Agendas partiledardebatt – vilket sömnpiller…

Av , , Bli först att kommentera 5

Vanligtvis brukar jag gilla partiledardebatter, åtminstone inte somna ifrån, men igår det var helt omöjligt att låta bli – två gånger. Den ende som livade upp det hela var Jonas Sjöstedt. Sedan läste jag Lena Mellins analys i AB och om Nyamko Sabuni; citat: ”Hon fnissade som en skolflicka när hon duellerade mot Jonas Sjöstedt (V) och fick i övrigt inte heller något sagt som fastnade i minnet.” och sedan om Per Bolund, citat: ”Han klarar sig långt på att han håller sig till saker som han kan och inte försöker konstra till det. Men ett litet leende hade inte suttit illa.” Slut citat. Hur man än gör så blir det tydligen fel – ska man skratta eller gråta:-) Lena Mellin kanske skulle kunna vara med någon gång så att det blev lite fart på tillställningen…

Programmet fick mig i alla fall att tänka på AI - Artificiell intelligens – var det verkligen människor i studion och inte robotar som stand-ins? Och när man talade om landsbygden var det enbart frågor om bensinpriset (och att, fritt citerat, folk på landsbygden nog är så smarta att de fattar att de också måste vara miljömedvetna och sedan en snabb mening om vikten av tillgång till skola, service och vård) men ingenting om jordbrukarnas villkor eller att man vill att fler ska bli jordbrukare. Är inte det vad som människor i alla tider gjort på landsbygden? Brukat jorden? Maten har ju inte skapats i plastförpackningar eller tetror direkt.

Antalet mjölkbönder minskar i Västerbotten - kanske man kan koppla in lite 5G i kospenarna så att man kan fjärrstyra dem från Umeå? Den frågan fick heller inget svar igår. Andas in – andas ut…

Bli först att kommentera

5G i Umeå för att uppnå ”digital happiness” – Really?

Av , , 3 kommentarer 10

Man frågar sig vem som egentligen vill ha självkörande bilar och olika tekniska prylar som kommunicerar med varandra – ska verkligen allting kunna fjärrstyras? På sidan Q&A – frågor och svar om Umeå 5G kan man läsa om alla ”fördelar” som 5G kommer att föra med sig – bland annat ”digital happiness”. Känns väldigt out för mig när vi lever i en tid med alldeles för mycket uppkoppling och för många prylar. Uppriktigt sagt skrämmer det mig att Umeå ska bli Sveriges första 5G-stad. Känns det lockande med självkörande bussar? Känns det lockande att 5G, citat: ”är den femte generationen av mobilnät, som spås revolutionera vårt samhälle” och vidare ”5G ger därmed helt nya möjligheter till en smartare och mer hopkopplad värld”. Ansiktsigenkänning, alla grejor hemma kan styras – vad är det för samhälle? Det är helt sjukt enligt min mening. Men hör sällan kritik när samhället brakar iväg i helt fel riktning. Ska vi koppla ihop hela världen ännu mer?

3 kommentarer
Etiketter:

En passionerad busschaufför…

Av , , Bli först att kommentera 6

Åkte buss till en annan stadsdel idag och satte mig ganska långt fram. Chauffören hade ett intressant samtal med en äldre herre som satt på första parkett som jag överhörde. Jag lärde mig en del bland annat att det byggts rälsbussar här i Umeå en gång i tiden. Det var ett sådant trevligt samtal! Det var inte meningen att tjuvlyssna, men kunde inte undgå att höra vad de talade om. När mitt ärende var avslutat och jag skulle återvända till mina hemtrakter så var bussen försenad och när jag sedan kliver på var det samma busschaufför – nu lite upprörd över ett beteende som hen inte accepterade. Därefter talar hen ut i bussen och ber om ursäkt för att hen hade pratat lite högt, förklarade varför och jag bara kände: tack och lov för busschaufförer som bryr sig, som har känslor och är passionerade för sitt arbete. Ett riktigt proffs. Jag bara älskar sådana människor:-)

Såg sedan nyheten att Sara Danius avlidit i cancer. Det kändes som om en släkting gått bort. Vilket avtryck hon har gjort och så stark person. Det är så sorgligt med döden. Oåterkallelig.

Vi behöver verkligen passionerade människor…

Bli först att kommentera
Etiketter:

And I go la la la la la – she’s got the look…

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag var på bio i måndags och såg Pedro Almodóvars film ”Smärta och ära”. Antonio Banderas suverän i rollen som den åldrande Salvador Mallo (Skådisen Antonio är i verkligheten ett år äldre än vad jag själv är – sådana sanningar är aldrig lätta att ta till sig.) Modern i barnet Salvadors perspektiv spelas av Penélope Cruz och det är väl där jag inte är riktigt lika nöjd med filmen – hon var med alldeles för lite och hade för slätstruken roll. Fast hur bra är det egentligen att alla roller jag sett henne i har hon haft en misslyckad skitstövel till karl och sedan fixar hon allting själv. Hon har säkert gjort massor med roller som inte är på det sättet (Elegy – skönhetens makt). Snyggheten blir det främsta, lite orättvist när det finns så många mindre vackra män som gör djupa karaktärsroller.

I alla fall – är det någon som har The look så är det Penélope. Kanske har alla kvinnor en eldig Penélope inom sig som borde plockas fram – funkar till och med utan karl:-)

Bli först att kommentera
Etiketter:

Så less jag blir på folk som förstör för andra…

Av , , 2 kommentarer 9

Är det inte bilbränder i Lund så är det IT-bedrägerier, inbrott, stölder, överfall, allmän laglöshet, skjutningar, hjärntvättade terrorister, kvinnomisshandlare and so on. Det tar aldrig slut och sedan är det den andra gruppen som ska lindra sviterna av allt det här och även förutse vad som kan hända och vad ”vanligt folk” ska göra för att undvika att bli drabbade. Jag vill bara skrika rakt ut: Skärp er! Väx upp, bli ansvarstagande människor. Börja knyppla, gå en matlagningskurs, läs en bok, gör någonting vettigt av era liv istället för att förstöra andras.

Ska det vara så svårt?

2 kommentarer

Bringing sexy back…

Av , , Bli först att kommentera 6

En fyramånaderskur med bra mat, motion, personlig tränare och avslut med stylist förvandlar soffpotatisar, pizzaätare och fritösälskare till att åtminstone likna det de en gång var – snygga och sexiga:-) Det är slit, tårar och lycka och när de gråter, gör jag det också. Jag blir den där småtjocka 40-åriga italienska mannen som jobbar i pizzerian och som en gång var en hunk eller den före detta modellen som numera är fyrabarnsmamma och äter jätteportioner med mat och sitter bredvid och kollar när barnen hoppar i studsmattan. Och på slutet när den snygga programledaren ropar till publiken som är familj och vänner: And what we all want to know is – has Livio brought his sexy back? och Livio självsäkert går upp mot scenen i skjorta och blå kostym och publiken applåderar och ropar Livio, Livio och när han vänder sig om är så snygg att jag blir tårögd av lycka för hans skull och dagen därpå när han skrider till altaret (utomhus för det här är Australien) med Holly och sina två små barn och de är så kära i varandra – då vet jag att det finns en bättre värld:-)

Åtminstone i TV och i alla sagor. Det finns ändå sagor som har en djupare mening (inget ont om Livio och Holly) som visar en struktur eller ett beteende – något man ska akta sig för eller vara beredd på. Och all information bearbetas i det undermedvetna, som jag skrev en gång i Brittas Betraktelser om boken Kvinnor som slår följe med vargarna:

”Boken som är en samling myter och sagor om vildkvinnans arketyp av Clarissa Pinkola Estés (jungiansk analytiker, poet och sagoberättare) har hjälpt mig flera gånger. När jag förtvivlat och känt hopplösheten äta upp mig finns mod, hopp och liv att hämta i den boken.

Fritt citerat: Utan vildkvinnan (egentligen ett naturligt tillstånd med inneboende integritet och sunda gränser) kan kvinnor inte uppfatta själens röst eller sin naturliga inre rytm. Utan henne är kvinnors inre ögon tillslutna av en skugglik hand, och stora delar av deras dagar förflyter i en halvt förlamande leda eller i dagdrömmeri. Utan henne glömmer de varför de finns till, de håller ut när de hellre borde hålla emot. Utan henne tar de för mycket eller för lite eller ingenting alls. Utan henne tiger de fastän de brinner.

Att närma sig den instinktiva naturen är att inmuta sitt revir, hitta sin flock, finnas i sin kropp med trygghet och stolthet oavsett vilka företräden och skavanker den har, att tala och handla i eget namn, vara medveten, alert, utnyttja sin inneboende kvinnliga intuition och lyhördhet, komma in i sina cykler, finna ut var man hör hemma, utvecklas med värdighet, hålla kvar så mycket som möjligt av medvetandet.”

Det är kanske dags att öppna boken igen – att bli påmind om det undermedvetna, om djupt liggande sanningar, att kvinnan psyke är så starkt – det finns en urkraft i kvinnligheten, trots allt prat om att kvinnan är det svagare könet. Vildkvinnan kan väckas inom varje kvinnlig individ – det är aldrig försent att brinna…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Skam är det nya modeordet…

Av , , 1 kommentar 8

Jag är inte så förtjust i det. Flygskam. Köttskam. Plastskam. Det känns som om det sitter en liten elitistisk gruppering med pekpinnar och säger: Skäms och om du inte gör det så är vi i vår fulla rätt att säga åt dig hur du ska bete dig. Missförstå mig inte. Jag har inte flugit på sex år, åker buss till jobbet, för närvarande tvättar jag mig dagligen i en hink med vatten istället för att duscha – ja, badrummet blir nog klart snart. Vem ska säga åt mig att mitt levnadssätt inte duger? Sopsorterar, knatar till återvinningen två kilometer bort (har man samlat på sig behöver jag då inte känna någon motionsskam). Jag är uppfödd med att vara rädd om vatten, som en källa som kommer en gång att sina, det visste jag redan då. Sedan kommer det här med att skaffa barn som innebär en sådan stor belastning på jordklotet: barnskam. Det är sällan man hör någon som talar om det som inte är lika synlig, som porrskam. Det måste vara en enorm påfrestning för klimatet mellan människor just med porr.

Såg häromdagen en reklam för havremjölk där man hänvisade till den vanliga komjölken som klimatpåfrestande. Det är som ett skruvstäd som dras åt. Den enskilda människan har ett ansvar, men hur ska man uppfylla det när äldre sitter med mikromat i plastförpackningar, när allt i affären är omslutet av plast, när plastkassarna finns kvar, när status fortfarande är åtråvärt och ger människan ett visst värde. Utan mjölk, kött och potatis hade inte svenskarna funnits idag. Typ.

Varför uppmuntrar man inte folk att starta eget som jordbrukare? Här och där i hela Sveriges land små jordbruk, för visst skulle det vara skönt att vara självförsörjande och ickeberoende. Det känns som om hela landet är i ett vakuum och när man hör talas om skjutningarna i Malmö, Göteborg och Uppsala så kommer samma ramsa återigen – våldet har inte ökat, det är tryggare än förut. Det är inte tryggare än förut, det är som om tryggheten rinner staten och polisen ur händerna – maktlösa inför ligor, droger och extremister.

Ska man känna skam för att man överhuvudtaget föddes och belastar det här jordklotet? Nej, tror inte det. Vi behöver inte mera skam, utan en konkret handlingsplan. Och jag äter mina hemgjorda köttbullar (en gång i veckan) och kokar min lingonsylt (med otroligt lite socker) och häller lite grädde i såsen – och njuter. Njutskam? Nej – nån måtta får det väl ändå vara…

1 kommentar
Etiketter:

Det finns två sorters människor. De bor på varsin planet, Venus och Mars.

Av , , 2 kommentarer 7

Så startar beskrivningen av ljudboken Män är från mars, kvinnor från Venus, på CDON och fortsätter som följer: ”På planeten Venus odlar invånarna sitt känsloliv. Invånarna på Mars är inte intresserade av känslor …« Egentligen är det lika bra att inse det vi kommer från olika planeter. Vi män och kvinnor. Och egentligen är det underligt att vi någonsin kan mötas. Med den här jämförelsen visar läkaren John Gray hur de vanligaste konflikterna uppstår mellan män och kvinnor. Han ger råd om hur vi rent praktiskt skall hantera dessa skillnader, och hur förståelsen mellan parterna kan öka.”

Jag köpte pocketversionen när den kom ut, det var väl 90-tal, läste den en fredagskväll och sedan vet jag inte vad som hände. Jag skilde mig:) Kanske inte i samband med boken, men jag har aldrig känt igen mig i schablonbeskrivningen av kvinnan, talför, kittet, tusen väninnor, social, och så vidare medan mannen ofta beskrivs som en liten misslyckad figur med inga nära vänner samt känslomässigt handikappad.

Ibland undrar jag vem som vinner på alla generaliseringar, att det ska vara så svårt att se varje person som en egen människa oberoende av kön, civilstånd, ålder etcetera, men det är skillnad på tillåtelse- resp snällhetskultur. Frihet är inte något som alla människor har och föds med och här spelar könet in. Alla borde ha precis lika stort livsutrymme, samma rätt att uttrycka sig och sina känslor, leva ut, och inte bli begränsade av sitt kön även om vi föds fysiskt olika och inte har samma hormonuppsättning – men vi är människor med en gemensam önskan att ingå i något större, en gemenskap, kanske ett liv med någon älskad.

Det finns två sorters människor. De som tror på generaliseringar och de som kämpar emot. Jag försöker vara neutral och fördomsfri, men i mig är ränder skapade sedan länge. Det sägs att det tar 21 dagar att skapa en ny vana. 21 dagar att bli en bättre människa – perfekt titel för nästa självhjälpsbok:-)

CIMG0591

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Fröken Frida har möjliggjort att jag kan fortsätta mitt liv som förut…

Av , , 5 kommentarer 6

Sa Doktorn som bodde på Östermalm i dokumentären på SVT Play från 1999 ”Frida, en trotjänarinna”, citat: ”Den 86-åriga Frida får för första gången en egen bostad. I större delen av sitt liv har hon arbetat som husa hos en doktor på Östermalm och bott i ett litet rum innanför köket.” Filmen tagen 1988, 1993 och slutligen 1998 ger en inblick i herrskap och tjänstefolk. Frida 1988 är 75 år och har sitt rum innanför det lilla köket. Där sover hon, kliver upp och börjar sitt jobb vid sjutiden varje morgon. Hon är ledig varje onsdag efter klockan två och varannan söndag. Det är en dokumentär, tro det eller ej. Hon har på sig kläder som anstår en husa, förkläden och svart eller blå klänning. Hon är stolt mitt i allt, stolt över sitt arbete och att hon inte är någon hoppjerka. Hon brygger morgonkaffet och går in med koppen till doktorn och niger och frågar vad doktorn vill ha till lunch, om wienerkorv och brynt potatis blir bra. Det blir det. Till middag stekt kyckling, sky och grönsaker och glass och bär för doktorn får middagsbesök.

När Frida var tolv år dog hennes mamma och hon blev barnflicka. Sedan fick hon tjänst i ett finare hus där hon stannade i ganska många år och sedan blev det Stockholm och som husa till doktorn med fru. När hon intervjuas 1998 och doktorn har dött (104 år) och hon själv har ett eget hem tycker hon kanske att hon borde haft ett eget hem redan för tjugo år sedan, men så dog ju frun och Doktorn blev ensam, och vem skulle ta hand om honom? På doktorns 100-årskalas, där ett stort antal gäster kommer som är märkvärdigt lika hur man tror att Östermalmsbor ser ut och beter sig har Fröken Frida gjort all mat och serverar, svarar i telefon, öppnar dörren och hinner inte bli intervjuad på eftermiddagen för då är middagen i full gång. En bjällra ringer och hon småspringer till matsalen där några gäster ska stanna kvar för lite ytterligare förplägning. Kan Fröken Frida säga var besticken är så kan jag duka klart, säger en stram dam.

Både Frida och doktorn intervjuas separat vid olika tillfällen. Vid ett tillfälle berättar Frida vad hon brukar göra på sin treveckorssemester varje sommar; det har blivit Italien runt, transsibiriska järnvägen, Moska etc. Hon har rest och sett världen. När Doktorn intervjuas säger han, fritt citerat: Fröken Frida har möjliggjort att jag har kunnat fortsätta mitt liv som förut. Och hon har ju inget eget liv. Det här ÄR hennes liv.

Har ni inte sett dokumentären – gör det! Frida är någonting utöver det vanliga, så stark, så stolt, så bra – så proffsig. Sängen och byrån fick hon ta med sig till sitt eget boende. Allt det andra var ju antikviteter så det såldes på auktion. Matgruppen gick visst till en släkting åt frun.

Herrskap och tjänstefolk…

Om min farmors farfarsmor Brita-Stina Olofsdotter

Mera om Brita-Stina

5 kommentarer

Jag…

Av , , Bli först att kommentera 8

Jag

Älskad
omtyckt
beundrad
charmig

Sur
grinig
arg
tvär

Allt jag är…

 

Förtrollad
Den som tillåts se min själ
vet att den är stor, kärleksfull och varm
Den som nyfiket knackar på
öppnas dörren på glänt
till ett landskap, oändligt, eget,
vackert, levande
Den som bländas av ljuset är min,
förtrollad, förstummad, hänförd
Men ack, så få de är
Knappt någon har sett den pärla
som är jag
Som en hemlighet att vårda
jag sluter mitt inre

 

Hopp
Se igenom allt det kalla,
hårda, obevekliga i oss alla

 

Ur byrålådan…

Bli först att kommentera
Etiketter: