Detta meddelande vänder sig till alla ni miljö-, klimat- och framtidsintresserade Bjurholmsbor (i den mån ni finns...):

Imorgon lördag anordnar kommunen energimässa på Folkets Hus 11-15. Du kan läsa mer på kommunens hemsida, från vilken jag bjuder på följande citat:

"Här får du tips och idéer om hur du kan spara energi, miljö och pengar! Träffa utställare från företag och intresseföreningar som visar sina produkter, svarar på frågor, ger information eller förslag till lösningar med koppling till energi och hållbarhet."

Jag kommer att vara där! Kommer du?

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, energimässa, Folkets Hus

...innebär att man sätter människan främst. Människan går före allt annat. Människan är det enda som räknas — det enda värdefulla. Djur och natur värderas enbart utifrån dess nytta för människorna. Det är tydligt att de främsta vargmotståndarna också är anhängare till antropocentrismen.

Förr i tiden trodde många att en viss typ av människor var bättre än andra — en sorts "elit-antropocentrism" om man så vill. När européerna tog sig till Amerika, och när Amerikas förenta stater (USA) så småningom bildades, så var det tydligt att ursprungsbefolkningen ansågs mindre värda — ja, rentav utan värde. När européerna skulle dra järnvägar, borra efter olja, odla upp åkrar och bygga städer, så fanns inget utrymme för indianerna. Dessa föstes därför in i reservat.

I Hitlertyskland, men även i folkhemssverige och på andra ställen, har handikappade ansetts som mindervärdiga eller värdelösa. Förutom judar och romer, så drabbades även handikappade och andra av samhällets olycksbarn av nazisternas koncentrationsläger. I Sverige steriliserades bl.a. handikappade, med motiveringen att den svenska befolkningen annars skulle riskera att "försvagas".

Tankar på att det finns mindervärdiga/värdelösa människor existerar måhända fortfarande på sina håll, men är betydligt mindre förekommande idag. Om någon skulle föreslå lösningar av typen "indianreservat" eller ifrågasätta nyttan av handikappades existens, så skulle det — med rätta — bli ramaskri.

Om man byter ut indianer och handikappade mot vargar, så är denna typ av resonemang dock helt i stil med vad varghatare gett uttryck för. Ett nybildat parti, Landsbygdsdemokraterna, vill hägna in vargarna i reservat för att de inte ska vara i vägen för människor och mänsklig verksamhet. I en debattartikel i VK frågar sig Åke Edlund vilken unik nytta vargen gör i den svenska naturen.

Att sätta människor och mänsklig verksamhet på piedestal är i mitt tycke ingen bra attityd. Att människor hyser viss förkärlek för den mänskliga rasen är en sak, denna typ av egoism delar vi säkerligen med de flesta andra arter. Men att ensidigt hävda mänsklig överhöghet när människan är så beroende av övrig natur — det tyder på en mer än lovligt naiv inställning. Varghatare, regnskogsskövlare, djurutrotare och miljöfiender måste inse att det i förlängningen inte går att leka "herre på täppan".

Många storslagna civilisationer har gått under, just för att människorna i dessa inte klarade av att leva i harmoni med övrigt jordiskt liv. Låt oss hoppas att detta inte händer oss...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om vargar, varghat, Landsbygdsdemokraterna, Åke Edlund, antropocentrism, reservat

Efter en intensiv helg, så tänkte jag bjuda på lite reflektioner från veckoslutet som varit. Naturskyddsföreningens medlemsmiddag blev mycket lyckad, tack alla ni skom kom och bidrog till en fröjdfull fredagskväll!

Lite trögare var det med Naturskyddsföreningens länsupptakt på lördagen. Eftermiddagens övningar var öppna för allmänheten, men vare sig kabarén eller rovdjurspratet lockade något större antal besökare. Bjurholm har ett förhållandevis rikt kulturliv, men på kabarén var Bjurholms kulturelit osynliga. På rovdjurspresentationen var det ett par jägare, jordbrukare och hundägare som slöt upp, men nog hade man väntat sig fler åhörare — i synnerhet efter den stundtals heta vargdiskussion som förekommit i samhällsdebatten. Bortsett från ilskna uttalanden från en upprörd åhörare (som hade en dålig dag?) så förflöt dock presentationen och den efterföljande frågestunden lugnt och stilla, och hade på det hela taget ödmjukhetens prägel.

Tråkigt är förstås att Bjurholmsborna är så svårflörtade — men det är å andra sidan ingen nyhet. De duktiga kabaré-artisterna hade förtjänat en mycket större publik, och rovdjursfrågan borde ha intresserat betydligt fler. Trots särskild inbjudan var det heller ingen politiker som kom förbi...

Nåja, bättre lycka nästa gång!

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, Naturskyddsföreningen, kabaré, rovdjur

Jag vill passa på att påminna om Karin B-L:s uppmaning i kommentaren till mitt vargjaktsinlägg. Det är nämligen så att Naturskyddsföreningen anordnar ett panelsamtal om rovdjursfrågan på lördag kl 15.00 i Bjurholms Folkets Hus.

Då och där kommer representanter från Jägarförbundet, Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen och forskarvärlden (läs: Umeå universitet) att presentera åsikter och faktaunderlag. Det blir alltså ett tillfälle att inte bara få veta mer om rovdjursfrågan ur ett västerbottens-perspektiv, utan även få olika infallsvinklar. Förhoppningen är att alla med förutfattade meningar (oavsett läger) ska gå därfirån med bättre kunskaper, och förhoppningsvis en ödmjukare inställning till såväl sakfråga som meningsmotståndare!

Väl mött, och varmt välkomna!

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, rovdjur, panelsamtal, Rovdjursföreningen, Naturskyddsföreningen, Jägarförbundet

Västerbotten är med i ett försöksprojekt om frivillig avsättning av naturreservat. LRF-ordföranden Arne Lindström hurrar, och menar att frivilliga reservatbildningar är framtidens melodi. Det är förvisso bra med ökad frivillighet och bättre kommunikation vad gäller prat om naturreservat. Myndigheternas vanligtvis burdusa framfart har inte varit särskilt lyckad, vilket jag påpekat tidigare.

Jag delar dock inte Lindströms ensidigt positiva inställning till frivilliga reservatbildningar. Jag befarar att det så gott som enbart skulle bli markägarnas mindre uppskattade marker som bjöds ut, om systemet med frivillighet tog över helt. Frågan är i vilken utsträckning som dessa områden även skulle vara av bevarande-intresse?

Själva poängen med naturreservat är ju inte att bevara natur — utan att bevara skyddsvärd natur. Känsliga arter växer inte överallt. Om vi ska mena allvar med våra naturskyddsåtaganden, så vill det till att inte mänsklig girighet sätter alltför många hinder i vägen. Oftast ser vi människor bara naturens ekonomiska värde och eventuellt ett instrumentellt värde i form av naturens funktion som rekreationsområde. Vänder man bort blicken från denna människocentrerade attityd så framkommer att det finns ett otal andra arter än Homo sapiens, och att även de bör ges utrymme på vår planet och i våra skogar...

