innehållet...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, vinter

Jag har som vanligt ägnat måndagskvällen åt schack. För några timmar sedan avverkade jag mitt tredje parti i SK Rockaden Umeås KM. Motståndare denna gång var Sven Leijon — en erfaren gentleman som gjort något av en comeback vid brädan. Med rutin som få och med två meriterande KM-remier i bagaget, så hade förstås Leijonkungen goda odds inför partiets början.

Efter en udda öppning kom dock spelet att hamna i svarts (d.v.s. min) favör. Jag lyckades sedermera lura den vita damen i en fälla, varpå jag kunde slå bort den och få materiellt övertag. Utan lejoninna vid sin sida dukade så Leijonkungen snart under...

Slutställningen i två versioner:

Läs även andra bloggares åsikter om schack, KM, Rockaden Umeå

Det var ett tag sedan man hörde dom nu, men många av de härliga sommarnätterna förstördes helt klart av dessa högljudda fåglar.

Tranor = naturens egna väckarklockor!

Deras läten må vara irriterande, men det är ändå svårt att inte uppskatta dessa ståtliga sommargäster! I stället för att störa sig kanske man rentav skulle vara tacksam! Tranornas uppehållande i närområdet är ju ett tecken på att de finner omgivningen gästvänlig, och det ska man väl glädjas över?

Läs även andra bloggares åsikter om tranor, naturen, sommarnätter

När jag beskådade blomrabatten så upptäckte jag ett tiotal sniglar. Två av dessa var mitt uppe i en omslingrande syssla med blottade könsorgan. Om de hade nystartat eller om de var inne i slutfasen av akten vet jag inte. Jag är ingen expert på sniglars fortplantning...

De flesta av sniglarna var av samma art som de på bilden: ljusbruna med mörkare fläckar/strimmor. Bland de två sniglar som stack ut var den ena gulaktigt färgad, medan den andra var svart.

Finns det någon snigelkännare där ute som kan ge besked om arter? Var det trädgårdssniglar jag såg, eller var det månne exemplar av den fruktade mördarsnigeln som samlats vid rabatten?

Läs även andra bloggares åsikter om sniglar, fortplantning, natur

Idag har jag varit med nära och kära i Örnsköldsvik. På det hela taget har det varit en trevlig dag, och det härliga vädret gjorde ju inte saken sämre. Visst håller ni med om att det är skönt med sol och värme efter allt detta dystra regn?

Det är långt mellan gångerna som man kan se mig i klädaffärer, men denna dag lockades även jag av de myckna rea-utbudet. Jag passade bl.a. på att köpa ett par fräcka lila bad-shorts. När jag ska använda dem återstår att se...

Lite bilder från dagen som varit:

En "gammeldags" glass på kajen — svensk sommar när den är som bäst!

Inget Öviks-besök utan bangolf!

Gränsmärket vid gamla kustvägen i närheten av Ava havsbad — en kulturhistorisk pärla! Det monumentala märket är rest för 240 år sedan, av mannen som gett namn åt staden Örnsköldsvik. Överst på stenen finns Adolf Fredriks kungliga monogram. Därunder står det:

GRÄNSEMÄRKE
EMELLAN
WÄSTERNORRLANDS
OCH
WÄSTERBOTTNS
LÄNER
ÅHR - 1769
UPREST AF
P.A ÖRNSKÖLD.LANDSHÖF.ÖF.W.NORL.
RIDD.AF.K:M:NORD.ST.OR:

Översatt till modern svenska (och utan förkortningar):

Gränsmärke mellan Västernorrlands och Västerbottens län
År 1769
Upprest av Per Abraham Örnsköld, Landshövding i Västernorrland samt riddare av kungliga Nordstjärneorden.

Läs även andra bloggares åsikter om Örnsköldsvik, Övik, rea, kläder, glass, bangolf, kulturhistoria