Barnomsorgs situationen värre än jag trodde i Umeå. Upprörda föräldrar hör av sig och vittnar efter dagens nyhetsartikel i VK.

Det som upprör mig mest är dock okunskapen från politiken. Det kan inte vara ett okänt förhållande att fler söker barnomsorg än antalet tillgängliga platser. Jag försökte att få svar på den frågan på kommunfullmäktige i måndags. Dessvärre ansågs det vara allt för kort tid (7 dagar) att ta reda på om det finns barnomsorg att tillgå i tid eller ej i Umeå. Det är väl det som kallas kvalité i Sveriges "kvalitetskommun". Svaret får jag och umeborna först om en månad. Det borde gå att konstruera ett enkelt datasystem där kösituationen framgår dag för dag och område för område. Kanske något för en entreprenör att utveckla.

En förutsättning för att lösa problem som uppstår är att erkänna och känna till att de finns. Strutsmentaliteten har aldrig fungerat varken i politiken eller någon annanstans.

En annan fråga som Umeå-politikerna måste höras mer är ansvarsutredningen. Ska Västerbotten bli ett lydlän till Norrbotten med säte i Luleå? Min absoluta uppfattning är att det vore förödande för Västerbotten och för Umeås framtid.

Själv föredrar jag en större lösning där även Västernorrland och Jämtland ingår. Örnsköldsvik och Umeå ingår i samma arbetsmarknadsområde. Botniabanan kommer att innebära ännu tätare kontakter. Umeå Universitet tar över sjuksköterskeutbildningen i Ö-vik. Allt talar för att samarbetet ökar söderut. Imorgon har kommunledningen ett extrainsatt frukostmöte om Ansvarsutredningen. (Inom parantes kan sägas att frukostmöten och lunchmöten blir allt vanligare eftersom almanackorna är fulla. Värsta sorten är lunchmöte utan lunch. Det brukar sluta med bulle till kaffet på eftermiddagen).

Varför är Umeås politiska ledning emot högre personaltäthet i förskolan? Jag förstår det inte och förmodligen ingen annan heller. Återigen visar Umeå kommun politisk inkompetens. Beslutet om återkrav av statsbidrag till personalförstärkningar i förskolan är pinsam.

Beslutet om återbetalning fanns med under anmälningsärenden på dagens arbetsutskott.

Historien är att regeringen/riksdagen hittade på att specialdestinera pengar till att få fler anställda inom barnomsorgen/förskolan i kommunerna.

Umeå klarade inte av uppdraget och krävs nu på pengarna 8 851 599 kronor. Den som inte gör vad den har lovat får naturligtvis inga pengar.

Nästa fråga är varför "gör dom på dette viset"? Är det viljan som fattas eller är det förmågan att se till att uppdraget blev genomfört?

Förmodligen är svaret en kombination av faktorer, både viljan och förmågan är svag.

Dessvärre är det inte första gången det händer. Umeå har utmärkt sig genom att tvingas återbetala pengar redan tidigare i historien. Den gången handlade det om 10 miljoner. Vad slutnotan blir denna gången är inte klart. Det beror på hur uppdraget har genomförts under 2006.

Återigen är Umeå på väg att tappa de extra statliga anslagen på skolområdet. Det är inga småpengar det handlar om. Uppemot 27 miljoner riskerar av allt att döma att dras tillbaka av den statliga myndigheten. Dessbättre kommer anslaget i framtiden att inarbetas i den statliga påsen. Säkra pengar till Umeå med andra ord.

Vad är egentligen problemet med Umeå?

Ett alternativ kan förstås vara att allt redan är perfekt, det finns redan tillräckligt med personal och därför ska pengarna tillbaka. Å andra sidan vet vi som har sysslat med de här frågorna under ett antal år, och inte minst alla föräldrar till barn i förskolan, att personaltätheten i den här kommunen är under all kritik. Allt är verkligen inte perfekt. Men ändå ska pengarna tillbaka.

Min slutsats är att den politiska ledningen i Umeå på nytt klantat till det. Varningsrop har inte tagits på allvar. Den politiska kontrollen för att se till att pengarna används som myndigheten har tänkt sig har inte fungerat. Varför anstränga sig när det är lättare att få mer pengar från kommunledningen, tycks vissa ansvariga politiker ha resonerat.

Ett upprörande lättsinne tycker jag.

Uppenbarligen har Umeå svårare att förstå villkoren för extrapengar på skolområdet än andra kommuner i riket. Ansvaret för detta åvilar ytterst den politiska ledningen.

Jag har interpellerat (frågat i fullmäktige) för att få svar på hur kommunen agerar och diskuterar när det gäller de här pengarna. Svaren har varit undfallande och oklara och uppenbarligen – dessvärre – har mina farhågor visat sig berättigade.

Nu lovar de ansvariga politikerna att förskolan och skolans verksamhet i ska drabbas av denna miss. I klartext betyder väl det – liksom förra gången – att kommunledningen lovat att skjuta till extra pengar. Men det handlar som sagt om stora summor och det kommer att märkas någonstans. En annan verksamhet får betala. Svårare än så är det inte. Det har aldrig funnits några gratisluncher.

Kom tillbaka från Ryssland mitt på dagen i måndags. Det tar ca 1,5 timma att flyga till Petrozavodsk men det känns som att flyga med en tidsmaskin minst 50 år tillbaka i tiden. Allt är på ett gammalt sätt. Vi fick bevis för att det förekommer övervakning på hotellet och att centralmakten bestämmer vem som ska få flyga ut ifrån landet och framför allt när det ska ske. Ett löfte om att flygplatsen skulle öppnas för att vi skulle komma hem, var inget värt när vi väl var på plats.

Det känns väldigt trögt i jämförelse med de baltiska staterna m. fl. där utvecklingen går med rekordfart.

Idag är jag åter i den svenska snögloppen och funderar på den kommande mandatperioden. Varför är det så trögt i Umeå med inraprenaderna inom skolområdet? Vad är det för fel på tanken att en skola kan få pröva nya idéer utan att för den sakens skull vara en friskola. Varför finns det ett motstånd mot företagande inom skolorganisationen? Detta och mycket mer kommer jag att försöka gå till botten med den närmaste mandatperioden.

Jag utlovade synpunkter på Ön. Det löftet har jag inte glömt bort. Återkommer.