Slut på julledigheten! Extramöte med anledning av akuta händelser inom området barn, unga som av olika skäl far illa och vuxna missbrukare. Det händer saker hela tiden ute i verkligheten. Många barn och ungdomar har inte haft någon ’lycklig, mysig jul’ att glädja sig åt.

Ett annat ämne som säkert kommer att diskuteras på det efterföljande presidiesammanträdet är kontinuiteten inom hemtjänsten. Britt Jakobsson har (som VK rapporterade idag) på två veckor träffat 20 olika personer som fått i uppdrag att hjälpa henne med bl. a personlig hygien efter hennes operation.

Att det överhuvudtaget blev känt är därför att hon har skickat brev (till bl,a mig som jag lämnade över till VK eftersom det automatiskt blir offentlig handling). Det som står i tidningen medför snabbare åtgärder än ärenden som inte blir allmänt kända.

Det sägs ganska ofta i Umeå kommun att politikerna inte ska bry sig om hur arbetet utförs (av tjänstemän i kommunen). Det anses inte vara politikernas bord. De ska hålla sig borta från alla detaljer.

Inget kan vara mer missvisande. Att hemtjänsten i Umeå har en bristande kontinuitet i jämförelse med övriga kommuner i landet är i all högsta grad en politisk fråga. Hög tid att gå från prat om hur det borde vara till handling och se till att det händer något.

Politiken måste kliva ner från läktaren och ta över spelet.
Det duger inte att ligga bland de sämsta när det gäller kontinuitet inom hemtjänsten. Umeå ska leda ligan!

Nu är beslutet om Ön fattat! Sveriges mest spännande bostadsområde kommer så småningom att bli verklighet i Umeå. Det känns verkligen roligt.

Men först väntar väl ett och annat överklagande.

Just nu är Alireza Mosahafi, uppe i talarstolen och yrkar avslag till bebyggelse på Ön.

Jag förstår mig inte på logiken hos miljöpartiet. Är det inte bra att människor bor nära centrum.Är det inte bra att fler kan cykla och gå in till citykärnan.

Skulle det vara mer miljövänligt att alla bor långt bort och att den egna bilen är den vanligaste sättet att ta sig fram.

Ur miljösynpunkt måste det väl vara det bästa att alla bodde så tätt som möjligt.

Bebyggelsen på Ön har alla förutsättningar att bli Sveriges mest omtalade bostadsområde!
Nytänkande, kreativt och stadsnära.

Kommunfullmäktiges diskussion om bebyggelse av ön har just startat. De flesta är för men några är naturligtvis emot.

Folkpartiet har sedan länge aktivt drivit frågan om att få tillstånd bebyggelse på ön. En möjlihet att förutom bostäder också kunna skapa en högre tillgänglighet för alla. Tillgänglighet genom en bro från stadssidan till ön, bättre kollektivtrafik och en bebyggelse som också ökar tillgängligheten (till skillnad mot förslyning).

Ur miljösynpunkt är det dessutom lysande. Att fler bor nära staden och kan ta sig dit utan bil. Att det snabbaste sättet att komma in till centrum är att gå eller cykla.

Bifall till förslaget!

Det som skulle rädda hela ekonomin för Sekab, nämligen att köpa etanol billigt och sälja det dyrt, tycks ha gått i stöpet.

Det som skulle vara världens säkraste investering (åtminstone lät det så i debatten), verkar i dag allt mer osäkert. Alla funderingar från mig och andra om att det inte är rimligt att använda kommunala garantier till att spekulera med etanol verkar ha besannas.

Trist nog fanns det en majoritet som var säker på att det var världens klipp och att det dessutom var helt riskfritt eftersom leveransen redan var såld. Att bolaget bara (återigen) var i en tillfällig svacka.

Undrar hur det går nu för Sekab när leveransen av etanolbränsle skjuts upp. Vem ska ställa upp med pengar den här gången?

Sammanträdesdag på Sveriges Kommuner och Landsting. Hejade i frukost matsalen på Anders Selleström och Marie-Louise Rönnmark från Umeå. Tillsammans med kommunal- och landstingspolitiker från hela landet har vi sammanträdesdag i Stockholm.

Ett viktigt tillfälle att vara med och diskutera i stort sett alla politikområden som finns (eller i varje fall allt som rör kommuner och landsting). I eftermiddag sammanträder min beredning (Internationella). Därefter åker jag till Paris för att medverka vid en konferens där EU:s 27 staters ’borgmästare’ (eller motsvarande) möts. Jag ersätter SKL:s ordförande Anders Knape.

