BrittaBloggen

- det finns bara idag...

När gruppen blir ditt öde…

Av , , Bli först att kommentera 2

Allting handlar om det – att ingå i en grupp eller stå utanför. Grupptryck, grupplojalitet, grupptillhörighet, gruppmobb etc. I gruppen blir den egna personligheten överspelad – du måste acceptera och stå ut med en grupps regler för att kunna vara en del av den. Det är något läskigt med grupper – att den tar över den enskilda människan och gruppen agerar tillsammans som en enda själ, hjärna och kropp. Om gruppen är godhjärtad och jobbar för en bättre sak – så bra – men gruppdynamik kan också ändras och bli något annat. Jag tycker att det är varje människas skyldighet att motverka dålig gruppdynamik, stå upp för sig själv och andra – oavsett vad. Tänker på ett program jag såg en gång om ett överfall ute på öppen gata. Skriken hördes vida omkring och folk började titta ut från fönstren och såg att en tjej blev överfallen – men ingen gjorde något – alla tänkte: någon annan ringer väl polisen.

Det har skrivits en del om grupper senaste tiden. När utsatta människor bildar en grupp för att få en röst och skapa förändring – så bra! Eller om institutioner och dolda, men sedan länge kända hemligheter – så dåligt. Brott som begås i grupp blir inte mindre hemska om en grupp gör det och själva brottet fördelas ut på alla – nej, brottets grymhet multipliceras med antalet förövare. Så därför ar den enskilda människans agerande så viktigt – i allt vi gör, tänker och agerar. Det är droppen som urholkar stenen, som gör skillnad – som förändrar världen.

Allting handlar om det – att tillhöra. Frågan är bara: Vad och vilka?

Bli först att kommentera
Etiketter:

Julskinkan kostade skjortan…

Av , , 2 kommentarer 5

Ni vet, när man står där i kassan och betalar och tycker att det blev väl ändå lite väl dyrt? Vid närmare eftertanke när man studerar kvittot efter något som sticker ut frågar man hen i kassan om julskinkan verkligen ska kosta 765 kronor? Jag är ju lyckligt singel (fritt för tolkningar:-) och det kändes plötsligt som om jag veckohandlat till en fempersonersfamilj. Nej, julskinkan var inte en avknoppning av Pata Negra, ej heller kom den från någon lycklig liten gris som fått daglig massage, sprungit fritt i naturen och levt ett liv i lyx. Det var en vanlig rimmad julskinka. Man skulle kunna tänka att det var en kändisskinka, av ett speciellt märke som bara rika knösar känner till – som en väl förborgad hemlighet – har man råd men en julskinka som kostar 380 kr/kilot så har man garanterat en snackis på lördagens glöggfest. Jag kan i alla fall berätta att jag gick från affären med nypressade sedlar i plånboken och två kilo skinka till rätt pris och kände mig rätt nöjd:-)

På något sätt känner man sig lite rikare när man har sedlar istället för ett plastkort. Ja, jag vet – född på 60-talet i det närmaste en dinosaurie – men hur gör man egentligen med veckopengen nuförtiden?

 

2 kommentarer
Etiketter: , ,

Det finns somliga lagar som inte behövs…

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag känner bara för skrika rakt ut när jag läser artiklar av det här slaget i AB idag: 

”En domstol i El Salvador har fastställt ett 30-årigt fängelsestraff för en kvinna som dömts för mord efter att ha fått ett dödfött barn år 2007.

Landets stränga antiabortlagar möter skarp kritik.” Och mera: ”Fick dödfött barn i nionde månaden

34-åringen är en av 27 kvinnor som för tillfället hålls fängslade i El Salvador för att ha brutit mot anti-abortlagarna.

Kvinnan fick ett dödfött barn 2007 i den sista graviditetsmånaden, när hon befann sig på sitt arbete på en skola. Hon ska ha försökt ringa efter ambulans, men svimmade.”

