Ingen har väl undgått att Sveriges Riksdag erkänt osmanska rikets massaker på bl.a. armenier 1915 som ett folkmord? Jag är för trött för att orka skriva särskilt mycket om saken; mina tankar överensstämmer dock rätt bra med vad Henrik Berggren har skrivit i DN.

Att Turkiet kallat hem sin Sverigeambassadör är måhända inte märkligt med tanke på den känslighet som  frågan har i Turkiet. För Turkiets del så är det dock tråkigt att landet har så svårt att smälta de dystrare episoderna av sin historia. Alla länder har begått hemskheter, t.o.m. Sverige. Vad svenska krigarkungar gjorde på kontinenten, och vad staten ställt till med här i Sverige är dock inget som nutida svenskar behöver känna ansvar för eller ens skämmas över. På samma sätt är det inte nuvarande turkars fel att osmanska soldater åstadkom elände när 1900-talet var ungt.

Det hör till ett lands mognad att erkänna de fel som begåtts i historien. Att vägra acceptera de mörkare sidorna leder ingen vart. Först när man har erkänt för sig själv att misstag har begåtts, så kan man gå tillbaka och analysera skeendena på ett mer objektivt sätt. Så länge den turkiska självkänslan får bestämma dagordningen, så kommer turkarna (och vi andra) aldrig riktigt att få veta vad som hände...

Läs även andra bloggares åsikter om Turkiet, armenier, folkmord, omröstning, Osmanska riket, historia

Om jag säger incest, vad tänker du på då? Tänker du kanske på Josef Fritzl i Österrike — han som höll sin dotter fången och gång på gång gjorde henne gravid? Sinnesbilden av incest torde för många vara just bilden av en förälder som våldför sig sexuellt på sitt barn. Samtidigt innebär ju ordet incest bara att det rör sig om nära släktingar som har sex. Att begreppet i folkmun kommit att bli synonymt med sexuella övergrepp inom familjen är lite olyckligt. Det kan ju faktiskt mycket väl finnas situationer där incest inte handlar om övergrepp. För något år sedan var ett fall med ett tyskt syskonpar omskrivet i media. Det handlade om en bortadopterad bror som i vuxen ålder träffat och blivit förälskad i sin syster, som han sedan bildade familj med.

I dagens pappersvariant av DN kunde man läsa om en svensk variant på syskonincest. Notisen i DN var rätt så kortfattad — men kvällstidningarna hade (som så ofta i dylika ämnen) desto mer detaljer. Aftonbladet beskriver hur en gravid 22-årig kvinna i Kalmar kommit på sin sambo, när denne hade sex med sin syster. Det är inte otroligt att alkohol var med i bilden: det skedde efter en fest och inget av syskonen uppger sig ha klara minnesbilder av händelsen. Syskonsexet verkar dock inte ha skett under någon form av tvång. Att kalla det för "övergrepp" vore därför att ta i...

Kolumnisten Karin Ahlborg menar att det "vore medeltida" att straffa syskonen ifråga: det har ju trots allt rört sig om frivilligt sex mellan sexmyndiga människor. Jag är böjd att hålla med. Bloggaren sjubarnsmamma tycker däremot att de visst ska straffas, de har ju — likt bankrånare och misshandlare — brutit mot lagen! Å andra sidan finns det gott om stolligheter i lagboken som ännu inte rensats bort; om man skulle ta alla dessa på allvar skulle exempelvis kungen ligga risigt till, då han med största sannolikhet inte är så religiöst inskränkt som lagen kräver...

Bland kommentarerna till Ahlborgs artikel blandas högt med lågt; somliga instämmer med Ahlborg, andra menar att hennes inställning kan jämföras med att godkänna våldtäkter och praktiserad pedofili — något som naturligtvis är nonsens! Om sexet sker mellan samtyckande vuxna, så förekommer ju vare sig våldtäkt eller pedofili! Några menar att syskonen bör straffas för att det är "äckligt" med syskonsex, och det kan de ju få tycka! Själv tycker jag att analsex verkar äckligt (skulle aldrig komma på tanken att prova!) — men för den skull klandrar jag inte dem som ägnar sig åt det.

Många tycks mena att incestuösa förhållanden alltid ska beivras, eftersom avkomman riskerar att få genetiska skador. Är det då även läge att förbjuda kvinnor i 40-årsåldern från att ha sex? Eller förbjuda personer med "dåliga anlag" från att ha sex? Dessutom finns det ju preventivmedel. Argumentet bygger för övrigt på heteronormativitet: hur ska man förhålla sig till homosexuella incest-relationer? Där finns ju ingen som helst risk för graviditet!

Själv skulle jag aldrig komma på tanken att hoppa i säng med min syster (eller någon annan nära släkting för den delen), och jag kan garantera att den inställningen är ömsesidig. Denna inställning delar jag säkerligen med det stora flertalet — antagligen även med dig som läser detta blogginlägg. Bara för att jag själv inte kan tänka mig att idka incest, så betyder det inte att jag tar avstånd från de vuxna individer som frivilligt har sex med nära släktingar! De är säkerligen inte många, men de finns där ute. De är människor av kött och blod, det är bara det att deras sexuella lustar riktas åt ovanligt håll. Så länge de inblandade trivs med vad de gör, så ser i alla fall jag ingen anledning att klaga. Gör du?

Läs mer:

• Experter: Det här är abnormalt (Aftonbladet 6/3)
• Incest (Caspian Rehbinders tankar & kreationer, 6/3)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om incest, Kalmar, syskon, sex, lagstiftning

Vi lever i en tid när många arbetare går på knäna, blir utbrända och sönderstressade. Samtidigt är det så att många är arbetslösa. I det läget går Maud Olofsson och Centerpartiet ut med att man vill utöka de "hushållsnära tjänsterna" till att även innefatta saker som hundpromenader och montering av IKEA-möbler. De som jobbar i det Reinfeldtska (och Olofssonska) samhället ska alltså jobba än mer, medan de som saknar jobb förväntas ska ta hand om det som arbetarna inte hinner med p.g.a. att dessa har fullt upp med att jobba.

Vore det inte bättre att de arbetslösa kom in på den "riktiga" arbetsmarknaden och kunde avlasta den befintliga arbetarskaran? Då skulle ju de nuvarande arbetarna inte behöva arbeta ihjäl sig, och dessutom få både tid och ork att klara av hundrastningar och möbelstök själva. Bara en tanke...

Då min egen ekonomi är ansträngd, så skulle det i.o.f.s. vara bra om man kunde få in lite extra stålar genom att hjälpa folk med möbelmonteringar, TV-installationer och liknande (om nu någon sådan efterfrågan finns bortom lyxvillorna i Danderyd). För att folk ska kunna få avdraget måste dock affären göras "vitt" — d.v.s. det måste tas upp i deklarationen. Innebär det att jag, som potentiell "RUT-jobbare", måste ha ett registrerat företag för att komma i fråga? Någon som har koll?

Ni som tror att jag gått på ett för tidigt april-skämt kan läsa i dagens pappersupplaga av DN. Där framgår tydligt att det Olofssonska utspelet verkligen har ägt rum. För sosse-reaktioner på utspelet, så hänvisas till Jan Andersson respektive Tord Oscarsson. Reaktioner från annat politiskt håll har jag inte hittat.

För den som vill ha mer kött på benen om det här med hushållsnära tjänster, så rekommenderas starkt ett besök på DN:s webbplats. I en artikel har de nämligen satt det s.k. RUT-avdraget under lupp...

Läs även andra bloggares åsikter om RUT-avdrag, hushållsnära tjänster, Maud Olofsson, Centerpartiet, IKEA

På omslaget till den TV-bilaga som följde med dagens VK kan man se Ebba von Sydows nuna. Jag har förvisso inget emot att beskåda hennes söta anletsdrag, men desto mer har jag emot sammanhanget till varför hon är på TV-bilagans framsida, nämligen det åstundande kungabröllopet. Eller rättare sagt: SVT:s osmakliga kungafjäsk som innebär att bröllopet upphaussas så till den milda grad.

Det faktum att den svenska tronföljaren ska stadga sig är förvisso en nationell angelägenhet. För den skull behöver man inte upphöja det till århundradets jippo som måste firas och uppmärksammas på alla möjliga sätt. Och man behöver definitivt inte starta rapporteringen flera månader innan det finns något att rapportera...

Ebba von Sydow tycker säkert att det är kul med festligheter, modetrender och glamour. Det måste hon givetvis få tycka, men måste SVT ägna sändningstid åt hennes intressen (och kungaspektaklet) bara för det?

Läs även andra bloggares åsikter om Ebba von Sydow, kungabröllop, TV-bilaga, SVT

Som argument för monarkins bevarande framförs ofta kungens funktion som "samlande symbol" för nationen, med andra ord en slags förebild för folket. Tänk vilken bra förebild kronprinsessan Victoria skulle vara om hon valde en borgerlig vigsel, då skulle hon ju visa på att det inte alls är nödvändigt att gifta sig inför en gud och i en kyrka. Detta lär dock knappast bli verklighet: förberedelserna inför sommarens kungliga bröllop i Storkyrkan är ju i full gång. Dessutom skulle Victoria troligen mista sin kronprinsessstatus om hon gifte sig borgerligt. För att komma i fråga som regerande monark så stadgar successionsordningen att denne måste vara kristen, och då hör det förstås till med ett kyrkobröllop.

Samma lag stadgar för övrigt att monarken måste uppfostra sina barn i enlighet med luthersk kristendom. Vare sig monarken eller hans/hennes barn är sålunda föremål för någon egentlig religionsfrihet:

"§ 2. Vad i denna successionsordning är stadgat om Konungen skall, om Drottning är statschef, gälla henne. Lag (1979:935).
[...]
§ 4. Såsom 2 § i 1809 års regeringsform uttryckligen stadgar, att Konung alltid skall vara av den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är, sålunda skola ock prinsar och prinsessor av det kungl. huset uppfödas i samma lära och inom riket. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, vare från all successionsrätt utesluten. Lag (1979:935)." (Successionsordningen)

Med tanke på vad den Augsburgska trosbekännelsen handlar om, så räcker det inte med att enbart vara kristen. Monarken måste dessutom vara fördömande mot alla religiösa oliktänkare, instämma i arvsyndens existens och bokstavligt tro att nattvarden handlar om att äta den kristne gudens kropp och blod. Om monarken ska kännetecknas av sådan dogmatisk inskränkthet, så kan väl statschefsskapet knappast vara förenligt med rollen som förebild för folket? Jag kan bara hålla med herrar Sturmark och Swärd, som på Newsmill yrkar för ändring av grundlagen om monarkin.

Nu vet jag ju inte vad Victoria och Daniel egentligen har för inställning till religiösa spörsmål. Enligt lagen ska Victoria ha fostrats till en tvättäkta inskränkt kristen, men det tvivlar jag starkt på att kungen och Silvia har gjort. Tvärtom har ju Victoria i ett flertal intervjuer gjort ett mycket sympatiskt uttryck! Om Victoria och Daniel är bekännande kristna så ska de givetvis gifta sig kyrkligt. Om de å andra sidan är mer sekulära i sina respektive livsåskådningar, så tycker jag verkligen att de ska ta chansen och visa detta genom att arrangera en borgerlig vigsel. Allt annat skulle var hyckleri — förvisso förståeligt med tanke på lagens bokstav — men likväl hyckleri.

