Kommer SAS att klara sig eller var den nyss avslutade strejken början till slutet? DN spekulerade vilt om att det kan bli uppköp av Lufthansa eller Finnair. Många resenärer har i alla fall prövat på att åka med konkurrenterna. Hur det går får framtiden visa.

Måndagens kommunfullmäktigesammanträde var ingen höjdare. Att döma av VK-reportaget var kaffedrickandet betydligt populärare än att delta i debatten och framför allt lyssna på vad partikamrater och fullmäktigekamrater hade att anföra. Vid nästa sammanträde kommer jag att väcka frågan om reglerad kaffedricknings tid eftersom det tycks vara den viktigaste händelsen och av hänsyn till ledamöterna (kul om någon är i salen när talarstolen entras) borde pausen ske samtidigt. Var det inte något åt det hållet som de strejkande SAS-medarbetarna krävde.

Tillsammans med bl. a. Fredrik Lundkvist (tidigare vänsterpartist i Umeå) är jag i Ankara för ett jämställdhetsseminarium. Förutom fyra personer från Sverige ser det ut att bli 15-20 deltagare från Turkiet. Det känns spännande och roligt att få lov att vara med. Fredrik har ett förflutet som jämställdhetsutvecklare på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), jag själv har jämställdhetsuppdrag inom Europarådets lokala kommare. Dessutom finns det i gruppen en fristående konsult och en tjänsteman från SKL

Att vara med i en ideellförening har sina risker. För några år sedan var jag med och drog igång Umeå Musikskola Föräldraförening. Det var mycket slit och många möten men så många aktiva medlemmar blev det aldrig. Efter det att gänget som drog igång det växte ur verksamheten (för gamla barn). Dog verksamheten ut.

Inget konstigt alls. Inget att hänga upp sig på. Föreningar kommer och går och någon gång kanske ett annat gäng föräldrar tar tag i föräldraföreningen. Men det tycker inte skatteverket. För vilken gång i ordningen de frågar vart föreningen tog vägen är omöjligt att säga men de har uppenbarligen obegränsat med tid till den typen av arbetsuppgifter.

Några pengar fanns det inte heller i föreningen. De medlemsavgifter (50 kr/familj) som kom in gick åt till att betala postgirots avgifter.

En sedan två år tillbaks självdöd verksamhet tvingas kanske återuppstå för att kalla till ett årsmöte för att konstatera att det inte finns några medlemmar eller ekonomi etc. Allt för att skattemyndigheten ska kunna få ett protokoll.

Lägg ner, har ni inget annat att göra än att härja med små ideella föreningar.

Umeås folkpartister har satt ner foten när det gäller partiledarfrågan inom Folkpartiet. Frågan diskuterades grundligt på det senaste gruppmötet. Jan Björklund var det klart populäraste namnet som ordförande för partiet. Cecilia Malmström har redan avböjt ordförandeskap och var därför inte aktuell att nominera. En och annan funderade på om Peter Örn möjligen kan göra "come-back" i partisammanhang. För tidigt att säga tyckte flertalet. Partisekreteraren Erik Ullenhag var ytterligare ett namn i diskussionen.

En man som ordförande kräver två kvinnliga vice ordförande var en devis som många stämde in i.

Att Cecilia Malmström, EU – minister från Göteborg som många gärna hade sett som ordförande nominerades till 1:e vice ordförande var inte överraskande. Tämligen självklart tyckte många.

Mer nytänkande blev det på 2:e vice ordförandeposten. Utan inbördes gradering var det flest antal personer som uttalade sig för Birgitta Ohlsson, riksdagsledamot och kvinnoförbundsordförande bl. a och Nyamko Saboni, Integration- och jämställdhetsminister. Orädda och starka kvinnor som vågar säga ifrån behövs i folkpartiet och i svensk politik.

Umeå har gjort sina val och skickar vidare budskapet till valberedningen. Det ska bli spännande att följa den fortsatta processen fram till landsmötet i september. Att Björklund blir ordförande är ingen högoddsare. Men kan Birgitta Ohlsson bli andra vice ordförande?

Fler och fler väljer friskola. Det fria valet har verkligen kommit för att stanna. Uppenbarligen är eleverna nöjda med sitt val och rekommenderar sina kamrater att välja just den skolan.

I andra sammanhang kallas det konsumentmakt och är något positivt. När jag läser Holmlunds blogg så får jag en känsla av att han inte riktigt delar den uppfattningen.

Men det är inte bara elever som ska kunna välja. Även våra pensionärer är vuxna nog att välja vem som ska sköta hemtjänsten och hur de ska bo. Men det ställer krav på förändringar av den kommunala organisationen.

Är betygen i Umeå rättvisa? Kan en elev "vinna" på att söka till en skola som är känd för hög betygsättning och därmed komma in på önskad gymnasielinje? Är betygen kvalitetssäkrade i Umeå eller är det andra faktorer som styr betygsättningen?

VK:s avslöjande idag visar med största tydlighet att skillnaden mellan skolor är orimligt stor. Elever värderas olika beroende på vilken skolla de går på.

Siffrorna är alarmerande och oerhört tydliga. Varför sjunker betygen dramatiskt för vissa skolors elever men inte för andra? Vad är det för speciellt med Ersäng-, Linnea- och Hörneforsskolans förkunskaper som gör att de inte kan uppnå förväntat värde på gymnasiet?

Om detta har jag skrivit en interpellation till Margareta Rönngren. Vem är det egentligen som vinner i Umeå?
Eleverna i skolan har rätt att kräva en likvärdig behandling.

Svenska kommuner är ointresserade eller har obegränsat med pengar att anslå till samarbete med kommuner i andra länder. Hur går det annars att förklara (enligt de uppgifter som jag fick) att av 1000 projekt i Europa inom området ’twinning’är det endast tre stycken som Sverige är med i.

Det är min summering av den stora internationella konferens, om möjligheten att få EU-stöd till projekt som handlar om kontakter mellan medborgare i olika länder, som jag har deltagit i på Rhodos i helgen,

Min uppgift blir nu att se till att budskapet sprids på hemmaplan. Tyskland, Frankrike och Italien ligger bra till och har förstått att det gäller att söka projektpengar för att få tillstånd mer utbyte. Sverige har ännu så länge satt sig på läktaren. Jag tror inte att svenska kommuner är ointresserade, snarare är det en slentrian att andra får söka pengarna, vi klarar oss ändå.

Om fem år är nästa konferens. Den gången ska Sverige inte sitta på läktaren. Det har jag tänkt att ändra på!

Rejält tidig morgon på flygplatsen i Frankfurt på väg till möte med 400 lokala politiker från hela Europa på Rhodos. Hur ska vänortssamarbetet mellan Europas alla länder utarbetas i framtiden är frågan? Hur ska förutsättningar för mänskliga möten skapas?

Själv ingår jag i den svenska delegationen från Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Som vice ordförande i den Internationella Beredningen förväntas jag delta. Det är därför jag sitter i Frankfurt i arla morgonstund och väntar på ett plan tillsammans med alla turister som också har valt ett lågprisflyg för att ta sig till Rhodos.

Rättegången mot Umeå kommun i Homoadoptions-frågan är avgjord. 100 000 kronor kostade kalaset för att utreda att Helen Edlund (kd) faktiskt har rätt att uttrycka sin åsikt – och att hon inte kan anses som anställd av Umeå kommun. Umeå slipper betala men kostnaden stannar ändå hos skattebetalarna, låt vara att även skåningarna får vara med på ett hörn med det här domslutet. Men om sunda förnuftet hade fått råda hade det aldrig blivit någon rättegång och inga kostnader alls för skattebetalarna.

Personligen delar jag inte alls Helens uppfattning men hon liksom andra kommunalpolitiker måste självfallet kunna säja sitt. En motsatt dom – skulle onekligen skapa en hel del besvärliga frågetecken. Vem kan hindra en vald politiker att säga sin mening – och på vilket sätt skulle denna frispråkighet kunna anses ligga Umeå kommun till rättslig last? Jag, begriper det inte.

Men nu blev ju domslutet det enda rimliga och dessa frågor kan jag lägga åt sidan, i vart fall för stunden. Vi får väl se om Homo överklagar tingsrättens beslut.

Det kärva budskapet gav konsulten Axel Danielsson när över 300 lokalpolitiker från Västerbotten träffas för politiker utbildning i Lycksele idag. Styr själv eller lägg ut verksamheten på en privat entreprenör. I allt för många fall är det ingen som styr.

Själv har jag många gånger undrat var politiken har tagit vägen. Varför är inte ordförandena i de tunga nämnderna lika kända som kommunstyrelsens ordförande? Både kommunstyrelsen och nämnderna är valda av kommunfullmäktige att styra sin respektive verksamhet.

Kul att vara på en konferens där det mest intressanta sker i föreläsningslokalen. Hur ska politikerna styra verkställigheten? Det är den fråga som föreläsaren har lovat att den ska besvaras under dagen. Sällan (eller aldrig) har jag varit på en konferens där alla lyssnar andlöst. Ingen vill missa ett endaste ord.

Det skulle gå att höra en knappnål falla när han säger: Ni är ansvariga för all verksamhet inom Er nämnds ansvarsområde. Det kan Ni inte krypa undan!

Visst finns det pengar i Umeå kommun men de tycks lite ojämnt fördelade. Varken Socialnämnden eller För- och grundskolenämnden klarade sitt beting 2006. För- och grundskolenämnden menar att det är tillfälliga åtgärder (lagret med övertaliga lärare är fullt och måste helt enkelt lösas ut) medan i Socialnämndens fall är det brist på pengar.

Önskelistan på vad som kommunen borde bygga och lägga pengar till är sanslöst lång. För många är det mer spännande att bygga idrottshallar än att se till att det finns pengar till Socialnämnden.

Idag diskuteras i huvudsak bokslutet för 2006 på kommunfullmäktige och visst är det bra att Umeå klarar sig väl men underligt vore det annars med eget sedeltryckeri i form av fallrättigheterna och ett i jämförelse med liknande kommuner höga skattetrycket,