Så var vi då i mål…

Av , , 2 kommentarer 5

Vi får snart en regering och på rätt sida av färgskalan. Det är som det är med alla kompromisser men jämfört med det yttersta högeralternativet känns det ändå helt ok.

Jag har sett en del dokumentärer om andra världskriget – det kommer ständigt nya filmer om detta fruktansvärda krig och dess konsekvenser.

I Storbritannien fick Brexit-avtalet nobben, men Mrs May klarade misstroendeomröstningen – och i Wolfgang Hanssons krönika i kvällens Expressen kan man läsa om May, citat: ”Hon måste sträcka ut handen över partigränsen och hitta en kompromiss som en majoritet att parlamentet kan gå med på. Det kommer kanske att spräcka hennes konservativa parti men kan rädda nationen. Någon måste bryta den totala förlamningen.” För det är väl det allt handlar om numera – att hitta lösningar, försöka samarbeta, att göra det bästa av situationen fast det är tufft.

Annars kände jag förut i veckan bara en stor sorg när jag läste att VK-bloggaren Anders Forss avlidit.

Dagarna blir allt längre och ljuset dröjer sig kvar på eftermiddagarna. Vi går mot ljusare tider. Trots klimatpåverkan och cyberhat – så frodas fortfarande människors kärlek till varandra och snön knarrar gammaldags tryggt under skorna. Kärleken är evig sjunger Lena Philipsson och jag är benägen att hålla med. Den finns i oss…

2 kommentarer
Etiketter:

André Leon Talley och alla andra man kan fundera på…

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag såg dokumentären på TV igår om stilikonen André Leon Talley (idag 69 år). Bara av en slump. Jag har aldrig hört talas om den mannen förut och vet knappt något om stil heller – men programmet var fantastiskt! Vilken personlighet den mannen har och är. Hans största inspiration och trygghet fick han från sin mormor och kyrkan. I slutet av programmet ser man André i kyrkobänken under en predikan som hölls av en av hans nära kvinnliga vänner Eboni – det är ju en sådan passion och inlevelse att man inte kan låta bli att bli berörd. ”Pastor Martin Luther King, som bara var några år äldre än vad jag är nu hade tagit sina sista andetag där (Lorraine Motel) efter att han skjutits som en hund där han stod på balkongen. Vi har svåra dagar framför oss. Skriften säger att där det finns plåga finns också välsignelse. Där det finns död, finns också liv. Där det finns motgång, finns framgång. Skriften säger åt oss att fortsätta kämpa. Att hålla hoppet levande. Den säger åt oss att gå tillsammans, utan att förtröttas. Den säger åt oss att sjunga tillsammans, utan att förtröttas. Att be tillsammans, utan att förtröttas. Att dansa tillsammans, planera tillsammans, utan att förtröttas. Varför?”

Här bryts sekvensen från kyrkan – och svaret på den frågan är kanske vad vi alla borde fundera vidare på – varför?

TV-kvällen hade för övrigt börjat med ”Bergman – ett liv i fyra akter” (det sista avsnittet). Så begåvad, älskvärd, men en riktig mobbare. Så komplex är människan. Därefter Leif GWs program om Hermann Göring och hans svenska hustru Karin. Därefter André Leon Talley och eftersom jag var uppe i varv blev det efter detta ”Min sanning” där den lite mystiska, men även ärlige och rättframme David Lagercrantz intervjuades av Anna Hedenmo.

Man måste hålla hoppet levande – om en bättre värld – utan nazism, rasism och mobbare – att odla det bästa inom oss, istället för det sämsta. Varför? Ja, varför inte…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Min barndoms jul…

Av , , Bli först att kommentera 7

Den här lilla, helt sanna berättelsen skrev jag ca 1997 – om en helt vanlig julafton i början av 70-talet.

Min barndoms Jul 

Jag vaknade på morgonen med en vag känsla av spänning i magen. Äntligen JULAFTON!  Med ett vigt skutt hoppade jag ner på golvet, glatt gnolandes på: ”Låt mig få tända ett ljus, tända det bara för dig…”, högt och ljudligt vilket orsakade ett missnöjt grymtande från min syster som inte ville kliva upp klockan sex på morgonen.

– Gå och sjung någon annanstans, muttrade hon grötigt. Jag vill sova, tillade hon småsurt. Ingenting kunde dämpa mitt humör denna årets bästa dag, inte ens en syster som ogillade vacker sång…

”Bättre och bättre dag för dag. Bättre och bättre dag för dag. Bara glädje hjärtat rymmer, slut på sorgerna och alla bekymmer” fortsatte jag oförtrutet, vilket resulterade i att en kudde hårdhänt landade på mitt huvud. Nå, systrar som vaknade på det humöret går inte att göra något åt, så jag förflyttade mig raskt ner till köket där min kära mor stod och griljerade skinka.

Här var förberedelserna redan i full gång. Kokt potatis, lök, rödbetor och sillfiléer delade bänk med två flaskor Alger. Min mor brukade inte stå och smutta på vin medan hon vispade i grytorna, utan det var pappa som skulle göra glögg. En synnerligen högtidlig tilldragelse eftersom det var en av de två gånger per år som han stod vid spisen. Den andra gången på året tilldrog sig när höstens älgjakt var avklarad och köttet skulle provsmakas. Pappa skar bitar och stekte dessa i rikligt med smör och salt. Stekpannan ställdes mitt på köksbordet och sedan åt vi, med gafflar, direkt ur den och drog hembakad mjukkaka genom flottet i botten av pannan. Våra matvanor var det inget som helst fel på. Palt och älgkött, vad mer behöver en norrbottning för att må riktigt bra!

I alla fall så stod nu fadern och hällde en kvarting renat, två buteljer Alger, kanel, ingefära och diverse annat i en stor kastrull. Ångorna från glöggkoket spred sig snart i hela köket, liksom ett tecken på att denna jul skulle bli precis som alla andra jular före denna. Taktfasta steg från de övriga i klanen N hördes i trappen och inom kort stod alla och hackade kokt potatis, lök, rödbetor och sill. Det blandades stöttes och skars så det stod härliga till. Pappa provsmakade glöggen och som för att vara riktigt säker på att den blivit lyckad, tog han en slurk till. Den här gången blev han tydligen övertygad om att det hela gått bra, för han log så förnöjt för sig själv.

Återstod diskning, tvagning, ombyte till finklänning och skor och en lång, lång väntan. Innan Kalle Anka på TV, samlades familjen runt det stora köksbordet. Pappa dukade fram små snapsglas och alla, stora som små, fick smaka på den hemgjorda, kalla glöggen.

”Ser du stjärnan i det blå, allt du önskar kan du få..” Ja, om det vore så väl, tänkte jag hoppfullt. Efter denna kära jultradition stod maten på bordet: Blodkorv, inlagd sill, gravad lax, julskinka med plommon, sillsallad, kalvsylta, pressylta, ja, mat i långa rader.

Till sist så kom han då; Tomten. Långt borta på vägen, snett bakom ladugården, såg jag en figur komma gående med en lykta i handen. Spänningen fick huden att knottra sig på mina armar. Långsamt närmade sig Tomten vårt hus. Han stannade upp bakom köksfönstret och vinkade till oss med sin stora hand. Sakta kröp jag upp i pappas famn. Knack, knack på dörren och så stod Tomten i köket.

– God Jul i stugan, sa han, med en röst som var förbluffande lik min brors.

– God Jul Tomten, svarade alla i kör.

– Finns det några snälla barn? Och visst fanns det gott om snälla barn. Vi fick både leksaker, böcker och kläder. Jag sparade min största julklapp till sist. Den var platt, avlång och ganska lätt. Jag rev av papperet. Genom plasten på framsidan, kunde jag se in i ett hus av papp, helt möblerad på alla de fem våningarna. Andäktigt plockade jag ut de små stolarna, borden, garderoben, ja allt som fanns där. Sent på kvällen möblerade jag mitt dockskåp, sittande i pyjamas och mina nya bruna skinnstövlar. Genom fönstret kunde jag se snön som sakta lade ett vitt, ulligt täcke på utegranens kulörta lampor. Jag kröp ner i min säng, blundade, log och mumlade tyst för mig själv: ”Snön lyser vit på taken, endast Tomten är vaken”

God Jul till er alla! önskar Britta

Bli först att kommentera
Etiketter:

Jag är emot organiserat ätande…

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag tycker man ska blanda friskt och äta av allt samtidigt. Varför dela upp sillen, fiskrätterna, det kallskurna och det varma när det är mycket godare att blanda lite av varje till en exklusiv jultallriksbuffé? Våga vägra organiserat ätande och njut!

GOD JUL!

Jul 2018

Bli först att kommentera
Etiketter:

Nu kommer jag nog att få däng…

Av , , 2 kommentarer 6

Passar det verkligen att ha schlagersång i en kyrka och sälja biljetter till evenemanget? Varför kan man inte hålla till i Idun, Aula Nordica eller Väven istället för Tegskyrkan? Citat från evenemanget: ”Självklart får vi höra alla de älskade Tommy Nilsson-balladerna men Tommy kommer även sjunga flera andra handplockade sånger som passar in i den unika miljön.”

Alla har sina hus och lokaler där man passar in. Vad jag vet är kyrkan Guds hus – med bra akustik. Jag kan höra vad ni tänker – gammalmodig, bakåtsträvare, säkert kristdemokrat (nej!) eller rigid medelålders tant (till viss del sant:-). Jag saknar det genuina, en orörd plats, ett andningshål där något förblir som det var tänkt att vara. En orörd trygghet – att lita på…

2 kommentarer
Etiketter:

Den sista färden…

Av , , 2 kommentarer 8

Jag glömmer den aldrig, filmen ”Den sista färden” från 1972 som min svenskalärare Gunnar på gymnasiet visade för oss. Ur Svensk filmdatabas, citat ”Fyra män ger sig ut på en kanotfärd utför floden Cahulawassee, som snart kommer att dämmas upp genom ett kraftverksbygge. Två av kanotisterna attackeras av två bergsmän och utsätts för sexuella övergrepp.”

Från en recension på Kritiker.se, citat: ”Fyra affärsmän reser ut i vildmarken en helg för att paddla. Det hela börjar harmoniskt med vacker natur och egendomliga lokalinvånare men förvandlas efterhand till en mardröm. Ju längre ner på floden de kommer, desto obehagligare blir det och lokalbefolkningen byter snabbt skepnad när de ska hämnas ett mord som männen begår i självförsvar. Nu får de civiliserade männen panik och inser att detta äventyr kommer inte att sluta lyckligt för någon av dem.”

Fruktansvärt obehaglig film. Banjospel efter att sett den filmen klingar inte så bra. Gunnar kanske visste vad han gjorde? Inpränta något i oss om vad det innebär att vara såväl människa som civiliserad. Jag har ofta tänkt och även skrivit att en film som högstadieelever obligatoriskt borde se är ”American History X” – faran i att bli främlingsfientlig och nazist.

Det är väl så att det civiliserade och det ociviliserade inte ligger så långt ifrån varandra – det beror på vilka förhållanden man har. Fattigdom, utsatthet, brist på omtanke och kärlek – allt som inte ger en människa de grundläggande behoven riskerar att göra en människa sårbar.

Den sista färden var en svenskalektion. Gunnar, du tog även med dig tummade, älskade LP-skivor och en gammal skivspelare och spelade skivor för oss och ville att vi skulle spela teater. Jag önskar att jag hade lyssnat ännu mera på dig…

2 kommentarer
Etiketter:

Folk vill inte ha sänkt flygskatt – vi vill ha ett liv…

Av , , 2 kommentarer 7

Fräscht med sänkt flygskatt i dessa dagar. Om vi nu likaså har trätt in på den här vägen, låt oss storstilat fortsätta. ”Det började med en skakning på nedre däck, Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck. Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck. Man hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp”.

Ni känner väl igen raderna från Mikael Wiehes låt Titanic (andraklasspassagerarens sista sång).

Har skannat av nyhetsflödet och synpunkter i Expressen där den kvinnliga nobelpristagaren i fysik på Nobelfesten fick frågor om kakrecept av SVTs reporter. Tittade för övrigt själv en stund på Nobelfestligheterna på TV och det är säkert roligare att gå på fest än att sitta i ett konferensrum och få till en regering. Bättre nattmingla än nattmangla. Planera för klänningen månader i förväg. Göra ett statement. Vad säger hon med sin outfit och vad bra att använda en klänning en andra gång. Alla dessa ”jag” i olika klänningar.

”Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne. Och vi skålade för imperiet och för varann”.

Annie Lööf. Ja, vad säger man som inte redan är sagt? Vad vill hon – egentligen? Makt, bli statsminister, göra ett statement? Och Ebba och Ulf kämpar på med sin budget med sänkta skatter.

är du vuxen, lilla vän
eller fortfarande
kvar i barndomens jag
för att befästa
att jag finns i vi

är du vuxen, lilla vän
och ser jag
i ett större perspektiv
och kan stå emot
när det är svårt

är du vuxen, lilla vän
förstår att jag utan vi -

är ingenting…

”Sen spela fartygsorkestern Närmare Gud till Dig. Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt för just vår tid. Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp.

Vi går till botten där vi står – men flaggan, den går i topp”.

 

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Klimatkampen – ett nyårslöfte att minnas?

Av , , 4 kommentarer 3

I växthusgas räknat går det 74 000 tågresor på en flyg. Det kan man läsa i Kristoffer Bergströms artikel i Aftonbladet idag. I samma artikel en intervju med Maria Wolrath Söderberg, doktor i retorik på Södertörns högskola och som studerar glappet mellan svenskars förståelse för miljön och oförmåga att handla, citat:

– Man har trott att små klimathandlingar har en överspridningseffekt, men vissa studier pekar mot att människor använder den nya vanan, en så kallad lowcost-uppoffring, för att slippa ta tag i highcost-vanorna. Tvärtom är bättre. Har du gjort dig av med bilen så inte fasen slänger du tuggummipappret på gatan, säger hon.

I krig gör vi enorma uppoffringar, vi skickar rentav våra söner till fronten. För mänsklighetens framtid är många ovilliga att avstå semesterresan.

– Vad som har visat sig drivande är grupptryck och i viss mån skamkänslor. Vi agerar inte för barnens skull utan av rädsla för vad grannarna ska tycka. Det är hemskt… men dumt att inte utnyttja, säger Wolrath Söderberg. Slut citat.

Det skrivs mycket om miljön just nu och SvD ger klimatforskaren Stefan Wirsenius,docent vid Chalmers råd om hur människor måste förändra sin livsstil, några punkter här: 

Den genomsnittlige svenskens klimatavtryck i dag ligger på knappt 11 ton koldioxid per år.

En flygresa tur och retur till Thailand ger exempelvis 2,5 ton koldioxidutsläpp per person. Men även inrikes flygresor har en stor påverkan. En person som flyger tur och retur mellan Stockholm och Malmö 15 gånger per år och väljer tåget istället, minskar sina utsläpp med drygt 4 ton.

En person som pendlar till jobbet 20 km enkel väg per dag med en stor bensinbil kan minska sina klimatpåverkande utsläpp med 5,2 ton per år vid byte till en medelstor elbil (eller varför inte ta bussen…)

Fläskkött, kyckling och fisk ger en betydligt mindre klimatpåverkan än nöt- och lammkött. Genom att byta ut en del av köttet mot bönor och grönsaker minskar klimatbelastningen ytterligare. Genom att byta ut 30 kg rött kött (80 g/dag) till kycklingkött minskar utsläppen med 1540 kg/år

Mindre nötkött och minskat flyg- och bilåkande påverkar alltså en individs klimatpåverkan drastiskt, men som avslutning på artikeln säger Stefan Wirsenieus:

Hur viktigt varje enskild persons ansvar än är kan klimatfrågan inte lösas på individnivå:

– Det behövs teknikutveckling i kombination med politisk vilja och kraftiga styrmedel. Det kommer att vara helt avgörande.

4 kommentarer
Etiketter: ,

Limhamn och Jesus…

Av , , Bli först att kommentera 4

Limhamns kyrka skrev i sin adventskalender på Twitter den 1 december: ”Kungörelse! Jesus från Nasaret har nu utsett en av sina efterträdare, nämligen Greta Thunberg.” Det blev visst ett väldans rabalder från kristna inkl Ann Heberlein, naturligtvis (höll jag på att skriva) – att så många kristna tagit illa upp och till och med velat gå ur kyrkan. Så nu lämnar Limhamns kyrka Twitter och det med en ursäkt: ”Kära twitter, Har vi sårat någon ber vi om ursäkt, det har aldrig varit vår mening. Vår mening har varit att på vårt sätt tala om Jesus Kristus. Nu lämnar vi arenan. Tack för engagemang, glädje och debatt. Gud välsigne er! Jonas Persson, församlingsherde”

Jag tycker att den första tweeten var härlig och skriven både med glimten i ögat och allvar. Jag tror om Jesus har koll på läget så välkomnar han säker Greta och tycker att hon är en fin lärljunge. Det var ordet ”efterträdare” som var stötande. Jesus gillade i alla fall inte bokstavstrogna utan sa någon gång, fritt citerat, att man måste ha en större tro än en bokstavstrogen. I Expressen om Ann Heberleins uttalande efter Limhamns kyrkas beslut att lämna Twitter:

”Författaren och teologen Ann Heberlein som var en av kritikerna välkomnar nyheten.

– Det tycker jag låter som ett bra beslut. Ödmjukhet är en kristen dygd, det kräver självrannsakan och det tycker jag Jonas visar prov på här, säger hon.”

Det är nästan parodiskt – från den agiterande Ann Heberlein; ödmjukhet och självrannsakan. Ann är säkert en super-duper-människa, jag bara reagerar mot att att gå till full attack (när man kan skriva några försynta rader på en liten blogg istället:-)

Nu lämnar jag arenan…

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

15-åriga Greta Thunberg gör vad varje ansvarsfull vuxen borde göra…

Av , , Bli först att kommentera 5

Elever i Australien har påverkats av klimataktivisten Greta Thunberg som i augusti började sittstrejka utanför Sveriges Riksdag under parollen ”Skolstrejka för klimatet”.

I Aftonbladet, citat: Nyheten om den svenska 15-åringen har skapat ringar på vattnet. Filmstjärnan och ex-guvernören Arnold Schwarzenegger har bjudit in henne till ett klimatmöte. Nu har skolelever i Canberra i Australien också valt att gå i Thunbergs fotspår. I en debattartikel i australiska The Guardian uppmanar hon unga som vill se förändring att aktivt göra något åt det.” Slut citat.

Greta gör exakt vad varje ansvarsfull vuxen borde göra – om de inte vore så förblindade av alla grejor och bekvämligheter. Det är inte så kul att höra att man är en klimatbov om man flyger titt som tätt, tar bilen överallt och fullkomligt struntar i hur jorden ser ut om sisådär trettio år. Jag tror faktiskt att människor i medelåldern är de mest bortskämda personer som finns. Man går in i sin lilla kokong av trygghet och vägrar att lämna den. Det är ungdomarna som bävar för vad klimatet kommer att få för effekter. Det är ungdomarna som vill ha en framtid. Det är ungdomarna som skapar opinion, inte presidenter eller politiker med makt. Allt är så svårt. Det tar så lång tid att förändra. Måste vi? Hur ska vi ta oss till Ikea?

Det är svek mot ungdomar och barn. Greta hon vet allt det där, men Australiens premiärminister Scott Morrison fördömer demonstrationerna i Australien och tycker att eleverna borde hålla sig i skolorna. Wake up – lyssna på Greta…

Bli först att kommentera
Etiketter: