Bach och köttsoppa…

Av , , Bli först att kommentera 6

En vanligt måndag? Gjorde en lätt anrättning efter jobbet och åkte sedan iväg och handlade. Tänkte att det nog inte skulle vara så mycket folk där en måndagskväll – trots allt brukar det vara knökfullt på fredagar och lördagar – det var fullt med folk. Köpte lite kött med ben och bestämde mig för att göra köttsoppa. I förpackningen låg det en liten benbit med märg och jag tänkte, ok, det kommer inte att bli vidare bra buljong i den här soppan, men paketet bredvid med fyra benbitar kostade 38 kronor. Jag skulle ha köpt detta, men varför kan de inte bara stoppa in några fler benbitar i paketen med högrev och märgpipa – till samma pris. Nu skulle jag inte ha varit småsnål (det kändes som ocker) för soppan blev lite tunn, trots morötter, kålrot, potatis och klimp. Den värmde gott i alla fall och vad passar väl bättre i musikväg till en varm höstköttsoppa än just Bach? Ska man ta hand om sig själv en måndag i slutet av september gäller det att gå hela vägen. Sjunka in i musiken och uppleva Ave Maria i doften av lagerblad och kryddpeppar.

Jag avvaktar med att montera PS-lampan jag inhandlade igår. På bild och i affären är den ett runt klot och sedan drar man i ett snöre nedtill och lampgloben öppnar sig i konstfulla mönster och ljuset strålar igenom och sänder ut magiska skuggor på väggarna. Jag valde en ny modell med silver på insidan. Paketet var platt – ja, ni anar väl. Stängde igen paketet igen. Var finns den PS-montör som kan få ihop lampan till ett klot och med snöret nedåt under tiden som denne ler och gnolar på en trudelutt? Jag kan i alla fall säga att Bach inte var rätt val för att börja montera en lampa till ett klot ikväll. Jag undrar också hur man kommer på hur man ska konstruera allt i otaliga bitar och att dessutom skriva instruktionen pedagogiskt.

Jag väljer att älska Bach ikväll…


 

 

 

Det blev en tripp till Ikea idag…

Av , , Bli först att kommentera 4

Hösten är till för förändringar, man längtar helt enkelt efter någonting nytt. Gör om mig! eller mitt allrum. Så fick det bli.

Jag åkte iväg till Ikea, gick rundorna och plockade på måfå med mig några saker som jag gillade. När jag kom hem strök jag de nya gardinerna och kuddfodralen och möblerade om lite. Det var den lördagen. I ugnen puttrar stek och hasselbackspotatis. Trattkantareller och ett glas rött väntar…

Trevlig helg!

Mitt nya allrum

Bra att Lotta tar upp mensfrågan…

Av , , Bli först att kommentera 3

Lotta Schelin tar bladet från munnen och pratar om menstruationen – hur påverkar den resultaten egentligen? Hon säger, citat ” Jag kan känna mig ganska konstig i kroppen. Jag säger inte att jag på plan inte kan pricka, men det kanske ändå påverkar reaktionsförmågan – och nu pratar jag bara om mig.”

Kvinnokroppen är sinnrikt konstruerad. Ni vet, ägget som produceras varje månad. Sällan tas det emot, oftast inte – men kroppen måste ändå ta hand om allt i alla fall – varje månad. Kvinnor är konstruerade för att vara förberedda att bära livet vidare. Det finns också ett pris för det. Men, det är inte eventuella barn som avgör om en kvinna verkligen är en kvinna – det är något helt annat.

Jag tycker verkligen att man borde högakta kvinnor för att man faktiskt bär en börda under ca 40 år av sitt liv – varje månad. Varje ung tjej måste lära sig att tackla sin kropp, acceptera den och förstå vad som händer.

All heder till Lotta Schelin som är en av dem som bryter tabut om den kvinnliga menstruationen.

Sånger och filmer…

Av , , Bli först att kommentera 6

Det finns sånger och filmer som man inte glömmer, även om det är längesedan man såg eller lyssnade på dem.

Mina topp 5-filmer i minnesklassen

The Rose – Jag såg den på bio 1979 och sedan köpte vi LP-skivan och lyssnade och lyssnade. Jag blir fortfarande lite tårögd när jag hör Bette Middler sjunga The Rose och ibland lyssnar jag på alla låtarna från filmen. Jag älskade verkligen den filmen. Det känns som igår…

Den sista färden – Min svenskalärare på gymnasiet visade den på en lektion. Han var en sådan lärare som tog med sig sina tummade LP-skivor med katthår på och spelade låtar för oss som han tyckte var bra. Han ville att vi skulle spela teater och han visade filmen ”Den sista färden” med banjolåten ”The dueling banjos”. Filmen fyllde mig med obehag och när jag hör låten idag kan jag fortfarande känna vad jag tyckte då jag såg den (men läraren var bra!)

Falling in love – Jag såg den på bio med min syster. Efter den gången har jag sett den på filmkanaler och sedan köpte jag den som dvd. Jag ser fortfarande på den ibland. Robert de Niro och Meryl Streep förälskar sig i varandra. Jag har nog sett den femton gånger. Den är bara så – magisk…

The deer hunter – Vietnamkriget och rysk roulett. Robert de Niro igen och även Meryl Streep. Soundtracket – Cavatina. En grym, hemsk, bra film.

American History X – Den film som alla tonåringar borde få se i skolan. Edward Norton spelar huvudrollen och han dras in i rasism och nazism. Filmen visar att våld, rashat och nazism bara för med sig skit och olycka.

Vilka är era toppfilmer?


 

Semlan i februari är inkörsporten…

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag har det senaste decenniet var väldigt sträng med mig själv – när det gäller godis, kakor, bullar, tårta och annat som är sprängfyllt med kalorier. Jag har bara haft ett problem – jobbsemlan i februari. Den triggar nämligen igång mitt inre belöningssystem. Hjärnan hakar omedelbart på och sedan brukar det ta några månader av avhållsamhet innan det känns bra igen. Det här året åt jag till och med grädden på semlan och i den stilen har det fortsatt – tårtor och bullar toppat med 5 kilo vattenmelon under några korta sommarveckor. Detta i kombination med alltför lite motion har gjort mig lite Bridget, så att säga.

Jag har en motionscykel stående i ett hörn. Jag vet att det är oundvikligt. Jag har provsuttit, provtrampat och snart får jag väl helt enkelt ta tjuren vid hornen eller cykeln vid styret och börja trampa. Det blev en promenad ikväll i alla fall. Ljuvligt väder. Det kunde lika väl ha varit en vårkväll i maj som en kväll i slutet på september.

(Vi fick tårta på jobbet idag:-)

Spåren vi lämnar efter oss…

Av , , Bli först att kommentera 5

En av mina systrar dog i cancer för fyra år sedan. Jag tänker ofta på henne. Jag har fortfarande kvar henne som vän på FB. Sidan finns kvar och jag har en viss tröst i att ha henne kvar som vän även om hon befinner sig i en annan värld nu. Hon finns kvar hos mig och när den 60-årsdag hon inte själv fick fira kom, kunde jag ändå gratulera och berätta hur mycket jag saknade henne. Hennes grav är för långt borta, men i den sociala medie-världen kan jag besöka hennes sida, lämna en bildlig blomma och några ord. En av de sista bilderna hon lade in var ett foto jag tog av henne och hennes lilla hundvalp Malte.

Jag läser hennes sista inlägg, hennes sista ord. Vi är närvarande – även när vi en gång är borta. I den digitala världen dör vi aldrig…

Irene och Malte

 

De snälla måste alltid städa upp efter de dumma…

Av , , Bli först att kommentera 5

Det är som om människorna består av två sorter, de goda och de onda. De goda måste hela tiden sopa upp efter de ondas framfart, städa upp efter alla infall, vandalism,stölder, mord och krig. Det är de godhjärtade som känner empati och som inte förstår krigets mening. Det är de hårda människorna som skor sig på de fattiga, som inte bryr sig om att folk knarkar ner sig och dör. Det är onda människor som tar religionen som ursäkt för tortyr och terrordåd. Det är de goda som startar insamlingar, som ser människor som lever i nöd. För en del människor är livet bokstavligt talat ett helvete och det pågår varje minut på dygnets alla timmar. Historierna är många och man orkar inte ta in allt.

Man hör ofta kravet att vi borde ha fler poliser i Sverige. Jag tycker att vi borde ha färre brottslingar. På något sätt kanske skulle det vara en bra idé att införa motbok igen. Alkohol är en stor bov i dramat. Jag kan tycka att det är en dålig idé att marknadsföra vin och sprit i morgontv. På TV4 har man nästan jämt någon typ av alkohol till maträtter och testning av öl och vin. I morse intervjuades Alex Schulman angående sin nyutkomna bok som handlar om hans mamma och hennes alkoholism. Kanske skulle man åtminstone idag ha skippat Proseccon? TV4 är också en arbetsplats och varför inte ha förbud mot alkohol och droger på jobbet, som det är på så många andra arbetsplatser.

Jag vill ändå tro att kärleken är störst av allt. Att godhet är det sista som lämnar människan. Att hårda hjärtan kan smälta…

Suits…

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag älskar Harvey Specter. Jag antar att den människan inte finns i det verkliga livet, men som en slags stereotyp för den elegante mannen – kan man inte annat än älska – honom. Ja, jag har gjort honom till ett objekt. Han är bara en bild för mig – frisyren, kostymen och den välansade frillan. Han är mannen med stort M.

Harveys inre är gåtfullt, men bryr jag mig? Nej, inte vidare värst mycket – huvudsaken att han har rätt slips på sig i varje avsnitt. Jag älskar också hans smarta sekreterare Donna som på sidan av arbetet har en skådespelarkarriär på gång. Donna vet alltid allt en minut för Harvey. Hon verkar faktiskt ha förbindelse med en högre makt, kanske har hon mediala förmågor?

Trots allt har serien mig i sitt grepp. Jag struntar i mitt inre som säger: men herregud, det är faktiskt 2016 nu – utan befinner mig i New York med Harvey, Donna, Mike, Louis, Rachel och Jessica. Jag är en Senior partner. Så det så.