Efter en debatt om upphandling i kommunfullmäktige mot Eva Andersson blir jag mer och mer övertygad om att ’Äldreomsorgen måste i första hand vara till för dem som behov av det’.

Det är hög kvalité för brukaren som ska uppnås för våra skattepengar. Eva Andersson häcklade mig våldsamt för att jag vågar uttrycka detta och menar därmed att jag är emot att personalen ska jobba heltid.

En fullständigt befängd diskussion! Att kommunen är urursel på att erbjuda heltid till medarbetare inom vården (46,5%) måste självklart åtgärdas. Det finns många möjligheter att göra kombitjänster etc.

Men varför ska kommunen ställa högre krav på andra utförare än på sig själv?

Det viktigaste måste trots allt vara att den vård och omsorg utförs görs med hög kvalité utifrån brukarens intresse.

Kungen ställde upp på jordtimman som Umeå kommun sa nej till! Det vill säga släckte ner all onödig belysning under en timma. I själva verket hade Umeå kunnat vara ensam som kommun i Sverige som visade sin goda vilja.

Dessvärre sa kommunfullmäktige nej till detta. Vad som är möjligt i världens stora städer är omöjligt i Umeå.

Det ska bli intressant att se om några svenska städer hoppar på till nästa år. Eller om några av Umeå kommuns driftiga tjänstemän tar tag i saken och gör något av det. Det har hänt förut, det som blir avslaget i kommunfullmäktige blir genomfört utan att någon egentligen vet hur det gick till.

Det är roligt att Umeå kommun klarade ekonomin så bra under 2007. Riktigt roligt, faktiskt. Igår, onsdag den 27, hölls en presidiekonferens där förvaltningsledningarna för kommunens olika förvaltningar presenterade sina bedömningar inför 2009 (ja, Du läste rätt; det är dags att börja planera för 2009 nu). Det är naturligtvis viktigt att politikerna (som ju ytterst är ansvariga för kommunens verksamhet) får en helhetsbild över möjligheter och utmaningar inom hela kommunen. Vi ska ju göra avvägningarna mellan olika angelägna satsningar.

Det som bekymrar mig, är att så många förvaltningar hade så höga förväntningar. Av och till fick jag känslan av att det var advent och att alla satt och knåpade på sina önskelistor?

Allvarligt talat, jag är naturligtvis helt övertygad om att ett seriöst arbete ligger bakom bedömningarna. Vad jag dock saknar är en insikt om att sötebrödsdagarna med all sannolikhet inte kommer att vara för evigt. Jag är också helt övertygad om, att vi kommer att behöva prioritera, d.v.s. väga behoven mot varandra. Om inte nu, så senare. Frågan är, om vi ska vänja oss vid att det hela tiden finns mer och mer och mer pengar – eller om vi redan nu ska försöka se vad som är den rimliga nivån att lägga sig på.

Det bekymrar mig också, att socialnämndens majoritet, vid sammanträdet i förra veckan, redan nu anser sig kunna veta att under 2009 behöver inga äldreboenden åstadkommas.
Trots ett obefintligt beslutsunderlag fattades detta beslut. Jag, liksom mina allianskamrater, är av den uppfattningen att det särskilda boendet sannolikt måste byggas ut under 2009. Ständiga förbättringar och jämförelser med andra kommuner måste göras men det kan inte innebära att utbyggnaden av äldreomsorgen i Umeå ska läggas i malpåse. De faktiska behoven är överordnade dessa jämförelser med andra kommuner. Om anpassningen till andra jämförbara kommuner skulle innebära att det blir stopp av byggandet av särskilda boenden under 2009 då står jag inte bakom den uppfattningen.

Är det negativt att producera och sälja varor? Allt vi gör kostar naturligtvis energi (oavsett om det är kol-, vatten- eller kärnkraft)? Är lösningen på världens problem att Sverige slutar att producera varor (bilar, skog, etc, etc).? Om allt läggs ner så försvinner ju problemet. Dvs alla blir arbetslösa och får försörja sig bäst de vill.

Ibland undrar jag vart miljödebatten är på väg. Lösningen på världens problem är inte att Sverige läggs ner. Lösningen måste givetvis vara att Sverige tillsammans med alla andra länder diskuterar hur världens framtid kan räddas. Men detta måste göras tillsammans om det ska ha någon effekt.

Sverige löser inte ensamt allas problem. Det krävs mycket mer än så.

Umeregionskonferens för kommunstyrelser är i full gång. Några kvinnor har arrangören inte hittat som kan bidra med några synpunkter. Lennart Holmlund, Albert Edman och Tomas Ekberg är uppsatta som talare men kvinnorna lyser helt med sin frånvaro.

Intressant att det just inom detta ämnesområde helt saknas kvinnor som kan något. Eller beror det snarare på att männen är norm och kvinnor är undantag?

Spelar det någon roll? Ja, självklart är det viktigt att både kvinnor och män har möjlighet att framträda inom alla områden och kanske framför allt när det handlar om en konferens för politiker.

Dagen kunde ha börjat bättre. Räknandet av röster drog ut på tiden efter regionvalet i Gagauzia. Efter endast 3 timmars sömn var det dags att transporteras till flygplatsen. Ytterligare en timma senare förstod jag att det planet som jag var bokat på inte skulle avgå. Flygbolaget Malev kände därmed inget större ansvar för min vidare transport hem. Nästa plan till Budapest går sent i eftermiddag. Jag inser att billiga lösningar lätt blir dyra när saker och ting inte fungerar,

Sas må ha en massa problem med att passa tiderna men i sådan här lägen är det tryggt att resa med star allians. En lärdom som härmed är vidare förd.

Det blir alltså inget gruppmöte med Folkpartiet för min del ikväll. Björn Kjellsson håller i mötet som handlar om företagande och entreprenörskap.

