A working class hero…

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag undrar vart smärtan har tagit vägen? Finns den kvar, dold under ytor av glada, sociala kompetenser och bänkskivor i granit och svart, vitt och grått med en accentfärg. Finns äkta känslor, finns liv, lust, färg och kämpande. Ingenting är så deprimerande som helt genomstylade rum enligt mönstret. Vi föds som original och dör som kopior brukade min mamma säga. En bristande förmåga i social kompetens kan ändå spegla något äkta, ett mod att inte ge efter för krav att visa lycka som inte finns.

Igår såg jag en av de vackraste människor jag någonsin har sett i hela mitt liv. Tog en buss för att hämta ut bilen på verkstaden efter vinterdäcksombyte och eftersom jag sitter vänd mot övriga resenärer kan jag inte undgå att se en ung kvinna med mörk hy och långa flätor som sitter och pratar med sitt sällskap. Tankar kommer och går och under de senaste veckorna har jag läst någon bok och sett flera dokumentärer och filmer om vita och svarta i USA. Dessa tänker jag på när jag ser den unga kvinnan och inom mig vet jag att för att få bekräftelse krävs inte människor som ser likadana ut som oss själva och dessutom med likadana hus. Inom mig vet jag att för att känna större trygghet i den här världen kan man botoxa sig, lyfta brösten och ha sexpack på magen; för att vara med, vara inkluderad i en alldeles speciell grupp vars mål är att undertrycka den smärta och sårbarhet det innebär att vara människa.

Har ni inte sett filmen om Jane Elliotts experiment med sina små skolelever en gång på 70-talet och skillnaden mellan de blå- och brunögda barnen – se den…

Och förresten, finns John Lennon idag…

As soon as you’re born they make you feel small
By giving you no time instead of it all
‘Til the pain is so big you feel nothing at all
A working class hero is something to be

Trump, porr och omklädningsrum…

Av , , Bli först att kommentera 5

Öppnar Facebook och en vän har lagt ut en länk från tidningen Metro Vi fostrar killar till att få göra vad de vill – vad tjejer vill spelar ingen roll

Det är deprimerande läsning, grabbkulturen, grabbsnacket i omklädningsrummen, anspelningarna på sex och vuxna män som inte säger – stopp! nu räcker det. En annan vän har delat Michelle Obamas mäktiga tal om Trump och hans omklädningsrumssnack och det olämpliga i att ha en sådan man som president. De här två historierna hör ihop.

I en annan artikel av Svante Tidholm kan man läsa, citat ”Många killar och män hålls medvetet eller ej på plats av det manliga kollektivet. Det behöver inte vara så tydligt som att en grupp mobbar eller straffar en avvikare för hans omanliga beteende, utan detta sker också i tomheten och tystnaden som unga pojkar ser att deras förebilder ägnar sig åt. Om män istället utforskar sig själva och andra mäns känsloliv kan vi vända den manliga gemenskapen från att vara ett hot till att vara en möjlighet till förändring.”

Läs den texten två gånger. Den texten hör också ihop med Donald Trump.

En man är inte förmer än en kvinna. Kvinnan skapades inte för mannen. En kvinna är en kvinna är en människa. En man behöver inte ta till kvinnor för att verka macho och manlig. En man är en man som är en människa – som möter en annan människa med respekt…

Vad är väl ett Nobelpris i litteratur?

Av , , Bli först att kommentera 4

Nästa år tycker jag att man skulle kunna ge ekonomipriset till en biolog. Man livar alltid upp stämningen en smula om det oväntade inträffar. Kanske är jag bara en tråkig, traditionell typ som gillar åtminstone några regler, exv att de som får Nobelpriset har en extraordinär begåvning i konsten att skriva ner något som också varit tryckt i några böcker. Hur ska jag kunna läsa någon bok av Bob Dylan? Måste jag sjunga sångerna, när jag inte har någon vidare bra sångröst? Är jag enbart en trist bakåtsträvare som alltför många gånger under min skoltid fick sjunga ”The answer, my friend, is blowin’ in the wind. The answer is blowin’ in the wind” och tycker att jag är färdig med den låten och att jag fortfarande väntar på svaret.

Sedan tycker mitt tråkiga jag att skulle vara bättre om fem personer fick priset och två miljoner var istället för att en person får 10 miljoner. Nobelkommittén skulle kunna resa ut till alla kontinenter och världsdelar och dela ut priserna – till Europa, Asien, Afrika, Oceanien och Amerika. Som vinden skulle de fladdra ut och öppna de tunga dörrarna in till Akademien och befria sig själva. The answer is blowin’ in the wind. Men, det finns ingen rättvisa. Priset skulle antagligen alltför många gånger gå till samma sorts människor, med samma utseende och lika kön. Om jag inte har alldeles fel har 113 personer fått litteraturpriset och 14 av dem har varit kvinnor.

Nej, det finns ingen rättvisa. The answer is blowin’ in the wind…

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

När min röst lät så här på jobbet igår morse…

Av , , Bli först att kommentera 3

Insåg jag att jag hade en riktig kvinnlig förkylning och packade ihop mina grejer och åkte hem igen. Fast vem skulle inte vilja ha kvar den där Leonard Cohen-känslan ett tag till; mystisk, svartklädd, emotionell – och helt underbar. Helst utan pappersnäsdukar, nästäppa och halsont. Fast en del texter kunde vara bättre, lite klyschiga sådär – några träffar rakt i hjärtat. Det som ändå verkligen betyder något är att man kan se bakom orden. Leonard Cohen i mönstrad Hawaii-skjorta eller foppatofflor?

Helt otänkbart…

Bli först att kommentera
Etiketter:

När jag stänger dörren bakom mig och hör orden…

Av , , Bli först att kommentera 6

När jag stänger dörren bakom mig och hör orden

jag älskar dig mormor

när jag leker med bilar och bygger

Bamse-pusslet för tionde gången

när jag leker att jag är en häst

och han klänger sig fast på min

rygg och gnäggar glatt

när jag är med mitt barnbarn

i hans värld

när vi leker med bollar

och han vinner över mig

glömmer jag allt annat

ett nu, nu, nu är det

enda som finns…

Bli först att kommentera
Etiketter:

Den mask du lever inom…

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag har sett några dokumentärfilmer på Netflix; The mask you live in och Miss representation – den första om att pojkar fostras till att undertrycka sina känslor, att gråta eller att visa sig svag (Var en man!) inte är förknippat med manlighet och med alla medel måste motverkas och den andra om den bild av kvinnan som medierna ger (Objekt.).  I båda filmerna hur könsstereotyperna blir alltmer utmejslade. En riktig man. En riktig kvinna. Ja, vilka är det? Personligen är jag trött på att se lösögonfransar och löshår. Det är synd att Botox och fillers har blivit alltmer vanligt. Jag är trött på kraven som kvinnor själva skapar och jag är trött på perfektionshets. Bilden av den perfekta kvinnan är som Gilda som var Rita Hayworth egentligen och sa: Men go to bed with Gilda, but wake up with me.

Så maskerna är inte enbart männens utan de masker och sköldar som kvinnor bär är skönhetens ideal. Att vara lite bättre än vad man i själva verket är. Vad som är skrämmande när man ser statistiken är all konsumtion av porr som pojkar och män ägnar sig åt och skämt och grova ord om kvinnor som delas man till man och i grupper. Kvinnor gör inte det om män. När kvinnor talar om män är det ofta i ordalag om trofasthet, kärlek och lojalitet. Rent generellt. Man påverkas av allt man ser. Våld, mord, brott mot kvinnor. Jag tänker mig också att fler män borde reagera mot den typen av yttranden – för män har döttrar, systrar och makar. Det är där lojaliteten borde finnas. Vi borde bli befriade från den knäckande bilden av sexpack på magen för män och en barbielook för kvinnor. Vi är större än så. Vi är människor med hjärnor och hjärtan – i kombination oslagbara egenskaper.  För vad är större än att bli älskad utan förbehåll. Att vara människa, inte maskin, inte en maskbärare.

Och snälla någon – förbjud skönhetstävlingar för små, små flickor…