Det finns alltid anonyma människor som ska påpeka sådana saker som de själv borde begripa att det bara är ett fånigt påpekande. De är kanske helt enkelt så klent begåvade att de inte förstår att jag pratar om RIKA MÄNNISKOR som profiterar på andra länders naturtillgångar, osv, som i filmen, men de kanske inte är intelligenta nog att dra den parallellen. Och så har de väl inte sett filmen heller så de fattar vad jag pratar om. Eller? Så ursäkta mig att jag är arg på den typen av människor fastän jag bor i ett I-land, förlåt så hemskt mycket.

Jag är förstås automatiskt en sådan människa för att jag bor i ett I-land, jag gräver diamanter i Afrika och tjänar GROVA pengar, och har alltså ingen rätt att tycka saker, visst.  Jätteroligt, skitkul, hahaha…

Visst, jag kanske inte alltid kollar upp att saker jag köper inte är tillverkade av barn som inte får nåt betalt, och det är ju dåligt. Men i de lägen man kan göra ett val gör jag det. Och även om jag köper till exempel coca cola, som ju är ett storföretag, så lever jag inte i sus och dus och åker jetplan hit och dit och det går inte att jämföra mig med en rik människa och jag vill inte bli klassificerad av anonyma påhoppare som något jag inte är.

Ursäkta utbrottet, men jag hatar verkligen anonyma besserwissrar som kommer med stendumma kommentarer som är fullständigt irrelevanta, bara en citering och ett försök att dumlägga mig. Det förstör hela min dag och är bara idiotiskt.

Jag tillhör kategorin människor som lever mig in väldigt mycket i sånt jag tycker om.

Just nu har jag nyss sett Avatar, och nu är jag arg på människorna. För även om det är en fantasyvärld där, så illustrerar det ju precis verkligheten. Hur rika människor våldför sig på naturen och allt som finns där, inklusive andra människor och djur, för att bli ännu rikare. Värdelösa maktgalna pengakåta storhetsvansinnes trångsynta idioter.

På ett sätt skulle jag vilja vara biolog eller geolog eller något sånt. Undrar hur världen skulle se ut om alla var forskare? Då menar jag genuint hängivna människor, inte förklädda troféjägare som är ute efter egen vinning.

Kommunikation är ju så fint, men internet känns som… placebo jämfört med det som finns på Pandora. Kommunikation, förståelse, kunskap, respekt… fina saker som känns som att de håller på att gå förlorade i den här världen.

Krig, fattigdom, orättvisor, skövlande, djurplågeri, främlingsfientlighet, bläh.

Och så en helsides annons i Aftonbladet om att "Nu börjar Blåsningen!" Jag önskar att de pengar som läggs på såna värdelösa saker (de som vill se det programmet vet redan om det eftersom de kör reklam för det på tv hela tiden) kunde läggas på att få hjälp till de fattiga områdena där borta på Tahiti istället.

Visst kanske jag med köper onödiga saker, men det handlar inte om sådana summor som helsidesannonser kostar.

Usch så snedfördelade världens resurser är, tack vare att mycket vill ha mer.

Jag vill undvika att använda svordomar i mina bloggar för att jag respekterar dem som tycker att svordomar är tecken på dåligt ordförråd, men jag skulle vilja säga väldigt många fula saker om människosläktets vårdslöshet.

Vi har en jättenbra internetleverantör! Igår kväll började nätet att bråka, det gick inte att vara på WoW till exempel. Idag skickade Fredrik ett mejl till leverantören, två minuter senare var det fixat. Det är vad jag kallar service. 🙂

Oj, tittade just på termometern, det har visst gått å blivit 20 grader varmare än igår.

Katterna var faktiskt ute ett tag nyss, skönt… de blir så fulla i fan när de inte kan vara ute nåt, lever rövare med allt möjligt. Love har en förkärlek till att tugga och slita i papper, inte bra när man har teckningar på gång kan jag säga. Än så länge har han tack och lov inte slitit sönder någon bild jag ritat, men han började tugga på papperet jag har fotoutskriften av motivet jag tecknar härom dagen. Före jul tuggade han sönder hörnet på en korordstidning jag hade köpt för att ge till pappa, så jag fick lov att köpa en ny. Allt med tejp på är extra spännande, jag undrar om det är något i tejpklister som liknar kattmynta? Love leker även med prasslande saker i sovrummet varje morgon. Vet inte vart han hittar allt, jag har som rensat undan det mesta som finns att prassla med nu, men imorse hittade han ändå ett par små pappersbitar som han lyckades väsnas med så att jag vaknade. Det går inte att stänga ut dem ur sovrummet heller, då hoppar Love på handtaget och öppnar eller sitter och gnisslar med klorna mot dörren i evigheter. Men han är söt.

Det finns en bra sak med den svarta mattan i köket, allt skräp samlas där så att det är relativt rent runtomkring. Det finns även en mindre bra sak; det är mer eller mindre ogörligt att få bort skräpet från mattan. Nu låter jag som en som inte städar varje dag, (kanske, kanske inte…) men här bor två långhåriga människor och två katter och så har vi vedpannan i köket, resten kan ni räkna ut själva.

Jag gnodde som en… ja, inte vet jag, som en tvättbjörn kanske, med det där dammasugarmunstycket som är för möbler (eller vad det nu är för), nyss. Den är ju förvisso fräschare nu än innan, men jag skulle fortfarande klassificera Svarta Mattan som ett paradis för mikrobiologisk forskning. Finns säkert fler arter än på en mindre kontinent där.

Varför har jag då den där otäcka dammråttemagneten liggandes i köket, den plats där man om någon borde ha någorlunda hygienisk status på inredningen? Jaa du, jag köpte den till hallen, men där såg den pytteliten ut. I samma veva hade jag köpt en rund matta som skulle ligga där Svarta Mattan ligger nu, men den var i sin tur för liten för att täcka hörnen på källarluckan, så då blev det som det blev.

Å andra sidan, har man för rent blir man bara allergisk har jag hört.

Passande nog fällde Fredrik just en kommentar om något helt annat, "Man får inte vara så kräsen", hehe…

Slutligen, Svarta Mattan får ligga kvar på obestämd tid, jag föredrar ändå den framför att skära sönder alla sockar och fötter jag har i hörnen på listen runt källarluckan.