Britt-Marie Lövgren, fp-ledare i Umeå

Umeås mål eller snarare vision om 200 000 invånare 2050 är helt hugget ur luften. Det gamla uttrycket att sikta på månen för att träffa trädtopparna omsatt i modern tappning. 800 personer/ år är ett mer realistiskt mål de närmaste åren. Att göra om trolleritricket som uppstod när Umeå Universitet etablerades känns inte särskilt sannolikt.

Att det kommer att bli svårt att rekrytera till Umeå Universitet när studentåldersgrupperna minskar har varit väl känt under åtskilliga år. Den tänkta räddningen med utländska studenter utanför EU och Europa har också stängt när gratisplatserna försvann (det finns stipendium men inte alls i lika stor grad).

Nu gäller det för Umeå att matcha studenter och företag. Att visa att Umeå är orten där inget är omöjligt och att alla företagare tas emot med öppen famn och en kommun som verkligen gör allt för att hjälpa till.

Tyvärr finns inte den viljan hos styret idag. Misstänksamheten mot företag framförallt inom vårdbranschen tar sig ständigt nya uttryck och detta utan att det finns några missförhållanden att vara upprörd över. Med den inställningen ser Umeås framtid inte särskilt positiv ut.

Umeå Kommun måste helt enkelt sluta att leka affär där alla konkurrenter helt enkelt via politiska beslut ska förintas. Umeå Kommun kan göra skillnad genom att upphandla mer verksamhet än vad som sker idag. Här finns ett jättemotstånd.

Efter diskussion på Folkpartiets gruppmöte på måndagskvällen kvarstår Folkpartiets uppfattning att krogen ska kunna servera alkohol till klockan 03.00.

I eftermiddag när Kommunstyrelsen sammanträder kommer alltså Folkpartiet att rösta ja till Moderaternas motion om att utöka utskänkningstillståndet till kl. 03.00 under en försöksperiod av ett år.

Uppföljningen är givetvis väldigt viktig för att se om belackarna får rätt om att utökningen av uppehållstiden kommer att innebära mer fylla och slagsmål.

Helt uppenbart har tiderna förändrats och Umeå måste hänga med även när det gäller öppehållstiderna på krogen

Ungdomslöshetsstatistiken är enligt SCB 25,5% just nu för åldersgruppen 15-24 år gamla. Alla vet vi att de flesta 15,16, och 17 åringar (och bra många av 18-åringarna också) går i skolan. En och annan söker helgjobb någon timma och betraktas därmed statistiskt som arbetslös.

Umeå gör sig nationellt känt för att vara företagsfientliga - var ska detta sluta?

Utifrån detta skrev jag idag en interpellation:

I VK den 3 maj skriver företrädare för den s k Akademi Norr om samverkan mellan små kommuner i de norra länen. De efterlyser ett reellt agerande från de större kommunerna för att bilda en region i norr.

I VK den 3 maj skriver företrädare för den s k Akademi Norr om samverkan mellan små kommuner i de norra länen. De efterlyser ett reellt agerande från de större kommunerna för att bilda en region i norr.

Umeå får sina första ”Fru Gårman”-skyltar i dagarna. Jag har absolut inget emot henne, men förundras över hur viktigt det är för somliga att se att man kan gå över en gata iklädd kjol. Frågan är om Fru Gårman främjar jämställdheten?

Nu införs introduktionsår med utbildning med 75% av lönen. Igår har det kommit goda nyheter. I det stora avtal som idag tecknats mellan Kommunal och Sveriges kommuner och landsting (SKL) ingår särskilda ungdomslöner.

Under en ettårig introduktionsanställning skall lönen kunna vara 75 % av lägstalönen samtidigt som man lär sig jobbet.

524 personer under 30-år har försörjningsstöd. Vad vill Tamara (V) göra åt det undrade jag just på kommunfullmäktige.

Svaret var att det ska vara höga löner och inget annat. För egen del har jag svårt att förstå att det är bättre att uppbära försörjningsstöd än att lära sig för att få ett jobb. Under 1 år med lägre lön men förhoppningsvis kan det vara början till ett nytt liv med fast jobb (och högre lön).

I mitt Vänsterhem var det självklart att jobb alltid var bättre än bidrag. Något annat fanns inte. Idag är det uppenbarligen bättre med bidrag i väntan på en bra lön.

Tänk vad tiderna kan förändras.

Lördagens artikel i VK om inköp av offentlig konst och Lagen om offentlig upphandling väcker onekligen ett antal frågor. Jag misstänker starkt att lagstiftaren över huvud taget inte tagit frågan i beaktande. Hur skulle det gå till? ”Vi behöver en skulptur på torget – kom in med ett anbud innan det och det datum”. Eller: ”Vi har avsatt x tusen kronor till löskonst – vänligen offerera”.