Satt nyss och hoppade på stolen, klappandes händerna och lyckligt fnissande. Anledning? Beställde en klänning som jag suttit och trånat efter… förvisso bara sen igår men.
Är jag i riskzonen för shoppoholism nu? Huh? Hm… nä, kanske inte. Men konstigt ändå vad man kan känna sig upprymd över att beställa ett plagg. 🙂
Jag köper nästan aldrig nya kläder, så då blir det så mycket roligare när man väl gör det. Det är sällan jag hittar något jag överhuvudtaget vill ha för den delen. Konstigt, kräsen men totalt icke kapabel att matcha ihop saker ändå… haha.
Det finns för- och nackdelar med att beställa från katalog/nätet. Fördelen är att man kan titta på alla plagg ett och ett och begrunda dem flera gånger när man vill. Nackdelen är den uppenbara att man inte vet om plagget passar. Fast det gör ju det hela lite mer spännande, på ett lite gruvsamt vis.

Skjutsade Fredrik till jobbet men var själv ledig idag. Eftersom jag hade ärenden på stan och inga affärer öppnar klockan åtta vad jag vet, så åkte jag iväg en bit bortom Röbäck tills jag hittade en liten skogsbacke jag ansåg borde tillhandahålla blåbär. Det gjorde den, fast någon hade nog plockat innan mig, för det var lite glest.
Det tog mig omkring femtio minuter att handplocka en liter (segt att tjäna ihop en dagslön i den takten, hehe…) och just när jag gick för att hämta min andra lilla hink började det regna, så då sket jag i att plocka mer.
Åkte in på stan, gjorde ett bankärende (banken öppnar åtta såg jag till min förvåning), hittade en födelsedagspresent till Fredriks äldsta lillasyster Sofia, tvärkikade in på HM men hittade inget särskilt, gick på apoteket och sen hem. Funderade på vad jag skulle göra med min ynka liter blåbär, och bestämde mig för blåbärsbullar.
Promenixade till Konsum, köpte jäst och lite annat samt kom ihåg att posta en film, gick hem och började med bullarna. Mäklaren ringde och sa att en kvinna ville titta på lägenheten helst ikväll, men att mäklaren inte själv kunde för hon hade en annan visning.
Visst, jag visar den själv sa jag. Hon skulle komma vid halvsex, så jag hinner hämta Fredrik på jobbet innan. Sen städade jag. Nu är jag färdig med det och vet inte riktigt vad jag ska hitta på som inte skräpar ner igen. Åt en bulle iallafall, den var god. 🙂

Var i stugan nu om helgen. Tänkte att ’Nu borde ju väg 363 ha hunnit bli någorlunda färdigfixad’ med tanke på att det står på skyltarna att det ska vara färdigt hösten 2008, så jag tog den vägen då den ju faktiskt är närmast.
Kände mig som en misslyckad tänkare när helvettesvägen visade sig vara värre än någonsin förr, det tog liksom aldrig slut… Och ja, visst, man kan ju köpa att det tar tid att fixa vägar och att man får genomlida den skakiga upplevelse det innebär under tiden och se fram emot den dag det är klart, men hur kan det då komma sig att sträckan mellan Sandsele och Storuman (eller exakt mellan vilka orter det var kommer jag inte riktigt ihåg men) blev fixad på ett kick? Den blev vad jag vet både av med sin gamla asfalt och fått ny nu under sommaren. Asfalten kom iallfall dit på tre veckor, för det var grus när vi åkte senast och ny fin asfalt nu.
Stackars, stackars alla de som bor längs väg 363 och inte har något annat val än att köra den. Vi kan välja, och vi tog väg E12 hem till Umeå vill jag lova. Igen.