Årets julklapp till rasisten från Tomten…

Av , , Bli först att kommentera 3

Äntligen är den uppfunnen! I och för sig har prylen funnits i ganska många år, men efter detta kungörande kommer denna pryl att bli så eftertraktad och populär att det finns risk för att den säljer slut innan självaste Luciadagen. Därför uppmanas alla som förväntas gå till någon kyrka eller skola eller sitta hemma framför TVn för att se lussetåget och höra ”Natten går tunga fjät” i varierande stämmor och inte riktigt vet hur man uppför sig och dessutom ömmar för ”de svenska traditionerna” – inte glömma bort att stoppa ned prylen i väskan eller kavajfickan innan utgång eller ständigt ha den framme på soffbordet.

Tipp, tapp, tipp, tapp, tippe tippe tipp tapp…tipp, tipp. tack.

Ja, kära läsare – jag ska inte hålla er på sträckbänken. Med denna snygga pryl blir världen sedd med en enda färg. Nyanser suddas ut och närmar sig varandra. Det ljusa blir mörkare och det mörkare förblir mörkt – det är ungefär som att blunda – men ändå se. Ibland när jag hör något vackert, en sång så brukar mina ögon slutas. Jag tänker då varken på om människan som sjunger är kort, lång, tjock, smal, brun, vit, gul, röd eller svart – det har som ingen betydelse. Det är en röst i en kropp och denna kropp har en hjärna. Utsidan är liksom bara förpackningen på alltihopa. Alla är vackra. Black is beautiful. White is beautiful. Yellow is beautiful. Brown is beautiful. Red is beautiful. Det är bara rasisten som är ugly.

Så för att göra världen lite mera förståelig för de som har svårigheter med nyanser kommer årets julklapp – solbrillorna!

God Jul och tänk på att alla små barn, ungdomar, vuxna och tomtar är lika mycket värda oavsett färg…

DSC_0250

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

En klubb för damer…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det har startat en ny damklubb i Umeå, ”The Ladies Club”, en högst respektabel sådan naturligtvis. Damer kan behöva en kväll i veckan i avskildhet enbart med andra kvinnor. Häromkvällen klubbades stadgarna igenom med stort bifall:

THE LADIES CLUB

1. Medlemskap

För att bli medlem i The Ladies Club krävs först och främst att den sökande är kvinna. För det andra krävs att två damer över 80 år agerar som faddrar till den sökande. I Ladies Club accepteras nämligen varken män eller åldersdiskriminering.

2. Tysthetslöfte

Alla medlemmar avkrävs tysthetslöfte. Intet ett ord om klubbens ritualer får yppas till någon utomstående. Om detta skulle inträffa är det högst sannolikt att denna utböling aldrig någonsin mera kommer att få tillträde varken till The Ladies Club, pensionärsföreningen eller BB-avdelningen igen. Den medlem som yppar något blir utfryst ur samhällets yttersta toppskikt. Detta inkluderar även all framtida behov av pedikyr.

3. Värdegrund

The Ladies Club’s värdegrund symboliseras av en orkidé – en underbart, vacker symbol som visar vår klubbs generositet och blommande medlemmar. Vi vattnar vår orkidé och den blommar om och om igen. Kreativitet! Mod! Intelligens! Skönhet – när den är som allra bäst!

4. Ritualer

En gång i månaden dricker vi något rött, det kan vara saft, vin eller blod. Det är valfritt – huvudsaken att färgen på drycken är röd, för det är så med ritualer att för en utomstående (om nu någon utanför klubben skulle få veta vad vi sysslar med) skulle denna ritual te sig vild och konstig – men ritualens kraft är enbart ett sätt att stärka våra band. Själv föredrar jag en Rioja, Gran Reserva, av någon bra årgång. Övriga ritualer introduceras för nytillkomna medlemmar vid klubbstarten.

5. Titlar

Vi kallar varandra Moder och Dotter. Är man över 70 år är titeln Moder – allt under denna hedervärda ålder är Dotter det gällande.

