Lennart Holmlund kämpar hårt för att förklara vad han egentligen menar med sin blogg som syftade till att ta heder och ära av Centerpartiet. Syftningsfel heter det uppenbarligen när det är uppenbart att bloggen var långt över, det som är politiskt korrekt i Sverige. Nu när fler i det egna laget börjar ifrågasätta, osar det plötsligt hett. Partiet ber om ursäkt men själv vägrar han.

Under tiden använder Vänsterpartiet tiden till att berätta att de styr Umeå.

 Allt detta går att läsa i dagens VK.

 Frågan är om det var den utvecklingen som var tänkt när samarbetsavtalet konstruerades från (S)-sidan (min kommentar),

Har Holmlund gått för långt? Eller är det "bara" Holmlund som har gjort det igen och fått en första nyhet på VK? Intressantast är dock att partiapparaten ställer sig vid sidan av och ber om ursäkt. Inget medhåll denna gången (men det kanske också är valtaktik - vem vet)?

Finns det någon gräns för påhoppen på politiska motståndare? Eller är allt tillåtet i politik och kärlek? Helt klart är det USA som är föredöme för debattnivån. "Bad Campaning" för att svärta ner motståndarens trovärdighet.

En kontrast till den påstådda Umeåandan - att vara kompis med alla men sedan ta heder och ära från var och en på bloggen?

Vi går emot en valrörelse då personangreppen kommer att hagla. Frågan är om det är det klimatet som är det bästa för att bygga en stad? Eller att bygga ett samhället där förtroendet för politiker är högt. Det största problemet för Grekland är just misstroendet mot den politiska ledningen. Utan tillit är det svårt att bygga ett hållbart samhälle.

Eller är allt detta matematik - med Vänsterpartiet i båten behövs inget samförstånd med Alliansen i synnerhet när de stora planeringsfrågorna snart är genomförda "vägpaketet mm". Var säker på att fortsättning följer.

I dagens VK kallar Lennart Holmlund (på semester i Thailand och känner sig sin semestervana trogen helt uppenbart off-side) Jan Björklund för kommunist. Det, Ni!

I Umeå regerar inte (S) med stöd av (V) utan tillsammans med dem. Nog skulle jag också, liksom Lennart Holmlund, gå i taket om min samarbetspartner gick ut med förslag som vi aldrig diskuterat gemensamt och som strider mot de planer som finns för Umeås utveckling.

Svartsjuke Lennart Holmlund (S) ogillar att jag pratar med Anders Ågren (M) i sin blogg idag. Att jag dessutom är bänkkamrat med nämnde Ågren på sammanträdena i kommunhuset, allt enligt de politiska placeringsreglerna, är av allt att döma också till förtret.

Helt uppbart har Holmlund missat att Ågren är på Allianslaget och vi kan alltså betraktas som lagkamrater. Holmlunds lagkamrat är följaktligen Tamara Spiric (och inte Anders Ågren).

Holmlund rejält offside!

Holmlund var som vanligt tidigt ute och talade om vad han tyckte om Håkan Juholt. Om han blir partiordförande då? Tja, resonerade Holmlund bestämt: frågan är väl om det då är dags att lämna det socialdemokratiska partiet (i vanlig ordning kryddade han dock sitt svar med diverse formuleringar och ord som inte lämpar sig att citera här).

Men var det endast obetänksamt ställningstagande i vanlig ordning. Eller avser Holmlund att lämna sitt parti - om nu kongressen väljer den utpekade Juholt, förstås. Var det ett tomt hot? Eller ska det rentav betraktas som ett löfte? 

Vi får väl se!

Allt ont från Alliansregeringen och allt gott från den röd-gröna röran. Det är det återkommande budskapet på Lennart Holmlunds blogg. Häromdagen gottade han sig åt att försäkringskassan fått en åthutning - blivit fälld för diskriminering:

"...ett beställningsjobb åt regeringen. Att försämra för sjuka och pensionärer var ett led i regerings politik för att kunna sänka skatterna för dem som har det bäst."

Men som åtskilliga redan påpekat förefaller det som Holmlund skrivit utan större eftertanke. Det beslut rätten kritiserade togs första halvåret 2006 - och då var det ju en socialdemokratisk regering som satt vid makten.

Var det den som angrep sjuka och pensionärer?

Numera känner hela Sverige till Lennart Holmlunds härskartekniker. Tydligt skildrat på Aktuellt igår kväll. För oss i Umeå var det inget nytt under solen.

Lennart fullföljer den socialdemokratiska traditionen anförd av bl. a Göran Persson. Margot Wallström fick nog och stack till Bryssel. 

L’état c’est moi, sa Ludvig den XIV. Nu har Lennart Holmlund uppenbarligen suttit för länge, eftersom han tror att ALLT som sker i Umeå är hans personliga förtjänst!

Ett litet exempel ur hans blogg idag: Lennart tror att kommunen blivit skulpturkommun – så fel, så fel. Umedalen Skulptur har fått ett nationellt pris av Boverket och Umedalen ligger förvisso i kommunen.

Men inte har kommunen fått priset för det! Eller Lennart tror kanske att det är hans personliga förtjänst att Ålö-Maskiner är världsledande på frontlastare också?