Läs även andra bloggares åsikter om naturreservat, LRF, Västerbotten

Det har varit mycket ståhej kring vargjakten. Här i trakterna finns näppeligen varg, däremot stora rovdjur i form av björn och lodjur. Jag kan ha förståelse för att människor i vargtäta områden vill ha en avskjutning, men nog borde man väl kunna lösa vargproblematiken på andra sätt än att skjuta av vargstammen på detta drastiska sätt? Jag misstänker att jägarlobbyn ligger bakom jaktbeslutet. En stark vargstam skulle ju självmant reglera älgbeståndet, och då vore älgjägarnas sötebrödsdagar definitivt över...

Här i trakterna finns som sagt inte mycket varg. Jag gillar att ströva i naturen, men skulle förstås inte vara lika förtjust om det var gott om vargar i skogarna. Å andra sidan har ju inte vi människor ensamrätt att vistas i naturen! Personligen är jag också mer rädd för en upphetsad, lösspringande jakthund, än vad jag är för en ensam, halvskygg varg. En vargflock däremot, skulle med rätta framkalla fasa. Då vi inte direkt har några vargar här uppe — men däremot gott om lösspringande jakthundar — så kanske det skulle vara på sin plats med skyddsjakt på jakthundar?

Ett av argumenten för vargjakt är för övrigt att vargar brukar kunna attackera jakthundar. Med mindre antal vargar, så finns mindre risk för vargattacker, resonerar man. Ohållbart resonemang, tycker jag. Om man är ute på jakt med uppsåt att döda, och ens jaktredskap (d.v.s. hunden) i sin tur blir dödad, så får man väl för f-n skylla sig själv som jägare! Ger man sig in i leken får man leken tåla! Att jakthundar ibland själva blir byten, är med andra ord inget giltigt skäl att minska vargstammen. Resonemanget är lika stört som om en misshandlare skulle klaga över att själv bli misshandlad av sitt tilltänkta offer. Störtlöjligt!

Läs mer:

• Hård MUF-kritik mot vargjakten (VK 3/1)
• Jakten över snabbare än väntat (DN 2/1)
• Anmäler vargjakten till EU (VK 2/1)
• Flera vargar redan skjutna (VK 2/1)
• Första vargjakten väcker blandade känslor (DN 2/1)

Läs även andra bloggares åsikter om vargjakt, jakthundar, rovdjur

När man läser insändare i olika tidningar, så häpnas man över den okunskap som tydligen är rätt så utbredd bland allmänheten. Många miljö-ovänner raljerar över klimatförändringar och växthuseffekt enbart på grundval av att kortfristiga vädertrender tycks motsäga dem. Antingen så har många skolkat från geografi-lektionerna i skolan — eller också har de helt enkelt glömt vad de en gång fått lära sig, nämligen att klimatförändringar är förändringar över en lång tid. Att det för närvarande är rätt så kyligt (kallare än i fjol?) motsäger alltså inte det faktum att vi går mot varmare tider!

En annan utbredd missuppfattning rör evolutionsteorin. Jag låter det vara osagt om orsaken till detta är skolk, glömska eller bristfällig biologi-undervisning. Hursomhelst, många tycks tro att evolutionsteorin säger att människor härstammar från apor. Detta är fel! Enligt evolutionsteorin är vi förvisso släkt med aporna, men den säger inte att aporna är våra förfäder. Vad evolutionsteorin säger, är att människor och apor härstammar från en gemensam förfader! Darwin häcklades under sin levnad p.g.a. denna missuppfattning. Högfärdiga människor — matade med religiös propaganda om den mänskliga rasens överlägsenhet — kunde absolut inte tänka sig att mänskligheten härstammade från apdjur...

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimat, evolution, Darwin, missuppfattningar, okunskap

Nästa val blir ett kärnkraftsval, basunerar den folkpartistiske bossen Björklund ut i DN. Uttalandet ger något att tänka på för alla kärnkraftsmotståndare som av tradition röstat på folkpartiet. Att partiet nuförtiden tillhör det mest kärnkraftskramande borde ju rimligen innebära ett och annat för motivationen hos skeptiska folkpartister att förnya sitt medlemskap...

I dagsläget är det bara två partier som inte undanflytt sitt miljömässiga ansvar: Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Socialdemokraterna velar, och centern tycks ha bytt fot i frågan. Valet för kärnkraftsskeptikern torde alltså inte vara alltför svårt inför nästa val...

Läs även andra bloggares åsikter om Kärnkraft, folkpartiet, Jan Björklund, valet 2010

DN och SvD låter meddela att folk synes avstå från att köpa KRAV-märkta varor, även när dessa varor har samma pris som icke-märkta alternativ. Detta är i alla fall något som forskare på Handelshögskolan och KTH sägs ha kommit fram till, efter att ha undersökt intresset för KRAV-märkta livsmedel i fyra stora matbutiker:

"Under en vecka skyltades olika varor upp med Krav-märkning. Under en jämförelsevecka skyltades varorna upp lika stort och med samma pris men utan Krav-märkning. Därefter jämfördes andelen ekologisk försäljning i varugruppen med gruppens totala försäljning.
[...]
Resultatet blev att under veckan med Krav-märkning var andelen ekologisk försäljning 28,4 procent - mot 31,5 procent utan Krav-märkning."

Man kan förstås undra vad detta beteende beror på. Sitter det måhända i priset, d.v.s. att folk förutsätter att KRAV-produkter alltid är dyrare? Finns det kanske en uppfattning om att KRAV-varor är mindre hållbara och av sämre kvalitet? Forskarna har i alla fall funderat i dessa banor.

En annan tänkbar orsak kommer fram i kommentarerna till DN-artikeln. Signaturen Ture F skriver:

"Det finns en faktor till för att välja bort 'kravmärkt' direkt, nämligen det rent ideologiska. Själv väljer jag bort allt som luktar vänster och stödköper t.ex. allt från Israel. Kravmärkt får mig att tänka på dem som vill vara 'klimatsmarta' mot CO2. Knappast några bra vibbar där alltså! Raseriutbrott!"

Miljöfiender och extrema klimatskeptiker väljer måhända bort märkta produkter av ideologiska skäl, men jag har svårt att tro att ett sådant beteende skulle vara särskilt utbrett! Är miljö-, klimat- och omvärldsengagemang för övrigt något som enbart vänsterinriktade kännetecknas av? Nja, det vet jag inte om jag håller med om!

Frågan är dock om undersökningen är så mycket att bry sig om. I en pressrelease menar KRAV-representanter nämligen att "allt fler väljer KRAV-märkt". Detta behöver förvisso inte motsäga slutsatserna i undersökningen ovan. Det kan ju vara så att fler och fler väljer att köpa KRAV, men att de flesta ännu inte lockats av märkningen (p.g.a. exempelvis prismässiga fördomar).