6. Karriär

En Dotter som är framgångsrik och blir Moder kan ganska omgående efter inträde till moderskapet bli Mormor. Detta är den absolut mest hedervärda titeln i hela klubben. Vi förkortar dessa med OD, OM, OMM. Observera dessa titlar har ingenting att göra med ordens rätta bemärkelse – utan ska enbart ses som symboler för hur vi titulerar och respekterar varandra i klubben.

7. Intresseanmälan

Anmälan sker genom en mailförfrågan. Glöm inte att ange namnen på dina två faddrar.

Som sekreterare i The Ladies Club välkomnar jag alla nya intresseanmälningar. Eftersom trycket i dagsläget är högt på ansökningar om medlemskap kan ni inte förvänta er något svar förrän i maj och då tar jag ledigt för semester fram till september. Har ni tur får ni besked nästa jul. Det blir väl en härlig julklapp att se fram emot!

PS. The Ladies Club har en liten underavdelning som passar småttingarna under tiden som vi har möte. Den heter ”Vi vill också vara med”. Här krävs ingenting annat än att medlemmen är gift, sambo eller särbo med någon ur The Ladies Club.

Varma hälsningar från en Dotter till en Dotter!

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

När Magda Gad talar…

Av , , Bli först att kommentera 4

Det var en märklig med stark upplevelse igår. Om ni såg på TV och programmet Opion så förstår ni kanske – Magda Gad. Hon är vår tids sälta. Först käbblar Marcus Birro och Martina Montelius om folk, vanligt folks verklighet och ”etablissemanget”. Kultur- och politikeretablissemanget. Det är ett väldans tjat om ”etablissemanget” numera. Påminner om ”globaliseringen” – ett modeord för några år sedan. Vem är intresserad av Marcus och Martinas diskussion om vem som har rätt – egentligen? Men, vad jag tänker är – att någon som är född och uppvuxen i Stockholm inte har den ringaste aning om hur man har det ute på landsbygden. Verkligheter ser olika ut och själv läser man om skottlossning i bostadsområden, utryckningsfordon som attackeras, droger, misshandel etc. Livet är fruktansvärt för en del människor.

Så kommer då Magda på storbildsskärm. Först och främst ifrågasätter hon vad hon hört tidigare i programmet och det känns som alla sitter där och börjar skämmas över sig själva lite grann. Sedan berättar hon om IS som lockar till sig de som förmodligen söker en identitet, vill bli hjältar och dödar utan urskiljning. Man ryser. Magda rapporterar om det hon sett och upplevt på plats. All respekt åt denna kvinna. Magda Gad är verklig, hon ljuger inte, hon slätar inte över, hon säger det hon ser och hon är arg och frustrerad. Människor, barn, kvinnor och män dör i krig, i ett terrorkrig. Det finns ingen vård.

Bland alla såpor och underhållningsprogram som visas på TV försvinner vi bort i ett dumhetens töcken. Känslorna försvinner. Allt i livet blir bara en liten lek. Vuxna människor går på dejt på bästa sändningstid. Till och med präster och predikanter söker sin kärlek i TV-rutan. Det är som att äta en påse med skumgodis. Sött, gott och utan tuggmotstånd.

Magda är sältan. Och hon är i högsta grad en av folket.

Bli först att kommentera
Etiketter:

När mörkret kryper in…

Av , , Bli först att kommentera 9

Det går inte att värja sig, men varför klaga över sina små problem när det finns så mycket elände i världen. Ibland måste man ändå bara koppla bort allt en stund för att försöka höja sig ett snäpp eller ta ett steg bakåt och få överblick över saker och ting. Janis Joplin sjunger Summertime och Take another piece om my heart och ibland är hon allt man behöver. Try, try, just a little bit harder. Det hjälper också att be några rader i Rosenkransen på italienska några gånger: Santa Maria, madre di Dio, prega per noi peccatori, adesso e nell ora della nostra morte, Amen. Cry baby…

Annat man kan företa sig är att värma en stärkande julglögg och äta en pepparkaka med krossade polkagrisar i. När mörkret kryper in måste man minnas hur det känns när det blir ljusare igen. Me and Bobby McGee – freedom just another word for nothing left to lose. Man beställer biljetter till konserter nu och framöver och tittar länge på de vita orkidéerna i fönstret som blommar igen! – fritt hänger stänglarna utan stela blompinnar som förstör hela upplevelsen med en orkidé. Allt ska styras upp, knappt något får finnas oformat fast allt vi egentligen vill är att springa ut på ängen bland de vilda blommorna, släppa ut håret och andas in. Bort, bort från plikt och mörker. Don´t turn your back on love. Lova mig. Gör aldrig det.

