Why worry?

Av , , Bli först att kommentera 9

”But baby I’ll wipe away those bitter tears - I’ll chase away those restless fears that turn your blue skies into grey” Dire Straits.

Det är söndag. Ännu en dag med sol, blå himmel och små, vita, lätta moln vid horisonten. Det är sommar och uti hagen växer snart blå bär. Kanske. Efter en tur ute i barndomsmyllan där björnar lurar runt husknuten och huggormar syns på ängen är jag tillbaka i den trygga staden. Jag har kanske för alltid blivit resistent mot livet på landet. Man måste vara otroligt stark för att leva på landet. Vill man ha ett test för vad man kan tåla ska man skaffa sig ett litet småbruk vid en vacker sjö och gå all in. Odla potatis, morötter och dill. Mjölka sina kor morgon och kväll. Oroa sig för regn, torka och kyla och tända eldar vid potatislandet för att mota frosten.

Man ska ha sett mörkret sänka sig vid höstarna, stormarna ta tag i husets väggar och se blixtarna lysa upp en svart himmel. Man ska ha åkt i en liten rödmålad eka över sjön efter att ha hämtat fiskenäten och plötsligt har vågorna blivit otäckt stora. Man ska ha använt utedass när vattnet varje vinter sinat. Man ska ha besökt människor i staden och med ångest sett hur disken slösaktigt sköljts under rinnande vatten. Man ska ha haft sex mil till närmsta vårdcentral och sju mil till akuten. Man ska ha fått post fyra dagar i veckan och åkt tolv mil varje dag för att ta sig till fram- och tillbaka till en skola. Man ska ha noterat varje sällsynt bil som passerade förbi. Man ska ha läst bokhyllans Invandrarna, Utvandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige och förstått vad det hela handlade om.

”Why worry, there should be laughter after pain, there should be sunshine after rain – these things have always been the same so why worry now”.

Om många generationer före dig bott på samma plats skulle du ha hört släkthistorien om och om igen. Du skulle ha velat lyfta och flyga bort, du skulle ha velat se allt med nya ögon. Man måste vara stark för att återvända. Att hitta tråden som man ändå inte vill hitta, för idag är en annan dag och igår är för alltid förbi.

”Baby when I get down I turn to you and you make sense of what I do”.

Why worry?

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

”Lögnen har normaliserats” skriver Göran Rosenberg…

Av , , Bli först att kommentera 10

Jag läser hans essä ”Därför har jag förlorat hoppet om journalistiken” i dagens Expressen (8/7 2018), citat: ”Hur vi berättar världen är ingen liten sak. Vi kan berätta den bättre och vi kan berätta den sämre, beroende på vår förmåga att sanningsenligt gestalta våra erfarenheter av den. Sanningsenlighet är inte detsamma som sanning. Sanningsenlighet är en strävan, inte ett resultat. Journalistiskt berättande kan ta sig många uttryck och handla om allt mellan himmel och jord, men journalistik kan inte vara fiktion och lögn.”

Det är något med skrivna ordet som måste tas på allvar. Ett skrivet ord står där för alltid. Falska påståenden, anklagelser, tillmälen, lögner står där för alltid. När man läst något är det som om det fastnar i hjärnan. Lögnen har normaliserats, skriver Göran Rosenberg. Det tål att tänka på. Inte minst när man läser en del bloggar här på VK med anklagelser hit och dit – får man verkligen skriva vad man vill om andra som en sanning? Hur ska jag som läsare veta om det är sanning eller ej – och inte enbart den uppfattning som skrivaren har? Kommer anklagelserna att ta slut?

Jag tänker en del på Donald Trump, att någon kan bli president i USA som på möten, i television och twitter uttalade sig nedlåtande om kvinnor, gör narr av en funktionshindrad reporter, gör uttalanden som ”det är bara ”locker room talk”, ”grab her by the pussy”, säger att seriösa journalister är ”folkets fiender”. Det är inte osant att skriva det – han har bevisligen sagt de här sakerna och skriver ofta om olika personer ”a sad person, a very sad person”. Ändå, trots detta blir han USAs president.

Det tål att tänka på…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Jag tänker göra min mormor viral postumt…

Av , , Bli först att kommentera 10

När min mamma dog för ett och halvt år sedan hittade jag bland hennes ägodelar ett blad med tre små texter som min mormor skrivit. Det var en kopia från en dagbok. Jag har alltid tyckt om att skriva och tänkt att intresset kom från min pappas sida, där Gustaf Edin, byapoeten var min farmors kusin (om jag minns rätt i släktskapet). När jag städade kontoret idag hittade jag papperet och läste det igen.

