Mätningen av barns närvaro på förskolan har redovisat. Uppenbarligen med förvåning har det konstaterats att alla barn är inte där 100% av tiden. Jag vet inte mer om mätningen än vad det står i tidningen men det känns betänktsamt när en variabel är att barn som är på förskolan 15 timmar/vecka räknas som heltidsbarn.

Det finns ett stort utrymme för felaktigheter om det är på det sättet. Ett deltidsbarn har kanske två dagar i veckan istället och därmed blir beräkningen helt åt skogen. Förhoppningsvis är det någon klok person som tänker efter när det gäller det statistiska underlaget.

Vad jag är förvånad över är att uppgifterna skulle vara nya och att ingen har vetat det tidigare. Om det är på det sättet är detta faktiskt uppseendeväckande. Självklart måste verksamheten veta hur många barn som är närvarande varje dag och hur schemat ser ut. Hur är det annars möjligt att planera för personaltäthet och annat? Är det aldrig någon ansvarig person som någon gång under de 35 år som förskolan har varit utbyggd har funderat på hur många barn som är inskrivna respektive närvarande? Det säger en hel del om kommunal förvaltning.

När Clas böjade på dagis 1984 var de 12 barn inskrivna. Detta ökade sedan till 13 och 15 barn. På fredag eftermiddagarna var Clas ofta det enda närvarande barnet tillsammans med en personal. Lyxigt? Nej, jag tycker inte det. Världens bästa förskola ska hålla hög kvalité. Om alla barn ska bli sedda måste det också finnas utrymme för att se barnen.

Det är bra att skolan själv nu tycks ha tagit reda på hur många som är närvarande på förskolan. Känns som det inte är en dag för tidigt. Men slutsatsen att det är för få har jag svårt att ställa upp på.

Det är hög tid att börja diskutera vad som är kvalité inom förskolan. Min vision är att Umeå ska vara bäst i landet på kvalité. Vi har faktistikt nästan landets högsta kommunalskatt om vattenkraftspengarna räknas in!