Nu är vi husägare! Eller, ja, det blir ju inte förräns tillträdesdatumet det verkligen blir vårt, men nu har vi papprena klara iallafall.
Sitter på pensionat holmen vid mammas dator, har doften av nybakt bröd i näsan och regnet vräker ner. Jag och Fredrik väntar på att min kompis Sara och hennes kille Enrico ska dyka upp, de ska vara med oss i stugan ett par dar innan de fortsätter sin eurotrip. Hon sa upp sig från sitt jobb i London i juni och börjar sin resa i Sverige, sedan puttrar de neråt genom europa och avslutar på Sardinien, där Enrico kommer ifrån.
Ska bli så kul att träffas igen! Jag lovar och lovar att jag ska komma och hälsa på henne i London, men det har hittills aldrig blivit av. *Skäms*
Nu ska vi fika.

Sitter och svettas framför datorn, förstår inte varför det blir så vansinnigt varmt i detta rum. Gardinerna är fördragna, elementet är inte på (dubbelcheck: precis som jag sa, elementet är av)… det är inte alls lika varmt i köket och där gassar solen in hela eftermiddan. Kanske dumt att i detta läge sitta och drick hett the… hm. Men jag blir inte kvitt förkylningen, måste göra något för att lindra rethostan.
Immorn åker vi till stugan! Panikpackat nu ikväll, planerat illa… hade tänkt hinna rensa lite i akvariet i afton också.
Nåväl, bara halvdag på jobbet immorn, får sova på semestern.

*paus*

Puh, bytt lite vatten och rensat ur filtret iallafall. Fiskarna ser lite gladare ut nu. NEJ!
Nu har ju teet blivit kallt… vilka bekymmer.
Tänk vilket fantastiskt land vi bor i, när man har såna saker att beklaga sig över. Inga jordbävningar, inga cykloner, inga tsunamis, inga vulkanutbrott, inga krig, de flesta av oss har tak över huvudet och kan äta varje dag, vi har el, rent vatten, avlopp, relativt få farliga insekter, skolor för alla, ingen maffiaverksamhet (eller vad vet jag, det kanske finns?), allemansrätt… ja, massor med bra. Så bra att vi kan gnälla över andra saker istället.
För det ligger väl i människans natur att aldrig vara riktigt nöjd, iallafall inte så att någon ser det. Men när man sitter för sig själv någonstans en stund, bortom alla missunsamma blickar, kan man passa på att gotta sig åt det man har och vara nöjd med tillvaron lite sådär i smyg.
Må bra och njut nu en stund av det du faktiskt åstadkommit idag istället för att oroa dig för morgondagen, den kommer oftast av sig självt ändå.

Det är vad vi gör nu mest, jag och Fredrik. Mysplanerar, sitter och bollar idéer om vad vi ska göra i och runtom huset, hur man kan modifiera befintliga byggnader och anpassa dem till de behov vi har… Härligt!
Projekt av alla de slag är trevliga. Så länge man accepterar att man kanske inte kommer att göra dem på ett grisblink. Allt har sin tid.
Men fantisera och bygga inuti sitt sinne kostar inget, det är bara nyttigt att hålla hjärnan aktiv. Många kan nog missuppfatta dem som mysplanerar och tar dem för galningar som tror att de kan hinna/ha tid/råd med allt nu genast, medan mysplaneraren i själva verket mycket väl vet att det mesta av allt han/hon pratar om inte kommer att bli av, åtminstone inte i brådrasket. Mycket prat och liten verkstad, säger man ibland om såna som mysplanerar. Jag har insett och accepterat att jag är just en sån, som snackar mycket och åstadkommer lite, men då gör jag mig själv glatt överraskad istället när något väl blir gjort, då blir jag så nöjd, så nöjd. =)

Snart vårat hus! =)

Dåligt: Förkylningen jag trodde jag för en gångs skull hade klarat mig ifrån under Sweden Rock har slagit till med besked.

Bra: Vi ska flytta till Kvarnbränna första oktober!!! *Vinkar till Kvarnbrännaborna*

Host host host… *snyyyt*

Var förbi stugan en sväng på hemvägen med bastukaminen som stått i Forsnäs sen förra hösten. Allt var som vanligt i stugan, inget hade ramlat omkull. Bastun såg ut att stå ungefär lika rakt som den stod när vi byggt den klar i höstas, thujorna vi planterade har klarat sig, även rosen och tro det eller ej, en purjolök som blev över efter någon måltid som vi planterade på skoj har kommit upp i år igen.

Jaa, så när vi kommer hem från semestern är det bara å börja packa, igen. Lite mer denna gång då. =)

Blev hysteriskt sugen på att göra en till när jag såg alla snygga tatueringar nere på SRF.
Jag har en liten krumelur på ena axeln, men det duger ej… mera, mera!
Ritade en pippi idag (okej, jag började på den igår) och kalkerade av den på en plastficka, klippte ut den och bad Fredrik tejpa fast den och fota så jag skulle kunna se hur det såg ut. (Resultatet beskådas här ovan.)
Gaaaaah! Jag blir så grymt manisk när det är något jag fastnar för, det gäller allt. När jag skaffade mitt första akvarium var jag helt uppslukad av den världen, läste på som bara den… synd att allt jag läser försvinner när det blir nåt nytt att fokusera på. Intressena försvinner dock sällan, de stannar på en mer uthärdlig nivå bara.
Ooooooooooh, immorn åker vi till Sorsele, ska kika på huset på måndag! *Hoppar upp och ner med ivrigt viftande armar*
Haha, YMCA på radio… =)
Oj, nu måste jag krama kudden, griseknoarna immorn… någon som vill ta över mitt jobb i höst när jag flyttar förresten?

Jag och lilla systeryster Maria, två yngre festivalbesökare. =)

Läste just på Sweden Rocks nyhetsutskick att det totala antalet besökare på festivalen i år var rekordantalet 33200 personer. Hörde ryktesvägen där nere att det varit en del incidenter i år där polisen fått ingripa, tyvärr. Annars brukar det vara grymt lugnt, när man frågar poliserna som går omkring och kollar läget om de har mycket att göra brukar dom bara skratta. Tänk ändå, över 30000 människor samlade på en liten, liten fläck och ändå händer det otroligt lite våldsamheter. Det är för att hårdrockare är snälla, sådetså.
Slår vad om att de incidenter som inträffat berodde på folk som inte hade där och göra, sånadär festivaltrashare som bråkar jämt var de än kommer. Fast det är klart, det finns ju idioter i alla sammanhang. Men något färre idioter bland de som gillar hårdrock då…
En annan bidragande orsak till den i festivalmått mätt fantastikst fredliga tillställningen kan ju vara att medelåldern är en smula högre där än på andra festivaler, hörde någon som sa att det var 40 år. (!) ’Kan det stämma?’ Tänkte jag först, sen tittade jag mig omkring… och insåg att det kanske kan vara sant. Undrar vem som isåfall har frågat alla 33200 besökare hur gamla de var? Digert arbete…
Nåväl, om det är sant så är man ju bara barnet än, känns shysst att veta. Haha, såg i någon tidning på väg hem en intervju av den äldsta besökaren på festivalen förresten, en dam på 80+. Coolt! Undrar om någon säger till henne: ’Det där med hårdrock och festivalliv kommer du nog att växa ifrån’. Skulle inte tro det. En eloge till damen ifråga!

Tillbaks från solen i Blekinge. (Kom förvisso hem i måndagskväll, hade tänkt skriva då men orkade inte… sen gick det en dag och en dag till, men nu! Bäst att blogga direkt man kommer hem från jobbet, annars lullar man runt med massa annat och sen är det läggdags.)
Skönt med regn här hemma om jag ska vara ärlig, det var så varmt och torrt att man andades in mer jord än syre de sista dagarna där nere. Fast jag klagar inte, det är underbart med fint väder på festival!
Såg för att vara mig ovanligt många hela spelningar i år. Annars brukar det bli nån låt här och nån låt där, så till slut känns det som att man inte kollat på nåt alls.
Vi anlände till Norje Boke Camping på tisdag förmiddag efter den 125 mil långa färden, till sol och redan torrt gräs. Installerade oss på den sedvanliga platsen, drack några drinkar, löste in biljetten till armband, grillade, fick solfrossa och ont i huvudet (inte alla men hälften av oss) och gick och la oss vid niotiden. Vilka festivalprissar, haha…
När vi vaknade på onsdagmorgonen hade våra campinggrannar sedan många år dykt upp.
Det är kul det där, det är människor man bara träffar en gång per år och varje år är det nån ny antingen med oss eller dem, men det är alltid lika kul att träffa dem igen.
Fördrev största delen av dagen med att umgås och dricka öl och drinkar fram tills banden började spela.
Eftersom jag personligen ogillar recensioner där recensenten bara sågar banden så tänker jag själv bara skriva om dem jag gillade. Så de band jag inte skriver något om kan antingen inte ha fallit mig i smaken eller så såg jag dem inte. Diplomatik på min nivå. 🙂
Festivaldag 1: Kikade en stund på Korpiklaani, ett finskt band som kör ’hummpa-metal’ eller hur man nu ska klassificera det. Helt okej och ganska kul, men inget som höll mig kvar hela spelningen (vi var väl hungriga och gick och åt kan tänkas).
Nästa band vi gick och kollade in var Sabaton. Dom är från Dalarna och är riktigt bra, såg nästan hela spelningen (tror vi frös och behövde gå och byta kläder).
Sen såg vi inte så mycket annat, gick och la oss relativt tidigt.
Dag 2: Gick ner 11.30 och såg Sister Sin, grymt bra röst hade tjejen som sjöng! En glad överraskning och dagens behållning. Senare på kvällen såg vi litegrann av Dare, jag älskar den skiva jag har med dem men det bet inte tag i mig lika mycket live.
Jaa… sen såg vi inte mycket mer den dagen heller.
Dag 3: Såg slutet av Team Cans framträdande, fasen att jag inte såg hela. Coolt att de var där iallafall! Följde med Sofia och Annika (en barndomskompis jag inte träffat på säkert sex år och hennes kompis som jag inte träffat sen vi var typ tolv år, det var så himla kul att ses igen just på sweden rock, Sofia var den som fick mig att börja lyssna på Poison när vi var små) och såg Hanoi Rocks. Ännu en glad överraskning! Har bara hört lite med dem förut och aldrig fastnat för någon av deras låtar, men dom var ett riktigt bra liveband och mycket underhållande.
På kvällen spelade Negative, ett finskt ganska ungt band, på en scen som är i ett stort tält. Där inne blir det nästan alltid bäst stämning tycker jag! Negative har jag lyssnat på innan, så det såg jag fram emot. Och mina förväntningar tillgodosågs, deras musik gör sig ännu bättre live än på skiva. Vilket tryck i refrängerna, vilken härlig känsla i rösten…
Dock var ju sångarens scenbeteende en smula… intressant. Han balanserade på en rakbladstunn gräns mellan att vara sensuell och vulgär hela tiden, själv stod man och undrade med skräckblandad förtjusning i gränslandet mellan eggad och äcklad och undrade vad han skulle ta sig till härnäst. Men jag skulle inte tveka en sekund att se dem igen, uhj vad bra dom är.
Sist spelade Def Leppard. Vi stod på ett bra ställe, vid ljudtornet. De stora skärmarna på var sidan om scenen gör att man ser bra även från långt håll. Skönt att slippa kämpa och trängas längst fram. Såg tills de spelat ’Pour some sugar on me’, då var jag nöjd och belåten och kunde gå och lägga mig under varma sköna täcket. Def Leppard är bra.
Sista festivaldagen: Kollad det mesta av Gotthards spelning, ett mycket bra band från Schweiz. Upptäckte dem förra gången de spelade på srf, var råpeppad men sen glömde jag bort dem tills nu. Värt att kolla upp för alla som gillar andra band jag nämnt!
Avantasia och H.E.A.T. spelade samtidigt, på två scener som står snett bredvid varandra. Om man står i mitten hör man båda, rörigt. Sprang lite emellan först, men fastnade slutligen för H.E.A.T. Dom spelade i tältet, och stämningen var underbar. Jag hade bara hört dem lite på vägen ner i bilen och då tyckt att visst, helt okej. Men OJ!!! Grabbarna i det är bandet är ruskigt unga men uppträder som ett erfaret arenaband. Helt otroligt vad de hade igång publiken! De påminner rätt mycket om Europe, och refrängerna är oemotståndligt trallvänliga. Jag brukar oftast gilla lite råare röster, men jösses vilket pipa killen har. Kan bara buga. Efter spelningen var jag helt euforisk, en total lyckokänsla. Det är så det ska vara! Får du någon gång möjligheten att se dem live, ta den.
Poison avslutade kvällen, något försenade och hade inte så lång spellista, men man sjöng med i varje låt och det var enormt häftigt att se ett band man hört sen man var liten.
Ja, det var ett kort sammandrag av festivalen. Nu ska här duschas.