Sänd du en stråle blid…

Av , , Bli först att kommentera 0

Nej, det är inte jul igen. Det är inte tusen juleljus som ska tändas. Jag vet inte hur många gånger jag har sjungit den – nu tändas tusen juleljus och lite senare…I varje hjärta, armt och mörkt. Sänd Du en stråle blid, Det är ingen lätt mening, vare sig att säga, sjunga eller förstå. Jag kanske inte heller helt har tänkt på den ordentligt förrän ikväll. I varje hjärta, armt och mörkt – sänd du en stråle blid. Så otroligt vacker mening.

Sänd du en stråle blid…

Kanske är jag i rätt mood efter att ha sett den japanska filmen ”Mot solnedgången”. Den var otroligt vacker och lågmäld, men ändå stark. Den gjorde intryck, liksom allt som har en riktning mot något, som ”Mot fyren” av Virginia Woolf. Det är kanske tio år sedan jag läste boken – men jag kan fortfarande tänka på den ibland och fundera över Mrs Ramsey.

Vägen går framåt. Riktningen går framåt. Handlingen går framåt. Vi är i rörelse. Vi tar äntligen båten ut till fyren och ingenting var förgäves. Allt är ännu möjligt…

Porrsurfande talas det tyst om…

Av , , 2 kommentarer 4

Det måste helt enkelt ha ett samband – våld mot kvinnor och porrsurfande. Det är sällan någon överhuvudtaget skriver om just det och det verkar vara helt accepterat av svenska folket att sitta och glo på porrfilm. Jag tycker det är ett distanserande från det mänskliga och humana. Många har åsikter om tiggare, snöröjningen, vägsaltet, skatterna, migranterna och än det ena och än det andra – men aldrig säger någon: det är rent åt skogen det här med porrsurfande. Vi borde starta ett upprop, göra en manifestation mot just det! Nej, Det är tyst, för det är väl helt ok att syssla med, lite sådär i skymundan. Det blir nog ingen het valfråga, det är ungefär som miljön: jag vill köra bil mil efter mil och flyga till Thailand och Maldiverna. Jag vill. Jag vill ju ha semester…

Tanken slog mig idag när jag läste att en kvinna blivit överfallen mitt på ljusa dagen i Luleå. Jag tror det är dags att börja prata om att det demoraliserar.

Porr är fult. Kärlek är mycket vackrare…

2 kommentarer
Etiketter:

Odla din hippocampus – bli taxichaufför!

Av , , Bli först att kommentera 4

På SVTs sida Vetenskap läser jag om hjärnan. Det är ju det där om att nervceller fortsätter att bildas hela livet, trots vad man tidigare alltid fått itutat sig, ca 1400 nya friska varje dag. Det är i hippocampus det händer – denna viktiga plats för att hantera minnen. Fritt citerat så nämns det att Londons taxichaufförer ska lära sig ca 25 000 gator utantill och att man har konstaterat att dessa chaufförer inte bara har större hippocampus jämfört med andra utan även att ju längre de kört taxi – desto större hippocampus har de.

Kanske är det kombinationen av det oväntade (vart ska vi) problemlösningen (hur hittar jag snabbast dit) och strategierna de lärt sig för att hitta rätt som gör det.

Undvik GPS…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

”Jag är ingen lättfärdig man”…

Av , , Bli först att kommentera 6

Hette den franska filmen på Netflix. I korta drag handlar filmen om en flirtig mansgris som brukar stirra på kvinnor. En dag vaknar han upp och världen är upp och ned – det är kvinnorna som bär kostym, har makten och hela härligheten och nu måste han anpassa sig till detta nya liv. Eftersom han är singel så tjatar hans mamma och pappa på honom att han måste träffa någon och gifta sig ”hur ska du klara dig annars”. Det är en kuslig film på så sätt att vanliga repliker från män och kvinnor som sägs av det andra könet blir så tydliga. Filmen är en lektion i vad både könen behöver jobba med. Dessa nedvärderande kommentarer som kvinnor (rent generellt) säger eller tycker om sig själva (budskapen har ju i och för sig hamrats in i kvinnors hjärnor i åratal genom reklam, gamla värderingar osv): jag är för tjock, jag är för smal, jag har för stora eller för små (whatsoever) etc. Och replikerna som män (rent generellt) kör med: komplimanger, lilla gumman, stirra på kvinnor, ta plats, etc.  Filmen är suverän – helt enkelt, en lektion i jämställdhet.

Det är skillnad på tillåtelsekultur och anpassningskultur – OCH ATT TA PLATS. Det är fritt för alla att skriva och skapa utrymme. Det är fritt för alla att ha en röst – i orden finns tröst…

Att finna en uttrycksform, en yta, en plattform är också makt. Allt behöver inte vara i det stora formatet – det är ju trots allt droppen som urholkar stenen. De tysta manifestationerna. Knytblus utan facklor.

Edit Södergrans dikt ”Dagen svalnar” – sista versen:

Du sökte en blomma
och fann en frukt.
Du sökte en källa
och fann ett hav.
Du sökte en kvinna
och fann en själ -
du är besviken.

En bra poet kan ge ord åt det tidlösa och även uppmana till förändring…

Britta headhuntar Svenska Akademien – Dream team…

Av , , 2 kommentarer 4

Jag har fått i uppgift att modernisera det svenskaste av svenska näst efter Mello: Svenska Akademien.

Här kommer Brittas dream team (av nu levande och döda):

Till nästa ständige sekreterare utses: Christer Björkman.

Han har trots allt fått hela 9 poäng i Eurovision song contest och sjöng även in låten på franska ”Demain il y a un autre jour” – Imorgon är en annan dag. Han kan typ – vända blad. Och dessutom är han Mellogeneral och tänker köra samma upplägg i uttagningen av NOBELPRISET i LITTERATUR. Det blir en femveckorsuttagning på bästa sändningstid i SVT och allmänheten får rösta. Det dyrare alternativet går till underhållet av Svenska Akademiens våning i Paris. Christer har redan avslöjat deltagarna i första uttagningen:

Camilla Läckberg
Horace Engdahl
Edward Blom
Leif G W Persson
Jonas Gardell

Man ska alltid köra med säkra vinnare, eller hur Leif? Vi räknar med att Jonas och Camilla går till andra chansen.

Nu återstår enbart 17 stolar…Sverige vi har ett resultat!

Stol nr 1: Barbro Hörberg -  med ögon känsliga för grönt

Stol nr 2: Inger Alfvén – för boken Ur kackelackors levnad. Horace kommer dessutom att få ett signerat ex – av boken vill säga.

Stol nr 3: Kung Carl XVI Gustaf. Expert på att vända blad.

Stol nr 4: Elisabeth Massi Fritz. Kommentarer överflödiga.

Stol nr 5: Hillary Clinton. En akademi behöver förutom snille och smak – en air av intelligens och icke att förglömma en internationell jury

Stol nr 6: Felix Herngren. Lyfter det tråkigaste sällskap.

Stol nr 7: En man som heter Ove. Valfri joker.

Stol nr 8: Lars Berghagen - Solljuset dansar på fjärden, det glittrar för stort och för smått, för träkåken uppe på Söder men även för Konungens slott.

Stol nr 9: Christer Björkman – 9 poäng…

Stol nr 10: LaGaylia Frazier – Sveriges motsvarighet till Bob Dylan

Stol nr 11: Edit Södergran: Jag är ingen kvinna. Jag är ett neutrum. Jag är ett barn, en page och ett djärvt beslut, jag är en skrattande strimma av en scharlakanssol…

Stol nr 12: Jag själv

Stol nr 13: En före detta kollega som älskar SAOL och som jag lärt mig så mycket av. Kvinna, gillar stråhattar, Rosemary Pilcher och blommor…

Stol nr 14: Mitt fyraåriga barnbarn. Han säger så kloka saker.

Stol nr 15: Någon, vem som helst som heter Ebba…

Stol nr 16: Charlie Chaplin. För filmen Moderna tider.

Stol nr 17: Bellman. Han får gärna ta med sig Ulla…

Stol nr 18: Robert de Niro (otroligt snygg och underbar i filmen Falling in love. Inte det minsta sexistiskt)

Stol nr 19: Årets nyhet. Min syster Ingrid för hennes underbara diktsamling som hon skrev när hon var typ 9 år. Trots min tidigare avund är jag storsint nog att ge henne den bästa platsen i denna ärevördiga församling

När det spontana skapar naturliga gångvägar…

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är den där gångvägen som aldrig var planerad, utan uppkom spontant när flera människor tänkte samma tanke: Det går fortare om jag genar här istället för att följa gångvägen. Något skapas i den spontana, ej planerade och jag vet inte varför jag kom att tänka på det; kanske var det den där intervjun med Lena Andersson i DN där hon berättar om sin nya bok ”Sveas son”. Jag gillar verkligen Lena Andersson och när hon säger att ”Klassresor sker om man inte hindrar människor. Folk har ett inre driv” så förstår jag ungefär vad hon menar. Fritt citerat så anser Lena att man ska inte styra människor för mycket – för människor gillar att själva klura ut saker. Det ska uppstå naturligt.

Jag tänker att Lena har rätt eftersom jag själv är av samma åsikt. Man kan ha hur stora och fina planer som helst, fyrkantiga hus där människor kan proppas in i, men är husen fula och fantasilösa – vem trivs då att bo i dem och hur skapar man någon kärlek för den plats man bor på då? Jag borde inte skriva det här – men jag tycker synd om Stora Hotellet som har försvunnit i Vävens kalla, vita famn. Väven i sig är fantastisk, men jag blir lite ledsen när jag ser byggnaden. Och borde det inte finnas ett räcke vid älvkanten? Det är ändå underbart att Umeå har ett kulturhus!

Det slår mig också apropå klassresor att klassamhället lever och frodas. Vissa saker är fina och vissa saker är fula och drömmar som människor har sträcker sig inte längre än vad man har just idag. Att för en pensionär kan drömmen vara att kunna få några hundralappar över varje månad – för en stolsmedlem i Svenska Akademien kan det vara att fortfarande ha tillgång till den där våningen i Paris och lite stjärnstatus. Våra världar skiljer oss åt och när politiker ibland talar om ”folk” och hur man ska få dem att jobba, stiga upp på morgonen, inte vara bidragsberoende eller arbetslinjen – så vänder sig något inom mig. Det är ett slags distanserande och med det säger man utan ord att vi är inte av den sorten. Vi vill jobba, vi är inte bidragsberoende, vi är de som kan tänka ut vad vanligt folk behöver — som exv PPM-systemet. Det var verkligen en gåva till såväl Sveriges pensionärer som fondbolag.

Det sägs att den som är stark måste vara snäll. Tilläggas bör att den som har makt måste vara ännu snällare…

 

Vi skulle aldrig bli som de…

Av , , Bli först att kommentera 3

Det är ju bara sju är sedan jag skrev den här texten – den 13 september 2011…

De som satt där vid borden och stirrade på varandra eller ned i duken. Eller somnade framför TVn eller aldrig gick ut och dansade. Som sällan skrattade eller fattade vad som var kul i livet. Som aldrig stannade upp hela natten utan att tänka på hur trötta de skulle bli dagen efter. Nej, vi skulle aldrig bli som de där medelålders, gråa människorna som bara brydde sig om vad grannen gjorde eller åt strömmingsflundror till middag.

Vi skulle aldrig sätta på oss knästrumpor i nylon eller säga goddag min fru, jag ser min fru, ni lillan har i famnen. Nej, vi skulle vara unga helt livet, skratta, och ha kul. Varenda dag, varenda fredag och varenda lördag. Spela Supertramp och School högre än högt och bara gå in i musiken och dansa runt i våra proggtröjor.

Vi skulle aldrig klippa oss i frisyrer med tantvarning och ha lila hår. Inte bära stödstrumpor och hålla in magen framför spegeln och bara umgås med andra likadana trista människor på parmiddagar. Prata om jobbet, barnen och huset och trädgården. Nej, vi ville bara skrika rakt ut när vi råkade ut för tanterna och farbröderna. De som satt mittemot varandra och inte sa flaska eller så grälade de hela tiden. Tittade aldrig på varandra med sug i blicken och hellre sa; ska du äta det där med din mage – än ”älskling vi struntar i maten”.

Nu kör vi…..!!!

Britta – läs igenom den här texten en gång till…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Horace Engdahls attityd går fetbort!

Av , , 4 kommentarer 10

Jag är emot personangrepp, men beteende är en annan sak. Trösten är i alla fall att det måste vara väldigt trist att vara medlem i en herrklubb. Sitta där som en pösmunk och vara lagom dryg.

Sara Danius lämnar Svenska Akademien – så bra för henne! En sådan miljö kan inte vara nyttig att vistas i under längre tider. Lämna dinosaurierna bakom dig Sara och gör som din namne Sara Lidman sa: Lev!

Märkligt ändå att den man i Akademiens närhet som flera kvinnor har blivit utsatt för försvaras av en stor klick herrar i Akademien och hon som försöker städa upp i röran – får gå. Det är absurt!

Idag blir det #knytblus (för Sara)

4 kommentarer
Etiketter: , , ,

Patriarkatbubblan och Akademien…

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag kan helt enkelt inte låta bli att lusläsa allt om Svenska Akademien. Det är som den värsta dokusåpa, en verklighet som överträffar dikten, en patriarkatbubbla (snart nyord, vänta bara) om snobbar som jobbar – och i kulisserna står ”Kulturprofilen” beskylld för övergrepp och säger att allt är lögn. Det är en historia om svek, lögner, komplotter och teater. Den ständige sekreterarens alter ego ”Gittan” innehar den nittonde stolen.

Allt är en historia som lika gärna kunnat utspela sig på 1700-talet. Men Akademien gör ändå något för att modernisera – bilden av svenskarna som blyga och konflikträdda är i grunden skakad. Här kommer ett folk som är såväl taktiska som stridslystna och inte viker undan en tum, utan lägger sig i skyttegravarna och kastar granater på motståndarlaget. En självutnämnd hjälte vill ”rädda Akademien” och Fru Kulturprofil från det andra laget. Den ständige sekreteraren har uttalat sig i DN om semlor. Bonnigt värre. Är det inte dags att införa de gamla stånden: adeln, präster, borgare och bönder! Semlor kan bönderna smaska på, här i Akademien vill vi ha något smakfullt från ett äkta franskt boulangerie.

Gustav IIIs skelett skallrar i garderoben och när han kommer ut kommer han äntligen att kunna gå i Pridetåget. Gustav V hakar på. Hej Sveriges gamla kungar! Shake it loose!

Danius International sjunger:  

She is all you’ll ever dream to find
On her stage she sings her story
Pain and hurt will steal her hearts alight
Like a queen in all her glory

Viva nari’a, viva Victoria, Aphrodita
Viva la Diva, viva Victoria, Cleopatra
Viva nari’a, viva Victoria, Aphrodita
Viva la Diva, viva Victoria, Cleopatra

Alla nu levande före detta ständiga sekreterare står i doakören bakom och klämmer i av själ och hjärta: VIVA LA DIVA

Ja, det är väl det enda tänkbara scenariot som nu återstår…

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Det vore mycket bättre om ingen trodde sig vara utvald…

Av , , Bli först att kommentera 3

Det skapar så mycket elände att tro sig om att vara speciell eller utvald – för att tjäna någon eller för att låta sig tjänas. Det måste vare en defekt i tankegångarna som gör det.  Man kan väl säga att om utvaldheten bringar något positivt med det hela så är det bra. Man gör något för andra och grunden är kärlek. Om man känner sig utvald med syfte att vara rå och grym är det en helt annan sak.

Det måste i alla fall vara sektknepet nr 1: Du är utvald. Genast känner man sig lite längre och viktigare. Sektknep nr 2: Du har en uppgift att utföra. Sektknep nr 3: Jag/vi behöver dig. Sektknep nr 4: Det är bara jag/vi som sitter inne med sanningen.

Det finns så många sanningar…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,