Jag har stort förtroende för både den kommunala och den alternativa barnomsorgen, såväl förskola som familjedaghem. Men i dessa dagar, med aviserade 18,2 barn (mellan 1 och 5 år) i förskolegrupperna, skulle jag nog luta åt att välja familjedaghem, om jag idag skulle välja barnomsorg åt mina barn.

Familjedaghemmen erbjuder betydligt mindre grupper - möjligen inte i förhållandet antal barn per personal, men det blir färre som barnen ska lära känna och knyta an till. Många ansikten blir det, för en liten knatte (precis som det blir för en vuxen att "skola in sig" i en grupp med ca 20 personer: personalen finns ju också).

Det är hög tid för den socialdemokratiska majoriteten i för- och grundskolenämnden att se över organisation, lokaler och överkostnader så att de små barnen får en rimlig förskoletillvaro.

Ja, fullmäktige pågår fortfarande. Curlinghallen med sex banor är på agendan. Glada tillrop haglar kring att detta är ett bra beslut. Lindvall (Christer) (s) säger att det är bra för folkhälsan och pensionärerna! Nu ska det bli ett rejält bygge!

Ett bra beslut som vänsterpartiet är emot.

Kommunfullmäktige i Umeå har just beviljats ansvarsfrihet. Ingen är förvånad. Inga graverade fel är begångna.

Dagens kommunfullmäktige kommer inte att gå till historian. Det händer inget som inte är förutsett redan innan. Visserligen har det diskuterats årsredovisningen sedan före lunch men det förändrar inget. Alla är överens när klubban faller.

Umeå kommun har ett bra resultat. Hur förutsättningarna ser ut inför framtiden är det dock få som vet så här långt. Prognosmakarna jobbar för fullt med det.

Men de minskade barngrupperna lyser med sin frånvaro!

Klimatdebatten pågår även här i Västerås. Hans Blix, Per Kågesson, Carl B Hamilton, Cecilia Malmström och Elisabet Nilsson sitter och diskuterar på scen.

Kärnkraftens roll för att minska koldioxidmängden (i förfluten tid) är oomstridd. Frågan är hur elen ska produceras i framtiden. För att försäkra sig om el köper många svenska företag in sig på finsk kärnkraft berättar Elisabet Nilsson.

Hans Blix säger att det gäller att gå framåt och då har kärnkraften en stor del. En oändlig tillgång av bränsle gör att han tror att kärnkraften kommer att vinna på sikt. Tiden jobbar för kärnkraften. Visst, vi måste rationalisera men på lång sikt är det viktigt att kärnkraften fungerar bra.

Pär Kågesson håller väl inte riktigt med.

Att Hans Blix vet vad han talar om är ställt utom allt tvivel.

Det måste finnas kvinnor, modiga och behjärtade nog att våga stå för en mening även om den inte är populär, men som kanske är ämnad att prägla en kommande tid (Elisabet Tamm Fogelstad).

Sitter på Folkpartiets kommunala rikskonferens i ett vårligt Västerås. Alla kommmunal- och landstingspolitiker är inbjudna. 700-800 är här. Lyssnar just nu på Birgitta Ohlsson, riksdagskvinna, utrikespolitisk talesman och ordförande i Liberala Kvinnor. En fantastisk politiker som kommer gå långt om inte männen sätter stopp för henne.

Själv är jag nybliven ordförande i Liberala Kvinnor i Västerbotten. Efter att i åratal tyckt att kvinnoförbunden har spelat ut sin roll är jag nu övertygad om att om inte kvinnorna stödjer varandra så finns det ingen möjlighet att förändra världen.

Det behövs fler kvinnor i politiken!

Nu är det slagsmål om pengarna i kommunen. Det stora överskottet 2008 gör att alla vill ha nya resurser. Men är svaret alltid nya pengar? Bör inte också verksamheten förändras utifrån att verkligheten förändras. Om antalet barn i grundskolan sjunker samtidigt som antalet barn i förskolan ökar, då borde det vara självklart att förskolan också får mer pengar.

Alla vill ha mer pengar. Ingen vill spara på något. Det är roligare att dela ut paket än att ta tillbaks dem. Det ställer stora krav på politiken att vara tydlig med vad som ska göras och också kontrollera att rätt saker blir gjorda.

Ungdomar super mer än någonsin i allt lägre åldrar, könssjukdomarna ökar, våldtäkterna ökar, över 100 000 kvinnor i Sverige utsätts för våld varje år, 20 stycken av dem mister livet, allt det vi inte vill se ökar. Problemen , tror jag, inte löses genom att anställa fler socialarbetare. Här krävs det en bred insats. Föräldrar, lärare, föreningsliv med flera. Detta är en utmaning för oss alla.

Fler måste göra mer.

Nu är det slagsmål om pengarna i kommunen. Det stora överskottet 2008 gör att alla vill ha nya resurser. Men är svaret alltid nya pengar? Bör inte också verksamheten förändras utifrån att verkligheten förändras. Om antalet barn i grundskolan sjunker samtidigt som antalet barn i förskolan ökar, då borde det vara självklart att förskolan också får mer pengar.

Alla vill ha mer pengar. Ingen vill spara på något. Det är roligare att dela ut paket än att ta tillbaks dem. Det ställer stora krav på politiken att vara tydlig med vad som ska göras och också kontrollera att rätt saker blir gjorda.

Ungdomar super mer än någonsin i allt lägre åldrar, könssjukdomarna ökar, våldtäkterna ökar, över 100 000 kvinnor i Sverige utsätts för våld varje år, 20 stycken av dem mister livet, allt det vi inte vill se ökar. Problemen , tror jag, inte löses genom att anställa fler socialarbetare. Här krävs det en bred insats. Föräldrar, lärare, föreningsliv med flera. Detta är en utmaning för oss alla.

Fler måste göra mer.

Man tar sig för pannan! På Västerbottensnytts hemsida kan man läsa att För- och grundskoleförvaltningens förslag till att komma ner på budgetram är bl.a. att öka barngruppernas storlek från i snitt 17,2 till 18,2 - trots att fullmäktiges klart uttalade inriktning är 15! Om jag inte insåg att detta måste vara förankrat hos nämndens ordförande hade jag trott att det var ren utpressning för att pressa fram mera pengar. För inte kan det väl vara så illa att Margareta Rönngren också är av denna mening och alltså helt enkelt trotsar fullmäktige?

Om ett par år vet vi - då räknar jag med att Umeå har utsetts till Europas kulturhuvudstad år 2014!

Jag tror verkligen att Umeå kommer att ta hem racet - vi har mycket att vara stolta över. Så hur kommer då 2014 att gestalta sig?

Jag hade inte tillfälle att lyssna på körverket "Röster från Umeå" förra helgen, men har förstått att det kommer att växa ytterligare - blir det kanske öppningskonserten på nyårsdagen 2014? Det vore väl maffigt! Umeå sjunger om Umeå? både i positiva och negativa röster.

Att det samiska kommer att bli ett viktigt inslag i såväl ansökan som i genomförandet av kulturhuvudstadsåret. Det blir spännande att hålla fram en av Europas ursprungsbefolkningar för resten av Europa och minst lika spännande att visa umeborna att det finns samiska rötter och spår även i vår kommun. Jag hoppas verkligen att alla tre samevistena på Gammlia har kunnat förverkligas till 2014.

Och så älven - 2014 har Umeå verkligen förstått värdet av Umeälven, både som rekreationsplats, som skönhetsupplevelse och för den delen som ekonomisk faktor. Jag förväntar mig verkligen att både Umeå Energi och Vattenfall ska sponsra kulturhuvudstadsåret, båda företagen har haft och har glädje av den naturresurs som älven är.

2014 kan man cykla och gå längs älven, ända från Vännäs till utloppet i Holmsund. Det finns broar att ta sig över, förutom bilbron mellan Brännland och Sörfors, Notvarpsbron och den nya västra-länken-bron, finns en ny gång- och cykelbro mellan Lundåkern och Bölesholmarna, sedan har vi de tre befintliga broarna mellan centrala sta'n och Teg, vi flyter vidare mot Ön och där hittar vi ännu en ny gång- och cykelbro, innan vi når Kolbäcksbron och så småningom bron mellan Holmsund och Obbola. Tänk bara så många rundturer vi kan välja mellan, med cykeln, t.ex.

2014 kommer att bli ett fantastiskt år i Umeå - och med rätt investeringar och inriktning kommer mycket att leva vidare även alla år därefter.

Jag går i bilbytartankar. Inte är det lätt inte, förutom att det är dyrt.

Det finns massor med fördomar över vad som styr bilvalet i en familj. Hos oss är det definitivt jag som kör mest, så kanske ska vi vända på könsrollerna i beslutsprocessen? I så fall skulle min man, enligt fördomarna, bestämma färgen. Det stämmer inte hos oss, maken vill inte ha en röd bil och sonen, som också anser sig ha en röst i sammanhanget, vill absolut inte ha någon "pop-färg".

Det var färgen, det (det slutar nog med att jag tar den färg som finns tillgänglig när resten är bestämt?.)

Sedan var det det här med miljöbil - och inte bara för 10.000-kronors-rabatten. Jag VILL verkligen inte bidra i onödan till växthuseffekten. Men etanol - hur rätt känns det egentligen, i dessa dagar? Är det bättre att Ghana odlar etanolråvaror än mat för Afrikas befolkning?

Mycket att tänka på blir det. Och jag kan försäkra Er, kära bloggosfärbesökare, att det finns många som vill ge mig råd. Bilhandlare är en del av dom.

Allting som står i morgontidningen är inte lustfyllt - inte heller idag. Men två riktigt positiva saker fanns det i alla fall att gotta sig åt:
? Byggstarten och utformningen av Resecentrum Umeå Östra
? Artikeln av Anders Björkman om centrum

Att spaden nu sätts i marken för Resecentrum känns så otroligt bra. Det blir ett konkret bevis på att Botniabanan snart blir verklighet och det kommer att bli en bra förstärkning av området. Om nu bara utformningen blir så som illustrationen ser ut, så kommer jag att bli jättelycklig!

Artikeln om centrum bekräftar mycket av de åsikter jag på olika sätt har framfört. Visserligen kanske det inte snöar i källaren - men är det ändå inte så att vi som bor på en breddgrad där både ljus och mörker är dominerande, fast vid olika tider på året, verkligen längtar efter just dagsljus? Eller är det bara mina västgötska rötter som drar mig mot ljuset och luften, upp från källaren?

Björkmans tips om hur man skulle kunna få till stånd en saluhall på Renmarkstorget var också spännande. Hoppas att ledningarna för både Ica och Coop kittlas av idén! Då först kanske riktiga specialbutiker kan etablera sig i citykärnan. Visst hänger Ni på, Då?

Vilken vinter vi har haft! Inte har det varit så farligt kallt och inte har det varit så särskilt mycket snö. Men halkan! Knappt har man kunnat öppna munnen om vädret förrän man fått alla sina halk-ilskor bekräftade och påspädda. Vi klagade på för lite sand och köpte broddar i parti och minut. Trots att vi tyckte att det aldrig sandades, larmade gatukontoret om att sanden höll på att ta slut?.

Nu är snön (det lilla som fanns) borta och vad kommer fram? Ja, en massa skräp, fimpar, tomburkar och hundbajs, förstås, som aldrig borde ha hamnat på marken. Men också sand och grus och grus och sand. Nu ska det sopas upp, igen! Och tvättas och användas igen nästa vinter, vill jag gärna påminna om.

Sanden och gruset dammar förfärligt, inte minst när den ska sopas upp. Vad värre är, den är blandad med "nötningsdamm" från själva vägbeläggningen: Våra dubbdäck sliter sönder asfalten och de partiklar som då bildas är inga trevliga bekantskaper, framför allt inte för våra lungor. Om jag har förstått saken rätt håller tekniska kontoret nu på med ett försök att vattenbinda sanden, gruset och dammet, för att försöka minska virvlarna i luften. Hoppas försöket faller väl ut, så det kan bli mer heltäckande till ett annat år.

Problemet med partiklar efter slitskador förorsakade av dubbdäck är stort - inte minst för att de är små och ofta inte synliga för blotta ögat, ens. Så hur gör vi? Förbjuda dubbdäck? Låter inte helt optimalt än så länge, snarare att välja mellan pest och kolera; halkan som olycksfaktor ska verkligen inte underskattas. Nej, det enda rimliga att hoppas på måste vara att däckstillverkarna lyckas utveckla bra, halkmotstående däck, utan asfaltslitande dubb.

Om en stad ska växa och frodas, krävs fler som satsar än kommun och stat. Varje initiativ från näringslivet känns därför oerhört positivt - och Norrportens inspel vad gäller utvecklingen av Gammlia-området känns oerhört stimulerande. Bostäder så nära centrum känns också bra.

Givetvis kräver helhetslösningen att badhuset först fått sin lösning i centrala sta'n. Men rimligtvis borde ju planarbetet för Gammlia kunna göras parallellt med badhusbygget, så byggstarten kan ske omedelbart efter att badhuset på Nanna har invigts!

Fick just följande pressmeddelande från RFSU som jag tycker ska uppmärksammas.

Frågan är vad som händer nu i Polen, Irland och på Malta. De länder som har de starkaste invändningarna mot fria aborter. Europarådet med sina 47 medlemsländer betraktas ofta som en pratklubb utan mandat att fatta bindande beslut. Diskussionen om dess existens är ständigt pågående. Men resolutioner kan också göra underverk.

'Europarådets parlamentariska församling har idag antagit en resolution som
uppmanar Europarådets samtliga 47 medlemsländer att garantera kvinnor
rätten till lagliga och säkra aborter. Det är första gången någonsin som
en mellanstatlig europeisk institution antar ett dokument som innehåller
uppmaningen att avkriminalisera abort.

- Det här är en stor framgång för alla som kämpar för kvinnors rätt till
abort. Ett Europa som tar frågor om jämställdhet och mänskliga rättigheter
på allvar måste även garantera kvinnor rätten att bestämma över sina egna
kroppar, säger RFSU:s generalsekreterare Åsa Regnér.

Resolutionen är inte bindande, den kan alltså inte tvinga något av
Europarådets medlemsländer att ändra sin lagstiftning.

- Men liknande initiativ i Europarådet har tidigare legat till grund för
införandet av antidiskrimineringslagar och avskaffandet av dödstraffet i
Europa. Förhoppningsvis är det här ett steg mot att öka kvinnors makt och
inflytande i samhället, i politiken och i arbetslivet, säger Åsa Regnér.'

Ja, nu tänkte jag inte närmast på vem i hushållet som bestämmer vilka aktiviteter som ska förekomma (hälsa på släkten - åka till sommarstugan - ligga på soffan och läsa) utan vad som ligger bakom vissa av våra större helgdagar.

Sverige brukar ju betraktas som ett av världens mest sekulariserade länder. Och ändå - de stora helgerna har en kristet religiös bakgrund. Att julen firas till minne av Kristi födelse, det vet de flesta av oss. När den infaller är också styrt - födelsedagen är alltid den 25 december.

Midsommardagen är Johannes Döparens dag och sedan 1953 förlagd till den lördag som infaller mellan 20 och 26 juni. Sedan 2003 ägnas dagen åt skapelsen; den följande dagen, söndag, ägnas minnet av Johannes födelse.

Så har vi ju helger som staten, närmare bestämt Riksdagen, bestämt om: 1 maj, Annandag Pingst (dvs att den togs bort som helgdag) och nationaldagen, den 6 juni.

Påsken då? Ja, påsken är förstås också en kristet religiös helg, till åminnelse av Jesu lidande på korset. Det riktigt märkliga med påsken är ju när den infaller: inte när det gäller någon av de andra helgerna funderar vi över när den kommer att infalla, men påsken?

Så här är det: Påskdagen infaller alltid första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Vårdagjämningen infaller alltid den 20 mars - men hur har vi det med månen? I år var det fullmåne dagen efter vårdagjämningen. Vårdagjämning på torsdag, fullmåne på fredag - och så kom påskdagen tidigt just i år! Nog är det märkligt! Att plötsligt är det månen som styr?.

När det gäller Kristi Himmelsfärds dag är det ordning igen - den inträffar alltid 40 dagar efter påsk, så nu är vi tillbaka till den bibliska ordningen!

finns det mycket att säga. Att män väljer män, att män syns och hörs - det är en gammal sanning som dessvärre är sann än idag.

Med risk att akut förhöja Lennart Holmlunds blodtryck, vill jag slå ett slag för dagens blogg som VK:s chefredaktör Torbjörn Bergmark skrivit. Jag vet ju att Holmlund får ett rött flimmer framför ögonen så fort VK nämns i någorlunda positiva ordalag.

Men åter till Bergmarks blogg: Media, som ju betraktar sig och betraktas som den tredje statsmakten, vill ju gärna hävda att man granskar, inte själva påverkar. Så'nt struntprat! Att vara så omedveten om vad man gör när man beskriver "verkligheten", att inte inse att man ger en skev bild är osannolikt omedvetet.

Samtidigt kan ju inte hela ansvaret för att män har tolkningsföreträde läggas på media. Titta på vilket möte som helst, kvinnor lägger fram goda förslag, männen ser helt tomma ut i ögonen och några minuter senare föreslår dom precis samma sak som kvinnan nyss föreslagit och VIPS! Nu händer det något. Det man kan göra något åt, i avvaktan på att männen ska få ordning på sina hörselgångar och höra även det kvinnor säger, det är att kvinnor kan lära sig att stötta varandra ännu bättre. Att SÄGA, högt och ljudligt och i diskussionen (inte i kapprummet efteråt), att man stöder det förslag som en kvinna ställt. Titta på sammanträden av allehanda slag (kommunfullmäktige, t.ex): män är mästare på att gå upp i talarstolen och hålla med föregående talare. Kvinnor är betydligt mera rationella och tänker att jamen, det där är ju redan sagt, jag behöver väl inte säga det jag också? Nej, så rätt, så rätt. Problemet är att medan kvinnorna gör det rimliga, fortsätter männen att stötta varandra och upprepa sig själva och varandra. Och media skildrar den verklighet man tror sig se och den är manlig.

Det var ju en spännande idé att bygga en galleria under Rådhustorget. Om det finns någon som är beredd att satsa på detta och kommunen får en propå, ska frågan givetvis prövas i vanlig ordning: är kommunen beredd att sälja marken och därefter blir det ett planärende, som vanligt.

Så nu är det bara att vänta på den / dom som är beredda att satsa!

Sören Wibe lämnar socialdemokraterna. Min förstämning är begränsad. Ja, ärligt talat bryr jag mig inte alls om detta. Enda anledningen att jag reagerar är tonen i Sören Wibes öppna avskedsbrev från socialdemokratiska partiet, som publiceras i DN idag den 16/4.

Wibes besvikelse är stor - uppenbarligen över att "hans" socialdemokrater inte visat sig vara så omnipontenta som Wibe trott. Eller om det möjligen är så, att Wibe tycker att svenska socialdemokrater inte behöver förhandla utan i stället ska besluta över resten av Europa. Eller kanske över resten av mänskligheten?

Naturligtvis har man rätt att ha synpunkter på beslut som fattats, i EU eller annorstädes. Min erfarenhet och fasta övertygelse är dock, att varhelst människor ska samverka, det må vara i familjen, i skolklassen, i arbetslaget, i kommunala nämnder, i riksdagen, i EU eller i FN, krävs en ärlig vilja att ge och ta. Kompromiss, kallas det. Jag tror på samarbete, jag tror på samverkan. Jag tror inte på isolering och självvalt utanförskap. Men så är jag också villig att kompromissa, för det bästa för de många.

Gårdagens blogg om framtidens möjligheter i Umeå väckte tydligen ett intresse från flera. Så roligt! Som politiker är man helt beroende av synpunkter, både positiva och negativa, från umeborna. Bloggen är verkligen en fantastisk skapelse, dels kan man snabbt publicera sina tankar och åsikter, dels kan läsarna lika snabbt reagera! Papperstidningen har givetvis fortfarande ett stort värde och själv skriver jag både insändare och debattartiklar. Men utrymmet är begränsat på "Västerbottens största torg" (= VK:s åsiktssidor) - bloggosfären är närmast obegränsad.

Men låt mig fundera vidare över (de fysiska) utvecklingsmöjligheterna "post-E4": Den stora förbättringen av trafiksituationen blir naturligtvis när hela vägpaketet är klart. Det kommunen nu diskuterar med regeringen / vägverket handlar om den västra länken, som INTE kommer att gå genom en tunnel under backen (alldeles för dyrt!) utan längre västerut. Hänsyn kommer givetvis att tas till befintlig bebyggelse. Den norra länken sak sedan binda ihop E12 med E4 norr om centrala sta'n, d.v.s. genom gamla I20-området. Inga timmerbilar kommer att behöva gå genom centrum längre, inte heller långtradare till eller från det stora lagerområdet på Klockarbäcken. Det logistikcentrum som planeras i anslutning till den nya bangården (vid VK-huset) kommer också att nås utan att man behöver passera centrum.

Nej, jag tror absolut inte att bilismen kommer att försvinna - jag önskar det inte heller. Jag önskar mig mer bränslesnåla bilar och bilar som drivs med annat än olja och den utvecklingen kommer, med stormsteg, skulle jag tro. Det betyder förstås att umeborna kommer att fortsätta att använda Västra Esplanaden när man behöver passera centrum i nord-sydlig riktning. Men trafiken kommer att flyta så väldigt mycket bättre när man slipper långtradare, som blockerar hela kvarter och åstadkommer stopp.

Paradgatan Rådhusesplanaden - att jag kallar den så, är för att det var så den en gång byggdes! Ursprungligen kom resande till Umeå med båt och lade till vid kajen, det var därför Rådhuset hade sin entrésida mot älven till. Så kom då järnvägen även till Umeå, resenärerna kom med tåg och Rådhuset fick ytterligare en entrésida. Och en pampig gata byggdes, för att leda från järnvägsstationen till Rådhustorget. Frågan är vad vi nu ska göra med paradgatan? Markförhållandena är tyvärr rent usla, mest bestående av svartmocka, som alla byggare vet är ett minst sagt besvärligt material att bygga i. Det underjordiska garage som en majoritet i kommunfullmäktige vill bygga, kommer att bli dyrt, mycket dyrt, den saken är säker. Förutom att markförhållandena är bedrövliga, finns det en hel del ledningar som måste hanteras. Bara flytten av Telias ledningssystem är kostnadsberäknat till 8,5 Mkr, som kommunen givetvis måste betala!

Nej, mitt råd är lägg underjordsdrömmarna åt sidan. Men fundera mera över hur Rådhusesplanaden ska utvecklas. Esplanad eller boulevard, till exempel?

Jag ser verkligen fram emot att E4 flyttas! Tänk så bra det kan bli, inte bara att luften i centrum kommer att bli avgjort bättre, dessutom har vi ju helt andra möjligheter att utveckla områdena vid sidan om - Teg kan äntligen få läka ihop, när vi kan ägna oss åt täckdikning av det s.k. krondiket. Det finns redan skisser för hur snyggt och trivsamt det kan bli.

Och Västra Esplanaden, sedan! Inte behöver den vara 4-filig, den kan med fördel återgå till att vara en vanlig 2-filig lokalgata. "Järnridån" som hindrat centrum att växa västerut försvinner - det blir ju Umeås svar på Berlinmurens fall!

Sedan får vi hoppas att alla goda krafter - långt, långt ifrån bara kommunen - samverkar för den utveckling av Rådhusesplanaden, som många vill ha. Stadens paradgata måste förstås åter bli just paradgata, men här krävs samverkan också med fastighetsägare och köpmän. När Rådhusesplanaden fått en nytändning (fast enligt min mening utan underjordiskt, dyrt och svårt tekniskt genomförbart garage) blir säkert också Järnvägstorget det som det en gång var: ett för sin tid arkitektoniskt nyskapande torg! Glöm inte att även E12 kommer att flyttas och vi kan återgå till att kalla gatan vid sitt rätta namn, nämligen Järnvägsallén. Smala av, smala av, åtminstone öster om Järnvägstorget!

Åh, så bra det kommer att bli!

Det sägs att Peter "Foppa" Forsberg genom sitt företag är intresserad av att bygga badhuset i Umeå. Jätteroligt! Det jag hört och sett om Peter Forsbergs satsningar i hemstaden Örnsköldsvik tyder på att han är en seriös person som vill bidra till att utveckla sin hembygd med hjälp av de pengar han tjänat under sin idrottskarriär. Sådant är både hedrande och imponerande!

Kanske ser också Peter Forsberg en framtida Botnia-region som ett starkt utvecklingscentrum. Botniabanan kommer att knyta ihop städerna Örnsköldsvik och Umeå och här finns sannerligen nya möjligheter för tillväxt och mervärde.

Lennart Holmlund säger sig ha funderat över hur Bertil Hammarstedt ska kompenseras. Är han anställd och ska ha lön, eller är han konsult och ska ha konsultarvode?

Jag tycker det är positivt att Lennart Holmlund åtminstone funderar över frågan. Möjligen undrar gemene man över mitt och andras intresse för dom här penga-frågorna. Om Ni inte redan visste det, kan jag berätta att Bertil Hammarstedt är VD i Umeå Kommunföretag, i Umeå Företagscentra, i Infrastruktur i Umeå AB och i Nordic Logistic Center i Umeå AB. Han är också vice ordförande i Umeå Energi Elnät AB och ledamot i styrelsen för Nolia AB.

Det här är som Ni ser många uppdrag och uppdrag som är viktiga för Umeå och naturligtvis är det av intresse att veta hur VD:n i alla dessa företag avlönas. Att i vissa fall använda sig av en ren lön och i andra fall skriva ett konsultavtal verkar ologiskt i mina ögon. Givetvis bör en VD avlönas rakt och tydligt i det bolag där han eller hon är verksam. Detta är normal praxis i näringslivet och bör vara det även i kommunala företag.

Rensa upp i avlöningsformerna, det är allt jag har att säga.

Vi är många som följt TV-serien Klass 9 A och förundrats och fascinerats. Tänk att det kan finnas så engagerade och begåvade pedagoger! Säkerligen finns det sådana lärare också i Umeå. Hur ska vi kunna lyfta fram dessa förebilder på ett bättre sätt? Finns det klasser i Umeå som skulle behöva en "underverkstermin" också under sin skoltid? Hur gör vi för att på bästa sätt matcha de bästa lärarna med de elever som bäst behöver dem?

Och hur stimulerar vi alla lärare över huvud taget så att de får möjlighet att på ett bättre sätt visa vad de verkligen går för?

Gemensamt för TV-seriens Klass 9 A-lärare verkar vara att de har genuina kunskaper i sina respektive ämnen. Får dagens lärare i Umeå möjlighet att använda sina ämneskunskaper och framför allt, får de studenter som nu utbildas till lärare tillräckliga ämneskunskaper?

Mycket att fundera över - även vi i Umeå behöver fundera över hur vi stimulerar eleverna att göra sitt bästa!

Människor i hela Europa känner sig osäkra när de går ut på gatorna. De flesta har inget att frukta men känslan av osäkerhet är äkta. (Risken att bli rånad här i Genua verkar dock hög eftersom alla varnar hela tiden)

Runt om Europa pågår arbete med att synliggöra polisen. Tyskland pratar om gående och cyklande polis. England vill ha en synligare polis för att få ner brottsligheten. Italien m .fl pratar om nödvändigheten för polisen att vara mer pro-aktiv istället för att vara re-aktiv. Polisen måste bli mer lyssnande på vad människor har att berätta

Problemen tycks uppenbarligen vara de samma överallt. Skillnaden mot Sverige är att det i andra länder finns både kommunal- och statsanställd polis.

I Umeå har vi det Brottsförebyggande rådet där alla parter finns representerade och där diskussionen förs (Polis, landsting, kommun, föreningsliv m fl.) Vad jag tar med mig ifrån det här mötet i Genua, Italien är att medborgarna måste bli mer informerade om vad som händer när det gäller brottslighet. Det är viktigt att allmänhetens förtroende för polisen är fortsatt högt.

Socialnämndens ordförande Eva Andersson, s ondgör sig i en debattartikel i onsdagens VK över att försäljningen av Vin&Sprit - som regeringen genomfört - hotar alkoholpolitiken, påverkar öppettiderna för försäljning av alkohol och leder till större alkoholkonsumtion. Obegripligt - tydligen tror hon att regeringen sålt Systembolaget.

Partikompisen Lennart Holmlund är mer på det klara vad det handlar om och hans inställning till försäljningen är en helt annan: Så här skriver han i sin blogg: "För min personliga del är väl det (alltså Vin&Sprit) ett bolag som har minst med samhällets uppgifter att göra. Att få folk att supa mera trots att vi vet riskerna och skadorna med alkohol kan väl knappast ses som en uppgift för ett samhällsägt företag."

Holmlund och Andersson brukar inte vara överens. I vanlig ordning står Holmlund för den mer förnuftiga hållningen.

Vin&Sprit har inte haft några sociala ambitioner. Företaget har varit en offensiv marknadsaktör, inte minst internationellt. Den svenska alkoholpolitiken ökar snarast i trovärdighet som en följd av försäljningen.

En ideologiskt motiverade utförsäljning, lyder retoriken från socialnämndens ordförande. Kanske det. Staten ska ju inte äga företag annat än undantagsvis. Det är bättre att skattebetalarna får 55 miljarder kronor än att staten äger en sprittillverkare.

Men frågan är om inte Anderssons reaktion är än mer ideologiskt betingad. Ett våldsamt och oreserverat nej, trots att det i texten visar sig att hon inte riktigt förstått vad utförsäljningen handlar om. Men hon får väl fråga den lokale partihövdingen och kommunalrådet.

Ibland är det nyttigt att inse att även om det finns problem i Sverige, så finns det mer av det mesta i andra länder.

Sitter just nu och lyssnar på en representant från Venedig som pratar om gatubarn. Många barn/ungdomar är flyktingar, romer, många använder kokain etc. Problemen är enorma.

Representanter från andra länder klagar över att det lagstiftningsmässigt finns ganska lite att göra. Barn men utan föräldrar som tar ansvar.

Inser att det svenska systemet med Lag om vård av Unga och Lag om vård av Missbrukare uppenbarligen inte är så spridd i alla länder.

Är det för lätt att tvångsomhänderta i Sverige? Det är en fråga som jag sitter och funderar på.

Snart ska jag upp på scenen och prata om jämställdhet. En fråga där Sverige har mycket att komma med.