I den svenska bloggosfärens skeptiska kretsar har en aktuell Umeå-avhandling väckt starka känslor. Det rör sig om en avhandling i teologi, som har den vetenskapligt minst sagt kontroversiella slutsatsen att "det genom att iaktta naturen kan vara möjligt att få kunskap om existensen av en skapare".
I den sammanfattande introduktionen (som finns för nedladdning här) skriver författaren/teologen Mats Wahlberg följande:
"Sometimes when I happen to see a moose running across a bog in the woods, a flock of birds landing in an autumn coloured tree, a lion ripping apart a gazelle on some TV channel or when I, in a meditative mood, simply observe the movements and sounds of the people around me in the seminar room, it can seem obvious to me that the organisms that I perceive are created. I cannot but believe that they, in some sense, are the results of intent and intelligence." (s. 9)
Denna personliga uppfattning — att naturen synes vara skapad, och därför måste vara det — är i stort sett vad avhandlingen går ut på. Wahlberg använder sig av bl.a. medvetandefilosofiska teorier för att få stöd för sitt resonemang, men argumentationen kan ändå sammanfattas sålunda: det går att få kunskap om existensen av en skapande gud enbart därför att Mats Wahlberg i sitt iakttagande av naturen tycker sig se ett verk av en skapande (guds)hand.
Wahlberg tillhör den gudstroende skara som godkänner evolutionen (och alltså underkänner bibelns auktoritet?), men han menar att en gud kan ha satt igång evolutionen, så att säga. Möjligheten att evolutionen och den iakttagbara ändamålsenligheten i naturen inte är en följd av gudomligt ingripande, tar han faktiskt upp:
"[I]s it not metaphysically possible that evolution could have occured and produced the same output as it actually did, even if God had not existed? If this is possible, can it really be true that God's intent and intelligence — if God indeed exists and created the world — is visible in nature? Yes. The expressiveness of nature in the actual world is compatible with the existence of a possible world in which God does not exist and evolution anyway occurs." (s. 247)
Wahlberg medger alltså att evolution utan gud är en möjlighet, men trist nog så menar han en sådan gudsfri evolution är lika (o)trolig som att vi människor i själva verket är zombies. Han menar sålunda att människor, metafysiskt sett, kan tänkas vara utan medvetanden trots att de ger sken av att ha medvetanden — och på samma sätt kan evolutionen ha uppstått på naturlig väg, trots att den (i Wahlbergs ögon) ger sken av att ha gudomligt upphov. Att den synbara ändamålsenligheten har ett gudomligt ursprung är måhända inte långsökt för den gudstroende, men vad är det som säger att en värld med en gud är mer sannolik än en värld utan gudar? Måhända beror gudsfixeringen på ämnet ifråga — det rör sig ju ändå om teologi — en "vetenskapsgren" där teismen regerar:
"From the point of view of theism, the cause in which God does not exist but evolution anyway occurs is a global bad case. As a theist, one has no reason to think, furthermore, that this bad case is any more probable than the above zombie scenario. It is surely metaphysically possible that evolution could have occured without God, but is it physically (nomologically) possible? For all we know, the evolution of life might have required a constant divine guidance (that God has causally intervened in the evolutionary process is [...] clearly compatible with everything we know about that process). But even if no divine interventions were necessary, and God's contribution was just to provide the conditions for a self-propelled evolutionary process, my point still holds. For all we know, it could be incredibly incredibly INCREDIBLY unlikely that a universe with exactly the right properties for an evolutionary process to occur would have existed if God had not created such a universe with the intention that a certain type of evolution would occur." (s. 248)
Det framgår tydligt att teologi är värderande: tesen att evolutionen uppstått utan gudshjälp anses nämligen som något mycket negativt, och utifrån den värderingen så ger man också sådana tankegångar mindre tyngd i sin argumentation. Det låter i mina ögon snarast vetenskapsfientligt! Det är ju som om man inom t.ex. historieämnet skulle ge förtur för en förklaring som man gillar framför en förklaring som man inte gillar, trots att den senare förklaringen har lika starkt, kanske rent av starkare, stöd i empirin. Så fungerar ju förintelseförnekelsen: trots att empirin stöder påståendet att förintelsen har ägt rum, så värderar förintelseförnekare den empirin mycket lägre än den slags empiri som de anser få stöd från.