Summertime, and the livin’ is easy. Fish are jumpin’ and the cotton is high. Oh, your daddy’s rich and your ma is good-lookin’ So hush little baby, don’t you cry…

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

Peta er i naveln…

Av , , Bli först att kommentera 5

Mobilen: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/din-mobil-skapar-86-kilo-avfall

Det är alla de där obehagliga sanningarna som förföljer oss i västvärlden. Vi har det ju så bra. Så välordnat i våra täppor. När någon skriver sanningar så skaver det ”Jag vill så gärna slänga ut mitt gamla kök och skapa något eget” – som exempel. Vi är alla gisslan i konsumtionens värld. Jag också på något vis fast jag försöker att inte vara det. Jag som är född på landet med en mor som diskade plastpåsarna och använde dem om och om igen. Därför älskar jag det moderna samhället, men inser också att det är inte hållbart. Moder jord mäktar inte mera. Jag tror ju att alla människor har en uppgift att fylla och ibland undrar jag vad vi gör med våra liv. Det bästa vi kan göra, det vi var menade att göra – gör vi det? Inser vi vår hela potential som det så vackert heter.

Jag föddes fri och jag kommer att lämna den här världen fri. Jag har inga starka emotioner till saker. Jag är en statist, en någon som lever här ett kort ögonblick, helt obetydlig, men ändå äkta. Det är det jag lever på. Min tro på att människor älskar det ursprungliga, elden, vinden, havet – allt vad alla före oss upplevt. Det är i elementen vi känner att vi är människor. Inte med senaste versionen av en bil eller mobiltelefon. Det gäller bara att älska livet. Och våga att inte följa strömmen. Man måste kunna stå utanför.

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Den dagen kommer…

Av , , Bli först att kommentera 4

Den dagen kommer när man förstår att all strävan inte gett resultat

Den dagen kommer när man förstår att man hade alla odds emot sig från början

Den dagen kommer när man tittar sig i spegeln och älskar sig själv

Den dagen kommer när man hör bortom orden och lyssnar till sången

Den dagen kommer när man inte kan få nog på att googla på kvinnorättskämpar

Den dagen kommer när ordet feminism inte är så dumt alls

Den dagen kommer när man inser att kvinnor är så bra att de tillåter alla andra att vara sig själva nog

Den dagen kommer när kvinnor sitter i en grupp och säger: det är bra med en blandning av kvinnor och män…

Vuxna utan ansvar…

Av , , Bli först att kommentera 6

Det är barnen som är vår framtid. Hur kan man offra barn i krig? Magda Gads reportage från Mosul får mig att gråta. Hon visar på blodfläckar på marken där det ligger ett par rosa flip-flops. Barnet som ägde dem lever inte längre. Husen är i ruiner. I Turkiet har första steget tagits i parlamentet om att tillåta sex mellan vuxna och barn. I Norge har en stor pedofilhärva avslöjats.

Det är barnen som är vår framtid. De är försvarslösa, hudlösa mot angrepp. Så många barn som lider och så många vuxna som är brottslingar. Det finns all anledning att gråta. Hur ska de gå för alla dessa barn, vilken framtid har de att se fram emot och vad lär de sig att göra den dag de själva är stora…

Det som är rätt anses fel och det som är fel anses som rätt. Hur sjukt är inte det?

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Manlig moderat politiker kallar kvinnlig minister för hora…

Av , , Bli först att kommentera 6

Något har hänt. Någonting händer inte över en natt. Ett tillstånd som inträffar sker långsamt, man vänjer sig. Man ska vänja sig. Eller? Jag tror inte det. Män som inte klarar av att kvinnor har makt, tjänar egna pengar och inte är beroende av en man måste lära sig vad det innebär att vara ödmjuk; ja, det som kvinnor i alla tider har förhållit sig till och är än idag. Kvinnor föds inte till att tjäna män, inte heller föds de till att var spottkoppar.

Alla människor föds av en kvinna. Alla människor har en gång burits i en kvinnas kropp. Det är också ett tillstånd. Man vänjer sig. Och sedan älskar man barnet, men man älskar inte vad alla människors barn utvecklas till.

Mannen, Delmon Haffo, som kallade minister Annika Strandhäll för ”hora” och bad henne dra åt ”helvete” var tills idag moderaternas digitala kommunikatör…

 

 

Bli först att kommentera
Etiketter:

A working class hero…

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag undrar vart smärtan har tagit vägen? Finns den kvar, dold under ytor av glada, sociala kompetenser och bänkskivor i granit och svart, vitt och grått med en accentfärg. Finns äkta känslor, finns liv, lust, färg och kämpande. Ingenting är så deprimerande som helt genomstylade rum enligt mönstret. Vi föds som original och dör som kopior brukade min mamma säga. En bristande förmåga i social kompetens kan ändå spegla något äkta, ett mod att inte ge efter för krav att visa lycka som inte finns.

Igår såg jag en av de vackraste människor jag någonsin har sett i hela mitt liv. Tog en buss för att hämta ut bilen på verkstaden efter vinterdäcksombyte och eftersom jag sitter vänd mot övriga resenärer kan jag inte undgå att se en ung kvinna med mörk hy och långa flätor som sitter och pratar med sitt sällskap. Tankar kommer och går och under de senaste veckorna har jag läst någon bok och sett flera dokumentärer och filmer om vita och svarta i USA. Dessa tänker jag på när jag ser den unga kvinnan och inom mig vet jag att för att få bekräftelse krävs inte människor som ser likadana ut som oss själva och dessutom med likadana hus. Inom mig vet jag att för att känna större trygghet i den här världen kan man botoxa sig, lyfta brösten och ha sexpack på magen; för att vara med, vara inkluderad i en alldeles speciell grupp vars mål är att undertrycka den smärta och sårbarhet det innebär att vara människa.

Har ni inte sett filmen om Jane Elliotts experiment med sina små skolelever en gång på 70-talet och skillnaden mellan de blå- och brunögda barnen – se den…

Och förresten, finns John Lennon idag…

As soon as you’re born they make you feel small
By giving you no time instead of it all
‘Til the pain is so big you feel nothing at all
A working class hero is something to be

Trump, porr och omklädningsrum…

Av , , Bli först att kommentera 5

Öppnar Facebook och en vän har lagt ut en länk från tidningen Metro Vi fostrar killar till att få göra vad de vill – vad tjejer vill spelar ingen roll

Det är deprimerande läsning, grabbkulturen, grabbsnacket i omklädningsrummen, anspelningarna på sex och vuxna män som inte säger – stopp! nu räcker det. En annan vän har delat Michelle Obamas mäktiga tal om Trump och hans omklädningsrumssnack och det olämpliga i att ha en sådan man som president. De här två historierna hör ihop.

I en annan artikel av Svante Tidholm kan man läsa, citat ”Många killar och män hålls medvetet eller ej på plats av det manliga kollektivet. Det behöver inte vara så tydligt som att en grupp mobbar eller straffar en avvikare för hans omanliga beteende, utan detta sker också i tomheten och tystnaden som unga pojkar ser att deras förebilder ägnar sig åt. Om män istället utforskar sig själva och andra mäns känsloliv kan vi vända den manliga gemenskapen från att vara ett hot till att vara en möjlighet till förändring.”

Läs den texten två gånger. Den texten hör också ihop med Donald Trump.

En man är inte förmer än en kvinna. Kvinnan skapades inte för mannen. En kvinna är en kvinna är en människa. En man behöver inte ta till kvinnor för att verka macho och manlig. En man är en man som är en människa – som möter en annan människa med respekt…