Istället för att flyga hem åkte jag tillbaks till hotellet och åt den frukost som inte hanns med några timmar tidigare. Som sagt?Det är inte alltid som det blir som man har tänkt sig men jag åtminstone tur med vädret.

04.40 var det dags att vakna igen. Ingen rast ingen ro när valet ska övervakas i Moldavien eller rättare sagt regionalvalet i Gagauzia. Gagauzia är en autonom del av Moldavien. En av alla de frågor vi har fått de här dagarna är om möjligen Gagauzia kan bli självständigt eftersom Kosovo har blivit erkänt av många länder.

I morse var jag tacksam för både vinterkappa och storstövlar. De flesta vallokaler saknar helt värme. Förutom kappa och mössa har de flesta täcken eller filtar över bena för att stå ut att sitta stilla i vallokalen.

Min kamrat (en engelsman) besökte av tvingande skäl en toalett på en skola vi var på. Det var det värsta han hade varit på av det slaget i sitt liv (utedass av det allra sämsta slaget). Vi andra i teamet (bestående av tolk och chaufför och undertecknad) planerar den typen av aktiviteter väldigt noga (i samband med lunch etc) men eget papper är ett måste.

Själva övervakandet har varit väldigt lugnt så här långt. Familjeröstning har vi sett några exempel på (både man och hustru går gemensamt in i valbåset), i en bergsby var dispositionen av valförrättning mycket märklig (men det är i och för sig inget olagligt). Även den delen kommer att finnas i vår rapport.

En av de mer udda upplevelserna var att följa med det mobila röstuppsamlarteamet hem till handikappade eller väldigt gamla personer för att rösta. Alltså två medlemmar av röstningsdelegationen, polis, diverse representanter från partier och kandidater bildade en kolonn av bilar.

I framsätet på bil ett satt en valfunktionär med en transperant kub (att lägga valsedeln i) i baksätet satt polisen och ytterligare en valfunktionär (med röstsedlar etc.) . Bil nr två innehåll partier- och kandidatrepresentanter och vi i bil tre. Väl framme dundrar hela gänget in (på gården) till den röstberättigade som av något skäl inte kan komma till vallokalen.

Vi träffade bl.a. en åldring med ett antal barnbarn runt sig där allt saknades. Ingen mat, inget bröd, kallt och eländigt. Förmodligen fanns barnens föräldrar utomlands och försöker tjäna ihop till brödfödan. I sin förtvivlan skrek hon ut att det var bättre förr. Ingen av alla de församlade representanterna för samhället hade ett enda ord till tröst eller något annat att erbjuda henne.

Det finns otroligt mycket som saknas i Gagauzia många har det svårt. Kommer valet att vända utvecklingen? Kommunisterna ses som det stora hindret för utveckling, valresultatet ikväll visar om det är tillräckligt många som röstar för förändring.

Mer kaffe och tre möten senare –
Valkostnaden är en stor politisk fråga. Vi har fått det hela utrett i detalj.
Majoritet och opposition skyller på varandra. Det är den andras fel att det inte finns tillräckligt med pengar avsatta för att klara valadministrationen.

Det känns som det är ett försvar från majoriteten som helt uppenbart försent insåg att den politiska retoriken är stenhård. Kommunisterna säger att det är oppositionens fel som inte drev frågan hårdare.

Även detta låter bekant från Umeå. Allt bra har socialdemokraterna gjort och allt som inte är bra är någon annans fel. Uppenbarligen är politiken sig lik överallt även om villkoren skiljer sig enormt.

Efter två timmar på dåligt underhållna vägar är jag i Gagauzia. Idag träffar vi kandidater och partier.

Första mötet är med kandidater för det demokratiska partiet. Democratic Party. Bilden som tecknas av metoderna från det kommunistiska partiet är inte särskilt smickrande. Demokraterna har en tuff tillvaro.

Intressant att notera att flera kandidater hävdar att de visserligen kandiderar för demokraterna men inte är medlemmar i partiet. Att vara oberoende är också en merit.

Är detta en utveckling som kommer i Sverige?

"L’etat, c’est moi", sa han, den franske kungen. Staten, det är jag. "Le municipal, ce sont nous" säger uppenbarligen (s). Kommunen, det är vi. Själv levde jag i uppfattningen att kommunen är vi alla, inte bara den så kallade politiska klassen, utan alla som bor och verkar i Umeå.

Därför är det minst sagt märkligt, när en fråga som "Jokern" i Karin Hörnfeldts välgjorda krönika, alltså evenemangsarenan, inte finns i de officiella kommunala diarierna – men anses finnas, för att (s) hade detta med i sitt valmanifest. Minsann! Vem är det som är kommunen?

För att nu inte tala om hur man i förarbetet till Umeå som Kulturhuvudstad 2014 (vilket jag både tror och vill att Umeå blir!) inte tycks se att fler än de som dagligen vistas i de kommunala korridorerna också kan bidra – men på sina egna villkor, utan att stoppas in i en kommunal kappa.

Hur är det med föreningslivet, t.ex. För inte så länge sedan hörde vi om ett Växthus, alltså ett Fryshus enligt Stockholmsmodell men i Umeå-tappning, skulle kunna förverkligas av en livaktig förening (med vissa ekonomiska muskler, dessutom). Tanken var förstås att en hel del kommunal eller kommun-nära verksamhet kunde förläggas dit: det som händer i Hamnmagasinet, Kulturcentrum, Idean. Men nu går tydligen allt detta i stöpet – somliga politiker verkar ha ambitionen att bygga sig ett monument. Månntro det blir ett äreminne, eller något helt annat?

Nej, kom igen nu! Förstå att alla i "kommunen" inte uppbär lön eller arvode från samma kommun!