För att återgå till Wahlbergs text, så anser han alltså att en evolution utan gud inte bara är värdemässigt negativ, utan även mycket osannolik. Han anser det rent av vara så osannolikt med en skapelse (den är ju skapad — det syns ju!) som inte är skapad, att det kan jämföras med sannolikheten att epileptiska handrörelser som på måfå klinkar fram ett klassiskt stycke på piano, verkligen uppfattas som avsiktligt spelande det klassiska stycket. Frågan är om det överhuvudtaget fallit Wahlberg i tankarna att själva existensen av en gud — med allt vad det innebär: allsmäktighet, evighet, ultimat godhet etc. — är minst lika osannolik...
Jag tycker mig också se en fixering vid mening. Det är allmänt känt att den mänskliga hjärnan söker göra våra uppfattningar meningsfulla. Om den inte gjorde allt för att strukturera våra sinnesintryck så skulle exempelvis inte synvillor vara möjliga. När molnen sveper över oss, så tycker vi oss se alla möjliga figurer, trots att det bara är...moln. Jag menar att många drar allt för stora växlar av mening och meningsfullhet. Man söker efter mening även där ingen mening finns. Att Wahlberg tycker sig se mening i naturen (som ett uttryck för gudomligt skapande) är fullt möjligt, men är det inte lika möjligt att Wahlberg bara ser det han vill se, och att det inte finns någon mening?
Wahlberg stöder som nämnts uppfattningen att evolutionen är igångsatt av en gud. Han menar att det finns en avsikt i "skapelsen" och att denna avsikt kommer från en gud. Han nämner dock något som inte nödvändigtvis behöver vara avsiktligt skapat, trots att det kan verka så genom dess uppenbart smarta beteende — nämligen Malaria-viruset. För hur skulle en allgod gud avsiktligt ha skapat något så elakt? Wahlberg menar alltså att (synbar) avsiktlighet tyder på en skapare — men ändå inte? Något motsägelsefullt!
Frånvaron av objektivitet tydliggörs med emfas i citatet nedan:
"For an atheist, it is certainly reasonable to claim that the fact that complex organisms appear to be intended has nothing to do with their actually being intended. From a theistic point of view, however, that claim is much less natural." (s. 253)
Såklart, teisten tar ju gudsexistens för given! Wahlberg medger att det egentligen är omöjligt (är det?) att veta huruvida han själv eller hans kritiker har rätt. Då kan man ju fundera på varför han kommer fram till den slutsats han gör. Vore det inte ärligare att medge att slutsatsen inte håller, än att påstå att den gör det — inte för alla — men för honom?
I ett avslutande kapitel diskuteras olika teologiska synsätt/traditioner och vilken nytta för teologin som avhandlingen kan tänkas ha. I kapitlet understryker han att det är lönlöst att använda bokens slutsatser för att övertyga icke-troende, men att den är värdefull trots att dess slutsatser knappast är av slaget som gemene (rationellt tänkande) man kan svälja. Enligt diskussionen kring teologi-traditioner så faller den typen av synsätt uppenbarligen in på den postsekulära skolan, d.v.s. de teologer som anser att teologisk kunskap är värdefull även om den inte godtags av resterande vetenskapsvärld som rationellt hållbar.Wahlberg gör heller ingen hemlighet av att avhandlingens slutsatser — om de är korrekta — stöder teism, monoteism, och i förlängningen en kristen världssyn...
Är det verkligen vetenskapens uppgift att övertyga om guds existens och argumentera för religiösa världssyner? Teologin tycks ju ha det syftet. Teologins värderande attityd (gudsexistens = bra, gudsfrånvaro = dåligt), och dess sekteristiska tendenser som kan skönjas ovan, gör att jag ställer stora frågetecken kring det vetenskapliga värdet av teologi. Filosofin som vetenskapsgren finns ju — inom religionsfilosofin behandlar man bl.a. frågor kring gudsexistens. Till skillnad från teologi så gör man det dock med objektivt förfarande och sakliga argumentation, byggd på logik och förnuft. Vad ska man då med teologi till? Dessutom finns ju religionsvetenskapen...
Är det kanske dags att skrota statligt stödd teologi, och kasta ut den från universiteten och högskolorna?
Läs mer om vad skeptikervärlden har att säga:
Disputationen äger rum kl. 13.15 i hörsal E, humanisthuset, Umeå universitet, fredag den 22/1. För den som vill titta i avhandlingen finns ett blädderex på Universitetsbiblioteket...
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Umeå, avhandling, Mats Wahlberg, teologi, teism, vetenskap, religionsfilosofi
Starta en blogg!
Logga in
Registrera dig
Kontakt
Ingemar
Inlägg - RSS 2.0
Kommentarer: 2
Kategorier:
Historia
Universitet och studentliv
Etiketter:
historia
Riksarkivet
Kungliga Biblioteket
Stockholm
Nyheter från VK