Det är TV-programmet REA som har aktualiserat undersökningen, varpå TT och nämnda tidningsdrakar har hakat på. KRAV-representanterna menar dock att alla kort inte lagts på bordet, d.v.s. att media inte rapporterat utförligt nog om undersökningsresultatet:

"REA:s inslag tar inte upp att försäljningen av KRAV-märkta varor faktiskt ökar. De baserar sitt program på en butiksundersökning som KRAV genomförde i januari 2008, som av media felaktigt tolkats som om det är en omfattande undersökning från Handelshögskolan.

Några resultat från butiksundersökningen visade att vissa konsumenterna verkade välja bort KRAV-märkt, men uppgifterna i undersökningen ansågs inte helt tillförlitliga. Däremot finns det flera andra butiksundersökningar som visar motsatt resultat."

För den som är intresserad så går undersökningsrapporten att ladda ned som PDF-fil från MyNewsdesk. Om ni är kluvna kring hur ni ska ställa er till "nyheten", så kan det vara bra att läsa undersökningsrapporten själv...

Själv handlar jag KRAV, ekologiskt, rättvisemärkt och andra miljömärkta produkter närhelst det är möjligt. För den miljömedvetne är det självklart att premiera produkter som är extra skonsamma mot människa och miljö. Du kan läsa mer om just KRAV på www.krav.se.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om KRAV, krav-märkt, miljömärkningar, REA, undersökning, handelsvanor

Jag var förbi Castorskolan nu på morgonen, och delade ut vinster till ett par fjärdeklassare som deltog i Naturskyddsföreningens tipsrunda tidigare i år. Det var trevligt att återse skolan — det var ju ett tag sedan jag hade förmånen att få vikariera där. Eleverna på högstadiet kände dock igen mig, så uppenbarligen har man ju gjort någon sorts intryck på dom...

Nog för att jag trivs med att fördjupa mig i historia och filosofi, nog för att jag trivs på universitetet och i UB:s fylliga bokmagasin — inget kan dock ta ifrån mig glädjen av att vistas i skolmiljö. Det är en ynnest att få spendera dagarna med det uppväxande släktet, att se dom växa såväl fysiskt som mentalt, att få vara en del av deras liv och hjälpa dom till kunskap och förståelse. Läraryrket har förstås sina jobbigare sidor, men det är ingen tvekan om att jag valt rätt bana i livet!

Igår saluterade jag kvinnorna. Nu lyfter jag i stället symboliskt på hatten för den nya generationen — barnen och ungdomarna!

Läs även andra bloggares åsikter om Castorskolan, läraryrket, barn, ungdomar, Scorpions

Fruktföretaget Dole tar till sig av kritiken och drar tillbaka sin stämning mot dokumentärfilmen "Bananas", kan man läsa i DN idag. Även VK har uppmärksammat saken. Yttrandefriheten stod på spel, men nu står det klart att storföretag inte automatiskt kan komma undan med vad som helst, bara för att de har ekonomiska resurser. Att via rättsvägen skrämma obekväma röster till tystnad fungerade alltså inte denna gång, men risken finns ju att Dole eller andra storföretag tar till den taktiken igen. "Bananas"-påhejaren, tillika moderatpolitikern, Mats Johansson konstaterar därför lite krasst:

"Att Dole nu drar tillbaka stämningen ändrar ingenting i sak. Även om vi är väldigt glada för det att hotet mot 'Bananas!' försvunnit, så är det som hänt inte något isolerat fall. Det här kan ju hända andra också."

Ett sätt att minska makten för illvilliga bananföretag — och samtidigt stimulera miljö- och människovänlig bananodling — är helt enkelt att köpa krav- eller rättvisemärkta bananer! Finns det inget sådant utbud i din butik, så tjata på! Så länge folk i gemen köper konventionella Chiquita- och Dole-bananer så lär inte mycket hända vare sig i fruktdisken eller i bananodlingarna...

Läs mer:

• Bananjätte stämmer svensk filmare (DN 9/7)
• Bakgrunden till konflikten om "Bananas" (DN 5/8)
• Dole: "Bananas far med osanning" (DN 5/8)
• "Dole gör en slags ekonomisk fatwa" (DN 1/10)
• Det sekellånga kriget om bananerna (DN 5/10)
• Ica, Coop och Axfood i möte om Doles stämning av filmen "Bananas!" (DN 13/10)

Läs även andra bloggares åsikter om Dole, Bananas, dokumentär, stämning, krav, rättvisemärkt, bananer

Jag har inte haft tid att tänka ut något djupare inlägg, men här kommer i alla fall några kommentarer om dygnet som gått:

1. Till att börja med så kan jag konstatera att uppslutningen till Naturskyddsföreningens föreläsning igår var dålig. I likhet med föreläsningen innan så var det bara 14 personer som infann sig. Vi som var där hade dock en mysig stund tillsammans. Efter en intressant föreläsning följde tankeväckande diskussioner. För att inte tala om det goda fikat!

2. På hemväg från evenemanget blev jag stoppad av polis för nykterhets- och körkortskoll — vilket jag inte hade något emot! Det var trevligt att se poliser i Bjurholm, det är ju inte alltför ofta man får den förmånen nuförtiden. Inlandspoliser är ju ett tämligen utrotningshotat släkte...

3. Imorse upptäckte jag att Agnäs egen sångfågel var omskriven i tidningen. Igen. Från början trodde jag att det rörde sig om ett s.k. déjà vu — men trycksvärtan på min tumme övertygade mig snabbt om motsatsen...

4. I bussen fick jag sedan känna på konsekvenserna av broförbudet i Spöland. Omvägen via Brån, Överboda och Teg var dock inte så farlig. Resetiden blev förvisso längre, men jag var ute i god tid och hade trots förseningen tid till två timmars seminarieförberedelser på universitetet ...

5. Idag har jag alltså varit på universitetet, detta till följd av ett schemalagt seminarium på den B-kurs i historia som jag läser på distans. Seminariet var på det hela taget givande. Förutom den intellektuella tillfredsställelsen så fanns även andra anledningar att trivas — universitetet kryllar ju nämligen av smarta och snygga studentskor! Ibland känner man sig rent av som en pilsk hund omgiven av löptikar, när man befinner sig i campus-vimlet. Någon lycka på den akademiska köttmarknaden har jag dock än så länge inte haft...

6. När jag efter intagen lunch befann mig på UB så aktiverades plötsligt högtalarsystemet, och namnet på nobelpristagaren i litteratur ropades ut. Som vanligt var det ingen författare jag läst, och än mindre hört talas om...

7. På bussen till Bjurholm, och väl framme, så var jag social med ett par fjolårsnior (hur nu en autist kan klara det...). Det var kul med en pratstund, och roligt att höra hur det går för dom på sina respektive gymnasieäventyr. En av mina f.d. elever visade sig studera på ett kombinerat samhälls- och naturprogram. På min tid fanns inget sådant alternativ — jag gick ett renodlat samhällsprogram. Om det hade varit idag så hade nog jag också föredragit mixvarianten...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, föreläsning, Natuskyddsföreningen, polis, Agnäs, buss, Spölandsbron, campus, nobelpristagare, litteratur, gymnasium

På onsdag kväll blir det underhållning i kyrkstugan. Hedda Landfors kåserar kring mattrender, och därefter blir det fika och sedvanligt skvallersnack! Kom och trivs!