Det framgår också att den här kvinnan har suttit i fängelse i 10 år för den här händelsen och att hennes överklagande har avvisats.

En lag som är som tortyr – först får kvinnan missfall och sedan åker hon i fängelse – snacka om dubbelbestraffning. Vad är det för mening med att ha sådana lagar? Det finns ingen mening. Det är rent förtryck.

Jag hatar förtryck.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Åsikter kommer någonstans ifrån…

Av , , Bli först att kommentera 5

Min mamma sa en gång till mig att Jesus var den förste feministen. Jag har burit med mig den tanken sedan dess. När jag misströstar – finns hoppet där.

Berättelsen om Marta och Maria har följt mig och jag har tänkt att just den dialogen skulle kunna hållas idag och vara helt modern:

”Medan de var på väg gick Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd Jesus hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

1. Först gör det mig glad eftersom Jesus talade både med kvinnor och män. Han var intresserad av att höra vad kvinnor talade om och tyckte. Han älskade sin mor, han dömde inte kvinnor som i andras ögon endast förtjänade att stenas. Det är ett modernt synsätt.

2. Visst är det bra att hinna med mycket, men det är inte vitsen med allt. Fulltecknad kalender, sociala flöden, skapa sitt eget varumärke, vara något, kompetent, rik, lycklig, prestera för att duga.

3. Det finns något som klingar inom en – inte alltid allt det praktiska och är helt gratis. ”Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne”.

När jag misströstar finns hoppet där…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

I gryningen känns allting möjligt…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det är mörkt ute. Klockan är halvfem. Inga bilar eller bussar kör förbi mitt hus, allt är stilla. Vad jag älskar de här tidiga morgnarna. Det finns alltid ett hopp i gryningen, en ny dag, ett nytt blad, en morgon som blir ljusan dag. Kanske minns jag min egen mamma när jag någon gång en tidig morgon trippade ned till köket och hon satt där med en kaffekopp och Allers svåra kryss. Jag förstod redan då att morgnarna var mammas, en stund innan allt drog igång – mjölkningen, frukosten, alla saker som skulle göras. Ett andningshål – det här är min tid. Ibland la jag mig på kökssoffan med en kaffekopp och en bulle och delade hennes stund – ibland smög jag tillbaka och tänkte – du behöver den själv.

Våra bästa stunder var i tystnaden när vi delade ögonblick som vi förstod oss på och lät varandra vara i fred – men ändå tillsammans. Kanske är jag bara så beroende av den tysta kommunikationen. Ord blir ibland så fel och jag vet så många gånger när jag borde ha formulerat mig annorlunda och det jag sa inte speglade vad jag tyckte eller menade. Men så kommer det en ny dag och det lite aviga tonar bort. Man ser sig själv i en ny gryning, förlåter sig själv för misstag man gjort och tänker på andra med kärlek.

Believe…

hur skulle man annars
kunna skratta
eller se fram emot
en ny dags frukost
bland brödsmulor och
osötad marmelad

kunna strunta i
det perfekta, utan
kantstötthet,
för i allt som betyder
något finns det
operfekta,
naggad i kanten

man måste tro
på en bättre dag,
ett liv, att ett
kan bli två,
att leva är att
tänka så

jag tror på
att tro, på något
eller någon, genom
år av fallna ridåer
är tron min
sista bugning…

Britta Johansson 

Hjälper det om jag säger att jag älskar er…

Av , , Bli först att kommentera 6

Man brukar säga att det tar tre generationer – för att rota sig eller för att bli accepterad som en infödd. Jag vet allt det där, kommen från Norrbottens inland vet jag allt om tillhörighet. Jag var någon. På den plats jag föddes hade min farmors farfar skapat en plats till – mig. Här i Umeå är jag ingen. Har ingen tänkarsten, inget träsk (sjö) att titta ut över, ingen lerpöl som är min egen. Jag har ju endast bott här sedan 1992, först i Obbola och sedan i Umeå. Jag älskar den här staden, men det är få människor som jag känner, som är som jag. O-urban, blyg lantis, mormor – jag kan redan se alla svaren på dejtingsidan – helt unik troligtvis. Man kanske inte tror att norrbottningar och västerbottningar är så olika – om man inte upplevt båda delarna.

I Norrbotten tiger man och lider (utåt sett) och klarar det. Man lär sig helt enkelt att själv är bäste dräng. När närmsta grannen är tre kilometer bort får man helt enkelt fixa det själv – exv att organisera en och annan vild strejk och få ett resultat. Man är typ – urtypen av vildmannen eller vildkvinnan. Det är vare sig mjäkighet eller social kompetens som uppskattas först och främst – det är resultat. Ska man klara sig i vildmarken, in the middle of nowhere får man inte vara ömhudad. Nej, man ska klara av att gå kilometer efter kilometer och plocka allehanda bär, dra hem ved, klyva den, elda i vedpannan varje morgon, etc, etc. det tar typ – aldrig slut. Det du äter ska du helt enkelt gjort dig förtjänt av. Men så kommer man till Västerbotten. Här är allt – lite finare. Allt ska diskuteras och has en åsikt om. Man pratar väldigt mycket – och är inte överens. För det finns så många åsikter om saker och ting. Fåglarna, häckningsplatserna, storleken på gatstenarna, hur vi har det – här i Umeå. Alla som är födda i Umeå (och som har sin farmors farfar i gott minne) älskar den här staden.

Jag älskar också den här staden. Jag ser den genom mina glesbygdsögon när jag strosar hem till mig Öst på stan. Jag är inte ensam. Det här är min stad. Nu gör jag den till min…

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

Att möta sig själv i kollektivet…

Av , , Bli först att kommentera 3

Performance. Mitt liv är baserat på intuition säger den berömda performancekonstnären Marina Abramović. Jag åker till öst för att lära mig och sedan till väst för att lära ut. Jag jobbar jämt. Hela mitt liv har jag haft en bestämd känsla av att jag har ett uppdrag. Jag finns på denna jord och i detta liv för ett syfte (fritt citerat från en intervju med MA på Moderna museets hemsida).

Jag var tvungen att googla efter jag sett en film på Netflix om intuition där bland annat Abramović intervjuades och en sekvens från hennes performance The Artist is Present från 2010 visades – på The Museum of Modern Art i New York där hon under flera månader satt på en stol och folk fick köa, vänta på sin tur för att sätta sig på en stol mittemot Marina och möta hennes blick under en minut. Allt hörde till verket, den ringlande kön in till museet, väntan och sedan att alla runt omkring betraktade Marina och den person som satt i mitten på var sin stol och tittade på varandra under tystnad. För många som satt där började tårar att rinna och efter stunden tackade de Marina för upplevelsen. Jag vill minnas att MA i filmen sa något i stil med: det händer något när man är tvungen att möta sig själv.

Jag har alltid funderat över vad det innebär att möta sig själv – på riktigt. Gör jag inte det ständigt eller möter jag bara mig själv när jag är i ett kollektiv och på så sätt ser mig själv med andras ögon? Vad innebär det egentligen att möta sig själv eller så är det kanske mötet med personen mittemot som är det centrala. Avskalat, utan mobiltelefon, utan tillbehör, utan livlinor – känna något just här och nu – i en talande tystnad. Mitt liv är baserat på intuition säger Marina.

Mitt liv är en enda lång performance säger jag…

I Jardin du Luxembourg 2009

IMG_0217 (2)

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Ingenting är längre heligt…

Av , , Bli först att kommentera 2

Nej, jag vill inte bli medlem. Nej, jag är inte intresserad av att köpa. Nej, nej, nej – och förresten känner inte du mig – så kalla mig inte Kära Britta! i det masskopierade brevet med det fantastiska erbjudandet. Nej, jag gillar inte den stora reklamskyltningen vid min busshållplats ”Silent night, holy gigabyte”. Den får mig bara att ännu en gång tänka: Nej. Det har gått för långt. På bankerna finns inga kontanter – men som potentiella kunder i racet som kallas ständig tillväxt är vi en guldgruva.

Jag ärvde en julkrubba i våras. Min mammas julkrubba som tillhör min barndom. Alla figurerna som jag flyttade ut ur stallet och sedan in i stallet Skulle kamelen stå inne i stallet eller utanför? Och det lilla Jesusbarnet som man inte fick tappa bort – en krubba utan Jesus – huvudpersonen – gick inte för sig. Oavsett om man tror eller inte tror är Stilla natt, heliga natt en psalm som många älskar. Enligt Wikipedia är den översatt till ca 300 språk från den ursprungliga tyska versionen.

Stilla natt, heliga natt!
Mörkret flyr, dagen gryr.
Räddningstimman för världen slår,
Nu begynner vårt jubelår.
Kristus till jorden är kommen.
Oss är en frälsare född.

DSC_0495[1]

 

Bli först att kommentera
Etiketter: , ,

I say love, it is a flower, and you, its only seed…

Av , , Bli först att kommentera 4

Det var filmen The Rose, jag såg den på bio – kan ha varit 1979 – i alla fall – så lämnade filmen ett outplånligt intryck hos mig Jag såg den med min sambo, jag var 18 år Efteråt köpte jag LPn och spelade den högt när jag var ensam i vår tvåa på Tunnan på Djupviken. Nu snackar vi Piteå:-) Jag hade pippi på att spara biobiljetter och skrev alltid på baksidan datum och vem jag sett filmen med – i ett anfall av städiver eller möjligtvis en flytt så slängde jag alla biobiljettlappar. Synd idag kan jag tänka. Bette Middlers låtar har aldrig lämnat mig, jag älskar dem fortfarande och den känsla de ger mig av total retro-känsla – jag var där. Jag såg filmen. Jag älskade låtarna och gråter än idag när jag lyssnar på slutet och frasen när hon står framför publiken i sin hemstad och säger ”Where are you going, where is everybody going”.

When the night has been too lonely and the road has been too long
And you think that love is only for the lucky and the strong
Just remember in the winter, far beneath the bitter snows
Lies the seed, that with the sun’s love in the spring becomes the rose

Låt oss alla minnas fröet som när våren kommer och med solens värme slutligen blir en vacker ros…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

Fakta kan inte besegra Staffans inre tankeram…

Av , , Bli först att kommentera 2

Det var ju det där föredraget jag var på för ett tag sedan – om hjärnan och digitaliseringen. Tydligen har fakta svårt att vinna emot hjärnans inre ram och associationer. Har hjärnan bestämt sig för att det är på ett visst sätt så kan inte all fakta i världen gå emot ramen och övertyga hjärnan om att hjärnan har fel. En utomstående känner ändå visst tvivel över sanningshalten i att (citerat och fritt citerat) metoo är att likna vid såväl häxjakt som Stalins utrensningar och att ”alla vill vara offer” samt ”att Sverige är en jävla ryggradslös nation och om ”vi inte kan acceptera vad som ingår i normala personalfester där dyngraka grabbar vill sätta på växeltelefonisten är vi inte en tillräckligt hårdhudad nation”.

Det fanns i alla fall ganska många tankar, insikter och slutsatser inom den där tankeramen. Ett helt land på fallrepet. Ja, hur ska det gå?

Hjärnan är ändå fantastisk – man får 1500 nya hjärnceller varje natt – för att behålla dem gäller bara att utmana sig själv, tänka i andra banor och inte göra samma saker på samma sätt varenda dag. Detta är ren fakta…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,