Min mormor hette Margareta, men kallades Greta. Hon var kort, vithårig och lite rund. Hon födde tio flickor och min mor var det tredje barnet. Jag lärde aldrig känna min mormor på djupet. Hon hade så många barn och ännu fler barnbarn och barnbarnsbarn. Mormor var köket, det blåmålade skåpet, blåbärssaft, vedspis, kokkaffe, små kakor och bullar. Alltid när vi hälsat på och sedan tog adjö fick vi barn med oss de senaste numren av veckotidningen Saxons. Vi älskade mormor lite på avstånd och veckotidningarna var guld värda. Greta hade en speciell integritet, men hon var alltid vänlig och god.

Min mor hade också integritet. Jag lärde aldrig riktigt känna min mor på djupet, men jag älskade henne och på samma sätt kanske hon älskade mig – ett barn bland så många andra barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Ni vet – ingenting är nytt under solen. Det vi tror är en ny händelse kanske ibland endast är en upprepning, ett minne, ett mönster – ett liv. Hennes sista natt i livet höll jag hennes hand och vi var ett.

Nu till texten Livet: Tisdagen den 21 Januari 1969 (texten får ej kopieras).

Livet!

Vad är livet? Då jag sitter och tänker på hur mitt liv har varit, då blir det så mycket som passerar mej. I stort sett har det bestått utav glädje och sorg. Ett ständigt tänkande framåt, då man får göra det och det och det när barnen blir fullvuxna, då skall allt bli bra.
Fåfänga tanke! Dock är jag glad för mina barn, livet hade nog varit trist om man ingen haft att tänka på och leva för, om än det inte alltid är så roligt. Herre, lär mig förstå att det är ett lån från dig och hjälp mig du att förvalta detta lån. Herre, du ser min svaghet, men Du är stark, tag dem i din vård. 

Ibland önskar jag att man kunde läsa tankar…

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

Sommaren och Almedalen pågår…

Av , , Bli först att kommentera 20

Jag har semester. Det är underbara dagar, även om jag är på hemmaplan. Jag älskar att vara hemma. Om jag ville skulle jag kunna åka till Australien, Dublin eller Mallorca – problemet är bara att jag vill inte – tillräckligt mycket. Kanske har det med min barndom att göra – vi åkte aldrig bort på semester – med världens finaste badsjö nedanför ängen fanns egentligen ingen anledning. Sedan var det slåttern och korna som skulle mjölkas. Jag har räfsat en och annan slåtteräng till strängar i mina dagar och hässjat otaliga famnar med hö och trampat hö på höskullar. Semester var för mig att pappa var hemma på sommaren. Familjen. Alla var tillsammans. I arbete. Det låter kanske trist, och visst kände jag ibland att jag hellre velat bada hela dagarna istället för att hjälpa till, men det var verkligen teamwork. Alla bidrog.

Så jag är hemma – än så länge. Jag har gjort lite grejer som annars är lågprioriterat när man jobbar, som att städa tvättstugan i källaren i huset där jag bor, putsa fönstrena på utsidan (det blir några gånger varje år – de blir väldigt smutsiga i stan), skura ytterfarstuns golv med såpa och skrubba trasmattan ren i balja med tvättmedel, såpa och rotborste och hänga upp den på tork ute i solen. I morse klev jag upp vanlig arbetstid, klockan fem, bryggde mitt kaffe och satte mig ute på bron. Det gick nästan att föreställa sig en glittrande sjö nedanför den asfalterade parkeringen. Jag kollar på TV – debatter och tal från Almedalen. Jag har gjort mitt val för längesedan. Det betyder något. Det har något att göra med ”demokratisk socialism”. Det går bra att googla på det. Annars lyssnar jag lite på sommarprogrammen i P1, umgås med min familj, dotter, svärson och barnbarn – kollar på fotbollsmatcher och älskar Sverige.

Jag har semester…

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

We can work it out…

Av , , Bli först att kommentera 9

We can work it out!

Life is very short, and there’s no time
For fussing and fighting, my friend.
I have always thought that it’s a crime,
So I will ask you once again.

Try to see it my way…

Beatles – härliga, hederliga, glada Beatles. Texterna sitter kvar, förmodligen har de legat djupt i Hippocampus och fastnat i permafrosten. Jag tror vi har för lite av positiva tongångar idag. Det är bara problem, problem och åter problem – fast vi har det så bra. Testade med musikterapi denna min första semesterdag och det har fungerat alldeles utmärkt! Help me if you can, I feeling down – jorå här har det tvättats, fejats, putsats fönster, solats, handlats och lyssnats:-)

Mera 60-talsmusik till folket:-)

Bli först att kommentera
Etiketter:

Mitt hjärta tog ett glädjeskutt!

Av , , Bli först att kommentera 6

När jag såg att Peter Mattei kommer till Norrlandsoperan i slutet på augusti. Jag blev nästan tårögd. Jag såg dokumentären om Peter Mattei för några år sedan när den gick på SVT. Piteå-sonen Mattei som är, citat NO ”en världsstjärna på operahimlen”. Det är i just stunder som dessa jag verkligen känner hur mycket jag håller av Umeå. Norrlandsoperan. Peter Mattei. Schubert. Winterreise. Allt är möjligt. Allt!

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Kan inte göra mina arbetskompisar besvikna!

Av , , Bli först att kommentera 20

Jag skriver bara några ord i en enkel blogg. Mina trevliga arbetskamrater som jag tillbringat kvällen med tror visst att det krävs något speciellt för att skriva ned sina tankar – men, jag hämtar bara lite inspiration varhelst jag är – så ta åt er – ni är toppen! För övrigt kan jag nämna att mitt positiva sinne ikväll även har att göra med att jag fick en ny titel som ängel idag. Det är stort:-) Vingarna växer lite före varje sådant omdöme i skriftlig form. Jag tror att det har något att göra med min administrativa förmåga. Önskar bara att jag tog hem den förmågan till mitt eget hem, men nu då ett antal lata veckor står för dörren kanske, kanske jag kan få till det optimala hemmakontoret.

För övrigt tycker jag att Umeå Kommun gör en fin insats med Umeå Live – gratis musikunderhållning i centrum. Tack!

Bli först att kommentera
Etiketter:

Inga kommande kalenderhändelser:-)

Av , , Bli först att kommentera 6

Plötsligt händer det – mobilens startskärm visar en tom kalender! Efter imorgon är dagarna outforskade och oplanerade, även om jag går efter en inre planering så syns den inte i en kalender. Som en rysk s.k. Babushka-docka är livet. Man kliver ur och hittar ytterligare ett jag och ytterligare ett jag och ytterligare ett jag och…

Enligt Wikipedia så bestod den första matrjosjkadockan av åtta dockor – först sex flickor, sedan en pojke och längst in ett spädbarn. Citat ”Den första dockan skapades 1890 av konstnären Sergej Maljutin och en träsnidare i konstnärskolonin på godset Abramtsevo utanför Moskva, som ägdes av konstmecenaten Savva Mamontov. Maliutins design var inspirerad av en uppsättning japanska trädockor som föreställde de sju lyckogudarna i japansk mytologi.”

Det är Babushka-tid nu. Allt kan bli nytt igen. Nylackad yta, klara färger och en annan klädsel. Kanske är dockan djupt mytisk och analyserna olika över dennes antal, färger och kön. En tolkning kan kanske vara att när man lär känna sig själv så kliver man ur sitt skal och blir som ny eller att var och en av dockorna har sin egen personlighet – fast är ändå en helhet. Att grundkartan har flera lager och allt är ändå sant…

Babushka har snart semester:-)

Bli först att kommentera
Etiketter:

Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd…

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag har känt mig så nedslagen efter fotbollsmatchen mellan Sverige och Tyskland. Nej, inte för att Sverige förlorade, utan för att det som hände efteråt kändes som en käftsmäll. Allt huvudlöst som rasisterna hävde ur sig – det blir dålig stämning. Och det är väl kanske det som är meningen, varför sprida glädje och lycka när man kan sprida dynga? Ingen som känner någon som har kommit från ett främmande land och trivs i Sverige? Ingen som har någon närstående som kommer från ett annat land? Hoho? Någon?

”En svensk tiger” ju – men det gör inte Sverigedemokrater – de pratar om ditten och datten, om denna uttröttande svenskhet. Kan ni inte flytta till ett annat land och börja där istället. Bosätt er i Nordpolen och bevara Nordpolen nordpoliskt. Sitt där och ruva på ert partiprogram, med gårdsförsäljning av alkohol och nordpolisk kultur – istappar i skägget och polvandringar. Björn Söder måste byta namn till Björn Nord – annars är han inte nordpolitian. Bygg en snömur mot världen utanför. Dansa med isbjörnarna. Gör fejkinlägg och falska FB-konton och sprid er mission från er kalla isigloo utan känslor där ingen vill bo – Nord är bättre än Syd. Inga sydiater här. För ni ser inte likadana ut som oss, vi snögubbar med hattarna på sned.

Jag är trött. Jag spårar ur. Jag vet det. Jag ogillar inte människor. Jag förstår bara inte – varför? Det finns ingen mening med att hata. Det blir bara tomt, svart och kallt. Rasister är människor som mobbar andra människor.

”Kom liljor och aquileja, kom rosor och saliveja
Kom ljuva krusmynta, kom hjärtans fröjd…”

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

”Paul McCartney Carpool Karaoke”…

Av , , Bli först att kommentera 4

Min syrra hade delat en länk på FB: Paul McCartney Carpool Karaoke i The Late Late Show with James Corden. som jag klickade på. Gillar ni Beatles, 60-tal och  positiva härliga känslor – kolla på den – en happening! Det är något med musik som är så underbart – musiken (eller är det sången) ädla känslor föder sägs det ju – och jag är benägen att hålla med! ”Love, love me do, You know I love you, I’ll always be true, So please, love me do”.

Alla låtar om kärlek, alla dikter om kärlek – all längtan. Störst av allt…

Bli först att kommentera
Etiketter: