Rikards bror kom natten mot igår. Dubbelt så From, jo man tackar. Brorsan hade dessutom den goda smaken att fylla år, det kan bara betyda fest!

Annars blev det en hel del bussåkande. Vi drog tidigt mot Natches och åt ytterligare en ångbåtsbuffé. Ett bluesband spelade för oss på ett hak ("the oldest whorehouse in Mississippi") i närheten av båten. Scenerna och människorna där inne var närmast hämtade från serien "Twin Peaks".

Sedan mer buss – vi sov i Vicksburg (Willie Dixons hemstad) i natt, men spelade i Jackson – mer buss…

Giget i Jackson, på 930 Blues Café, blev en märklig men fantastisk upplevelse:

– Grand Lady på stället var Jackie Bell, "Miss Sweetheart". En musikant som både sjöng, spelade munspel och piano (nästan samtidigt!) Hon var tusan galnare än Otis Grand som vi spelade med i höstas.

– Vi hann inte soundchecka, men å andra sidan var det bara meningen att vi skulle spela en kort stund då husbandet, "the main attraction" hade sin paus. Så blev det inte.

– Det fanns vidare inget piano på stället. Det slutade med att "Miss Sweetheart" i all hast hämtade "något" åt Rikard att spela på. Detta något var en leksakskeyboard med blinkande, röda tangenter! Vi tyckte synd om Rikard men så här i efterhand var det hela rätt komiskt. Är det blues kan man tydligen spela på nästan vad som helst!

– Husbandet för kvällen måste ha drabbats av en synkron masskollaps. Det lät faktiskt bedrövligt. Den för kvällen ditbjudna gästartisten Bernhard Jenkins (för övrigt en lysande bluesgitarrist) vägrade att spela vidare med bandet, bröt mitt i en låt och klev av scenen.

– Där stod vi och väntade på att ta över efter husbandet och kände väl lite: "Nu dj….. sak vi visa dom" och i ärlighetens namn hade vi redan ett "öppet mål". Den paus som vi skulle ha spelat på blev en nästan 11/2 timmes konsert där den tidigare nämnde Bernhard Jenkins hängde in i bandet och stortrivdes. Vi vann verkligen publiken och kunde, efter en "Grand Finale" med både Bernhard och Jackie sittandes in i bandet, avsluta vår del av kvällen.

– Nästan alla var nöjda; vi och publiken. Husbandet fortsatte en liten stund efter det att vi slutat men…

Så har vi gjort vårt första gig i USA – coolt! Stärkta av detta tar vi nya tag imorgon. Då väntar en tur till Yazoo City, med "Street Blues Festival".

Vi höres,

Mike’s Blue Screw

P.S Koko Taylor (Queen of Blues), som nyligen uppträtt på 930 Blues Café, dog samma kväll som vi var där. En tyst minut hedrade hennes minne. (Det var husbandets bästa minut…) D.S