Mitt anförande (ska hållas imorgon fredag) handlar om ’Hur Sverige klarade den ekonomiska krisen på 90-tal’.

Mörkret i tunneln kommer att ta slut men det gäller att göra mer under tiden: Bygg ut infrastrukturen, tidigarelägg investeringar och varför inte renovera de kommunala lokalerna. Kommunerna är Sveriges största fastighetsägare. Rimligtvis finns det en del att göra.

Umeå är fortfarande med i kulturhuvudstadskampen! Igår kväll var det fest! Deltagande var representanter från näringsliv, universitet, politiker, kommunala tjänstemän mfl. Alla övertygade om att nu ska vi göra allt för att Umeå ska vinna! En bra bas för det fortsatta arbetet. Ska Umeå vinna så måste engagemanget finnas bland medborgarna.

Sitter just nu på SKL:s Internationella dag (vice ordförande i beredningen). Lyssnar på ett föredrag kring Hand in Hand (microlån i Indien etc).

Kvinnorna betyder allt. Det är kvinnor som står för det mesta och är de bästa företagaren. Ett av de värsta kvinnoförtrycken är att kvinnor inte får göra sina behov på dagtid (görs på nätterna på fälten). Nu byggs det toaletter för microlån.

Det är kvinnorna som är hoppet för framtiden. 80% av allt arbete i byarna sköts av kvinnor, det är kvinnorna som tar ansvaret för företagande och lån (och det går bra)
Microlånen har 99,74% amorteringsgrad. Dvs det går att lita på kvinnorna.

Inget nytt under solen – men Indien är under omvandling!

Det blev som vi trodde, Umeå och Lund gick vidare i uttagningen. Bra gjort nu gäller det att klara nästa etapp också. Jag är inte riktigt säker på att det har gått in hos oss hur stort detta faktiskt är och vilka möjligheter det ger.

Umeå kan bli Europas Kulturhuvudstad 2014, inte illa.

Nu ger vi järnet för att infria allas våra förhoppningar.

Snart får vi veta om Umeå går vidare i Kulturhuvudstadstävlingen. Umeborna är i alla fall övertygade om att Umeå är bäst (även om inte alla gillar prislappen).

Hur som helst så tycker jag att kulturhuvudstadsgruppen kan känna sig nöjda med vad som har gjorts så här långt. Att ha en stad bakom sig när de sitter och väntar är inget dåligt betyg åt gruppen.

Själv fick jag vara med på mötet i Liverpool som var precis som VK beskrev det idag. Försiktigt, försiktigt frågade jag övriga deltagare vad de tyckte om materialet som var tillsänt oss. Sammanträdet blev sedan oerhört konstruktivt även om det tog en oväntad vändning.

Jag fortsätter att hålla tummarna men vill redan nu rikta ett tack till Marie-Louise Rönnmark som har lett arbetet. Med stor lyhördhet, utan prestage men med mycket fast hand har hon rattat gruppen. Jag är fullständigt övertygad om att Umeå går vidare och att gruppen får ett förnyat mandat.

Efter veckor av förvirring tvingas Mona att ta med Ohly i vagnen. Genom att uppträda enigt har oppositionen samlat sig? Frågetecknen är många. Inte minst fd partiledaren Göran Persson som starkt uttalade för en tid sedan att det är för tidigt att bestämma regering innan valet. Om detta är det uppenbarligen ingen enighet mellan nya och gamla socialdemokrater.

Ett lokalt tankeexpriment ger vid handen att inte mycket skulle bli gjort i Umeå om varje beslut först skulle skärskådas av v + mp.

Vägpaketet som inte minst är viktigt för att rädda jobben skulle helt klart vara i fara. Ö-bebyggelse skulle sannolikt vara svårt att genomföra enligt de nu skisserade planerna. Handelns möjligheter att utvecklas skulle klart begränsas.

Vad vill egentligen socialdemokraterna? Regera till varje pris eller genomföra den politik de tror på? Uppenbarligen finns det ett stort utrymme till kompromisser. Är allt förhandlingsbart?

Jan Björklund uttalade i DN – ’Det får mig att rysa. Lars Ohly är kommunist. Nu ska han få utforma socialdemokraternas nya utrikespolitik’.

Frågan är vad som är värre Ohly som finansminister eller utrikesminister.