Tiden är inne…

När det är dags för mor att flytta till ett äldreboende. Min mamma har ett år kvar till att fylla nittio. Mamma. Nu är tiden inne. Det finns ingen återvändo och det är vad hon själv vill – att flytta till ett tryggt boende. Jag kan känna att jag gråter lite inombords; det är lätt att göra det varje gång något inträffar som säger: aldrig mer…

Min mamma har varit den mest strävsamma människa man kan tänka sig – att lata sig och ligga på soffan var inte något alternativ för henne. Mjölka kor, snyta sju barn, sätta potatis, virka, sticka, sy kläder, väva, göra långkok, fernissa golv, plocka bär, göra sylt, saft och marmelad, baka mjukkakor är bara några saker hon roade sig med. Dessutom vårdade hon min far i många år när han insjuknade i Parkinsons sjukdom. Jag vet att min mamma inte kan läsa det här – men jag vill skriva en liten hyllning till henne – för att hon verkligen förtjänar det. För att hon är min mamma. Hon var en riktig skönhet när hon var ung och när man är piga i ett hus på landet och om det i huset bredvid bor en stilig man – så finns det väl ingen återvändo:-)

Här är ett foto av ett foto i ett gammalt album. Fotot får inte kopieras eller skickas vidare. Här är min mor och min far i början av deras äktenskap för över 60 år sedan. De sitter på en bro som jag sedermera också ska komma att sitta på och de tittar ut på en sjö som även min farmors farfar skådade och byggde ett hus vid. Och allt känns som igår…