Konsten att upprätthålla traditioner…

Av , , Bli först att kommentera 5

Man fick det med modersmjölken. Åsikterna, beteendet, hur man skulle vara och vilka som skulle hedras och äras. Vi har det alla i oss – från medeltiden och reformationen – adel, präster, borgare och bönder – att indelas i en klass. Vi föds in i ett sammanhang och hur viktigt är inte detta sammanhang. Man läser ibland om de som klättrat på den sociala stegen – gjort den så kallade ”klassresan”. Den resan har många gratis redan från födseln. Att tillhöra någon nytt och ändå ha fördragsamhet med det gamla, inte förakta rötterna och trivas i det nya. Universitetet är nyckeln. Jag har aldrig låst upp dörren, men för att bevisa för mig själv att jag ändå kunnat gjorde jag högskoleprovet för några år sedan och fick ett bra resultat. Innan jag gjorde provet hade jag ganska bra koll på mina starka såväl som svaga punkter. Jag hade kunnat plugga på universitetet.

När jag var liten hade jag inga drömmar om vad jag ville bli, förutom ”manukäng” eller möjligtvis fluortant eller kanske maka eller bondmora? Jag hade överhuvudtaget ingen referens till att jag var något annat än en bonddotter i en liten by in the middle of nowhere. Men, jag älskar drömmar. Jag tror att drömmar, fantasi och kreativt tänkande är nyckeln – även utanför utbildningens värld. Man utbildar sig själv helt enkelt, läser böcker, funderar, läser böcker igen, gör slutsatser och tänker – utan att tala. Och hela livet är ett lärande. Det är det som är så fantastiskt! Det är egentligen aldrig försent. Jag har släktingar som har släktforskat och jag har faktiskt en gammal, gammal rot i Umeå; min farmors farfarsmor Brita Stina Olofsdotters farmorsmor Sofia Elisabeth von Rohr föddes 1701-01-01 och dog i Umeå 1764-11-27. Och jag skulle så gärna vilja veta var hon bodde någonstans. Är det Öst på stan där jag bor nu eller var var det?

Hur det än är – Sofia Elisabeth – om jag fick önska en enda sak – så skulle jag så gärna vilja veta – vem var du?

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Innan dagen börjar…

Av , , Bli först att kommentera 3

Innan dagen börjar…

Jag vill gripa tag i dagen

Säga åt den, försvinn inte

stanna här hos mig

Jag är stjärnan i universum

som du är stjärnan

i din värld

Om dagarna möts vi

strålar ikapp, alla vi stjärnor

som vill skapa bilden av Orion

Stjärnorna ger bilden -

utan dem omkring

vore jag ingenting…

Britta Johansson 110524

Bli först att kommentera
Etiketter:

Slottsdamen hade inte duschat på tre år…

Av , , Bli först att kommentera 4

När sekundmetrarna yrde runt huset igår fanns det väl inget annat att göra än att fortsätta titta på TV och andra avsnittet av en serie från Storbritannien där man låter människor som har städmani träffa någon i dennes hem som inte alls har städmani. Hittills har båda avsnitten varit om personer som bor i ett slott – ensamma och med den ansträngning som krävs att städa alla rum. Igår var det en kille och en tjej som dels var beroende av blekmedel (tvättade tom händerna med blekmedel) och dels städade i sina respektive hem oavbrutet som hade uppdraget. På något sätt var de på väg att bryta sina tvångshandlingar och ett steg på vägen var alltså att hjälpa någon att städa och att övernatta i deras hem.

Nu kom de till en hemsökt herrgård i Wales, där Cornelia bodde med tolv katter och ganska mycket damm. Inte bara damm, utan döda möss under sängen, ett badrum som inte använts på år och dar – Cornelia hade inte duschat på tre år, men varje dag gav hon sina tolv katter mat och försökte hålla trädgården vid liv. Massor med damm i gardiner och mattor, spindelnät och ugnen användes om förvaring. Nu gick det inte för städmänniskorna att övernatta men de gjorde en bra insats ändå. Efter städningen av tre rum blev det en liten bjudning i trädgården och information om att Cornelia kanske skulle börja anordna bröllop i herrgården. Dagen till ära tvättade Cornelia håret i det nystädade badrummet.

