En vanlig dag i politiken. Sammanträdet med Socialnämnden startar 08.30. Alla är i stort sett överens i alla ärenden. Socialtjänsten måste bli bättre på utvecklingssamtal, det finns mycket att önska när det gäller försörjningsstödet. Varför får så många unga gå utan sysselsättning så länge?

Min egen tro när det gäller det sista är att någon annan än kommunen ska ge sig på den uppgiften. Jag är övertygad om att det skulle bli mer fart i frågan om ett privat företag skulle få betalt för att se till att fler ungdomar kommer i arbete. Mitt förtroende för kommunen är inte särskilt högt. Överhuvudtaget tror jag att det behövs mer nytänkande och mindre av bekväm uttaxerande av pengar (från förvaltningen) för att det ska hända något. Det är positivt med fler aktörer på marknaden.

Eftermiddagens sammanträde var på Sveriges Kommuner och Landsting i Stockholm, en intressant diskussion om hur Sverige ska lägga upp Europakonferensen om demokrati i juni. Tillsammans med tjänstemän från olika regeringskanslier, riksdagsmän som sitter i Europarådet och den gruppen som jag själv tillhör (kommun och region företrädare i Europarådets lokala kammare) diskuterades programmet för demokratikonferensen, kampanjen mot våld mot kvinnor och svenskt ordförandeskap i Europarådet andra halvåret 2008.

Även lokalpolitiker har en viktig uppgift att fylla i europasamarbetet. Efter fyra år i Europarådets lokala kammare är jag fullständigt övertygad om vikten av att vi på det "lokala planet i Europa" träffar varandra och diskuterar vardagsfrågor.

Den resolution om 'Trafficing' som jag undertecknade i Strasbourg för Umeås räkning har nu antagits i 25 svenska kommuner och 1 landsting. Det går framåt även om det går långsamt.

Imorgon har jag tänkt att läsa Ansvarsutredningen. Det mesta är redan känt men det finns mer att läsa. Hela utredningen handlar inte om att rita kartor.Återkommer med min syn på den framtida regionindelningen i Sverige och Norrland.

Ja, till växthusfilm (Film i Västerbotten) sa kommunens arbetsutskott på förmiddagen. Detta till trots är jag fortfarande orolig för filmfestivalens framtid.

Kommer Umeå att ha någon Internationell Filmfestival 2007? Jag hoppas givetvis det. Men det är ändå inte säkert, den reservationen måste jag göra.

Förhandlingar ska inom kort upptas mellan Umeå Internationella Filmfestival och Umeå kommun (läs kulturnämnden). Jag deltar inte - det vill jag betona - i dessa förhandlingar. Jag vill göra allt för att undvika att det skapas låsningar av politisk natur.

Vilka villkor ska festivalen leva under? Hur långt ska avtalet vara och vad vill egentligen kulturnämnden med filmfestivalen? Detta är avgörande frågor att besvara. Men kommunens engagemang är bara en del. Därtill måste såväl filminstitutet som landstinget ge besked hur de ser på sina respektive engagemang.

Nu är det viktigt att vi kommer tillskott!

Fler och fler åker buss meddelar Västerbottensnytt i sin 19.10 sändning på måndagen. Busstrafiken har åter blivit het det beror på bättre turlistor och ett mer kundanpassat taxesystem får tittarna veta.

Visst är det så. Att bussåkarna har ökat de senaste fem månaderna och likaså att förändringar av detta slag är viktiga orsaker. Den allra viktigaste orsaken utelämnades dock, busstrafiken är numera upphandlad och det kommunala kollektivtrafikföretaget ULTRA nedlagt. Förändringen överensstämmer ganska väl i tid med när det vände uppåt för kollektivtrafiken i Umeå.

Vi var många som under år hävdade att ett avskaffande av det kommunala bolaget var det avgörande villkoret för att det skulle kunna gå bättre för busstrafiken här i kommunen. För det fick vi motstå mycket spott och spe. Men tiden och statistiken visade att vi fick rätt. Och det känns ju bra.

