Systematiskt klämmande på avokado…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det finns egentligen ingenting vardagligt man kan skriva om när krig, galenskaper och sjukdomar finns överallt – Ukrainakriget, terrorattacken i Moskva, Gaza och prinsessan Kates cancer. Men jag lyssnar på Miss Li ”Och du får mig och vilja leva livet, varje dag, aldrig ta nånting för givet. Och jag behöver inte stoppa tiden, för även om det går så fort så vet jag det är du och jag som sitter där en vacker dag och håller hand på ålderdomshemmet”.

Man behöver hopp, verklighetsflykt och människor som tänker själva. En ”tant” med rosa paraply, röda, korta brallor och blåblommig kappa och en tjej med turkost hår, turkos jacka och gul kjol fick mig idag att hoppas på mänskligheten. Knappast skulle dessa två vara mottagliga för någon som helst påverkan att falla in i svart-grå-skalan. Det kanske kommer en lag på det framöver, lagen mot disharmoniska färgkombinationer kombinerat med åldersgräns. Alla tanter hemma i byarna i Norrbotten på 60-talet hade garanterat hamnat i finkan då – alla dessa färgglada förkläden på missmatchade klänningar och yllestrumpor. Dom borde helt enkelt ha förbjudits redan då. För det är alltid någon annan som säger vad som är ok. Några stilsäkra influencers som går helt bananas av lycka när naturfärgernas trista skalor uppenbaras inför deras ögon. Det känns ingenting. Händer ingenting. Det är bara ljummet. Då är allt bra.

Jag tycker hellre man skulle förbjuda systematisk klämmande på avokado. Det tänkte jag på idag när jag tålmodigt stod och väntade på min tur när en par i samförstånd utan att känna sig obekväma klämde sig igenom hela lagret av 2-pack mogna avokador i plastförpackning (kan vi inte bara sluta med plast runt livsmedel-i den mån det går) – och till slut valde den först klämda. Man ser ju okulärt vilken som är mogen och vilken som är omogen. What you see is what you get – stämmer inte alltid, men det gäller väl bara att ana vad som finns innanför skalet…

Är Romina Pourmokhtari stark kvinna eller AI-robot?

Av , , Bli först att kommentera 6

På Europaparlamentets sida får man förklarat vad AI är och hur det används, citat: ”AI är en maskins förmåga att visa människoliknande drag, såsom resonerande, inlärning, planering och kreativitet.”

Påminner en del om Sveriges klimat- och miljöminister. Göran Persson var ju en ljummen bris i jämförelse med hur styvnackat Pourmokhtari resonerar och uppträder. Inte minsta tillstymmelse till självkritik efter Klimatpolitiska rådets årliga rapport att Sverige är på väg att missa klimatmålen citat ordförande Åsa Persson: ”Handlingsplanen är inte en plan för att nå varken Sveriges klimatmål eller EU-åtagandena, och ansvaret för att nå målen skjuts över till nästa mandatperiod.”

Annars inväntar jag just nu Alex Schulmans svar i DN på Jonas Gardells text i Expressen om att Schulmans trauman är de största i Sverige. Kanske tog det mest för Gardell när Schulman skrev krönikan ”Jag blir generad av Jonas Gardells vördnad för statsministern”. Vilket föranledde Gardell att scrolla igenom Schulmans texter som citat, ”Han skäms mest hela tiden. Han är sekundärskammens okrönte kung! Eller också gråter han. (han gråter VÄLDIGT ofta)”, slut citat.

Och så går våra liv i skuggan av skribenters, makthavares och kändisars offentliga meningsutbyten. Vi litar på att våra demokratiskt valda politiker vill det bästa för Sverige och moder jord och inte att man ser sin roll som minister i en regering enbart som en smart karriärväg. Var är visionerna? Är det en sänkning av bränslepriserna/dieselpriset med 5,50 kronor vid pump eller finns det något större vi och vår framtid kan sätta vår tro till?

Och en statsminister som så till den grad trivs med mingel och strålkastarljuset att han till och med dyker upp i Solsidan med hela familjen på Fredde och Mickans sons studentskiva. Men det lär väl inte hamna i historieböckerna…

Allt jag ska göra sedan…

Av , , 2 kommentarer 25

Först det allra viktigaste och sedan i tur och ordning det som ligger i bakhuvudet och mal på. De privata surdegarna. Min ”Bucket list” har blivit en lista över sådant jag verkligen borde göra och inte vad jag vill göra. Jag borde kanske byta strategi – ta surdegarna först och sedan jobba mig upp till de mera lättsammare sakerna? Jag önskar att jag kunde kika in i hjärnorna hos de andra honorna i min ålder och bara se om de funkar på ungefär samma sätt – är det ok att ha ”laga kåldolmar” på en bucket list? Jag menar, jag har gjort rätten flera gånger förut, på den tiden det begav sig och man hade ett helt gäng hungriga människor som bänkade sig vid köksbordet. Kåldolmar med mycket köttfyllning och väldigt lite vitkål. Eller den godaste jordgubbssylten eller pitepalten?

Är det fler än jag som tänker på stickning och att koka saft på svartvinbärsblad? Kanske köpa furumöbler på Ikea och måla dem i en rofylld grön nyans. Inte det där storslagna, utan allt i vardagen som man inte riktigt hinner med annars. Jag borde skapa luft, frihet, tid och rum. Tänka att allt är möjligt.

Eftersom så många uttryckt, i tal och i böcker, att människan tänker på ungefär samma sätt så borde det finnas en längtan inom varje människa – efter vad? Något outgrundligt, men vad består den i? Är det att komma fram till målet? Bli klar? Sälja ut hela lagret? Bli berömd? Lyckas? Men det är som att ens längtan hela tiden skiftar skepnad och aldrig kan förstås fullt ut, men den vill inte glömmas bort. Kan man någonsin bli klar med sitt sökande…

I boken ”Själens fem stadier” skriver Harry R Moody, citat ”Så går tiden. Vi blir äldre och våra minnen av denna bekymmerslösa medvetenhet, en gång så levande och övertygande, drivs långsamt under jorden av mängder av värdsliga krav. För att kunna anpassa sig måste barn, med den franske poeten Mallarmés ord ”avsäga sig sin extas”. Till slut glider vi in i ett slags själens dvala genom adolescensens höst och det tidiga vuxenlivets vinter. ”Först en barndom, utan gränser och utan mål”, drömmer Rilke. ”Å sublima omedvetenhet! Sedan kommer plötslig fasa: klassrum, slaveri, fallet för frestelsen och outgrundlig saknad”…”I den väldiga, kalla, tomma rymden inom oss”, fortsätter Rilke, ”finns nu, dold djupt inne i det vuxna hjärtat, en ensam längtan efter vår första värld, den forna världen”.

Kanske är det ändå bra att alltid göra det allra viktigaste först. Köpa vitkålen och sätta igång. Att inse (som syster Anne-Marie på sid 155) citat. ”Det är bara det att jag vid någon punkt bestämde mig för att jag aldrig kommer att finna vad jag letar efter i den materiella världen där allt förgår.”

Jag hörde en fågel som kvittrade häromdagen. Det var en tidig morgon. Det var ett kvitter som sade mer än tusen ord..

Skyttedal lämnar KD i Louboutins Kate – prisklass ca 8 000 riksdaler

Av , , Bli först att kommentera 10

När ska vi få nog av Skyttedal och Busch? För att travestera till Daniel Sjölins väldigt träffsäkra svar till Erik Gallis artikel Erkänn ni hatar vackra människor, citat”  Folk vill ofta prata ingrepp med mig och då får jag höra om andra skäl till varför de låter bli. Det handlar om moral, säger de. En slags stoicism. ”Jag är bättre än det där.” Eller ett ansvar. ”Vilka budskap sänder jag till mina medmänniskor?” ”Vilken värld lever vi i om jag inte får ha mina kråksparkar?” Ibland kommer det ”klyftiga” ”visdomar” också, typ ”utseende spelar ingen roll”. Det är det dummaste jag hört. Utseende spelar skitstor roll, alla vet det. Alla tycker att det är jobbigt att bli slapp, tjock och osynlig. Alla är rädda för att matchningarna på Tinder ska bli allt färre, att tiden ska springa om dem.”, slut citat.

David Sjölin: Ja, Galli – du är snygg men måste du vara stygg? fritt citerat ”Att kritisera skönhetsoperationer är alltså inte nödvändigtvis att vara avundsjuk, utan också att i all välmening komma med det estetiska rådet att inte försöka gömma en gris under en ny matta.”…”De (Galli och hans vackra väninnor) har misstagit det faktum att deras mindre tilldragande inre, kanske rentav frånstötande dryghet och självupptagna elakhet, fått folk att tycka illa om dem?”.

Skyttedal fotograferas i sina Louboutins Kate med röd sula – de nya skorna hon tänkt använda i valrörelsen – ett par f**k you-dojor. Nu blir det inte så (snyft). – Det skulle vara mina valrörelseklackar, säger Skyttedal.

Det har varit glad ”Alla hjärtans dag”. Och jag antar att alla singlar firat sig själva med röda rosor och enpersonsmiddagar på restaurang, ivrigt skrollande på Instagram för att se alla lyckliga par som strösslar röda rosor och myser tillsammans med tända ljus. Vilket hyckleri. Nej, Thomas di Leva hade rätt en gång för länge sedan. ”Vem ska jag tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är såhär. Och ingenting vi nånsin med nåt menar”.

Det gäller i politiken och i privatlivet. Det inre och det yttre. Pengarna och moralen. ”Och ingenting vi nånsin med nåt menar”.

Jag har plöjt igenom alla gamla Beck-filmer…

Av , , Bli först att kommentera 9

Ja, även de med Gösta Ekman som Beck. Förutom ”Mannen på taket” med Carl-Gustaf Lindstedt är det regissören Kjell Sundvalls Beckfilmer de bästa. Tempot, ja, allt egentligen. De senare Beckfilmerna har långa sekvenser av biljakter och utfyllnad. Sundvalls filmer har en helt annat täthet. Annars är polisseriernas serie nr 1 ”I mördarens spår” (Prime suspect) med Helen Mirren. Jag har sett alla säsonger flera gånger och jag kommer att se dem igen. Hoppas jag.

När jag åkte på Ultrabussen idag (vilket jag gör rätt ofta) tillbaka hem efter barnbarnets innebandymatch kände jag plötsligt en ömhet för Umeå, vad staden gör. Att mycket fungerar bra. Vårt universitetssjukhus, lokaltrafiken, polisernas kamp mot prostitution, att vi ännu är en liten storstad – men med mindre problem än i de större. Att det finns en Umeanda. Man behöver inte vara Björkövenfan, man kan verkligen tycka om Umeå ändå. Det finns en robust kraft. Som en familj vars medlemmar man inte träffar varje dag, men när det kniper så vet man att hjälpen är nära…

Allt det jag skriver just nu – är sant…

Av , , Bli först att kommentera 8

Ni vet, åsikter kan ändras. Man kan tycka annorlunda en dag och sedan en annan dag ändrat uppfattning lite grann. Det kan också kallas utveckling 🙂

Expressens Mats Olsson skriver om Arne Hegerfors ”Det finns så många citat, eller floskler, som tillskrivs Arne men det verkar som om de flesta är överdrivna eller helt enkelt påhittade och jag struntar i dem. Minnet av honom är raka motsatsen till vad vi ser i dag, när gravallvarliga män och kvinnor timme ut och timme in analyserar frisparkar och slagskott som om det handlade om hjärnkirurgi eller filosofisk religionshistoria.” Så sant.

Arne Hegerfors, vilken härlig och humoristisk människa. Förr var sporthändelserna lika delar sporten som kommentatorn. När jag bänkade mig framför Vinterstudion för ett par helger sedan och såg Kristoffer Jakobsen bli tvåa i slalomtävlingen i Kitzbühel var det spännande så klart, men hade Plex kommenterat hade jag även bitit på naglarna och haft hjärtklappning.

KD-cirkusen går vidare. Och vi små gräsrötter läser om månadslönerna som EU-parlamentarikerna kan kvittera ut och förstår att det spelar ingen som helst roll vilket parti man företräder, för pengar och makt är allt. Man undrar också om moderaterna kommer att krympa och sedan försvinna helt i takt med samarbetet med SD.

Och vem har tutat i oss att vi måste operera om hela kroppen för att duga? Människor blir skadade och en del dör av sviterna från operationsborden på plastikkirurgiklinikerna i jakten på något som aldrig kommer att uppnås – perfektion. När det enda man egentligen behöver är en eld där man kan sitta och grilla en korv ute i det fria. Men jag har läst att det som var inne 2023 är ute 2024 och tvärtom. Trendspaningar överlag verkar vara att egoism, Kardashians, dyra middagar och fina kök är helt ute. Inne är att se naturlig och rynkig ut, dricka öl, äta husmanskost och inte berätta högt och brett om man någon gång gjort en god gärning. Gör allt gott i det tysta och skryt inte – typ. Var återhållsam och håll det mesta inom dig. Om man håller ut kan man plötsligt en dag bli helt inne utan att göra någonting…

Sunt bondförnuft har lämnat människan…

Av , , 8 kommentarer 12

Kanske fanns det bara i bondesamhället. Nu när influencers och alla som pratar högt och brett hyllas tycks allt förlegat. Skrik ut din agenda och alla lyssnar. Jag är immun. Som en ensamvarg strövar jag i sanningens spår. Lyssnar och tänker. Tänker att jag äntligen ska läsa pocketutgåvan av Simone de Beauvoirs bok ”Det andra könet” på nästan 800 sidor eller så ta genvägen med Andrev Waldens ”Jävla karlar” prisvinnande Augustbok.

Ja, jag gjorde det. Sträckläste den en kväll. Är jag imponerad? Tänker jag på August Strindberg och Doris Lessing? På Tjänstekvinnans son och Marta Quest? Är vi befriade från tidigare genialitet när vi gör nytt? Mina ord är ingenting att fästa sig vid. Att bräcka August eller Doris är inte möjligt, men kan ändå ord och uttryck betyda något?

Varför är Donald Trump ännu älskad? Varför, varför? Så ensam känner jag mig i världen att jag måste köpa två Billy-bokhyllor i färgen blåsvart, som enbart är på tillfälligt besök. När jag nu inte gillar DT. Inte heller JÅ. Sverigedemokraterna är inte demokrater. Lyssnar och tänker. Fast det betyder ingenting, vad jag tycker – om jag tror att somliga döljer sin agenda i tjusiga kostymer eller att vi tappat vad vi tror på.

Dessutom är jag emot kungahuset. En förlegad institution som enbart befäster att ingen någonsin kommer att mötas på lika villkor. Ja, en gång var vi adel, präster, borgare och bönder. idag är prästerna borta, men bönderna står fortfarande på sista plats. Kungahuset och adeln är fortfarande en klass för sig. Man får inte säga du till en kunglighet. Det säger väl allt?

Annars är allt bra. Omväxlande 25 grader kallt och snösmocka 🙂

Reviderad: Jag sträckläste under en kväll boken ”Jävla karlar” – inte ”Det andra könet” på 800 sidor 🙂

Kvinnor blir modiga – när de har grått hår?

Av , , Bli först att kommentera 4

Det började när skådisen Andie MacDowell (ni vet, hon från Fyra bröllop och en begravning) dök upp (troligtvis på röda mattan) med ett grått hårsvall. Hon deklarerade (märk väl, fritt citerat av mig från flera tidningar) att hon slutat färga håret. Hon hade gett upp kampen mot naturens obevekliga lag. Idag är hon hyllad som modig. Många andra kvinnor har sedan dess gått i hennes fotspår och blivit helt gråa. De är också väldigt modiga. Jag har däremot aldrig hört talas om en man med grått hår som är väldigt modig på grund av just det. Modiga män bestiger K2, ser ut som Arnold Schwarzenegger eller Hulken och kör Formel 1. Men en kvinna som är gråhårig är numera modig. Jag är fortfarande kvar i förnekelsestadiet. Jag vill inte bli modig. Funderar på att färga håret knallrött. Bli oppositionell.

Det sägs att i krig och kärlek är allt tillåtet. Om alla människor blev pacifister och vapenvägrare skulle det inte finnas några krig. Det gäller även i Ryssland, Ukraina, Israel och palestinier. Krig tillhör det onda. Gör människor till soldater och offer – som det inte var meningen att vara. Varför ska man kategorisera människor? Kan man inte bara enas om att när människor är goda – är det gott. När människor är onda – är det ont.

Matteus 22:36-40
”Mästare, vilket är det viktigaste budet i Moses lag?” Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’ Detta är det första budet, och också det viktigaste. Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ De här två buden sammanfattar allt som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna.”

Det är ungefär som elden – som människan har använt sig av ca 1 miljon år. Beständig. Ser likadan ut då som nu. Som kärlek och hat. Det gäller bara att välja sida…

Trump och SD – rätt så lika egentligen…

Av , , 5 kommentarer 9

Varför pudla när man kan ljuga? Det är klart, innan Trump hade många före honom använt lögnen som försvar och anfall. Även med bildbevis, säg emot, helt enkelt blåneka.

Du skall icke ljuga. Det är mäktiga ord. Varje liten nödlögn sätter sig i bakhuvudet och känns rätt så illa. Så känner nog gemene man (och kvinna) – men att göra lögnen till en strategi? Som SD? Nej, jag menade inte så. Ni missförstod. Ni läste inte rätt. Jag menade inte SD. Fattaru?

Nej, vi missförstår inte – alla vet nog i själ och hjärta vilket parti SD är. Vissa gillar det, andra gör det inte. Och jag kan säga – att jag gör det inte.

SDs mål är att slå isär vårt fina land, Sverige, så att alla står mot alla. Men det är många som ser igenom fasaden. Att skylla allt på invandrare är så lågt. Att högersidan i politiken på riksnivå har tagit SD under sina vingar visar sig nu vara ett helt fel drag. Kvinnor och storstadsbor flyr från moderaterna och det skulle inte förvåna mig om både liberalerna och KD åker ut från riksdagen vid nästa val. Det måsta kännas tungt att tappa sin själ. För vad? Fattaru?

Älskade barn…

Av , , Bli först att kommentera 8

Det är lättare att plocka upp ett skräp om dagen
än att ge ett barn lärdom om lagen
inte skjuta, inte spränga
inte vilja se människor hänga

Du lilla barn
hur växte du upp
vad fick dig att vilja ge upp
meningen om livet
allt det rymmer

Vad fick dig att ta vapnet i hand
och redo att skjuta
hade du någonstans att gå
spela rundpingis eller
idrotta varje tisdag
med trygga vuxna

Förstod någon dina behov
att få vara
bara ett oskyldigt barn…