Om det primära syftet hade varit att underhålla, så skulle antagligen inbjudan till del fyra i Naturskyddsföreningens föreläsningsserie ha formulerats ungefär som texten här ovan. Nu är det dock inte underhållning som är syftet med föreläsningsserien "Bjurholm om 250 år", utan snarare att belysa bjurholmsbygdens framtida möjligheter och utmaningar. En mer adekvat beskrivning till onsdagkvällens evenemang lyder därför som följer:

Onsdag 18.30 föreläser Hedda Landfors på kyrkstugan utifrån temat "Framtidens mat". Efter föreläsningen serveras fika, och därefter inbjuds till diskussion om temat ifråga. Jordbrukets framtida inriktning, hållbara mattrender och hälso- respektive rättvise-aspekter kring mat och livsmedel, är några saker som förhoppningsvis kommer upp till diskussion under kvällen.

Evenemanget arrangeras av Naturskyddsföreningen i Bjurholm i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan, LRF och Folkhälsorådet i kommunen. Alla intresserade bjurholmsbor hälsas välkomna!

Kom igen nu, bjuholmare! Visa att ni bryr er om framtidsfrågor, och ta er en tur till kyrkstugan på onsdag. Jag vill inte vara med om ännu ett antiklimax...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, Naturskyddsföreningen, Vuxenskolan, LRF, Folkhälsorådet, föreläsning, mat, miljö, framtidsfrågor

Jag har nyligen besvarat två kärnkraftspositiva kommentarer till ett gammalt respektive nytt inlägg. Jag undrar just hur en lundensisk kärnkraftskramare kommit i kontakt med min blogg?

Apropå kärnkraft, så har jag även snokat upp Tage Danielssons berömda sannolikhetsmonolog på youtube. Håll till godo!

Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, Tage Danielsson

På ledarplats i söndagens DN listas "Fem punkter för miljön". Vanligtvis gillar jag DN:s innehåll, men dess ledare är i vissa fall för högercentrerade för sitt eget bästa...

Punkt ett handlar om att nyttja landskapet. I stället för att satsa på strödda reservat för att bevara känsliga arter och ekosystem, så efterlyser DN en mer hållbar helhetssyn där produktionslandskap och vanliga arter står i fokus. Givetvis måste nyttjandet av landskapet bli mer hållbart, men innan det blivit det så måste vi givetvis försöka rädda så många hotade arter och miljöer som möjligt!

Punkt två handlar om att satsa ekonomiskt. Man gör tummen ned för idén om höghastighetståg, med motiveringen att ett sådant projekt enbart marginellt skulle minska koldioxidutsläppen. I DN:s ögon kostar det alltså mer än det smakar. Själv tror jag att ett utbyggt järnvägsnät med höghastighetståg skulle vara ett bra sätt att miljöanpassa infrastrukturen. Visst kostar det pengar, visst går det åt mycket metall och andra resurser vid byggandet och visst leder det under byggandetiden förmodligen till många utsläpp. För att utkonkurrera inrikesflyget och minska bilismen så behövs dock ett snabbt, smidigt och förhållandevis billigt färdmedel. Tåget kan bli ett sådant, förutsatt att staten är beredd att satsa pengar på idén. När det gäller långsiktiga investeringar för framtiden, så kan man inte alltid tänka med plånboken...

I den tredje punkten visar sig DN:s högervridning — den har nämligen rubriken "Bygg kärnkraft". Med exemplet rörande höghastighetståg i färskt minne, så blir det med kärnkraftskramandet extra tydligt att ledarskribenten tillhör den stora(?) skara människor som har en mycket naiv miljösyn. Man stirrar sig så blind på klimatfrågan att man missar de stora miljöperspektiven. Kärnkraft är förhållandevis klimatneutralt, men det är alls icke miljövänligt! Det är heller inte något hållbart energialstringsprojekt i det långa loppet...

I punkt fyra går man till storms mot "slit-och-släng"-kulturen. Självklart måste detta beteende upphöra, och bytas ut mot en mer hållbar livsstil. Det är oacceptabelt att exempelvis så många livsmedel slängs varje år! Frågan är dock vad staten kan göra för att minska slängandet? Visst kan soptaxor ökas, returbutiker och återvinningsverksamheter subventioneras och livsmedelsaffärer få strängare förhållningsorder — men i grund och botten är denna fråga beroende av en allmänt ökad medvetenhet. Jag har svårt att se hur en sådan skulle kunna frammanas "uppifrån".

Punkt fem, slutligen, handlar om stad kontra landsbygd:

"Politikerna måste väga välja det ena målet före det andra och tydligt formulera vad som gäller. I dag har Boverket, Naturvårdsverket och Socialstyrelsen olika gränser för buller. Olika länsstyrelser har olika praxis, liksom kommuner. Det är orimligt. Samma värden måste gälla, men inte överallt. I staden och tätorten får man tåla mer än på landet. På landet måste man däremot tåla lukt av gödsel och djur. Liksom att grannen får fart på sitt åkeri och ställer en lastbil till på tomten."

Sammanfattningsvis är listan en blandning av bra och dåligt, men i det stora hela tyvärr tämligen lam och intetsägande. För politiker räcker det ju inte bara att bestämma hur man vill ha saker och ting — man måste även vara på det klara med hur man ska uppnå sina mål. Nu är DN förvisso inget politiskt organ, och kan därför ursäktas. DN gör trots allt en ansats till miljöpolitisk plan, även om den varken är särskilt innehållsrik eller uttänkt. Vi lär få se om politikerna klarar uppgiften bättre...

För den som vill läsa politikerkommentarer till DN:s miljöpunkter, så rekommenderar jag bloggarna av socialdemokraten Maja Stopek respektive folkpartisten Maria Bergström.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om DN, miljöpolitik

Jag har fortfarande inte hämtat mig från gårdagens besvikelse — för en besvikelse var det verkligen. Här har engagerade personer bokat lokal, dragit hit föreläsare från Umeå, ordnat "go-fika" och så kommer det knappt en själ!

Jag är besviken, arg och irriterad på dessa likgiltiga Bjurholmare som uppenbarligen inte bryr sig om någonting som har med miljö- och framtidsfrågor att göra. Frågan är om de bryr sig om något överhuvudtaget — det enda som verkar få störa vardagslunken är fotbollsmatcher, revyföreställningar och andra lättsamma aktiviteter. Det är för bedrövligt...

Nä, nu känner jag att jag måste avreagera mig med lite hård musik! Vad tror ni om "Scream of anger" med Europe?

Denna låt är bara så bra! Den får mig att vilja montera upp trumsetet igen...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, miljö, besvikelse, Europe, Scream of anger

Bjurholmsbor är ointresserade av miljö- och samhällsfrågor. Bjurholmarna bryr sig inte det minsta om framtidens ekonomiska, tekniska och miljömässiga utmaningar. Hur ska man annars tolka det totala ointresset för Naturskyddsföreningens tre föreläsningskvällar??

Trots flitigt annonserande och initiala kontakter med mack, bussbolag och bilverkstäder så dök bara 8 personer upp till kvällens föreläsning. Med arrangörer och föreläsare inräknade blev det inalles 14 personer. De två tidigare föreläsningskvällarna har haft liknande besöksantal. T.o.m. en genomsnittslig gudstjänst lockar fler besökare...

Med tanke på temat borde det ha varit fullsatt. Vart befann sig alla som högljutt brukar klaga på bensinskatterna? Vart befann sig de fordonsintresserade ungdomarna? Vart befann sig alla Umeå-pendlare? Vart befannn sig de lokala politikerna? Vart befann sig ortens skollärare? Vart befann sig alla andra bjurholmsbor?

Här fanns möjlighet både att få veta mer om forskning kring fordon, drivmedel och dylikt, samt att få dryfta sina åsikter och diskutera sakligt med andra. För gnällspiken hade det varit ett ypperligt tillfälle att beklaga sig över hur glesbygden missgynnas. För Bjurholms politiker så hade det varit ett lämpligt tillfälle att få skryta om sina eventuella insatser och ta till sig av eventuell kritik. För skollärare så hade det varit ett gyllene tillfälle att få gratis fortbildning och inspiration till kommande undervisning. För alla andra så hade det varit en chans att lära sig mer om sakfrågan, och tillsammans med övriga besökare reflektera kring vad som behöver göras. Men detta gick man miste om!

Uppenbarligen är bjurholmsborna i gemen helt likgiltiga inför framtidsfrågor. Eftersom befolkningen uppvisar en såpass slö attityd, så är det inte för inte som man frågar sig hur Bjurholms kommun ska kunna tackla de kommande utmaningarna...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, miljö, samhälle, framtidsfrågor, Naturskyddsföreningen

Vid den här tiden (d.v.s. 18.30) i morgon är det läge för alla miljö-, samhälls-, teknik- och framtidsintresserade bjurholmsbor att masa sig till kyrkstugan. Då och där kommer nämligen en föreläsning rörande framtidens kommunikationer att hållas. Den fullständiga titeln lyder "Kommunikation, fordon och bränsle i framtiden", och föreläsare är Annika Nordlund från Umeå universitet. Efter föreläsningen blir det fika och — förhoppningsvis — många givande diskussioner rörande temat.

Vi i Naturskyddsföreningen är huvudarrangörer, och evenemanget ingår i föreläsningsserien "Bjurholm om 250 år" där bjurholmsbygdens framtida möjligheter och utmaningar sätts under lupp. De två tidigare tillfällena har behandlat klimat- respektive kulturförändringar, och nu är det alltså dags att titta närmare på fordons- och infrastrukturbiten.

Om ämnet i sig inte verkar tillräckligt intressant, så kanske möjligheten att få se mig i finskjorta lockar till besök? Inte det? Nähä...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, Naturskyddsföreningen, föreläsning, miljö, drivmedel, kommunikationer, fordon

DN berättar att personer från en orienteringsklubb har sågat och avverkat i ett naturreservat i Stockholm, för att underlätta framkomligheten inför en orienteringstävling. Orienteringsklubben Järla IF hade tidigare fått klartecken för att genomföra den s.k. Järladubbeln i det naturreservat som omger Tyresta nationalpark, men uppenbarligen tyckte orienterarna att skogsstigarna var alltför risiga och besvärliga.

DN skriver att "stora delar av orienteringsstigarna mot mål hade breddats med såg, för att man lättare skulle ta sig fram. Till och med små träd har kapats." Den plats som utgjorde tävlingens startområde hade påverkats än mer:

"Nästa skådeplats är ett startområde som använts för kanske 900 orienterare. Den ligger i gammal skog, kanske hundra år. Träden är mäktiga och trolska. Men nu har deras grenar kapats intill stammen flera meter upp. Kådan rinner. Små träd och stubbar har rykt helt och hållet för att skapa större utrymme för de tävlande."

Skadegörelsen i naturreservatet har polisanmälts, något som Järla IF:s tävlingsledare har synpunkter på:

"All respekt för naturen. Fy, fy, fy, på oss. Men jag känner, wow, att göra en polisanmälan av det här. Jag tycker att det är sneda proportioner."

Jag undrar just vad tävlingsledaren skulle ha sagt om hans eget hem vandaliserades — om dörrar slogs sönder och hål slogs upp i väggarna — bara för att framkomligheten skulle öka för mopedister som fått tillstånd att använda hustomten som en delsträcka i en mopedtävling.

Tävlingsledaren och hans orienteringskompisar tar uppenbarligen alldeles för lätt på miljöbrott...

Läs även andra bloggares åsikter om orientering, Järladubbeln, Järla IF, Stockholm, naturreservat, miljöbrott, skadegörelse

Harald Holmberg i Norrbäck, Lycksele kommun, har kämpat för att få bruka sin skog enligt naturkultur-metoden, som innebär gallring och naturlig föryngring, kombinerat med nyplantering vid behov.

VK erfar att kammarrätten nu har sagt sitt: Holmberg får inte använda sig av alternativa avverkningsmetoder. Om han hädanefter vill avverka sin skog så måste han kalhugga den!

Rättsväsendet har alltså tagit fasta på skogsstyrelsens ståndpunkter, som betonar naturkultur-metodens underlägnsa effektivitet vad gäller trädtillväxt. I en kommentar till domen säger sig Clas Fries från Skogsstyrelsen i Umeå vara nöjd:

"Det är bra att samhället markerar att vi inte tillåter för låg tillväxt i skogen".

Frågan är dock vad som ger bäst förutsättningar för skoglig tillväxt: avverkning enligt naturkultur-metoden, eller ingen avverkning alls? Jag är nämligen tveksam till om kämpen Holmberg ens överväger att kalhugga sin skog...

Märklig är också den fixering vid "tillväxt" som skogsstyrelsen verkar ha — uppenbarligen är inte ekonomer och högerpolitiker ensamma om fascinationen för begreppet. Frågan är dock om det är skogsstyrelsens uppgift att värna om pappersindustrin och övriga skogsförädlingsindustrier, eller om de i stället bör värna om skogen som sådan. Skogen är ju inte bara en potentiell naturresurs — den är ett ekosystem som sjuder av liv. Vid kalhuggning påverkas detta ekosystem markant, livsförutsättningarna för djur- och växtarter förändras i takt med att skogsmaskinerna bullrar fram och träden faller. Är detta något som skogsgubbarna på kontoren överhuvudtaget reflekterar kring? Jag tvivlar...

Stå på dig, Harald! Låt inte de penningstinna makterna vinna över miljöhänsynen!

Läs även andra bloggares åsikter om Lycksele, kalhygge, kalavverkning, naturkultur, skogsstyrelsen, ekosystem, skog, miljö

Det var ett tag sedan man hörde dom nu, men många av de härliga sommarnätterna förstördes helt klart av dessa högljudda fåglar.