Att ruska om och förändra i den kommunala förvaltningen/bolagen är verkligen inte att försämra. Tvärtom!

Bestraffad för sen ankomst blev jag idag på kommunfullmäktige. Socialnämndens ordförande och undertecknad vice ordförande samt ledamöterna av "Individ och Familjeomsorg" utnyttjade lunchtimman mellan 12.00-13.00 till att sammanträda. Ärendet var av allvarlig (och sekretessbelagd) karaktär. Diskussioner med de berörda tog tid och diskussionen inför beslutet tog också betydligt längre tid än vanligt.

Jag försökte skicka bud ner till fullmäktigepresidiet att IFO sammanträdet drog ut på tiden och om möjligen den interpellation där jag stod som första namn därför inte skulle gå först. Men fullmäktiges ordförande tyckte annorlunda. Här fanns ingen förståelse eller vilja till det.
Trist och tråkigt för mig men kd:s Helen Edlund ska ha all heder för att hon rykte in och tog över som första talare.

Vi kan tvingas uppmana kristna väljare att inte rösta på alliansen (i klartext kristdemokraterna) i valet 2010, förklarar Anders Arborelius, biskop i katolska kyrkan, och Sten-Gunnar Hedin, föreståndare för svenska pingströrelsen, på debattplats i dagens (söndagens) DN. Förändringar i abortlagstiftningen, som bl a gör det möjligt för utländska kvinnor att få abort i Sverige och som Göran Hägglund ansvarar för är skälet till den rätt märkliga artikeln.

Tre reflektioner med anledning denna:

För det första: I själva sakfrågan står jag och Arborelius/Hedin oceaner från varandra. Vi tycket helt enkelt fullständigt olika. Jag förstår inte problematiken och inte upprördheten. Förslaget förefaller - som de refererats - bra. Jag tycker det är klokt att låta det slutgiltiga omdömet vänta till dess att propositionen faktiskt lagts.

För det andra: "Hotet" ter sig både meningslöst och besynnerligt. De röster som Arborelius/Hedin tror sig kunna styra över kan ju inte läggas på andra partier och därigenom åstadkomma en förändring. I just den här frågan är, vad jag förstår, enigheten i principfrågan nästan total i riksdagen. Tvinga oss inte att uppmana väljarna att se till att kristdemokraterna röstas ut ur riksdagen och att underlagen för alliansregeringen försvinner, uppmanar skribenterna. Ett minst sagt märkligt förhållningssätt!

För det tredje: jag känner olust när intresseorganisationer eller deras företrädare grötmyndigt visar ambitionen att uppmana människor hur de ska använda sin röst i ett politiskt val - som Arborelius och Hedin gör i DN. På samma sätt som den kristna högerns förespråkare i USA. Eller som t ex LO brukar göra när är dags att gå till valurnorna hör hemma.
Individen klarar av att fatta avgörandet på egen hand, utan kollektiva direktiv!

Att jag som gammal inte ska behöva acceptera att det kommer en ny person från hemtjänsten snart sagt vid varje tillfälle tycks alla parter vara överens om. Däremot är jag inte riktigt lika säker på att det fungerar i praktiken.

Förmiddagen ägnades åt kommunens äldrepolitik. Det kommunala pensionärsrådet sammanträdde. Mycket av det som Folkpartiet och framförallt Marianne Normark (numera gruppledare fp på landstinget) har drivit genom åren är på väg att genomföras. Någon att vända sig till med äldrefrågor hos socialtjänsten, uppsökande verksamhet, hemtjänst utan biståndsbedömning mm.

En sak som inte är genomförd är legitimationstvång inom äldrevården. Att jag som mottagare av hemtjänst ska kunna kräva att den som kommer ska kunna legitimera sig själv och sitt uppdrag. Visst är det underligt att det går att åka till månen (och tillbaks) men att kräva legitimation från hemtjänsten, det är omöjligt. Man kan det man vill, finns det ett uttryck som säger och jag är beredd att hålla med.

