Bosse Hedefalk

Direkt från Haiti

Sökes: starka nerver

Av , , Bli först att kommentera 0

Dag 4; lunch

Ett nästan omöjligt uppdrag att fotografera nere på vår gigantiska akutmottagning. Hur många bilder jag än tar finns det lika många kvar. Stämningen mellan olika nationers team är bitvis spänd. Kollegor från väst tenderar att vilja ta kommando utan att veta hur och vad.

 

Våra läkare och syrror håller vår fana högt och är både mycket respekterade och får mer och mer ansvarsområden. 2 operationssalar och en vårdavdelning med fem överfyllda rum. Mycket beröm för vår fungerande organisation. Väl satsade resurser från alla bidragsgivare hemma.

 

Jag filmade nyss en operation, avsliten fot på ung kvinna. Måste hitta en redigerare med starka nerver när jag kommer hem (Magnus, törs du…?).

Dagens lunch: Blåbärssoppa med Ahlgrens bilar och salta kex.

 

Bosse

 

 

Kaos är vår vardag

Av , , Bli först att kommentera 0

Dag 4; morgon

Vaknar till en solig dag, känns så här dags som en skön svensk sommardag. En stor skillnad dock, inget fågelkvitter, istället skrik från sårade och sjuka en trappa ner.
Vattnet på toaletter och dusch har slutat fungera, ett av dagens uppdrag att fixa sanitet åt oss ca 250 volontärer som agerar här.
 

Nya team kommer i en ständig ström och andra åker härifrån. Vi svenskar tillhör nu veteranerna!

Kaos har nu blivit vår vardag, vi har hittat rutiner och mår fysiskt rätt bra. Vad som händer med psyket har vi inte haft tid att hantera än, gissar att detta kommer att påverka åtminstone några av oss. Ert stöd hemifrån är guld värt, påminner om att det finns ett annat liv utanför detta kaos.

 

 

Jag ska idag filma och fota inne i vårt sjukhus, kanske kan jag få hem några bilder, men kontakten med omvärlden är svår. En kopp kaffe i vårt hemtrevliga kök (som nu fått gardiner med små hjärtan tack vare Gunnar som offrade ett lakan), sen ner till Jehenna…
Bosse

Under samma himmel

Av , , Bli först att kommentera 0

Dag 3; kväll

Bortsett från punktering uppe i bergen ikväll gick dagen som planerat. Lång resa till raserad skola och beklämmande bilder från landsbygden. Massor av totalförstörda hus och vägar (därav punkan) och människor i skriande behov av hjälp.

All skolverksamhet på Haiti ligger nere efter katastrofen. Barnen kommer att få vänta länge på utbildning, här i västvärldens redan sämst utbildade land. De 8-10-åriga skolbarn som jag träffade idag har inte längre någon skola. De har inte en chans i livet om vi inte hjälper dem att få det som är självklart för barn i andra länder.

Vårt team på sjukhuset börjar visa klara tecken på överbelastning, men viker inte en tum från det mer än övermäktiga. 17 arbetstimmar igår, 14 hittills idag och arbetet fortsätter in i natten. Hemskt att vara skillnad mellan liv och död och känna att man inte räcker till för alla som måste få akut vård. Människor dör en trappa ner under mig.

Yours Truly byter nu skepnad och assisterar våra hjältar så gott han förmår.

Sov gott i vintermörkret. Samma stjärnor (nästan)som lyser över er ser jag senare i natt från min bädd i den tropiska natten.
Bosse

Ett paradis av grönska

Av , , Bli först att kommentera 0

Dag 3; lunch
Nyss bilfärd genom ett fullkomligt raserat centrum. Det går inte att föreställa sig hur det är via bilder i TV eller tidningar, det är omöjligt att beskriva katastrofen!
Nu samma bil med 4-hjulsdrift ilagd, färd genom ett paradis av grönska, forsande bäckar med 25-gradigt vatten, badande barn och betande getter.

Tyvärr en tillfällig njutning på ett par timmar, enda möjliga vägen till Hoppets Stjärnas skola Hesse, då landsvägen är förstörd.
En liten ljusglimt som visar hur det varit och hur det kan bli om vi alla hjälper till…
Detta är dagens belöning för min del.

Bland får, hundar, höns och lekande barn

Av , , Bli först att kommentera 0

Dag 2; kväll
Blev en annorlunda dag mot vad jag tänkt mig. Bildleverans till Sverige hängde upp sig, så istället drog jag ut på by-stan för att göra reportage kring skola som drabbats av jordbävningen. Härligt att komma ut bland får, hundar, höns och lekande barn några timmar.  Många skadade hus utmed vägarna, mängder av hemlösa människor runt eldar i nattmörkret.
Bilder till slut levererade, sen tillbaks till Dantes inferno. Mer samordning mellan alla katastrofteam utlovas till i morgon. Unga killen på sal 21 med lunginflammation klarar förmodligen inte natten.  Min väckarklocka står på 06.30, midnatt passerat sedan länge.
Häftigt att somna under en stjärnbeströdd himmel.

Bosse

Se några av mina bilder här

Idag kommer FN

Av , , Bli först att kommentera 0

Dag 2; lunch.

Filmat och plåtat. Gissa hur många sms jag fått från redaktionen om bilder? Fel, gissa igen.

Har nu att välja på att åka till plats med Internet eller stanna och dokumentera mötet med FN som plötsligt efter 10 dagar fått på sig brallorna och kommer hit kl 13.00 för att ta över samordning och ledning för allas vårt arbete här.

Känns bra att kunna visa upp resultat av alla våra gemensamma insatser och att det mest akuta är omhändertaget…

Kan man kanske hoppas att FN har med en länk till internet och en back kall öl?

 

Bosse

Sjukhuset ser ut som ett fältslag

Av , , Bli först att kommentera 0

Utanför sjukhuset vårdas de som behandlats

Dag 2; förmiddag
Vaknar till litet skalv och knäckebröd med räkost. Varmt. Filmning och foto börjar på allvar, Hoppets Stjärna skickar uppfordrande sms, vill ha bilder NU! Tänk att alla redaktionschefer är likadana…

Lika mycket verksamhet runt sjukhuset som inne, ser ut som efter ett fältslag (ja, det KOMMER bilder…). Orättvist många drabbade barn som behöver hjälp och tröst. Ni vet vad ni kan göra, eller hur?
Ska nu ner en våning (vi ”bor” på taket”) och plåta våra fantastiska teammedlemmars arbete i op-salar och vårdrum.
Lyckas kanske få hem några bilder, ett par timmars bilfärd till hotell med Internet, men trafiken är ingen lek, med totalt raserade hus och folk som till synes irrar helt planlöst. Måste sluta skriva nu, annars får jag ilsket sms från Lennart igen…

Bosse

Människan är märkligt anpassningsbar

Av , , Bli först att kommentera 0

Vi bor på taket

Dag 1; midnatt.
Nya normer skapas i kaos. Är fyra amputationer, rum fyllda med svårt skadade och människor som dör för att de inte  får vård i tid, normalt? Vad händer med den 4-åriga flickan som nu är enbent, vem fixar en protes åt henne? Samtalsämnen under stjärnhimlen i vårt läger saknas inte.
I stunden hörs både skrik och skott utanför sjukhuset. Små efterskalv har redan blivit ett normalt inslag i vår nya vardag.  Människan är  märkligt anpassningsbar…
Idag har vi räddat liv, lindrat plågor, skapat vårt basläger från ingenting, konstaterat att världen är orättvis och att myggen är ungefär lika irriterande som hemma. God natt!
Bosse

FN skulle kunna lära sig något här

Av , , Bli först att kommentera 0

Dag 1, em
En helt otrolig struktur börjar skönjas för oss i detta kaotiska inferno. Alla gör allt, inga byråkratiska eller hierarkiska hinder, sköterskor opererar, läkare kastar sig mellan patienter och logistik, tekniker och fotografer (yours truly) flänger mellan op-salarna samtidigt som pastorer bygger tak över våra enkla boytor…

Vi är ett par hundra volontärer från jordens alla hörn som samarbetar för en enda sak – att minska lidandet som katastrofen medfört.

FN skulle kunna lära sig massor om internationellt samarbete här…
Gud välsigne er därhemma som är med oss både i handling och i tanke. (Även en ickereligiös kan i stunden känna vördnad för det okända i denna ömsinta miljö…)

1 amputerad fot = 1 räddat liv

Av , , Bli först att kommentera 0

Dag 1, fm
Efter 42 timmars resa är jag på plats i Port au Prince, mitt i det svårast drabbade området på ett befintligt men jordbävningsdrabbat sjukhus.  Våra 3 läkare och 4 sjuksköterskor gör nu en inventering bland de svårt skadade som ligger på gräset utanför och väntar på vård. Under dagen har det varit efterskalv vilket resulterade i att patienterna släpades ut från byggnaden. Just nu är vårt svenska team de enda kirurgerna på sjukhuset. Människor dör runt oss i brist på vård.
Första ingrepp en amputerad fot = ett räddat liv.
Varmt…