Jag hade hellre letat upp en koja än sovit över i ett slott med döda möss och spöken…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Lampan för 33 000 kr förföljer mig på internet…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det var en sådan där dag då man drömmer sig bort och funderar på inredningsstil. Borde jag frångå gammalt, nytt och omatchat (á la Umeå) och bli lite mera sofistikerad – kanske en golvlampa i ”guldöverdrag” designad som en palm? Art deco-stil, svart, metall och djurhudar. Eftersom jag inte tyckte att 33 000 svenska riksdaler var rätt pris för denna golvlampa gick jag vidare i livet. Trodde jag. Det har väl en månad ungefär sedan min rundvandring och det spelar ingen roll vilken sida jag besöker så kommer där en liten annons om en palmgolvlampa med guldöverdrag. Jag är inte desperat eller har anlag för förföljelsemani – men det finns gränser. Det kanske rentav slutar med att jag beställer den istället för att åka på semester några somrar – vem vet? Adjö Italien, adjö goda middagar, hej då…

Det finns i och för sig andra saker som inte heller ger sig så lätt – som gammal skåpmat – tidningar som skriver om sådant man förut har skrivit om. Idag läste jag i Aftonbladet om tabbar och ironiska kommentarer på tidigare Idrottsgalor, exv 2004 då Robert Gustavsson, ”jag är inte bitter-Tony Rickardsson-figuren” sade så här om 2003 års kvinnliga idrottare Annika Sörenstam: ””Hon har ju en otrolig karisma, den tjejen. Jag menar, man blir ju mörkrädd för fan. Hur tråkig får man blir egentligen”, sa han ironiskt.” Det är ju tur för Robert Gustavsson att han aldrig träffat mig…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Dolores – Yes, we can!

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag fastnade framför Kunskapskanalen inatt – helt plötsligt klarvaken när filmen om Dolores Huerta rullade fram. Jag har aldrig hört talas om Dolores förut, men däremot den slogan som Barack Obama använde sig av, Yes, we can! Det visar sig att det var Dolores som en gång skapade den ”Si se puede”. Dolores började organisera lantarbetarna i USA – hon blev en röst för de som inte hade någon. Hon kämpade mot usla arbetsförhållanden, hon kämpade för kvinnor och minoriteter – alla de som behövde hjälp. Tillsammans med César Chávez grundade hon en fackförening för lantarbetarna och det blev bl a en storstrejk i mitten av 60-talet, druvstrejken med frågor om besprutning av grödor och vad det gjorde med arbetarna, deras arbetsvillkor etc. Dolores jobbade jämt och hennes elva barn fick inte se henne så ofta.

Har ni inte sett filmen – gör det!

Det är något med folkrörelser – när människor reser sig, får en röst och makt över sina egna liv. Förändrar arbetsvillkor och skapar ett drägligare liv. Jag minns själv, jordbrukardotter som jag är att vi hade en DDT-spruta hemma. Pappa som arbetade med gården och som skogshuggare i en skog där det fanns gott om DDT. Pappa dog 1989 i Parkinsons sjukdom, 73 år gammal. Han hade gjort sitt dagsverke, plikttrogen och arbetsam. Vi hade en DDT-spruta hemma. Jag älskade min pappa…

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Googla goda nyheter…

Av , , Bli först att kommentera 4

Det tog 0,38 sekunder att få fram 3 290 000 resultat för ”goda nyheter”. Sannerligen behövs sådana i dessa dagar när vi hela tiden matas med allsköns elände. Det tar aldrig slut.

Det värmer i hjärtat att Sten, 104 år, har förlovat sig med nya kärleken Solveig – för som Sten säger ”Kungen sa det ju klick för och det gjorde det för mig också”. Vidare i nyhetsflödet meddelas att en blöt höst ger hopp om återställt grundvatten. ”Det ser positivt ut inför 2018”, säger Fredrik Theolin på SGU.

Sverige har den lägsta ungdomsarbetslösheten på tio år. En halvering jämfört med för fem år sedan. I november var 55 000 ungdomar mellan 18-24 år inskrivna på Arbetsförmedlingen, mot 101 000 år 2012. Mot alla odds gick fotbollsherrlaget till VM. Det är tolv år sedan sist och man talar om hjältedåd.

Tidningen Time har utsett metoo-rörelsens” the silence breakers” – de som bröt tystnaden till ”Årets person”. Den snabbaste sociala förändringen på decennier och det började med att ett hundratal modiga kvinnor och några modiga män trädde fram och berättade deras historier.

Min diskmaskin läckte lite vatten, men vid en omstart visade det sig att läckan inte längre fanns kvar:-)

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

The Madness of Perfection…

Av , , Bli först att kommentera 4

Istället för ”På spåret” (Den döende detektivens tre avsnitt har jag redan avverkat på SVTplay) såg jag en reportagefilm på Youtube om systemet med Michelin-stjärnorna och hur gärna kockarna och restaurangerna vill ha sina stjärnor i Michelinguiden och vad det innebär att mista en stjärna. Det var berättelsen om Bernard Loiseau – en fransk trestjärnors Michelinkock som efter spekulationer om att hans restaurang skulle mista sin tredje stjärna sköt sig själv. Så tragiskt och så onödigt. Titeln på dokumentären Michelin stars – the madness of perfection – känns relevant, för visst är det något galet överdrivet i perfektionshets och för vem görs den? Vill jag gå på en restaurang och betala multum för att exv få den bästa pommes fritesen som finns (enligt Hester Blumenthal – han var inte med i dokumentären, men jag har sett honom förut tillaga detta) fritering, omfritering, exakta temperaturer, så många steg för att få den perfekta friterade potatisen? (Friterad mat är en ren hälsofara).