Aftonbladet skriver idag om hur Victoria och Daniel laddar inför "sitt drömbröllop". Tänk vad kul om drömmen hade handlat om annat än altargång och prästprat — om Storkyrkan var utbytt mot Stadshuset och prästerna utbytta mot icke-kyrkliga officianter. Då skulle kanske också trenden i bröllopstidningar (och på bröllopssajter) luta mer åt borgerligt än kyrkligt...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Kronprinsessan Victoria, bröllop, religionsfrihet, successionsordningen, augsburgska trosbekännelsen

Björklund och borgarna vill återinföra den s.k. lågstadieläraren i svensk lärarutbildning. SvD skriver:

"Det var ett stort misstag att avskaffa lågstadielärarkåren i Sverige vilket i praktiken skedde 1985. Sedan dess utbildar vi grundskollärare som ska kunna undervisa i alla nio årskurserna, förklarar utbildningsminister Jan Björklund (FP), som menar att problemet med dagens utbildning är att lärarnas kunskaper därmed blivit alldeles för dåliga."

Nog för att Björklund svamlat tidigare, men nu verkar han vara helt vilse i pannkakan. Han menar alltså att dagens lärarutbildning utbildar lärare som ska kunna undervisa grundskolans samtliga årskurser. Innan jag började mina lärarstudier så fanns det två sorters grundskollärare: 1-7 respektive 4-9. Är det detta han menar med "alla nio årskurserna"? Tanken var att 1-7-lärarna främst skulle jobba med grundskolans yngre barn, medan 4-9-lärarna skulle jobba med de äldre.

Själv tillhörde jag den första årskullen i den "nya" lärarutbildningen, som startade hösten 2001. Då hade de nämnda lärarkategorierna bytts ut mot nya: tidigarelärare respektive senarelärare. Samma princip, men inte lika cementerade årskursgränser. I praktiken blev det dock — precis som för 1-7 och 4-9 — att tidigarelärarna undervisade i det som tidigare kallades låg- och mellanstadiet, medan senarelärare undervisade på mellan- och högstadienivå. Själv har jag huvudsakligen undervisat på "högstadiet", men även gjort vissa gästspel på "mellanstadiet". (Förhoppningsvis blir jag snart behörig även för gymnasiet!)

Det finns säkerligen anledning att stärka utbildningen för "lågstadielärare" — liksom för alla lärarkategorier, men nog borde man väl ändå kunna begära att skolministern har bättre koll på den lärarutbildning han kritiserar?

Björklund citeras:

"De som blir klasslärare har själva inte utbildning i de ämnen de ska undervisa i. Ofta är mattekunskaperna för dåliga."

Detta måste givetvis rådas bot på, men är knappast något som är unikt för det forna lågstadiet. Om man ser på NO- respektive SO-ämnena i grundskolans senare år, så är det ofta så att en NO-lärare undervisar i ett NO-ämne samt i matematik och är fullt behörig till detta. SO-läraren förväntas däremot kunna undervisa i alla SO-ämnen (historia, samhällskunskap, religion och geografi) och därtill i svenska-ämnet! Hur många SO-lärare har den behörigheten?? Själv är jag (mer eller mindre) behörig i samtliga SO-ämnen, men har inte läst svenska. (På så sätt är jag mer eller mindre utesluten för jobb som so/sv-lärare — en av vanligast efterfrågade ämneskombinationerna inom grunskolan) Det är inte ovanligt att lärare utbildade i svenska och samhällskunskap "tvingas" undervisa även i historia, geografi och religionskunskap, och motsvarande att SO-lärare utan svenska-behörighet undervisar även i svenska. Det säger sig självt att ett sådant förhållande knappast är bra...

För att återgå till artikeln och situationen för "lågstadieläraren", så påpekar lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén — själv utbildad lågstadielärare — att det är bra med mera satsningar på svenska och matematik. Hon vänder sig dock mot en återgång till "kunna lite om mycket"-lösningen. Hon påpekar att det rör sig om elva ämnen, och att kunskaperna i var och ett av dessa ämnen riskerar att bli alltför ytliga.

Vad jag förstår, så var vitsen med förändringarna i lärarutbildningen att det skulle satsas mer på lärarlag, och att lärare med olika kompetenser skulle komplettera varandra. Varför lämna den principen? Nog är det väl bättre med många lärare med djupa kunskaper i olika ämnen, än med lika många lärare med ytliga kunskaper i alla ämnen? Förutsatt att systemet med lärarlag fungerar smärtfritt, och att lärarna verkligen undervisar i sina respektive ämnen, så borde den lösningen enligt mig (och andra) vara att föredra.

Det kan förstås vara en grannlaga uppgift för skolledarna att pussla ihop undervisningen så att den tar hänsyn både till lärarnas kompetens och till elevernas bästa — men någonting ska de ju ha betalt för! ;-)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skolan, skolpolitik, grundskolan, lågstadielärare, Jan Björklund

Jag läser att min namne — med Nyman som efternamn — accepterar att ställa upp för omval till kommunalrådsposten, om än motvilligt. Tydligen finns ingen annan i de moderata leden som kan tänka sig ta posten. Jag tycker Bjurholms befolkning kan vara lite hygglig med Nyman och rösta fram något annat parti till makten! Så att Nyman får vila, alltså! Nyman och moderaterna har för övrigt suttit vid rodret i bra många år nu, så det är verkligen på tiden att andra personer och partier får chansen...

Detta kommer dock knappast att ske. Här i Bjurholm röstar man som man alltid gjort, oavsett hur parti-ideologier förändras och oberoende av hur partipolitiker skött sig. Så verkar det som i alla fall — men jag kan förstås ha fel. Det kan ju hända att Bjurholmsbor verkligen tänker sig för innan de röstar, och att de verkligen tar hänsyn till hur olika partier och politiker har handlat under mandatperioden. Något säger mig t.ex. att Nyman-effekten har börjat upphöra. Ska vi hoppas att det visar sig även i valresultaten? Kommer golf-historien måhända att påverka valutgången?

Jag tänkte passa på att höra efter bland er Bjurholmsbor vad ni tycker om politiska förtroendeuppdrag. Som ni kanske förstått är jag intresserad av samhällsfrågor. Jag skulle gärna kandidera till kommunpolitiken i årets val — om jag verkligen visste att jag skulle bo här de närmaste fyra åren. I mitt tycke så är det nämligen ett svek mot sina väljare om man hoppar av ett förtroendeuppdrag innan mandatperioden gått ut. Sannolikheten att jag ska få ett passande jobb och bli fast anställd i Bjurholms närområde är inte särskilt stor. Tycker ni att jag ska ställa upp ändå?

Ett annat bekymmer är partitillhörighet. Jag är inte medlem i något politiskt parti, vilket man måste vara för att få tillträde till den kommunala politikens korridorer. Då måste man alltså först och främst gå med i ett parti. Det finns inget parti som jag stöder till 100%, men med grön-vänster-liberala grundvärderingar finns det ju inte så många partier att välja mellan. I Bjurholm faktiskt ännu färre, eftersom landets tredje största parti (enligt flertalet opinionsmätningar, bl.a. denna) inte är representerat på orten.

Tills vidare får jag nog nöja mig med att påverka samhällsutvecklingen på andra vägar...

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, politik, moderaterna, Ingemar Nyman, valet 2010

JO tycks mena att ungdomars provköp av folköl är olagligt. Många kommuner och landsting samarbetar med bl.a. UNF för att kontrollera efterlevnaden av legitimations-kontroller bland folkölsförsäljare. JO har nu granskat Karlskrona kommun i avseendet, och menar bl.a. att butiksanställda vid dylika kontroller utsätts för integritetskränkning och att det är att likna vid polisiär myndighetsutövning.

Kontroller av efterlevnaden av laglydighet kan säkerligen räknas som polisiär myndighetsutövning, men hur skulle polisen kunna göra den typ av kontroller? Poliser är vuxna, men förbudet gäller ju att sälja till underåriga! Har vi månne några underåriga poliser i landet? Det är så klart möjligt att poliser kan bistå vid dylika kontroller, t.ex. att en civilklädd polis hänger den underårige folkölskontrollanten i hasorna, och sedan ingriper om köpet visar sig gå igenom...

Snacket om integritetskränkning förstår jag bara inte: på vilket sätt utsätts en felande folkölsförsäljare för integritetskränkning när det visar sig att han/hon inte sköter sitt jobb? Jag kan förstå upprördheten hos butiksanställda över att bli offer för "brottsprovokation", men att sälja folköl till underåriga är olagligt — och då är det väl bara positivt om missförhållanden kommer fram?

Jag kan iofs tycka att det är magstarkt att vid provköp "sätta dit" enskilda butiksanställda. Det är ju inte dessa som ska straffas, utan poängen är ju att butiken ska få sig en pekpinne. Det är butiken som ska ta åt sig av kritiken — ingen enskild butikspersonal ska tvingas bli polisanmäld! Grejen är ju att undvika framtida snedsteg, och att butiken ska få en chans att bättra sig.

Vissa tycks mena att kontrollerna är onödiga; ungdomar får tag i sprit ändå — rent av starkare grejer än folköl. På min högstadietid var det inte ovanligt att det samlades ett gäng inför helgen som planerade vilka drycker som skulle fixas. Om de sedan fixades via langning eller föräldrars barskåp låter jag vara osagt, men det rörde sig i alla fall inte bara om öl...

Läs mer:

• Provköp av folköl olagligt (VK 22/1)
• UNF: Risk för fri tillgång till alkohol för unga (VK 22/1)
• Skärpning av folkölslagen verkningslös (UNF pressmeddelande)

Läs även andra bloggares åsikter om Karlskrona, UNF, JO, folköl

Emellanåt skrivs insändare och debattinlägg av representanter från Skattebetalarnas förening. Oftast rör det sig om tjat kring höga skatter, eller påpekanden om att Sverige tappat placeringar i den s.k. välståndsligan. Vilka är då dessa skattebetalare — representerar de även mig? Man kan tycka att en förening med detta namn borde inkludera samtliga skattebetalare, eller åtminstone verka för samtliga skattebetalares bästa. Att det första inte gäller inser man snabbt. Hur är det med den andra biten då, verkar föreningen verkligen för alla skattebetalares bästa? Jag är tveksam...

En snabb genomtitt av föreningens hjärtefrågor, ger bilden av en förening som ser skatter som något ont: skatter ska vara låga, och de ska helst bara användas till vård, skola och omsorg. Man får en känsla av att medlemmarna är höginkomsttagare och företagare, med förkärlek för marknadsekonomi och kapitalism. Yrkestitlarna på styrelsemedlemmarna styrker denna misstanke, majoriteten är nämligen direktörer och företagare.

Jag har inget emot att föreningen bedriver lobbyverksamhet. Jag håller rent av med föreningen i en del frågor. Däremot finner jag det tveksamt att föreningen ska ha detta namn. Vi är alla skattebetalare, men den idealvärld som Skattebetalarnas förening eftersträvar gynnar främst VD:ar och höginkomsttagare...

Läs även andra bloggares åsikter om Skattebetalarnas förening, ekonomi, företagande, skatter

När Donald Boström i Aftonbladet för en tid sedan (mer eller mindre uttalat) anklagade Israel för organstöld, så blev det starka reaktioner. Boström och tidningen kallades för antisemiter och representanter från Israel krävde en avbön från den svenska regeringen. Nu visar det sig att Boströms farhågor kanske inte var så ogrundade ändå.

DN och andra tidningar låter meddela att det i Israel för ca 10 år sedan snarast var kutym att utan tillstånd använda kroppsdelar från döda. Offren för organstölderna ska ha varit såväl israeler som palestinier. Avslöjandena i fråga härrör från en intervju med en israelisk läkare — det är alltså inte någon propalestinsk agitator som varit i farten!

Med tanke på den laddning som alla Israel-relaterade ämnen har, så lär dock knappast det sista ordet vara sagt...

Läs mer:

• "Man höll tyst av plikt mot landet" (Aftonbladet 22/12)
• Israellobbyns makt över svenska medier: är sanningen antisemitisk? (Biology & Politics, 22/12)
• Organbråket: Inget nytt under solen (SvD:s ledarblogg, 21/12)
• Dags att ompröva tidigare omdömen (Alliansfritt Sverige, 21/12)
• Donald Boström: "En seger för sanningen" (Nyheter24, 21/12)

Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Mellanöstern, Donald Boström, organstöld

Ingen vill bli opererad av en obehörig kirurg. Ingen vill bli försvarad av en obehörig jurist. Men att ens barn undervisas av obehöriga lärare anses tydligen helt ok av många.

Visst, obehöriga lärare har säkerligen lärt sig en hel del (pedagogiska) knep under arbetets gång — men det gjorde även gångna tiders outbildade läkare: genom "trial and error"-metodik undersöktes vilka behandlingsmetoder som var framgångsrika. Naturligtvis en klen tröst för de stackare som utsattes för felaktiga behandlingar i brist på adekvat kunskap...

Lärarutbildningen är inte perfekt, men den ger trots allt lärarstudenterna viktiga förkunskaper innan de påbörjar sitt yrkesliv. Dessa slags kunskaper får de obehöriga (i bästa fall) först efter många års praktik. Läraryrket är ett hantverk, som kräver många års erfarenhet för att bemästra. Därtill kräver den även teoretiska kunskaper — något som många verkar ha glömt bort.

Idag är det ofta så att lärare förvisso har lärarutbildning, men att de undervisar i ämnen de inte är behöriga till. Vem skulle vilja få eluttagen monterade av en målare, eller skorstenen rengjord av en keramiker? Lika tokigt är det när tyska-lärare undervisar i spanska, och slöjdlärare undervisar i matematik. Av någon anledning så anses dock inte obehörigheten i skolans värld lika upprörande som obehörighet i samhället i övrigt.

Jag och många med mig har genomgått lärarutbildning, men vad är belöningen för fleråriga studier och stora studieskulder — jo, arbetslöshet! Detta delvis p.g.a. att skolchefer tillsvidareanställt obehöriga lärare. Att politiska krav på lärarbehörighet börjar ställas är bra, men det hjälper inte direkt de utexaminerade lärarna. De obehöriga lärarna får behålla sina jobb, och tillråga på allt så får de behörighetsgivande utbildning bekostad av sina arbetsgivare!

Vi som tagit lärarexamen och dragit på oss stora studieskulder blir alltså utan jobb, medan de obehöriga får behålla jobbet och dessutom får sin utbildning betald av andra. Orättvisa är bara förnamnet...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om skolan, obehöriga lärare, undervisning, behörighet, arbetslöshet

När man läser kommentarerna till VK:s artiklar så slås man av hur korkat somliga resonerar. Ta t.ex. den här historien om umebon som åkte fast för barnporr-innehav. I kommentarerna till artikeln skriver signaturen Marlene följande:

"Hur sjuk i huvudet får man vara! Att man kan bli upphetsad av att se små barn. [...] Livstids fängelse är en självklarhet anser jag och med det menar jag livstid."

Förvisso kan det tyckas vara "sjukt" att bli sexuellt attraherad av barn — men det är väl inte det saken gäller? Problemet är ju att mannen begått ett brott, d.v.s. innehav av barnporr. Att mannen sedan tycks ha en pedofil läggning är ju egentligen oväsentligt. Enligt den nya definitionen (som väl i.o.f.s. ännu inte börjat användas) så ska dessutom bilder på alla mer eller mindre lättklädda personer under 18 år räknas som barnporr. Att det alltid är frågan om "små barn" i barnporr-sammanhang är m.a.o. inte alls någon nödvändighet.

Om själva läggningen i sig skulle motivera fängslande, då finns det rimligen många människor som skulle behöva fängslas för sin läggnings skull. Alla som t.ex. har våldsfilmer hemma bör ju i så fall också hamna i finkan — uppskattning av våldsfilmer tyder ju på ett sjukligt intresse för våld och våldsamheter. På samma sätt skulle den aktivt kristne riskera att bli fängslad — innehav av en mångfald biblar skulle ju kunna tas för ett sjukligt intresse för biblar. Ni hör väl hur dumt det låter?

Barnporr är förvisso en vidrig företeelse. I min värld är dock producenterna de stora skurkarna. Det är ju de som begår övergreppen! Jag håller med Mats Olofsson som på ledarplats i VK den 4/11 propagerar för ökade satsningar på att sätta dit de riktigt fula fiskarna, d.v.s producenterna av barnporr, i stället för att enbart satsa på att sätta fast de "små" skurkarna, d.v.s. konsumenterna.

Det ska sägas att inte alla kommentatorer resonerar konstigt, somliga är faktiskt riktigt klarsynta. Jag passar på att citera signaturen Mazophilia som i sin replik till signaturen Marlene ovan skriver följande tänkvärda ord:

"Ditt förhållnings sätt till pedofiler kommer inte att rädda några barn. 4-5% av befolkningen är pedofiler. Skrika efter livstidsstraff och att dom är avskum som inte ska få någon vård hjälper inte.

Lär era barn om riskerna och att vuxna inte är att lita på. Det räddade mig men inte min kompis som följde gubben hem. Hans föräldrar fick aldrig veta något, han var rädd att farsan skulle slå ihjäl gubben då.

Det är inte ofta pedofiler blir anmälda. Är väl bättre att deras läggning accepteras så dom vågar söka hjälp med att INTE leva ut sina sexuella fantasier."

Apropå sexuella övergrepp mot barn, så gratulerar jag polisen i Jönköping. Till skillnad från umepolisen verkar de ju ha satt dit en riktig fuling. Förskolläraren i Jönköping torde ha åstadkommit betydligt mer skada än den barnporr-misstänkte umebon...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om barnporr, pedofili, sexuella övergrepp

Ponera att världens alla greker i framtiden skulle få för sig att ta sitt pick och pack till Sverige — med hävisning till att den grekiska kulturen hade sitt ursprung i Sverige. Enligt Rudbecks, förvisso pseudohistoriska, Atlantica råder det ju inget tvivel om den saken! Att det hela grundar sig på myter bryr sig emellertid ingen om. Tänk er sedan att världens stormakter och maktallianser — måhända för att skyla sina egna misslyckanden — stöder grekerna. Att FN, EU och Nato tillsammans med USA, Ryssland och Kina mer eller mindre aktivt hjälper grekerna att göra verklighet av sitt projekt. Tänk er sedan att grekerna inte nöjer sig med att leva sida vid sida med svenskarna, utan att de med vapens hjälp tar över landet och utropar det till sitt. Även om detta framtidens EU i mångt och mycket suddat ut nationsgränserna, så bidrar tilltaget emellertid till att Norge, Finland och Danmark förenar sig med svenskarna för att jaga bort inkräktarna. Mot greker utrustade med vapen från USA och drillade i militär excersis så visar det sig dock att de krigsovana nordiska länderna inte har mycket att hämta, och att grekerna därigenom kan vinna än större territorium. Tänk er sålunda att vapenskramlet leder till att svenskarna därefter enbart kontrollerar Uppsalaslätten och enstaka delar av Dalarna, och att ytterligare krigföring från de nordiska grannarna leder till en än mindre areal. Skulle ni tycka att den grekiska statsbildningen gick schysst tillväga? Skulle ni ha förståelse för svenskars och andra nordbors irritation? Skulle ni ha förståelse för att den grekiska statsbildningen på svenskt territorium skulle komma att bli världens mest hatade nation?

För den som inte redan insett det, så syftar liknelsen ovan på staten Israels tillblivelse och sedermera utveckling i krig och fred(?). Förgrundshistorien till statens Israels tillblivelse innehåller förvisso andra inslag, däribland judeförintelse och kolonialism — resonemanget ovan är med andra ord enbart en liknelse. Historiska skeenden kan ju inte ändra kontext hursomhelst utan att innebörden och förutsättningarna förändras — men liknelser kan likväl användas retoriskt för att visa en poäng! Min poäng med denna liknelse är att visa på att det finns anledningar att kritisera Israel, att det finns förståeliga orsaker till irritation mot landet.

Man kan tycka vad man vill om dagens Israel. Man kan hylla dess demokrati och ha förståelse för dess inställning gentemot grannländerna. Man kan likaledes tycka illa om dess inställning och bortse från att landet ligger insprängt i fientlig miljö. Men nog måste väl ändå den mest hängivne Israel-vän hålla med om att själva statsbildningen var högst olycklig? Att överlevande judar flyttar till Mellanöstern för att de tycker sig historiskt "höra hemma" där är en sak, men från det till att utropa en egen judisk stat där det redan bor andra människor, med hänvisning till religiös pseudohistoria och förment gudomliga löften? Jag finner det hela tämligen bisarrt...

Jag undrar just hur världsopinionen hade ställt sig ifall Hitler hade struntat i europeiskt krigeri, och istället dragit sina "arier" till den historiska vaggan i trakterna av Indien för att där utropa en arisk stat. Hade han fått tummen upp, eller bemötts med burop? Och framförallt: hur skulle dagens människor ha sett på denna "ariska" stat?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Israel, Mellanöstern, religion, historia, judar, arier

Det råder mycket spekulationer kring sverigedemokraterna i en eventuell vågmästarroll. Utifrån framgångarna för partiet i diverse opinionsmätningar, så förväntar sig många att partiet kommer att plats i riksdagen efter valet 2010. Att överhuvudtaget resonera kring Sd:s kommande politiska ställning är förvisso spekulativt i överkant, eftersom framgång i opinionsmätningar inte nödvändigtvis behöver innebära framgång i valet. På samma sätt behöver inte motgång i opinionsmätningar säga något om eventuell motgång i val...

Många ser dock med fasa att Sd kan komma att få inflytande över politiken, och resonerar kring olika sätt att förhindra det. Statsvetaren Olof Ruin skriver i en debattartikel i DN att en lösning kan vara att Miljöpartiet — ett parti som har stöd från såväl höger som vänster — tillåts bilda regering, med stöd från s.k. hoppande majoriteter. På annan plats i DN skriver Johannes Åman att ett regeringssamarbete mellan socialdemokraterna och moderaterna inte bör uteslutas.

Själv har jag dock svårt att se problemet. Sverigedemokraterna kommer knappast att vara i egen majoritet, så vad gör det om den regerande sidan i vissa frågor är beroende av support från Sd? Blir ett politiskt ställningstagande automatiskt dåligt bara för att sverigedemokraterna delar det?

Självklart bör den allians som är störst (förhoppningsvis den rödgröna!) bilda regering. Att den sedan inte får igenom all sin politik p.g.a. att Sd i vissa frågor röstar med oppositionen, är väl i sig ingen katastrof? Så länge oppositionen inte utnyttjar situationen genom att yrka på nyval, så gör det väl inget om regeringen i vissa frågor körs över av opposition och sverigedemokrater? Tvärtom skulle det ju vara så att samtliga frågor i sådana fall skulle ha större demokratisk legitimitet, eftersom de verkligen baserades på majoritetens tyckande. Som det är idag så bestämmer majoritetsregeringen dagordningen även i frågor där den inte nödvändigtvis har sina väljares stöd, vilket naturligtvis är en demokratisk svaghet.

Diskussionen utgår ju också från att de politiska allianserna ska se likadana ut efter valet 2010. Kristdemokraterna, centerpartiet och vänsterpartiet ligger samtliga risigt till enligt opinionsmätningar. Nu ska man som sagt inte ta opinionsmätningar på för stort allvar, men det kan ju bli så att exempelvis Kd åker ut medan Sd kommer in i riksdagen. I såfall så är ju högeralliansen hursomhelst inte något alternativ vad gäller regeringsbildandet...

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om valet 2010, politik, vågmästare, sverigedemokraterna

I en debattartikel i Aftonbladet menar Gudrun Schyman att det är dags att "sluta sluddra om alkoholen". Hon pekar på samhällets dubbelmoral när det kommer till alkohol:

"Å ena sidan ska vi ta till oss av en livsstil som bygger på en ökande vardagskonsumtion, gärna förklädd till kontinentala vanor. Å andra sidan är vi snabba att moralisera över enskilda som inte klarar spriten."

Det är bara att hålla med. Att dricka alkohol verkar inte anses som problematiskt i sig — problematiskt blir det tydligen först när folk visar sig ha "dåligt ölsinne". Att skylla alkoholens samhälleliga skadeverkningar på personer som inte kan hantera spriten, blir alltså ett sätt för "normalkonsumenten" att skjuta skulden från sig själv.

Schyman skriver vidare:

"Jag har märkt att det finns två saker som är väldigt provocerande för många. Det ena är en alkoholist och det andra är en nykterist. Bägge ifrågasätts. Alkoholisten fördöms och ska helst försvinna utom synhåll. Nykteristen ska ta sig ett glas och vara som folk. Allt annat är att vara moralist och festförstörare."

Den senare bilden har jag själv mött. Att vara nykter i onyktras sällskap ses oftast inte som något positivt. Måhända beror det på att nyktra personer — till skillnad från onyktra — kan notera vad folk ägnar sig åt på fyllan och även komma ihåg det efteråt...

Hur ska man då få ändring på den snedvridna alkoholnorm som råder i samhället? Det är inte lätt, men om exempelvis media slutade glorifiera alkoholen, och om krögarna började ange alkoholfria drycker som huvudalternativ i sina annonser, så skulle mycket vara vunnet! Ett sätt att dra sitt strå till stacken är ju att helt enkelt avstå från spriten själv! Genom att vara ett gott föredöme så får man förhoppningsvis även andra att sluta nyttja alkohol.

Vad säger du? Antar du utmaningen?

Läs även andra bloggares åsikter om Gudrun Schyman, alkohol, alkoholism, nykterhet

Det har varit mycket skriverier om Sverigedemokraterna den senaste tiden, såväl i pappersmedia som i bloggosfären. Jag vill härmed tipsa om ett intressant inlägg i debatten, nämligen Humanistbloggens "Sverigedemokraterna och islamisterna går hand i hand". Jag citerar:

"Sverigedemokraterna gör allt för att sprida illusionen att muslimer är ett hot mot det svenska samhället. Sverigedemokraterna vill så förtvivlat gärna spela rollen som antites till de svenska muslimerna, men muslimer är inte problemet."

Bloggskribenten Christer Sturmark pekar på Sd:s missuppfattning att muslimer skulle vara en homogen grupp, när i själva verket det enda gemensamma för muslimer är det religiösa ställningstagandet — ett ställningstagande som i sin tur kan skilja sig åt mellan olika muslimer. Sturmark påminner även om att muslimer kan vara av en mängd olika nationaliteter, och därtill även av en massa olika slag:

"En muslim kan vara vit, svart, lesbisk (som den muslimska författaren Irshad Manji), feminist, konservativ, radikal, sekulär, from, rättrogen, socialistisk, liberal, jazzälskare, schackspelare, badmintonproffs eller doktor i teoretisk fysik."

Kontentan av inlägget går sedan ut på att Sd skulle ha en hel del gemensamt med de krafter som deras varnande finger rimligtvis syftar på, nämligen de fundamentalistiska islamisterna:

"Liksom islamisterna vill Sverigedemokraterna se ett monokulturellt samhälle byggd på religiös etik och värdegrund. I islamisternas fall bygger det på islam, i Sverigedemokraternas fall på kristendom. Båda ideologierna menar att tron ska ligga till grund för samhällets politiska spelregler."

Sammanfattningsvis är Sturmarks text ett på det hela taget intressant inlägg, som visar på vilken lösan sand den Sverigedemokratiska retoriken vilar. Läs och begrunda!

Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, muslimer, islamism, Humanisterna, Christer Sturmark

Jag ser att VK:s opinionssajt har fått sig en ansiktslyftning. Jag gillar helt klart det nya stuket, men fortfarande dras VK tyvärr med opinionsmässigt elittänkande. Man länkar exempelvis enbart till de senaste inläggen från VK-bloggens Opinions- och politikerbloggare, trots att seriös samhällsdebatt och opinionsbildning förekommer även i andra VK-bloggar...

Om man nu ändå håller på att göra en översyn av VK:s webbplats, så kan jag rekommendera ett besök på tidningen Dagens dito. Där publiceras nämligen inte bara debattartiklar utan även insändare! För min del ser jag gärna att VK tar efter Dagen i det hänseendet. Debattartiklar och politikerbloggar i all ära — de speglar trots allt bara proffstyckarnas åsikter. Om VK verkligen vill förbättra möjligheterna för samhällsdebatt på sin webbplats, så vore det bra om även amatörtyckare kom till tals!

Mitt tips till VK är alltså: lägg ut insändarna på webben!

Läs även andra bloggares åsikter om VK, opinion, samhällsdebatt, insändare, elittänkande

I ett tidigare inlägg kommenterade jag nyheten om att en banansugande man blivit åtalad för sexuellt ofredande. Nu står det klart att tingsrätten ogillar åtalet. Ytterligare en onödig skitsak är alltså (förhoppningsvis) färdigbehandlad av rättssystemet. VK skriver:

"Den 47-årige piloten från mellansverige var i april på besök i Umeå. Efter att ha checkat in på sitt hotell gick han till Wayne´s för att äta middag. Samtidigt befann sig två Umeåtjejer där, 17- och 18 år gamla. Mannen satte sig nära flickorna och tog fram sin mobiltelefon och började titta på homoporr. Han hade även tre bananer som han en 'sög ' av innan han åt upp dem. Flickorna kunde även se att mannen bar stringtrosor. De båda flickorna blev bestörta och ringde en förälder, som kontaktade polisen."

Man kan förstås undra vad det var som gjorde flickorna så bestörta? Berodde det på att mannen tittade på homoporr? Att han sög på bananerna innan han åt upp dem? Att han hade stringtrosor på sig? Att mannen ägnade större intresse åt sina homoerotiska fantasier än de två tjejerna bredvid? Berodde det helt enkelt på avundsjuka hos tjejerna — en upprördhet över att de själva inte var föremål för hans fantasier?

Hursomhelst ett nyktert beslut av tingsrätten att lägga ned åtalet! Det finns ju viktigare saker som rättsväsendet bör ägna sig åt än att driva icke-frågor anmälda av lättkränkta moralister...

Läs även andra bloggares åsikter om lättkränkt, sexuellt ofredande, moralister

När man kör längs Västerbottens vägar inser man snart att trafikvett är något som saknas hos många bilister. En del beter sig som vettvillingar och synes helt obekymrade om att de sitter bakom ratten på ett plausibelt dödsvapen. Dessa vettvillingar tycks tro att hastighetsskyltar anger minimum-hastigheten, att dubbla spärrlinjer signalerar "omkörning tillåten", att dubbla körfält är till för bilburen slalom, att dåligt väglag och dålig sikt inte är någon orsak att minska hastigheten och att fartkameror och vägbulor enbart finns till för att bilister inte ska glömma bort hur man bromsar...

För några dagar sedan skrev jag om ironi, och jag måste bara få citera den insändare som var införd i VK i fredags under "Ordet fritt". Texten — skriven av signaturen "Luttrad trafikant" — dryper av ironi över de fartdårar som finns i trafiken. Även en irritation över osynliga poliser kan skönjas:

"Flera insändarskribenter hyser tydligen bekymmer för de nya föreslagna sänkta hastighetsbegränsningarna på det allmänna vägnätet, men detta torde vara obefogat. De hastighetskontroller som förekommer är nämligen så sällsynta att det är nästan ingen risk att åka fast. Var det någon som undrade om fartkamerorna? Jamen de vet man ju var de finns så det är bara att stå på bromsen där så behövs.

Ett värre problem är de personer som försöker iaktta gällande bestämmelser och följa myndigheternas anvisningar. Sådana drönare råkar man ibland på men då lägger man sig tätt bakom dem och demonstrerar att de egentligen inte har i trafiken att göra. Sedan kan man göra en fräsig omkörning och visa vilken potent bil man har. De nya trefältiga vajervägarna är utmärkt väl lämpade för sådana här övningar."

Läs även andra bloggares åsikter om trafik, bilister, trafikvett, hastighet

Anta att du är lärare i en klass, där det finns en elev med högerextrema åsikter. Anta att samma elev är i behov av särskilt stöd, men vägrar att befatta sig med den mörkhyade specialpedagogen. Anta sedan att du förklarar för eleven att denne inte kan välja hudfärg på specialpedagoger utan allt får nöja sig med den hjälp som erbjuds. Ponera sedan att elevens juridiskt utbildade föräldrar hör av sig och hotar med att du som lärare ska få sparken — ett hot som gör att du talar med rektorn om saken. Tänk dig sedan att rektorn tar föräldrarna i försvar och så småningom avskedar dig med svepskälet att du skulle ha stulit pennor ur förrådet, när du i själva verket bara har flyttat pennorna från förrådet till ditt klassrum.

Ungefär så har det gått till i Uppsala, med den skillnaden att skolan är ett vårdhem, eleven en vårdtagare, specialpedagogen och du själv vårdpersonal, och de juriskt utbildade föräldrarna liktydiga med vårdtagarens son. Se DN för detaljer.

Att få sparken för att man påtalat diskriminering är förstås bedrövligt. Än bedrövligare är det med chefer som hellre sparkar sin personal än stöter sig med obehagliga klienter. Är det någon som ska sparkas i detta fall så är det väl chefen, som uppenbarligen har agerat helt fel!

Det kanske går an i Uppsala, men jag har väldigt svårt att tro att detta skulle kunna ske i Bjurholm. Något säger mig att personalen här hellre skulle gå ut i strejk mangrant, än att tillåta att någon enskild anställd drabbas så till den milda grad av småaktigt chefskap...

Läs även andra bloggares åsikter om Uppsala, Vårdhem, diskriminering, rasism, uppsägning

När man surfar runt i bloggosfären stöter man på inte bara underfundiga texter, utan även en och annan ironisk kommentar. Ibland bjuds man rent av på hela konversationer med lustigheter. Från Jinges Web och Fotoblogg har jag hämtat följande:

"Gösta Berling skriver:
Nu har jag ett förslag till rockad som lär göra även Jinge nöjd! Låt Bodström och Lagerbäck byta plats!!
[...]
Jinge skriver:
Läste just att Lagerbäck kanske ska ta hand om norska landslaget, då exporterar vi Bodström dit oxo så blir vi av med bägge.
[...]
Christer W skriver:
Vad har norrmän gjort för ont när du vill pracka på dem Bodström. Men du kanske tänkte dig Jan Mayen med svavelångor.
Jinge skriver:
De har gett Obama fredspriset. Räcker inte det??
Christer W skriver:
Det var ju den norska nobelkommitten, inte hela folket. Kollektiv bestraffning av norska folket är att gå för långt. Lämpligast är nog att deportera kommittén och Bodström till Jan Mayen, men då protesterar väl valrossarna."

Inte tillräckligt kul? Här kommer ett annat exempel, den här gången från bloggen Alliansfritt Sverige:

"Af Dunkelspel sa...

Det är synd att det inte görs något åt tillgängligheten runt stureplan det är lite besvärligt med parkeringar där. Det kanske Maud kan rätta till genom att föra över lite av pengar till de onödiga AMS-satsningarna. Det är viktigt att satsa på kärnväljarna."

Läs även andra bloggares åsikter om ironi, humor, politik

I ett blindtest har SKOP (på uppdrag av intresseorganisationen Företagarna) låtit 603 småföretagare ta ställning till de olika partiernas diverse förslag på företagspolitik. Det visade sig då att förslag sprungna från Mp och V var populärast. Först på tredje plats kom ett alliansparti i form av Centern.

I kommentarerna till tidningsartiklarna och i bloggosfären är det tydligt att många stört sig på det faktum att förslagen från två rödgröna partier var i topp. Givetvis kan man inte ta ställning till ett helt partis politik utifrån några enskilda frågor, men det är ändå intressant att en del av de rödgröna idéerna uppenbarligen är populärare bland företagare än alliansens dito...

Läs mer:

• MP och V stöds av företagarna (DN 14/10)
• MP och V stöds av företagarna (SvD 14/10)
• MP och V stöds av företagarna (VK 14/10)
• Företagarna gillar rödgrönt (Jonas Sjöstedt, 14/10)
• MP och V om småföretagarna får välja (Tradition och fason, 14/10)
• Småföretagarstöd för "Kommunister" en chock för många? (Peter Andersson - med rätt att tycka...., 14/10)
• En företagarflirt ger ingen näringspolitik (ETR Blogg, 14/10)
• En nyhet som ogillas av de borgerliga.... (Martin Mobergs blogg, 15/10)

Läs även andra bloggares åsikter om småföretagare, företagande, politik, SKOP, Miljöpartiet, Vänsterpartiet

Fruktföretaget Dole tar till sig av kritiken och drar tillbaka sin stämning mot dokumentärfilmen "Bananas", kan man läsa i DN idag. Även VK har uppmärksammat saken. Yttrandefriheten stod på spel, men nu står det klart att storföretag inte automatiskt kan komma undan med vad som helst, bara för att de har ekonomiska resurser. Att via rättsvägen skrämma obekväma röster till tystnad fungerade alltså inte denna gång, men risken finns ju att Dole eller andra storföretag tar till den taktiken igen. "Bananas"-påhejaren, tillika moderatpolitikern, Mats Johansson konstaterar därför lite krasst:

"Att Dole nu drar tillbaka stämningen ändrar ingenting i sak. Även om vi är väldigt glada för det att hotet mot 'Bananas!' försvunnit, så är det som hänt inte något isolerat fall. Det här kan ju hända andra också."

Ett sätt att minska makten för illvilliga bananföretag — och samtidigt stimulera miljö- och människovänlig bananodling — är helt enkelt att köpa krav- eller rättvisemärkta bananer! Finns det inget sådant utbud i din butik, så tjata på! Så länge folk i gemen köper konventionella Chiquita- och Dole-bananer så lär inte mycket hända vare sig i fruktdisken eller i bananodlingarna...

Läs mer:

• Bananjätte stämmer svensk filmare (DN 9/7)
• Bakgrunden till konflikten om "Bananas" (DN 5/8)
• Dole: "Bananas far med osanning" (DN 5/8)
• "Dole gör en slags ekonomisk fatwa" (DN 1/10)
• Det sekellånga kriget om bananerna (DN 5/10)
• Ica, Coop och Axfood i möte om Doles stämning av filmen "Bananas!" (DN 13/10)

Läs även andra bloggares åsikter om Dole, Bananas, dokumentär, stämning, krav, rättvisemärkt, bananer

Här på VK-bloggen finns många politiker. För bl.a. Umeå-, Vännäs-, Vindeln-, Lycksele- och Vilhelminaborna finns möjligheter att få inblick i vad som händer i den lokala politiken. Det finns möjlighet att se vad politikerna gör, vad de tycker och hur de tänker. Det finns möjlighet för allmänheten att ställa frågor, ifrågasätta och berömma.

Förutom Maggie Jakobsson lyser dock Bjurholmspolitikerna med sin frånvaro. Frågan är varför? Beror det på teknikrädsla eller oro för att bli påhoppad? Jag tror inte det. Jag tror helt enkelt att politikerna i Bjurholm inte insett fördelarna med bloggandet som kommunikationsform.

Kom igen nu, Ingemar, Folke, Maria och ni andra! Vad väntar ni på?

Läs även andra bloggares åsikter om Bjurholm, politiker, VK-bloggen

På DN Debatt idag skriver Hans Riese och Carl Jan Granqvist om förbudet mot gårdsförsäljning, som de anser missgynnar småskalig vin- och dryckesproduktion i Sverige. De skriver:

"Förbudet i Sverige mot gårdsförsäljning har lett till en svag ekonomisk tillväxt bland de svenska vin- och fruktvinsproducenterna. Näringen har utvecklats sämre än i övriga Europa – trots att vi har unika frukter och bär som under århundraden utvecklats i vår klimatzon. De drycker som tillverkas är väl så intressanta som andra europeiska produkter."

Till skillnad från fransmännen och andra har vi inte mycket till vindruvsodlingar här i Sverige, men våra äpplen, vinbär, jordgubbar m.m. bör ju vara ypperliga för fruktdryckstillverkning. Sorgligt nog är skribenterna så fixerade vid begreppet vin att de missar drycker som äppelmust och vinbärsdricka. Vinångorna har uppenbarligen stökat till det rejält för herrarna ifråga, för de verkar helt ha glömt bort att alkohol är ett gift:

"Gårdsförsäljning har blivit populär i Sverige. Många ysterier, charkuterier, bagerier, biodlare samt sylt- och safttillverkare säljer sina varor direkt där de producerats. Vi har fått ord som närproducerat, småskalig livsmedelsproduktion med mera. Men för vin- och fruktvinsproducenter är detta förbjudet, vilket leder till svag ekonomisk tillväxt för dessa företag."

Ostar, kött, bröd, honung, sylt och saft innehåller ingen alkohol. Det gör däremot viner och fruktviner. Att sadla om och satsa på alkoholfritt skulle vara ett enkelt sätt att kringå förbudet mot gårdsförsäljningen. Men den tanken har väl aldrig slagit herrarna...

Läs mer:

• Utredning visar att EU inte alls tillåter gårdsförsäljning (IOGT-NTO:s blogg, 29/9)
• Gårdsförsäljning farlig väg att gå (SvD 5/10)
• Sju frågor och svar om gårdsförsäljning av alkohol (IOGT-NTO:s blogg, 9/10)
• Westerbergs farhågor om hotat monopol är överdrivna (SvD 11/10)
• Gårdsförsäljning - ämne för studie om lobbyistpåverkan (Peter Andersson - med rätt att tycka.... 11/10)

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, alkoholfritt, vin, fruktvin, gårdsförsäljning

Bloggosfären har ofta anklagats för att mestadels innehålla meningslöst pladder, och de seriöst grävande bloggarna har inte ansetts nå upp till samma nivå som klassiska medier.

Bloggvärldsbloggen noterar att detta förhållande inte nödvändigtvis stämmer. Som exempel tas nyheten om de 750000 offerjagande internetpedofilerna upp. Medan vanliga medier kablat ut nyheten som varandes sanning, så har grävande bloggare undersökt de sensationella siffrorna och upptäckt att budskapet är totalt överdrivet givet de fakta som siffrorna härletts från. Medan "gammelmedia" okritiskt svalt betet med hull och hår, så har alltså representanter från bloggosfären ägnat sig åt riktig journalistik och hederlig källkritik...

Den som ska ha mest beröm för grävandet är nog Oscar Swartz, som i (hittills) tre inlägg (22/9, 27/9, 29/9) visat på att uppgifterna är kraftigt överskattade. Jag är imponerad över det arbete Swartz lagt ned, och det är väldigt intressant att ta del av hans texter. Han ger bl.a. källkritiska tips:

"Ladda gärna ned rapporten och gör er egen källkritik. Försök se varifrån varje siffra kommer. Om ni hittar källa försök själva se hur den källan kom fram till siffran osv. Det är en nyttig övning. Jag kommer att ta ett exempel nedan. Även om journalister har slutat göra sådant kan ju vi på nätet öva våra kunskaper i konsten."

En sak blir jag dock förundrad över när jag läser Swartz andra inlägg, och det är att tecknade och datorgenererade bilder tydligen också räknas in bland barnporren. Jag som i min enfald trodde att barnporr endast handlade om bilder/filmer på verkliga övergrepp...

Hursomhelst så är historien en lärpenning för "gammelmedia", som förhoppningsvis tar mindre lätt på källkritik framöver. Själv har jag inspirerats av Swartz och co. Vem vet, kanske blir även denna blogghörna ett forum för framtida grävande journalistik?

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, media, källkritik, barnporr, pedofiler, Internet, journalistik

Sist jag kollade var Sverige en konstitutionell monarki — ingen republik. Vi har inga presidentval, och än mindre statsministerval. Likväl är det fullt ståhej i tidningarna med att jämföra de båda "blockens" statsministerkandidater. Utifrån en undersökning gjord av Synovate konstaterar DN att "Reinfeldt slår Sahlin med 6-0". Detta har även SvD, Aftonbladet, Expressen och VK uppmärksammat.

Att Reinfeldt får bra betyg är förvisso inte märkligt. Även jag som inte är moderat — eller alliansanhängare för den delen — tycker att han hittills skött sig med den äran om man ser till hans insatser som svensk företrädare i storpolitiken, samt hans uppträdande i intervjuer och från talarstolar. I debatter har han uppvisat en avsevärt mindre trevlig sida. Likväl är han den enda av de två som fått chansen att visa upp sig i statsministerrollen. Inte konstigt att folk ger honom bättre betyg. Man vet vad man har, men inte vad man får...

En gång i tiden hade Sahlin chansen att bli statsminister — hon var den påtänkta efterträdaren till Ingvar Carlsson. Som de flesta vet, så utmobbades hon dock till förmån för Göran Persson. Nu verkar tidningarna vilja mobba ut henne till förmån för Reinfeldt...

S-bloggaren Peter Andersson konstaterar:

"Det nämns sällan i borgerliga ledare eller på bloggar, men faktum är att de rödgröna i så gott som alla mätningar leder i opinionen. Väljarna uppskattar måhända Reinfeldts person men inte hans politik."

Rimligtvis ligger det något i det. Vilken av Reinfeldt eller Sahlin som anses vara lämpligast statsminister är oväsentligt. När det kommer till kritan så är det kombattanternas politik som kommer att avgöra utgången.

Märkligt också att det ska vara sådant fokus på just partiledarna för Moderaterna och Socialdemokraterna. Bara för att de nämnda partierna är störst för tillfället så behöver det ju inte betyda att de är störst vid den här tiden nästa år. Och även om de skulle vara det, så behöver väl inte statsministern per automatik komma från en regeringskoalitions största parti?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, valet 2010, Moderaterna, Socialdemokraterna

I en insändare i Dagen propagerar Gabriella Franzén från UNF för införandet av alkolås, något som VK-bloggens Vindelnmoderat Mikael Sundling också gjorde för ett tag sedan. Motororganisationen MHF har länge haft alkolåset som en av sina främsta käpphästar och i senaste numret av medlemstidningen Motorföraren gläds man åt utvecklingen inom alkolåsforskningen. På ledarplats menar man att alkolåset har folkligt stöd:

"Vad säger då svenska folket om att tvingas blåsa på rattnavet innan bilmotorn går igång? De allra flesta är positiva, visar flera opinionsundersökningar som MHF låtit genomföra. Enligt en Sifomätning 2003 var åtta av tio beredda att betala 2 000 kr extra för en ny bil med alkolås monterat."

Jag kan bara konstatera att de i alla fall inte har frågat mig! Jag skulle aldrig någonsin lägga ut 2000 kr extra på något så totalt onödigt som ett alkolås! Men så kommer det förstås aldrig att hända att jag sätter mig bakom ratten full, nykterist som jag är. I mitt fall är trötthet och huvudvärk troligare riskfaktorer, men sådant upptäcks väl ändå inte av alkolås?!

Problemet är inte i första hand att folk ger sig ut i trafiken i onyktert tillstånd, problemet är att folk försätter sig i onyktert tillstånd överhuvudtaget. Genom införande av obligatoriskt alkolås dämpar man förvisso en del av alkoholens skadeverkningar, men man kapitulerar samtidigt i kampen mot spritdjävulen. Alkolås må förhindra rattfyllor, men det tar inte bort roten till det onda, nämligen att alkohol blivit en samhällelig norm. Införandet av alkolås skulle innebära ett accepterande av alkoholnormen.

Bruket av alkohol kryper allt längre ned i åldrarna, och dagens ungdomar drar sig inte ens för att visa upp sig i onyktert tillstånd på sina bloggar. Man kunde ha förväntat sig att vuxna skulle ha ett mera moget beteende, men kommentarerna till dagens VK-artikel om krogars öppettider tyder inte på det. Där framkommer det nämligen tydligt att många vuxna ser alkoholintag som ett måste för att festa och ha kul. Nyligen varnade studenthälsan för alkoholbruket inom studentvärlden, vilket inte kommer som en överraskning. Nollningar uppmuntrar till alkoholintag, och studentlivets sociala inslag går ofta ut på att festa och bli full.

Bland alkoholens skadeverkningar finns betydligt mer än trafikolyckor orsakade av rattfyllerister. Våldsbrott beror exempelvis nästintill alltid på onykterhet:

"En gemensam faktor i nästan alla våldsbrott, som inte diskuteras mycket, är alkoholen. Att personen som gjort våldshandlingen också varit alkoholpåverkad, nämns bara i förbifarten.

- Varken politiker, rättsväsende eller medier har tidigare varit särskilt intresserade av att beskriva alkoholens roll för uppkomsten av våldsbrottslighet säger Sven-Olov Carlsson. På senare tid har allt fler dock börjat se kopplingen mellan alkohol och våld." (IOGT-NTO)

VK har på ledarplats belyst alkoholproblematiken vid ett par tillfällen, bl.a. den 27/4 och 10/9. Vid det senare tillfället konstaterades att media brukar tona ned alkoholens skadeverkningar:

"Supandet i Sverige och dess konsekvenser runt om i samhället är också, det måste påpekas, en av de i medierna mest förtigna missförhållandena. Inget annat område behandlas med sådan överseende, okritisk tystnad. Tänk om den faktabaserade, sakliga bevakningen av alkoholkulturens skadeverkningar drevs med samma engagemang som försöken inom inte minst kvällspressen att med groteskt överdrivna larmrubriker måla upp skrämmande hotbilder på andra områden."

Alkoholens skadeverkningar är många, och de försvinner inte så länge som drickande av alkohol är en samhällelig norm. Alkoholens upphöjda position måste undermineras, men det görs inte genom att införa obligatoriskt alkolås!

Vad som krävs är att vuxna människor tar sitt ansvar och slutar att berusa sig! Att dricka sig full är varken särskilt moget eller ansvarsfullt, vare sig man sätter sig bakom en ratt eller inte. Om folk i gemen spolade kröken, så skulle förhoppningsvis rubriker av nedanstående slag bli ett minne blott...

• Berusad misstänks för stöld i Umeå (VK 16/9)
• Hörneforsbo körde bil med 2,33 promille (VK 16/9)
• Officerare drack på motorsågskurs (VK 11/9)
• Fler unga dricker farligt mycket (VK 7/9)
• Vännäsbo åtalas för rattfylleri (VK 7/9)
• Umebo körde moped grovt rattfull (VK 4/9)
• Döms för rattfylleri på snöskoter (VK 3/9)
• Prövotid för berusad läkare (VK 1/9)
• Körde full på fyrhjuling (VK 27/8)
• Firmafest i Kittelfjäll urartade (VK 25/8)
• "Helvetisk" nöjesfest för poliser (VK 25/7)
• Fler kvinnor har alkoholproblem (VK 13/7)
• Var tionde student super för mycket (VK 8/7)
• Våldtäkter och bråk i Värmland (VK 5/7)
• Grovt skoterfylleri leder till åtal (VK 30/6)
• Stök och fylleri i studentfestens spår (11/6)
• Fyllerister och våldsmän hos polisen (VK 30/5)
• Fylla på Kulturnatta (VK 24/5)
• Apotekets vd kung i baren (VK 19/5)
• Bråk och fylleri på valborg (VK 1/5)

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om alkolås, MHF, UNF, alkohol, fylla, samhälle

I SVT:s senaste Debatt pratades det bl.a. om införandet av rökförbud på arbetstid. Märkligt nog finns det folk som på fullaste allvar tolkar ett sådant förbud som utslag av hetsjakt mot rökare, och på ett häcklande sätt jämför med "förbud mot fet mat" och "förbud mot depressioner" eftersom sådant också är hälsofarligt.

Rökning är hälsovådligt för den som röker, men även för alla som utsätts för röken, de vill säga de passiva rökarna. Ska det vara så svårt att förstå? Jag drabbas inte personligen när någon annan person sitter vid bordet bredvid och äter fet mat, däremot drabbas jag om någon rökare andas ut äckliga och cancerframkallande ångor i nyllet på mig! Att även fotsvett luktar illa är ingen ursäkt för att röklukten ska få finnas kvar.

Är man så j-vla dum att man en gång frivilligt börjat röka, så ska man f-n i mig inte börja gnälla när andra tar initiativ till att motarbeta eländet. Det är ingen mänsklig rättighet att förpesta luften för andra och bidra till andra personers dödlighet i cancer! Om jag inte hade varit en sådan fridsam själ så skulle jag handgripligen ha avväpnat en hel del rökare på deras vapen vid det här laget. Cigaretter och andra rökverk är nämligen vapen — farliga för såväl den som röker, som för dess omgivning och för samhället i stort!

Läs även andra bloggares åsikter om Debatt, rökare, rökning, rökförbud, passiv rökning, cancer, hälsa

Kristdemokraterna ligger illa till i opinionsmätningarna, vilket naturligtvis är ett orostecken inför alliansens fortsatta regeringsplaner. Det är känt från tidigare val att småpartier ibland hållit sig kvar i riksdagen tack vare fenomenet taktikröstning. Moderatledaren Reinfeldt säger det inte rakt ut, men i DN kan man uttyda en förhoppning hos honom att moderata väljare ska taktikrösta för att inte kristdemokraterna ska åka ut i nästa riksdagsval:

"Jag tror att de [= moderatväljarna] förstår att vi behöver hela alliansen och alla röster vi kan få för att klara det som ser ut att bli ett mycket jämnt val. Sedan är jag övertygad om att de vet att kunna sortera detta själva."

Fenomenet med taktikröstande är en tydlig följd av det ivriga alliansbyggandet såväl till höger som till vänster inom politiken — något som jag berört tidigare. Förekomsten av fenomenet är alltså förståelig, men beteendet likafullt förkastligt. Att man röstar på ett parti som man normalt inte stöder, bara för att ens favoritparti därmed ska garanteras regeringsställning, är i mina ögon inte särskilt hedersamt. Jag menar att det rent av är hånfullt mot det demokratiska systemet att bete sig på detta sätt — ett anti-demokratiskt svineri!

Ett parti som inte klarar av att komma in i riksdagen av egen kraft har inget i vare sig regeringsställning eller regeringsstödjande riksdagsställning att göra!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, taktikröstning, kristdemokraterna, demokrati, riksdagen, valet 2010

Jag läser i VK om en 12-årig flicka från Jemen som dött i barnsäng. Hon hade gifts bort till en vuxen karl ett år tidigare. Det är bedrövligt att företeelsen med barnäktenskap överhuvudtaget kan förekomma — varför kan man inte låta barn vara barn?

I DN berättas även om ett fall där en 8-årig flicka blev bortgift med en man i min ålder. Jag förstår bara inte hur man som förälder kan gifta bort sina alltför unga döttrar, och jag har även svårt att förstå hur man som vuxen blivande make kan gå med på sådana arrangemang. En del karlar kanske drivs av välvilja gentemot barnet och dennes familj — man ser måhända giftermålet som ett sätt att bistå ekonomiskt. Å andra sidan borde man väl kunna bistå utan att kräva gentjänster i form av barnäktenskap? Jag är rädd för att pedofila böjelser är nog så vanliga orsaker till att barnäktenskap kommer till stånd. Att företeelsen även bottnar i en omodern och nedvärderande kvinnosyn är otvetydigt.

Det poängteras i artiklarna att fattigdom är en bidragande orsak till eländet, och här finns rimligen utrymme för ökade biståndsinsatser från Sverige och andra länder. Uppenbarligen gör dock inte alltid det enskilda landet allt i sin makt för att stoppa fenomenet. Presidenten i Jemen har tydligen varit slö och hittills inte undertecknat en lag om lagstadgad giftasålder. Kanske skulle en kvinnlig president varit mera handlingskraftig?

Läs även andra bloggares åsikter om Jemen, barnäktenskap, fattigdom

Tamara Spiric tar i ett blogginlägg upp turerna kring den planerade sjukvårdsreformen i USA — något jag själv skrivit om tidigare. Liksom Tamara känner jag mig konfunderad över den socialistskräck och brist på solidaritet som tycks prägla protesterande amerikaner.

Det är dock inte sagt att alla protester från högersidan har sitt ursprung i ogillande av sakfrågan. Protesterna kan även vara ett försök att svartmåla Obama och därmed öppna dörrarna för en republikansk president i nästa val. Den politiska maktkampen ska inte underskattas!

Det lurar nog också en religiös dimension i det hela. DN nämner t.ex. att Obama bedyrat sina meningsmotståndare "att federala medel inte ska kunna gå till aborter". Uttalandet tyder på att det finns många — åtminstone inom den kristna, moralkonservativa grupperingen — som motsätter sig reformen därför att den skulle kunna tänkas bidra till statlig finansiering av aborter.

Du kan läsa mer om reformen och turerna kring den i DN:s snabbguide. Stefan Stenudd (8/9, 10/9) har också skrivit bra om saken. Den religiösa dimensionen i frågan har tidigare kommenterats av VK-bloggens egen Kalle Sjöström (23/7, 27/7).

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, vårdreform, sjukvårdsreform, sjukförsäkring, USA

Media matar oss med reportage om det nya förortsfenomenet: vandalism och stenkastning. Bland de utsatta förorterna märks Rosengård, Gottsunda och Stenhagen. För att få bukt med oroligheterna vill vissa sätta hårt mot hårt, medan andra pekar på nödvändigheten av diplomati och långsiktiga lösningar. Min första reaktion när jag hörde om stenkastningen mot räddningstjänst och uppeldandet av bilar, var helt i linje med den första metoden — jag önskade helt sonika att polisen skulle hämta piketbilar och bura in slöddret...

Det hela är dock inte så enkelt. Många av dessa förortsungdomar vistas i bristfälliga livsmiljöer och känner sig svikna av samhället. Uppkomsten av irritation kan delvis bero på faktorer såsom hög ungdomsarbetslöshet, fattigdom, nedgångna bostäder, bristfälliga skolor, bristfällig asyl- och invandringspolitik samt otillräckliga satsningar på kultur och fritid. Att oroligheter även uppstått i mer "välbärgade" områden tyder dock på att andra orsaksförklaringar också måste sökas.

Många förortsungdomar må vara i en taskig sits, men det ger dom inte rätt att idka gatuterror! Stenkastning mot räddningstjänst och polis är oacceptabelt, och inte heller bilbränder, fönsterkross och våldsamma upplopp är acceptabla företeelser. Hur irriterad och sviken man än känner sig, så är man inte berättigad att ge uttryck för dessa känslor på sådana destruktiva sätt. Detta måste de bråkande ungdomarna lära sig! Nödvändigheten av ökade politiska och sociala satsningar i problemområdena kommer man inte ifrån, men även attitydförändringar måste alltså till!

Läs mer:

• Stenhagenbor: ”Det räcker nu, vi har barn här” (DN 8/9)
• Minister pratar våld i Rosengård (DN 8/9)
• Brandmän i Rosengård tvingas skaffa hjälmar (Aftonbladet 8/9)
• Jerzy Sarnecki efterlyser en nyanserad bild (Aftonbladet 8/9)
• "Utanförskap" eller "pojkbus" (Newsmill 4/9)
• Mer pengar till polisen ingen lösning (Röda Malmö 8/9)

Läs även andra bloggares åsikter om bilbränder, stenkastning, Rosengård, Stenhagen, Gottsunda, förorter, polis, vandalism

De rödgröna har startat en blogg! Nu kan man följa hur samarbetet fortskrider utan att behöva förlita sig på tidningsreportage och allianspolitikers partsinlagor.

På sajten www.rodgron.se finns — förutom själva bloggen — även information om de rödgrönas politiska överenskommelser. Trots högersidans retorik om motsatsen, så är det uppenbart att de rödgröna har en samsyn inom många frågor. I en artikel med rubriken "Så vill vi modernisera Sverige!" (finns även på DN debatt) står det bland annat:

"Nu går vi vidare med en gemensam politik för ett modernare Sverige. Sverige ska bli ett bättre land att leva i.
[...]
Våra sex gemensamma arbetsgrupper kommer under våren att presentera ytterligare gemensam politik. I god tid före valet 2010 lägger vi fram en gemensam regeringsplattform."

Förhoppningsvis kommer denna politiska handlingsplan inte att vara heltäckande. Som jag betonat i ett tidigare inlägg, så skulle det vara betydligt ärligare mot väljarna att hålla öppet för förändringar i den planerade politiken utifrån de inbördes styrkeförhållandena efter valet 2010.

Hursomhelst så är det ett bra initiativ. Nu är det bara att hålla tummarna för att samarbetet håller hela vägen, och att det verkligen blir ett maktskifte nästa år!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, valet 2010, rödgröna, oppositionen, politiskt samarbete

I Skellefteå har det delats ut flygblad med pedofilvarningar — något som applåderats av pappan till två utsatta pojkar, men nu anmälts till polisen. I artikel-kommentarerna förekommer många hätska kommentarer, vilket får mig att fundera kring den syn på straff som finns i Sverige.

Har man sonat ett brott när man fullföljt sitt straff, eller ska man fortsätta räknas som brottsling även sedan man släppts från fängelset och betalat sina böter? Ska man behöva lida resten av sitt liv för de snedsteg man en gång tagit?

Nu kan förvisso snedstegen se olika ut. Rimligtvis bör grövre brott, som i fallet ovan, bedömas på annat sätt än lindrigare brott, men frågan kvarstår. Vad gäller sexbrottslingar som förgripit sig på barn så borde det ju rimligen ligga både i samhällets och den dömdes intresse att göra allt för att nya övergrepp förhindras — förslagsvis genom vård.

Fenomenet med att hänga ut brottslingar offentligt har jag tagit upp tidigare, och då som nu så är jag kritiskt inställd. Jag förstår i och för sig pappans reaktion; om jag själv hade barn och någon skulle ha förgripit sig på dem skulle säkerligen hatet ta överhanden. Likväl bör man fråga sig hur mycket som ska tolereras i uppsåtet att förhindra nya övergrepp. Oavsett hur mycket som samhället (och anonyma flygbladsutdelare) än gör, så är det ju dessutom till syvende och sist föräldrarna själva som ansvarar för sina barns säkerhet.

Läs även andra bloggares åsikter om pedofil, flygblad, Skellefteå, straff

I VK idag kan man läsa om 70-åriga Birgitta i Bjellojaure som förlorat möjligheten att ringa. Efter att Bjellojaure haft telefon i 87 år har nu Telia beslutat sig för att dra in den. En representant för Telia konstaterar torrt: "Vi har inte längre något samhällsansvar".

Där har vi problemet: privatiseringen av Telia (f.d. Televerket) och införandet av en öppen telemarknad har inte bara ökat konkurrensen och bidragit till större utbud av varor och tjänster inom telebranschen — det har även lett till att Telia mist sitt samhällsansvar. Ansvarstagandet har ersatts av snålhet, vilket tydligt framgår av Bjellojaure-historien.

En ensam abonnent i ett öde område har dessutom inget att hämta hos de övriga bolagen på den konkurrensutsatta telemarknaden. Ingen marknadsaktör har råd att engagera sig för en ynka kund, oavsett hur mycket goodwill det än skulle tänkas ge.

Läs även andra bloggares åsikter om Telia, Bjellojaure, samhällsansvar, telebranschen, privatisering

I dagens VK (se även vk.se) kan man läsa om att Sveriges största vindkraftspark invigts, och att Dorotea kommun köpt ett av de gigantiska vindkraftverken. I och med detta blev Dorotea den första vindkraftverksägande kommunen, och därigenom — efter vad det verkar — självförsörjande på el.

Ett utmärkt initiativ! Dorotea visar vägen, och nu är det upp till andra kommuner att haka på! Att investera i vindkraft är inte bara bra för miljön, genom att spara in elkostnader så får kommunen pengar som kan användas till annat. I längden torde kommunala vindkraftssatsningar vara betydligt mer givande än att — som Bjurholms kommun — satsa pengar på en förlusttyngd golfbana...

Kommunal bankverksamhet verkar dock inte vara unikt för Bjurholm. På ledarplats i dagens DN skriver Malin Siwe om ett liknande fall, som tål att citeras i sin helhet:

"Tomelilla kommun ska sluta gå i borgen för föreningar som behöver banklån. Inte för att åtagandena är omfattande, 3,6 miljoner totalt enligt senaste årsredovisningen, men ändå. Det låter sunt, att garantera lån för utomstående är inte någon kärnverksamhet. Men kommunstyrelsen i Tomelilla har inte drabbats av tillfrisknande. Tvärtom. I stället för att gå i borgen ska kommunen själv låna ut pengar till det lokala föreningslivet. Må Tomelilla kommunbank gå bättre än Tomelilla sparbank gjorde. Den förlorade 400 miljoner kronor på en utlåning om 600. Den finns inte längre."

Läs även andra bloggares åsikter om vindkraft, Dorotea, Bjurholm, Tomelilla, golfbana, kommunala satsningar, Malin Siwe

Den banansugande mannen har tur som inte bor i USA, för där skulle han riskera att hamna i offentliga sexförbrytarregister. Moralpaniken och rädslan för "fula gubbar" har där resulterat i statliga register — åtkomliga för vem som helst. Problemet är att dessa listor inte enbart upptas av våldtäktsmän, sexmördare och farliga pedofiler — utan även av blottare, offentliga urinerare, tonåringar som haft sex med underåriga tonårskompisar, samt säkerligen en och annan oskyldig. Dessutom framkommer det inte på listorna vad de olika personerna är dömda för. Det kan alltså bli så att de som dömts för offentligt urinerande isoleras från sin omgivning, eftersom folk tror att det rör sig om en farlig sexförbrytare. Bedrövligt är ordet!

Sverige har förvisso inga statligt sanktionerande sexförbrytarregister, men det har på privata initiativ gjorts hemsidor där dömda och misstänkta sexbrottslingar hängs ut. Jag förstår att föräldrar gärna vill veta om det bor någon dömd sexförbrytare i närheten, men jag är väldigt tveksam till om den vägen är rätt att gå. Många övergrepp mot barn begås ju dessutom av nära släktingar, som tidigare är odömda...

Läs mer:

• John blev uthängd som farlig sexbrottsling (DN 21/8)
• Många är fast i registren på livstid (DN 21/8)

Läs även andra bloggares åsikter om sexbrott, USA, brottsregister

För den som på ett enkelt sätt vill tjäna pengar, så har jag några tips:

• Ertappa någon som "suger" på bananer eller ispinnar, och anmäl personen för sexuell kränkning!
• Ertappa någon som tittar på porrbilder med sin mobiltelefon, och anmäl personen för sexuell kränkning!
• Ertappa din granne som står naken innanför sitt fönster, och anmäl honom/henne för sexuell kränkning!
• Ertappa någon stackars karl som "rättar till" sitt könsorgan, och anmäl denne för sexuell kränkning!
• Ertappa någon stackars karl som fått stånd på badstranden, och anmäl denne för sexuell kränkning!
• Ertappa en blottare/blotterska som frivilligt eller ofrivilligt "visar sina behag" utan att göra närmanden, men anmäl ändå personen för sexuell kränkning!
• Ertappa ett grovhånglande tonårspar på bussen, och anmäl dessa för sexuell kränkning!

Givetvis är jag ironisk, men jag kan inte hjälpa det. Jag tycker nämligen det är löjligt med den tendens man kan se i samhället där folk har allt lättare för att bli "kränkta" för vad som helst. Vad värre är, så belönar staten dessa s.k. "kränkta" personer genom att döma "förövarna" till att betala orimliga skadestånd. Rättssystemet borde rimligen kunna nyttjas till vettigare saker än att behandla omotiverade anmälningar av lättkränkta  personer som är ute efter lättförtjänta pengar!

Kolla exempelvis in VK:s artikel om den banansugande mannen, eller ännu hellre: läs den mer innehållsrika versionen i pappers-upplagan av VK...

Läs även andra bloggares åsikter om kränkning, anmälan, skadestånd, lättkränkt

USA har inte mycket till socialt skyddsnät. En del har sjukförsäkring i offentlig regi, men de flesta måste förlita sig på privata sjukförsäkringar. Hela 47 miljoner amerikaner saknar dock sjukvårdsförsäkring överhuvudtaget. Trots bristerna ses President Obamas initiativ till förnyelse i sjukförsäkringssystemet med misstänksamma ögon. Vissa anklagar vårdplanen för att leda till samma system som i Ryssland eller Nazi-Tyskland.

Som svensk så är det svårt att se vad som är så upprörande, men uppenbarligen så är det en blandning av flera faktorer:

• motstånd mot skattehöjningar
• oro för försämringar för de som i dagsläget redan är offentligt sjukförsäkrade
• oro för sämre vård när staten står som garant
• gammal "rysskräck" och avog inställning till socialism
• oro för att äldre skulle riskera ofrivillig dödshjälp i statlig jakt på utgiftsminskningar

Det känns verkligen bra att inte Sverige är så genomprivatiserat och -kapitaliserat som USA. Retoriken hos somliga svenska partier bär dock på en del oroväckande tendenser med sin privatiseringsiver och sitt skattesänkarprat. De mest konservativa svenskarna skulle idag troligen ses som mjäkiga vänsterpolitiker i USA, men vem vet hur det är om några år?

Läs mer:

• Obamas vårdplan möts av folkstorm (DN 13/8)
• Svår uppförsbacke för Obamas sjukvårdsreform (DN 7/8)
• Obama-lägrets egen information

Läs även andra bloggares åsikter om USA, Obama, sjukförsäkring, politik

SvD:s ledare raljerade igår över Lars Ohlys tal där denne poängterade att oppositionen inte kommer att vara överens inom alla områden, och att en eventuell regeringspolitik kommer att påverkas av de nuvarande oppositionspartiernas inbördes styrkeförhållanden efter valet 2010. I stället för att berömma Ohly för de demokratiska aspekterna i uttalandet, så frågar sig ledarskribenten retoriskt om uttalandet kan ses som ett erkännande att oppositionen har svårt att komma överens.

Bildandet av den borgerliga alliansen var säkerligen ett genidrag i jakten på maktövertagande vid förra valet, men samtidigt var det också ett tecken på ett begynnande demokratiskt förfall. Om även oppositionen skulle följa i dess spår, så kommer svensk partipolitik alltmer likna USA, där det i praktiken råder ett tvåpartisystem. Detta skulle enligt mig utarma demokratin och troligtvis öka andelen "soffliggare". Märkligt nog ser inte Svd:s ledarskribent någon sådan risk:

"Någon motsättning i att ha tydliga politiska alternativ inom en allians och att ha en gemensam politik för framtiden finns egentligen inte, det har Alliansen bevisat."

SvD verkar inte ha märkt hur enskilda allianspartier gång på gång fått ge upp sina hjärtefrågor för att blidka de andra (och då i synnerhet moderaterna, i egenskap av största parti). I opinionsmätningar syns också tendenser till att alltfler hoppar på det moderata tåget, troligtvis för att deras ursprungliga favoritpartier blivit alltför anonyma.

Jag hoppas verkligen att övriga oppositionsledare föjer Ohlys exempel, och att man går till val med sikte på gemensamt regerande, men utan detaljerat fastslagen regeringspolitik. Isåfall så är det upp till folket om de vill ha en rödgrön politik med slagsida åt vänsterhållet, grundat på klassisk socialdemokrati eller huvudsaklig inriktning mot miljöpartistiska tendenser. Då blir det fråga om demokrati på riktigt, och inte bara en partiernas strategi för att komma till makten!

Läs även andra bloggares åsikter om SvD, Lars Ohly, politik, oppositionen, alliansen, valet 2010

Jag tänkte passa på att ge er ett boktips: "Palestina-konflikten" av Sune Persson. Den har förvisso några år på nacken och täcker bara perioden fram till 1994, men redogör ändå på ett bra sätt för historien bakom krigen och oroligheterna i en av världshistoriens största konflikthärdar. Jag har läst boken inom ramen för en sommarkurs vid universitetet, och måste säga att den vidgat mina vyer.

Efter att ha tagit del av omständigheterna kring staten Israels tillblivelse, så har det blivit lättare att förstå frustrationen hos palestinierna. Storbritannien och andra europeiska kolonialmakter hade mer än ett finger med i spelet, och även om de sionistiskt påverkade stormakterna stödde den nya staten i all välmening — som en sorts kompensation för de tyska nazisternas judeförintelse — så kan man inte komma ifrån att de samtidigt åsidosatte palestiniernas intressen.

Oavsett vilka sympatier man har som läsare, så guidar boken en genom konfliktens olika faser, och ger på vägen ny kunskap. För den som vill veta mer om Palestina-konflikten och dess politiska följder, så kan jag därför varmt rekommendera boken!

Läs även andra bloggares åsikter om boktips, Palestina-konflikten, Israel, politik, historia

Jag noterade imorse att fler än jag valt att uppmärksamma frågan kring monarkins varande eller icke varande. Här kan du läsa vad SvD:s ledare skriver om ämnet som jag tog upp i gårdagens blogginlägg.

Läs även andra bloggares åsikter om monarki, SvD

Idag är det vår kronprinsessas födelsedag, det är alltså 32 år sedan Victoria Bernadotte såg dagens ljus för första gången. Idag är det också 220 år sedan franska revolutionen utbröt på allvar, i och med stormningen av Bastiljen. Revolutionen i Frankrike fick de övriga kungahusen i Europa att våndas — deras makt kunde inte längre tas för given.

Med tanke på dessa saker, så kan det vara läge att dryfta frågan om Sveriges statsskick. Ska vi fortsätta med monarki, eller är republik att föredra? Rojalistiska föreningen är för monarki. Deras motpart Republikanska föreningen argumenterar i stället för republik. Här följer ett axplock av de olika parternas argument:

• "Monarki går inte ihop med demokrati eftersom rollen som statchef går i arv inom en och samma släkt". Statschefen ska istället utses "på ett demokratiskt sätt efter kompetens och duglighet".
• Monarkin i Sverige kan sägas vara "ett väl fungerande statsskick som samverkar med demokratin" — den politiska makten ligger ju hos riksdagen. Dessutom fostras tronarvingen "från första början till att bli en bra statschef", och detta "utan politiska förtecken".
• "Monarkin vilar på en tusenårig tradition och är ett arv som måste bevaras". Arvsrätten är i sig "en garanti för att den historiska förankringen skall bibehållas." Kungen är dessutom "en viktig samlande symbol för hela nationen".
• "Dåliga seder ska förändras, även om de har en lång historia. Historien ska inte glömmas bort, men bör heller inte styra vår nutid." Kungen som symbol? "Nja – en symbol alla monarkianhängare kan samlas kring, möjligen. Och hur värdigt är det att frånta ett barn rätten att forma sitt eget liv, för att göra det till
  nationens maskot?"
• Monarkin ger bra goodwill för Sverige. "Undersökningar har [...] redovisat att det sannolikt handlar om ett värde som mångfalt överstiger de kostnader som kan hänföras till monarkin."
• En "demokratiskt vald statschef" skulle ge en mer "rättvis bild av Sverige ute i världen". En statschef "som är vald med sin kompetens och sina meriter som grund" borde kunna marknadsföra vårt land bättre än en kung som ärvt sitt ämbete. Notera dessutom "symbolvärdet i att införa republik" — "snacka om pr för Sverige!".

Som synes finns det olika sätt att se på saken. Själv håller jag med om att ärvda ämbeten rent principiellt är förkastligt och icke överensstämmande med hur en modern demokrati bör vara. Jag är dock inte så säker på att republik i praktiken skulle vara att föredra. Vi har ju för övrigt en "lill-president" i stadsministern redan, och det fungerar väl? I republiker som Israel och Italien finns presidenter, men de enda man hör om i nyhetsflödena är deras premiärministrar (regeringschefer, d.v.s.
motsvarigheten till statsminister). Sedan finns länder som USA, där presidenten snarast förefaller allsmäktig...

Som historie-nostalgiker så tycker jag att PR-värdet med en monarki (det finns trots allt inte så många monarkier kvar) inte är att förringa. Det svenska kungahuset har ju även bättre rykte än många andra kunga- och furstehus (läs: Storbritannien, Monaco). Å andra sidan tror jag inte att monarkin i Sverige kommer att överleva hur länge som helst — Victoria blir nog den sista att vara statschef för en svensk monarki...

Som lättsam avslutning på detta inlägg bjuder jag på en i sammanhanget passande(?) låt, uppsnappad på Youtube. Det rör sig om en högtidsstund för den som uppskattar Richie Blackmore's virtuosa gitarrspel, Cozy Powell's dundrande trummor och "lejonlungan" Ronnie James Dio's mäktiga stämma. Kort sagt, hårdrocksnostalgi av bästa slag: "Kill the King" med Rainbow! Skruva upp ljudet på max, och njut!

Men du, ta inte budskapet alltför bokstavligt... :-)

Läs även andra bloggares åsikter om kronprinsessan Victoria, franska revolutionen, monarki, republik, hårdrock, Rainbow