Att vara lycklig…

En bild säger mer än tusen ord. Åter till Lady Di där någon, kanske var det mannen som gjorde de filmade intervjuerna med henne som sa (fritt citerat): en bild kan också säga tusen saker som inte stämmer. Ja, hur kan man veta vad som egentligen stämmer och svaret är väl att det kan man inte. En människa som skrattar kan var djupt olycklig och en allvarlig människa kan vara tillfreds med sin tillvaro. Det är indianen och mockasinerna och att inte förstå förrän man provat de där skorna och gått samma väg som ägaren. Det kanske är den enda hemligheten som i framtiden kommer att finnas kvar, att inte helt kunna förstå eller totalt kunna dela en annan människas liv. Man vill inte att människor kommer innanför ens hud, man vill värna om det som är essensen av en själv. På gott och på ont.

En bild som jag tog i Dalarna och utanför Anders Zorn-gården för drygt tio år sedan. Anders var kompis med Carl Larsson och om jag inte minns alldeles fel var det CL som skapade denna staty eller fontän. Familjerna umgicks, men medan Carl och Karin hade många barn hade Anders och Emma inga alls. Anders var berömd utomlands, men hemma i Sverige blev han inte accepterad. Man blir inte profet i sin egen hemstad heter det och det gällde väl även Anders Zorn. Han dog alkoholiserad vid 60 års ålder (källa Allt om historia).

Kanske är det speciellt svårt att bli profet i Mora om man inte är skidåkare och inte heter Nils. Det är lätt att älska idrottsmän och idrottskvinnor, personer som presterar med sin kropp, tävlar och blir bäst och får ett kvitto – medaljen. Prestationen, allt som ligger bakom – allt finns i mockasinerna. Ävenså i en försupen, överviktig konstnärssjäls…