Tranor = naturens egna väckarklockor!

Deras läten må vara irriterande, men det är ändå svårt att inte uppskatta dessa ståtliga sommargäster! I stället för att störa sig kanske man rentav skulle vara tacksam! Tranornas uppehållande i närområdet är ju ett tecken på att de finner omgivningen gästvänlig, och det ska man väl glädjas över?

Läs även andra bloggares åsikter om tranor, naturen, sommarnätter

Så var det dags igen — årets älgjakt har börjat. Återigen beger sig åtskilliga jakttokiga karlar och kvinns ut i landets skogar med förhoppningen om att få sig ett par älgstekar. Själv jagar jag inte, vare sig älg eller annat. Jag har aldrig förstått tjusningen med jakt, men så drivs jag heller inte av någon lust att döda. Jag är medveten om att skogen kan erbjuda en fristad från vardagens stress — en plats för eftertanke och lugn — och att detta kanske är anledningen till att somliga deltar i älgjakten. I mina ögon är det dock en dålig ursäkt: man kan ju mycket väl bli "ett med naturen" utan att blanda in dödande! Genom att ockupera skogarna vecka efter vecka hindrar ju älgjägarna dessutom andra från att få naturupplevelser. Vem vill röra sig i skogen när man riskerar att bli skjuten?

Förresten är det tveksamt om dessa älgjägare överhuvudtaget är förtjänta att betitlas jägare — det är ju jakthundarna som gör grovjobbet. Människornas del är ju bara att utdela nådastöten, d.v.s. att med ett välriktat skott från ett modernt skjutvapen ända det arma djurets liv. En riktig älgjägare skulle givetvis klara sig utan jakthund: han/hon skulle spåra upp bytet själv, springa ikapp älgen och brotta omkull den, och sedan strypa den till döds.

Att stolt ståta med fällda älgar som jägarna gör på alla dessa jaktbilder, känns bara löjligt. Någon jakt i egentlig mening har det ju alltsomoftast inte varit frågan om, utan snarare en form av slakt. Machomännen och -kvinnorna ute i skogen må tycka annorlunda, men deras insatser är ingenting jämfört med gångna tiders riktiga jägare. Våra förfäder jagade för att överleva, och dom gjorde det utrustade med bristfälliga vapen och med livet som insats. Det är annat än vad som sker i skogarna i dessa dagar...

Läs även andra bloggares åsikter om älgjakt, jakt, jägare, jaktbilder

Man kan i VK läsa om att Länsstyrelsen i Västerbotten ställer in planerna på att bilda naturreservat i nordmalingstrakten. Även om jag i princip är för bildandet av nya naturreservat, så går det inte att komma ifrån att staten ofta agerat klumpigt i dessa frågor. Av den anledningen är det positivt att Länsstyrelsen — statens förlängda arm — ser ut att ändrat sitt förhållningssätt gentemot markägare.

Markägare och skogsföretag hänvisar ofta till äganderätten i sin argumentation i frågor rörande naturreservat. Man är helt enkelt rädd för att förlora makten över de markområden man står som ägare till. Visserligen är äganderätten en av hörnpelarna i det moderna samhället, men jag kan ändå inte låta bli att filosofera kring det här med ägande och äganderätt.

Är det verkligen rimligt att en människa (eller människogrupp i form av företag, stat etc.) har rätt att äga en skog, och därigenom egenmäktigt kunna styra över livsförhållandena för alla skogens innevånare? Är det rimligt att en människa kan äga en sjö, inklusive växt- och djurlivet under ytan, och därmed kunna inskränka möjligheten för andra att bada och fiska där? Kan en människa verkligen sägas äga en myrstack, en älgstig, en stenbumling eller en ståtlig björk, bara för att de är belägna på den mark som människan på papperet står som ägare till?

Vem äger planeten vi bor på? Vem äger solstrålarna, vinden och vattnet som regnar ned på marken? Vindpustarna, vattenpussarna och myrstackarna i skogen tillhör samtliga den natur — detta storartade system av liv — som även vi människor är en del av. Det känns ibland som att vi människor anser oss stå utanför — rentav över — de andra delarna av denna enorma livsväv. Likväl skulle vi stå oss slätt utan de övriga delarna.

Man kunde önska att människan visade större ödmjukhet inför sin omvärld. Vi är trots allt bara en del av något större, och är mer beroende av vår omvärld än vi vill förstå. Ska det krävas en stor klimatkatastrof för att denna insikt ska nås? Jag hoppas inte det...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om ägande, äganderätt, naturreservat, Länsstyrelsen, Nordmaling, Västerbotten, miljöfilosofi

Kristna debattörer från Claphaminstitutet ger i tidningen Dagen uttryck för att kristna skulle ha starkare incitament än ateister till att verka för en god miljö, eftersom jorden är "en tillgång som Gud har gett människan i uppdrag att förvalta och vårda". Lägg för övrigt märke till att formuleringen insinuerar ett sanningsförhållande, "Gud har", trots att det i själva verket handlar om ett trosförhållande — "vi tror att Gud har".

De skriver vidare:

"övertygelsen att vi människor har ett gudagivet mandat att förvalta skapelsen ökar vårt ansvar för naturen och bör ta sitt uttryck i ett större engagemang för ett tydligt och kraftfullt miljöarbete."

Det kan så vara att kristna har religiösa skäl att vara rädd om miljön, men den ateistiska hållningen att denna värld och det tillhörande jordliga livet är allt vi har, får nog ändå räknas som ett starkare incitament för miljöhänsyn...

Läs även andra bloggares åsikter om miljöarbete, ateister, ateism, kristna, kristendom, Claphaminstitutet

I dagens VK (se även vk.se) kan man läsa om att Sveriges största vindkraftspark invigts, och att Dorotea kommun köpt ett av de gigantiska vindkraftverken. I och med detta blev Dorotea den första vindkraftverksägande kommunen, och därigenom — efter vad det verkar — självförsörjande på el.

Ett utmärkt initiativ! Dorotea visar vägen, och nu är det upp till andra kommuner att haka på! Att investera i vindkraft är inte bara bra för miljön, genom att spara in elkostnader så får kommunen pengar som kan användas till annat. I längden torde kommunala vindkraftssatsningar vara betydligt mer givande än att — som Bjurholms kommun — satsa pengar på en förlusttyngd golfbana...

Kommunal bankverksamhet verkar dock inte vara unikt för Bjurholm. På ledarplats i dagens DN skriver Malin Siwe om ett liknande fall, som tål att citeras i sin helhet:

"Tomelilla kommun ska sluta gå i borgen för föreningar som behöver banklån. Inte för att åtagandena är omfattande, 3,6 miljoner totalt enligt senaste årsredovisningen, men ändå. Det låter sunt, att garantera lån för utomstående är inte någon kärnverksamhet. Men kommunstyrelsen i Tomelilla har inte drabbats av tillfrisknande. Tvärtom. I stället för att gå i borgen ska kommunen själv låna ut pengar till det lokala föreningslivet. Må Tomelilla kommunbank gå bättre än Tomelilla sparbank gjorde. Den förlorade 400 miljoner kronor på en utlåning om 600. Den finns inte längre."

Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, Dorotea, Bjurholm, Tomelilla, golfbana, kommunala satsningar, Malin Siwe

När jag beskådade blomrabatten så upptäckte jag ett tiotal sniglar. Två av dessa var mitt uppe i en omslingrande syssla med blottade könsorgan. Om de hade nystartat eller om de var inne i slutfasen av akten vet jag inte. Jag är ingen expert på sniglars fortplantning...

De flesta av sniglarna var av samma art som de på bilden: ljusbruna med mörkare fläckar/strimmor. Bland de två sniglar som stack ut var den ena gulaktigt färgad, medan den andra var svart.

Finns det någon snigelkännare där ute som kan ge besked om arter? Var det trädgårdssniglar jag såg, eller var det månne exemplar av den fruktade mördarsnigeln som samlats vid rabatten?

Läs även andra bloggares åsikter om sniglar, fortplantning, natur

Så här dagen före tentan har jag inte tid med några långa utläggningar, men jag kan i alla fall passa på att tipsa om en intressant artikel av Anders Wijkman på DN Debatt. Han pekar där på bristerna med BNP som välfärdsmått, och det är sannerligen bra att det uppmärksammas. De flesta ekonomer är förvisso medvetna om problemen, men jag tvivlar på att den stora allmänheten är lika pålästa.

Som jag påpekat i ett tidigare inlägg, så tar ekonomin inget ansvar för miljön. Så länge man kan tjäna pengar på dumpning av miljöfarligt avfall, utsläpp av miljögifter och kortsiktigt naturresursanvändande, så kommer sådana aktiviteter att uppmuntras av ekonomin. Samtidigt som miljön förstörs, så rusar BNP i höjden...

Läs även andra bloggares åsikter om BNP, ekonomi, miljö, Anders Wijkman

På DN Debatt idag kommer filosofiprofessorn Folke Tersman med ett intressant inlägg i klimatdebatten. Han försöker bringa reda i den röra som klimatalarmister och klimatskeptiker ställt till med, och resonerar kring hur man på ett givande sätt kan ta sig an klimatfrågan trots frånvaron av säker kunskap. Kontentan i hans resonemang går ut på att klimatfrågan bör hanteras utifrån försiktighetsprincipen.

Till skillnad från en del tidigare debattörer, så verkar Tersman ha insett att klimatfrågan bara är en fjuttig del av något så mycket större: miljöfrågan. Han påpekar nämligen att en förebyggande klimatpolitik har förutsättningar att ge positiva effekter såväl för miljön generellt som för människors hälsa. Som exempel nämner han minskat köttätande och minskad rovdrift på naturresurser.

Tersmans artikel kännetecknas av logisk klarhet och ödmjukhet, fjärran från den osaklighet och aggressivitet som till viss del präglat tidigare inlägg i klimatdebatten. Tersmans nyktra stil till trots, så har den inte undgått kritik från envetna klimatskeptiker — som dock fått svar på tal.

Oavsett var ni står i klimatdebatten så kan ni med gott nöje läsa artikeln, innehållet är mycket tänkvärt!

Läs även andra bloggares åsikter om klimatfrågan, miljö, Folke Tersman

När jag läste K-G Sjöströms inlägg om sopdeponi och avfallssortering, så kom jag att tänka på något som jag länge grunnat över. Skulle inte Bjurholm också kunna ha en returbutik, i likhet med den i Gimonäs i Umeå?

När jag har besökt Bjurholms återvinningcentral (d.v.s. "soptippen") så har det slagit mig att mycket verkar slängas i onödan. Många sängar och andra möbler slängs, trots att de är långtifrån så slitna att de är utom räddning. Visserligen finns det second-hand-butiker i Bjurholm, men jag skulle gärna se en butik som inte bara tar emot och säljer begagnat, utan även fräschar till och renoverar grejerna de får in!

Finns det månne några driftiga och hantverksskickliga bjurholmare som skulle kunna starta upp och hålla i en sådan returbutiks-verksamhet?

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, återvinning, returbutik

DN skriver idag om Greenpeace-aktionen i Kattegatt. Som ni säkert vet har miljöorganisationen dumpat stenblock för att förhindra bottentrålning i känsliga områden, något som har upprört en del fiskare.

I DN-artikeln citeras en fiskare som tror att aktionen inte "gagnar någon". Så talar en som endast ser till sitt eget perspektiv som yrkesfiskare. De flesta typer av miljöskydd gagnar måhända inte mänskliga intressen — i alla fall inte i ett kort perspektiv. I det långa loppet så är jag dock övertygad om att mänskligheten tjänar på att en god miljö bibehålls, och att förutsättningar för även annat än mänskligt liv finns kvar. Mänskligheten är beroende av sin omvärld — den förser oss ju med såväl mat som naturupplevelser.

Vid en del tillfällen har Greenpeace agerat lite väl drastiskt, och deras ändamål har inte alltid helgat medlen. Ibland behövs dock att organisationer såsom Greenpeace agerar beslutsamt och tar tag i saker — särskilt om ingen annan gör det. I vissa situationer krävs helt enkelt mer än pappersarbete och diplomati.

Läs mer om saken:

• Fiskeriministerns debattartikel i DN 8/8
• Aftonbladets ledare 10/8
• Greenpeace webbplats
• Naturskyddsföreningen om bottentrålning
• EU-info om Natura 2000

Läs även andra bloggares åsikter om Greenpeace, miljö, Kattegatt, fiske, bottentrålning

I dessa tider av klimatoro är de flesta eniga om att oljebaserade drivmedel måste bytas ut. Frågan är mot vad? Ett av de populäraste alternativen är etanol, men även det bränslet har kritiserats. Många menar att etanolen inte utgör någon lösning, då den dels är mindre energieffektiv än bensin och dels konkurrerar om värdefulla odlingsbara ytor. Själv tror jag att etanol kan vara en dellösning — men knappast den ultimata ersättaren till bensin och diesel.

Argumentet om att etanolproduktion "stjäl mark" som kunde ha använts till odling av lisvmedel, köper jag dock inte. Redan idag ockuperas mängder av bördiga odlingsytor av kaffeplantor, tebuskar, tobak-, kokain- samt opiumväxter och annat mer eller mindre onödigt. Om åtminstone knarkodlingarna kunde användas till att odla råvaror för etanol vore mycket vunnet — såväl för miljön som för människors hälsa.

Åtskilliga ytor används ju dessutom redan idag för "etanolframställning", men då tänkt för mänskliga magar i form av vin, öl och annan sprit. Nog vore det väl bättre om våra bilmotorer fick spriten, än att den ska inmundigas med potentiella alkoholförgiftningar som följd?