Vi är så vana numera att bli betygssatta. Inte alltid har betygssättaren all kunskap som krävs för att sätta rätt betyg. I omvärldens ögon blir du ändå dömd, nedgraderad, inte längre på topp. En dalande stjärna – ja, det finns så många uttryck.

För övrigt är Rolf Lassgård en av mina favoritskådespelare – ända sedan den gången jag såg filmen Under solen med RL i en av huvudrollerna tillsammans med Helena Bergström och Johan Widerberg. Filmen inleds med texten: ”Vad som har varit är det som kommer att vara, det som har hänt är det som kommer att hända. Intet nytt sker under solen.”

Och allt kommer genast i dess rätta perspektiv…

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Det är på natten det händer…

Av , , Bli först att kommentera 7

Man plogar trottoaren utanför mitt hus ungefär samma tid på nätterna. Eftersom snön har fallit och fortsatt att falla så händer det ganska ofta att jag väcks av en liten plog som körs fram och tillbaka på trottoaren utanför huset där jag bor. Det är underbart att samhället fungerar – att någon sitter någonstans och planerar när det är dags för någon att ge sig ut igen i den mörka natten och förbereda dagen. Det är i mörkret det händer. Nu är allt tyst igen, ingen trafik, stadsbussarna står ännu stilla och trottoaren redo för gångtrafikanterna som i huvudstaden skulle kallas för feministisk snöröjning – här i norra Sverige har vi redan uppnått total jämställdhet – för även gatorna är plogade.

Hittade för övrigt denna träffsäkra turistguide för besökare i Norrland på allaroligahistorier.se

Några enkla tumregler vid konversation:

* Kallprata inte. Det är inte nödvändigt prata bara för att få tiden att gå.
* Skryt inte.
* Fjäska inte.
* Skrik inte.
* Slappna av.

På sjukhuset:

* Bedövning? Va ä dä?
* Hjärtattack? Men du att je måst ligg över?
* Ja schlant vä motorsåga när jag skull skiv bulla.
* Spik i fotn? Hä ä ju bare en nubb.

På fjället:

* Då ä vi schnarst framme. Bak’i nästfjälle bruk man schymt husä.
* Hadd e int schnöa så förbannat hadd vi kunnat si ena stjärna.
* Ryck upp dä, ti mil te ork du.

Det är i de norra landskapen i Norrland det händer…

Man är väl bara ett sånt där fornminne…

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag såg filmen när den gick i Sveriges Television i början på 70-talet, ”Vem älskar Yngve Frej” – en underbar film baserad på Slas bok med samma namn (för övrigt ej läst). Där i byn Östentorp bor före detta skomakare Gustafsson med sin syster Elna – kvarlämnade som ett par fornminnen. Gustafsson beslutar sig för att sätta upp en skylt med texten Fornminne som pekar rakt in i skogen och nu börjar saker och ting hända. Jag älskar den här filmen. Jag känner igen så mycket i den, hur man levde, hur man bodde, hur man kände sig när man blir kvar sist i en liten by – som ett fornminne. Filmen finns på SVT play. Eftersom julledigheten var lång passade jag även på att se På palmblad och rosor, i samma landsbygdstema och med samma författare.

Mina uppväxtår i min by präglade mig för hela livet – det är som om naturen, ensligheten, dagarna, de långsamtgående timmarna för alltid ristat sig in i mig. Det finns ingenting som imponerar på mig när det gäller guld och glitter, utanpåverk eller status. Jag vilar i tystnaden i mitt inre rum utan asfaltbeläggning och kalla stenplattor, utan torgets ödslighet och den ensamhet som föds i tonerna från en mans dragspelande sorgsnas glättighet, utan de rakt utstakade trädens livlöshet och stadens fyrkantighet.

Jag älskar Yngve Frej.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Human…

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är mycket som händer i världen. Ibland känns allt tröstlöst, men så ser man en dokumentärfilm som heter ”Human” som enligt SVT Play handlar om, citat ”Vad innebär det att vara människa? Human är den legendariske filmaren Yann Arthus-Bertrands hyllning till mänskligheten och vår planet. En serie vittnesmål om kärlek, hat, lycka, rädsla och vardagsliv från hela världen blandas med andlöst vackra bilder och musik. En upplevelse långt utöver det vanliga.” Filmen är lång, 2 timmar och 14 minuter, men väl investerad TV-tid. Det är komplext, varken svart eller vitt. Det är glädje, sorg och kärlek. Och jag tänker mig att så länge man känner, så länge man kan beröras är man människa.

Julen är snart här. Imorgon blir det julfirande med barnbarnen. ”Nu så kommer julen, nu är julen här, lite mörk och kulen men ändå så kär.”

Tillönskar er en riktigt God Jul!

 

2014

 

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter: