Punktering på SAS kärran gör att vi inte kommer iväg. Spanair är inkallad för att hjälpa till. Inte Formul1 direkt som en SAS anställd formulerade det.

Nu ska jag göra något jag aldrig gjort förut. Ridresa tillsammans med likasinnade. Resan går till Kroatien. En vecka på hästen väntar.

Väldigt spännande!

Snart hemma igen efter förarbetet som valövervakningsledare för Europarådet i lokalvalet i Moldavien. Själva valet sker den 5 juni (jag ska alltså tillbaks ett varv till). Väldigt mycket är sig likt från svensk valrörelsen men en hel del är verkligen annorlunda. Det som är självklart i Sverige betraktas snarast som ett brott i Moldavien.

En sak att titta närmare på är kampanjen för att övertala studenterna att skriva sig i huvudstaden där de också bor. I Umeå är detta en självklarhet (att studenter ska skriva sig i Umeå) men i ett system där studenterna antas rösta på de mer europavänliga partierna (och därmed sabba för de partier som inte tycker så) höjs rösterna för att det är oegentligt.

Att vinna huvudstaden Chisinau är naturligtvis det viktigaste för alla partier och alla medel tycks vara tillåtna. Ett för mig nytt inslag är falska tidningar som har getts ut med snarlik logga som de "riktiga" tidningarna. Allt för att smutskasta den sittande regeringen. Frågan är dock om det fungerar. Min erfarenhet är att väljarna har mycket större koll än vad kampanjmakare (även de som verkar i det fördolda) förstår.

Den 1 juli i år införs behörighetskrav på alla lärare och nästa år kommer detta att ersättas med ett legitimationskrav. Ganska självklart kan tyckas.

Visst är det märkligt att det behöver diskuteras om skolelever ska vara i skolan på skoltid eller inte. Att det från många anses naturligt att barn och ungdomar själv kan välja om de vill gå till en lektion eller inte. Ett exempel på att skolan inte är viktig utan att lärdomar med fördel sökes på annat håll.

Är inte detta själva grunden till att förtroendet för skolan har minskat kraftigt i Sverige. Om det inte anses viktigt att eleverna är närvarande, är det då viktigt för någon?

Jag har hört oerhörda berättelser (från politiska motståndare) att det beror på att elever måste vara hemma och hindra pappa ifrån att slå småsyskon. Att eleven måste vara hemma för att hjälpa mamma som har det svårt. Orimliga förklaringar att barn ska ta ansvaret istället för att vuxenvärlden omedelbart agerar.

Samma personer brukar för övrigt ha åsikten att duktiga flickor inte bör få använda och utveckla sin kompetens utan snarare ska vara solidarisk med bråkiga grabbar och hjälpa fram dem i skolan. Friskoledebatten är ett tydligt exempel på detta. Duktiga flickor ska inte ha rätt att välja en annan skola utan ska sitta kvar mellan grabbarna och på så sätt vara en levande stötdämpare.

Det är bra att skolan nu kommer att kräva närvaro. Att bristen på närvaro är ett rop på hjälp och omedelbart måste hanteras. Nästan alla omhändertagna barn har börjat sin karriär med att "skolka". Dessvärre har allt för få tyckt att det har varit något bekymmer. Det är först när det har gått för långt som vuxenvärlden reagerar. Jag är helt övertygad om att "skolbeslutet" i framtiden kommer att innebära färre barn och ungdomar omhändertas av samhället pga sitt eget uppträdande.

Det börjar kännas som att Sverige är Europas mest byråkratiska land. Taxeändring kräver lång handläggning av länstrafiken och görs verkligen inte i en handvändning. I det byråkratiska Västerbotten går det inte fort. Det är inte framförallt bussresenärerna som sätts i centrum utan snarare de malande kvarnarna.

Om Sverige ska ha en chans i framtiden att hävda sig gäller det generellt att ha en annan attityd. Byråkrati kommer aldrig att gynna tillväxt och utveckling. Byråkratin ska jobba för medborgarna inte emot.