Läs även andra bloggares åsikter om etanol, miljö

Till helgen kommer U2 till Göteborg, och med sig har de en kolossal scenkonstruktion. DN skriver att att bygget väger hela 390 ton, och att enbart ljud- och bildutrustning har en vikt på 150 ton. I artikeln citeras konsert-ansvarige Tor Nielsen som konstaterar att det är "den största produktionen som någonsin turnerat". Vi får även veta att det massiva scenbygget har kritiserats av en brittisk miljöorganisation.

De flesta är nog redan på det klara med att rockkonserter använder sig av mycket elektricitet, såväl till instrument som till sceneffekter. Att frakten av materialet till stora scenbyggen också kan vara en miljöbov, har nog inte så många funderat kring. Artikeln i DN är en ögonöppnare, och ger något att tänka på för oss som gillar både musik och miljö.

Läs även andra bloggares åsikter om DN, miljö, musik, konsert, U2

"Inget dramatiskt med temperaturen" menar en företrädare för Stockholmsinitiativet på Aftonbladet debatt idag. Stockholmsinitiativet har tidigare gjort sig kända för att sticka ut hakan i klimatdebatten med sin skeptiska hållning gentemot den globala uppvärmningen, och gör det nu igen. Utifrån temperaturkurvor och auktoriteten hos två amerikanska akademiker, försöker Jonny Fagerström i sin artikel förmedla bilden av en värld som låtit sig luras av ett icke-existerande hot.

Fagerström menar att oron för klimatet är obefogad, och skriver att "en mycket stor del av världens klimatforskare är skeptiska till hoten om global uppvärmning och de katastrofscenarier som spelas upp i media". Utan att sitta inne med sakkunskaper, så tror jag dock att flertalet klimatforskare förvisso är skeptiska till överdrivna undergångsprofetior — men att de i sak stödjer den rådande diskursen, d.v.s. att en klimatförändring är förestående, och att förebyggande åtgärder är nödvändiga.

Om Fagerström får som han vill så kan jordborna glatt återgå till att leva rövare — det finns ju inget oroas över! Fritt fram att fortsätta pumpa ut avgaser och syssla med allmän miljödestruktivitet utan att tänka på följderna! Stockholmsinitiativet kan ha en poäng i att klimathotet måhända är överdrivet, men för majoriteten av befolkningen fungerar klimathotet som en väckarklocka och som inkörsport till en miljövänligare livsstil. Vill Fagerström verkligen att den väckarklockan ska tystna?

Frågan är förstås också hur det är med den vetenskapliga relevansen hos Stockholmsinitiativets utsagor. Akademikern Olle Häggström menar i en artikel att det rör sig om pseudokunskap.

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimat, global uppvärmning, Stockholmsinitiativet, Aftonbladet

Byggandet av Botniabanan fortskrider efter vad det verkar enligt planerna. Hösten 2010 sägs den ska vara klar, och det är sannerligen inte en dag för tidigt! Jag ser fram emot att få nyttja denna nya järnväg när den blir färdig.

Under sommarens marknadsdagar i Bjurholm stod jag i Naturskyddsföreningens stånd, och vid ett tillfälle var det en karl som ville hindra en annan från att närma sig ståndet med argumentet "dom där vill ba' protester mot järnvägga å allt!". Jag hann inte förklara för mannen ifråga, men sanningen är den att jag och flera andra i bjurholmskretsen stöttar Botniabanan helhjärtat — vi stör oss också på alla överklaganden!

Visst ska alla infrastrukturprojekt ta miljöhänsyn med i beräkningen, vilket man också har gjort i detta fall, men tydligen inte i tillräcklig utsträckning för att alla ska bli nöjda. Själv är jag nöjd med att Botniabanan blir ett verktyg för bättre (och miljövänligare) kommunikationer längs norrlandskusten, och att den förhoppningsvis kommer att bidra till minskat flygande.

Nog om detta.

Vad kan väl vara ett bättre sätt att avsluta ett blogginlägg om Botniabanan med, än musik som handlar om tåg? Låt mig, med hjälp av Youtube, få bjuda er på en resa till 1981 — mitt födelseår. Ett av Storbritanniens största hårdrocksband gav då ut albumet "Denim and leather" med bl.a. höjdarspåret "Princess of the night" — en låt om ett charmigt gammalt tåg.

Mina damer och herrar: Saxon!

Läs även andra bloggares åsikter om Botniabanan, Bjurholms marknad, miljö, överklaganden, Naturskyddsföreningen, hårdrock, Saxon

I växthuseffektens spår så hör man fler och fler som talar sig varma för klimatfrågorna, utan att för den skull ge sken av någon större miljömedvetenhet. Det är "inne" att prata klimatåtgärder, men många missar helhetsbilden och inser inte att klimatfrågan är en del av något större. När ska klimatfixeringen ge vika för ett riktigt miljömedvetande?

Många menar exempelvis att kärnkraft är bra för att det är förhållandevis klimatneutralt, men man missar faktumet att det är minst lika miljövidrigt som fossila bränslen, i och med att det producerar mängder med radioaktivt material som tar miljontals år på sig att bli ofarligt. Dessutom byts beroendet bara ut från att gälla en ändlig resurs till att gälla en annan. För den miljömedvetne är det som att välja mellan pest och kolera när valet står mellan fossil och nukleär energi.

Fenomenet med miljömässig blindhet synliggjordes på VK Debatt i lördags (18/7), då tre ekonomer menade att "Klimatfrågan måste frikopplas från frågor kring förnyelsebar energi". Mycket av artikeln är av skatteteknisk natur och behandlar bl.a. systemet med elcertifikat, men innehållet skönjer ändå en bild av personer som inte verkar inse att klimatfrågan och frågor kring förnyelsebar energi hör ihop. De skriver att byggande av vindkraftverk i Sverige är "en kostsam klimatpolitik, egentligen oändligt kostsam eftersom koldioxidutsläppen inte påverkas".

En fixering vid just klimatet gör att skribenterna missar att det handlar om miljöpolitik. Klimat och miljö hör nämligen ihop lika väl som fotboll och läktarhuliganism: inriktar man sig på en företeelse så får man den andra på köpet. En korrekt utförd miljöpolitik har alla utsikter att på ett förtjänstfullt sätt lösa/mildra klimatproblematiken i och med att man har en helhetsbild och ett vidare perspektiv. Att ta sig an klimatfrågorna utan att ta hänsyn till övrig miljö kan innebära att man "skjuter sig i foten".

Att diskutera miljöåtgärder med ekonomisk utgångspunkt är för övrigt anmärkningsvärt. Rent ekonomiskt går det nämligen bra att förstöra vår gemensamma miljö hur mycket som helst, så länge någon tjänar pengar på det. Ekonomin tar inget miljöansvar. Om det ligger något allvar i förslaget med "en korrekt prissättning av varje kraftslags miljökostnader", så borde rimligen kärnkraft och allt annat än förnybar energi bli liktydigt med förlustverksamhet — men kommer det att hända?

Läs även andra bloggares åsikter om miljö, klimat, växthuseffekten, VK, kärnkraft, ekonomi, politik