Budgetjulafton

Det är roligt att Umeå kommun klarade ekonomin så bra under 2007. Riktigt roligt, faktiskt. Igår, onsdag den 27, hölls en presidiekonferens där förvaltningsledningarna för kommunens olika förvaltningar presenterade sina bedömningar inför 2009 (ja, Du läste rätt; det är dags att börja planera för 2009 nu). Det är naturligtvis viktigt att politikerna (som ju ytterst är ansvariga för kommunens verksamhet) får en helhetsbild över möjligheter och utmaningar inom hela kommunen. Vi ska ju göra avvägningarna mellan olika angelägna satsningar.

Det som bekymrar mig, är att så många förvaltningar hade så höga förväntningar. Av och till fick jag känslan av att det var advent och att alla satt och knåpade på sina önskelistor?

Allvarligt talat, jag är naturligtvis helt övertygad om att ett seriöst arbete ligger bakom bedömningarna. Vad jag dock saknar är en insikt om att sötebrödsdagarna med all sannolikhet inte kommer att vara för evigt. Jag är också helt övertygad om, att vi kommer att behöva prioritera, d.v.s. väga behoven mot varandra. Om inte nu, så senare. Frågan är, om vi ska vänja oss vid att det hela tiden finns mer och mer och mer pengar – eller om vi redan nu ska försöka se vad som är den rimliga nivån att lägga sig på.

Det bekymrar mig också, att socialnämndens majoritet, vid sammanträdet i förra veckan, redan nu anser sig kunna veta att under 2009 behöver inga äldreboenden åstadkommas.
Trots ett obefintligt beslutsunderlag fattades detta beslut. Jag, liksom mina allianskamrater, är av den uppfattningen att det särskilda boendet sannolikt måste byggas ut under 2009. Ständiga förbättringar och jämförelser med andra kommuner måste göras men det kan inte innebära att utbyggnaden av äldreomsorgen i Umeå ska läggas i malpåse. De faktiska behoven är överordnade dessa jämförelser med andra kommuner. Om anpassningen till andra jämförbara kommuner skulle innebära att det blir stopp av byggandet av särskilda boenden under 2009 då står jag inte bakom den uppfattningen.