Igenkänning är allt..

Kanske är det därför som jag ofta känt mig som en främmande eller udda fågel på den här planeten. Jag har svårt att känna igen mig i andra eller så är det tvärtom – att andra har svårt att känna igen sig i mig. Det är så många saker som är utan betydelse, fast jag vet att small talk är grunden till allt. Jag borde tänka att ”vi bygger broar” – men det funkar inte riktigt. Jag har istället byggt mitt liv på en slags själarnas gemenskap, utan så mycket ord, vilket kan tyckas vara en felaktig väg att gå, fast ibland kan samtal bli intressanta när man vågar tala om det som är djupt inom en – där livet ligger och skvalpar. Vardagsproblem, existentiella problem, saker som vi människor går och grunnar på i det tysta.

När man inte känner sig grundad, förankrad i något utan det bara gungar på och TVn visar Hollywoodfruar och Farmen – då blir jag smått olycklig. Kanske är det därför jag läst ganska mycket, åtminstone förr i tiden för att hitta sammanhang och någon röst som är lik min. Man behöver så förtvivlat väl att hitta den eller de som tänker och tycker ungefär lika som en själv för att inte känna sig alltför ensam och udda…