Ungdomslöshetsstatistiken är enligt SCB 25,5% just nu för åldersgruppen 15-24 år gamla. Alla vet vi att de flesta 15,16, och 17 åringar (och bra många av 18-åringarna också) går i skolan. En och annan söker helgjobb någon timma och betraktas därmed statistiskt som arbetslös.

Måndagen den 12 mars skriver ledarskribenten (VF) Fredrik Jansson att Sverige inte kommer att stå sig i den globala konkurrensen genom att steka hamburgare och skura toaletter.

Sedan ett par år tillbaka har ”taket” för hur mycket en student får tjäna utan att studieförmånerna påverkas höjts avsevärt. Det är bra! Bra, förstås, för studentens egna ekonomi, bra för staten som får in skattepengar, bra (återigen) för studenten som har mer i sitt CV än studieresultaten. Här är en ung man / kvinna som jobbar!

Lennart Holmlund vet mycket väl att de av Folkpartiet föreslagna ungdomslönerna inte handlar om att staten ska ta över lönesättningen.

Det handlar om att allt för många ungdomar 460 stycken i Umeå under 30-år lever på försörjningsstöd utan möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Ett jobb är alltid bättre än inget jobb. Bristen på arbetslivserfarenhet kan åtgärdas om kommunen vill. Det handlar om att få in en fot och ungdomsjobbet är i normalfall högst ett år.

Självklart är det arbetsmarknadens parter som står för förhandlingarna men arbetsgivaren (i det här fallet offentlis sektor) kan naturligtvis ha detta på förslag.

Detta framgick också av Folkpartiets interpellation vid förra fullmäktige. Även Umeåpolitiken mår bäst av en diskussion i sak och inte hitta på argument som inte finns.

När vi var unga fanns det springpojksjobb (och springflickor förmodligen). Idag finns det inga sådana jobb överhuvudtaget. Borta är assistenter på kontor, arkivarbetare mm mm. Det är med andra ord väldigt svårt för de som inte tar sig igenom gymnasiet att få ett jobb.

Det första måste naturlgtvis vara att fler ska gå igenom skolan med godkända betyg (eftersom det i stort sett är en förutsättning för att få arbete).

Det andra är att fundera över strukturer:

Varför är ungdomsarbetslösheten lägre i Köpenhamn? Det finns en del att lära av andra länder. Skillnanden är markant.

Idag ska frågan om ungdomsarbetslöshet diskuteras i fullmäktige. Behövs det fler introduktionsjobb för unga i Umeå idag? Svaret från Socialdemokraterna är att här är redan allt gjort. Balticgruppens insatser när det gäller fler ungdomsjobb i Umeå  har tagits över  av kommunen. Nu sitter kommunen därmed nöjd.

Idag skriver jag m.fl  folkpartister, på SVD:s nättidning om hur ungdomsarbetslösheten kan minskas. Vilka andra idéer finns från er som inte gillar förslaget (påminner om att IF Metall redan har ett liknande förslag).

Se bifogad länk:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/unga-maste-fa-chans-att-lara-sig-ett-yrke_6851035.svd

Att Socialdemokraterna i Umeå inte skulle applådera Follkpartiets förslag för att få fler ungdomar i jobb var jag ganska övertygad om. Att idén var fackförbundets IF Metall borde möjligen kunnat underlätta intresset för frågan men ack, ack.

Yrkesintroduktion behövs. Uppenbarligen når inte den satsning som Umeå gör just nu på ungdomsjobb de som står längs från arbetsmarknaden. 550 ungdomar under 30 år lever på försörjningsstöd. Här måste det till förslag. Att likt strutsen sticka huvudet i sanden känns kanske lugnt och bra men det löser inga som helst problem.

Det är lätt att påstå att andra har dåliga förslag men betydligt svårare att göra något åt frågan. 550 personer väntar på en lösning och ca 1 400 ungdomar (beror på hur det räknas) är öppet arbetslösa eller i åtgärd på arbetsförmedlingen i Umeå.

I Umeå får inte ca 30% av eleverna godkända betyg efter tre år på ett yrkesförberedande program. Det är en skrämmande hög andel och placerar Umeå bland de sämsta kommunerna i Sverige, visar rapporten ”Öppna jämförelser om gymnasieskolor 2011” gjord av Sveriges Kommuner och Landsting.

Balticgruppens donation med 20 miljoner för att motverka ungdomsarbetslöshet har satt fokus på frågan. Månad för månad kommer siffrorna och situationen för ungdomar att redovisas på ett sätt som aldrig har skett tidigare i Umeås historia.

En utveckling som jag verkligen välkomnar. En förutsättning för att kunna hitta lösningar är naturligtvis att  ha stor kunskap om problemet som ska lösas. Att kommunen nu går in och med ljus och lykta tar fram "riktiga jobb" att söka för ungdomar är en stor framgång.

Hellre sysselsättning än bidrag, Ingen ungdom ska tvingas söka socialhjälp för sin försörjning!

Det ska bli mycket spännande att följa hur  Balticgruppens 20 miljoner donation till ungdomsjobb kommer att falla ut. Olyckskorparna har redan kraxat "det går aldrig".

Då känner ni inte Ewa Klingefors, socialdiriktörn i Umeå är mitt svar. Ewa har tillsammans med kollegor och medarbetare bestämt sig för att det ska lyckas.

Det finns bara vinnare i projektet. Fler ungdomar i arbete innebär: framtidshopptill fler, fler som kan bli intresserade av framtida jobb i vården, mindre försörjningsstöd (socialbidrag). Ungdomar vill inte leva på sociala. De vill ha jobb - riktiga jobb.

Nu är det upp till bevis för alla andra företag verksamma i Umeå. Kanske finns det möjlighet att anställa ungdomar, ge ungdomar en möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden och en arbetslivserfarenhet att föra in i CV:et.

I svåra tider måste vi alla hjälpas åt. 0-tolerans mot ungdomsarbetslöshet kommer inte bara att sätta Umeå på Sverigekartan utan också på Världskartan.

En vision väl värd att kämpa för!