Svarta mattan

Det finns en bra sak med den svarta mattan i köket, allt skräp samlas där så att det är relativt rent runtomkring. Det finns även en mindre bra sak; det är mer eller mindre ogörligt att få bort skräpet från mattan. Nu låter jag som en som inte städar varje dag, (kanske, kanske inte…) men här bor två långhåriga människor och två katter och så har vi vedpannan i köket, resten kan ni räkna ut själva.

Jag gnodde som en… ja, inte vet jag, som en tvättbjörn kanske, med det där dammasugarmunstycket som är för möbler (eller vad det nu är för), nyss. Den är ju förvisso fräschare nu än innan, men jag skulle fortfarande klassificera Svarta Mattan som ett paradis för mikrobiologisk forskning. Finns säkert fler arter än på en mindre kontinent där.

Varför har jag då den där otäcka dammråttemagneten liggandes i köket, den plats där man om någon borde ha någorlunda hygienisk status på inredningen? Jaa du, jag köpte den till hallen, men där såg den pytteliten ut. I samma veva hade jag köpt en rund matta som skulle ligga där Svarta Mattan ligger nu, men den var i sin tur för liten för att täcka hörnen på källarluckan, så då blev det som det blev.

Å andra sidan, har man för rent blir man bara allergisk har jag hört.

Passande nog fällde Fredrik just en kommentar om något helt annat, "Man får inte vara så kräsen", hehe…

Slutligen, Svarta Mattan får ligga kvar på obestämd tid, jag föredrar ändå den framför att skära sönder alla sockar och fötter jag har i hörnen på listen runt källarluckan.