Jag har sett några dokumentärfilmer på Netflix; The mask you live in och Miss representation – den första om att pojkar fostras till att undertrycka sina känslor, att gråta eller att visa sig svag (Var en man!) inte är förknippat med manlighet och med alla medel måste motverkas och den andra om den bild av kvinnan som medierna ger (Objekt.).  I båda filmerna hur könsstereotyperna blir alltmer utmejslade. En riktig man. En riktig kvinna. Ja, vilka är det? Personligen är jag trött på att se lösögonfransar och löshår. Det är synd att Botox och fillers har blivit alltmer vanligt. Jag är trött på kraven som kvinnor själva skapar och jag är trött på perfektionshets. Bilden av den perfekta kvinnan är som Gilda som var Rita Hayworth egentligen och sa: Men go to bed with Gilda, but wake up with me.

Så maskerna är inte enbart männens utan de masker och sköldar som kvinnor bär är skönhetens ideal. Att vara lite bättre än vad man i själva verket är. Vad som är skrämmande när man ser statistiken är all konsumtion av porr som pojkar och män ägnar sig åt och skämt och grova ord om kvinnor som delas man till man och i grupper. Kvinnor gör inte det om män. När kvinnor talar om män är det ofta i ordalag om trofasthet, kärlek och lojalitet. Rent generellt. Man påverkas av allt man ser. Våld, mord, brott mot kvinnor. Jag tänker mig också att fler män borde reagera mot den typen av yttranden – för män har döttrar, systrar och makar. Det är där lojaliteten borde finnas. Vi borde bli befriade från den knäckande bilden av sexpack på magen för män och en barbielook för kvinnor. Vi är större än så. Vi är människor med hjärnor och hjärtan – i kombination oslagbara egenskaper.  För vad är större än att bli älskad utan förbehåll. Att vara människa, inte maskin, inte en maskbärare.

Och snälla någon – förbjud skönhetstävlingar för små, små flickor…