Tandläkaren tog knäcken på mig efter lunch. Några timmars arbete senare har jag fortfarande inte hämtat mig. Nu väntar en trevlig middag med det Kommunala pensionärsrådet innan jag gör helg. För min del måste dock maten vara lättuggad.

Att jag som gammal inte ska behöva acceptera att det kommer en ny person från hemtjänsten snart sagt vid varje tillfälle tycks alla parter vara överens om. Däremot är jag inte riktigt lika säker på att det fungerar i praktiken.

Förmiddagen ägnades åt kommunens äldrepolitik. Det kommunala pensionärsrådet sammanträdde. Mycket av det som Folkpartiet och framförallt Marianne Normark (numera gruppledare fp på landstinget) har drivit genom åren är på väg att genomföras. Någon att vända sig till med äldrefrågor hos socialtjänsten, uppsökande verksamhet, hemtjänst utan biståndsbedömning mm.

En sak som inte är genomförd är legitimationstvång inom äldrevården. Att jag som mottagare av hemtjänst ska kunna kräva att den som kommer ska kunna legitimera sig själv och sitt uppdrag. Visst är det underligt att det går att åka till månen (och tillbaks) men att kräva legitimation från hemtjänsten, det är omöjligt. Man kan det man vill, finns det ett uttryck som säger och jag är beredd att hålla med.

Tandläkaren tog knäcken på mig efter lunch. Några timmars arbete senare har jag fortfarande inte hämtat mig. Nu väntar en trevlig middag med det Kommunala pensionärsrådet innan jag gör helg. För min del måste dock maten vara lättuggad.

Att vara juste och låta medborgarna ha helt klart för sig vilka spelregler som gäller - visst var det ett underliggande tema i Alliansens valprogram? Staten ska tala om vad som gäller - i förväg - så att medborgarna - och företagen - vet vad de ska rätta sig efter. Bra! Rimligt!

Jag frågar mig nu: varför gäller detta inte de kulturinstitutioner som får bidrag av staten, men som inte är helt statligt finansierade? Institutioner som Norrlandsoperan, för att ta ett näraliggande exempel.

Att de institutioner som felaktigt betalat in för mycket moms skulle få återbetalning av detta sågs med positiva ögon i kultursverige. Men att staten skulle lägga sig i och ta av institutionerna pengarna var det ingen som i sin vildaste fantasi kunde tänka sig.

Nu lindrades detta något med hjälp av Kulturrådet, men för Norrlandsoperan blir resultatet ändå 2,2 Mkr mindre för 2007.

Rimlighet och förutsägbarhet! Det är vad som kan krävas av en bra regering. Även gentemot kulturlivet.

Nu kräver jag att Västerbottens politiker ställer upp tillsammans oavsett partifärg. Att Norrlandsoperans styrelse agerar samfällt för att få en förändring tillstånd. En gemensam uppvaktning av kulturministern (inte enbart socialdemokrater) är en tänkbar åtgärd. Alla vi som tycker att det måste finnas ett rikt kulturliv även utanför huvudstaden måste reagera. Jag kräver ett nytt riksdagsbeslut. Men också mer av samarbete på hemmaplan.

Är det slut på Umeås storhetstid? Är befolkningssiffrorna en tillfällighet, en parantes eller är det början på en ny era?

Dagens debatt handlar om detta. Den mer försiktiga tillväxt (befolkningsökning) som befolkningssiffrorna visar gick att spåra redan i våras. Antalet utflyttande var allt för stort i förhållande till inflyttningen. Förbättrade konjunkturer anses vara skälet för att Umeås befolkningstillväxt avtar. Färre studenter har anledning att flytta till Umeå, fler väljer att läsa på distans och därmed är antalet studenter tämligen
konstant.

Vad gäller för framtiden? Antalet tomma studentrum hos Bostaden ligger (som redovisas på Bostadens hemsida) är ganska konstant kring 50 den senaste veckan. Det saknas alltså inte möjligheter att bo och läsa i Umeå, men det saknas studenter som vill göra det.

Ett första recept måste vara att faktiskt ta situationen på allvar. Inte minst borde budskapet att handeln ligger efter i Umeå analyseras med största allvar. Varför investeras det i Luleå men inte Umeå? Vad måste göras för att få upp farten? Politiken måste bli mer positiv till företagare som vill utvidga och göra mer.

Våga mer och bygg staden. Umeå måste kunna erbjuda ett attraktivt boende för att fler ska vilja flytta hit. Byggandet på Ön kan bli ett sådant boende som inte enbart är ett privilegium för några få utan kan komma många till glädje.

Och det tredje. Umeå måste sticka ut från mängden. Det måste finnas något som gör Umeå spännande. Värt en omväg, värt en resa. En ny skidanläggning i Tavelsjö kan vara en pusselbit. Sveriges högsta byggnad finns i Malmö. Vad kan Umeå bli Sverige bäst på?

Det är trevligt med tårtkalas men i längden hjälper det inte att slå sig för bröstet och gurgla "Vi vinner i Umeå". Den krassa verkligheten ställer krav på ett helt annat innehåll i politiken.

Etanolen har plötsligen hamnat i onåd. Ja, jag menar etanolproduktion i Sverige att hälla i bensinen. Igår menade SLU:s Torbjörn Rydberg att det är inte försvarbart att Sverige ska producera etanol varken ur ekologiskt eller ekonomiskt perspektiv och detsamma meddelade Expressen. Uppenbarligen har inte etanolen särskilt många vänner på SLU i Umeå (inga som har hörts av i alla fall). Skyddstullarna mot importerad etanol tycks också vara ifrågasatta från regeringen. Intressant att debatten kan svänga från en vecka till en annan. Nu blir det spännande att lyssna på motargumenten. Varför ska Sverige/Umeå producera etanol när det både är billigare och bättre att importera från Brasilien?

Förvånad blev jag också när jag inser att EU betalar fem miljarder per år för att omvandla vin till fordonsbränsle.

- Det är oförsvarligt att spendera en halv miljard euro varje år på att bli av med vin som ingen vill dricka sa EU-kommissionären Mariann Fischer Boel under parlamentsdebatten. Ja kan inte annat än att hålla med.

Frågan är om det är försvarligt att investera miljardbelopp i etanolproduktion i Sverige och Västerbotten?

Besökte en av byarna kring Umeå häromkvällen. Bristande kommunal service upprör många människor, inte minst barnfamiljerna.
- Vi betalar ju också skatt, förklarar de missnöjda för mig och andra politiker.

Till viss del har jag verkligen förståelse för de kritiska rösterna, inte minst småbarnsfamiljerna. Deras vardagspussel blir allt svårare att få ihop när alla inte kan barnomsorg i närområdet och skolan. Det verkligt stora problemet i dagens Umeå är förstås att dessa "brister" inte bara visar sig i ytterområdena. Tvärtom.

Jag tycker att den styrande majoriteten allt för länge försummat brister i verksamheterna. Bristerna i barnomsorgen har blivit allt tydligare för varje år. Fler och fler förtvivlade föräldrar hör av sig. Att flytta till Tomtebo och den enda barnomsorg som erbjuds är på Umedalen är väl inte riktigt det som i reklambrochyrerna kallas för god kommunal service.

En annan reflektion. Tanken att de ska vara "lika" i hela kommunen är i någon mening märklig. Människor bosätter sig ett par mil från staden för att vinna värden och en miljö som inte finns mer centralt. Men ett mindre och mer svårplanerat befolkningsunderlag skapar andra osäkerheter, t ex vad den kommunala servicen beträffar. Det är den andra sidan av myntet.

Det finns reaktioner av likadant - fast "motsatt" - slag i centrum; som till exempel att trafiken väsnas för mycket. Orimligt eller skadligt buller är naturligtvis inte acceptabelt. Men den som bosätter sig i stan bör vara på det klara med att miljön påverkas av läget. Att bo centralt har andra fördelar.

Politiker bör göra klarat att individerna i allt väsentligt väljer hur de vill bo och leva och att det har rätt att göra detta. Att valen både har positiva negativa konsekvenser. Att det måste vara så och att det inte är något konstigt med detta.

Veckohandlingen skedde på Strömpilen. Med självscannern i högsta hugg for jag omkring som en Clint Eastwood. Riktigt besvärligt blev det dock när jag lyckades lägga en av mina varor i fel kundvagn. Det enklaste hade naturligtvis varit och norpa tillbaks rengöringsmedlet (som jag lagt i fel vagn). Men tänk om jag skulle ta något som den andra kunden just hade slagit in i sin självscanner? En ny variant på snatteri. Den uppenbarligen kattägande vagnföraren hade dock inget emot att jag tog tillbaks min vara. Puh! - det är jobbigt att handla.

Ska Strömpilen utökas till det dubbla? Ja, den frågan hanteras just nu av kommunen. Balticgruppen vill utveckla, men frågan är om majoriteten av kommunens politiker vill det.

Det finns två typer av politiker. De som alltid ser möjligheterna och menar att problem är till för att övervinnas. Eller den andra typen som ryggradsmässigt säger: - det går aldrig, vi kan inte lösa trafikfrågan. Om Umeå ska finnas kvar på kartan som en framgångsstad är det nog mer problemlösning som behövs. Striden om Botniabanan förskräcker. Umeå behöver mer utveckling, inte mer avveckling. Umeå behöver mer handel. Problemet är ju inte att det handlas för mycket. Tvärtom. Umeå ligger efter när det gäller handelsutveckling.

Säg inte nej till mer handel! Lös trafikproblemen!

Varningsropen står som spön i backen. Svenskarna måste ändra beteende annars går jorden under. Ja, någonting ditåt går att läsa varje dag i tidningen. Utifrån den bakgrunden är det obegripligt att Sverige och andra europeiska länder lägger höga skatter på just etanol - 40-100 procent är en uppgift som jag hittade i Svenska Dagbladet häromdagen.

Varför är vi så angelägna om att utländsk etanol inte ska komma in till Sverige? Är det måhända så att det är viktigare att bygga etanolanläggningar i Sverige än att rädda världen? Slutsatsen som handelsmyndigheten Kommerskollegium är att biodrivmedel bör produceras och exporteras av de länder som har bäst förutsättning för detta och i den gruppen ingår inte Sverige. Tullarna är till för att göra det dyrare att minska utsläppen av koldioxid, de åstadkommer konkurrenssnedvridning mellan olika biodrivmedel. Och motverkar att u-länder kan utnyttja sina möjligheter att producera etanol.

Euforin över etanol och etanoltillverkning i Norrland måste synas ur alla aspekter. Allt är inte guld som glimmar.

Turkiet var helt fantastiskt, ja inte vädret direkt. Regnigt, blåsigt kallt. Vinterkappan kom väl till pass både inom- och utomhus. Efter en sanslöst kall natt hittade jag så småningom starten på värmesystemet. Det blev mycket bättre.

Antalya var platsen för "Kickoffen" för Sidaprojektet mellan fem svenska kommuner och ett större antal turkiska. En region som växer så det knakar. En trerumslägenhet i det miljonprogramsliknande bostadsområdet (byggt för turister) kostar 600 000 - 700 000. Hotellet vi bodde på var det mest sannslösa jag någonsin har bott på. Kremlin Palace, namnet säger allt. En Kremlin kopia med alla faciliteter som $-miljonär ryssar någonsin kan önska sig. Vakter både inom och utomhus. Helt omöjligt att ta sig in i för obehöriga. Tanken var dessutom att ingen skulle ta sig därifrån (förutom organiserade utflykter). Ett antal butiker inne i byggnaden ska förhoppningsvis ta bort den värsta shoppingabstinensen.

Kontrasten till allt detta (ganska smaklöst eller som någon berest äldre man sa, det mest smaklösa han sett i hela sitt liv) var en helt underbar vy över Medelhavet.

På två dagar lärde jag mig mer om Turkiet än vad jag hittills har gjort på mitt mer än 50-åriga liv. Ett land fullt med motsättningar och gammal historia och där en Nobelpristagare i litteratur inte direkt imponerar på alla. Jag försökte ta upp just den tråden med mitt turkiska middagsällskap. Tystnaden talade för sig själv. Det var ett samtalsämne som inte uppskattades.

Projektets djupaste mening är att skapa ett nätverk mellan politiker och tjänstemän på den lokala nivå i Sverige och Turkiet. Allt för att underlätta ett eventuellt framtida EU-inträde. Umeå har bestämt sig för att vara med men det krävs ett betydligt större engagemang om vi ska lyckas fram över. Sida betalar alla kostnader (även löner för personal som gör insatser). Det är alltså inte pengarna som är ett bekymmer. I höst kommer representanter för "våra turkiska vänkommuner" på besök till Umeå. Ett målmedvetet gäng som vet vad de vill.

Turkiet nästa. Nu åker jag till Turkiet för att medverka i ett demokratiprojekt. Svenska kommuner möter turkiska dito. Spännande, jag har aldrig tidigare varit i Turkiet. Projektet finansieras av Sida i Sverige med flera. Ett bland många steg för att EU och Turkiet ska komma närmare varandra. Det unika denna gången är att det är kommunala företrädare som talar med varandra.

Vad som hände och hur det var berättar jag mer om när jag kommer hem på onsdagkväll. Det är ett tufft program men det känns kul och annorlunda. Återkommer med rapport

Är det ok att betala för att någon annan städar hemma? Just städning tycks vara ett känsligt kapitel. Däremot är det helt ok köra bilen genom en biltvätt, måla om huset in och utvändigt, leja golvslipare, lämna till kemtvätt mm.

Få som inte har det i sin tjänst skulle komma på att börja storstäda på jobbet. Var och en ska göra det den är anställd för. Men när det gäller tjänster i hemmet så är det vissa (dyra projekt) som det är fullt legitimt att leja bort och under många perioder dessutom med skatterabatt. Men städning, strykning, barnhämtning, gräsklippning mm där går gränsen tycker moralens väktare.

Eller är det snarare en signal till kvinnor att den som förvärvsarbetar så mycket att tiden inte räcker till att fixa hemma är en misslyckad kvinna?

Härom veckan var det den kvinnliga toppolitikern i Stockholm stadshus som berättade att hon inte kunde få livet att gå ihop utan efter att ha kämpat till det yttersta insåg att hon behöver hjälp för att få livspusslet att gå ihop. Sverige är sannolikt det enda land i världen där kvinnor måste be om ursäkt för att de inte hinner med alla uppgifter hemma om de samtidigt ska arbeta 60 timmar/vecka. Oftast är dessutom framgångsrika kvinnor gifta med än mer framgångsrika män läste jag just att någon hade forskat fram. Att mannen tar huvudansvaret är alltså inte alltid lösningen.

Ja, det är några funderingar jag har idag. I morgon fredag har Sveriges Kommuner och Landsting styrelsesammanträde i Stockholm och just synpunkter på skatteavdrag för hushållsnäratjänster finns på agendan. Det ska bli intressant att höra om något parti protesterar mot möjligheten att även städning ska kunna få skatterabatt. Konjunkturinsitituetet har räknat att en 50% skatterabatt kan innebära 3 000 - 19 000 nya jobb.